Luleå, AIK och Skellefteå är de lag som överraskat mest positivt på mig hittills i elitserien.

AIK – för att laget inte är tvärsist och för att laget är med i kampen om slutspelet när bara några få matcher återstår av grundserien.

Skellefteå har tagit det där svåra klivet från att vara ett ok lag under några år till att nu rankas som ett av Sveriges två bästa hockeylag.

Luleå är i slutspel – mot alla odds och norrlänningarna är där för att man är jävulskt sluga på isen och att man förstår vikten av klyschan ”man vinner inga matcher i utvisningsbåset”.

Det är fredagkväll när jag skriver det här inlägget och istället för att slarva bort tiden med Lets Dance eller På Spåret har jag gått igenom utvisningsligorna från 1999 till i dag.

Och resultatet är enastående.

Glöm FULEÅ.

Nu är det SLUGLEÅ

ALDRIG har ett elitserielag dragit på sig så få utvisningar och ALDRIG har ett lag varit så extremt skickligt med att inte dra på sig matchstraff eller personliga 10-minuters utvisningar. Just nu har Luleå inte ett enda matchstraff eller någon onödig tia.

Titta här:

Och när Luleå väl tvingats spela i numerärt underläge så gör man det riktigt bra. Endast 18 mål insläppta i boxplay – fantastiskt och rekordbra.

Vad är Luleås hemlighet?

* Stenhård disciplin.

* Man ska aldrig glida på rören – åka, åka, åka –  speciellt i mittzonen.

* Bra på att knipa igen limsaxen. Verkar som att ingen gnäller på domslut i Luleå. Oerhört bra gjort. Alla i elitserien får svarta ögon vid motgångar och de flesta vinnarskallar i serien får härdsmälta i proppskåpet när domaren tar något kontroversiellt beslut. Men Luleå-killarna kanske trycker i sig Betablockerare inför matcherna för att ha koll på känslorna.