Det här var SSL 2015/16

av Jonas Gustavsson

Säsongens…

… mästare
Pixbo, som efter en fenomenal vinter där man inte torskade en enda match i slutspelet och bara registrerade en enda förlust efter ordinarie tid under hela säsongen, lyfte välförtjänt bucklan på damsidan medan Storvreta, efter fjolårets makalösa kollaps, fick den ultimata revanschen och vann på herrsidan, klubbens fjärde guld på sju år.

… nyförvärv
Det finns så många – men keepern Måns Parsjö-Tegnér har varit en total jackpott för Dalen och Frida Ahlstrand har varit en mega-succé i Pixbo, trots sin ringa ålder. Två spelare som gjort så mycket mer än någon trodde på förhand.

… under säsongen-förvärv
Enkelt: Christian Matsson i Linköping och Amanda Larsson i Kais Mora. Två spelare som både spetsade och breddade sina lag – och ledde dem hela vägen till Tele2 Arena. Bubblare: Milan Tomasik, Linköping, Bobby Edberg, Sirius, och Amanda Delgado Johansson, Iksu.

… comeback
Magnus Svensson, Warberg. Storskytten och tidernas måltjuv valde att hjälpa hallänningarna när tabell- och skadeläget var som mest prekärt och visade att han fortfarande kan leverera på högsta nivå.

… skärpning 
David Gillek. Säsongen började som den förra slutade, med avstängningar, rubriker och besvikelse. Men efter att ha missat så gott som hela hösten på grund av repressalier så lyfte Mullsjö-kaptenen sitt spel till rätt nivå, var en gigant i slutspelet och höll så när på att leda sitt lag till en jätteskräll i kvartsfinalrysaren mot Falun.

… positionsbyte 
Emelie Wibron i Iksu, så klart. Backen flyttades permanent upp i anfallet, blev måldrottning och årets forward. Snacka om succé.

… genombrott
Många, men Jonathan Nilsson, Helsingborg, och Klara Molin, Uppsala, är två av lirarna som verkligen, från ingenstans, klivit fram och blivit stjärnmaterial.

… genombrott i skymundan
Robin Laakso, Linköping, Lukas Harnesk, Dalen, och Robin Blåberg, Warberg, har levt i skuggan av andra spelare i sina klubbar och inte rivit ner de största rubrikerna – men har gjort storartade säsonger och har klivit in i den yppersta SSL-eliten.

… uppvaknande
Mattias Ljunggren, Dalen. Backen sköt ett enda mål under säsongen ifjol – i år matade han in mäktiga 22 baljor. Hedersomnämnande till Simon Palmén som fick en nystart i Falun efter ett grått fjolår i Warberg.

… tårar
De levererade Martin ”Marre” Karlsson, Linköping, efter SM-finalen.

… snabbaste
Måste vara Jonas Svahn. Ett av säsongens vassaste nyförvärv skapade massor för Dalen via sin fantastiska speed. Konkurrenter i sprint: Peter Berlin, Sirius, och Niklas Ramirez, Växjö. Bland annat.

… succédebut
Daniel Hernandez, Mullsjö, som gjorde mål på sitt första SSL-skott. Otroligt.

… nyfödda stjärna
Ellen Rasmussen, Malmö. Visat att hon håller SSL-klass och är en oslipad högkaratig diamant som kan bli hur bra som helst.

… fynd
Jesper Kivipaasi var ett spännande nyförvärv i Mullsjö – men att han skulle göra succé omgående var oväntat. Unga Sofia Joelsson, Iksu, skulle ha ett se och lära-år, men duracellkaninen visade spetsegenskaper direkt. Två jättefynd.

… ”jag ger mig fan inte”
Amanda Hill, Kais Mora, som fick blodproppar i lungorna ifjol och tvingades ställa in hela säsongen. Väl tillbaka i höst så litade inte mästarna helt på henne utan värvade in tjeckiska veteranen Lenka Kubickova som ny keeper. Svaret från Hill? Storspel som ledde Kais Mora hela vägen till SM-final.

… revanschman till nästa säsong
Patrik Malmström, Pixbo. Inte i närheten av säsongen innan varken spel- eller poängmässigt. Kommer vara en av seriens mest revanschsugna spelare nästa säsong.

… zorro-kung
Tja, Jesper Alm, Linköping, fick mest nöta bänk i vinter så det fanns ingen som kunde hota Daniel ”Magic” Johnsson, Helsingborg, i år. Johnsson har zorrat friskt under säsongen och även i slutspelet.

… hattrick
Ranja Varli, Täby, som sköt tre skott och gjorde tre mål på 1.22 mot Endre. Otroligt. Men ändå sju sekunder från rekordet.

… öga
Det satt på Linnéa Nilsson, Rönnby. Hon fick en boll i ögat i andra kvarten mot Endre och fick skickas till sjukhus – men var tillbaka i match tre och avgjorde då i sudden. Snacka om att komma tillbaka med besked.

… sågning
Jag minns två: Alexander Rudds ilska mot domarna efter att hans straffmål borta mot Falun dömts bort för att, enligt rättskiparna, bollen dragits i sidled, samt Billy Nilssons motorsågsfrisering av förbundskapten Jan-Erik Vaara för att inte ha blivit uttagen i blågult till VM-kvalet.

… frågetecken
Sirius, laget som var i slutspel i förfjol och hade ett minst lika bra lag i år, men som underpresterade å det grövsta under hösten. Vad hände egentligen?

… lyckade kedjeeffekt
Den stod Storvreta för: när assisterande tränare Staffan Jacobson gjorde comeback på plan så fick Robin Nilsberth äntligen en perfekt backkamrat, Mattias Samuelsson och Jesper Berggren kunde återförenas, och det blev plats för energiknippet Hannes Öhman i båset. Jacobson-comebacken skapade tre positiva saker – vilket i förlängningen hav ett SM-guld.

… matchserie
Semifinalserien mellan Falun och Storvreta givetvis, en giganternas kamp som också, precis som alla trodde, gick till sju matcher. En matchserie som kommer att kommas ihåg länge.

… galnaste replik 
Dalens svar på Växjö i andra kvarten. Växjö tog ledningen med 19 sekunder kvar – men bara tolv sekunder senare, med blott sju sekunder kvar, så kvitterade Dalen och vann sedermera i sudden. Bara i innebandy. Galet.

… wow-serie
Kvarten mellan Falun och Mullsjö som blev en otroligt dramatisk och underhållande historia. Det var oväntat – men förbaskat kul.

… fiasko
Sorry Pixbo, men det räcker inte att dominera i grundserien, det gäller att leverera i slutspelet också. Det misslyckades serieettan med i år – igen.

… sämsta affär
När Linköping hyrde ut Amanda Larsson till Kais Mora i slutet av januari. Konsekvensen? Linköping brände slutspel. Och sände dåliga signaler till både egna laget och föreningen i stort.

… sargvakt
Niklas Jihde så klart. Infriade äntligen sitt löfte om att agera sargvakt i en av Helsingborgs hemmamatcher, något han för sju år sedan lovade göra om fotbollsikonen Henrik Larsson gjorde mål i SSL.

… poängexplosion
Alexander Galante Carlström, Falun, gjorde makalösa 45 poäng på 12 matcher från början av december till slutet av februari. 3,75 poäng per match under den sviten för poängkungen.

… rekord 
Anna Jakobsson sopade bort Hermine Dahlerus målrekord under säsongen. Dahlerus stannade på 448 kassar, Jakobsson har nu gjort 482 (!) mål totalt och kommer, om hon lirar nästa säsong, att spräcka platån 500 kassar. För övrigt så tangerade Magnus Svensson alla tiders målrekord på herrsidan under säsongen, och är nu delad målkung genom tiderna med Hannes Öhman på totalt 474 baljor.

… krossar
Iksus galna 16-3-vinst mot Rönnby och Storvretas 12-3-överkörning av Helsingborg.

… fisk
Gäddan som bet Dalens Erik Falkman dagen innan SSL-premiären. Bettet syntes knappt, men krävde en vila på tre månader. En incident och story som var så spektakulär att den blev en riksnyhet.

… mest otursförföljde
Ja, det är ju just gäddmannen Erik Falkman. Han gjorde första sejouren i Dalen för två år sedan, men bröt då foten på försäsongen. Han gjorde comeback i U19-landslaget samma höst, men i första matchen med Gamla Stan, dit han lånats ut för att spela sig i form till SSL, så bröt han foten igen och missade hela säsongen. Ifjol spelade han i Skellefteå innan han kom tillbaka till Dalen i år – bara för att bli skadad igen, av en gädda, och efter det vända tillbaka till Skellefteå. Blir det någonsin något SSL-spel?

… ”still going strong”
Ketil Kronberg, Dalen. Okej, poängskörden var inte vad den varit innan, men i spelet, och inte minst i slutspelet, visade norrmannen vilken auktoritet och stjärna han är.

… ”haha, vad var det jag sa”
Daniel Gonzalez Palm, Karlstad, som höll låda under höstens upptaktsträff och trodde stenhårt på sitt lag trots att ingen annan gjorde det. Gonzalez Palm hade fog för sin tro – nykomlingen gjorde en stark säsong och klarade kontraktet utan problem.

… tjeck-effekt
Tjeckiska spelare lyckas verkligen i SSL numera. Vi har redan sett Patrik Suchanek och Matej Jendrisak ta för sig. Eliska Krupnova, Ondrej Mikes och comebackande Milan Tomasik blev vinterns nya bevis för hur bra tjeckerna är.

… mest omtalade revben
Ja, det satt ju utan tvekan på Alexander Rudd, Storvreta. Klubben och huvudpersonen var överraskande öppna med skadan i slutspelet.

… nakenchock
Lukas Harnesk, Dalen, firade sitt första SSL-mål med att lägga ut en nakenbild av sig själv på Instagram.

… återförening
Johanna Holmbom, Kais Mora-stjärnan som oturligt skadade sig under säsongen och missade VM, var med om något otroligt under säsongen. När hon besökte återvinningscentralen så hittade hon sin katt – som varit borta i tio (!) år.

… slutspelsskägg 
Det finns några som konkurrerar om det – men det går nog till Nicklas Paulsson, Storvreta, till slut. Sorry, Adam Fernqvist och Thomas Holmgren.

… frisyr
Alltså, det här är ju Billy Nilssons pris, men Henrik Stenbergs totala – och överraskande – snaggning lagom till SM-finalen får tar nog hem det här ändå.

… hopp
Ja, vi minns fortfarande AIK-forwarden Nicklas Hedengrans spektakulära hoppmål mot Granlo, det där målet som aldrig skulle ha godkänts – men som ändå var en läckerbit. Nu sägs det att hoppregeln håller på att ses över.

… ”bomb”
Amanda Delgado Johanssons övergång från Uppsala till Iksu mitt under säsongen, strax efter att hon avgjort VM-finalen för Sverige.

… vad sjutton hände?
När Eric Björk, Linköping, överraskande fick chansen som forward i en match – och svarade med att smälla in fyra bollar. Jag vet inte vad coachen Johan Astbrant ville ha ut av experimentet, men resultat kunde han knappast klaga på.

