Det här var kontrasternas kväll

av Jonas Gustavsson

Detta var sannerligen kontrasternas kväll.
Svart och vitt.
Sirius-Thorengruppen och AIK-Karlstad.
Missförstå mig rätt: jag hittar tjusning på olika sätt i innebandy, det handlar inte om att de största stjärnorna måste briljera, det handlar inte om antalet mål, det handlar inte om briljans och finness.
Doldisar som kliver fram är roligt, taktik och uppoffrande spel är intressant och tajta och nerviga matcher älskar jag.
Men idag var det svart och vitt.
Eller för att summera enkelt: det hände mer på tre byten i AIK-Karlstad än det hände på tre perioder Sirius-Thorengruppen.
Jag har sett långt ifrån allt i höst, men Sirius-Thorengruppen får sorteras i facket för de minst sevärda matcherna hittills i årets serie. Det var segt, två lag som inte bjöd upp, få chanser. Det som ändå skapades stod i huvudsak Sirius för, laget kunde vunnit större om det inte var för Erik Ställ i TT-kassen, men det gnistrade knappast om Sirius-offensiven där Bobby Edberg var en av få ljusglimtar. Det stod länge 1-1 innan Carl Kostov Bredberg dunkade in ett backskott som slank in bakom en Jakob Drews-skymd Ställ, och det avgjorde matchen innan Sirius stängde fajten med ett mål i öppen kasse och ett bonusmål av Edberg.
Jag har sett långt ifrån allt i höst, men AIK-Karlstad får sorteras in i facket för de mest sevärda matcherna hittills i årets serie. Jag skulle till och med vilja säga att AIK spelat den roligaste innebandyn hittills: det är fart, fläkt och framförallt rakt spel. Kommer man en mot en så utmanar man istället för att vända hem, har man skottläge så nyper man istället för att leta passning. Det är kul att kolla på. Sedan är AIK naiva stundtals, trycker på även om det står och väger, men som sagt, det är kul att kolla på.
Solnalaget slog tillbaka Karlstad med 7-6 i en svängig historia där AIK var i förarsätet hela vägen till slutet då Karlstad satte 6-6 med ett ruggigt vackert mål med Anton Vestlund som avslutare. Vestlund som satte tre mål och lirade i Colling-kedjan där Tom svarade för ett mål och två assist samt Adam Colling som levererade maffiga två mål och fyra assist. Den trion låg bakom allt i Karlstad – och värmlänningarna, som fått en ruff start på hösten, kunde absolut vunnit den här fajten, men hade återigen marginalerna emot sig och släppte in 7-6 knappa minuten efter kvitteringsbollen.
Det är inte Karlstads säsong hittills, kan man säga.
Inte Kevin Björkströms heller för den delen. Speedkulan var tillbaka i Solnahallen men har inte alls kommit till som i AIK ifjol, något som kanske får symbolisera den tröga start som Karlstad haft.
I så fall kan AIK:s pigga start symboliseras av Andreas Stefansson. Inför säsongen visste ingen hur bra han eller AIK var, men laget har onekligen inlett lovande. AIK har tre raka hemmasegrar och Stefansson har pangat in sex mål på fyra matcher och avgjorde också mot Karlstad med sitt 7-6-mål.
Han kan göra mål den karln.
Många ville verkligen lira innebandy mellan AIK och Karlstad – det var fart, vändningar, snygga prestationer och en uppsjö mål. Det tackar vi för en sådan här kontrasternas kväll.

***

Mer innebandy imorgon.

En systemkamp med guldskimmer

av Jonas Gustavsson

Omgångens match?
Dalen mot Falun.
En riktig systemkamp.
Ett Dalen som bygger kring sin solida defensiv där alla har tydliga uppgifter, där alla offrar och täcker skott med till och med de allra vitalaste kroppsdelarna, där laget står i centrum. Ett spel som går ut på att frustrera ut bollrullande motståndare och sedan hugga tillbaka med kobraliknande snabbhet.
Ett Falun som bygger kring sin fantastiska bollkontroll och sin blixtrande offensiv, där man älskar att rulla boll och hitta de magiskt snabba passningarna, där individerna gnistrar. Ett spel som går ut på att inte låta motståndarna ha bollen och trötta ut dem för att sedan rulla sönder försvaren.
Båda lagen har förstärkt sin identitet i sommar.
Dalen har stärkt defensiven genom att plocka in auktoritära backen Mattias Wallgren, ytterligare en pjäs som tätar defensiven, samt nya, kvicka kontringsspelare i schweizarna Simon Flühmann och Nico Scalvinoni (dock alltjämt ryggskadad).
Falun har omgrupperat på backplats, tagit bort elakhet och adderat spelskicklighet, för att få ännu fler spelare som kan vara involverade i bollrullet, skapa ännu mer hot genom också att ha handleder och skottstyrka även från bakplan, något som man saknat tidigare (vid sidan om Emil Johansson och Thomas Holmgren).
Båda lagen vet vad de vill – och har förstärkt i ambitionen att bli ännu bättre på det man redan är bra på.
Som sagt: en systemkamp.
Det är inte svårt att sia om matchbilden, Dalen kommer backa hem och göra det trångt, Falun kommer äga boll och rulla runt.
Vilka som vinner handlar knappast om vilka som lyckas överraska sin motståndare, utan snarare om vilka som lyckats bäst med sitt system. Om Dalens tajta försvar kan tråka ut Falun, eller om Faluns bollrull kan skära sönder Dalens box.
Jag ser verkligen fram emot det.
Det här är två lag med potential att vinna SM-guld i Globen i vår, men verktygen skiljer sig åt.
Jag kan se tjusningen i båda, även om majoriteten älskar bollrull, offensiv och kanoner á la Falun, så finns det också en tjusning i Dalens uppoffrande lagarbete, skottäckningar och sylvassa spelvändningar.
Rookien Jonatan Brolin mot veteranen Thomas Brottman i båset.
Defensiven mot offensiven på plan.
Uppstickaren mot favoriten i guldkampen.
Det här blir intressant.

***

Då ska veckans matcher tippas.

Onsdag:

Sirius – Thorengruppen 1: Det här en ganska klurig match mellan två defensivt tajta lag som gillar spelvändningar. Känslan är att Sirius, i kraft av hemmaplan, kommer tvingas ha lite mer boll – något som man inte är helt bekväma med. Samtidigt går det inte att blunda för att Sirius har en bredare arsenal av spets (Bobby Edberg, Johan Eriksson, Peter Berlin) och det borde ge utdelning. Drar in ettan.

AIK – Karlstad X: Karlstad har haft en tuff säsongstart och fyra matcher in på serien så väntar man alltjämt, trots att spelschemat ändå varit beskedligt, på första trean. Värmlänningarna har en del att grubbla över, och det gäller att skaka av sig ”det tuffa andraåret”-syndromet. AIK har varit fågel och fisk hittills men har två tunga segrar hemma och har visat bra moral – och kan absolut sno poäng här också. Känns som kryssvarning.

Torsdag:

Dalen – Falun 2: Omgångens match, tycker jag. Det är inte svårt att sia om matchbilden: Falun kommer äga boll och rulla runt, Dalen kommer parkera bussen och leva på omställningar. Båda lagen får praktisera det som de är bäst på – sedan handlar det om vem som lyckas bäst med just sin styrka. Båda har haft fantastiska toppar hittills (Dalen mot Pixbo, Falun mot AIK) där just deras styrka varit slående. Jag går på magkänsla: Falun tar detta.

Växjö – Höllviken 1: Lurig match. Växjö går som tåget just nu och har plockat tre raka segrar, där man både visat stor uppoffring (Falun, Warberg) och offensiv briljans (Karlstad). Hemmalaget känns som given favorit, men Höllviken har hittills visat att laget håller en helt annan klass än senaste SSL-sejouren och 0-4-vändningen till 6-5-vinst efter övertid senast mot Storvreta skvallrar om att självförtroendet är på topp. Drar ändå in en etta.

Torsdag:

Linköping – Warberg 1: Efter tre smällar så tror jag att det är dags för Linköpings första trea för säsongen nu. Laget har blandat och gett hittills, men har på något sätt samlat ihop till en vinst och jag tror också att Warberg är ett motstånd som passar, där man kan dra stor nytta av sin tyngd och fysik. Warberg lirade till sig två pinnar borta mot Sirius senast, men kammar noll här.

Mullsjö – Helsingborg 1: Svårbedömt möte mellan två lag som blandat och gett hittills, men jag tror Mullsjö, som uttryckte stor besvikelse över de enkla mål som släpptes till i hemmatorsken mot Dalen senast, kommer göra en riktigt bra prestation och jag tror den räcker långt. Helsingborg har startat säsongen bra men föll senast mot AIK. Många visar fin form – inte minst Mika Kohonen och Daniel Johnsson – men jag tror inte det räcker här.

***

Trevlig vecka!

Ett, två, tre, fyra, Pontus Karlson

av Jonas Gustavsson

Jag ska vara ärlig:
Efter Storvretas 3-0-period mot Höllviken, där man var det klart bättre laget och kunde haft en större ledning, så valde jag att prioritera de andra matcherna.
Det skulle jag så klart inte gjort.
Höllviken svarade för en närmast nog magisk vändning, 0-4-underläge blev 6-5-seger efter övertid.
Det är var blandning av flera saker: Storvreta trodde det skulle bli en enklare resa än vad det faktiskt blev, Höllviken fick in några lätta mål och fick helt plötsligt lite hopp – men framförallt så var den stora saken målmaskinen Pontus Karlson.
Han gjorde fem av sex mål.
Både 5-5-kvitteringen och avgörande 6-5.
Så mycket mer matchhjälte kan man inte bli.
När Höllviken var uppe senast, och var totalt uträknade, så gjorde han tio mål på de sex första matcherna och alla undrade vem sjutton den där Karlson som bara stavade med ett s var. Den säsongen, som genererade 25 mål på 25 matcher, präntade han in i sitt namn för den breda publiken. Nu vet alla (nåja…) vem han är och vet att han kan göra SSL-mål, men att han skulle sopa in fem bollar i en SSL-match förväntar man ju sig liksom inte.
Speciellt som den omtalade spetsfemman i Höllviken, där Johannes Wilhelmsson och Daniel Persson också lirar, kanske inte haft världens bästa säsongsstart, varken spel- eller poängmässigt.
Men nu lossnade det och gjorde det rejält.
Det trots att Karlson alltjämt lider av den fotskada han ådrog sig förra säsongen. Han berättade att han tar smärtstillande, har ett skydd och tejpar, att det gör ont men att han inte tänker på det så mycket.
Det syns ju knappast när han lirar i alla fall.
Sju mål på fyra matcher är vasst.
Många har pekat på Höllviken som ett potentiell skrällgäng i år. I SSL-enkäten inför säsongen så lyfte 33,9 % av spelarna fram den skånska nykomlingen som det lag man tror blir årets positiva överraskning.
– Jag tror vi kommer överraska. Men ambitionen är fortfarande att säkra nytt kontrakt, vi har ingen hybris, sa Karlson.
Nåväl, segern mot Storvreta visar att Höllviken kan.
Mästarna då?
Nja, om inte Höllviken har hybris så var det kanske lite av det som Storvreta drabbades av vid 4-0. Det går inte slappna av mot några motståndare numera – serien är så pass jämn.

***

2-17 mot Falun senast.
9-8 mot Helsingborg nu.
Snacka om scenförändring för AIK och det visar ju att det finns en stark moral i gänget. Att kasta av sig en sådan förnedring och total kollaps som mot Falun torde inte vara det enklaste, men just där har Solna-laget kanske fördel av att vara unga och orutinerade.
Då tänker man inte så mycket utan bara kör.
Det var lite vad laget gjorde mot Helsingborg.
AIK var i målmässigt förarsäte hela matchen och även om det blev tajt på slutet så tycker jag man räknade in rättmätiga poäng på kontot.
Det bjöds på en hel del delikatess.
Inte minst från Andreas Stefansson. Den omtalade målmaskinen satte tre mål – alla efter vassa prestationer. Först fick han en hög boll som han sopade in på volley, sedan fick han en direktpassning av Patrik Hagberg och bara stötte in bollen, och efter det bröstade han ner en långboll som han smackade in. Gemensam nämnare? Avståndet till målet vid de tre baljorna var väl typ två decimeter. Stefansson är otroligt effektiv precis runt målområdet. Världsklass.
Patrik Hagberg, veteranen, visade också vass form – dels genom sina distinkta mål, dels genom sin superassist till Stefansson vid 6-3. Han är en av pjäserna som ska gå i bräschen och gör verkligen det.
Jag siade om Helsingborg inför den här omgången, om att det brukar komma en baksmälla när laget går för bra. Så blev det igen. Det var först på slutet man lyckades skapa nerv.
Inte ens Jonathan Paulsson såg så tät ut som han brukar (jo, han stod, även om stackars Mattias Qvarfordt fått statistiken registrerad på sig).
Men Mika Kohonen fortsätter leverera. Ett mål och en assist vilket betyder mål i tre raka matcher och poäng i alla matcher hittills. Gubben kan bevisligen ännu – det är bara att lyfta på hatten och imponeras.

***

Dalen fortsätter att leverera skalper i SSL.
Efter att ha slagit tillbaka regerande mästarna Storvreta och fjolårets serievinnare Pixbo så blev det en meriterande 6-5-vinst borta mot självutnämnda guldkandidaten Mullsjö.
Det där kändes ju länge som Dalens match – man hade kontroll, man gjorde mål vid rätt tillfällen – men Mullsjö bet sig hela tiden tillbaka och reducerade till 5-6 med 51 sekunder kvar genom hattrick-skytten David Gillek och skapade verkligen nerv i tillställningen, men förgäves.
Dalen är därmed alltjämt obesegrade och har nio av nio möjliga poäng.
Laget byggde upp en fantastisk trygghet med sin solida defensiv ifjol och rullar vidare på samma tema i höst. Alla vet vad de ska göra, försvaret är vältrimmat och sedan hugger man som kobror framåt.
Jag imponeras av flera spetsar.
Fredrik Edholm, som borde fokusera mer på plast än fisk, har tagit kliv framåt och matar in dunderskott på löpande band.
Jim Johansson är, om vi ändå ska snacka fisketermer, en hal ål där framme som på något sätt rinner fram, hittar lägen och har ett lurigt skott.
Det går inte ge mycket utrymme till de där killarna, för då ringer det.
Jonas Svahns kasse fram till 6-3 var väl annars matchens delikatess. I ett friläge la han in bollen med enhands-Foppa. Riktigt snyggt.
Mullsjö har blandat och gett hittills och får gnugga vidare.

***

16 mål.
Det bjöds publiken på i matchen mellan Växjö och Karlstad och det var sannerligen svängdörrar och öppna spjäll stundtals.
Det rasslade verkligen.
Växjö var för det mesta i förarsätet, men Karlstad bet hela tiden tillbaka. Det avgörande rycket kom i mitten av den sista perioden, när tre snabba mål satte hemmalaget i ett 9-5 överläge.
Karlstad reducerade två gånger om, men kom inte närmare än så.
Jag vet inte riktigt hur matchen ska analyseras, det var så många mål att anteckningsblocket knappt räckte till, och det var lite svårt att få grepp om vad som egentligen hände.
Jag konstaterar istället följande:
Växjö har tre raka segrar och imponerar.
Smålänningarna saknar André Andersson och har efterfrågat bredare målskytte. Nio mål idag – och sju målskyttar. Det talar om bredd. Bland annat så skickade ju Karljohan Ahlroth in sin första SSL-balja.
Karlstad har ännu inte vunnit någon trea och är ett litet frågetecken.
Jag tror inte att det är panik ännu, men oroligt är det säkert. Det är ju inte så att man mött seriens bästa lag precis – tre poäng på matcherna mot Thorengruppen, Höllviken, Sirius och Växjö duger knappast om man ska jaga slutspel. I nästa match väntar AIK, blir det inte seger där kan det bli jobbigt, för sedan är det Linköping och Falun på menyn.
För övrigt:
Skönt att se någon som inte körde rullator-tempo på en straff. Kevin Björkström hade fart och satte bollen.
Plus:
Anton Vestlund i Karlstad gjorde fem poäng på 16 matcher ifjol, i år har han redan hunnit med sju pinnar på fyra matcher.

***

Sportbladet gjorde en SSL-enkät inför säsongen och där trodde 70,8 % av spelarna att nykomlingen Tyresö-Trollbäcken åker ur SSL i år.
Lika stor favorit som Iksu är till guldet (71 %), lika stor ”favorit” är alltså TT att åka ur.
Men starten har skvallrat om något annat.
Seger mot Karlstad i premiären.
Och en pinne mot Täby nu, efter en övertidsförlust.
Starkt så klart.
Linnea Wiregård, som har en sjuhelskottas bössa, svarade för hela fem poäng, två mål och tre assist, mot Täby – men det var ändå Michelle Rydin som snodde rubriken.
Hon avgjorde mot Karlstad med ett mål i slutskedet och nu var det hon om skickade in 6-6 i Tomas Holmström-position framför kassen med bara 21 sekunder kvar vilket räddade poäng mot Täby.
Rydin som alltså sätter avtryck i SSL igen. Hon var ju på väg mot något stort under sin tid i Kais Mora för sex år sedan, men bröt sedan foten. Efter det har det varit ett skadehelvete och hon berättade att hon genomfört sju (!) operationer på två år. Galet.
Men nu mår hon bättre än någonsin och är helt hel för första gången sedan tiden i Kais Mora.
Det ska bli spännande att se vad hon kan prestera framöver.
– Läkarna sa att jag aldrig skulle kunna spela innebandy igen, men jag har visat att det går, sa hon när jag pratade med henne.
– Jag har aldrig någonsin varit i bättre form. Det känns sjukt bra. Jag är som en ny människa. En starkare spelare. Jag kommer inte gå sönder igen, så känns det verkligen.
Hoppas hon har rätt.
Hon berättade också att TT tar den massiva nederlagsstämpeln som tändvätska.
– Vi har läst om alla som dömt ut oss, vi vill visa att det är fel. Det ger oss bara energi, sa hon.
Det har onekligen startat bra.

***

Kais Mora sprang ifrån till 3-0 mot storfavoriten Iksu, men redan innan den första perioden var över så hade Iksu vänt tillbaka till 4-3 och till slut vann Umeågänget med 11-8.
Iksu är en offensiv maskin.
20 mål på två matcher, och då har man mött Endre och Kais Mora som är lag på den övre halvan. Vad ska det här sluta när stjärngalleriet möter lagen på den undre halvan?
Det doftar målkalas och utklassningar.
Det där målrekordet ryker nog igen.
Fem poäng av både Emelie Wibron och Corin Rüttimann idag.

Mer dam:

Linköping – Pixbo 1-9: Pixbo maler på och tog en rejäl seger borta mot Linköping – och faktum är att hemmalaget spräckte nollan först med sex och en halv minut kvar att spela. Sex Pixbo-mål kom från backar: tre av Stephanie Boberg, två av Isabell Krantz och ett av Ida Sundberg.

Rönnby – Uppsala 4-3: Rönnby tog en fin skalp (trots tappad 3-1-ledning till 3-3) och två lirare från egna leden, Josefin Hagström och Isabelle Nordin Persson, hamnade i målprotokollet. Med tanke på all rutin som försvunnit så är det viktigt att nya spelare kliver fram – och det gjorde de onekligen här.

Karlstad – Dalen 6-1: Karlstad tog revansch efter förlusten mot Tyresö Trollbäcken i premiären och sopade dit Dalen med hela 6-1. Luize Bilinska ser verkligen ut som ett fynd, tre nya mål idag. Men hur bra är Dalen egentligen i år? Det är förvisso tidigt, men ser inte bra ut så här långt.

***

Jag är skyldig er lördagen och den levereras i komprimerat format här.

Dam:

Kalmarsund – Endre 2-3 (ot): Kalmarsund bet verkligen till i sin hemmapremiär och fixade en pinne i ”Ö-mötet” efter en sen 2-2-kvittering av tvåmålsskytten Stina Lindqvist. Starkt av smålänningarna så klart, även om Endre vann till slut efter att Sara Steen avgjort.

Warberg – Malmö 5-4: Den här fajten sorterar jag, utan att ha sett något, in i skrällfacket. Warberg var i förarsätet hela matchen och ledde med 3-0, 4-1 och 5-2, även om det blev nervigt till slut när Malmö bara var uddamålet efter. Veteranen Matilda Pettersson sköt dubbla mål och stortalangen Jenny Dahl satte en kasse.

Herr:

Linköping – Falun 3-5: Linköpings blytunga säsongsstart fortsätter och östgötarna inkasserade tredje raka förlusten genom att torska hemma mot Falun. Dalalaget sprang ifrån till 3-0 redan efter tio minuter och släppte sedan aldrig det greppet. Alexander Galante Carlström hängde två nya påsar – och har gjort elva mål på fyra matcher. Galet.

Pixbo – Thorengruppen 8-3: Som väntat så orkade inte Thorengruppen stå emot Pixbo som vann komfortabelt. Kaptenen och skottmaskinen Martin Östholm gjorde säsongsdebut och stänkte in dubbla bollar – och fjolårsbesvikelsen Patrik Malmström har sannerligen varvat upp, fyra poäng nu och totalt sju pinnar i de två senaste matcherna.

Sirius – Warberg 4-5 (ot): Avgörandet blev omdiskuterat då Simon Bundgaard, som gjorde sitt första SSL-mål, skyfflade in 5-4-bollen i en målbur som inte stod i rätt position – men kassen blev godkänd och Warberg snodde dubbla poäng. Sirius hade en 3-1-ledning efter halva matchen, men tappade.

***

Nya matcher i veckan som kommer. Uppsnack på tisdag eller onsdag.

Nu kommer testet, Helsingborg

av Jonas Gustavsson

Helsingborg var ett av de mest ovissa lagen att sia kring inför den här säsongen, tycker jag.
En klubb som rivit upp en hel del fundament, där coachen Magnus Anderberg och general managern Kent Göransson lämnat och där stjärncentern Jani Kukkola dragit hem till Finland.
En klubb där lösningen på tränarsidan blev klar först mitt i juni, efter att man gått bet på en radda av sina alternativ.
En klubb som har en spelande klubbchef, en spelande sportchef och en spelande legend i laget – bara det, liksom.
Men laget har verkligen visat bra saker i inledningen, trots det där galna raset mot Sirius på hemmaplan.
En del saker visste vi redan: Jonathan Paulsson är en av SSL:s bästa målvakter (den bäste…?), Linus Nordgren är en av landets skickligaste strateger och Daniel Johnsson är en målmaskin av rang.
Nu vet vi också att Mika Kohonen verkligen kommer bidra i år (stark spelmässigt och smackat in poäng i alla fajter hittills), att Petri Hakonen tillför den spelskicklighet på backsidan som saknats tidigare, att man äntligen har tillräcklig bredd för att ha kvalitativ tredjefemma (Arvid Friberg har imponerat, inte minst) och att man har en powerplay-uppställning som är bland de vassaste i ligan (hyfsat mycket innebandy-IQ i aktion när Nordgren och Kohonen bollar där).
Tre matcher gör ingen säsong, men sju av nio poäng är ett bra facit.
Samtidigt:
Nu känner jag att testet kommer för Helsingborg.
Skåningarna har i flera år brottats för att få ihop allt, att kunna leverera över tid, att bli den där lagmaskinen som alla lag vill bli, men har aldrig lyckats foga samman allt. Istället har det varit mycket upp och ner, toppar och dalar, briljans har blandats med magplask.
Precis när fått känslan av att laget är på gång på riktigt så har det kommit en riktigt fet käftsmäll.
Ett klassiskt Helsingborg borde, med den logiken, åka på en smäll efter en så här stark inledning.
Frågan är då om detta är ett klassiskt Helsingborg, eller om vi under den nya eran – ny sportchef, ny tränare, ny lagkapten – får se något annat.
Helsingborg ställs nu mot AIK borta, en match som känns hur oviss som helst. Ett AIK vars kollektiv jobbade sönder tippade topplaget Linköping i premiären, men också ett AIK som svarade för en kollektiv kollaps senast mot Falun och fick stryk med förnedrande 17-2. Ett AIK som man inte vet var man har just nu, ett ungt lag vars reaktion på innebandylektionen senast är svår att förutspå. Det kan komma vad som helst ur det där, känns det som.
Därför blir det sannerligen ett bra test för Helsingborg.
Har man äntligen blivit den där solida maskinen?
Det är tidigt att svara på den frågan, men AIK-matchen kan bli en indikation på årets Helsingborg.

***

Då tippar vi helgens matcher. Herrarna först ut.

Lördag:

Linköping – Falun 2: Stormöte och en av helgens riktiga höjdare så klart. Linköping har inlett säsongen trevande med dubbla förluster medan Falun växlat upp och körde över AIK med 17-2 (!) senast. Det är således ett hemmalag med rubbat självförtroende mot ett bortalag som sprudlar av självförtroende. Det blir nog en tajt match, men tror Falun rullar hem tre pinnar till slut.

Pixbo – Thorengruppen 1: Pixbo har svarat för en bra säsongsöppning, enda plumpen var fajten mot svårforcerade Dalen men där gjorde Pixbo ändå en bra match, även om man inte fick hål på Måns Parsjö-Tegnér. Thorengruppen har visat gott gry, speciellt defensivt, i början av säsongen – men kommer inte räcka till här. Nu gör väl dessutom världsbacken Martin Östholm comeback?

Sirius – Warberg 1: Det här känns som ett taktiskt möte där det lag som följer sin matchplan bäst kommer roffa åt sig poängen. Sirius har varit bra hittills. Defensiven har varit solid, Jarno Ihme vass i kassen och spelvändningarna sylvassa. Det tror jag blir ett segervapen mot Warberg också. Hallänningarna kommer säkert tvingas ha en del boll, men får oerhört svårt att dyrka upp Sirius, tippar jag.

Söndag:

Storvreta – Höllviken 1: Höllviken-coachen Vidar Jonsson tippade mästarna Storvreta som nia inför säsongen – snacka om att hälla en bensindunk med tändvätska på hemmalaget. Storvreta plockade säsongens första trea förra matchen och bör kunna varva upp mer nu. Vi har till exempel inte sett det bästa av Alexander Rudd ännu. Ska vara en etta.

Växjö – Karlstad 1: Karlstad har inte inlett speciellt bra, tappade ledningar mot både Thorengruppen och Sirius och torsk borta mot Höllviken. Tre lag som man måste ha bakom sig om det ska bli slutspel, så klart. Växjö borta är tuffaste uppgiften hittills och ett rejält test för laget: reser man sig eller faller man igenom totalt? Hemmalaget har ett par fina skalper i bagaget och är i fin form. Det blir inga stora marginaler, men Växjö tar det här.

AIK – Helsingborg X: Den stora frågan är hur AIK reagerat på härdsmältan (2-17 i baken) mot Falun senast. Men lika ihåliga som man var då, lika stabila var man i hemmapremiären mot Linköping. Vilket AIK får vi se nu? Helsingborg har öppnat säsongen starkt och tagit sju av nio poäng. Många är i kanonslag. Men känner man skåningarna rätt så brukar det alltid kommer ett bakslag när det går för bra. Det här som en oerhört oviss match – så jag fegar ur med ett kryss.

Mullsjö – Dalen 2: Två lag som stod över spel i veckan men som nu kastas in i hetluften igen. Dalen har inlett säsongen starkt med dubbla segrar, en solid defensiv och fantastiskt målvaktsspel – det kommer räcka oerhört långt mot Mullsjö. Känslan är att Dalen jobbar sig till en ny trea, även om Mullsjö imponerade mot Storvreta senast.

Damerna då.

Lördag:

Kalmarsund – Endre 2: Efter två perioders bra spel i hemmapremiären mot Iksu så rasade Endre ihop under sista 20 minuterna, men laget hann ändå visa vilken kvalitet och kapacitet det finns i laget även utan Anna Jakobsson och Corin Rüttimann. Kalmarsund har hemmapremiär och kommer säkert vara tagna av stundens allvar – det i kombination med Endres klass gör att det blir en klar tvåa.

Warberg – Malmö 2: Warberg höll spelmässigt jämna kliv med Dalen i premiären, men det blir jobbigare mot ett frejdigare och spetsigare Malmö som ifjol dessutom visade riktigt bra bortaform. Det här borde skånskorna ta – dessutom med lite marginal.

Söndag:

Linköping – Pixbo 2: Pixbo håller på att olja upp maskinen som var så bra ifjol och kommer inte ha några problem med att mala ner Linköping, som åkte på stordäng mot Kais Mora i premiären. Känns som en stensäker tvåa.

Tyresö-Trollbäcken – Täby 2: Derby i Stockholm mellan ett tippat bottenlag och ett tippat topplag. TT överraskade i premiären och vann mot Karlstad och även om nykomlingen är slitstark så blir det tuffare mot ett betydligt spetsigare Täby och jag tror bortagänget plockar hem den här fajten hyfsat komfortabelt.

Iksu – Kais Mora 1: Ett riktigt toppmöte mellan två lag som tog imponerande segrar i premiären. Iksu lär vara rejält revanschsugna efter slutspelssortin mot Kais Mora i våras och jag tror också att Umeågänget, som sitter på SSL:s överlägset bästa spelartrupp, sopar hem den här fajten.

Rönnby – Uppsala 2: Rönnby snodde dubbla poäng borta mot Malmö i premiären men jag tror det blir tuffare hemma mot tajta, disciplinerade och smarta Uppsala. Rönnby har tappat många pjäser till i år och det krävs ganska mycket för att luckra upp Uppsala och jag tror inte hemmalaget har tillräckligt med verktyg helt enkelt.

Karlstad – Dalen 1: Det lär spira en hel del revanschlusta i Karlstad efter torsken borta mot Tyresö Trollbäcken i premiären. Värmländskorna har ett spännande lag med intressanta spetsar och jag tror att just det, spetsen, avgör mot Dalen som har ett ganska slätstruket lag i år.

***

Full bevakning på söndag utlovas!

När löste han medlemskap i volleyklubben?

av Jonas Gustavsson

Att Linus Nordgren och Daniel Johnsson har en magisk volleykemi är en av SSL:s sämst bevarade hemligheter. De brukar stå och nöta det där på träningarna och det har sannerligen gett resultat.
Frågan är då när Jami Manninen löste medlemskap i den där volleyklubben?
Hans 1-1-kasse mot Linköping idag var ett konststycke ur den högre skolan. Johnsson lastade över en hög boll och Manninen drog till direkt och bollen satt som en smäck bakom en chanslös Henrik Qvist.
Urläckert!
Det är lätt att misstänka att Manninen volleybollat lite med herrarna Nordgren och Johnsson.
– Men det har jag faktiskt inte sett. Men han kanske gjort det i smyg, sa Hampus Dargren när jag frågade honom efter matchen.
Dargren ja, forwarden som inte fick vara kvar i Linköping våren 2015, som istället hamnade i Helsingborg, gav ju verkligen sin gamla klubb svar på tal. Hans två mål i sista perioden, 4-3 och jätteviktiga 5-4 där han via ett friläge lirkade in bollen under Qvist, hade stor del i att Helsingborg kunde vinna med 6-5 till slut.
Efter att inte ha lyckats måla mot Linköping ifjol så kom ketchupeffekten nu istället.
Något agg mot östgötarna har han dock inte, trots besvikelsen över uppbrottet för ett och ett halvt år sedan.
– Jag var besviken på hur det var då, men det är glömt sedan länge och jag tycker det är riktigt kul att möta dem, sa han.
Annars var ju Mika Kohonen riktigt bra i den här matchen. En dirigent som läser spelet fantastiskt, gör många platsväxlingar och virkade fram fina mackor, inte minst i powerplay.
Men linjen mellan succé och fiasko är hårfin.
Vid ställningen 5-4 i slutet slog han en totalt misslyckad passning som landade hos Milan Tomasik som var ren med Jonathan Paulsson, men FCH-keepern räddade, och strax därefter slagskottade (!) Kohonen in den matchavgörande 6-4-bollen i powerplay. Hade Tomasik nätat så hade Kohonen kunnat bli syndabock – nu blev han hjälte istället.
Att han överhuvudtaget sköt i powerplay var överraskande för alla.
Linköpings forwards täckte av kanterna och Kohonen hade fri skottgata – då tvekade han inte.
Linköping då?
Två matcher och två förluster. Man öppnade dock starkt mot Helsingborg, var det bättre laget i halva matchen, men tappade efter skåningarnas 3-3-kvittering. Spelarna som ska göra skillnad gör inte det just nu. Som Christian Mattsson som vi vet kan så mycket, men som hittills fått ut väldigt lite.
Men å andra sidan.
Linköping brukar vara som bäst när det gäller.
Det är inte nu.

***

Det är sannerligen inte varje dag två backar i tredjefemman levererar majoriteten av målen för ett vinstlag i SSL.
Men det hände faktiskt ikväll.
Linus Pettersson sopade in dubbla bollar och Eddie Granberg skottade in en när Växjö vann med 5-3 på bortaplan mot Warberg.
Med tanke på att de flesta andra lirarna i den här matchen hade problem med att få in bollen i mål så var det väl lite typiskt att det skulle vara just några doldisar som steppar fram.
Annars kändes det som en ganska jämn match. Båda lagen skapade chanser och det brändes en hel del.
Samtidigt var både unge Tobias Jernsand och etablerade Eero Kosonen vassa i respektive kasse.
Warbergs trubbighet är ingen överraskning, tycker jag. Toppkedjan med Rikard Eriksson, Mattias Kongstad och Daniel Karlander har stundtals riktigt bra rull, men har förtvivlat svårt att stöta in bollen i målmaskorna. Nu var det istället Victor Ferraresi som visade spets med dubbla mål, men det krävs att den ledande femman levererar för att det ska bli bra.
Växjö fick som sagt tre av fem mål från fjärdefemmans backar. Annars brändes det hej vilt där också, inte minst Valdemar Ahlroth som förvisso gjorde mål, men som även hade bollar i stolpen och ribban.
Effektivitet var inte ledordet, kan vi säga.
Dessutom:
Drömde inte Warberg redan mardrömmar om Växjö så gör man nog det nu. Hallänningarna har spelat sju matcher mot smålänningarna – men inte lyckats vinna en enda. Växjö har sex segrar och oavgjord.
Noterat:
Växjös stjärnback Johan Roos spelade bara första perioden i matchen.

***

Uppsnack inför helgen – då det är fullspäckat med matcher för både dam och herr – kommer under morgondagen.

En ren och skär innebandylektion

av Jonas Gustavsson

Snacka om att AIK fick en innebandylektion som hette duga idag.
Falun vann med 17-2 mot Solnalaget på hemmaplan.
17-2!
– Vad var det som hände liksom? frågade sig AIK-kaptenen Patrik Hagberg när jag pratade med honom efteråt.
Det är en relevant fråga och den fråga som alla ställer sig.
Jag har inget distinkt svar, men att det rann iväg var en kombination av ett högeffektivt Falun och ett övermodigt AIK.
Falun var ruggigt, ruggigt bra. Rasmus Enström, Alexander Galante Carlström och Emil Johansson var på ett sinnessjukt spelhumör, det bara small mellan bladen när passningarna flipper-spelades mellan stjärnorna. Det var många klapp-klapp-mål där det det gick så snabbt att inget SSL-lag hade hunnit med.
Men AIK var inte bra heller. Den sensationella premiärvinsten mot Linköping hade säkerligen planterat omedvetet övermod hos de unga grabbarna, det kändes lite naivt stundtals och lite för många huvuden började hänga alldeles för tidigt. Det fanns mycket energi och framfusighet i början – kanske lite väl mycket för att spela mot Falun borta – men den försvann väldigt snabbt.
Summa summarum: Falun visade vilken klass man har i laget, AIK visade att det här blir en säsong med stora utmaningar.
Patrik Hagberg var besviken men var inte rosenröd av ilska eller hade begravt sig själv i någon källare.
– Falun är seriens bästa lag och att möta dem borta är kanske den svåraste matchen på hela säsongen, men vi hade ingen aggressivitet, inga fötter, ingenting. Det är hatten av för Falun, men vi var inte med, sa han.
Det lät som han redan hade dragit ett fett streck över matchen.
AIK är inget färdigt lagbygge.
Det finns mycket att lära.
Framförallt måste AIK lära sig att spela efter sina resurser och inte tro att man kan spela ut lag i SSL.
Annars gillar jag fräckheten.
Ett byte från första perioden bet sig fast: Axel Larson försökte dribbla Emil Johansson men misslyckades, snodde tillbaka bollen och visade ingen pardon när han klampade förbi Thomas Holmgren. Han brydde sig liksom inte om vilka världsbackar han hade att göra med, han bara körde.
Men som sagt, Falun var ruggigt bra.
Fem mål och sju pinnar av Galante Carlström.
– Det är klart att jag är nöjd. Jag älskar att göra poäng. Men… mitt rekord i SSL är nio poäng så jättenöjd är jag inte ändå, jag vill alltid göra fler poäng. Det kunde ha blivit mer nu, sa han.
– Men vi har varit besvikna över våra prestationer i de två första matcherna så det var skönt att kunde få lite stäm.
Förstafemman var magisk, men även Johannes Larsson som var ett expresståg med sina frambrytningar. Jag har nämnt det innan och säger det igen: kul att han är tillbaka efter sina problem i våras.

***

Nja… nu såg jag bara matchen på webben och från en vinkel, men det kändes verkligen som att Karlstads Tom Colling förstärkte hela situationen när han trillade lite väl hårt och fick lite väl ont efter en knuff av Sirius-backen Niklas Wallén efter en situation framför Jarno Ihme.
Förstärkningar av det där slaget vill vi inte ha i innebandyn.
Wallén åkte ut och Karlstad fick ett gyllene läge att stänga matchen – men blev istället själv straffade.
En blixtrande kontring i överljushastighet av Sirius, där bollen gick som en raket från Dan Johansson via Peter Berlin till en framstörtande Carl Kostov Bredberg, betydde 3-3. Ett oerhört vackert mål.
Kanske, om man får vara elak, rätt någonstans med tanke på utvisningen som kanske inte var en utvisning.
Det kunde ju faktiskt blivit 4-3 till Sirius i samma boxplay. Bobby Edberg brände öppet mål efter en fin passning av Dan Johansson.
Annars var den här matchen något av kvällens behållning: en match som var tajt, spännande och innehöll nerv hela vägen. Jag älskar sådant.
Sirius var bättre under första halvan, ledde med 2-0, och spelade ett snålt, tajt och effektivt försvarsspel. Sedan fick Karlstad in 1-2 via Jesper Karlsson, ett skott som såg ut som en halvträff, och det sköt in ett ton energi i hemmalaget som tog över taktpinnen.
Tom Colling – som framförallt utmärkte sig som skicklig spelare i matchen – dundrade in ett stenhårt skott fram till 2-2 och matade sedan över en delikat passning till brorsan Adam Colling som kunde göra 3-2.
Delad poäng till slut.
Karlstad har fortsatt en del att grubbla över. Man hade mycket besvär med att lirka upp Sirius.
Gästerna gjorde det å andra sidan väldigt bra. Sirius har, av det jag sett hittills, verkligen spelat tajt defensivt, slagit om när det funnits läge, och spelar efter sina resurser. Uppsalagänget, som tränarna tippade skulle åka ur i år, tror jag kommer överraska fler i vinter.

***

Efter dubbla förluster och noll poäng på två matcher så lyckades regerande mästarna Storvreta plocka säsongens första poäng via en 6-2-seger borta mot Team Thorengruppen.
Det trots att TT gjorde 1-0 redan efter 37 sekunder…
Men det var klasskillnad i matchen, totalt sett. TT hade sina chanser, de flesta på snabba spelvändningar, men Storvreta hade mer spel, mer tryck och vann helt klart välförtjänt till slut.
Alexander Rudd, som var osäker till start på grund av sjukdom, lirade och gjorde en okej match – men har ännu inte lyft i höst. Hans straff i matchen visade dock inga sjukdomssymtom, utan var distinkt. En backhand rakt upp i taket.
Det har varit mycket tjat om mästarnas tunna trupp.
Idag fick man ett glädjebesked när Simon Gustafsson skarvade in sitt första SSL-mål någonsin. 19-åringen var parkerad framför kassen när Fredrik Lindholm skottpassade in bollen som Gustafsson kunde vinkla in.
Men visst, det är fortfarande tunt i laget.
Dessutom:
Mattias Samuelsson låg och vred sig i plågor på plan i andra perioden och vaden lindades. Det ska dock, enligt vad jag hört, inte vara någon fara även om han inte spelade resten av matchen.

***

Höllviken blir absolut ingen slagpåse den här säsongen och det visade skåningarna inte minst mot Pixbo.
Laget var riktigt på gång i den andra perioden vid ställningen 2-2, men lyckades inte få in bollen i mål.
Två misstag senare hade Pixbo tagit en tvåmålsledning.
Daniel Calebsson glömdes bort vid bortre stolpen och kunde helt allena skjuta in 2-3 och strax efteråt så orkade inte Gustav Rundgren hålla ut Sandro Agus med schyssta medel och åkte på en tvåa, och efter blott tretton sekunders PP-spel så dunkade Max Wahlgren in 2-4.
Där, och speciellt efter 2-5-målet av Mikael Harrysson, så avgjordes matchen – för sedan orkade inte Höllviken närma sig.
Pixbo – med Oskar Adler i kassen och fortsatt utan fixstjärnan Martin Östholm – vann med 8-5 till slut. Max Wahlgren, snajpern som är värvad från Granlo, sopade in tre kassar.
Men Höllviken stod som sagt upp bra, även om man liksom i första matchen mot Warberg inte orkade hela vägen.
Jag gillar också Christoffer Andersson. Han är företagsam och målhungrig. Ny balja idag och kunde gjort mer (hann se ett ribbskott av honom, bland annat).

***

Två nya fajter imorgon.

Frågorna har inte fått några svar

av Jonas Gustavsson

När jag skrev inför premiären så siade jag om den mest ovissa säsongen på länge, om en säsong där frågorna är fler än på länge.
Det ska inte dras några slutsatser efter bara två omgångar (alla lag har inte ens spelat två fajter), men det känns ju knappast som några frågetecken har suddats ut hittills, utan frågorna står obesvarade.
Det kryddar verkligen säsongen.
Vi har redan fått höja på ögonbrynen:
Mästarna Storvreta har inlett med dubbla förluster.
Uträknade nykomlingen Thorengruppen har redan snott åt sig fyra poäng.
Renoveringsprojektet AIK vann sensationellt mot dubbla SM-finalisterna Linköping i sin öppningsmatch.
Uppskruvade Karlstad har hunnit rasa ihop en gång och förlora en gång – båda gångerna mot nykomlingar.
Ifrågasatta Sirius har pressat Falun och sedan snott poäng mot erkänt hemmastarka Helsingborg.
Vi har redan fått se att olika matcher lever separata liv:
Mullsjö blev rejält straffade av Pixbo och åkte på stordäng i premiären, men straffade sedan mästarna Storvreta och vann stort i Uppsala.
Växjö hade rejäl disharmoni i laget mot Helsingborg, men svarade för en fantastisk laginsats och seger mot Falun.
Warberg visade att det finns offensiv spets när Höllviken sköts sönder, och visade sedan rejäl trubbighet framåt i förlusten mot Thorengruppen.
Helsingborg visade hur man stänger i en match mot Växjö, och visade sedan att man inte kunde stänga en match mot Sirius.
Pixbo visade sanslös effektivitet mot Mullsjö, men hade förtvivlat svårt att förvalta sina chanser mot Dalen.
Vi har också imponerats:
Dalen har tagit två tunga skalper, Storvreta hemma och Pixbo borta, tack vare sin väloljade defensiv och sin månstermålvakt Måns Parsjö-Tegnér.
För att summera:
Det känns som vi bjudits på otroligt mycket redan efter två omgångar, vi har sett förväntade topplag dippa och förväntade bottenlag prestera, vi har sett lag som visat både glans och trubbighet, vi har sett lag ta imponerande skalper för att i nästa skede inte få något att fungera.
Det är tidigt, men låt oss hoppas det är ett tecken för säsongen som står framför oss.
En säsong där alla kan slå alla.
En säsong där ett lag som inte är på topp kan torska mot vilka som helst.
En säsong där en imponerande seger inte betyder ett skvatt i matchen efter.
En säsong präglad av ovisshet, där det är omöjligt att sia om resultat, där man hela tiden får hänföras och bli överraskad av vad som händer.
En säsong där frågorna är fler än på länge – och där svaren gärna får fortsätta att vara luddiga.
Omgång tre står för dörren.
Vad som väntar?
Ingen aning.
Det kittlar.

***

Tippning!

Onsdag:

Falun – AIK 1: Falun åkte på stryk senast mot Växjö medan nyrenoverade AIK fick en sensationell start med premiärvinst mot Linköping – men här tror jag att hemmalaget drar längsta strået, dels drivna av revanschlustan, dels i kraft av att man har ett bättre och mer rutinerat lag. AIK:s fighting spirit, vilja och oräddhet var kul att se i första matchen, men jag tror inte man orkar forcera Falun.

Thorengruppen – Storvreta 2: Storvreta har inlett säsongen med dubbla förluster och jagar höstens första vinst, och den tror jag kommer borta mot Thorengruppen som haft en stark säsongsstart och som 3-2-vann mot Warberg senast. Storvreta är dock betydligt spetsigare än hallänningarna som var på Umeå-besök senast, så jag tror det blir svårt för hemmalaget att röna samma defensiva framgångar igen.

Karlstad – Sirius X: Sirius, som skrivits ner av många inför säsongen, har visat bra tåga i inledningsfasen av serien, gjorde en bra kampinsats mot Falun och brottade sig sedan tillbaka mot Helsingborg senast och snodde dubbla pinnar i Skåne. Jag tror Uppsalagänget kan sno pinnar av Karlstad, som tvärtemot inlett något skakigt. En ganska öppen match, men magkänslan skvallrar om kryss.

Höllviken – Pixbo 2: Pixbo inledde starkt mot Mullsjö men körde sedan in i Dalens berömda vägg senast. Mot Höllviken tror jag man får ut mer av sitt spel och även om det blir tajt och tufft, så tror jag man snor alla tre pinnarna nere i Skåne. Höllviken har inlett lovande och slog tillbaka Karlstad senast, men här tror jag inte att man räcker till. Dessutom har hemmalagets spetskedja inte varit på topp hittills.

Torsdag:

Helsingborg – Linköping 2: Jag spår att Linköping, som hade svårt att få igång spelet mot AIK i premiären och torskade, plockar hem det här. Jag tror deras tyngd passar mot Helsingborg. Skåningarna är förvisso starka hemma, men faller på svagare bredd.

Warberg – Växjö 2: Warberg skapade en hel del mot Thorengruppen senast men föll ändå mot nykomlingen på bortaplan. Växjö å andra sidan spöade Falun borta, och studsade därmed tillbaka efter en svag premiär, och känns också som lite favoriter i den här fajten även om det lär bli en ganska tajt match. Tippar ändå att smålänningarna tar det här, man känns lite spetsigare.

***

Fyra matcher onsdag, två matcher torsdag. Full bevakning utlovas.

Talande när rookien gick förbi världsbacken

av Jonas Gustavsson

Wow, sa jag när rookien Axel Larson helt enkelt trampade förbi världsbacken Tobias Gustafsson och pricksköt in 6-4 för AIK mot Linköping vilket till slut mynnade ut i en 7-4-seger för Solna-laget.
Jag tycker att det symboliserade matchen, på flera vis.
Det var ju det ovissa nybygget mot det etablerade topplaget på förhand.
Det var framfusigheten mot tveksamheten i matchen.
Jag kände att det fanns en risk att helrenoverade och unga AIK skulle stå med kepsen i hand när stora, tunga och profilrika Linköping på på besök i premiären, men istället så vågade AIK verkligen stå upp, utmana och briljera.
Och det trots att man fick 0-2 i baken efter bara fyra minuter, något som kunde sänkt vilket orutinerat gäng som helst.
Starkt av AIK, kort sagt.
Fredrik Nyholm var riktigt bra, Oskar Hagberg visade verkligen energi och Andreas Stefansson – den omtalade målmaskinen – låg hela tiden på topp och högg som en kobra och kunde petat in fler bollar än den han fick in.
Plus att Andreas Rehn i målet storspelade.
Linköping hade 4-3 efter två spelade akter, men i början av tredje så sköt AIK tre raka mål (inklusive Axel Larson-kassen). Det blev starten på en massiv press av östgötarna som skramlade fram en hel del chanser – men där Andreas Rehn i hemmamålet storspelade och svarade för flera fina räddningar, men där Linköping också sköt en hel del avslut utanför målramen.
Jag antar att Linköping inte var helt nöjda med underlaget – och Johan Astbrant var nog inte helt nöjd med spelvändningarna laget släppte till.
Samtidigt så kom inte de offensiva spetsarna riktigt till, personifierat av trollgubben Christian Mattsson som har mycket mer boll i sig.
Nåväl:
AIK jobbade till sig tre pinnar.
En viktig start för nysatsningen och något att bygga vidare på.
– Jag tycker att vi är så här bra. Linköping kanske inte gjorde sin bästa match, men vi kände också att vi inte fick ut allt varken taktiskt eller spelmässigt, vi har mer att ge. Vi har i alla fall visat prov på att vi kan utmana alla lag i serien, sa Andreas Stefansson när jag surrade med honom efteråt.
– Framförallt tycker jag att den största styrkan i matchen är att vi reser oss efter de första bedrövliga minuterna där vi släpper in två mål. Att vi visar den moralen att ge dem en match, det är riktigt starkt.

***

Slår du upp ordet målskytt i en innebandyordbok så hittar du nog en bild på Alexander Galante Carlström.
Slår du däremot upp ordet måltjuv så hittar nog mer sannolikt en bild på Johan Eriksson i Sirius.
Han behöver inte mer en halvchans, eller knappt det, för att göra mål. Det bevisade han återigen när han skickade in fyra påsar mot Helsingborg.
Skåningarna såg ju annars ut att gå mot segern när ikonen Mika Kohonen slog in 4-3 vid bortre stolpen och Jonathan Nilsson utökade till 5-3 mindre än minuten senare.
Men Johan Eriksson är Johan Eriksson.
Han både reducerade och kvitterade med sitt tredje och fjärde mål för matchen.
Han var sedan på plan när Henrik Malmgren avgjorde på övertid.
Snacka om att sätta avtryck.
Henrik Malmgren, föresten. 20-åringen avgjorde och noterade totalt tre poäng i matchen, därmed har han redan slagit sin notering på två pinnar från ifjol. Poängsuccé, eller vad ska vi säga?

***

Oscar Lundin och Stefan Smedberg måste ha slitit sitt hår där de stod i båset och såg sina lirare i Warberg bränna chanser.
Hallänningarna fick ju en perfekt start i den tuffa bortafajten mot Team Thorengruppen och hade 2-0 efter halva den första perioden.
20 minuter, två spelvändningar och ett kantskott senare så hade hemmalaget vänt till en 3-2-ledning – en ledning som stod sig matchen ut.
Warberg hade sannerligen sina chanser, inte minst i tredje perioden, men lyckades inte forcera Erik Ställ (han var för övrigt strålande), trots att TT tappade bollen farligt flera gånger. Warberg borde ha satt något av alla de lägena man radade upp, faktiskt.
Trots att toppkedjan som gjorde 13 poäng i premiären var spräckt (Daniel Karlander sjuk) så skapade Mattias Kongstad och Rikard Eriksson en hel del, men alltså förgäves.
För TT handlar den här säsongen hittills om vändningar.
1-6 mot Karlstad i premiären blev 6-6 och en räddad pinne.
0-2 blev 3-2 och tre pinnar nu.
Segern var inte flashig, men laget jobbade stenhårt, var (oftast) solida defensivt även om en del bolltapp måste slipas bort. Framförallt det uppoffrande försvarsspelet och skottäcken stack ut.
För övrigt:
Tobias Haraldsson gjorde ett hästjobb. En robust spelare som jobbade stenhårt och verkligen visade med exempel. Han fick ju även äran att sätta en av bollarna, 2-2-kvitteringen.
Till sist:
Första trean för TT någonsin i SSL, dessutom bärgad i hemmaborgen. Grattis!

***

Jag siade inför omgången att om Höllviken ska hålla sig kvar och överraska som så många spår, så måste det spelas in pinnar på hemmaplan mot lag som tippas i mitten och nedåt i tabellen.
En typisk sådan fajt är Karlstad hemma.
Då levererade också skåningarna och vann hemmapremiären med 6-3.
Höllviken gjorde segerrycket i början av den andra perioden då man producerade tre mål på tre minuter.
Stark seger för Vidar Jonssons manskap, så klart.
Såg inte matchen men noterar dubbla mål för 19-åringen Christoffer Andersson som även nätade i premiären. Kul start för en spännande spelare.
Karlstad?
Ja, har fått en tuff start på serien mot de två nykomlingarna. Ras i första matchen mot TT och ”bara” två pinnar (man hade ju ledningen med 6-1), och sedan förlust borta mot Höllviken alltså.

***

Corin Rüttimann är sommarens hetaste värvning – och att hennes första match med Iksu blev mot gamla klubben Endre, dessutom på Gotland, var ju en smällkaramell som hette duga.
Schweiziskan gjorde ingen supermatch på något sätt, men satte ändå tre bollar och var en av de stora matchvinnarna när Iksu vann med massiva 9-2.
Hon spelade inte minst en nyckelroll tack vare det så viktiga 2-2-målet – ett riktigt snyggt mål också efter vackert knapp-klapp-spel – som hon skickade in med dryga minuten kvar av andra perioden och som gjorde att det var likaläge inför sista.
Fram tills dess hade det var en jämn match och Endre imponerade mot superfavoriten Iksu, men att Iksu fick med sig 2-2-bollen in i paus var nog nyckeln till segern, det tog lite udden av Endre.
Det där förlösande 2-2-målet var så lättande för Iksu att Corin Rüttimann inte kunde låta bli att jubla i sin gamla hemmaborg, något som hon bad om ursäkt för efteråt.
Hon erkände också att det var tudelade känslor överlag, eftersom hon känner så starkt för Endre.
I sista perioden var det inget snack:
Iksu var ett par klasser bättre.
Dels för att man växlade upp, dels för att Endre inte riktigt orkade.
Sista perioden slutade hela 7-0 till gästerna.
I den målkavalkaden ingick några drömmål: Nina Bärtschis kasse efter en delikat Frida Norström-framspelning, Camilla Lundins iskalla avslut efter Sofia Joelssons skarv, Iza Rydfjälls soloshow.
Storfavoriten levererade direkt alltså.
Endre visade många positiva saker, speciellt de 40 första minuterna, och kommer vara ett bra lag även utan Rüttimann och Anna Jakobsson i år. Anna Moberg, Sara Steen och Elin Gabrielsson visade absolut att det finns kunnande i händer och fötter.
Men det visste vi ju redan.
Dessutom:
Endre annonserade att Anna Jakobsson, som gått i innebandy-pension, får sin tröja nummer 17 pensionerad i klubben. Välförtjänt, minst sagt.

***

Skräll direkt när nykomlingen Tyresö Trollbäcken vann premiären mot Karlstad med 5-4. Michelle Rydin, ett av få meriterade nyförvärv i skrällgänget, avgjorde med knappa tre minuter kvar efter att ha brutit ett uppspel, tagit ett distansskott och överlistat Jessica Rolf i kassen.
Kanske ett mål som Karlstads keeper borde tagit – men det här var å andra sidan en match där TT hade marginalerna med sig.
Man rev, slet och kämpade, och lyckades också få in bollarna i mål – även om det inte såg så vackert ut alla gånger. Det var inte finnessen utan kampen som gav en trea, men det är nog så TT ska ta sina pinnar i vinter.
Karlstad då?
Nja, det känns som det finns mycket mer att ta ut, inte minst från toppkedjan med Tilda Flodell i spetsen.
Däremot kan klubben ha hittat ett intressant radarpar i nyförvärven Jessika Eriksson och Luize Bilinska, de var klart bäst hos gästerna med Eriksson som dirigent och Bilinska som skytt. Bilinska satte dubbla kassar där det andra – efter en vacker passning av Eriksson – var en delikatess.
Starkt av TT, utan tvekan, och nykomlingen gjorde en stark insats – men någonstans kom inte Karlstad upp i nivå, kan jag tycka.

***

Mer dam idag:

Dalen – Warberg 4-1: Enligt plan och enligt förväntningarna, men Warberg – av de fragment jag såg av matchen – stod ändå upp väldigt bra och Dalen körde på intet sätt över nykomlingen. Dalen spelade in två bollar i första perioden och kunde bygga på det, och när Felicia Lilja sprätte in 3-1 i sista perioden så var segern i hamn innan Jessica Lidberg rullade in sista bollen i tom bur.

Uppsala – Kalmarsund 5-2: Ytterligare en match som gick enligt förväntningarna då fjolårets sensationslag Uppsala slog tillbaka nykomlingen Kalmarsund med 5-2. Uppsala satt i förarsätet målmässigt hela matchen, men kunde dra ifrån först i sista perioden, då Klara Molin och Johanna Stenberg satte 4-2 respektive 5-2.

Pixbo – Täby 8-6: Regerande mästarna Pixbo inledde säsongen med seger efter att bland annat Alicia Fylke dundrat in tre bollar och noterat fyra poäng. Hon är en av lirarna som får kliva fram ännu mer i år. Laget släppte dock in sex mål, inget man var van vid att se ifjol. Men så har Täby vass spets också, förvisso.

Kais Mora – Linköping 9-3: Väntad seger för Kais Mora. Det var 2-2 efter första perioden innan dalalaget sköt in fem raka bollar i mittakten och därmed avgjorde bataljen. Klubben har lastat in en del offensiv spets till i år – men vassast var Amanda Wall, som sällan river ner så många rubriker i stjärngänget, med sina tre mål.

***

Jag är skyldig er hela lördagen också och ger er den här i komprimerat format.

Dam:

Malmö – Rönnby 4-5 (ot): Malmös stjärna Ellen Rasmussen sopade in dubbla bollar i SSL-premiären men det räckte inte för hemmalaget som till slut förlorade med uddamålet mot Rönnby sedan Elin Björkman avgjort. Björkman svarade för övrigt för hela tre pinnar, precis som Adina Augustsson.

Herr:

Pixbo – Dalen 3-6: Dalen har fått en perfekt start på säsongen och har visat upp samma väloljade defensiv och strålande målvaktsspel som präglade slutet av fjolåret, och laget följde upp vinsten mot Storvreta med att betvinga Pixbo på bortaplan. Urstarkt så klart. Fredrik Edholm fortsätter leverera, två mål nu.

Falun – Växjö 6-9: Växjö verkar ha knäckt dalakoden, efter nio raka torsk mot Falun så har man nu två raka segrar, och Valdemar Ahlroth – fyra poäng i segermatchen nu, fyra poäng i senaste Falun-segern – verkar trivas ypperligt uppe i Jalas Arena. Stark tillbakastuds av Växjö efter det någon bleka premiären.

Storvreta – Mullsjö 4-7: Succésagan fortsätter, Pelle Tarenius gjorde toksuccé i division två ifjol efter att ha lämnat ishockeyn, och nu skyfflade han också in sitt första SSL-mål när Mullsjö studsade tillbaka efter den bleka premiären mot Pixbo och alltså slog tillbaka mästarna Storvreta med 7-4 i hemmalagets första match i IFU Arena. Uppsalalaget har därmed inlett hösten med två torsk.

***

Intensivt spelschema så här i säsongsinledningen – nya matcher i veckan som kommer. Uppsnack kommer om ett par dagar.

Därför är Iksu inte ett givet guldlag

av Jonas Gustavsson

Har något lag någonsin varit så favorittippat som Iksu är den här säsongen?
Känns inte så.
Kais Mora hade ju verkligen ett dream team för ett par år sedan vilket också ledde fram till ett guld, men det går ändå inte att jämföra med Iksu som mer eller mindre sitter på hela svenska landslaget i truppen.
Favorittrycket är enormt:
Svenska Spel har satt oddset 1,9 på guld.
13 av 14 tränare tror på serieseger.
I den SSL-enkät som Sportbladet gjorde inför säsongen (resultat kommer redovisas löpande under hösten) så tippade 71 % att Iksu tar guldet. Närmast efter var Pixbo med 9,1 % av rösterna.
Iksu själva hymlar inte heller – det är guld och att bli det bästa laget genom alla tider som gäller.
Då är frågan: är guldet lika givet som alla tror?
Nej, jag tror faktiskt inte det.
Jag har tippat guld och serieseger för Iksu, det är svårt att göra något annat med den stjärndrypande trupp som är spetsig över tre femmor, som både har rutin och talang, finesslirare och grovjobbare, energispelare och bollkonstnärer, och det vore ju faktiskt ett stort fiasko att inte plocka hem den ädlaste medaljen med den trupp som man skrapat ihop.
Men.
Laget var nästan lika vasst ifjol. Det var också ett dream team. Framförallt blev det en enorm hajp efter att laget kört över både Rönnby och Kais Mora med massiva siffror, och sedan slog målrekordet i SSL.
Men vad hände när det gällde som mest?
Då var inte Iksu bäst.
Då darrade stjärnorna.
Iksus utmaning sitter inte i kunnandet i fötter och handleder – där är man överlägsna i serien – utan det sitter i skallen.
Jag tycker kaxighet är befriande, jag älskar när Iksu går ut och säger att de ska vinna guld och vara det bästa laget någonsin, men det lägger också ett enormt ok på de egna axlarna, skapar en prestationsångest och – vilket kanske inte många tänker på – häller rejält med tändvätska på elden hos motståndarna. Alla vill slå Iksu. Samtidigt förväntar sig ingen att någon ska klå Iksu, vilket gör att alla kan slå ur underläge och slippa all press när de möter stjärngalleriet. Och även om Iksu har bästa laget så sitter många konkurrenter på kompetenta trupper som med rätt uppoffring, system och smartness absolut kan vinna mot Umeågänget – är inte Iksu på topp så kommer man inte vinna matcher i slutspelet, så enkelt är det.
Jag tror Iksu står för en jätteutmaning trots att man sitter på ett lag som borde springa hem ett guld av bara farten.
Fjolåret visade att när defensiven pressas och när oddsen i slutspelet höjs så var Iksu inte så vassa som man borde vara.
Kais Mora var bättre i semifinalen.
Trots sin måldominans så lyckades man aldrig dyrka upp blivande mästarnas Pixbos defensiva system utan förlorade två gånger om.
Två saker som bör oroa inför i år.
Iksu har att bevisa att de kan vara som bäst när det gäller som mest. Det krävs för att ta det där guldet som alla förväntar sig.
Storfavoriter, absolut.
Givet guld, inte alls.

***

Här får ni också lite rejäl läsning inför helgens SSL-premiär, en mastig guide till damernas SSL med trupperna, betyg på lagdelarna och kommentarer:
Supergenomgång – så bra är alla SSL-lagen (PLUS)
Mitt tabelltips har ni redan:
En tjuvtitt i facit – så slutar SSL

***

Då tippar vi helgens matcher och startar med damerna.

Lördag:

Malmö – Rönnby 1: Ett lag på uppgång mot ett lag på nedgång, om man vill sätta en stämpel på matchen. Malmö känns verkligen intressanta efter den starka debutsäsongen ifjol där man kryddat truppen ytterligare till år, medan Rönnby tappat massor av slagstyrka och är inne i en renoveringsfas. Skånskorna var sisådär på hemmaplan ifjol, men jag tror man drar in en seger här.

Söndag:

Tyresö Trollbäcken – Karlstad 2: Jag tycker Karlstad har ett intressant lagbygge i år och inte minst en fin talangbank med Frida Swahn i spetsen som kan vara redo att blomma ut på allvar. Nederlagstippade Tyresö Trollbäcken bör inte har så mycket att sätta emot värmländskorna, så känns det.

Dalen – Warberg 1: Alltså, hur bra blir Dalen i år egentligen? Om det tvistar de lärde. Tunga skador och spelartapp för en redan trubbig spelartrupp indikerar att det kan bli en halvjobbig vinter i Umeå. Någon fara för kontraktet bör det inte vara, men slutspel känns tufft att nå. Nykomlingen Warberg bör man dock tvåla till på hemmaplan.

Uppsala – Kalmarsund 1: Fjolårssensationen Uppsala har haft öppna svängdörrar till omklädningsrummet i sommar och det är många nya ansikten i truppen. Idén och tanken är dock densamma, så Uppsala blir svårforcerade – inte helt olikt den plan som nykomlingen Kalmarsund har. Hemmalaget vinner dock i kraft av både bättre spets, bredd och rutin.

Endre – Iksu 2: Första omgångens hetaste match av den enkla anledningen att Corin Rüttimanns första match med nya klubben Iksu blir mot gamla klubben Endre, dessutom på Gotland. Alexander Brinkmann-ledda Endre var starka hemma ifjol, men är försvagade i år samtidigt som Iksu lanserar ett av århundradets värsta dream teams. Ska vara en tvåa.

Pixbo – Täby 1: Pixbo har tappat rutin och spets men den starka lagmaskinen lever kvar och lär vara effektiv även i år, om än inte lika dominant som ifjol. Systemet och tryggheten tippar jag sänker spännande Täby som har fler spetsar, men som under nya tränaren Lars Jedheim kanske behöver en inkörningsperiod innan det är dags för leverans på allvar.

Kais Mora – Linköping 1: Kais Mora har, vid sidan av tappet av Moa Tschöp, boostat upp truppen en hel del under våren och sommaren och har inte minst en sylvass offensiv som är bredare än ifjol. Det kommer räcka gott och väl för att skjuta frågetecknet Linköping i sank. Känns som en solid etta.

Herrarna då.

Lördag:

Pixbo – Dalen X: Jätteintressant match mellan två lag som imponerade i premiären där Pixbo storvann mot Mullsjö medan Dalen raderade ut mästarna Storvreta. Pixbo har snackat om att bli mer svårlästa, kunna variera sig mer, och det krävs för att dyrka upp ett solitt lag som Dalen – så detta är en viktig värdemätare för hemmalaget. Utfallet? Doftar ändå kryss, tycker jag.

Falun – Växjö 1: Efter att ha torskat en uppsjö av matcher mot Falun så lyckades Växjö bryta förbannelsen ifjol och segra mot dalalaget. Smålänningarna har absolut en chans att nypa poäng här också, men premiären var sådär och Falun är starka på hemmaplan. Alexander Galante Carlström visade dessutom prima poängform omgående i veckan. Således: etta.

Storvreta – Mullsjö 1: Det sitter en tagg mellan de här lagen sedan den episka kvartsfinalserien för några år sedan när Mullsjö höll på att skrälla stort. Premiären lovade inte gott för västgötarna som lär vara revanschsugna, men jag tror det blir tufft i Uppsala. Hemmalaget vinner, om än knappt.

Söndag:

Team Thorengruppen – Warberg X: TT svarade för en heroisk upphämtning mot Karlstad i första matchen. Hur mycket mod det gjutit in i truppen återstår att se. Warberg betvingade Höllviken efter en stark sistaperiod senast, men kan få jobbigt mot ett tätt hemmalag. Jag landar i ett kryss.

Höllviken – Karlstad 1: Jag gillade vad jag såg av Höllviken i premiären, inte minst av nye Axel Persson, och jag tror att hemmapremiären kan sluta med (skräll)seger även om Karlstad är en tickande bomb av revansch efter raset mot Thorengruppen. Ska skåningarna erövra nytt kontrakt så måste det ticka in en del pinnar på hemmaplan, inte minst i sådana här matcher mot mittenlag i tabellen.

AIK – Linköping 2: Två lag som lirar SSL-premiär och två lag som är väldigt intressanta i år. AIK för att man inte vet ett skvatt om hur bra de kommer vara, Linköping för att man har ett riktigt bra lag och inte kan flyga under radarn längre. Att östgötarna är klara favoriter är det inget snack om, och jag tror man förvaltar det också.

Helsingborg – Sirius 1: Jag får en känsla av att det blir en del kamp i den här fajten, fast det kanske egentligen inte är två kampande lag. Helsingborg gjorde en genomsolid premiär mot Växjö där både spets (Jonathan Paulsson, Linus Nordgren, Daniel Johnsson) och bredd (Arvid Friberg) imponerade, och det kan man bygga vidare på nu. Skåningarna är generellt hemmastarka och bör ta det här.

***

Snacka om späckad helg. Nu kör vi.

En seger som var typisk Dalen

av Jonas Gustavsson

Dalen inledde årets SSL-säsong med att vinna en match på ett sätt som var väldigt typiskt Dalen.
6-3-viktorian mot Storvreta var inte jättevacker, men den var uppoffrande, tålmodig och effektiv.
Så som Dalen brukar arbeta alltså.
Jag tycker 4-1-målet på något sätt symboliserar hela lagets sätt att spela. Boxplay, skottäck, kontring, Jonas Svahn till Ketil Kronberg och mål.
Det är ju Dalen: man spelar oerhört tajt, solitt och effektivt i defensiven, har alltid massor av skottäck, är sylvassa i spelvändningarna – och hela spelet och laget limmas ihop av motorerna Jonas Svahn och Ketil Kronberg.
Tre mål av Kronberg föresten, förutom boxplay-kassen också viktiga 5-3 med dryga minuten kvar när Storvreta slutforcerade, och sedan 6-3 i tom kasse. Norrmannen kan än – han gjorde ju inte något hattrick i serien ifjol och poängskörden var, trots lagets framgångar, blygsam för att vara honom. Den här matchen kanske var en föraning om att han lyfter poängmässigt igen.
– Jag gör gärna 50 poäng, men samtidigt har vi fått in renodlade offensiva spelare de senaste åren och då får jag bidra med annat. Jag har tänkt lite på poängen, det måste jag medge, men det är alltid en balansgång hur man ska agera på plan. Laget är viktigast, sa han när jag språkade med honom efteråt.
Storvreta var ganska bleka (man hade sina sekvenser men de var ganska få och sällsynta) men det är också lite typiskt Dalen: Umeågänget är skickliga på att få sina motståndare att se dåliga ut.
Alexander Rudd försökte, men kom sällan loss.
Henrik Stenberg orkade inte brotta sig in på kassen speciellt ofta.
Albin Sjögren och Jimmie Pettersson satte varsin balja, men hittade inte en uppsjö av skottlägen precis.
Dalen är svårforcerade och framförallt tålmodiga. De kryper hem och låter motståndarna äga boll. Efter Storvretas 2-4-reducering i andra perioden så blev det lite för matchen ovanlig hawaii-innebandy, då skapade gästerna helt plötsligt en del, men Dalan stramade åt allt i sista igen.
Som sagt, en typisk Dalen-seger.
Annars:
Dalens Fredrik Edholm, som många pekat på som en potentiell genombrottsspelare i år, visade gott gry, dunkade en boll i stolpen i första, matade in en boll ur snäv vinkel i andra och serverade sedan Patrik Rokka till ett powerplay-mål. Där kanske vi har ett nytt Jim Johansson-break att se fram emot.

***

Just det:
Ketil Kronberg lirare matchen i regnbågsbindel. Dalen har bestämt att alla lagkaptener i föreningen ska ha en sådan i år.
Snyggt initiativ.
Innebandyn tar ansvar.

***

Jag har ju muttrat en hel del om varumärket SSL, att det misshandlas eftersom det finns så mycket outnyttjad potential.
Men.
Till den här säsongen har det verkligen hänt grejer.
Snacka om att statusen på saker och ting har höjts. Det är en väg kvar att vandra, men det som snäppats upp till i år är ju grymt.
Kolla bara:
* Det finns numera statistik för powerplay och boxplay (förvisso just nu bara via en extern sajt, men ändå). Plus även en del annan matnyttig statistik, bland annat kring skotten.
* Det finns powerplay- och boxplay-statistik för enskilda spelare via Ibis, vilket är oerhört välkommet.
* Det går numera att se vilka som spelar i vilken femma i protokollen i Ibis (de två första SSL-dagarna är det bara Warberg och Höllviken som fyllt i det där, men jag förutsätter att det bara är en utbildningssak snarare än att klubbarna skiter i det). Tidigare stod alla spelarna bara i en lång lista.
* Professionella webbsändningar med neutrala, kunniga kommentatorer samt enhetlig grafik och redovisade laguppställningar. Ett stort lyft, i alla fall på herrsidan. Förhoppningsvis är damsidan snart mogen för samma upplägg.
* Publicerade highlights tätt efter match, alla samlade på sslplay.se. Fantastiskt, tidigare kom ju highlightsen då och då, ibland flera dagar efter matcherna, ibland inte alls.
* Alla matcher på herrsidan webbsänds, elva av fjorton damlag sänder sina matcher. Vi närmar oss 100 % täckning.
* Månadsabonnemang på webbsändningar (herrmatcherna då alltså, men ändå).
* SSL håller – äntligen! – på att ta fram en officiell hemsida som ska samla all information och alla klubbar ska ingå i ett gemensamt hemsidesystem. En stark produkt som bygger varumärke – och där klubbarna kan koncentrera sig på content snarare än teknik.
* Slut på pajasanmälningar av klubbar, nu finns en objektiv videogranskare som avgör vad som ska anmälas till Juridiska Nämnden.
Detta är grejer som verkligen förhöjer SSL, som gör det enklare och roligare att följa ligan på flera olika sätt.
Visst har en del av sakerna uppradade ovan en del barnsjukdomar, men det är sannerligen hästkliv i rätt riktning.
Bra jobbat, alla inblandade.
Nästa steg?
Jag hoppas SSL officiellt börjar synas mer i sociala medier för att bygga sporten, att det läggs ännu mer kraft på att synliggöra profilerna, att vi får en app med all statistik och livestatistik, att all statistik paketeras och blir mer överskådlig – bland annat.
Men det som hänt är verkligen steg i rätt riktning.
Äntligen utvecklas produkten SSL.

***

Uppsnack inför damernas SSL-premiär i helgen – och andra herromgången (eller ja, första omgången släpar ju lite också) – kommer imorgon.

Sida 1 av 32
  • Tjänstgörande redaktör: Julia Wågenberg
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB