Spetsarna gjorde vad de skulle

av Jonas Gustavsson

Sverige är i VM-final igen.
För elfte gången på elva turneringar.
Det blev ingen promenadseger mot Schweiz i semin – men när det gällde som mest hade Sverige en växel till att lägga i.
Dessutom visade stjärnorna att när det krävs, så smäller det.
Nico Scalvinonis 1-2-reducering i den andra perioden blev annars en injektionsspruta i Schweiz, man var redan bra men adderade då ”edge” i spelet, och smällde också in 2-2-bollen efter en projektil av Nicola Bischofsberger. Det osade mer dessutom, för Schweiz spelade fyndigt och rakt.
Men i tredje perioden så växlade Sverige upp.
Förbundskapten Jan-Erik Vaara kastade in Henrik Stenberg från bänken och redan i sitt första byte så snodde han bollen och höll på att vinkla in ledningsmålet. Den aktionen satte tonen för Sverige, tycker jag.
Sverige skulle bara vinna.
Stjärnorna visade varför de är stjärnor.
Rasmus Enström snärtade distinkt in 3-2.
Alexander Galante Carlström vinklade vackert in 4-2 i powerplay.
Rasmus Enström var kylig i ett friläge när han skickade in 5-2.
Det är de där spelarna som ska kliva fram när det ska avgöras. Den spetsen hade Schweiz inget svar på.
7-2 till slut, efter att det runnit iväg när Schweiz forcerade.
Men visst ska Schweiz hyllas.
Ett Schweiz som spelade otroligt uppoffrande och effektivt i defensiven, som låg tätt på de svenska lirarna och krympte operationsytorna, och när väl spjutspetsarna Kim Nilsson och Alexander Galante Carlström brottat sig fram till lägen så stod en storspelande Pascal Meier i vägen. Han var ta mig sjutton magisk mellan stolparna, stundtals. Schweiz gav sig själva en bra chans att vinna den här matchen, man gjorde det så bra man kunde egentligen, men man kunde till slut inte matcha Sveriges överlägsna spets.
Nionde raka semifinaluttåget för Schweiz.
Elfte raka finalen för Sverige.
Den lär bli mot Finland. Allt annat vore skräll.
Drömfinalen som vi alla väntat på.
Det blir en smällkaramell.

***

Grattis Kim Nilsson.
En av Sveriges absolut bästa spelare i semifinalen passade på att passera Niklas Jihde som bäste poängplockare i landslaget genom alla tider.
Jihde stannade på 139 poäng, Kim Nilsson är nu uppe på 141.
Och det tickar fortfarande på, så klart.
Jag har sagt det innan och säger det igen: det är astrist att vi inte får se den där artisten på SSL-nivå.

***

Många har tyckt att Sverige varit för mycket mellanmjölk i gruppspelet och i kvartsfinalen, att det finns så mycket mer att hämta.
Jag var inte speciellt förvånad över att det inte glänste då.
Hade någon rapat upp resultaten 7-2, 8-2, 8-4 och 11-0 i SSL så hade det snackats om utskåpningar.
Det är det i VM också.
Det var Sveriges segersiffror fram till semifinalen mot Schweiz.
Det trots att spelet inte gnistrat.
Att det inte vräkts på mer beror på två saker:
Att inte bränna all energi i matcher som man ändå kommer att vinna, eftersom bensinen ska räcka till sex matcher på nio dagar.
Men också motståndet, som skiljer sig markant från det motstånd som spelarna ställs mot till vardags i SSL.
Jag tycker Henrik Stenberg satte bra ord på det:
– Man vill gå för fullt i alla matcher, men det går inte hur du än försöker. Och skulle man gå för fullt så skulle det antagligen bli sämre eftersom motståndarna inte är på den nivån vi brukar möta, utan man får hitta ett spel som fungerar mot dem. Vi vet att vi kommer vinna och det gör vi också, det räcker.

Överraskningen som överraskar sig själva

av Jonas Gustavsson

Så här skrev jag igår som slutkläm på mitt resonemang om Rönnby som höstens största överraskning hittills – och det faktum att man skulle ställas mot regerande mästarna Pixbo på bortaplan:
”En riktig värdemätare – och även om mästarna är favoriter, så skulle jag inte bli jätteöverraskad om Rönnby snor poäng. Så bra är man nämligen.”
Visst sjutton snodde Rönnby poäng.
Det blev 4-4 till slut, efter att Adina Augustsson kvitterat i den tredje perioden.
Då ska jag inte säga att jag är överraskad.
Men jag är imponerad.
Föreningen gick inför säsongen ut med att man hade som främsta målsättning att hålla sig kvar, eftersom man tappat så många rutinerade lirare.
Mycket hängslen och livrem där.
Spelartruppen själva snackade dock om slutspel och jag tippade laget som sjua – det kändes mer realistiskt. Men att man skulle vara femma, med den poängmarginal nedåt som man spelat till sig, är överraskande bra.
Överraskande för truppen också.
Jag sa till Adina Augustsson att Rönnby är höstens knall.
– Ja… jag håller väl med, sa hon.
– Jag var lika ovetande som alla andra vad vi var kapabla till, men nu har vi fått lite svar. Men vi tar en match i taget. Vi vill inte sväva iväg. Vi har en ganska låg målsättning.
Ingen hybris alltså.
Samtidigt menade hon att föreningens blygsamma målsättning varit något av en tändvätska för henne.
– Det lite trist med att säga att vi ska hålla oss kvar, men det är också motivation för oss i laget att visa att vi kan bättre än det där, sa hon.
Augustsson berättade också att laget har tre ledord: brinna, agera och tålamod.
– Man måste ju agera utifrån orden annars betyder de ingenting, men de betyder verkligen något för vårt lag, sa hon.
Att åka och sno en pinne borta mot Pixbo är ju ett bevis om något på att man håller klass i år.
Årets Rönnby är en bra mix mellan några stjärnor och nya, lovande lirare som tagit för sig.
Det syntes också i målprotokollet idag:
Sofia Olander och Izabell Rydell, två egna talanger som fått chansen i år, sköt de två första målen. Isabella Ström, som värvats från Endre, gjorde tredje målet medan stjärnan Augustsson satte fjärde bollen.
Just de ungas framfart var något som Augustsson tryckte på.
– Det är så jävla häftigt att se dem. De går in och spelar med noll respekt, sa hon.

***

I fredags skrev jag om Anna Wijk och hennes poängfrekvens – och det faktum att hon inte lyckats göra över tre poäng en enda gång i höst.
Något hon lyckades med hela tio gånger ifjol.
Idag plockade hon fram ketchupflaskan när Kais Mora vann med hela 13-3 mot nykomlingen Warberg.
Hela sju poäng (1+7) från Wijks klubba. Någon pinne över tre där, kan man säga. Därmed är hon nu ensam poängligaledare i SSL med 34 poäng.
Och ja, sviten lever ju vidare: poäng för 108:e seriematchen i rad.
En sak till:
Johanna Holmbom gjorde fyra mål – lika många som hon gjort på hela säsongen tidigare. Ketchupflaskan skvätte alltså på fler än Wijk.
Annars var det inte mycket att säga om matchen.
Kais Mora var ett gäng klasser bättre.
Hyfsat tung helg för Warberg – två matcher och 3-27 i målskillnad. Vad är det de säger? Bara att bryta ihop och komma igen.

***

Malmö fortsätter att vinna och plockade fjärde raka vinsten efter att ha slagit tillbaka Endre med 5-3 på hemmaplan.
20-5 i målskillnad på fyra matcher är helt okej.
Dessutom så fortsätter ju de målmässiga spetsarna att mata in kassar för skånskorna.
Cecilia Di Nardo satte en boll – och har nu gjort mål i fyra raka matcher och kassar i sex av de sju senaste fajterna.
Och Ellen Rasmussen – som dunkade in ett hattrick mot Kalmarsund i fredags – noterade två nya poäng, ett mål och en assist. 20-åringen inledde säsongen med fem mål och sju poäng i de sju första omgångarna, men har på de fem senaste matcherna skrapat ihop hela sju mål och elva poäng. Jag var inne på det redan häromdagen, men det känns som fixstjärnan verkligen håller på att varva upp på allvar.
Malmö är inne i en fin trend och skapar sig bra förutsättningar i slutspelskampen. Sexa i tabellen nu.
Tre pinnar före åttan Endre som som åkt på tre raka förluster senaste tiden.

***

Oj, är spiken fastslagen i kistan för Kalmarsund nu?
Om laget håller sig kvar i SSL med det utgångsläget man har nu när det är dags för miniuppehåll så blir jag grymt imponerad.
Noll vinster på tolv matcher, bara två inspelade poäng och hela nio poäng upp till säker mark i tabellen.
Det ska liksom inte gå.
Kalmarsund är ju inte alls samma slagpåse som Falun och Jönköping var ifjol, men hittar inte vägar att vinna matcher trots att man spelmässigt gjort flera bra prestationer och varit nära i några matcher.
Jag trodde att man skulle vara mogna att ta en seger idag efter ett gäng hedervärda förluster, men då blev man istället överkörda av Tyresö-Trollbäcken i den så viktiga nyckelmatchen.
Ett TT som kom från en förnedring mot Iksu och som dessutom har coachen Bruno Lundberg på VM-uppdrag i Lettland.
TT vann med hela 7-2 efter att ha sprungit ifrån till en 4-0-ledning som man höll i nästan två perioder.
Vi fick också skriva nästa kapitel i sensationssagan Linnéa Wiregård som gjorde mål igen. 18-åringen satte en kasse för sjunde matchen i rad, säsongens längsta målsvit bland alla spelare. Riktigt starkt så klart.
TT skapade därmed andrum i bottenstriden – och hakade av Kalmarsund rejält.

***

Ett annat lag som tog viktiga poäng i bottenstriden var Linköping som lyckades övertidsvinna borta mot Dalen med 4-3.
Talangen Amanda Ljunggren klev fram igen.
17-åringen sköt dubbla mål, inklusive övertidsavgörandet, och hon har nu gjort sex mål på de fyra senaste matcherna.
Dessutom: hon sköt ett mål i en förlustmatch början av säsongen, men sedan har Linköping vunnit alla matcher som hon hittat maskorna. Mot Kalmarsund, Warberg, Karlstad och nu då mot Dalen.
Just nu är det alltså vinstgaranti när Ljunggren målar.
Östgötskorna vandrade i och med segern upp på elva pinnar i tabellen, och har skapat en marginal på två poäng ner till platserna under strecket.
Tacka Amanda Ljunggren för det.
Dalen står också på elva pinnar. Det är långt under förväntningarna, faktiskt. Okej, det var väl inte många som tippade Umeålaget som ett slutspelslag i år, men att man skulle bli indragna i den absoluta bottenstriden är ändå överraskande.
Dalen är för bra för att vara så långt nere – men visst kommer man att hålla sig kvar. Inget snack om saken.
Men bättre än en plats i ingenmansland kommer det inte att bli.
Lite talande:
Dalen fick straff i tredje perioden mot Linköping – men Isabell Larsson drog bollen i ribban. Som sagt, det är inte Dalens år i år, vad det verkar.

***

Snacka om starkt, Karlstad.
Värmländskorna höll i sin fina hemmasvit – idel hemmasegrar – när man slog tillbaka Täby med hela 8-2.
Alltså, med tanke på sitt fina hemmafacit så var det inte chockerande att Karlstad vann, men att det skulle rinna iväg så mycket är ju ganska otroligt.
Grejen var ju att Täby vann förstaperioden med 2-1, men sedan vann Karlstad period två med 2-0 och period tre med 5-0.
7-0 på de två avslutande akterna alltså.
SSL-debutanterna Klara Danielsson och Amanda Berggren gjorde båda mål medan Malin Hjelm sopade in ett hattrick.
Karlstad är bra i år och har en högre potential än ifjol. Men lagets facit är anmärkningvärt: man har vunnit sex av sex hemmamatcher men förlorat sex av sex bortamatcher. Ska man bli ett lag för slutspel till slut så måste man börja vinna bortamatcher också.
Täby hade 14-3 i totala segersiffror (mot Linköping och Dalen) på två matcher inför kvällens fajt, men föll alltså igenom totalt.

***

Iksu vann planenligt mot Uppsala – men segern satt ganska långt inne och gästerna gjorde en riktigt vass match där man växlade upp efter hand.
Dock: Iksu är svåra att rå på över 60 minuter.
Uppsala var ju riktigt bra i mittperioden, reducerade två gånger om och var i uddamålsunderläge inför sista (2-3), men närmare kom man inte.
Sofia Joelsson direktsköt in 4-2 i powerplay – och sedan gled hemmalaget iväg till 6-2 innan Uppsala kunde dubbelreducera i slutet och fastställa resultatet till 6-4.
Imponerad av Uppsala ändå.
Efter fyra raka förluster – förvisso ganska svåra matcher, men ändå – så har man gaskat upp sig ordentligt. En riktig viljeseger borta mot Endre, 3-2, och nu att stå upp så här bra mot dominanten Iksu.
Det bådar gott inför fortsättningen.
Just det:
Frida Norström sprang in i Agnes Wiklund i mittperioden, och Wiklund blev liggande länge på planen innan hon på darriga ben tog sig upp och vinglade av plan. Hoppas hon bara tappade luften och att det inte var någon smäll mot huvudet.
Det såg inte kul ut i alla fall.
Dock: inget elakt i situationen, utan en kollision.

***

Nu tar damerna, precis som damerna, lite uppehåll. Paus!

De är höstens största överraskning

av Jonas Gustavsson

Rönnby – det får vi beteckna som höstens största överraskning i ett SSL som annars inte bjudit på så många överraskningar.
En blick i tabellen höjer inte på så många ögonbryn – lagen ligger ungefär där man förväntat sig.
Utom Rönnby, då.
Som många förväntade sig skulle ligga en bra bit ner med tanke på alla tunga spelartapp under våren och sommaren.
Ett lag som jag tippade som sjua, vilket förvisso inte är så långt ifrån den fjärdeplats man nu har, men ser man på poängen så ger det sken av något annat. Rönnby har redan spelat in 23 pinnar, har skaffat åtta poängs marginal i slutspelskampen och är dessutom obesegrade på hemmaplan.
Laget har bara torskat tre matcher i höst, borta mot Endre, Iksu och Karlstad, tre på pappret tuffa uppgifter.
Man har slagit både Kais Mora och Täby.
Imponerande bra.
Jag trodde Rönnby skulle ligga och skava vid slutspelsstrecket och slåss för att erövra en slutspelsbiljett. Så kan det så klart bli, men så har det sannerligen inte sett ut så här långt.
Rönnby har ju generationsväxlat de senaste åren.
Den klassiska klubben var i SM-final våren 2015, men tappade sedan Madelene Backlund, Helena Lundqvist och Mathilda By. Till i år försvann Laura Loisa, Sanna Scheer, Moa Schilström och Åsa Tjusberg, för att nämna några (ja, plus världscentern Mira Wickman men hon var ju skadad hela förra vintern). Dessutom var det ju inte så längesedan ikoner som Karolina Widar och Hanna Pettersson kastade in grejerna i garderoben.
Det är ett nytt, yngre Rönnby vi ser nu.
Visst, stjärnor som Linnéa Nilsson, Adina Augustsson och My Kippilä är kvar, men bakom dem är det väldigt mycket nytt.
Vi har fått se nya profiler födas:
Jonna Sjöberg har ju exploderat poängmässigt på sistone och har nu faktiskt gjort lika många pinnar som Augustsson.
Josefine Hagström har imponerat med sitt raka och fräcka spel.
Isabelle Nordin Persson har stänkt in en hel del bollar.
Sofia Olander har producerat på slutet.
Att alla de där nya spelarna visat sig SSL-mogna har varit den stora framgångsnyckeln för Rönnby, vill jag påstå. Det är stjärnorna som i huvudsak levererar poängen och leder laget, men utan djup i uppställningen så är det svårt att hävda sig. Det är just det djupet som de nya har bidragit med.
Rönnby har klarat generationsväxlingen bra hittills, får man säga.
Höstens överraskning, utan konkurrens.
Nu ställs man mot Pixbo borta.
En riktig värdemätare – och även om mästarna är favoriter, så skulle jag inte bli jätteöverraskad om Rönnby snor poäng. Så bra är man nämligen.

***

Dags att tippa söndagens sju matcher.

Malmö – Endre 1: Malmö har blandat och gett en del under hösten, men har hittat formen på slutet och står på tre raka segrar där man har den imponerande målskillnaden 15-2. Både Ellen Rasmussen och Cecilia Di Nardo, skånskornas utpekade målmaskiner, är i bra poängstim dessutom. Det gör att det doftar hemmaseger i den här matchen, även om Endre är bra och är revanschsugna efter det tuffa 2-3-torsken hemma mot Uppsala.

Tyresö-Trollbäcken – Kalmarsund 2: Måstematch för Kalmarsund, mer eller mindre. Småländskorna har inte vunnit en match i höst och har redan nu sju pinnar upp till säker mark i tabellen, och blir det inte seger mot nästjumbon TT så ökar avståndet upp med minst en pinne. TT kommer närmast från en stjärnsmäll mot Iksu, 2-17, och har dessutom coachen Bruno Lundberg borta på VM-uppdrag. Öppen match, men magkänslan säger att det kan vara Kalmarsunds tur nu.

Iksu – Uppsala 1: Iksu är i galen målform för tillfället, inte minst på hemmaplan där man gjort 32 (!) mål på de två senaste matcherna. Målsnittet, 9,3 mål per match, är dessutom högre än ifjol då man slog målrekord i SSL. Uppsala är bra defensivt, stärkta av uddamålssegern borta mot Endre i fredags – men kommer inte ha något att hämta här. Det blir en tämligen klar hemmaviktoria.

Pixbo – Rönnby 1: Det här är en lite lurig match, tycker jag. Pixbo är så klart favorit, är i tabelltoppen och kommer närmast från en 14-0-överkörning av Warberg, men Rönnby har imponerat under hösten och varit bättre än vad många trodde inför seriestart. Jag tror Pixbo tar det här, men jag skulle inte bli helt förvånad om Rönnby skräller sig till en pinne. Inte minst talangen Jonna Sjöberg är ju i praktslag, och kan säkert peta in någon kasse till.

Dalen – Linköping X: Oj, här doftar det verkligen kryss – och det är viktiga poäng på spel. Torskar Dalen här så blir man ordentligt indragna i bottenstriden (ja, det kanske man redan är i och för sig…), men samtidigt så har man chansen att dra ifrån den absoluta botten. Dalen har inte imponerat i höst – och på de åtta senaste fajterna har man sex förluster och två övertidssegrar. Linköping fixade en trea senast mot Karlstad och är på gång.

Karlstad – Täby X: Karlstads facit i höst är lättanalyserat – laget har vunnit alla matcher hemma och förlorat alla matcher borta. Frågan är dock om man orkar hålla i den trenden, och den starka hemmasviten, när Täby kommer på besök. Gästerna är på pappret ett bättre lag och går in som favorit – men jag är inte helt säker på att man plockar detta. Drar in ett kryss, mycket på grund av värmländskornas starka hemmafacit.

Kais Mora – Warberg 1: Känns som en av omgångens mest säkra matcher, då ett revanschsuget Kais Mora som föll mot Rönnby senast tar emot nykomlingen Warberg som åkte på stordäng mot Pixbo senast. Detta ska Anna Wijks manskap så klart plocka hem alla dagar i veckan – och det tror jag man gör också. Hyfsat komfortabelt, dessutom.

***

Fullt fokus på söndag!

Såg vi stjärnans uppvaknande?

av Jonas Gustavsson

Wow, Ellen Rasmussen.
Vilken match Malmös stjärna gjorde mot Kalmarsund, hon var en av de stora regissörerna bakom den snåla men solida 5-1-segern.
Tre mål och en assist. Ett stolpskott från ett fjärde mål.
Första målet var påpassligt. Ett hopslag, bollen upp i luften, Rasmussen med på var den skulle landa, petade den förbi backen, vandrade in i slottet och målade. Det såg så enkelt ut, men det var det så klart inte.
Sedan skyfflade hon in dubbla mål i boxplay (andra matchen i rad som Malmö gjorde dubbla boxplay-mål, föresten).
Malmö har ju varit lite upp och ner i höst, blandat och gett, och Ellen Rasmussen har inte lyst så mycket som hon kan och ska göra.
Hon var ju en sensation ifjol. Alltså, alla visste ju att hon var en riktigt bra spelare och att hon skulle sätta avtryck i SSL som rookie, men att hon skulle vara så bra, komma sjua i poängligan och debutera i landslaget, var ju över alla förväntningar.
Det var galet.
Det skapade ju också förväntningar inför i år.
Men hon har inte briljerat i höst. Poängen har inte kommit i samma strida ström som ifjol, och Rasmussen är ju en spelare som ska göra just poäng och bedöms ju ofta därefter.
Hon medger att det varit jobbigt.
– Det här var väl första matchen i höst som jag levererat. Jag har inte varit så bra innan, sa hon till mig.
Samtidigt är hon en lagspelare, och menar att hennes produktion inte spelar någon roll så länge Malmö vinner.
– Det har varit frustrerande i de matcherna vi inte vunnit, i de matcherna har man känt att man vill leverera mer, sa hon.
Matchen mot Kalmarsund skvallrade inte om något dåligt självförtroende i alla fall. Ellen Rasmussen var het.
– Att göra ett par mål höjer självförtroendet, jag hoppas kunna bygga vidare på detta, sa hon.
Malmö som lag är ju också heta nu. Tre raka segrar med totala målskillnaden 15-2. Riktigt bra, både offensivt och defensivt. Jag tror skånskorna spelar slutspel i vår. Så bra lag har man. Och som Ellen är inne på, bredden är betydligt bättre än ifjol. Spetsen också, eftersom Cecilia Di Nardo har tillkommit.
Plus att man har den där liraren som sticker ut.
Ellen Rasmussen.
Hon var ju på glid i somras, men valde att stanna till slut. Det ska Malmö vara enormt tacksamma för.
– Jag kände lite för att testa något nytt, men jag trivs skitbra i Malmö och bo hemma, så till slut blev det ändå ett självklart val, sa hon.
Kalmarsund då?
Har det tufft. Man gjorde ändå en bra match mot Malmö – men stundtals går det för långsamt. Som när man fick en tre mot etta i första perioden, men allt rann ut i sanden för att man inte vågade slå den avgörande passningen. Det måste man göra.
Läget är prekärt för nykomlingen.
Noll vinster, två inspelade poäng och sju poäng upp till nedflyttningsstrecket. Det blir jobbigt att äta ikapp.

***

Offensiva maskinen Iksu tuggar på. Att det skulle bli seger hemma mot nykomlingen Tyresö-Trollbäcken var det väl ingen som tvivlade på, men att det skulle rinna iväg hela vägen till 17-2 är ändå anmärkningsvärt.
TT började hyfsat piggt i första, men låg ändå under med 6-0.
Efter det var det bara Iksu på plan, hemmalaget malde ner gästerna med sin höga press, sin intensitet och sina ständiga löpningar. När man dessutom har tre femmor av yppersta klass, så blir det svårt att stå emot.
Nu var ju dessutom Amanda Delgado Johansson tillbaka efter sina skadeproblem. Hon spelade inte hela matchen, men hann känna på det i alla fall – så där har ju Umeålaget ett hyfsat sparkapital som man sitter på.
Man blir ju fortfarande chockad när man läser igenom den där laguppställningen. Det är verkligen stjärnor i alla tre femmorna.
17 mål idag innebär att Iksu gjort 102 mål i höst.
Det innebär ett snitt på 9,3 mål per match – och därmed ett högre målsnitt än ifjol då man slog målrekord i SSL. Då låg man på ett snitt på 8,8 mål per match. Det finns alltså chans att man slår sitt eget rekord i år.
Galet vasst.

***

På tal om vasst:
Pixbo körde över Warberg och vann västkustderbyt med smått osannolika 14-0.
Mästarna mot en nykomling förvisso, men ändå.
Det är ju anmärkningsvärt stora siffror.
Men Pixbo är verkligen en stabil maskin som mullrar på. Jag är alltjämt imponerad över hur man hanterar sina spelartapp, fogar in nya talanger i maskineriet, och liksom bara kör på som om inget har hänt.
Visst, det var många i det rutinerade gardet som producerade i den här matchen – Eliska Krupnova, Stephanie Boberg, Cecilia Habib Westh – men 20-åriga Kajsa Högemark matade in dubbla assist. Ytterligare en av de här nya i Pixbo.
Pixbos defensiv är ramstark.
Andra nollan i höst.
Dessutom har man två matcher där man bara släppt ett mål och en match där man släppt två mål.
30 insläppta bollar är överlägset bäst i serien (Iksu tvåa på 37 mål).

***

Efter fyra raka förluster så kunde Uppsala bryta sin negativa trend genom att ta en stark och något överraskande 3-2-viktoria på bortaplan mot Endre.
Uppsala lirade till sig en 2-0-ledning som Endre kunde äta ikapp via dubbla Anna Moberg-mål (nåja, det andra var en vallning via Klara Molin, men ändå).
Maja Brodin pricksköt in det matchvinnande 3-2-målet med ett rappt skott – men det var förarbetet som var läckert. Endre anföll, Ellinor Berling bröt och vände på spelet blixtsnabbt. En snabb rush rakt upp, släppte ut bollen på Brodin och parkerade sedan framför kassen – och skymde när Brodin skottade in kassen. Klass där, Berling – som också fick assisten i protokollet till slut (stod Maria Shoeps först).
Uppsala avancerade därmed till åttondeplatsen i tabellen – och har återigen en slutspelsbiljett i handen just nu.

***

Noll mål av Jennifer Stålhult och Matilda Sjödin – de två starkast lysande offensiva stjärnorna i höst – men trots det kunde Täby ta en solid och klar 7-3-vinst på hemmaplan mot Dalen.
Istället skyfflade Moa Tschöp, Josefin Ulvhag och Sara Attermo in två bollar var, och visade prov på den bredd som Täby faktiskt har i år.
Liksom Alexandra Durling, som ju höll nollan senast mot Linköping och som återigen fick chansen i kassen istället för landslagskeepern Emelie Frisk.
Ketchup-backen Therése Andersson gjorde ju också mål igen – hon som gjorde ett mål på sju matcher men som nu gjort sju mål på fyra matcher.
Som sagt:
Täby är i toppen för att stanna.
Dalen?
Det känns som Umeålaget i första hand får kolla nedåt i tabellen, för jag tror inte man orkar nå någon slutspelsplats.

***

Den såg jag inte komma:
Linköping slog tillbaka Karlstad med 6-4 på hemmaplan.
Karlstad ledde med 4-3 efter drygt halva matchen – men sedan gjorde hemmalaget tre raka mål. Stortalangen Amanda Ljunggren kvitterade i slutet av andra perioden, Yamou Njai sköt matchvinnande 5-4 i upptakten av sista akten och Ljunggren stängde sedan tillställningen i slutet.
De viktigaste spelarna klev verkligen fram:
Njai (1+2), Ljunggren (2+0), Anna Wiman (1+2) och Stina Sjögren (2+1). Det var väl bara Maja Liljeroth av de som ska göra det som saknades i det där poängprotokollet egentligen.
Grymt viktiga poäng för Linköping så klart.
De innebär att man går upp på nio pinnar, tog sig över nedflyttningsstrecket (Tyresö-Trollbäcken är under nu) och har fått ett bättre utgångsläge i bottenstriden.

***

Igår:

Rönnby – Kais Mora 4-3: Anna Wijk gjorde poäng för 107:e seriematchen i rad och Kais Mora ledde med 3-1 efter halva matchen – men sedan vände Rönnby på steken och kunde vinna med 4-3. Starkt av Västeråslaget så klart, som går från klarhet till klarhet den här säsongen. Etablerade stjärnan Linnéa Nilsson sopade in tre bollar – och nya blommande stjärnan Jonna Sjöberg avgjorde med sitt 4-3-mål. Rönnby är därmed alltjämt obesegrade på hemmaplan i höst.

***

Imorgon kommer uppsnack inför söndagen. Tätt mellan givarna.

Poängfrekvens, sviter och målklumpar

av Jonas Gustavsson

Det tog en liten stund, men nu är Anna Wijk med i den absoluta poängtoppen i SSL igen. Hon har 25 pinnar, lika många som ledaren och Täby-stjärnan Jennifer Stålhult, men snittet i hennes frekvens är något lägre än vi är vana vid.
Hon gör 2,5 poäng per match i år – jämfört med 3,2 poäng per match ifjol.
Hon har faktiskt inte lyckats mata in över tre pinnar i någon match hittills, något som hon gjorde hela tio gånger ifjol.
Nåväl, hennes poängsvit med poäng i 106 raka seriematcher – en svit som lever – är ju ändå tämligen talande för hennes poängjämnhet.
Wijk har ju gjort poäng i alla matcher i höst, och det är hon faktiskt ensam om. Många spelare har gjort poäng i nio av tio matcher, men inte i alla.
Längsta målsviten kan Wijk dock inte skryta med.
Den har istället två andra lirare haft: både Sara Steen, Endre, och Sofie Paulsson, Uppsala, har gjort mål i sex raka matcher tidigare i höst.
Två succéartade talanger i nykomlingslag har chansen att tangera den noteringen på fredag: Linnéa Wiregård, Tyresö-Trollbäcken, och Andrea Envall, Warberg, står båda på fem raka målmatcher just nu. Noterbart där är så klart åldern: Wiregård är 18 år, Envall är 17 år.
Wiregård som dessutom är en av säsongens knallar hittills med sin tiondeplats i poängligan.
På topp-tio finns ju också måldrottningen Matilda Sjödin som gjort 16 mål på tio matcher. Det anmärkningsvärda där är att hon gjorde tretton (!) mål på de fem första matcherna, men har bara gjort tre påsar på de fem senaste.
På tal om framtung produktion: Täbykollegan Therése Andersson inledde säsongen med ett mål (enda poängen) på sju matcher, och har sedan gjort sex mål och totalt åtta poäng på tre matcher. Ketchupeffekt, eller vad?
På tal om målklumpar: Anna Wiman i Linköping dunkade in åtta mål på tre matcher i mitten av oktober. I övrigt? Ett mål på tre matcher innan dess, noll på på tre matcher efter det.
På tal om mål, Amanda Wall i Kais Mora har hunnit med tre hattrick på tio omgångar. Grymt starkt av en spelare som gjorde 18 mål på hela säsongen ifjol, men som nu, knappt halvvägs, redan dunkat in 15 bollar.
Annars:
Josefina Eiremo i Iksu noterade dubbla assist senast, och nådde därmed milstolpen 400 poäng i SSL. Hon är den blott 17:e damspelaren att nå den platån – och bara två aktiva spelare, Kais Mora-duon Anna Wijk och Therése Karlsson, har gjort fler SSL-poäng genom åren.
Den där maratonlistan toppas ju av Emelie Lindström som mäktade med 885 pinnar i karriären, skuggad av Minne Dahlerus på 841 poäng. De där två legendarerna står i en klass för sig själva.
Underbart med statistik.
Eller hur?

***

Då tippar vi veckans matcher.

Torsdag:

Rönnby – Kais Mora 2: Kais Mora, som stärkt ledarstaben med förre guldcoachen Roger Jonsson och klubbikonen Peter Wallin, har en fin formkurva just nu och man kliver också in mot Rönnby som favorit, även om hemmalaget också är bra och ännu inte tappat några pinnar i hemmaborgen. Känslan är dock att denna uppgiften blir övermäktig för Västeråsgänget som bortaföll mot Karlstad senast.

Fredag:

Iksu – Tyresö-Trollbäcken 1: Inget snack, den här matchen kommer Iksu att plocka ner ganska enkelt. Någon risk för hybris efter det efterlängtade trendbrottet mot Pixbo senast lär det inte vara, och skulle det ändå vara på det viset så har Umeålaget ett så pass mycket bättre lag än nykomlingen att det ska bli vinst oavsett. TT föll i den viktiga matchen mot Warberg senast.

Warberg – Pixbo 2: Västkustderby mellan ett Warberg som vann viktiga matchen mot Tyresö-Trollbäcken senast och ett Pixbo som föll mot rivalen Iksu. Pixbo bör ta den här matchen hyfsat komfortabelt, även om det skulle överraska om siffrorna rinner iväg. Serietrean är så pass stabila att man inte tappar pinnar mot nykomlingen.

Endre – Uppsala 1: Uppsala går kräftgång just nu, har torskat fyra raka matcher och också halkat utanför slutspelsplatserna. Att då dra till Gotland och möta ett lag som inte spelat hemma på över en månad, och som kommer vara övertaggade inför hemmapubliken, är så klart ingen lätt uppgift. Gotländskornas Sara Steen har gjort åtta mål på de tre senaste hemmamatcherna – slår hon till igen? Tror Endre tar det här.

Täby – Dalen 1: Täby kom tillbaka starkt efter förlusten mot Rönnby och slog tillbaka Linköping med solida 7-0 på hemmaplan förra helgen. Dalen blir en tuffare nöt att knäcka, men visst ska hemmalaget ta det här även om det gästande Umeålaget kommer från en moralhöjande vändning och seger (1-4-underläge förvandlades till 5-4-seger efter övertid) mot Kalmarsund senast.

Kalmarsund – Malmö 2: Kalmarsund har det riktigt tufft i höst och väntar alltjämt på säsongens första seger. Laget tappade en 4-1-ledning borta mot Dalen senast, och fick nöja sig med en pinne. Malmö blir ingen enkel match: skånskorna har två raka segrar med totala målskillnaden 10-1, har snott poäng av topplag i de två senaste bortamatcherna och har sina spetsspelare i fin form. Doftar tvåa.

Linköping – Karlstad 2: Karlstad har inte lyckats vinna på bortaplan hittills den här säsongen, men jag tror det kan vara dags nu. Linköping gjorde en bättre match än vad 0-7-siffrorna mot Täby gav sken av, men man är trubbiga framåt och det tror jag också blir fallet mot Karlstad. Värmländskorna har ett formstarkt radarpar i Luize Bilinska och Jessika Eriksson – de kan mycket väl bli avgörande.

***

Full bevakning på fredag!

En seger som betydde mer än tre poäng

av Jonas Gustavsson

Sviten är bruten.
Efter åtta raka förluster mot Pixbo så lyckades Iksu vinna – första vinsten mot konkurrenten på över tre år.
7-5 blev det i kvällens möte.
En seger som betydde mer än tre poäng så klart.
Pixbo hade ett rejält mentalt övertag på Iksu, och ju längre en sådan där svit blir, desto svårare blir den att bryta.
Nu vet Iksu att det går att vinna mot Pixbo.
Det betyder mer än vad många tror – och mer än vad Iksu själva vill erkänna. Snackade med både Josefina Eiremo (som för övrigt noterade dubbla assist och nådde milstolpen 400 poäng i SSL) och Emelie Wibron efter segern, men ingen av dem la någon vikt vid trendbrottet. Mer att det var skönt att vinna mot ett bra lag.
Men innerst inne tror jag det var en seger som var hur viktig som helst för Iksu. Man behövde bryta ner ett mentalt spöke.
På förhand hade man nog struntat i hur det såg ut, bara man vunnit.
Som det blev, så kunde det knappast ha blivit bättre.
Iksu tappade ju en tvåmålsledning efter två perioder till likaläge i tredje perioden. Att där, med historiken mot Pixbo, med kritiken kring att man inte kan vara som bäst när det gäller, resa sig och vinna var nog det bästa kvittot man kunde få.
Varför bröts sviten då?
Emelie Wibron hade sin analys klar: noll fokus på Pixbo.
– Vi hade inga specifika direktiv inför matchen utan vi spelade bara vårt spel, sa Wibron som tycker att man fokuserat för mycket på Pixbo innan:
– Ja, det skulle jag säga. Vi har anpassat oss efter dem. Det har uppenbarligen inte fungerat. Det här var den match mot dem där vi snackat minst om Pixbo. Vi har så pass bra spelare att vi ska kunna vinna på vår egen förmåga. Nu fick vi ett kvitto på att det fungerar, det blir viktigt framöver.
Matchen då?
Kul och underhållande.
Ja, det kändes som att Pixbo hade lite mer boll och skapade lite längre anfall, men det saknades lite spets stundtals. Iksu var framgångsrika i sin press, distinkta när lägena kom och var framförallt sylvassa i sina omställningarna.
Pixbo brukar inte göra massa misstag – men i den här matchen kom ett knippe.
Som när Nina Bärtschi helt sonika snodde bollen av Laura Manninen och skickade in 4-2-målet.
Som när Nina Bärtschi lämnades helt fri på bortre sidan så att Emelie Wibron kunde sticka till henne en passning som hon dunkade in 6-5-målet med.
Det har man inte råd med mot Iksu, så klart.
Många stack ut.
Nina Bärtschi var sylvass, Cornelia Fjellstedt lysande defensivt och Sofia Joelssons uppoffrande arbete imponerande.
Energin var verkligen där.
Wibron passade också på att hylla båstillskotten Magnus Norrman och Susanne Ekblom.
– De har tagit täten från ledarhåll och smittat av sig med sin energi. Vi har fått sjukt mycket av dem. Alla tror verkligen att vi har det som krävs för att nå hela vägen nu, sa hon.
Pixbo?
Josefin Wålinders två prestationer på kanten där hon bara klev förbi och prickade bortre kryssen var magiska – men även succéforwarden Amanada Lööv Miljevic och hennes två påpassliga baljor var läckerbitar.
Jag är grymt imponerad av Pixbo. Man har en strålande målvakt och en robust backbesättning, men har tappat mycket spets framåt sedan guldet (Sara Helin, Caroline Böcker, Lisa Andebratt) men orkar ändå skapa mycket. Lööv Miljevic är ju en sensation, Wålinder har tagit kliv, Alicia Fylke växer, inte minst.
Pixbo kommer vara med när det drar ihop sig i år också.

***

Oj, så bittert Kalmarsund.
Nykomlingen spelade till sig en 4-1-ledning på bortaplan mot Dalen och hade alltså tre mål att gå på i den sista perioden.
Då kom Dalen tillbaka. Anna Skyltbäck klampade in i slottet och gjorde 2-4, Filippa Nilsson skickade in 3-4 från halva plan (!), och Sandra Törnqvist fick sedan skottläge från nära håll och dundrade in kvitteringsbollen i powerplay.
På övertid så avgjorde sedan kaptenen Amanda Öhman i en spelvändning med ett skott i steget.
Snacka om tungt för Kalmarsund, som bara spelat in en pinne hittills och som har några riktigt tunga nederlag bakom sig. Vi minns ju inte minst hemmafajten mot Linköping där man torskade i slutsekunderna.
Hade Kalmarsund hållit ut hade vi verkligen haft ett getingbo i botten. Då hade Warberg, Dalen, Tyresö-Trollbäcken, Linköping och Kalmarsund rymts inom fem poäng.
Nu fick Dalen istället dubbla pinnar, klev upp på tio poäng och har en marginal på fyra poäng ner till nedflyttningsplatserna.
Samtidigt så tappade Kalmarsund mark och har nu hela sex pinnar upp till säker mark i sammandraget.
Nästa söndag kommer en riktig nyckelmatch för Kalmarsund då man ställs mot Tyresö-Trollbäcken borta. Just nu känns det inte som att man har råd att torska den matchen om det ska bli fortsatt spel i SSL nästa höst.

***

Snacka om blytung seger.
Warberg sopade dit nykomlingskollegan Tyresö-Trollbäcken med 9-4 på hemmaplan och skapade andrum i bottenstriden.
Mittperioden var avgörande.
Den vann Warberg med 5-2, och med ett mål från den första perioden att gå på så hade man 6-2 inför sista akten, och det underläget orkade inte TT att hämta sig ifrån.
Warberg är ju inte den där traditionella nykomlingen, det vill säga ett purungt lag som rusat upp i seriesystemet. Visst har Warberg massor av talang, men man har också ett knippe rutinerade spelare med många innebandyår på nacken, och det märktes ju i den här matchen:
Camilla Halldén, 25 år, gjorde tre mål, och både Malin Arneson, 28 år, och Malin Pettersson, 27 år, hamnade i målprotokollet.
Rutinen är en fördel som Warberg har jämfört med de andra nykomlingarna.
Men ja, talangen är inte illa den heller. Andrea Envall, 17 bast, gjorde mål för femte matchen i rad.
På tal om det:
Succén Linnéa Wiregård gjorde mål igen för TT – och precis som Envall så har hon målat i fem raka fajter.

***

Att hålla nollan i innebandy är alltid en fjäder i hatten – och Alexandra Durling lyckades med just det när Täby tog en solid och odiskutabel 7-0-viktoria mot Linköping.
Durling som annars i första hand backar upp landslagskeepern Emelie Frisk, men som nu fick visa delar av sin klass. Linköping är ett ganska uddlöst lag, men fick ändå iväg 25 skott mot mål, så Durling hade en del att arbeta med.
Starkt.
Men det är Frisk som är etta, inget snack om saken.
Annars?
Täby var en storlek större än Linköping.
Täby hade dessutom hela sju olika målskyttar.
Skönt för Matilda Sjödin mata in en boll också efter att ha gått mållös från de två senaste hemmamatcherna. Sjödin visade ju helt makalös form i början av serien med tretton mål på fem matcher, men har varit betydligt mer mänsklig i de fem senaste matcherna där det blivit tre baljor.
Två pinnar av Jennifer Stålhult – som nu toppar poängligan i SSL.
Och en stark comeback av Täby, som torskade det där målkalaset mot Rönnby förra helgen.

***

Jonna Sjöberg är stekhet just nu.
18-åringen svarade för sex poäng (!) senast mot Täby, och sköt två nya mål mot Karlstad när Rönnby spelade till sig en 3-1-ledning efter två perioder.
Men det räckte inte till seger.
Karlstad sköt tre mål i den sista perioden och vann med 4-3.
Luize Bilinska – som även gjorde 1-0 – reducerade till 2-3, Sara Dahlström kvitterade och Jessika Eriksson avgjorde.
Bilinska och Eriksson har verkligen blivit en injektion för värmländskorna. Ett radarpar som skapar bredd i anfallslinjerna.
Dessutom stark comeback av Karlstad som fick storstryk av Iksu senast.
Därmed klev laget också upp på den åtråvärda åttondeplatsen i tabellen, den som innebär att man just nu är i slutspel.
Rönnby ligger femma i tabellen och har hela sju poäng ner till niondeplatsen i sammandraget.

***

Igår:

Kais Mora – Endre 6-3: Kais Mora fortsätter att trumma på och även om det var förväntat att man skulle plocka Endre på hemmaplan så var det ingen på förhand enkel uppgift. Det var också kryssläge efter två perioder, 3-3, innan Kais Mora via tre raka mål stängde bataljen i sista akten. Anna Wijk lastade sin vana trogen in poäng, ett mål och två assist, hennes poängsvit är nu uppe i 106 raka seriematcher.

Malmö – Uppsala 4-1: Cecilia Di Nardo håller sannerligen på att varva upp. Danskan satte dubbla bollar mot Uppsala och har gjort fyra mål på de två senaste matcherna. Men inte nog med det: i säsongens första fem matcher blev det två mål – på de fem senaste har det blivit sju baljor. Solid seger för skånskorna. Uppsala har torskat fyra raka matcher och har halkat utanför slutspelsplatserna.

***

Dubbla omgångar nästa helg.

Just nu är det fördel Pixbo i rivalkampen

av Jonas Gustavsson

Det finns ett möte som är hetare än alla andra i damernas SSL.
Nej, inget derby.
Utan:
Pixbo mot Iksu.
Av flera anledningar så klart.
Det är två stora guldkandidater.
Men inte minst eftersom coacherna Jonas Eliasson och Andreas Harnesk brukar dela ut lite verbala smockor då och då i media och kritisera varandras lag – där essensen brukar vara att Eliasson inte fattar hur man kan få ut så lite av ett stjärnlag som Iksu, och där Harnesk tycker att Pixbo spelar en defensiv och icke konstruktiv innebandy.
I en serie där det är väldigt mycket ryggdunk och vänliga miner så är det uppfriskande med lite hetta.
Nu är det äntligen dags för lagen att mötas i höst.
Det blev ju aldrig någon duell i Champions Cup, eftersom Iksu sensationellt rök redan i semin och Pixbo kunde ta mästartiteln utan att ställas mot rivalen från Umeå.
Men att det blev som det blev där är också talande för hur det såg ut ifjol.
Då var Pixbo som bäst när det gällde som mest.
Iksu var inte bäst när det gällde som mest.
Just nu är det stor fördel Pixbo i rivalkampen.
Mästarna sitter i förarsätet trots att man tappat rutin till i år, trots att truppen utarmats under höstens gång, trots att man ligger efter Iksu i tabellen. Laget har nämligen aldrig förlorat mot Iksu under Jonas Eliassons ledning – något som Pixbo-coachen också varit noga med att påpeka flera gånger. Pixbo har en förmåga att vara som bäst när det gäller, har en stark tilltro till sitt system, får sällan panik utan maler på med tålamod, och har ett väloljat spel där alla vet vad man ska göra och där man agerar i högt tempo i alla moment.
Iksu har tvärtom visat att man har svårt att hantera press. Laget har vacklat i slutspelet i flera år, rök sensationellt i semin ifjol och orkade inte ta sig till final i Champions Cup nu i höstas. Trots att man sitter på världens överlägset bästa trupp på pappret, så har har man haft svårt att leverera när det gäller som mest, när kraven skruvas upp, när allt står på sin spets.
Vilka vinner på söndag?
Ja, jag tror på Pixbo. De har hemmaplan, ett starkt mentalt övertag och har visat bra form under hela hösten. Samtidigt så undrar jag hur många pjäser som man har råd att tappa innan kollektivet börja vackla. Det har lyfts upp ett gäng unga spelare de senaste veckorna, men trots det fortsätter Pixbo att vinna.
Grymt imponerande.
Ska Iksu vinna guld i år så tror jag man måste bryta sin negativa trend mot Pixbo under grundserien.
Går Pixbo in i slutspelet med det mentala övertag man har på Iksu nu, så tror jag aldrig att Umeå-laget tar något guld.

***

Dags att tippa helgens matcher.

Lördag:

Kais Mora – Endre 1: Känslan är att Kais Mora-maskinen börjat tugga igång ordentligt på sistone, man har sopat till Pixbo och kommer närmast från en imponerande seger borta mot svårspelade Uppsala. Anna Wijk lastar in pinnar på löpande band och Amanda Wall är i fin målform. Endre kryssade mot Tyresö-Trollbäcken senast, och kommer nog åka på mer poängtapp här.

Malmö – Uppsala 1: Lite lurig match mellan två lag som blandar och ger en del, där Malmö närmast kommer från en imponerande 6-0-viktoria mot Dalen och där Uppsala kommer från en rejäl hemmasmäll mot Kais Mora. Känner ändå att hemmalaget mycket väl kan ta tre pinnar här, inte minst då lagets spetsar – Ellen Rasmussen, Johanna Nilsson, Cecilia Di Nardo – verkar vara i fin poängform.

Söndag:

Pixbo – Iksu 1: Alltid intressant möte, så klart. Dels för att det är två av guldfavoriterna, dels för att Pixbo inte förlorat mot Iksu på evigheter, och dels för att coacherna Jonas Eliasson och Andreas Harnesk haft sina verbala duster i media. Pixbo har ett rejält mentalt grepp på Iksu – och det tror jag, trots att Iksu har ett bättre lag på pappret, ändå kommer att avgöra.

Dalen – Kalmarsund X: Kalmarsund har en del hedervärda förluster på kontot nu, och känslan är väl att det kommer rinna in någon poäng snart, och varför inte borta mot ett Dalen som man inte vet riktigt var man har. Hemmalaget kommer förvisso vara extremt noggranna efter 0-6-smällen mot Malmö senast, men jag tror Kalmarsund kan sno poäng här.

Warberg – Tyresö-Trollbäcken 2: En nyckelmatch i kampen om nytt kontrakt så klart, där båda lagen just nu parkerar ovanför nedflyttningsstrecket med sex respektive åtta poäng. TT har imponerat mest av lagen hittills, har en väloljad och slitstark maskin, och jag tror man kan dra hem alla tre pinnarna i Halland. Succén Linnéa Wiregård är i fin målform med sex baljor på de fyra senaste matcherna.

Täby – Linköping 1: Täby föll överraskande mot Rönnby senast, och lagets fina segersvit – sju raka vinster – bröts därmed. Jag tror man studsar upp igen hemma mot Linköping. Gästerna har förvisso börjat vinna på slutet, men det är mot bottenkollegor, och mot topplaget Täby ska man inte ha något att hämta.

Karlstad – Rönnby 2: Jätteintressant möte, så klart. Rönnby som slog tillbaka topplaget Täby senast och som vunnit alla matcher man ska vinna hittills – och som mycket väl kan tvåla dit Karlstad också. Hemmalaget är ett av seriens mest spännande lag med sin talangbank, men har också ett gäng bottennapp, och lär vara något stukade efter 15-5-smällen mot Iksu senast.

***

Kul helg!

Skrämt ett spöke – och blivit ett själva

av Jonas Gustavsson

Wow, Växjö.
Det är ingen hemlighet att laget tagit ett kliv framåt i år, att man numera kan hävda sig med de absolut bästa i SSL, men att man skulle tvåla dit Falun med solklara 10-4 på hemmaplan är så klart anmärkningsvärt.
Kollade matcher bakåt, och Falun har inte förlorat en seriematch (ej slutspel) med mer än tre bollar sedan nionde november 2014 – alltså för två år sedan – när man fick rejält med pisk av AIK och föll med galna 11-3.
Detta var kanske inte lika galet, men nästan.
Falun saknade ju Emil Johansson och Casper Backby, bland annat, men hade Rasmus Enström tillbaka – och även om han vackert trädde fram bollen till Alexander Galante Carlströms 1-0, så var det få trollerier från världsstjärnan. Att han inte var i fullt slag var tydligt.
Efter en jämn, men öppen och fartfylld, förstaperiod så började Växjö ta över i andra perioden och exploderade sedan i slutakten.
Alexander Hallén sköt förvisso 3-3 direkt i sista perioden, men bara 17 sekunder senare gjorde Ludwig Persson 4-3 – och det inledde en galen målshow av hemmalaget som vann slutperioden med maffiga 7-2.
Växjö var riktigt, riktigt bra.
Falun var inte på topp.
Då kan skillnaden bli så här stor.
Växjö var bättre, inget snack om saken.
Efter nio (!) raka förluster mot Falun så har Växjö nu helt plötsligt tagit tre raka segrar mot dalalaget – två borta och nu en hemma.
Växjö har skrämt iväg ett spöke – och själva blivit ett spöke för Falun.
Växjö är nu – dock med en match mer spelad – uppe på samma poäng som Falun och Pixbo i toppen.
En stark bedrift så klart.
Som dessutom gjorts utan lagets bästa spelare, André Andersson, som gått skadad hela hösten. Snacka om sparkapital.
Annars?
Inför matchen fanns en match i matchen som var intressant inför VM:
Finske ettan Eero Kosonen mot förmodade svenska ettan Johan Rehn.
Efter två perioder var det en jämn kamp mellan två strålande målvakter som verkligen steppade upp, för om vi ska vara ärliga så hade just målvakterna stor del i att det ”bara” blev fem mål på de 40 första minuterna.
Kosonen höll hela vägen ut.
Det gjorde inte Rehn.
Han ska dock inte hängas för att det rasslade som det gjorde i sista, men någon av bollarna borde han tagit.
Men framförallt:
Självförtroendemässigt var det inget snack om vem som stärkte sina aktier inför VM.
Fördel Finland, i den kampen.

***

VM-uppehåll för herrarna. Damfokus senare i veckan!

Jaha, det är han som är den där Victor

av Jonas Gustavsson

Vem sjutton är Victor Nensén?
Jag var tvungen att ställa frågan till Thorengruppens tränare Tomas Hugosson Wallgren.
– Jag förstår att du frågar. I Umeå vet alla vem han är men kanske ingen annan. Det är en utpräglad målskytt, svarade han.
Han har lirat i samarbetsklubben Umeå City men nu när Thorengruppen haft lite skador så har han fått chansen i SSL.
25 år gammal.
Och snacka om att det blivit dundersuccé.
I torsdags sköt han två mål i sin SSL-debut när Thorengruppen sensationellt 9-7-vann mot Falun.
Idag avgjorde han borta mot Warberg med sitt 5-4-mål – ett mål som betydde att Thorengruppen tog höstens första bortaseger.
Hugosson Wallgren satt ord på Nenséns debutmatcher:
– Det är helt sjukt faktiskt, det håller jag med om. En fantastisk prestation, sa han.
Men frågan kvarstår.
Vem sjutton är Victor Nensén?
Jag frågade honom:
– Jag är 25 år. Jag började spela innebandy ganska sent. Jag spelade ishockey till jag var 17 år, då började jag med innebandyn. Jag spelade back i hockey och gjorde det i innebandy också. Sedan köpte jag en curve-klubba och blev forward och började göra poäng. Typ så, sa han.
Snacka om ”late bloomer”.
Han har visat att han kan leverera på SSL-nivå.
Men han sågar sin höst, innan SSL-debuten.
– Det har inte gått så bra för mig i Umeå City, jag har inte kommit igång alls. Nu när jag fick chansen i SSL så sa jag till mig själv att sluta tänka och bara gå ut och köra. Det har funkat ganska bra får man säga, sa han.
Minst sagt.
Han är ju 100 % i Thorengruppen hittills.
Två segrar på två matcher.
Men det satt långt inne mot Warberg. Hallänningarna var det bättre laget och ledde också med 4-2 i sista perioden. Sedan fick Thorengruppen in ett mål, fick ett ton av energi och sedan bara rann det på.
Medan Warberg började fokusera på domaren – ville ju ha en straff när Rikard Eriksson bröt fram till exempel, precis innan det avgörande målet – så fokuserade Thorengruppen på att göra mål.
Hugosson Wallgren var också befriande ärlig när han bedömde första bortatrean i år:
– Man ljuger om man säger att det inte finns bortaspöken. Det är bullshit. Bortaspelet har bekymrat oss, men nu spelade vi smart, sa han.
Warberg väntar fortfarande på sin tränarlösning.
Den behöver man ha på plats snart, känns det som.

***

Det small en hel del mellan Mullsjö och Storvreta.
Inte bara i målnäten, utan i närkamperna. Det var stundtals rejält heta känslor mellan lagen. Ibland kändes det till och med för hett – men ändå skönt med känslor och passion, det har inte vimlat av det under SSL-hösten annars.
Det här doftade lite slutspelsinnebandy.
Det knuffades vilt, faktiskt.
Vi minns inte minst kollisionen (eller tacklingen?) av Johan Nygårdh på Alexander Rudd där den sistnämnde blev liggande på banan efter att ha fått en smäll i sidan (ni kan ju hans historik med revbenen…). Rudd reste sig dock hyfsat snabbt och kunde spela vidare, men det där kändes nog.
Nygårdh var ju het överlag.
Satte två mål, var allmänt oöm i spelet och en av de som gick i bräschen för hemmalaget.
Mullsjö vann till slut med 9-6.
Det efter ett ryck i den andra perioden. Storvreta gick upp till 2-1 och det kändes som man var på väg att ta över tillställningen mot ett något frustrerat Mullsjö, men västgötarna svarade med fyra mål på åtta minuter och gick till sista pausvilan med en 5-2-ledning och den släppte man aldrig ifrån sig.
I början av sista perioden kom både 6-2 och 7-2 och även om Storvreta närmade sig på slutet så var man aldrig riktigt nära poäng.
Bra statistik för Mullsjö mot Storvreta nu.
7-4 borta tidigare i höstas.
9-6 hemma nu.
Det är ju inte alls omöjligt att de här lagen möts i vårens slutspel.

***

Äntligen, Sirius!
Efter sex raka förluster så kunde Uppsalalaget bryta sin negativa trend genom att 6-4-vinna hemma mot Helsingborg.
Laget har ju haft många marginaler som grinat emot ganska länge nu, och man blev nog inte mindre konfunderade i första perioden där man var det bättre laget och spelade sig fram till två superlägen – men där VM-keepern Jonathan Paulsson svarade för två fantomräddningar.
Istället gjorde Helsingborg 1-0 efter att Mika Kohonen hittat Jonathan Nilsson som påpassligt vinklade in bollen framför kassen.
Men det här var Sirius kväll.
Anförda av Jakob Drews som måste ha gjort en av sina bästa matcher för säsongen. Han var en riktig pådrivare.
Efter att Johan Elfving dundrat in 1-1 så spelade Drews fram Peter Berlin till 2-1 och satte sedan 3-1 direkt i sista perioden, ett ryck som grundlade segern.
Det var nog skönt för Sirius att spräcka den negativa sviten just idag, eftersom det nu väntar ett längre uppehåll. Att kliva in i en lång matchledighet med sju raka torsk på kontot hade kunna skapa lite panikkänslor – men nu fick man lite vind i seglen och har något att bygga på.
Daniel ”Magic” Johnsson i Helsingborg orkade inte lasta in något nytt hattrick, men det var ta mig sjutton inte långt borta. Han satte två bollar – och hade ett skott i insidan av stolpen, bland annat. Han bjöd i alla fall på en zorro när han satte sin straff. Det har varit alldeles för lite zorro-konster från honom annars, tycker jag.

***

Vilken pärs.
Det märktes vilka viktiga poäng det var på spel mellan Karlstad och Höllviken, och det var också dramatiskt in i det sista.
Lagen följdes åt målmässigt i princip hela matchen och det stod ju också 6-6 långt in i den sista perioden.
Sedan avgjorde Karlstad.
Anton Vestlund for fram som en murbräcka på kanten och gjorde grovjobbet innan Adam Colling dundrade in 7-6-målet som fick hela Colorama Arena att lyfta.
När jag tippade den här matchen inför omgången så undrade jag om det inte var dags för Adam Colling att vakna nu.
Han har ju så många fler mål i klubban.
Nu satte han tre – varav det tredje var matchvinnande och skapade andrum för Karlstad i bottenstriden.
Annars verkar ju målsviter och dubbelnamn vara grejen i år.
Alexander Galante Carlström, Falun, gjorde mål i åtta raka matcher tidigare i höst. Nu har Erik Nilsson Allansson – som gjorde ett mål mot Höllviken – gjort mål i sju raka matcher, och har således chansen att tangera längsta målsviten i år när SSL återstartar.
Prekärt läge för Höllviken nu.
Karlstad, Sirius och Thorengruppen vann – och nu har Höllviken fyra poäng upp till nedflyttningsstrecket.
Skåningarna har fem raka förluster bakom sig.
Man har en del att klura kring under uppehållet.

***

Tre raka förluster och 27 (!) insläppta mål. Det har varit frågetecken för AIK:s försvarsspel på sistone, minst sagt.
Det började inte speciellt lovande borta mot Linköping heller, utan östgötarna kunde sopa in både 1-0 (AIK-strul gav Linköping läget) och 2-0 (långskott från halva plan) i första perioden.
Men sedan murade AIK igen och släppte inte in några fler mål.
Oskar Hagberg reducerade, Andreas Stefansson utjämnade och sedan kunde Simon Götz – som strulade vid 0-1-målet – övertidsavgöra med ett fint skott efter en ännu finare framspelning av Joakim Olsson.
Två tunga poäng för AIK som hakar sig kvar i slutspelskampen (alltjämt nia) men som framförallt skapar mer andrum nedåt.
Men det viktigaste beskedet från matchen var nog att man kunde täta till sin defensiv som varit ihålig i ett gäng matcher.
Och jodå, Patrik Hagberg noterade en assist och har därmed fortsatt, som ende spelare, gjort poäng i alla SSL-omgångar hittills.
Annars?
Det var inga glada miner på läktaren i slutminuterna av ordinarie tid när AIK bara rullade av matchen för att säkra sin poäng. Det buades. Jag förstår dem. När slutsignalen gick såg det ut som att AIK-skytten Andreas Stefansson vinkade till publiken, typ ”mer, mer”. Kanske lite onödigt provocerande – men jag förstår strategin av AIK, för man ville verkligen, verkligen ha poäng med sig efter den senaste tidens tuffa bakslag.
Linköping?
Hade chansen att skapa utrymme i slutspelsstriden, men tog den inte.

***

Linnea Wiregård.
SSL:s största knall hittills?
Det känns så.
Jag får lite Jennifer Stålhult-vibbar. Stålhult matade ju in 29 poäng på 21 matcher i division ett med Hässelby innan hon sajnade med Täby – och då exploderade allt. Forwarden svarade för 37 mål och 56 poäng på 26 matcher under sitt år som SSL-rookie, succéstämplades och fick ju sedan, om än något år senare, en VM-biljett. Det var en sensationell askungesaga.
Nu ska vi inte måla upp de förväntningarna på Linnea Wiregård, men visst går det att dra paralleller.
Hon gjorde ”bara” nio mål och 13 poäng på 18 matcher i division ett ifjol.
I år har hon hunnit lasta in elva mål och göra 16 poäng på nio matcher.
Hon är förvisso ett år äldre nu, men hon spelar också en division upp och att springa från ettan till SSL är ett astronomiskt kliv, och att då öka sin poängskörd på det sättet är bara galet. Hon har dessutom levererat pinnarna i TT som är nykomling, vilket är en mer imponerande.
– Att vara så högt i poängligan är inget som jag förväntat mig. Det är ju ett ganska stort steg från ettan till SSL. Jag är lite chockad, sa hon när jag pratade med henne ikväll.
Men det finns en förklaring till målsuccén också.
Wiregård har alltid skjutit mycket och ofta – men haft en förmåga att INTE träffa målet.
Det gör hon nu.
Bland annat efter att coachen Bruno Lundberg påtalat att hon måste hålla ner skotten och inte skjuta så högt.
– Jag har skjutit mycket över tidigare och alla har tjatat på mig om det där. Nu håller jag ner mina skott mer. Bruno (Lundberg, tränare) har varit hård med det där och det gäller hela laget, sa hon.
Det är ingen blyg SSL-rookie.
Jag frågade om hon är topp tio i poängligan i vår också.
– Ja, det har jag som mål, sa hon.
Skönt med självförtroende.
Det brukar ju karakterisera de stora skyttarna.
Wiregård satte en boll idag när Tyresö Trollbäcken överraskade (igen) och plockade en pinne mot Endre efter ett kryss, 3-3.
Något slutspel lär det inte bli, men laget som alla trodde skulle åka ur med buller och bång har skapat en bra plattform med åtta inspelade poäng, och är två före Linköping närmast under nedflyttningsstrecket.
– Det går bättre för oss än vad vi och alla andra trodde. Det är kul att bevisa att kan hävda oss i den här serien, sa Wiregård.

***

Dam idag:

Malmö – Dalen 6-0: Det är inte varje dag det hålls en nolla i innebandy, men det lyckades Malmö med hemma mot Dalen och tog en solid seger. Trion Ellen Rasmussen, Johanna Nilsson och Cecilia Di Nardo hade stor del i det där med totalt nio poäng. Malmö är nu med och slåss om slutspelsplatserna på allvar. Dalen? De börjar bli indragna i bottenstriden…

Iksu – Karlstad 15-5: Oj, vilket målkalas. Hemma är ju Iksu som en slåttermaskin, och det var många som stack ut i poängprotokollet, inte minst Emelie Wibron som stänkte in fyra bollar och dessutom hade två assist, skuggad av Corin Rüttimann med tre mål och två assist. Det var väntat att Umeålaget skulle vinna och att man skulle vinna klart – men 15 mål? Det imponerar.

***

Igår:

Dalen – Pixbo 1-5: Kräftgången på hemmaplan fortsätter för Dalen. Där har tränarstaben något att bita i, för Dalen brukar ju normalt sett vara urstarka hemma, men så har det inte alls varit i höst. Bara en trepoängare på sju hemmafajter är anmärkningsvärt. Nåväl, starkt av Pixbo att dra hem tre pinnar i Umeå, där Patrik Malmström vandrar mot Daniel Johnsson-form med hattrick för andra matchen i rad.

Kalmarsund – Pixbo 4-9: Hemmalaget fick en smakstart på matchen och hade tidigt ledningen med både 2-0 och 3-1, men Pixbo åt sin vana trogen sig in i matchen, kom ikapp och drog ifrån. Noterbart är att Amanda Lööv Miljevic – en av spelarna som fått chansen på sistone – sopade in ett hattrick för mästarna.

Warberg – Linköping 3-5: Nyckelseger för Linköping i bottenstriden så klart, tre pinnar innebär att man är ikapp Warberg i tabellen där båda lagen står på sex pinnar. Mellan dem finns nedflyttningsstrecket, och det är Linköping som ligger under på grund av sämre målskillnad. Stortalangen Amanda Ljunggren satte dubbla bollar för Linköping och var en av matchhjältarna.

Uppsala – Kais Mora 3-9: Är det så att spelet börjar rulla igång på allvar för Kais Mora? Kanske, det var i alla fall inget snack borta mot normalt sett svårforcerade Uppsala, utan dalalaget kunde vinna med stora siffror – och hade 5-0 redan efter första perioden. Både Amanda Wall och Elin Reinestrand noterade hattrick.

Rönnby – Täby 10-7: Lördagens stora skräll, så klart. Rönnby har i höst visat att man är bättre än många trodde inför säsongen, men att man skulle tvåla dit spetsiga och formstarka Täby var knappast väntat. Stortalangen Jonna Sjöberg, 18, hade rejäl show med hela sex poäng (tre mål, tre assist) – extra galet med tanke på att hon stod på noll kassar (men fyra assist) inför matchen.

***

Mer imorgon: Växjö-Falun.

Mål, hattrick och sviter – ett statistikgytter

av Jonas Gustavsson

Ganska galet:
Daniel ”Magic” Johnsson i Helsingborg har alltså gjort fyra hattrick på de fem senaste matcherna.
Tolv mål på fyra matcher.
Riktigt, riktigt vasst.
Men, det är ändå inte i närheten av Alexander Galante Carlströms bästa målnotering över fem matcher den här säsongen.
Faluns forward gjorde ju 19 (!) mål på fem matcher tidigare i höstas: fem mot AIK, två mot Linköping och Dalen, sex mot Mullsjö och fyra mot Karlstad.
Snacka om heta målskyttar.
Galante Carlström har ju också den mäktigaste målsviten i år, då han gjorde mål i åtta raka matcher (de första åtta matcherna, dessutom).
En annan het målskytt har en levande svit som kanske kan hota Galante Carlströms åtta matcher:
Valdemar Ahlroth, Växjö, har gjort mål i fem raka matcher.
På måndag ställs Ahlroth mot just Galante Carlström när Växjö och Falun gör upp i Fortnox Arena.
Ytterligare tre spelare har levande målsviter som imponerar, men ingen av dem är kända som några stora målspottare:
Erik Nilsson Allansson, Karlstad, har gjort mål i sex raka matcher.
Kasper Hydén, Pixbo, har gjort mål i fem raka matcher.
Victor Andersson, Storvreta, har gjort mål i fem raka matcher.
En enda lirare har lyckats göra poäng i alla omgångar hittills den här säsongen. Det är inte Johnsson, Galante Carlström, Rasmus Enström, Alexander Rudd, Linus Nordgren eller någon av de absoluta superstjärnorna – utan en rutinerad räv:
Patrik Hagberg, AIK.
Han har pytsat in pinnar i alla tretton omgångarna hittills. Riktigt starkt jobbat så klart, inte minst senast då AIK bara gjorde ett enda mål mot Dalen, men där Hagberg lyckades ha klubban i den fullträffen.
När det gäller statistik sitter vi ju annars och väntar på Mika Kohonen och hans närmast nog magiska milstolpe på 1 000 poäng.
Han står på 993 just nu.
Sju pinnar till ska han ju – under förutsättning att han får vara hel och frisk – lyckas snickra ihop i vinter. Men det lär inte bli innan VM.
Kohonen är föresten överlägsen i den där totala statistiken. Närmast bakom honom finns Hannes Öhman på 783 poäng.
Bäste aktive spelare bakom Kohonen är Daniel Calebsson på 645 pinnar.
Där är bara att buga och bocka för den störste, han kommer vara den ende med 1 000 poäng under en lång, lång tid framöver.
Statistik alltså.
Det är grejer det.

***

Dags att tippa matcher. Herrarna först.

Lördag:

Dalen – Pixbo 1: Svårtippat möte mellan ett Dalen som hackat betänkligt på hemmaplan den senaste tiden mot ett Pixbo som för första gången i år förlorat två matcher i rad (förvisso först efter övertid mot Warberg senast). Jag tror ändå att Dalen drar längsta strået här – för får man till sina spelvändningar så kan man straffa Pixbo ganska duktigt. Men det blir inga stora marginaler.

Söndag:

Linköping – AIK 1: Vi minns säsongspremiären när AIK sensationellt tvålade dit Linköping, vilket också blev en indikation på de första omgångarna där AIK gick bra och Linköping dåligt. Det har flutit en del vatten under broarna sedan dess, och östgötarna – som spelade kryss mot Mullsjö senast och har poäng i sju raka matcher – bör ta hem den här matchen i kraft av bättre form och spelarmaterial.

Sirius – Helsingborg X: Sex raka förluster, det är facit för Sirius den senaste tiden. Nu är man rejält indragna i bottenträsket. Sirius har varit med i princip alla matcher, men marginalerna har tippat emot – men någon gång måste det börja tippa med igen. Kanske mot Helsingborg. Skåningarna är i riktigt bra form och är favoriter, men jag tror Sirius kan skrälla till sig någon pinne här.

Warberg – Thorengruppen 1: Wow, vilken skräll Thorengruppen stod för senast när man tvålade dit självaste Falun på hemmaplan. Borta är det dock andra tongångar, där har man  sex raka nederlag och bara en enda inspelad poäng. Warberg övertidsbesegrade Pixbo senast och har kryssat fyra av sina fem senaste matcher, men här bör man ta en trea. Daniel Karlander är i riktigt vass form, dessutom.

Karlstad – Höllviken 1: Nja, Höllviken haltar just nu och har fyra raka förluster, och jag ser inte att man vänder trenden borta mot Karlstad även om man slagit värmlänningarna en gång i höst. Karlstad är på gång trots näsbrännan mot Storvreta senast, och jag tror faktiskt man tar en ganska solid seger här – och nu bör det väl vara dags för Adam Colling att vakna på allvar, eller?

Mullsjö – Storvreta 1: Mullsjö vann ju klart uppe i Uppsala tidigare i höstas, 7-4, och jag tror man har en bra chans att lugga Storvreta igen – även om gästerna i är grym form med tre raka segrar där man har 22-7 i målskillnad och även om Henrik Stenberg och hemvändaren Jimmie Pettersson är i praktform. Mullsjö har poäng i sju raka matcher nu och får man bara en okej start så… ja, jag sticker ut hakan och tror västgötarna tar detta.

Måndag:

Växjö – Falun 2: Falun åkte på en överraskande smäll borta mot Thorengruppen senast, och har en del lirare på skadelistan (Emil Johansson, Johannes Larsson, Rasmus Enström). Är de borta mot Växjö blir det trubbel igen för dalalaget – för smålänningarna är i bra form och har trots allt två raka segrar mot Falun. Nåväl, Thomas ”Brolle” Brottman var säkerligen inte nöjd senast och kommer ha eldat upp sitt manskap rejält, så jag tror nog ändå på en tvåa.

Damerna!

Lördag:

Kalmarsund – Pixbo 2: Pixbo maler på den här säsongen också och det förefaller högst osannolikt att man ska tappa poäng borta mot nykomlingen Kalmarsund som brottas med poängformen och som bara spelat in en pinne hittills. Pixbo tvålade dit Uppsala med tämligen klara 6-2 senast.

Warberg – Linköping 2: Nyckelmatch i bottenstriden så klart, där Warberg ligger ovanför nedflyttningsstrecket med sex poäng och där Linköping ligger under med tre poäng. Warberg har alltså chansen att dra ifrån – och Linköping har chansen att komma ikapp. Tippar på det sistnämnda, för östgötarna har lite vassare spetskompetens – och det tror jag avgör.

Uppsala – Kais Mora 2: Var har vi Mora egentligen? Pressade av Tyresö, klar seger mot Dalen, övertidstorsk mot Karlstad, vinst mot Pixbo, övertidsvinst mot Malmö. Det är lite svårt att sia om, men det är mycket upp och ner i alla fall. Uppsala borta är en rejäl utmaning som jag tror man klarar av, men det lär bli tufft. Speciellt möte för Ellinor Berling som lämnade Mora för Uppsala till i år.

Rönnby – Täby 2: Täby föll i premiären mot Pixbo, sedan har man radat upp sju raka segrar och mycket talar för att det blir en åttonde raka mot Rönnby också. Hemmalaget är bra, har tagit full poängpott i hemmaborgen hittills, men jag tror inte man räcker till i den här fajten – Täby är helt enkelt en klass för bra.

Söndag:

Malmö – Dalen 1: Malmö har tre raka förluster – men skärskådar man den sviten så hittar vi snodda poäng borta mot både Pixbo och Kais Mora, så visst är skånskorna i bra form. Man lär också vara revanschsugna efter 2-4-torsken i senaste hemmamatchen mot Tyresö Trollbäcken, så jag tror man tar en trea mot Dalen som bara tagit två poäng på de fem senaste matcherna.

Tyresö Trollbäcken – Endre 2: Det är svårt att räkna bort Tyresö Trollbäcken som förvisso förlorar mycket, men som sprakar till ibland – som nyligen när Malmö bortabesegrades. Nåväl, Endre borde vara en för svår nöt att knäcka. Gotländskorna slog tillbaka Dalen borta senast och jag tror man vinner här också.

Iksu – Karlstad 1: Karlstad är bra i år, inget snack om saken, men jag tror inte man har något att hämta borta mot offensiva maskinen Iksu. Hemmalaget bör ta en ganska solid seger. I hemmalaget är det inte minst fin målform på Sofia Joelsson, Johanna Hultgren och Corin Rüttimann.

***

Mycket innebandy i helgen!

Sida 1 av 36
  • Tjänstgörande redaktör: Joakim Magnå
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB