Nu kör vi!

Sverige–Irland – allt inför fotbollsfesten

I kväll gäller

det, Sverige

fdsf sd fes f ds

f ds fds fds fds

fes fds fes

Här är våra vapen

Zlatan
Blågults fixstjärna ska frälsa oss igen.

Fasta situationer
Mittbackarna Johansson och Granqvist vinner allt i luften.

Fansens stöd
Den gula väggen kommer att lyfta Sverige.

Så stoppar vi Irland

Andreas Isaksson
Petad i klubblaget men säker i landslaget.

Mittbackarna
Försvarsgeneralen Andreas Granqvist är klippan i försvarslinjen.

Punktmarkera Keane
Nyckeln till att lyckas är att plocka bort Irlands stjärna.

 

”Sverige vinner med tre-fyra mål i kväll, minst. Men för några år sedan var det inte så, då gick landslaget in i matcherna med en extrem fokusering och en extrem inställning. Då ställde vi oss frågan ”gör vi 1-0 efter 30 eller 88 minuter?” – nu undrar vi ”gör Zlatan två eller tre?””

/Simon Bank

 

Läs hela texten här.

Er tid är nu

En veckas kaos. Nittio minuters derby.

Ibland behöver en svajig klubb ett stabilt lag mer än någonsin.

Ibland behöver AIK Djurgården mer än de brukar.

Det måste ju varit ganska härligt ändå.

Djurgården kom från fyra förluster på fem allsvenska matcher, skyfflade om i laget, var i desperat behov av poäng och ett utvädrat derbyspöke.

Men krisrubriker? Hets? Panik?

Nänä, det där tonläget var liksom redan reserverat av AIK.

I en form av gammeltestamentlig genesis hade de lyckats med att riva världen på en halv vecka, nu fick de ett derby på sig att visa att de lyckats bygga en ny.

Från allt till ingenting, från Alm till Norling. Norra stå inledde matchen med att affischera den allmänt accepterade hållningen i supporterled: ”tack för allt, Andreas. Välkommen hem, Rikard”.

Det här var hans derby
Så vad kom Rikard Norling med? Uppfann han något nytt för dom som väntat?

Vill man vara summarisk kan man säga att han kombinerade en enkel idé med ett svårt val. 4-4-2, som spelarna är trygga och säkra i. Rejält presspel, derbyfotboll, ett halvt lag av egna produkter, men framför allt med ett personalval som var både modigt och logiskt sett till planen: ut med kontrollankaret Ebenezer Ofori, in med två innermittfältare (Anton Salétros, Christos Gravius) som inte ens var födda när Andreas Alm tränade laget.

Mer fart, mindre kontrolltänk. Och det fungerade riktigt bra.

Gravius var modig med bollen, försökte vinna meter med spel framåt. Salétros – som låg närmare den djupa Ofori-rollen – gjorde sig hela tiden spelbar, men blandade och gav lite mer.

I utgångsläget var lagen spegelbilder av varandra, med samma sorts 4-4-2. Skillnader? Jo, de fanns.

De fanns i anfallarnas egenskaper, där Dif lyfte mer mot Mathias Ranégies huvud och AIK försökte hitta fram mot den rörligare Isak-Strandberg-duon. De fanns i AIK:s sätt att förändra sin form, när Stefan Ishizaki gled in från kanten bakom Djurgårdens innermittfält, gav insticksalternativ och numerära överlägen.

Och de fanns, framför allt, i en högerfot från Hagsätra IP.

Det har inte varit helt okomplicerat för AIK att ha plats för Stefan Ishizaki under våren. Det är klart att han platsat, med sin klokskap och sin kvalitetsfot, men på innermittfältet har hans defensiva brister märkts, och när Ofori funnits där har det blivit två bollvårdsspelare som emellanåt gjort spelet lite långsamt.

Men det här är hans roll, och det här blev hans derby.

Djurgården fick in Amadou Jawo som lovande vänsterhot, men på den där högerkanten som Ishizaki lämnade titt som tätt hann de aldrig runt, och när de gjorde det var kvalitén hos Tim Björkström och Jesper Karlström helt enkelt för låg.

Ishizaki fick vandra runt i fred och rulla boll, ända tills bollen låg helt still framför hans högerfot.

Först en fenomenal frispark före paus, där det gick att argumentera för att Dif-målvakten Hampus Nilsson tjuvstartade med ett par felsteg. Sedan en perfekt högerhörna som seglade över Alexander Faltsetas så att Haukur Hauksson kunde nicka in 2–0. Hauksson firade som en journalfilmsgubbe, Norling rättade till glasögonen och korsade armarna bakom ryggen.

Precis vad doktorn ordinerade.

Beroende av en x-faktor
Med målen och publiken i ryggen kunde AIK aggressivspela sig runt ett Djurgården som var fattigt på både idéer och konkretion. Nils-Eric Johansson gjorde sin bästa match för säsongen som mittback, men fick också en alldeles för bekväm resa. En talande sekvens: i slutet av första halvlek plockade Hampus Nilsson ner en boll och laddade för utspark. Dif hade ett jätteläge att kontra, två anfallare (varav en överlägsen huvudspelare) mot tre försvarare.

Nilsson lyfte blicken, och såg Ranégies ryggtavla promenera långsamt i fel riktning.

Fotboll i fel riktning är dålig fotboll.

För Djurgården är tryggheten i modellen allra oftast en framgångsfaktor, men den är också beroende av en x-faktor, att det händer något oväntat emellanåt. Nu finns den varken på ett individuellt plan eller i den kollektiva strategin. Sista halvtimmen blixtrade de till mot ett alltmer poängbevakande, passivt AIK. En comebackande Haris Radetinac kom in, Karlström bytte av en blek Besard Sabovic i mitten, och de hittade fram till ett knippe lägen de borde utnyttjat.

Patrik Carlgren dubbelräddade avslut från Sam Johnson och Karlström, han räddade igen när Ranégie fick loss ett läge från sex meter, och styrde undan ett tungt mörsarskott från (en utmärkt) Alexander Faltsetas.

Vek upp kragen och fick en kram
Det var inget fantastiskt AIK vi såg, ingen drömbärande ny skapelse som seglade iväg.

Men de vann, de närmade sig toppen, de ska möta Falkenberg och Gefle härnäst, och på norra stå hoppade de för AIK och summerade läget i en briljant Jigga-banderoll:

”We’ve got 99 problems – but DIF ain’t one”.

Djurgårdens spelare mötte aggressiva, maskerade supportrar i någon form av improviserat kvartssamtal medan en själaglad Nils-Eric Johansson pumpade med armarna och sjöng med i hånramsor om ”Söder Family, Djurgården och Hammarby”.

Rikard Norling? Han rättade till glasögonen på nytt, vek upp kragen och fick en kram. I dag går han till jobbet i kuddrummet på Karlberg och leder en klubb som mår bättre i dag än den gjorde i går.

Han får nog inte sparken just den här veckan.

Nycklarna till seger

 

1. Försvarsspelet

Den här nyckeln är egentligen två i en. Det tyska försvarsspelet har inte övertygat på länge, det saknas en riktig jätte till mittback och det saknas adekvat understöd från mittfältet. Här kan Zlatan Ibrahimovic se till att röra om ordentligt och ofta söka upp en ensam mittback. Vidare ser Sami Khedira ut att missa matchen vilket betyder att FC Bayerns bollgeni Toni Kroos spelar i stället på det centrala mittfältet.
Den här killen har förvisso hittat formen och börjat jobba mer över hela planen men han är fortfarande nonchalant från och till – och någon defensiv hårding är han absolut inte. Här finns alla chanser i världen, förutsatt att Sverige vågar spela fotboll när man har bollen.

 

2. Fasta situationer

Går det inte att göra mål, får man inte till spelet? Ja, då är det upp till alla fina fötter att skrida till verket vid fasta situationer. Sebastian Larsson, Rasmus Elm och Zlatan Ibrahimovic kan leverera bollar som hotar – och om det är något som länge har sett bristfälligt ut i det tyska spelet så är det markeringsspelet. En välslagen hörna skapar ofta oro i det tyska straffområdet.

Går det inte att göra mål, får man inte till spelet? Ja, då är det upp till alla fina fötter att skrida till verket vid fasta situationer. Sebastian Larsson, Rasmus Elm och Zlatan Ibrahimovic kan leverera bollar som hotar – och om det är något som länge har sett bristfälligt ut i det tyska spelet så är det markeringsspelet. En välslagen hörna skapar ofta oro i det tyska straffområdet.

3. Kanterna

Tysklands högerkant är välbalanserad med Thomas Müller och Philipp Lahm, här gäller det bara att störa och vara tuff. Men på vänsterkanten finner vi Marcel Schmelzer, ytterbacken som till och med fick offentlig kritik av Joachim Löw. Det är här Sverige ska försöka ta sig fram. Sebastian Larsson kommer få chansen att slå inlägg, överbelasta den här kanten. Schmelzer hade stora problem mot Österrike och lär få det i dag också om svenskarna fokuserar spelet här.

I gengäld gäller det dock för Larsson att hjälpa Lustig i defensiven. Marco Reus är en raket, ett hot nära mål likväl som långt ifrån mål. Det går undan och det är livsfarligt. En ensam lämnad Lustig mot Reus – det kan resultera i många baklängesmål.

Så laddar fansen

TEMPLATE: INTERAKTIV

SÖNDAGEN 1 NOVEMBER 2015:

När båten sjönk var elva personer kvar under däck utan chans att ta sig upp.
De dog med livet äntligen inom räckhåll 25 meter från land.

Sju av dem var barn.

DÖDENS
KUST

Reportrar: Erik Wiman, Kenan Habul och Carina Bergfeldt
Foto: Andreas Bardell och Peter Wixtröm

Under fyra veckor i höst har Aftonbladet varit på plats på den grekiska ön Samos. Vi har följt Svenska Sjöräddningssällskapet och deltagit i räddningsinsatser ombord på de Gula Båtarna.

MÅNDAGEN 9 NOVEMBER 2015:

Efter flera dagars lugnt väder har vinden ökat och närmat sig kulingstyrka. I det smala sundet mellan Turkiet och Samos blir vågorna snabbt höga och branta. Det hindrar inte flyktingbåtarna från att komma.

Det dåliga vädret märks inte i vikarna där smugglarna sjösätter de överlastade gummibåtarna. Först ute på öppet vatten förvandlas båtarna till leksaker för havets nycker och de driver ofta mot de livsfarliga klipporna på Samos.

SÖNDAGEN 8 NOVEMBER 2015:
”LIVET SPOTTAR MIG I ANSIKTET TILL AVSKED”

Familjen flydde till Turkiet samma eftermiddag. Det tog ett år för hennes make att arbeta ihop pengar till den fortsatta flykten.
1000 dollar per person och nu ska de alla dö.

Hon ber bönen:
”Inna lillahi wa inna ilayhi raaji’uun”. Vi hör Gud till och till honom ska vi återvända.