I morse kunde radio-Ekot avslöja att statliga Vattenfall tillsammans med Industrikraft planerar för en ny reaktor. Bakom Industrikraft står kärnkraftslobbyn i form av den elintensiva industrin.

Nu vid lunch hölls presskonferens med bland andra Vattenfalls VD. Det slingrades hit och dit och talades om att det satts igång ett samarbete som på sikt kan leda till ny kraftproduktion men i vilken form ville man inte säga. Dock skulle inte kärnkraft uteslutas.

Ha! Det är bara följdriktigt. I vintras deklarerade regeringen Reinfeldt att man gärna såg att nya reaktorer byggs och så föreslog man att förbudet mot bygget av reaktorer avskaffas. Det blir riksdagen i vår som får ta ställning till detta.

Centern sålde sin själ och öppnade för ny kärnkraft. Genast svarar kärnkraftslobbyn i väldiga kampanjer kopplade till de pågående klimatförhandlingarna. Satsningarna på förnybart, exempelvis vindkraft, har nästan helt gått i stå.

Och så i dag togs ett första steg mot en svensk kärnkraftsutbyggnad. Det är både upprörande och sorgligt.

”Maud Olofsson sade när man gick ut med öppningen att bygga kärnkraftverk i Sverige att inga statliga pengar skulle gå till det. Nu visar det sig att det blir precis tvärtom, Vattenfalls insats är antagligen en förutsättning för att det här överhuvudtaget ska kunna bli till stånd”, säger Miljöpartiets Peter Eriksson till TT.

”Vår uppfattning är att Vattenfall ska vara ledande i energiomställningen till nya gröna jobb. Det är den viktigaste prioriteringen och det är så vi vill styra Vattenfall, till skillnad från regeringen”, säger Tomas Eneroth (S).

Regeringen Reinfeldt har med Centerpartiets omsvängning inneburit en energipolitisk backlash. I stället för att satsa framtidsinriktat på energiomställning och effektivisering driver nu reaktorkramarna tillbaka Sverige in i ett hopplöst kärnkraftsberoende.

Hur kan Centerpartiet låta det ske?

Läs en bra bloggare om energipolitikens haveri.

Jag har just kommit till tidningen från Radiohuset. Morgonen började med debatt med den nyliberala debattören Johan Norberg om Michael Moores nya film Capitalism – a lovestory.

Här kan du lyssna.

Sent i går kväll debatterade S-kongressen Afghanistanfrågan. Det blev en lång och het debatt men partiledningen använde sitt trumfkort – före detta utrikesminister Jan Eliasson som mot slutet körde rena sluggerstilen och fick med sig kongressen i att säga fortsatt ja till svensk militär medverkan.

Samtidigt som Rapport i går kväll kunde visa att svenska folket blir alltmer skeptiskt till att Sverige är med och krigar. Opinionen håller på att svänga och det kunde man skönja på S-kongressen också, där det alls inte bara var Maj-Britt Theorin som debatterade mot svensk trupp utan många ombud från olika delar av landet. 

Tunga socialdemokrater som Thage G. Peterson, Anders Ferm, Pierre Schori, Ilmar Reepalu med flera förordar också att Sverige ska satsa på civil uppbyggnad och humanitära insatser i stället för militarisering.

Urban Ahlin fick kongressen emot sig i flera utrikespolitiska frågor, exempelvis vad gäller erkännandet av Västsahara där SSU:arna vann en jordskredsseger.

Mellanösterndebatten var för ovanlighetens skull inte särskilt het på kongressen. Det kan bero på att partiledningen faktiskt lyssnat till mycket av kritiken och att opinionen inom partiet varit så stark för palestiniernas sak att den hållning som partiledningen numera har är riktigt bra.

I partistyrelsens utlåtande över motionerna i fråga säger man att det var fel att bojkotta den Hamas-ledda regeringen som bildades efter det palestinska valet 2006 och man slår fast att ”Världssamfundet ska vara öppet för dialog med alla valda palestinska företrädare, inklusive Hamas”.

Utmärkt.

Nu lämnar jag S-kongressen.

Måste sova för i morgon bitti klockan 8.15 ska jag debattera Michael Moores film ”Capitalism – a lovestory” med nyliberalen Johan Norberg i radions P1 morgon.

Godnatt!

Efter tjugo minuters show av Jan Eliasson går nu kongressen till beslut.

Kongressen avslår motionerna som vill att svensk trupp tas hem från Afghanistan.

Tyvärr avslår den också Peter Weideruds utmärkta förslag om att all utländsk trupp i Afghanistan bör vara under FN-flagg – en förutsättning för svensk truppnärvaro.

Nu drar jag hem och sover.

– Vi har ett absolut glasklart FN-mandat i Afghanistan. Våra svenska trupper är där på FN-mandat, säger Jan Eliasson när han nu återigen manar kongressen att stödja partiledningens hållning.

Vi kan inte i dag säga att vi antingen ska ha militär närvaro eller civil. Vi måste ha både ock, fortsätter han. Och så hänvisar han till Torbjörn Pettersson från Svenska Afghanistankommittén.

Det är samma trick som Urban Ahlin försökte för några veckor sedan.

– Det handlar inte om nån ökning. Vi kommer inte att gå över 500 soldater som vi har nu, säger han.

Jaså. Så när regeringen lägger förslag på en utökning av svensk trupp kommer (S) att säga nej? 

Och så öser Eliasson på med målande bilder om förtryckta kvinnor och stackars barn och de hemska talibanerna som kommer att stå där och flina till de första som lämnar….

Han får applåder.

Det känns i luften som att Eliasson tar hem Afghanistan-debatten till partiledningens seger.

Ahlin kan tacka den före detta utrikesministern.

Jens Orback från Olof Palmes Internationella center talar om moral och förespråkar fortsatt militarisering.

”Det hjälper inte att säga att vi kommer när vi ser vem som segrat”, säger han och får applåder.

Suck.

Det börjar dra ihop sig till omröstning i Afghanistanfrågan. 

Just nu talar Peter Weiderud från Broderskapsrörelsen. 

– Insatsen har gått fel från början. Alltför militärt inriktad och alltför tunn i de civila delarna. Vi kan inte fortsätta som nu. Och vi kan inte enkelt dra oss ur, säger han.

På det sätt som den amerikanska insatsen genomförs försvårar för Isaf-styrkan. Det är mycket som behöver ändras. All militär närvaro måste lyda under FN-flagg, menar Weiderud. Det borde vara en förutsättning för fortsatt svensk närvaro.

Smart kompromiss som partistyrelsen borde gå med på.

Just nu heter alla talare Johan Löfstrand och är från Östergötland.

Kongressdatorn har hängt sig.

Ser lite lustigt ut när de olika talarna är uppe och talar.

Just nu är det i alla fall en kvinna som talar och hon är från Norrbotten.

Anders Lago från Södertälje inleder med att många talare hänvisar till Palme och Anna Lindh.

– Jag tänker inte göra det. Jag tänker hänvisa till verkligheten.

Afghanska barn har inte fått uppleva annat än krig, fortsätter han och hänvisar till den hemska situationen för de civila.

– Tyvärr går det inte att bygga upp skolor och sjukhus utan militärt skydd, säger Lago.

Visst vore det bäst om det vore under FN-befäl. Men så är nu inte situationen, fortsätter han.

Nej, men det är ju det stora problemet.

Över tjugo talare hade anmält sig från början till Afghanistan-debatten. Streck har nu satts.

Det blir en lååååång kväll.

Än så länge har de flesta talare talat mot kriget och för att svensk trupp tas hem.