SHL-klubbarna har börjat bevaka hockeyallsvenskan allt hårdare de senaste åren när det kommer till att forma nästa års lagbyggen.
Steget har blivit naturligt och det är flertalet spelare som tagit klivet från näst högsta till högsta serien – och gjort succé.
Här är de allsvenska stjärnorna som kommer ta det steget till SHL till nästa säsong:

Lukas Bengtsson, b, Mora
En av hockeyallsvenskans absolut bästa backar och har burit Mora i vinter tillsammans med backkollegan Kevin Mitchell. Men klubbar kan redan nu ge upp hoppet om honom – Bengtsson är redan klar för Frölunda.

Jesper Olofsson, f, Karlskoga
Gjorde vad som kan vara årets mål mot AIK i Globen i mellandagarna. Ett riktigt solonummer. Olofsson jagas intensivt av förra klubben Modo, där lillebror Victor redan är en nyckelspelare.
Men även fler SHL-klubbar har blandat sig i jakten.

Robin Press, b, Södertälje
Leder Södertäljes interna poängliga, trots att han är back. Press har gjort en succéartad säsong hittills och bevakas av SHL-klubbar. Bland andra fanns Skellefteå på plats i en match mot AIK på Hovet i höstas och fick se 20-åringen göra en bra prestation.

Johan Alcén, f, Mora
Har varit skadedrabbad den här säsongen, men flytten till Mora för tre år sedan har varit ett lyft för honom. Producerat duktigt med poäng och var lagkapten i fjol. Jagas nu av förra klubben Brynäs, som hans pappa är målvaktstränare i, och som inte gav Alcén förlängt kontrakt efter säsongen 2007-08.

Jesper Jensen, f, Rögle
Dansk landslagsman som överraskat stort den här säsongen. 27-åringen är kaptensmaterial och duktig åt båda håll. Viktig motor i Rögles framgångar och lagets nyckelspelare i alla moment på isen.

Victor Ekarv, f, AIK
Imponerade stort inledningsvis och skrev i samma veva på ett kontrakt med Luleå till nästa säsong. Sedan kom succén av sig, men Ekarv är ändå en spännande talang.

Alexander Bergström, f, Karlskrona
Karlskrona har smugit upp i striden om en SHL-plats lite i skymundan. Och inte heller Alexander Bergström har fått de stora rubrikerna. Men 28-åringen har gjort en fantastisk säsong. Har aldrig spelat i högsta serien, men nu är det mer aktuellt än någonsin.

Robin Kovacs, f, AIK
Har fått ett stort genombrott och ledaren i AIK:s offensiva spel trots att han bara är 18 år gammal. Jagas av SHL-klubbar, men kan mycket väl också bli kvar i AIK för att mogna ytterligare. Formodligen JVM-spelare nästa säsong.

Frederik Storm, f, Malmö
Har växt ut till nyckelspelare i Malmö och den i laget som imponerat mest. Om inte Skånelaget går upp i SHL kommer ändå Storm att göra det till nästa säsong. Det borde vara givet.

Jacob Legace, f, Asplöven
En av hockey-Sveriges mest lyckades importspelare den här säsongen. Kanadensaren är tvåa i hockeyallsvenskans poängliga och är redan klar för spel i Luleå nästa säsong.

Marcus Eriksson, f, Vita Hästen.
Vita Hästen är säsongens kometlag och kapten Eriksson är spelaren som drivit laget. Tar ett jätteansvar. Däremot är han en klubbikon och det krävs förmodligen mycket för att han ska lämna moderklubben. Tar knappast steget över till rivalen Linköping.

Tre busslaster Brynäsfans åkte till Stockholm i hopp om att vara en del i publikfesten i Globen.

Vad de fick se?

Tja, ett lag som helt spelar utan hjärta, inspiration och hjärna.

Jag har sällan sett ett lika uddlöst lag som Brynäs i kväll och nu måste sportchefen Stefan Bengtzén agera. Det kanske är läge att bryta tränare Tommy Jonssons avtal nu?

Han tycks inte få i gång spelarna och en ny röst vore nyttigt i Brynäs omklädningsrum.

Inte för att Jonsson på något sätt är en dålig tränare, tvärtom – han har fört Brynäs till SM-guld, är engagerad och absolut inte oberörd förlusterna – men det är till stora delar tränarens ansvar att laget ser så viljelöst ut och att byta tränare vore en förändring Brynäs kanske behöver.

Förlusten var dessutom Brynäs tionde (!) raka på bortaplan och klubben har blivit en het kandidat till att få kvala sig kvar i svensk hockeys finrum.

Gävlelaget har bara en ynka poäng till godo på Leksand under kvalstrecket nu.

***

Djurgården har haft enorma problem i spel fem mot fyra tidigare under säsongen, men i kväll lossnade ALLT!
Tre PP-mål – på 30 sekunder.

Först stod Henrik Eriksson helt naken och stötte in karriärens enklaste mål blott nio sekunder in i Djurgårdens första powerplay-spel.
Sedan tog Alexander Fällström till vara på en retur och sköt 2-0 sex sekunder in i lagets andra powerplay.
Och i det tredje fem mot fyra-spelet tog det femton sekunder innan Fällström – igen – kunde göra 3-0.

***

Nu har Djurgården lockat 26 263 åskådare på två matcher.

IMPONERANDE!

Jag kritiserade stämningen i matchen mot Leksand i fredags, men i kväll höll Djurgårdsfansen hög klass, bjöd på varierande sånger och fick med sig sittplats.

Men akustiken i Globen är ändå inte densamma som på Hovet.

Allt var egentligen uppdukat för årets publikfest.

Annandag jul. Globen. Klassiskt möte mellan två publikstarka lag.

Ändå lämnade jag arenan i besvikelse.

Jag hade förväntat mig en stämning som skulle gå på högvarv så fort pucken släpptes. En magisk atmosfär, öronbedövande ljudkuliss. Men så blev det inte, och anledningen är förstås simpel:
Det är alldeles uppenbart att barerna var orsaken till att den förväntade inramningen uteblev.

Fyra minuter innan periodsignalerna halverades nämligen publiken, framför allt hemmaklacken, eftersom de flesta ville säkra en bira innan trängseln och kalabaliken i pausen uppstår. De som ändå stannade kvar på läktaren för att invänta paussignalen hann heller inte få ett värdigt avslut i baren i tid och blev därmed sena ut till nästföljande period.

Först i den tredje perioden tog stämningen fart, då hade barerna stängt, och trycket runt spelminut sex var så bra som man kan kräva att den ska vara under en hel match.

13 850 biljetter hade även sålts. Lapp på luckan. Men hundratals stolar gapade ändå tomma och varför det såg ut så har jag ingen aning om. Vem köper biljett till en sådana här match och inte dyker upp?

Jag vill påstå att Leksand ändå vann läktarmatchen – sett till prestation, inte till antal – eftersom de höll sig kvar på läktaren, lyckades faktiskt överrösta hemmapubliken några gånger och fick också med sig sina anhängare som satt på sittplats bättre än vad Djurgårdsklacken lyckades med.

Men Djurgården får en chans att revanschera sig redan på söndag. Då väntar ny Globen-match, mot Brynäs, och jag inbillar mig att barerna inte är lika hett eftertraktade då.

För nästan exakt en månad sedan: Sex raka förluster, stor kris och tränaren Martin Filander hängde löst.

Nu: Segern mot Mora var den sjunde (!) raka – och Västerås har plötsligt smak av en direktfinal till SHL.

Man undrar ju vad hemligheten bakom den makalösa vändningen är?

– Vi har hittat till vårt grundspel och fått självförtroende. Nu lyckas vi vinna de matcherna som vi för spelet i stället för att förlora som vi gjorde tidigare. Vi har gått från att vara en ubåt till något annat fordon, säger Filander.

Han berättar också att han alltid trott på en vändning, men att den har kommit snabbare än vad han kunde ana.

Även rutinerade Per Bäckman är ett tillskott i ledarstaben och han är fortfarande obesegrad sedan sitt intåg i klubben.

– Spelarna märker inte av honom, men vi ledare pratar med Pelle om saker som han ser från läktaren. Han finns där och det är en trygghet, någon att bolla med. Ett bollplank, säger Filander om samarbetet.

***

Nu tar hockeyallsvenskan ett juluppehåll – bloggen också.

Men jag kan knappt vänta till återstarten den 27 december.

Vi har ju förmodligen tidernas mest spännande vår att se fram emot.

Det skiljer ett poäng mellan nian Södertälje och trettondeplacerade AIK i tabellens del där de fem lagen slåss om en playoff-plats.

Och endast sju poäng skiljer mellan Karlskrona (just nu på en direktfinalplats till SHL) och åttan Vita Hästen. Där emellan är det otroligt, snudd på osannolikt, jämnt.

Allt talar egentligen för att hockeyallsvenskan blir en rysare ända fram till den sista, 52:a omgången.

Jag är knappast ensam om att förbryllas över Modos värvning av råskinnet Donald Brashear.
Han har inte spelat ishockey på två år, hunnit bli 42 år gammal och har knappast haft någon påverkan PÅ isen för laget. Efter fyra spelade matcher har Brashear snittat 2.11 minuters istid och mot Djurgården på torsdagskvällen fick han endast göra ett byte som varade i, tja, 15 sekunder.

Jag studerade Brashear noga i avbytarbåset. Det var inte i många sekunder han satt ner på bänken. 42-åringen var ständigt aktiv, stod upp, skrek och drev på sina lagkamrater.

– Och så sprider han lugn och trygghet. Han är som en extrapappa och har betydelse för laget utanför isen, berättar Anders Forsberg efter matchen.

Sedan avslöjade Modo-tränaren också att Brashear tjatar om att få hoppa in på isen och, just det – slåss.

– Han vill ju in och tycker att man ska… ja, du vet. Men då berättar jag för honom att vi inte har den kulturen här, säger Forsberg, som då tvingas stoppa Brashear.
– Det har jag gjort några gånger. Vi vet att vi kommer att få spela boxplay i sådana fall. Men han är förståndig och förstår det.
Vad vill ni få ut av honom?
– Vi vet att det är en speciell typ av spelare, och vi vet också att vi inte kan använda honom för mycket. Det som är lurigt är att han är 42 år. Men han är en intressant pjäs att få in, även om vi inte kan använda det han är bra på fullt ut…
Men du vill egentligen det…?
– Nä, det tror jag inte. Det skulle ställa till för mycket problem för oss, eftersom han är för bra på den detaljen, avslutar Forsberg.

Plötsligt var AIK tillbaka på ruta ett igen.

Ni vet, som det där ostrukturerade laget som ständigt förlorade matcher, spelade omständig hockey och uppträdde ängsligt.
Nåja, jag får väl bromsa mig själv eftersom bottennappet, 1-2, hemma mot Timrå i kväll faktiskt kan ha varit en engångsföreteelse.
Men någonstans känns det som att Peter Nordström-effekten har svalnat. Det har inte varit samma aggressiva AIK som tidigare radade upp sex raka segrar, och kvällens förlust var dessutom den andra raka på hemmaplan.

Det är såna HÄR matcher som AIK måste vinna för att återtåget mot SHL ska ligga i stabil rullning. Timrå var trots allt tabelljumbo inför matchen, hade fem raka förluster och borde egentligen ha varit en munsbit för ett SHL-jagande AIK. I stället gjorde laget säsongens sämsta andraperiod och där förlorades också matchen.

Hur svarar AIK på det här?

***

Storfavoriten Malmö vann igen – eller snarare mosade Almtuna – och toppar hockeyallsvenskan och stormar mot en direktfinal mot SHL.

Och kvällens seger kan ha varit säsongens viktigaste.

Har jag fått fnatt, tänker ni? En match mot Almtuna mitt i vardagslunken?

Så här tänker jag: Malmö har använt 33 spelare i höst, två har värvats (Mathias Tjärnqvist och Yanick Lehoux)och hela nio (!) spelare har lånats in under en eller flera matcher; målvakten Jonas Gunnarsson, backarna Niklas Arell, Anton Lindholm och Jesper Williamsson samt forwards Sebastian Strandberg, Robin Dahse, Patrik Blomberg, Joachim Rohdin och Kim Johansson.
Vi talar knappast kontinuitet här och laget har både varvat ojämna insatser med att spela bra men varit på tok för ineffektivt.

Att få en riktig islossning och hitta målkänslan kan vara viktigare än vad man kan tro.

I morgon, måndag, tas den preliminära JVM-truppen ut och Djurgårdens ledning sitter förmodligen och håller tummarna att inte Juniorkronornas förbundskapten Rikard Grönborg knycker alla tre aktuella backar: Adam Ollas-Mattsson, Andreas Englund och Robin Norell.

Om alla tre blir uttagna sitter nämligen Djurgården i en tuff situation som är rättvis att kalla för ”backkris”.
SHL-nykomlingen har knappast ett överflöd av backar och klubben har redan Daniel Fernholm långtidsskadad och det är även oklart när Philip Holm är tillbaka i spel efter sin skada.

Att Norell och Englund tar plats i JVM-truppen är högst sannolikt (båda var assisterande kaptener i senaste landslagslägret) medan Ollas-Mattssons deltagande skulle vara en liten skräll. Men om det vill sig illa för Djurgården, att alla tre försvinner så MÅSTE klubben agera. Tre nya backar måste in, antingen i form av lån, värvning eller kalla upp någon från juniorverksamheten. Men om klubben väljer det sistnämnda alternativet så finns det ingen i Djurgårdens J20-lag som har rutin från spel i SHL. Och det skulle förstås vara osäkert kort.

Djurgården är inte den SHL-klubben som förmodligen kommer ha flest representanter i JVM-truppen – Modo ligger bäst till där – men stockholmarna kommer i värsta fall att drabbas hårdast sett till att truppen är tunn och samtliga aktuella är just nu helt ordinarie.

Klart är i alla fall att Djurgården kallar tillbaka utlånade Wilhelm Westlund, 19, som varit en stor del i Vita Hästens succé under hösten.

De här spelarna riskerar att försvinna till JVM i övriga SHL-klubbarna:

Brynäs:
Jonas Johansson, mv
David Westlund, b
Adam Brodecki, f
Oskar Lindblom, f
Jens Lööke, f
Frölunda:
Anton Blidh, f
Artturi Lehkonen, f
Anton Karlsson, f
Färjestad:
Oliver Kylington, b
HV 71
Axel Eidstedt, b
Emil Johansson, b
Lawrence Pilut, b
Kevin Fiala, f (Schweiz)
Linköping
Carl Dahlström, b
Gustav Forsling, b
Mathias Karlsson, f
Henrik Törnqvist, f
Jakub Vrána, f (Tjeckien)
Leksand
Fredrik Forsberg, f
Oskar Lang, f
Luleå
Christian Jaros, b (Slovakien)
Peter Cehlárik, f (Slovakien)
Lucas Wallmark, f
Modo
Carl Grundström, f
Adrian Kempe, f
William Nylander, f
Victor Olofsson, f
Victor Öhman, f
Skellefteå
Sebastian Aho, b
Marcus Pettersson, b
Axel Holmström, f
Växjö
Mikael Johansson, f
Örebro
Inga.

Almtuna satte sig i skolbänken innan matchen, pluggade, nötte och sedan klev spelarna ut på Hovets is och läste sönder AIK:s anfallshockey.
Almtuna var definitivt värda de tre poängen, men Uppsala-gänget behövde också en dos flyt och en storspelande Alexander Sahlin i kassen.

***

Ännu en från familjen Nylander har presenterat sig på elitnivå. ”Lill Lill-Nyllet”, eller Alexander Nylander som han heter, fick göra sin debut i AIK-tröjan.
I laguppställningen var 16-åringen uppsatt som extraforward, men kastades in ganska tätt – i varje kedjeformation.

Jag undrar hur sånt tas emot bland övriga i laget?

Det är ju pappa Michael Nylander som dessutom coachar forwards och det blir förstås känsligt när han säger till en spelare; ”du får vila det här bytet – min grabb ska spela”.

Men enligt tränaren Peter Nordström var det inga problem bakom beslutet att låta ”Lill Lill-Nyllet” spela.

– Jag tror inte att någon tycker att det är ett problem. Jag frågade Micke hur han känner också och han sa att han inte kan bry sig om sånt. Att Micke oavsett kommer coacha för att vinna matcher. Det var mitt beslut att kalla upp honom och det handlar om att våga här i livet också, säger ”Norda”.

Hur Alexander Nylanders insats på isen var?
Tja, han spelade fyra minuter och 33 sekunder och det syntes att han bara är 16 år. Om jag säger så.
Rent fysisk håller han absolut inte allsvensk klass, men det finns förstås stor potential i honom och han är en stor talang.

***

Publikfest på Hovet senast mot Södertälje, och trots ”bara” 5 000 var ljudnivån hög bland AIK-fansen. Två dagar senare var stämningen från i måndags som bortblåst, trots fem raka segrar och klättring uppåt i tabellen.
Sånt förbryllar.

Det är alltså det här AIK som har varit sist i hockeyallsvenskan under hela säsongen, som sparkat tränare, sportchef, vd och plågats med flera uppsägningar i kansliet?

Man har svårt att tro det – efter att ha sett laget mot Malmö i kväll.

För fyra omgångar sedan, i samband med förlusten mot Björklöven, skrev jag att jag inte såg någon skillnad i AIK:s spel sedan tränarbytet. Då var det visserligen Peter Nordströms debut, men nu – fyra matcher senare – har laget tagit tio av tolv poäng och är pånyttfött.

Det är sällan jag har sett en sådan effekt av ett tränarbyte.

Nordström har fått in attityd i spelarna och gjort att de vågar att vårda pucken. AIK imponerade i kväll och kedjan med Daniel Olsson-Trkulja, Victor Ekarv och Michael Lindqvist personifierade lagets nya spelsätt med attityd, fräckhet och en vilja att hela tiden gå raka vägen mot motståndarmålet.

Jag tror också att fördelningen i båset är en av nycklarna bakom ”nya” AIK. Micke Nylander coachar forwards, David Engblom har hand om backarna och Nordström är aktiv med detaljer och visar, till synes, ett väldigt bra driv och engagemang i båset.

AIK:s seger var den femte raka i Malmö Arena och nu skiljer BARA några enstaka poäng upp till en slutspelsplats mot SHL. Man kan kanske tycka att jag är en kappvändare, men nu tror jag på allvar att AIK kommer att utmana om en plats i SHL. Laget har utan tvekan fått ett lyft med Nordström vid rodret och segern mot Malmö var ett styrkebesked och bevisar att laget faktiskt är bra, att de ska vara med att slåss i toppen. Och då ska vi notera att förstecentern Yared Hagos och lagkaptenen Patric Blomdahl saknades i kväll.

För första gången den här säsongen spelar AIK med ett självförtroende.

***

Oliver Kylington – hur kunde Färjestad låna ut honom?
Han är en stor del i AIK:s lyft och dominerar stundtals på isen. I kväll gjorde han ett klassmål, eller ett mål i ”gubb-hörnet”, som han själv kallade det, när han från egen zon skrinnade förbi hela Malmöförsvaret, bröt in på mål och hängde pucken i bortre krysset.

***

Malmö är på tok för ineffektivt, något som präglat laget under stora delar av säsongen. Trots det ligger laget i toppen och slåss om serieledningen, men hur många poäng skulle Malmö ha OM laget gjorde mål på sina chanser?

***

Nu har 26 omgångar spelats och därmed EXAKT halva serien.
Här listar jag höstens fem flippar och fem floppar:

FLIPPAR:
Lukas Bengtsson, b, Mora
En blivande storback som haft stor del i Moras succé. Tvåa i poängligan och kommer att spela i SHL nästa säsong, oavsett om Mora går upp eller inte.
Kevin Mitchel, b, Mora
En av seriens absolut bästa backar i spelet med puck. Bildar ett fantastiskt backpar med ovannämnde Bengtsson. Mitchel ser ut som en uråldrig man i en 20-årings kropp och leder den totala poängligan.
Jesper Jensen, f, Rögle
Allsvenskans kanske bästa tvåvägscenter som kan användas överallt på isen.
Frederik Storm, f, Malmö
Vuxit till en nyckelspelare i namnkunniga Malmö och har svarat för en fantastisk höst. En personlig favorit.
Axel Brage, mv, Vita Hästen
Säsongens kanske största överraskning. Har tagit klivet från division 1 till att vara allsvenskans bäste målvakt på bara en säsong. Stor del i Vita Hästens sensationella höst.

FLOPPAR:
Evan McGrath, f, Västerås/Oskarshamn
Öste in poäng i Oskarshamn för två år sedan, värvades till Frölunda och floppade, innan han skeppades vidare till Västerås och var usel under hösten. Nu tillbaka i Oskarshamn, men verkar inte ha fått produktionen att lossna.
Francois Bouchard, f, Södertälje
Åker, till synes, bara omkring och fiskar efter pucken i offensiven. En import som inte alls levererat.
Christian Berglund, f, Karlskoga
Har inte varit den ledaren Karlskoga hoppades på. Många hade definitivt högre förväntningar på Berglund.
Andreas Lilja, b, Rögle
Han har inte varit dålig, men börjar åldern göra sig påmind nu? Ser ganska orörlig och stel ut på isen.
Michael Nylander, f, AIK
Har, på grund av en skada, inte varit den ledaren AIK trodde. Bara gjort åtta matcher, men kanske succén kommer i båset nu i stället?

Hört talas om Patrik Karlkvist?

Det hade inte jag heller gjort för två veckor sedan.

Men jag kan berätta för er att han är hockey-Sveriges kanske hetaste doldis just nu och fixade på egen hand Moras poäng mot Almtuna på onsdagskvällen.

Karlkvist assisterade till lagets ledningsmål, sköt sedan själv in 2-0 i första perioden och efter Almtunas vändning slog Karlkvist till igen när han satte kvitteringen – med fyra sekunder kvar.

22-åringen har nu gjort sju poäng i allsvenskan totalt, samtliga i de sju senaste matcherna. Och då ska vi komma ihåg att han väldigt nyligen spelade i Hudiksvall i division 1.

Karlkvist har haft en udda väg mot allsvensk succéspelare. Han spelade under juniorålder i Nyköping innan värvades tillbaka till moderklubben Södertäljes J20-lag. Men han fick aldrig chansen i Södertälje utan tvingades söka sig till Västervik och division 1. Där lossnade produktionen ordentligt. Efter 73 poäng (!) på 42 matcher förra säsongen värvades han till Mora, men Dala-klubben trodde dock inte riktigt på Karlkvist inledningsvis och lånade ut honom till Hudiksvall.

Men sedan han kallats tillbaka till Dalarna har han alltså gjort succé, och han är utan tvekan ett namn för SHL i framtiden. Fortfarande i bra ålder och dessutom väger han 105 pannor vilket är ovanligt för en forward, och med de kroppshyddorna är man eftertraktad.

En spelare att hålla koll på.