… passningsgeni
Filip Kjellsson, Växjö. Vem kan inte älska hans tittfintar? Dock tung konkurrens av Christian Mattssons otroliga crosspassningar.

… osannolika målskytt
När Staffan Jacobson, Storvreta, hoppade in i en match i höstas och gjorde mål direkt – trots att han ”aldrig” gör mål. Fullträffen blev också matchvinnande. Så klart.

… nykomlingssuccé
Visst, Gävle var en strykpåse, men tre av fyra SSL-nykomlingar klarade kontraktet med bred marginal: Linköping, Malmö och Karlstad. Ruggigt imponerande.

… slutspelsuppryckning
Martin Karlsson, Linköping. ”Marre” var efter en ljummen vinter helt makalöst bra i slutspelet.

… slutspelsöverraskningar
Tre stack ut: Joakim Ström, Linköping, Joakim Olsson och Nicklas Paulsson, Storvreta – lirare som tog klivet ur skuggan och spelade sin bästa innebandy när det behövdes som mest.

… tränare 
Marko Palosaari, Uppsala, utan någon som helst konkurrens då han förvandlade ett uträknat gäng till ett lag som överraskade alla. På herrsidan går det till Jonatan Brolin som ledde Dalen till en sensationell femteplats i serien och en semifinalplats i slutspelet.

… superfemmor
På herrsidan: Måns Parsjö-Tegnér, Emil Johansson, Tobias Gustafsson, Alexander Galante Carlström, Linus Nordgren, Alexander Rudd.
På damsidan: Sara Hjorting, Cornelia Fjellstedt, Ida Sundberg, Anna Wijk, Anna Jakobsson, Emelie Wibron.

… MVP 
Johan Samuelsson, Granlo, och Anna Jakobsson, Endre.

… hejdå
Det är bara att tacka stjärnorna som vi inte får se nästa säsong för underhållningen i vinter. Jag tänker då främst på Johan Samuelsson, Billy Nilsson, Johannes Skog (hälsan är viktigast!), Rasmus Sundstedt, Karl-Johan Iraeus och Alexander Bodén, bland annat. I höst får en ny generation stjärnor ta över.

Välkommen till vardagen

av Jonas Gustavsson

Det är dagen efter.
Dagen efter innebandymanifestationen på Tele2 Arena, dagen efter ett maffigt publikt världsrekord, dagen efter säsongens crescendo, dagen efter allt.
SM-finalerna berör.
De starka, och omdiskuterade, strålkastarna på Tele2 Arena var talande.
Rampljuset på innebandyn.
Idag skimrar varenda tidning av guldartiklar, jubel, yra.
Alla på plats snackade om vilka fantastiska matcher det var.
Det snackades om den totalt orädda 17-åringen Frida Ahlstrand, om Anna Wijks perfekta säsong som aldrig blev perfekt, om Julia Larssons fantastiska klapp-klapp-mål, om Martin Karlssons tårar, om Alexander Rudds smärta, om Jimmie Petterssons bakom ryggen-passning, om kaptenen Mattias Samuelssons avgörande.
Alla hänfördes av matchernas svängningar, påmindes om innebandyns oförutsägbarhet, om hur snabbt det kan gå, om hur snabbt momentum kan skifta, om vad ett mål kan betyda.
Såväl innebandynördar som ofrälsta.
Det är samma sak varje år.
Varje final.
Hänförelse.
Men – det här är innebandyvardagen.
Inte 18 166 personer på plats, sjuttiofem teve-kameror, hundratals journalister med bekväma och obekväma frågor, maffiga klackar som nästan fotbollsmässigt manar på sina lag.
Men innanför sargen.
Innebandyn är sådan här: snabb, oviss, spektakulär. Det smäller, det är grinigt, det är känslor, många vill så mycket. Mål tillkommer efter kamp, briljans eller tur. Det går snabbt, inget underläge är för stort för att hämtas in, inga sekunder är för få för att göra mål.
Det ser ut så här i vardagen.
Det är under SM-finalerna rampljuset faller på innebandyn – men underhållningen är inte unik.
Det är vardag.
Tänk när fler inser det.

***

Igår var det guldyra.
Mycket drunknade i jublet.
Dagen efter sjunker saker in.
Några hjältar fick för lite uppmärksamhet.
Hannes Öhman är sannerligen en av dem. Storvretas assisterande tränare som fick komma in båset efter att Staffan Jacobson gjort en sensationell blixtcomeback. Det var när han kom in som Storvretas pusselbitar föll på plats på allvar.
Hannes Öhman var en hetlevrad spelare, han sa och visade vad han tyckte utan pardon, och han är inte annorlunda när han står vid sidan om planen utan någon klubba i händerna. Inlevelsen och hängivelsen är total.
Han är ett energiknippe.
Spelarna sa det: han har betytt mycket.
Jag säger: han betydde allt.
Energi är ett diffust begrepp och svårt att förklara, men kanske det närmaste vi kommer vad Hannes Öhman tillfört.
Han har fått stå i skuggan av headcoachen Stefan Forsman, men betydelse ska inte hamna i skymundan. Utan Hannes Öhman adrenalinstinna succédebut i båset så tror jag inte Storvreta hade tagit något guld.
Han är en av de osjungna hjältarna.

***

Både Pixbo och Storvreta sa det.
Mitt i guldyran.
Att det här är början på något stort. Att de ska bygga dynastier, vinna guld på löpande band, år efter år.
Det är inte unikt.
Samma sak varje år, oavsett idrott.
Vinnarna målar upp hisnande visioner, känner sig oslagbara, tror sig hittat receptet på framgång.
Man ska tro på sig själv.
Men det är lätt att glömma resan.
Pixbo gjorde en magisk säsong, förlorade bara en enda match under ordinarie tid och blev obesegrade i slutspelet, men säsongen har innehållit ett otal tuffa matcher, finalen var ingen defilering. Storvreta fick igång spelet på allvar först efter jul, lyckades först i den sjunde och avgörande semin slå ut Falun och vann sedan en final som ärligt talat kunde ha gått hur som helst.
Inga bekväma resor, även om vi stämplar lagen som rättmätiga mästare.
Förra säsongen pratade både Pixbo och Storvreta om guld. Vi vet hur det slutade.
Det är inte så enkelt.
Kanske står Pixbo och Storvreta som mästare nästa år igen.
Kanske inte.
Men de får inte glömma vad resan kräver.

***

Säsongen är slut.
Det var en ynnest att uppleva SM-finalerna, vara med och uppleva ett världsrekord, men jag älskar nästan vardagen mer. Den oberäkneliga SSL-lunken som pågår under hela vintern, långt ifrån finalernas publiktillströmning eller mediabevakning, och bjuder på samma raffinerande spänning och spektakulära underhållning varje helg.
Vardagen där innebandyspelare agerar professionella idrottsutövare fast de inte lever som det, utan tvingas till sedvanligt kneg och får ihop ett livspussel som egentligen inte vore möjligt.
Nu får vi vänta tills i höst.
Därmed stänger vi här, bommar igen, låser.
Jag tackar alla som läst, kommenterat eller på andra sätt dryftat tankar.
Bloggnyckeln lämnas över till rosa-chefen och jag tackar för att ha fått låna den under en säsong till.
Vi får se om han lämnar tillbaka den i höst.

Vissa sår sitter djupare än andra

av Jonas Gustavsson

Den ene fick bäras ut efter att ha kollapsat på podiet.
Den andre grät hela vägen till omklädningsrummet.
Två slagna hjältar.
Men på olika sätt.
Alla har sett vilken smärta Alexander Rudd har spelat med. Den har nästan gått att ta på, känts själv. En spricka i bröstbenet och en revbensskada. Bandagering, vila och piller. Allt för att hålla ihop kroppen, tvinga den att kämpa vidare, kräma ur det sista lilla som behövdes. Allt för att revanschera sig efter de två senaste årens misslyckanden, för att inte uppleva en final till från sidan.
Det räckte till ett guld.
Men det hade sitt pris.
Alexander Rudd tvekade inte efter att han lappats ihop och återvänt till guldfirandet. Det var värt det. All smärta, alla tårar, all kamp.
Alla har sett vilken passion Martin Karlsson spelat med i det här slutspelet. Kulturbäraren, Mr Linköping, brände slutspelet ifjol på grund av en skada, fick värma upp i Globen men kunde sedan bara hjälplöst se guldet gå upp i rök. Hans slutspelsförvandling är remarkabel, efter en ljummen vinter har han varit en ostoppbar isbrytare i de avgörande matcherna.
Han var het som en spis i finalen. Han gjorde mål, jublade med fansen som om det inte fanns någon morgondag, kändes oslagbar där i andra perioden när Linköping kom ikapp. Det kändes som att han skulle klyva en pansarvagn på mitten om det var den som stod mellan honom och den där guldmedaljen.
Jag förstår hans besvikelse efteråt.
Hans sår sitter djupare, gör ondare, kommer bita sig kvar längre än den fysiska smärta Alexander Rudd upplever.
Hans tårar under uttåget från Tele2 Arena sa allt.
Det här var hans stora chans.
Det skulle bli hans födelsedagsparty – men Storvreta snodde showen.
En final som hade allt. Spelet, målen, fysiken, känslorna, svängningarna. Ett närmast nog sagoaktigt slut när trotjänaren, kaptenen och helylle-liraren Mattias Samuelsson avgjorde. På något sätt känns det rätt att det är han som fullbordar Storvretas ultimata revansch. En spelare som äter, skiter och lever Storvreta. Den spelare som kanske mådde sämst av alla ifjol, men den som kanske mår allra bäst nu. Hjärtat är rödare än hos många andra.
Ändå.
Det är två slagna hjältar som etsar sig fast på näthinnan efter den här finalen.
Alexander Rudd och Martin Karlsson.
Två fältherrar drivna av revanschlusta.
Jag hade unnat båda framgång.
Det var inte ett alternativ.
Båda lämnade finalen med sår, men vissa sår är djupare än andra.

***

”Inte ens du trodde på oss. Det är helt sjukt. Helt sjukt. Jag trodde man var påläst när man jobbade på sporten, men…”.
Jag hann inte ens gratulera till guldet. Vet inte ens om jag gjorde det efteråt heller, om jag ska vara ärlig.
Pixbo-coachen Jonas Eliassons svar på känslan efter finalen var oväntad.
Eller inte.
Den frispråkige, skicklige och, framförallt, självförtroendemässigt orubblige Jonas Eliasson tror på sitt lag till den milda grad att han tycker att alla som inte håller med honom är blinda, döva och, ja, spritt språngande galna.
Kaxighet är bra, övertro kan lätt fastna i halsen.
Jonas Eliasson har hållit balansen.
Till den här säsongen tappade Pixbo Camilla Jordansson, Johanna Dahlin och Linn Lundström, idel ädel innebandyadel. Ersättare blev tjeckiskan Eliska Krupnova och ungtupparna Frida Ahlstrand och Josefin Wålinder.
Expertisen trodde inte på laget. Jag själv stod i samma led.
Jonas Eliasson var frågande.
– Jag fattar ingenting. Visst, vi tappade bra spelare, men vi pressade Mora i semifinalen ifjol utan en enda högerfattad forward. Det har gjort enormt att få in två sådana spelare. Alla experter som såg våra matcher ifjol måste ju fatta vad två högerfattade spelare gör med vårt lag, sa han.
Att de kom från division ett hade inte med saken att göra, tydligen.
Men Jonas Eliasson var övertygad.
Han fick rätt.
Inför finalen var den stora snackisen rutin. Kais Mora med fyra finaler på fem år och med ett färskt SM-guld på meritlistan mot Pixbo som inte varit i final sedan 2005, som hade noll SM-guld i spelartruppen och med bara en enda spelare (Caroline Böcker) som spelat final tidigare.
Jonas Eliasson och Pixbo sopade undan betydelsen av rutin redan innan finalen.
Frida Ahlstrand gjorde det under finalen.
17-åringen – en av de där högerfattade tillskotten – klev in inför rekordpubliken, var en av planens giganter, sopade in dubbla bollar och kunde gjort lika många till. Hon, orutinen personifierad, visade vägen.
Pixbos säsong är magisk.
Laget har släppt in rekordfå mål, gick obesegrade genom slutspelet och har bara torskat en enda match efter ordinarie tid i år.
Sällan har väl en så rättmätig mästare korats.
Jonas Eliasson pratar redan om framtiden. Att bygga en dynasti. Att vara kvar i toppen, nå finalen om och om igen.
Konstigt vore annars.
Han tror på det här oavsett vad någon säger.
Jag då?
Jag trodde att Pixbo skulle vackla på grund av sin rutin, att man skulle bli tagna av stundens allvar, att Kais Moras spetsoffensiv skulle klyva sönder Pixbos försvarsspel. Jag hade fel.
Vilket Jonas Eliasson påpekade.
Jag viker mig.
Och just det… grattis, Jonas!

***

Världsrekord.
18 166 personer såg herrfinalen i mäktiga Tele2 Arena.
Innebandyn manifesterade återigen vilken fantastisk underhållning som idrotten kan bjuda på.
Två fantastiska finaler.
Att vi sedan fick uppleva tinnitusframkallande klappor, obehagligt hög ljudvolym (jag kanske är för gammal…?), en speaker som irriterande ofta undrade hur Tele2 Arena mådde och starka lampor rakt i plytet får bli parenteser, det var trots allt en enda stor fest, som det ska vara.
Innebandyns potential ligger i att växa i mindre orter med moderna arenor och stark lokal förankring, både publikt och spelarmässigt, för det är när en match spelas i en tajt arena med läktare hela vägen fram till sargen, när folk tvingas stå, när man kommer nära, som det är som bäst.
Men SM-finalenerna har sin tjusning.
Det såg vi idag.

Svårt att inte unna båda framgång

av Jonas Gustavsson

Innebandyfest, Tele2 Arena-premiär, publikt världsrekord, säsongens crescendo – och den ädlaste medaljen på spel.
Men även om det är guldhattarna som lockar, även om det är en chans att skriva in sig i de eviga historieböckerna, så tror jag att Storvreta och Linköpings främsta drivkraft handlar om att inte förlora.
För någonstans är det här revanschens år.
Storvreta svarade för ett monumentalt fiasko ifjol när guldkandidaten lika överraskande som chockerande missade slutspelet efter en härdsmälta som saknar motstycke i modern innebandyhistoria.
Linköping nådde sensationellt SM-finalen ifjol efter att ha fått en hisnande formtopp efter Mikael Karlsson-injektionen i januari, fick finalmatchen dit man ville i nästan två perioder innan Falun tryckte på gaspedalen.
Fjolårets abrupta avslutningar har gnagt i ett år. Nu är revanschens tid här.
För Storvreta och Linköping.
För Alexander Rudd och Martin Karlsson.
Alexander Rudd som missat de två senaste årens slutspel, för två år sedan efter att ha blivit avstängd av Falun sedan övergången till Storvreta läckt ut, ifjol efter Storvretas ofattbara kollaps.
Martin Karlsson som skadade sig under grundserien ifjol, missade hela slutspelsresan och som symboliskt deltog på Globen-uppvärmningen innan han utan påverkansmöjligheter fick stå i båset och se guldmedaljen rinna bort.
Alexander Rudd – magikern, kreatören, världsstjärnan – och Martin Karlsson – trotjänaren, kraftpaketet, citatmaskinen – har lett respektive lag till SM-final inspirerade och drivna av fjolårets bittra eftersmak.
Två spelartyper som personifierar sina lag, ett Storvreta som dryper av stjärnglans och overkliga bollkonstnärer, ett Linköping som är robust, fysiskt och maskinliknande konsekvent i sitt agerande.
Två vinnarskallar som älskar de avgörande matcherna, som älskar att stå i centrum, som hatar att förlora.
Känslostormen hos vinnaren kommer vara abnorm, men besvikelsen hos förloraren kommer vara större.
Storvreta springer in i SM-finalen med ett favoritskap, men Linköping är inte i närheten av samma underdog-stämpel som ifjol. Det känns öppet, det känns ovisst, det kan gå hur som helst.
Jag tror Alexander Rudd kommer jubla mest, men jag blir inte förvånad om det blir Martin Karlsson.
Det är svårt att inte unna båda framgång, men det kommer bara koras en vinnare i Tele2 Arena.

***

Tele2 Arena-premiären blir en kulturkrock mellan två vitt skilda filosofier, lagbyggen och mentaliteter.
Pixbo har varit en maskin den här säsongen. Efter tre års modellering har frispråkige och självsäkre coachen Jonas Elisson skapat en närmast nog perfekt lagmaskin baserad på en filosofi som grundar sig en solid och tydlig defensiv där alla har klara roller och där offensiven spirar ut kvicka spelvändningar. Det saknas superstjärnor – nåja, Sara Helin är en spjutspets – och det är bredden, lojaliteten och systemet som skapar framgången, inte de enskilda pusselbitarna.
Kais Mora har haft en klättring under vintern. Laget kämpade med form, spel och system under hösten, men har under våren växlat upp och spelat sin bästa innebandy i slutspelet. Nye coachen Noél Alm Johansson förfogar över ett stjärngalleri späckat med världsstjärnor och bollkreatörer, färgstarka individualister som ensamma kan rasera murar och ändra matchbilder. Det är de enskilda spetsarna och profilerna som skapar framgången, inte det totala pusslet.
En lagmaskin mot ett stjärngalleri.
Ett strikt system mot oberäkneliga individualister.
Ett betongförsvar mot bolltrillande poängmaskiner.
Allt talar för ett taktiskt krig.
Det här blir en målsnål tillställning där allt avgörs kring hur många gånger offensivt skickliga Kais Mora – anförda av superkedjan med Anna Wijk, Amanda Larsson och Malin Andréason – orkar dyrka upp Pixbos kassaskåpsliknande försvarsbox.
Jag tror Kais Mora lyckas lirka in tillräckligt med bollar för att vinna.
Jag baserar det på en enda sak:
Finalrutin.
Att spela SM-final inför flera tusen personer med tillhörande inramning och mediauppbåd är långt ifrån den ribbstolsinlindade SSL-vardagen med få rubriker och glest besatta bänkrader i gympahallar.
Pixbo är i sin första final sedan 2005. Klubben har aldrig vunnit guld, ingen i truppen har vunnit något SM-guld.
Kais Mora är i sin fjärde final på fem år. Lagets formkurva i år liknar den ifjol, där man hela tiden steppat upp för att vara som bäst när det gäller som mest, vilket är nu och vilket man bevisade genom att sopa ut förhandsfavoriten Iksu i semifinalen.
Dalalaget sitter på en arsenal av stjärnor som varit med i avgörande lägen förr, som vet hur det är att spela inför stort publikpådrag, som upplevde det här ifjol och som vet vad som krävs för att vinna, som inte kommer att påverkas av inramningen på samma sätt som unga Pixbo.
Kais Moras världsback och superstjärna Moa Tschöp har spelat fyra SM-finaler och vunnit samtliga.
Jag tror hon lever vidare som Miss 100 % efter Tele2 Arena-föreställningen.

Finaltipset 2016

av Jonas Gustavsson

Säsongens innebandy-höjdpunkt står för dörren. SM-finalerna, för första gången i mäktiga Tele2 Arena, är alltid speciella. Precis som ifjol så kör jag en rip-off på Per Bjurmans bejublade finaltips inför Stanley Cup, men innebandy-style, och låter helt enkelt ett gäng personer tippa hur det går i finalerna där Pixbo och Kais Mora möts på damsidan och Storvreta och Linköping ställs mot varandra på damsidan.
Varsågoda:

Storvreta – Linköping 7-6. Ser Storvreta som knappa favoriter i denna finalen. Linköping har fått viktig rutin från förra årets final vilket gör en hel del men tror ändå att Vreta drar det längsta strået. Storvreta står för lite mer fart och fläkt medans Linköping lever mer på sin fysik. Tror också att Storvreta kan ha en fördel med att spelat en välidgt tuff matchserie mot Falun i semin som de kan dra nytta av i finalen. Som vanligt gäller det att lagens ”stjärnor” levererar annars blir det inget guld för ens klubb!
Magnus Svensson, legendarisk måltjuv  

Storvreta – Linköping 5-4 sd. Kommer att bli jämnare än vad många tror. Linköping har rutin på final nu och är vältränade som en armé. Storvreta dock fler skickligare spelare. Matte Samuelsson avgör och blir kung.
Pixbo – Mora 6-3. Stort av Mora att ta sig till en ny final, men den här gången räcker de inte till. Pixbo är hungriga som en flock rävar och kommer ta klubben första guld på damsidan.
Niklas Jihde, innebandyns ständiga affischnamn

Herr: Storvreta-Linköping 6-4, Två lag som imponerat enormt under slutspelet, Storvreta har nog dock imponerat än mer enligt mig och får favorittipset av mig. Alexander Rudd var riktigt bra senast trots sina skador och kommer att vara tungan på vågen.
Dam: Pixbo-Kais Mora 4-3, De spelar inte den roligaste innebandyn men ack så effektivt Pixbos spel är. De vinner en tät tillställning med uddamålet efter avgörande av Julia Larsson.
Mattias Holmgren, bloggorakel i Uppsala

Storvreta-Linköping 4-5. Storstjärnan Alexander Rudd kämpar febrilt, men klarar bara av att göra två mål i finalen efter att Linköpings fysiska backar kört över honom. Linköping vill inte bara vara med på banketten i år, den här gången vill de vinna. Jag tror på en skräll. Linköping vinner matchen.
Kais Mora-Pixbo Wallenstam 2-4. Pixbos stabila defensiv har redan stoppa Kais Mora ordentligt under seriespelet. Mora har mycket spets, men de kommer inte klara av att luckra upp Pixbo. Therese Karlssons straff i semin mot Iksu var delikat, men det hjälper föga. Pixbo vinner en tät tillställning.
Lars Lindberg, kommentator i TV4 och C More

Pixbo-Kais Mora 4-3: Nej, du gör inte fler mål än så på Pixbo denna säsong och då räcker det inte till seger och SM-guld. Sara Helin är glödhet, blir tvåmålsskytt mot sitt gamla lag och Kristina Landgren Carestem sitter och gråter på läktaren. Tränare Eliasson? Ja, han tackar Iksu för tändvätskan…
Storvreta-Linköping 5-4 e sd: Linköping bjuder upp till riktig dans och leder finalen hela vägen. Tobias Gustafsson plockar ner Alexander Rudd med ett par proppar. Men Jimmie Pettersson kvitterar under sista minuten och Henrik Stenberg visar att han på allvar är en ny Magnus Svensson då han blir stor guldhjälte i sudden.
Anders Borgström, innebandyguru hos Expressen 

Herrfinalen: En på förhand intressant och ganska oviss final ändå. Linköping är inte lika stora underdogs som man var mot Falun i fjol, även om Storvreta såklart är favoriter. Jag tror vi får se en jämn och långa stunder tillknäppt final, med två lag som är starka defensivt. Det lag som till slut vinner blir Storvreta. Tycker att dom har lite fler verktyg i lådan, och framför allt tycker jag mig se att dom har en klar och tydlig rollfördelning i laget där alla accepterar sin roll. Man har potentiella matchvinnare i både mål, på backsidan som bland forwards. Gissar att Henrik Stenberg, trots en medioker säsong med hans mått mätt, har ett finger med i avgörandet. Linköping har gjort en fantastisk säsong och jag unnar dem ett guld. Tyvärr tror jag inte dom räcker hela vägen. SM-guldet till Storvreta.
Damfinalen: Till skillnad mot herrlaget har Pixbos damer imponerat under såväl seriespel som slutspel. Kontroversielle tränare Jonas Eliasson har inte bara snackat, utan levererat också. Hittills. Motståndaren Mora som spelar sin fjärde final på fem år är säkert sugna på att försvara sitt guld från i fjol, och i deras fall står såklart mycket och hänger på världens bästa spelare, Anna Wijk. Efter denna final tror jag dock att vi får se ett tronskifte. Pixbo känns för stabila för att inte vinna, sportchef Landgren får äntligen sitt guld, och segerfesten där Pixbo-herrarna är minst lika glada kommer att gå till historien. SM-guldet till Pixbo.
Kimmo Eskelinen, poängkung i division 4 

Storvreta har fått ihop det bra med spel på två femmor sedan dec, med avlastningstrio där 2 av 3 har herrlandskamper. Imponerad av tungt Linköping med final 2 år i rad, men tipset på Storvreta. Vamos killar!
Mika Kohonen, finsk kung 

Mora-Pixbo: Tror Mora tar det, de har bättre spets och får de hål på Hjorting i tid tror jag de kan ta andra raka. Pixbo självklart stora och tunga att möta, men tror att firma Larsson-Wiijk kommer att volleyspela in ett till guld. Tror på 6-2 i Morafavör.
Storvreta-Linköping: Tippar självklart på de lokala grabbarna. Forsman har fått fart på maskineriet och de kommer nog rusa undan till en komfortabel seger. Bättre målvakt, likvärdiga backar, större bredd på forwardsidan. Dock har Linköping en viss Christian Mattson som kan stjälpa mitt tips. Tror ändå på 9-4 till Storvreta.
Marko Palosaari, succécoach i Uppsala

Redan när vi mötte Storvreta så trodde jag på dem som segrare i år. De kändes homogena, och hade ett driv som var svårt att stå emot. De är nu framme i final mot Linköping och kommer stå som favoriter. Frågan är, kommer det ha slitit alltför hårt på Storvreta? Jag tror att det trots allt kan komma att göra det, tempot i matchserierna har varit olika och Linköping kommer trots allt lite fräschare till finalen. Jag säger trots det att Storvreta vinner med 5-4. Matchvinnare blir Viktor Andersson.
Kent Göransson, GM i Helsingborg

Storvreta – Linköping 6-3. Linköping har gjort ett finfint slutspel och fått ut sin fulla kapacitet i en stark trupp. Resan förbi Pixbo och Dalen i år smäller högre än Warberg och Helsingborg förra året. Jag tror och hoppas ändå någonstans att Storvreta får vinna guldet. Sett över hela säsongen förtjänar man det mer än Linköping och totalt sett innehåller truppen fler klasspelare och potentiella matchvinnare än östgötarnas. Om inte annat; besegrar man storfavoriterna och giganterna Falun i bäst av sju matcher så borde man tilldelas någon slags guldmedalj.
Pixbo – Mora 4-3. Hjärtat säger Pixbo, hjärnan säger en väldigt intressant och oviss kamp mellan två olika sorters lagbyggen. Mora med två femmors kreativ ”läcker lax”-innebandy, Pixbo med tre femmors strukturell bulldozer-innebandy. Klart är i alla fall att Moras gubben i lådan-spel passar Pixbo något sämre än vad Iksu hade gjort. Men Pixbos vinnarmentalitet och tunga, aggressiva försvarsspel över hela banan har varit enastående att följa. Det kommer bli tungan på vågen i en gastkramande final.
Per Tjusberg, coach Pixbo

Herr: Storvreta-Linköping 6-4. Tror att Linköping kommer att göra en bättre finalmatch i år än förra säsongen, nu vet de mer vad det handlar om. Men tyvärr för Linköpings del kommer det inte räcka ändå. Jag tycker Storvreta har en större spetsbredd i truppen som kan leverera och avgöra denna tillställning. Men det kommer att vara tight in i slutet och jag tror Henrik Stenberg rullar in den i öppet mål i sista minuten.
Jimmy Lindblom, gammal storback

Jag tippar damfinalen. Mitt tips är att det blir en tight match men att KAIS Mora vinner med 4-3. Hade det varit en vanlig seriematch hade tipset gått till Pixbo, men av erfarenhet är finalrutin avgörande i en match som denna. Första gången vi spelade final i Globen med Balrog gjorde vi alla fel vi kunde. Vi bröt våra träningsrutiner veckan innan, vi gjorde allt det som vi inte brukade göra innan match för att vi trodde att det var det bästa sättet att förbereda sig på. Vi hade fel. Jag tror Mora har den kunskapen i truppen om vad som funkar bäst för dem i dessa sammanhang.
Hermine Dahlerus, legend

Kul att få vara med på det här igen!
Har ingen aning om vilka som vinner, men jag såg min första innebandymatch någonsin när sportchefen i Malmö FBC efter många om och men lyckades få mig att se FBC mot Linköping i sista omgången. Det var överraskande roligt att kolla på. Och Ellen Rasmussen var fantastiskt bra!
Nog om det. Jag måste bara berätta om min innebandykunskap trots allt gått upp sedan senast.
Till finalerna då.
På herrsidan tror och hoppas jag att Storvreta vinner. Det gör jag för mina kollegor på UNT:s skull. De är värda att få lite guldfirande i tidningen eftersom jag vet att de satsar hårt och är på plats varenda match, vilket de ska ha en jäkla cred för. Vi drar till med att de segrar i finalen med 5-3.
På damsidan vann väl Pixbo serien va?
Jag tippade rätt på Kais Mora förra året. Och jag ser ingen anledning att överge tjejerna i Kais denna gången. De vinner i år också!
Vi säger med siffrorna 4-3.
Johan ”MrMadhawk” Svensson, hockeybloggare på Expressen

Storvreta vinner herrfinalen med 6-3. Linköping tar ledningen genom Tobbe Gustafsson, sen spikar Klintsten igen, Rudd dominerar och Stenberg gör det matchavgörande målet.
Mikael Karlberg, coach AIK

I damfinalen känner jag att Mora tar hem kalaset. Har egentligen inte så mycket att säga kring matchen med tanke på att jag inte har världens koll på  Dam-SSL. Det enda jag vet är att jag har go känsla kring Mora att Anna Wijk kommer att göra pinne. Resultat 5-3 till Mora.
Till herrfinalen, dagens höjdpunkt och det vi alla väntat på. Favorittippade Vreta tar sig an underdogsen Linköping. Jag är kluven kring resultatet men någonting säger mig att Storvreta tar hem det här på grund av den formen man har och att man nyss slagit ut mästarna. Sedan har man fått ihop i alla fall två producerande femmor och har svårt att se att Linköping ska lyckas stänga ner båda två eller för den delen alla tre linor. Men som sagt, är kluven och och skulle inte bli förvånad om Linköping lyckas grisa till sig den här matchen och guldet, dom har ju lyckats förut. Resultat: 6-5 till Storvreta.
Jesper Gribe, städare i podden innebandysurr 

Pixbo-KAIS Mora 2-4: Vi har blivit vana att se målsnåla matcher när Pixbo spelar, och finalen tror jag inte blir något undantag. Det kommer vara jämnt hela vägen. Spetsen på förstafemman talar för Mora, och därför tror jag att de drar det längsta strået.
Storvreta-Linköping 7-5: Jag älskar att se Linköping i en ny SM-final, de kommer visa hur tuff innebandyn kan vara. Samtidigt som Christian Mattsson trollar vidare. Men – Storvreta är lite vassare.
Henrik Jansson, webbredaktör Innebandymagazinet

Herrfinalen: Jag tror att det blir en oerhört tillknäppt match med väldigt lite ytor. Tillsammans med tålamodet hos båda lagen som kommer det bli en jämn historia. Jag tror på Storvreta i sudden. Sundstedt avgör.
Niklas Nordén, coach Växjö

Jag tippar bara herrfinalen, jag har sett alldeles för lite av damerna. Min röst läggs på Linköping. Förklaring: Storvreta fick med sju spelare till kommande landslagsturnering. Linköping två. Vaara kan knappast ha sett Linköping spela för hade han gjort det hade Christian Mattsson varit självskriven och Martin Karlsson också tagit plats. Smått pinsamt faktiskt. Alla pratar om Storvreta, alla pratar om Alexander Rudd (för övrigt en av mina absoluta favoritspelare), och en del pratar om Viktor Klintsten, men Linköping har Sveriges bästa backupptällning, ett box play som är outstanding, brunkaren Marre, energipaket Joakim Ström, det tjeckiske godståget Matej Jendrisak, den genialiske virtuosen Christian Mattsson, teknik och fysik i en livsfarlig kombo, ja man har ett lag som nu är ännu smartare byggt än Storvreta. Därför kommer, tror jag, Linköping att stoppa dom två stora elefanternas segertåg de senase sex åren och ta ett historiskt SM-guld.
Mattias Hjälm, finskrivare på Helsingborgs Dagblad

Mora-Pixbo 4-2: Mora har mer spets & matchvinnare. I en match avgör detta.
Storvreta-Linköping 4-7: Känns som Linköpings år. Christian Mattsson blir stor hjälte med 3 mål.
Henrik Flognman, coach Karlstad 

Pixbo-KAIS Mora 4-5Pixbo vann serien i stor stil, framför allt genom sin kompakta defensiv och målvakten Sara Hjorting. KAIS Mora stod för många fler mål än Pixbo så lagen har sina styrkor i olika delar. Mora-kedjan med Anna Wijk, Malin Andréason och Amanda Larsson är Sveriges bästa formation. Moras fem respektive fyra tighta matcher mot Täby och favoriterna IKSU har gett dem självförtroende och de tar med sig ett högt matchtempo. Pixbo har haft en lättare väg till finalen jämfört med Mora och det tror jag är en nackdel. De har vunnit mot både Uppsala och Endre med 3-0 i matcher vilket givetvis imponerar. Men nu var det en tid sedan Pixbo spelade match och frågan är om vilan har varit något positivt eller något mindre bra. De flesta spelarna i Mora har finalrutin och det tror jag är oerhört viktigt. Jag har underskattat Pixbo förr, all statistik talar för göteborgskorna men min magkänsla säger Mora.
Storvreta-Linköping 5-3. Storvreta är med all rätt favoriter när man ser till de mest namnkunnigaste spelarna i respektive lags trupper. Men jag har imponerats av Linköpings kollektiv och de spetsar tränare Johan Astbrant förfogar över. Om SM-guldet hade delats ut efter bäst av sju matcher, då hade min solklara favorit varit Storvreta. Nu är det en enda match och då anser jag att LIBK:s chanser ökar. Storvreta har dock många fler spetsar och ett flertal matchvinnare som har spelat ”stora” matcher och mästerskap. Viktor Klintsten i målet har prickat formen till slutspelet och på pappret vinner han målvaktskampen mot Robin Laakso. Storvretas speldirigent Alexander Rudd, besväras av en revbensskada, men kan han gå för fullt gör han stor skillnad. Mitt guldtips är Storvreta.
Gittan Ahonen Gunnarzon, bloggare och SVT-expert 

Pixbo-Mora 5-3: Det ska bli otroligt spännande att se maskinen Pixbo som egentligen hela säsongen, utan att få något större erkännande, har stoppat alla motståndarförsök till att luckra upp deras betongförsvar. Verkar även vara ett lag som enligt gammal Sovjetisk idrottspraxis bara kör sitt race. Regerande mästarna Mora ska dock såklart inte räknas bort, då de i och med Amanda Larssons tillträde i laget nu fått två hela formationer som kan både hålla boll och leverera mål. Att slå ut ”oslagbara” Iksu i semifinal säger en del om deras kapacitet. Då damfinalen tenderar att riskera att bli tämligen målfattig (ja, möjligt att åtta mål är för mycket) har såklart de båda stjärnmålvakterna Hjorting och Hill nyckelroller. En ”omöjlig” räddning kan vara det som får vågskålen att väga över till… ja, då Pixbos sida denna gång.
Storvreta-Linköping 6-4: Linköping fyllde sina vakanser i lagom tid (Mattsson och Tomasik in) och fick till slutspelet ett lag som var redo att utmana de bästa. Här kommer de dock ännu en gång inte nå fram till guld då Storvreta har två helt kompletta femmor, en tredje formationen som är ofin nog att även den producera och då helt enkelt är snäppet bättre. Såklart att en hämmad Alexander Rudd är ett stort minus men fortsatt överläge Uppsalalaget. En nyckel i herrfinalen blir att Storvretas spel i numerärt överläge blir så bra som det ska vara. Linköpings fysiska spel kommer troligen resultera i åtminstone någon utvisning och här bör Storvreta gå plus för att bärga guldet.
Stefan Edberg, oddssättare Svenska Spel

Herr: Storvreta – Linköping 4-6. Linköping vinner finalen med 2 mål. Detta efter att ha fått några dagar extra att fila på detaljer inför. Det tighta försvaret och de snabba spelvändningarna blir segerreceptet. Storvreta kommer äga boll, visa på briljanta spelkombinationer och kännas som den ”värdiga vinnaren” efteråt, men det hjälper dessvärre inte denna gång. Sista målet i öppen kasse, inslaget av Gustav Fritzell.
Dam: Pixbo – Mora 5-2.
Patrik Åman, AIK-keeper och teve-expert

Mora-Pixbo 3-2. Har fått chansen att jobba lite med Amanda Hill under säsongen och tror att hon kommer vara matchens gigant i Mora-kassen.
Storvreta-Linköping 6-4. Storvreta kommer vara vassast i PP. Det avgör. Nilsberth gör 2 kassar i 5v4 och Joakim Olsson springer in sista målet i tom kasse.
Oscar Lundin, coach Warberg

Pixbo vs KAIS Mora: Kul med ett riktigt tungviktsmöte – och härligt att se att Mölnlyckeklubbens mångåriga satsning gett frukt och att man återigen tagit klivet upp i det riktiga finrummet som ju en SM-final är. Jag tror på en stenhård batalj som kanske t o m går till förlängning och straffar. Till syvene och sist lär finalrutinen bli avgörande så jag lägger min röst på att dalkullorna försvarar sitt guld från ifjol även om det kommer som sagt bli knallhårt. Håller min personliga favorit Moa Tschöp som tungan på vågen – hon avgör hela tjobanget med ett dragskott i sudden!
Storvreta vs Linköping: Jag ska inte börja snacka om moraliska finaler osv, men det går inte att bortse från att Storvreta redan på ett sätt är vinnare i sig utifrån att man detroniserade de senaste årens powerhouse Falun i en episk semifinalserie. Det här blir en intressant final där Linköpings tunga fysiska försvarsspel sannolikt ställer till det för upplänningarna. Dessutom lär Storvreta bli spelförande vilket passar Linköpings omställningsspel perfekt. Med risk för att bli tjatig så tror jag dock ändå på att rutinen blir avgörande – och Storvreta återtar mästarbältet efter ett drama. Vi kommer att få se Rasmus Sundstedt bli matchhjälte och vinna sitt efterlängtade SM-guld genom att sänka sin tredje balja i öppet mål på slutet av ordinarie tid.
Mika Packalén, innebandynörd och TV4-jobbare

Storvreta-Linköping 6-4: Att Linköping tar sig till sin andra raka SM-final är enormt imponerande. Men något SM-guld blir det inte. Linköping kommer trots det inte att vika ner sig. Christian Mattsson kommer givetvis att göra mål. Det här blir tufft, jämnt och väldigt spännande. Men jag står fast vid vad jag sa på upptaktsträffen. I år vinner Storvreta. Efter att ha slagit Falun i semifinal är det dessutom extremt välförtjänt!
Pixbo-Mora 4-2: Guldet går till Pixbo. Jag tror att de kunnat spara krafter då laget haft en rakare väg fram till finalen. Årets upplaga av KAIS Mora har dessutom inte varit lika dominant. Pixbos enastående defensiv (bara 61 insläppta i grundserien!) kommer att fälla avgörande!
Felix Hall, TV4-kommentator 

Storvreta-Linköping 6–4. Alexander Rudd hade fem assist – fyra av dem på en kvart – hemma mot Linköping i ligan för en dryg månad sedan och är i en otrolig form. Här ser han till att ordna fjärde SM-guldet till Storvreta och plockar samtidigt med sig titeln som slutspelets bäste poänggörare.
Pixbo-Mora 3–4. Tror på en väldigt jämn fajt och tippar att det blir samma scenario som i en av matcherna i grundserien. Det vill säga att Mora vinner efter förlängning. Amanda Larsson skickar in guldbollen som gör att laget får fira i år igen.
Per Magnusson, frilansjournalist med plastkoll

Storvreta-Linköping: För mig en oväntad final. Imponerande av Linköping, även om de fick en på pappret enklare resa till finalen. De har enligt mig inte imponerat under seriespelet men verkar ha hitta en slutspelsmodell som håller och är jobbig att möta. Motståndarna blev uttråkade av Linköpings defensiv under serielunken och frustrerade under slutspelet. Men jag Storvreta tar det här. De har rätt fart in i finalen och har också fler matchvinnare. Forsman har fått kämpa under säsongen med att hitta rätt med alla sina spelare men nu verkar pusselbitarna har hamnat på rätt plats. Finalrutin från förr, effektivt anfallsspel och därtill matchvinnare på alla positioner gör Storvreta till favorit. 6-3.
Pixbo-Mora: Högst oviss final. Pixbo har kanske seriens mest irriterande spelsätt. För motståndaren alltså. Ett ständigt jagande och högt pressande Pixbo har fått samtliga lags spelare att känna sig uppäten under seriens gång. Frågan är om de vågar spela likadant fullt ut under finalen. Tveksamt. Erfarenheten säger att nerver gör att man inte går fullt ut i situationerna förrän man ligger under och börjar bli desperat. Å andra sidan har Moras ojämnhet överraskat på mig. En blygsam tredjeplats i serien. Blygsam enligt mig i alla fall. Amanda Larsson tillskott har varit lyckat men det har under säsongen sällan varit flera spelare som i samma match lyst tillsammans utan oftast har individuella krafter fått avgöra vid olika tillfällen och kanske därav den ofta närvarande ojämnheten i spelet. Rutin i massor hos Mora förstås, men Anna Wijk behöver vara bättre än bra och henne trogna lagkamrater prestera årets bästa match. Och det gör dem. Mora vinner efter förlängning. Therese Karlsson avgör. 5-4.
Peter Ahnberg, Radiosportens expert

Jag tror Kais Mora vinner damfinalen tack vare sin rutin och erfarenhet från de här stora sammanhangen. Dessutom har laget större spets på forwardssidan även om Pixbo har en bredare trupp.
Storvreta bör vinna om man tittar på de båda trupperna spelare för spelare och får finaltipset tack vare rutin och på det sättet som laget vann den avgörande matchen mot Falun borta.
Ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om vilket lag som vinner på dam- respektive herrsidan. Det viktiga är att det blir sevärda, dramatiska och underhållande matcher. Kan man få önska sig det?
Chris Härenstam, SVT-kommentator i SM-finalerna

Pixbo-Mora 3-5: Tror på rutin i stora matcher. Och här har Mora rutin i massor jämfört med Pixbo. Jag hoppas att mitt tips slår in för dalahjärtats skull samt att jag tycker att Mora står för en mer offensiv innebandy än Pixbo.
Linköping-Storvreta 4-6: Bägge lagen har gjort en imponerande slutspelsresa och jag tror att det kommer att vara en ganska stel och vissa fall låst match. Storvreta kommer att gå ifrån till 1-5 men tappa det till 4-5 och Mattias Samuelsson avgör i öppen på en grym coast to coast efter att Rudd täckt ner ett avslut från Anton Karlsson.
Jag unnar verkligen alla mina vänner i Storvreta, både i och runt ikring laget, detta efterlängtade guld!
Thomas Brottman, coach Falun

Storvreta-Linköping: Allt är upplagt för en skräll – med andra ord är det dags för Linköpings första guld. Detta lag har haft en perfekt smygresa till finalen. All fokus har varit på den andra semifinalen, samtidigt som Linköping byggt på den formtopp som prickades in lagom till slutspelet. Laget har dessutom finalrutin från ifjol och massor av spelare som tagit steget fram och kan avgöra en final. Storvreta kommer dock att sälja sig dyrt. Här finns rutinen, stjärnorna och matchvinnarna. Hungern är det heller inget fel på. Efter fjolårets fiaskosäsong finns det en gedigen glöd hos upplänningarna. Det som talar emot är de sju semifinalerna mot Falun. Hela tiden gick snacket om ”den moraliska finalen”. Det var starkt att vinna denna – men nu är risken att tändningen inte blir lika formidabel mot ett mindre glansfullt Linköping.
Pixbo-Mora: Mora kommer att försvara sin titel, trots att laget har darrat betänkligt under seriespelet. Där blev det storstryk mot både Pixbo och Iksu, och man undrade hur det var ställt hos dalalaget. Men i slutspelet har de krokiga linjerna blivit raka, och efter fyra semimatcher mot Iksu är Mora fysiskt och mentalt rustat för ännu ett guld. Pixbo har gjort en fantastisk säsong, och jag är full av beundran och till lika stor del överraskad av hur de vunnit serien och seglat genom slutspelet. Visst finns chansen för detta jämna lag, och jag tror tveklöst på en jämn final som mycket väl kan gå till förlängning. Men där avgör rutinen till Moras fördel. Om det däremot blir straffar heter mästaren Pixbo. Det ser målvakten Sara Hjorting till.
Micael Fasth, TV4-redaktör och innebandynörd

Pixbo-Kais Mora 4-3: Det blir målsnålt och chansfattigt. Taktiskt och fysiskt. En del skulle kalla det en tråkfinal, men jag gillar den sortens innebandy. Jag gladtippar att det blir sju mål, men det kan lika gärna bli fem.
Linköping-Storvreta 7-4: Allt hänger på om östgötarna kan hantera Rudd. De kunde det i vintras och vann tryggt. De kunde det inte i början av mars då centern gjorde fem assist och la grunden för Vretas vinst.
Kristoffer Bergström, journalistess på Sportbladet

Pixbo-Mora, 4-2: Det här blir verkligen en match mellan kollektiv och individuell skicklighet. Pixbo kontrollerar ju gärna ett lågt matchtempo och Mora gjorde likadant i förra årets final. Med andra ord ställningskrig att vänta tror jag där Moras stillastående passningsspel utmanövreras av ett aggressivt och disciplinerat försvar. Sara Helin & Sara Hjorting utgör den avgörande skillnaden.
Storvreta-Linköping, 8-4: Här tror jag Storvreta sätter fart direkt och driver matchen. Kvalitén på samtliga offensiva spelare är så hög att jag inte tror dem går att stoppa. Linköping försöker säkerligen brotta sig tillbaka men det tror jag Storvreta är kapabla att straffa.
Alexander Brinkmann, coach Endre 

Tips om herrfinalen: En svårtippad final där jag ändå tror att Storvreta tar hem guldet. Känslan är att de har fler spelare som kan kliva fram och avgöra den här typen av matcher. Rudd, Stenberg, Pettersson, Sjögren, Sundstedt, Nilsberth, Samuelsson – eller varför inte någon ur den stekheta tredjekedjan? Å andra sidan vet man aldrig vad trollgubbar som Mikael Karlsson och Christian Mattsson kan hitta på heller. Dessutom tror jag Martin Karlsson kommer att göra en grym finalinsats. Men måste jag tippa säger jag 6-4 till Storvreta.
Oskar Lund, journalist på Sundsvalls Tidning 

Storvreta: Har haft en fantastisk form sedan i början av januari och när det kommer till finalrutin är de överlägsna Linköping. Vinner på ett bättre försvars- och målvaktsspel. Matchvinnare: Viktor Klintsten.
Pixbo: De vann serien och har gått rent så här långt i slutspelet. Sara och Sara, Hjorting och Helin, delar på att bli matchhjältar.
Henrik Söderlund, journalist på Upsala Nya Tidning 

Duracellkaninen Ström stör Storvretas uppspel tidigt och om inte han gör det tar deras berg till backar över för att hindra Storvretas offensiv. Klintsten och Laakso står på huvudet, Rudd bjuder på show och Nilsberth avgör. Förhoppningsvis med en coast to coast. Tips: 4-3 till Storvreta.
Mora lägger in den sista växeln för att bärga hem ytterligare ett guld till Dalarna. Finalrutinen samt Amanda Larsson och Anna Wijk avgör åt Moras fördel. Tips: 6-4 Mora.
Johan Samuelsson, nyblivet Schweiz-proffs

Jag tror att Pixbo har ett bra läge att knipa klubbens första guld på damsidan. KAIS Mora har visserligen betydligt mer finalrutin och vann ju även guld ifjol. De har dessutom årets spelare i Anna Wijk, och flera stjärnor därtill. Men jag tror att Pixbos defensiv blir avgörande, samtidigt som Sara Helin nog hittar målet även i Tele2 Arena. Men det blir tajt.
På herrsidan är det ju Linköping som har slagläge efter att ha testat på finalspel i Globen ifjol. Bröderna Karlsson tillsammans med Christian Mattsson lär få Storvreta att jobba. Men kan Alexander Rudd och Jimmie Pettersson fortsätta sin fina slutspelsform så kan upplänningarna ta sitt fjärde SM-guld. Oerhört svårtippat här också, men jag tror att det blir premiärseger även på herrsidan – för östgötarna.
Hur det än går kommer vi ju att få se ett nytt världsrekord – publikt sett. 15 106, som såg Sverige besegra Finland i den första VM-finalen i Globen 1996, kommer att slås med råge. Någonstan mellan 18 000 och 19 000 kommer att vara på plats. Mäktigt! Det rekordet kan nog stå sig ett tag, kanske 20 år…
Robert Tennisberg, innebandynörd och konferencier på presskonferensen dagen innan SM-finalerna 

Pixbo-Kais Mora 4-5. Kommentar: En svårtippad final. Pixbo har en oerhört tät och stabil defensiv och det blir den stora utmaningen för Kais Mora att hitta luckorna i den. Kais Mora-spelarna har finalrutinen efter fyra finaler på de fem senaste åren.
Storvreta-Linköping 4-6. Kommentar: Som damfinalen svårtippad. Storvreta bär trots allt favoritskapet och imponerade i semifinalen mot Falun. Men Linköping, som underpresterade i grundserien, har hittat formen och blir livsfarligt.
Thomas Lind, journalist på Dalarnas Tidningar

Storvreta vinner herrfinalen. De är bättre helt enkelt. På damsidan chansar jag på KAIS/ Mora då de har större rutin.
David Ahlmark, coach Sirius

Ovisst värre i herrfinalen, men jag skrälltippar Linköping (om det nu kan anses vara en skräll…). Assisterad av Christian Mattssons trollerikonster och Tobias Gustafssons majestätiska backspel så fysar Martin Karlsson hem segern, 6-4 till Linköping.
Pixbo vinner damfinalen, 4-2. Även om Mora har steppat upp rejält och har en fruktad offensiv så tror jag Pixbos lagmaskin kröner säsongen med ett SM-guld.
Tomas Ruuth, journalist på Folkbladet och Västerbottens-Kuriren 

Pixbo har gjort en riktigt bra säsong men jag tror att den omtalade finalnerven spelar in. Dessutom är Mora ett riktigt bra lag och har nog läst på hur de ska knäcka Pixbos mycket välfungerande defensiv. Den enskilt tyngsta vikten i vågskålen  i denna tippning är att Moa Tschöp spelar och hon har aldrig förlorat en final… Vinst till Mora med 4-2.
Emelie Lindström, världens bästa damspelare någonsin

Jag tror följande…
Att Pixbo slår Kais Mora med 4-3. Pixbos försvarsspel och framförallt backar släcker ner Moras offensiv och Hjorting tar det mesta som slinker igenom. Moras Karlsson är på rejält spelhumör och håller liv i matchen, men två mål av Helin samt ett vardera av Boberg/Krantz räcker för att Pixbo ska hålla undan trots rejäl Moraanstormning på slutet.
Att Linköping slår Storvreta med 6-5 (SD). Egentligen inte så mycket som talar för Linköping när man jämför lagens 1:a och 2:a kedja mot varandra! Men Linköpings kraft och tjurighet är ej att förglömma och därför tror jag de ”skräller”. Storvreta i målmässigt övertag men tillslut så ”fysar” Linköping ner dem och kvitterar sent, i SD hittar Mattsson en diagonal på bortre som Karlsson trycker in.
Mikael Jeppsson, coach Malmö 

Det blir en tät historia. Storvreta är favoriter i mångas ögon. De har dock spelart på färre spelare än Linköping, som dessutom har en femstjärnig backuppsättning. Frågan är dock om inte Storvretas avlastningskedja kommer att avgöra? 5-3 till Storvreta med Joakim Olsson som matchvinnare.
Lasse Granqvist, C More-ankare 

Storvreta-Linköping 6-4. Två finallag som jagar revansch för förra säsongen. Storvreta för det totala fiaskot och Linköping för finaltorsken. Imponerade av Uppsalagänget att vinna den avgörande semin borta mot Falun. Linköping får nöja sig silver igen.
Pixbo-Kais Mora 5-4 efter förlängning.
Hasse Jansson, journalist på Dagens Nyheter 

Pixbo – Mora 3-6. Pixbo har imponerat stort i år och stormat fram i slutspelet. Men jag tror att Moras seger mot IKSU ger dom kicken som behövs inför finalen, det i kombination med erfarenhet gör att tipset faller på Mora.
Storvreta – Linköping 5-3. En oerhört öppen historia som kommer bli stentuff. Jag tror dock att Storvretas rutin av att vinna titlar och att de har en bredare forwardsbesättning kommer att bli avgörande till Uppsalalagets fördel.
Karl-Johan Iraeus, pensionerad stjärna och SVT-expert 

Dam: Tror att Pixbo räddar föreningens heder här när man bryter ner Anna Wijk och hennes ”KAOS” Mora. Har extremt dålig koll men har en go känsla kring Pixbo. Redfox tar hem kalaset med 5-3.
Herr: Stora starka Vreta? Japp, det tror jag iallafall. Matchvinnare i alla linor, världens dyraste spelare i form, Nilsberth kommer runt täck och Alexander Rudd är en konstnär även om han lirar skadad. Forsmans manskap bryter igenom Linköpings stora starka defensivmur och vinner med 7-3. Rudd går 3+3 på lördag – 3 pinnar i matchen, 3 helrör på efterkakan.
Albin Skur, surrarare i podden Innebandysurr

Och ja, okej då:

Pixbo-Kais Mora 3-5: Pixbo går in som stor favorit, har bara torskat en av 32 matcher efter ordinarie tid i vinter och har en fantastisk defensiv, men det betyder inte givet guld. Pixbo har bristande finalrutin, där många spelare inte upplevt det här innan och där klubben inte varit i final sedan 2005. Kais Mora har haft en tuffare resa mot finalen och torskade ganska rejält (7-3) i senaste mötet mot Pixbo, men de regerande mästarna har färsk finalrutin (fyra finaler de fem senaste åren) och ett gäng spetsar som älskar sådana här lägen. Jag tror Kais Mora ”skräller” och tar sitt andra raka guld.
Storvreta-Linköping 6-3: Storvreta kliver in i finalen som favorit, dels i kraft av att ha kommit trea i grundserien, dels i kraft av att ha sopat ut de trippla mästarna Falun i semifinalen. Uppsalalaget har fått igång både spetsen och bredden i slutspelet – och det tror jag också kommer ge utslag i finalen. Linköping har gjort ett starkt slutspel, har SSL:s hetaste spelare i Christian Mattsson och brinner av revansch efter finalförlusten ifjol – men Storvreta har helt enkelt en bredare palett av egenskaper.
Jonas Gustavsson, inte han hockeymålvakten i Boston Bruins

Kan få den ultimata revanschen

av Jonas Gustavsson

Han fick en spricka i bröstbenet i kvartsfinalen.
Han fick en revbensskada i början av semifinalserien mot Falun.
Det har synts tydligt att Alexander Rudd har rejält ont när han lirar innebandy. Man ser hur han grimaserar efter avblåsningar, hur han är långsam tillbaka i vissa situationer, att han är påverkad.
Trots det spelar killen innebandy med sin sedvanliga finess.
Det kändes välregisserat att det var han som skulle spela Storvreta till SM-final igen: han som värvades till klubben från just Falun under uppmärksammade former, som stängdes av från spel i dalaklubben sedan övergången blivit officiell och inte fick vara med och vinna guld sista året i klubben.
Han skulle få sin revansch ifjol – men då slutade allt i ett rejält debacle.
Storvreta missade slutspelet, Alexander Rudd var en av spelarna som svek och som var en av de mest besvikna.
Nu har Storvreta och Alexander Rudd slagit tillbaka.
Med full kraft.
Storvreta är tillbaka i SM-final, laget sopade ut Falun efter en semifinalserie över sju matcher som det kommer snackas länge om, och en av de gladaste och bästa var utan tvekan Alexander Rudd.
Hans totalt tre poäng och förlösande 5-2-boll i den sjunde fajten frälste Uppsalalaget.
Rasmus Sundstedt var omringad av ett hav av Falun-spelare när han lyckades trä fram en fantastisk passning till Rudd som med isande kyla rundade Johan Rehn och rullade in bollen som blev spiken i kistan.
En resa från helvete till himmel på ett år.
Jag målade upp den sjunde och avgörande matchen mellan Falun och Storvreta som årets match, och sett till spel, känslor och rivalitet så ska det mycket till för att SM-finalen på Tele2 Arena ska toppa det här, även om det också blir en stor match.
Biljetterna i Falun såldes slut på en timme.
Lagen bjöd upp.
Det var tydligt att inget lag skulle fega sig till någon final.
Men Storvreta var bättre den här kvällen. Laget var otroligt kompakt över hela planen. Backcheckingen var furiös och Falun kunde aldrig riktigt få till de där öppnade spelvändningarna. Hemmalaget fick mest bolla runt ett kompakt Vreta som stängde sin box helt och hållet. Offensivt så var gästerna rakare, distinktare och effektivare. Johan Rehn tvingades glänsa gång på gång.
Storvreta hade kommandot i hela matchen. Falun försökte och försökte, närmade sig målmässigt, men kom aldrig ikapp. Och var egentligen aldrig riktigt nära. Det var bara den fruktade förstafemman – oj, vilket lyft den fått av Rasmus Enströms comeback! – som orkade hota, och det var för lite.
Game 7 blev en värdig avslutning på en fantastisk matchserie och kommer nog att vara slutspelets höjdpunkt när vi tänker tillbaka om några veckor.
Vi kommer minnas den dynasti som tog slut.
Falun kommer inte ta något fjärde raka SM-guld.
Nu tillhör den stora scenen Storvreta.
Laget som efter totalfiaskot ifjol har chansen att svara för den ultimata revanschen – att plocka ett nytt SM-guld.
Laget kliver in som storfavorit mot Linköping på Tele2 Arena.
Som Storvreta har längtat.
Som Alexander Rudd har längtat.

Liket lever – och är nu favorit

av Jonas Gustavsson

Att det går snabbt i innebandy är en genomsliten klyscha, men den stämmer så förbannat bra att det är tillåtet att överanvända den.
Jag menar – vem hade trott att Falun skulle resa sig efter de käftsmällar laget åkt på den senaste tiden?
1-3-underläge i matcher mot Storvreta.
Överkörda med 8-2 och 9-3 i tredje och fjärde matchen.
Superstjärnan Rasmus Enström sjuk och skadad.
Johannes Larsson indisponibel på grund av hjärtproblem.
Plus ett gäng spelare som varit mil från sin toppform.
Men.
Idrott är idrott.
Innebandy är innebandy.
Falun lyckades ju vinna femte matchen med 4-3 efter övertid i en drabbning som kunde ha gått hur som helst, och tvingade därmed fram en sjätte match.
Där lyckades Falun vinna med 3-2 – matchvinnande målet inslaget av Jack Kvist med bara 32 sekunder kvar att spela – i en jämn, tät och tuff drabbning som också kunde ha gått hur som helst.
Efter att ha blivit utsopade i två matcher, haft ett spel i disharmoni och ett självförtroende som borde ha varit nerkört i källaren, så har de trippla mästarna lyckats vinna två jämna fajter.
Liket lever.
Falun har varit rejält uträknade – av alla.
Jag tror till och med Storvreta trodde att det bara var att slå i sista spiken i kistan vid 3-1-ledning efter två storsegrar, även om de aldrig skulle erkänna det själva. Men jag skulle inte säga att det är Storvreta som darrat i de två senaste matcherna, det är Falun som har höjt sig.
Och… från att varit helt uträknade så är det ju faktiskt Falun som har pressen på sig på söndag.
Jo, det tycker jag.
Laget har tre raka guld, kom före Storvreta i serien, har hemmafördel och två raka segrar i ryggen.
Det var en rejäl hajp inför den sjunde och avgörande matchen mellan Falun och Mullsjö i kvarten, men den hajpen kommer inte att komma i närheten av den här matchen.
”Game 7” blir ett riktigt Star Wars.
Det är ju trots allt de sex senaste årens mästare som möts – Storvreta vann tre år i rad innan Falun tog över stafettpinnen och vann tre raka – och många pekar också ut detta som den moraliska finalen. Inte för att en final mot Linköping blir en promenadseger, men det här är SSL:s just nu två bästa lag.
Säsongens match.
SM-finalen?
Nej, jag säger att detta är säsongens största och hetaste match. En sjunde och avgörande match mellan giganterna och rivalerna Falun och Storvreta. Det blir inte större än så den här våren.

***

Linköping är i final – igen.
Den sjätte semin mot Dalen blev egentligen aldrig riktigt spännande. Linköping var det bättre laget, vann med 8-4 och gästerna från Umeå orkade inte mobilisera tillräckligt för att vara nära.
Dalen var säkerligen stukat efter att ha tappat den femte semin där man såg ut att gå mot seger. Det var då laget brände chansen att få till en sjunde och avgörande hemmamatch, inte ikväll.
4-2 i matcher.
En stor sak har skiljt lagen åt:
Christian Mattsson.
Även om många i Linköping varit bra, även om många skruvat upp spisplattan under slutspelet, så hade östgötarna inte gått till någon final utan trollkarlen från Västerås.
Det är Alexander Galante Carlström som toppar slutspelets poängliga, men det är Mattsson som varit den största offensiva attraktionen.
Utan konkurrens faktiskt.
Trots att han lallade runt i Allsvenskan i höstas och borde sakna tempo så kliver han i SSL och leker innebandy som om han aldrig hade gjort något annat. Killen har bollen limmad vid klubban, är oerhört skicklig på små ytor och ha en utomjordisk kyla i de avgörande lägena.
Men framförallt är det passningarna som sticker ut.
Hur många Mattsson-crossar som skurit sönder motståndarnas försvarsboxar har vi inte sett i slutspelet?
Jag tappade räkningen för längesedan.
Mikael Karlsson var en sen succévärvning av Linköping ifjol, men går inte ens jämföra med Mattsson-värvningen.
Vilken jäkla jackpott.
I övrigt:
Jag är grymt imponerad av både Dalen och Linköping. Två lag som äntrade slutspelet med stukad form, men som verkligen har tryckt på rätt knappar, hittat ett system som fungerat och fått nyckelspelarna att leverera när det behövs som mest. Det är en enorm styrka. Det är ju i slutspelet man ska vara som bäst – något som både Dalen och Linköping lyckats med.
Även om uttåget var bittert så kommer nog Dalen med lite distans vara nöjda med den här säsongen.
Finalen då?
Ja, oavsett om det blir Falun eller Storvreta som står på andra sidan så kommer Linköping att få slå ur underläge. Men det tror jag inte östgötarna har något emot. Dessutom kommer laget utmana rejält – man har formen, rutinen från finalen ifjol och en glödhet keeper.
Plus det som alla andra saknar:
SSL-slutspelets hetaste och bästa spelare.

***

Kais Mora är i SM-final.
Igen.
Vi ska inte stämpla det som en dunderskräll, men visst är det en knall.
Laget slog ut förhandsfavoriten Iksu med 3-1 i matcher.
Den fjärde semin blev ett riktigt drama som till slut fick avgöras på straffar – och då klev två lirare fram lite extra.
Therése Karlsson, fjolårets stora finaldominant när dalalaget vann guld, satte sin straff i den femte rundan med ett konstnummer. Hon fintade ena hållet, spelade tillbaka bollen med foten åt andra hållet, och kunde sedan retfullt enkelt rulla in bollen bakom Malin Marklund som dragit upp på läktaren för att käka korv.
Otroligt kylig och effektiv straff.
En straff som betydde 2-1-ledning för Kais Mora och tvingade Iksu att göra mål på nästa försök – vilket man inte lyckades med.
Amanda Hill räddade Nina Bärtschis skott.
Hill som var otroligt bra under straffläggningen. Och hela matchen. Och hela matchserien.
Vilken resa hon gjort:
Hon fick flera blodproppar i lungorna under förra säsongen och missade hela slutspelet och finalfesten.
I år skulle hon bevisa vad hon kan.
Men i december värvade klubben rutinerade tjeckiska landslagskeepern Lenka Kubickova – en fingervisning om att man inte litade helt på Hill.
Svaret?
Ett storspel som lett Kais Mora hela vägen till SM-final.
Och som lett henne själv till landslaget, dit hon blev uttagen häromdagen.
Snacka om revansch.
Kais Mora får därmed chansen att vinna ett andra raka guld – och ska vi vara ärliga så känns det som att dalalaget har större chans mot Pixbo än vad Iksu hade haft. Pixbo har ett stort mentalt övertag på Iksu – men har inte alls samma övertag på Kais Mora.
Pixbo-coachen Jonas Eliasson svor nog till lite där hemma i soffan, han hade nog gärna mött Iksu.
Finalen blir intressant.
Iksu då?
Ja, inför slutspelet så sa jag att allt annat än en finalplats vore en megaskräll, och det håller jag fast vid. Iksu var fantastiskt bra i serien och såg ett tag oövervinneliga ut när storsegrarna radades upp. I slutspelet har man inte alls varit samma maskin, stjärnorna har svikit och straffläggningen blev en blytungt slut på våren.
Iksu var inte som bäst när det gällde som mest.
Då vinner man inga titlar.

Ett stort antiklimax för SSL

av Jonas Gustavsson

Många har väntat på att världens bästa spelare Kim Nilsson ska komma hem till Sverige i höst och äga SSL-scenen.
Därför har det inte känts så betungande att stora profiler som Johan Samuelsson och Billy Nilsson drar till Schweiz.
Kim Nilsson är en superstar, en stor artist, en attraktion, en offensiv spelare som kan briljera.
Han ensam är värd entrépengen.
När ryktet att han kunde hamna i allsvenska Kalmarsund, hans hemmaklubb, damp ner i januari kändes det för galet för att vara sant.
Men nu är vi där.
Allt talar för att Kim Nilsson hamnar i Kalmarsund.
Det finns flera anledningar till att han väljer den vägen.
Han har skaffat familj och de vill hem till rötterna på Öland. AIK är inte det storlag de var när Kim Nilsson kom dit, utan bara en skugga av sin forna storhet och många undrar om man ens kan ställa ett SSL-mässigt lag på benen i höst på grund av spelartapp och svag ekonomi. Det personliga avtalet han erbjudits i Kalmarsund går inte att jämföra med förutsättningarna i AIK.
Hade det inte varit för att Kalmarsund spelade i Allsvenskan så hade valet för Kim Nilsson varit hur enkelt som helst.
Nu fick han nog tänka en gång extra.
Till slut brukar sådana där beslut ändå ramla ner till vad familjen vill.
Det blir Kalmarsund.
Jag har flera uppgifter som säger att det blir så.
Han själv menar att det är det bästa alternativet.
Det enda hindret nu är förhandlingarna mellan AIK och Kalmarsund, men enligt uppgifter så har parterna närmat sig rejält. De är inte överens ännu, men är så pass nära varandra att det kommer lösa sig. Summan kommer, enligt vad jag erfar, landa i storleksordningen 1,5 miljoner kronor.
En rekordsumma.
Men vi snackar också om en speciell spelare.
Kim Nilsson är en stjärna, ett affischnamn, en profil. Att han kommer att spela i Allsvenskan är ett stort antiklimax för SSL, att världens bästa lirare inte spelar i högsta ligan är ingen bra PR för sporten.
Men det går inte att klandra Kim Nilsson.
Han kommer kunna leva gott på sin innebandy.
Familjen kommer trivas på hemmaplan.
Kim Nilsson går sina egna vägar och det bara att respektera hans beslut – men SSL mister en stor attraktion.

Vi innebandyälskare tackar för detta

av Jonas Gustavsson

Oj, vilken dramatik.
Falun lyckades efter en underhållande fajt – så väl spel- som känslomässigt – tvinga fram en sjätte semifinalmatch mot Storvreta efter att ha vunnit med 4-3 efter övertid.
Det var inte stjärnorna – utan ”doldisarna” som ledde vägen för det pressade dalalaget.
Ciya Hajo var lagets genomgående bästa spelare med sitt otroliga slit över hela banan, bästa matchen jag sett av honom i år.
Johan Fahlström kastades in i spel i den andra perioden och matade skott i värsta Alexander Galante Carlström-andan, och lastade också in den så viktiga 2-2-bollen i den sista perioden.
Rookien Simon Cederström, som efter en lysande säsongsstart blev långtidsskadad och haft svårt att hitta formen efter det, klev fram som den stora matchhjälten med sitt 4-3-mål på övertid.
Cederström som ju avgjorde även första semin, då också med ett 4-3-mål, och som verkar trivas i slutspel.
Att de här lirarna, spelarna som ska stå för blåställe-liret bakom stjärngalleriet, kliver fram sänder signaler. Falun kan inte vända den här serien med någon glamour, utan det är hårt slit och stort jobb som det handlar om.
Det visade laget nu.
Rasmus Enström, Johannes Larsson, Johannes Skog och Thomas Holmgren var Faluns avbräck för dagen.
Då fick andra lirare mer speltid.
Som Ciya Hajo.
Som Johan Fahlström.
Som Simon Cederström.
De tog tillvara på det på bästa sätt.
Annars kändes det ju som att det här var Storvretas match. Igen. En Falun-indianare rakt till Alexander Rudd som stack fram en macka med dubbla pålägg till Albin Sjögren gav 0-1. Rudds inbrytning och inkastning av boll mot mål gick via Ciya Hajos klubba och in fram till 0-2.
Det kändes som att allt studsade Storvretas väg.
Men Falun kom ut som ett annat lag i andra perioden, Thomas Brottman hade låtit den berömda tombolan gå varm, och omkastningarna skapade en helt annan energi hos dalalaget. Det gjorde också att laget kunde hämta upp till 2-2. Storvreta gjorde förvisso 2-3, men Falun lyckades kvittera.
I tredje perioden och i overtime kunde det ha gått hur som helst, men Falun drog längsta strået.
Vi innebandyälskare tackar för det.
Det innebär att vi får minst en match till mellan de här två lagen som bjuder på så fantastisk underhållning att det är svårt att begripa varför inte fler blir plastfrälsta: härligt lir, snygga mål, mycket känslor, stor dramatik.
Match sex på fredag har potential att bli en ny rysare.

***

Det kändes som att Linköping skulle bjuda Dalen på en seger efter två perioder uppe i Umeå.
Ett energilöst spel satte laget i ett 1-2-underläge i andra perioden, och sedan kom utvisningarna. Joakim Ström åkte ut först – sedan snackade coachen Johan Astbrant till sig ett matchstraff och Matej Jendrisak slog bort en boll efter att Dalen fått frislag.
Tre utvisningar på 58 sekunder varav de två sistnämnda totalt onödiga – och massor av powerplay-tid för Dalen som kunde ha sänkt matchen där.
Så blev det inte: Dalen vågade inte riktigt trycka på, Linköping levererade fantastiskt slit med en och två man mindre, och redde ut alltihop.
Med facit i hand var det nog vändningen på matchen, för efter det spelade Linköping en betydligt bättre innebandy.
Det var som att boxplay-spelet tryckte på on-knappen.
Visst, Dalen gjorde både 3-1 och 4-2, men det räckte inte.
På två minuter och 40 sekunder vände Linköping på matchen via tre raka mål. Christian Mattsson (vilken match han gjorde) slog en patenterad passning mot bortre stolpen där Martin Hovlund dök upp och slog in 4-3, gamle Dalen-spelaren Milan Tomasik fick iväg ett bra skott (som tog på något?) fram till 4-4 och Martin Karlsson hittade en bra position centralt när han sopade in 5-4.
Så typiskt att just Martin Karlsson avgör.
Linköpings frontfigur, han som ser så taggad ut att adrenalinet nästan sprutar ur öronen på honom, en riktig vinnarskalle som går i bräschen med sin fysik och tyngd men som nu också trycker in poäng.
Han var bara sådär under grundserien om vi ska vara ärliga, men har växlat upp tre, fyra, fem klasser i slutspelet.
Och Linköping fixade alltså allt detta i tredje perioden utan Johan Astbrant i båset, han som sprider tonvis med energi och alltid manar på.
Men energin från det fantastiska boxplay-spelet räckte den här gången.
Dalen gjorde en bra match. Fredrik Edholm gjorde mål i sitt första byte, Mattias Ljunggren fortsatte sin otroliga målsäsong med att dunka in två nya bollar och Måns-Parsjö Tegnér i kassen var återigen riktigt, riktigt bra. Hade laget förvaltat det långa powerplay-läget man hade så hade man nog sänkt matchen. Laget tog förvisso en tvåmålsledning två gånger ändå, men den energi som Linköping fick under boxplay-spelet var ändå det som avgjorde till slut.
Nu har Linköping matchboll på hemmaplan i nästa match.
Med Johan Astbrant i båset.
Med vetskapen om att man tagit två segrar mot Dalen efter att ha vänt underlägen där det sett oerhört jobbigt ut.
Klar fördel Östergötland.
Men.
Vi kan aldrig räkna ut Dalen.
Det om något borde alla ha lärt sig vid det här laget.

Skakar Iksu bort cementen i handlederna nu?

av Jonas Gustavsson

Det var en måstematch för Iksu – men Umeålaget pallade pressen, 6-2-vann mot Kais Mora och höll liv i säsongen.
Men visst syntes stressen hos Iksu, tycker jag.
Visst, laget malde på och visade energi, men det syntes att lirarna hade ett ok på axlarna, att det var cement i handlederna, att det tänktes efter en och två gånger mer än normalt. Man pumpade på, men det var inte det där flytet i spelet som laget skämt bort oss med under säsongen.
Iksu-coachen Andreas Harnesk gav också frustrationen ett ansikte i teve-intervjun under matchen där han var irriterad, inte minst på domarna.
Lag som fokuserar på domaren är sällan i balans.
När till och med Cornelia Fjellstedt – som jag vill påstå är SSL:s mest kyliga spelare med boll – slog bort enkla bollar som hon normalt sett aldrig gör, så var det tydligt att Iksu var tagna av stundens allvar.
Ändå var det just Fjellstedt som var en nyckel till den här segern.
Stjärnan – center i landslaget, back i klubblaget – har uppenbarligen ett benhårt psyke, för trots att hon inte hade fullt stäm så visade hon iskall kyla i de avgörande lägena. Det var hon som la in det för Iksu oerhört viktiga 1-0-målet via en stensäker straff, och det var hon som efter en härlig rush pangade in 5-2 vilket tog udden av Kais Moras forcering.
Att släppa Fjellstedt som bortalaget gjorde där vid femte kassen var som att skjuta sig själv i foten. 22-åringen fick vända från egen planhalva, hittade ytan mellan backande backar och släntrande forwards, och när hon får det utrymmet är hon oerhört vass. Vilket hon visade.
Trots att det kändes lite krampaktigt stundtals så vann Iksu den här matchen välförtjänt.
Imponerande med tanke på pressen man hade på sig.
Kais Mora fick en tuff start. Iksus 1-0 kom efter en straff som kunde diskuteras, Anna Wijks 1-1-mål blåstes bort för en ytterst tveksam hög klubba, Amanda Larsson skadade (stukade?) foten omgående och även om hon kom tillbaka i spel så hade hon ont och hämmades säkert. På allt detta lastade gamla Mora-liraren Johanna Hultgren in 2-0 i första periodens slutminuter.
Det tidiga greppet släppte sedan inte Iksu.
Kais Mora var bra, men Iksu var bättre.
Kais Moras förstafemma skapar lägen, men är ineffektiva. Enheten låg bakom båda målen nu (ett dock i powerplay, där andrafemmans Amanda Wall var målskytt) och ett av fem mål i match två. Två (tre om vi är snälla och räknar Walls PP-bomb) mål på två matcher från världens bästa femma. Det är i underkant.
En kombination av ineffektivitet – och starkt Iksu-spel. I den här fajten så var ju Iksu-keepern Malin Marklund också riktigt bra.
Nu blir det en fjärde semifinal.
En nyckelmatch:
Kais Mora har hemmaplan och ska laget till final så är det den matchen som ska vinnas, känns det som.
Tar Iksu fjärde matchen så har man chansen att avgöra på hemmaplan, och då har Umeålaget fördel.
Iksu håller alltså liv i säsongen, men den offensiva och pumpande maskin vi sett under säsongen hackar. Stjärnorna som burit laget har inte briljerat på slutet: måldrottningen Emelie Wibron hittar inte lägena, Amanda Delgado Johansson kommer inte in i de kritiska ytorna och Nina Bärtschi (trots sin drömassist) kan mycket mer.
Som sagt, det ser lite krampaktigt ut.
Vi får se om den här segern löser upp några knutar.
Om stjärnorna lyckas skaka loss cementen i handlederna.

Sida 1 av 31
  • Tjänstgörande redaktör: Sofia Roström Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB