Win-win-deal för båda klubbarna

av Jonas Gustavsson

Boom!
Ja, visst sjutton bjöds vi på en riktig bomb idag när Storvreta meddelade att de köper loss Joel Kanebjörk från AIK. 
Januari är ju värvningarnas tid, men vi brukar mest bjudas på dubbellicenser med talanger och en och annan gammal innebandypensionär som dammar av klubborna. Det är sällan vi bjuds på en stor och fet stjärnövergång.
Men det var verkligen detta.
Det går att fråga sig varför AIK släpper en veteran, pådrivare och landslagscenter som Joel Kanebjörk till en rival som slåss om samma slutspelsbiljetter – men med övergången i handen känns den ganska logisk för båda klubbarna.
En win-win.
Tolkar jag informationen rätt så har Joel Kanebjörk själv drivit på affären, han ville hem till Uppsala, och att klubbarna då hittar en lösning är ju bra i sig, men dealen gynnar både AIK och Storvreta.
AIK:s ekonomi är som bekant inte den bästa, och att då kunna casha in några slantar är välkommet. Tabelläget, där man är sensationell sjua och har elva poäng ner till nedflyttningsstrecket, gjorde säkerligen att beslutet inte var så svårt eftersom man knappast riskerar målsättningen som är nytt SSL-avtal.
Joel Kanebjörks betydelse för AIK ska inte undervärderas, men inte heller övervärderas.
Han spelade en stor roll som veteran och energiknippe till alla ungtuppar under hösten, men nu har många av de orutinerade vuxit till sig och är redo att stå på egna ben, och då blir hans betydelse inte lika viktig. Killar som Oskar Hagberg, Joakim Olsson, Axel Larson, Alex Kjellbris och några till har visat att de kan bära tunga SSL-mantlar på egen hand.
Det senaste jag hörde om veteranen Johan Edlund är att han hoppades vara tillbaka i spel i slutet av januari eller början av februari, och följer han den planen så har man ändå en rutinerad herre att luta sig mot.
Kanebjörk har inte lirat de två senaste matcherna och då har AIK piskat upp Pixbo och Storvreta, så man har också visat att man klarar sig utan honom.
Storvreta har en tunn trupp och stjärncentern Alexander Rudd på skadelistan, och har letat efter kvalitativa spelare att både spetsa och bredda truppen med, och att då få in Joel Kanebjörk är så klart jackpott.
Han har varit i klubben tidigare, kommer in med massor av energi och kan agera balansspelare mellan några av lagets offensivt starka forwardskort.
Han fyller ett stort hål som just nu finns på centerplats hos mästarna, och när Rudd kommer tillbaka så har man tre toppcentrar som ryggrad, om man nu inte väljer att matcha Kanebjörk som back vilket han testades som i AIK.
Kort sagt:
Win-win-affär för både AIK och Storvreta.

***

Dags att tippa helgens innebandy och vi startar med herrarna.

Linköping – Thorengruppen 1: Linköping lär inte vara speciellt nöjda med matchen mot Pixbo senast och kommer säkerligen att göra en bättre insats än då nu, och det tror jag räcker till seger mot Thorengruppen. Gästerna har ändrat på ledarsidan – Thomas Hugosson Wallgren har fått gå – och har en svag formkurva, så jag tror inte man orka sno några pinnar i Östergötland.

Pixbo – Sirius 2: Alltså, Sirius är i riktigt jäkla bra form just nu, och med alla sina nyckelspelare i spel så har man också skaplig bredd att luta sig mot. Att möta bollskickliga Pixbo, stärkta av segern mot Linköping senast, är inte det enklaste – men Uppsalagänget har flyt nu och jag tror man kan skrälla här. Enda orosmolnet hos gästerna? Att Johan Eriksson gjort mål i tre raka matcher – såldes borde en måltorka vara stundande eftersom han gör mål i klump i år.

Storvreta – Växjö 1: Det här är ett ovisst möte med flera osäkra parametrar. Storvreta kommer närmast från en stortorsk mot AIK men får förstärkning av AIK-värvningen Joel Kanebjörk, vad kommer han betyda för mästarna som just nu lever farligt nere vid slutspelsstrecket? Växjö vann mot Mullsjö senast, men saknade åtta spelare – de flesta storstjärnorna, dessutom – och det är oklart vad man kommer ha för lag nu. I längden håller det så klart inte att vara utan tongivande lirare. Nja, drar in en etta.

Falun – Helsingborg 1: Falun hemma är närmast nog vinstgaranti, även om man torskat ett par hemmamatcher under säsongen. Helsingborg är inte lika vassa som i början av säsongen och jag tror inte man orkar upprepa krysset som man nådde på hemmaplan i höstas. Falun tar det här. Alexander Galante Carlström står på 396 mål i SSL – når han milstolpen 400 redan här? Känns inte omöjligt.

Söndag:

Warberg – Dalen 1: Två sårade byten, två lag som går kräftgång, två lag i desperat poängbehov. Den här matchen handlar mindre om skills och teknik och mer om vilja, mental styrka och att våga spela sitt spel trots att självförtroendet haltar just nu. Känslan säger ändå att Warberg tar det här, det har studsat emot en del på slutet, inte minst senast, och jag tror det är dags att få utdelning nu.

AIK – Höllviken 1: AIK är ett av SSL:s absolut formstarkaste lag just nu, har fyra raka segrar och körde över Storvreta och vann med hela 12-4 senast. Toppkedjan med Joakim Olsson, Axel Larson och Andreas Stefansson är stekhet – men även bredden levererar, där Patrik Hagberg nu är med för fullt igen. Laget kliver in som klar favorit mot Höllviken som förvisso vann med 7-1 mot Thorengruppen senast, men som möter ett helt annat motstånd nu. Tror på ny AIK-seger.

Karlstad – Mullsjö 2: Karlstad är ganska svårvärderade just nu, men tack vare Adam Collings sanslösa form så har man ändå poängchans hela tiden. Det är lite så det känns, Collings poängsprutande gör att värmlänningarna hänger kvar i matcherna. Mullsjös supersvit stannad på fjorton raka poängmatcher efter en slätstruken insats mot Växjö senast, och man lär vara revanschsugna – och jag tror man tar den här matchen i kraft av ett bredare och stabilare lag.

Damerna, då.

Fredag:

Malmö – Pixbo 2: Malmö går verkligen kräftgång för tillfället, har förlorat fyra raka matcher och fick stryk borta mot Linköping senast. Formdippen har gjort att man halkat ner som nia i tabellen och avståndet upp till åttondeplatsen är nu tre pinnar. Stort skånskt poängbehov just nu alltså. Pixbo har bara en trea på de fem senaste och föll mot Karlstad senast, men här tror jag man vinner.

Lördag:

Uppsala – Karlstad 2: Uppsala har vunnit några matcher på slutet, men formen spirar inte alls på samma sätt som den gör för Karlstad som vunnit fem raka matcher och som tvålade dit Pixbo senast. Många spelare visar framfötterna hos gästerna just nu. Inte minst Tilda Flodell och Jessika Eriksson är i praktform – och Luize Bilinska har gjort poäng i åtta raka matcher.

Kalmarsund – Rönnby 2: Kalmarsund upplever sannerligen en mardrömssäsong och har ännu inte tagit en enda seger. Laget har stora skade- och sjukdomsproblem, veteranen Malin Stenborg spelar inte mer i år och självförtroendet lär inte vara så bra – så inget talar för att det ska bli trendbrott mot Rönnby heller. Bortalaget, som dock har en del skador, tar det här.

Iksu – Warberg 1: Seriesuveränen och offensiva maskinen Iksu på hemmaplan mot en nykomling? Ja, det blir storseger. Iksu slog ju tillbaka Kalmarsund med 13-3 borta senast och 11-3-vann mot Warberg i första mötet – så mycket talar för ett tvåsiffrigt resultat.

Söndag:

Endre – Linköping 1: Två lag som lyckats vända på negativa trender på sistone. Efter fem raka nederlag så har Endre nu två raka segrar och tog en meriterande 7-2-viktoria borta mot Rönnby senast, medan Linköping efter tre förluster slog tillbaka Malmö på hemmaplan i förra omgången. Gästerna får klara sig utan Amanda Larsson en match till, hon väntas göra comeback nästa helg, och Endre är i grunden ett bättre lag – så tippar hemmaseger.

Malmö – Täby 2: Tuffa uppgifter för Malmö som alltså möter Pixbo under fredagen och Täby under söndagen. Nu påverkas man så klart av fredagens resultat, men känslan mot Täby lär inte vara speciellt bra då man 2-12-torskade säsongens första möte. Täby är i bra form och tar den här fajten.

Pixbo – Dalen 1: Pixbo har dubbelhelg, Malmö under fredagen och Dalen under söndagen, och jag tippar att man vinner båda matcherna. Dalen är trubbiga just nu, har bara tagit en trea på tretton matcher och är indragna i bottenstriden på allvar – och här lär man knappast ha några pinnar att hämta heller.

Kais Mora – Tyresö-Trollbäcken 1: Kais Mora har åkt på dubbla smällar mot toppkonkurrenter senaste tiden, först tappade man och torskade på övertid mot Iksu och sedan föll man stort mot Täby. Att lira mot TT bli så klart helt annorlunda men Kais Mora hade faktiskt trubbel i första mötet – seger med 8-6 – men jag tror man vinner mer komfortabelt den här gången. Anna Wijks poängsvit? Jo, den är uppe i 112 raka seriematcher…

***

Bevakning på söndag!

Vem hade trott det innan säsongen?

av Jonas Gustavsson

Wow, AIK.
Laget som haft ekonomiska problem och som gjorde en totalrenovering i våras, som tappade ett knippe veteraner som bar laget på sina axlar ifjol, som plockade in ett gäng lirare från Stockholms-området med knapp eller ingen SSL-erfarenhet, laget som titulerat sig AIK 2.0 – det laget körde över regerande mästarna Storvreta med makalösa 12-4 i Solnahallen.
Smaka på det resultatet.
Vem hade trott det innan säsongen?
Visst, Storvreta kom till spel utan sin superstjärna Alexander Rudd, hade båda sina målvakter (Viktor Klintsten och Jonas Gustafsson) sjuka – men ändå.
AIK saknade ju samtidigt landslagsliraren Joel Kanebjörk och sensationsmannen Oskar Hagberg.
AIK var hänsynslösa i sina spelvändningar i inledningen.
Det gick snabbt, det var kliniskt.
Som Andreas Stefanssons 2-0.
Som Kevin Lieback Asps 3-0.
4-0 efter första perioden, 6-1 efter knappa fyra minuter av andra.
Då tog Storvreta timeout, plockade ut den olycklige keepern och SSL-debutanten Fredrik Hermodsson, 18 bast (hoppas han får rejält med stöd av klubben nu, han kunde förvisso tagit någon boll men det var inte hans fel att det rann iväg), stoppade in Joakim Stenskog, också han 18 bast och gjorde sina första SSL-minuter, och därefter kändes det väl som att Storvreta ändå lyfte det lite – men då var det alldeles för sent.
Så fort man försökte närma sig så svarade AIK.
Det var inget snack om att AIK lirade hem tre välförtjänta pinnar.
Laget har nu fyra raka segrar.
Har gjort 32 mål på de tre senaste.
Hetast?
Toppkedjan med Joakim Olsson, Axel Larson och Andreas Stefansson som kombinerade in elva poäng mot Storvreta, och som totalt gjort 33 poäng (!) på de fyra senaste matcherna.
En kedja som består av två SSL-rookies (Larson, Stefansson) och en kille som gnuggade i tredjekedjan i Storvreta ifjol (Olsson) utgör alltså just nu en av SSL:s absolut hetaste kedjor.
Ganska galet, när man tänker på lirarnas bakgrund.
En lina med alla ingredienser också: fiskaren, måltjuven och boxspelaren Stefansson, kärnkraftverket, loket och rakt på mål-liraren Larson och motorn, lungorna och gnuggaren Olsson.
Laget som under slutet av hösten bara spelade in fem poäng på åtta matcher och såg ut att på allvar bli indragna i bottenstriden har nu roffat åt sig elva poäng på fyra kamper, och det innebär att man klättrat upp som sjua i tabellen och verkligen har fått slutspelsvittring.
Det är sensationellt.
Coachen Magnus ”Binge” Jäderlund har gjort underverk.
Joakim Olsson berömde honom och sa:
– Han ger ansvar till spelare. Han ger dem tro. Spelare kan tappa bollen och det blir baklängesmål, men han uppmuntrar att göra samma sak igen för man måste våga misslyckas för att lyckas. Det ger en enorm trygghet till alla spelare.
En stil som låter perfekt för just AIK, där många lirare inte har spelat i SSL innan, och som måste få misslyckas för att lyckas.
Många har ju blommat ut i år.
Som Andreas Stefansson, Axel Larson, Simon Götz, Oskar Hagberg… ja, listan kan göras lång.
Plus Joakim Olsson då så klart.
Storvreta då?
Ja, det såg inte så illa ut spelmässigt till en början, men man blev otroligt straffade på AIK:s rakare och mer distinkta spel, och när det väl rann iväg till 6-1 så kändes det avgjort. Storvreta närmade sig förvisso med något mål ibland, men AIK svarade hela tiden med att hålla avståndet.
Nu är de regerande mästarna bara åtta i tabellen och även om sammandraget haltar en del så sätter det press på Storvreta.
Slutspelsplatsen hotad, Rudd kvar på skadelistan, en tunn trupp – ja, nu är det upp till bevis.

***

Wow, Växjö.
Mullsjös poängsvit är bruten. Västgötarna föll mot 8-6 borta mot Växjö och sviten stannade därmed vid fjorton raka poängmatcher.
När Mika Kohonen gjorde sin tusende poäng så sa han att det sällan brukar vara snygga mål eller assist när man når en milstolpe, och på samma sätt så brukar väl sviter ta slut när man minst tror att de ska ta slut.
Inte för att det var givet att Mullsjö skulle slå Växjö, men hemmalaget hade en sjukstuga utan dess like och saknade sex av sina största stjärnor: Eero Kosonen, Markus Jonsson, Jesper Sankell, Ludwig Persson, André Andersson och Filip Kjellsson – plus duracellkaninen Niklas Ramirez.
Att rycka dem ur laget borde ha fått Växjö att rasa samman, men istället så visade man prov på enorm moral, respektlöst spel och var också betydligt hetare än Mullsjö från start till mål.
Mindre framträdande spelare fick mer speltid – 18-årige talangen Felix Göthberg, häromdagen uttagen i U19-landslaget, var en kalv på grönbete och hann med dubbla mål och en assist, inte minst – och tog vara på den.
Men det var en av de gamla som var bäst:
Johan Roos.
Han visade upp den där formen som gjorde honom landslagsmässig för ett par år sedan, men som inte visat sig på ett tag. Nu var Johan Roos överallt. Han var giganten i defensiven, han var murbräckan i offensiven, han var den där pesten som motståndarna hatar att möta.
Han personifierade Växjös attityd.
Attityden som saknades i Mullsjö.
Laget med supersviten gjorde inte någon bra match alls, under armen-spel i defensiven, stela avslut i offensiven – framförallt i första perioden. Men Andreas Elf-gänget brukar ju starta trögt, och som vanligt så kom maskineriet igång – dock lite för sent, och det hann aldrig bli den där nerven för Växjö orkade svara så fort gästerna närmade sig.
Men härlig match:
Känslor, energi, fart.
Så en grej till:
Pelle Tarenius är ju en askungesaga, hockeykillen som la av för att lira innebandy, vräkte in mål direkt i division två, provspelade till sig ett SSL-avtal med Mullsjö och startade också årets säsong i toppkedjan med David Gillek. Där har dock succén uteblivit, han hamnade sedermera på bänken, lånades ut – men nu fick han chansen i toppkedjan igen. Men tog den inte.
Trist – det är ju en kille som man verkligen hade velat se slå igenom.
Det var varken hans eller Mullsjös dag idag.

***

Imorgon blir det uppladdning inför helgen.

Han kommer bli tidernas störste målskytt

av Jonas Gustavsson

Igår noterade Mika Kohonen sin 1000:e poäng i SSL. Den förste att nå den milstolpen – och han kommer vara ensam om det länge, länge.
Men det finns andra milstolpar.
Jag vet att jag har ältat hans mål- och poängform i år, räknat på snitt och snackat om rekord, men det kan inte hjälpas att det måste dras en vända till, för nu kan Alexander Galante Carlström skriva historia.
Målskyttarnas målskytt rusar nämligen mot en milstolpe som förvisso inte är lika imponerande som Mika Kohonens 1000 pinnar, men som ändå är väldigt, väldigt stor.
Han satte två bollar när Falun bortavann mot Karlstad med 7-5 – oväntat tajt och ett vasst Karlstad i en underhållande match, för övrigt – och har därmed skickat in 396 SSL-mål i karriären.
Han är bara fyra bollar från att nå maffiga milstolpen 400 mål.
– Jag visste inte att jag var så nära, men det har blivit många mål de senaste åren och otroligt kul att närma sig 400 mål, sa han när jag pratade med honom för en liten stund sedan.
– Det är klart att jag vill nå dit, det är alltid kul att nå milstolpar och skriva in sig i historieböckerna. Något att blicka tillbaka på sedan.
Fyra mål, det är ju vardagsmat för 27-åringen.
Det kan han pytsa in redan i nästa match.
Han har redan två fyramålsmatcher den här säsongen. Ja, en femmålsmatch och en sexmålsmatch också, föresten.
Bara tre spelare har gjort över 400 mål i SSL:
Hannes Öhman, 476 mål.
Magnus Svensson, 474 mål.
Niklas Jihde 422 mål.
Ja, det har talats om att Hannes Öhman noterade 474 mål – samma som Magnus Svensson – men stämmer siffrorna på innebandyförbundets hemsida och min miniräknare så blir Öhmans skörd 476 mål, och såldes är den finske skarpskytten alltjämt vassast av alla i ensamt majestät.
Men oavsett – Alexander Galante Carlström kommer, förutsatt att han får vara hel och frisk och behåller motivationen, bli den främste målskytten genom alla tider innan han kastar in klubban i garderoben.
Han är 80 mål efter Öhman nu, gör säkert 20 baljor till i år (i den här statistiken räknar vi ju in slutspel också), och säkert 60 nästa säsong – och då är han ikapp. Jag skulle vilja säga att det bara är en tidsfråga faktiskt.
Kör han på två säsonger till efter denna så kan han nå 500 mål.
Mäktigt.
Otroligt mäktigt.
Oavsett.
400 mål lär det bli inom kort.
Det är inte så illa det.

***

Snacka om formbesked, Pixbo.
Det två senaste årens seriesegrare har ju gått kräftgång den senaste tiden och inför matchen mot Linköping så hade laget bara två vinster på åtta matcher, och två raka hemmaförluster mot Höllviken och AIK.
Att då dra till Östergötland och piska upp formstarka Linköping – fyra raka segrar och poäng i tretton av de fjorton senaste matcherna – är inget annat än otroligt bra, och kanske en indikation på att formen ska vända för Pixbo nu.
Sedan tror jag inte man är speciellt oroliga i Per Tjusbergs gäng.
Man har en ganska klar marginal ner till slutspelsstrecket och mår inte alls dåligt av att kliva in i ett slutspel utan den press man haft de två senaste åren, som automatiskt kommer när man vinner serien.
Att för en gång skull kunna smyga lite i bakvattnet har man nog inget emot, även om man så klart vill vinna alla matcher.
Linköping gick upp i en 4-2-ledning i den andra perioden – men sedan gjorde Pixbo sju (!) raka mål, och vann till slut med 9-4.
Det var många marginaler på Pixbos sida i sista perioden.
Jens Milesson bombade in 5-4 – sedan gjorde samma Milesson ett famntag och brottade ner en framstörtande Martin ”Marre” Karlsson, men klarade sig på något sätt undan utvisning, och i anfallet som följde kunde istället Linus Andersson pricka in 6-4.
Strax efteråt åkte Linus Andersson ut, och bara sekunder innan han skulle komma in så fick man en utvisning till på grund av ett missförstånd vid ett byte, där Anton Eriksson hoppade in för tidigt. Han insåg sitt misstag direkt och var ute i båset på en röd sekund, men domarna såg det och plockade en tvåa.
Men utvisningen blev Pixbos lycka.
Göteborgarna satte upp ett grymt boxplay. Först lekte William Lindh skjortan (nåja, tröjan…) av Eric Björk genom att valla bollen i sargen två gånger, och sedan trampade Martin Östholm iväg i en patenterad rush (vi har sett för lite av den där i år…) och frispelade Kasper Hydén som gjorde 7-4.
Som sagt, marginaler med Pixbo.
Inte för att man inte förtjänade dem, men ändå.
Annars?
Max Wahlgren skyfflade in tre bollar för Pixbo, sista i tom bur. Ifrågasatt inför säsongen, men mål kan han sannerligen göra.
Linköping?
Ja, Petter Alm fick sätta ett par bollar, kul eftersom han blev skadad förra försäsongen, gjorde comeback nyligen, och nu fick göra sina första mål på SSL-nivå på 661 dagar (semifinalen för snart två år sedan). Hans kedja med Martin Karlsson och Gustav Fritzell tycker jag var bra.

***

Sirius – vad händer egentligen?
Uppsalagänget är ju kända för att vara en gnetande maskin, ett defensivt lag som lever på spelvändningar, som vill styra matcherna mot tajta och målsnåla historier för att kämpa sig till poäng.
Sirius är inte kända för glimmer och glamour.
Men just nu är det något ditåt vi ser.
Laget slog tillbaka Dalen med 6-3 på hemmaplan, en match där man spelade till sig en 5-1-ledning efter två perioder, och där man sedan kunde låta Dalen få rulla sig trötta i sista perioden samtidigt som man promenerade hem segern.
Sirius har nu poäng i fyra raka matcher.
Tre av dem har blivit segrar.
Men inte bara det, i de matcherna så har laget gjort fem, elva, fem och sex mål. Egentligen inga skrämmande innebandysiffror, men ändock anmärkningsvärda för just Sirius som faktiskt bara gjorde fem eller fler mål i fem av de 17 inledande matcherna.
Det var ju inga dussinmål mot Dalen heller.
Peter Berlin var i högform. Speedkulan hade ju show innan han oerhört vackert satte upp Jacob Drews till 5-1, inte minst. Drews som föresten var en av matchens bästa spelare – och hela den där kedjan med Berlin, Drews och ungtuppen Mattias Jansson var riktigt vass.
Sedan är ju Johan Eriksson inne i ett av sina målstim dessutom. Ni vet han som bara gör mål i klump. Så här ser hans målskytte ut match för match i år:
0, 4, 0, 0, 1, 3, 0, 2, 0, 1, 2, 0, 0, 1, 4, 0, 0, 3, 1, 1.
20 lirade matcher. 23 mål. Men bara målskytt i elva matcher.
Som sagt.
Sirius fina poängskörd de fyra senaste matcherna – tio av tolv poäng – gör att man skapat massor av andrum i bottenstriden, där man nu har hela åtta poäng ner till nedflyttningsstrecket (men då har man en match mer lirad än Höllviken, men två färre än Warberg).
Upp till slutspel skiljer bara en enda poäng.
Där parkerar Dalen.
Formsvaga Dalen.
Laget åkte på tredje raka förlusten, har bara två segrar på de nio senaste, och framförallt offensiven hackar rejält.
Slutspelsplatsen börjar leva farligt.

***

Mer innebandy imorgon.

Det är dags att pensionera #29

av Jonas Gustavsson

Det var ingen exceptionell assist, målet kanske var ett självmål – men det där spelar ingen roll nu.
Mika Kohonen fick assisten till Daniel Johnssons 1-2-reduceringen borta mot Warberg och 39-åringen noterade därmed sin 1000:e poäng i SSL (eller högsta serien, om man ska vara namnpetig).
Nu har den störste blivit ännu större.
För ja, det är ingen tvekan om att Mika Kohonen är den störste.
Han är innebandyns Wayne Gretzky.
En liknelse som inte bara handlar om poängöverlägsenheten i världens bästa liga, utan som tränger djupare än så. Wayne Gretzky var inte bara ett fenomen med en närmast nog utomjordisk speluppfattning och en förmåga att leverera trots att alla visste vad han var kapabel till, han var också en av historiens mest ödmjuka stjärnor.
Precis som Mika Kohonen.
Innebandyn ska vara otroligt stolta och glada över att just Mika Kohonen agerat fanbärare för sporten för han står för allt som innebandyn vill stå för.
Som spelare.
Som lagkapten.
Som profil för sporten.
Han är ömjukheten själv.
Han har alltid förstått sin roll som frontfigur för en ung och kaxig sport – en roll som han förvaltat och förädlat genom åren.
Han har varit tydlig med vad som drivit honom längs hela resan.
Kärleken till innebandyn.
Han hade en bitter avslutning i Storvreta. Laget missade slutspel, han fick inget nytt kontrakt och han tyckte själv att avskedet var ovärdigt. Det är lätt att föreställa sig att hans comeback i Sverige i år, efter ett år hemma i Finland, skulle handla om att visa Storvreta att de gjorde fel.
Visa innebandyvärlden att han inte var slut.
Men Mika Kohonen är ingen spelare som drivs av hat eller aggression – han är en spelare som drivs av kärleken till innebandyn.
Han älskar innebandyn.
Innebandyn har visat att de älskar honom.
Gratulationerna till poäng 1000 har haglat in på sociala medier, den störste hyllas överallt, av alla.
NHL har valt att pensionera Wayne Gretzkys #99 i hela ligan.
Jag tycker det är dags för svensk innebandy att göra #29 odödlig på samma sätt.
Det är den störste värd.

Déjà vu-läge för Storvreta

av Jonas Gustavsson

Déjà vu?
12 januari 2016.
Då skrev jag ett blogginlägg om Storvreta som då, efter en stark start på hösten, dalat ner till en sjundeplats i tabellen. Nian AIK nosade bara två poäng efter.
17 januari 2017.
Storvreta har efter en fin höst dalat i tabellen och är nu sjua. Nian AIK flåsar i nacken, två poäng efter.
Helt galet att vi står inför exakt samma läge som ifjol.
Storvreta sjua.
AIK nia.
Två pinnar och ett slutspelsstreck emellan.
Ifjol kom ju Storvreta från en fiaskosäsong där man sensationellt missade slutspelet och vi talade om tidernas fiasko.
Att då hamna i läget att riskera halka utanför slutspelsplatserna är så klart pressande, med tanke på det som hänt innan.
Men ni minns hur det gick ifjol.
Storvreta gick hela vägen. Men efteråt pekade många på just läget där mitt i januari som vändpunkten på allt. I det läget, med AIK flåsandes i nacken, så lyckades man vinna hemmamatchen mot Falun – och med den matchen inräknad så avslutade laget grundserien med åtta segrar och en oavgjord på nio matcher. Den där segern mot topplaget och trippla mästarna Falun var som en spruta med självförtroende rakt in klubban, sedan körde Uppsalalaget bara på.
Den här gången ska Storvreta inte möta Falun – utan nu ställs man mot just AIK som ligger bakom i tabellen.
Torsk mot AIK, samtidigt som Dalen tar minst två pinnar mot Sirius, innebär att Storvreta halkar ner som nia i tabellen.
Man möter ett AIK som vann första mötet i höstas, som vunnit tre raka matcher och tvålade dit Pixbo senast, ett AIK med före detta Storvreta-spelaren Joakim Olsson i högform, på parketten i Solna.
Ett Storvreta som föll mot Linköping senast, som saknar sin stjärna Alexander Rudd, ett lag där veteranen Jesper Berggren (!!!) är den som har den längsta målsviten för tillfället (fem matcher).
Inför säsongen så hade nog de flesta bockat en klar tvåa i den här matchen, men så är det sannerligen inte nu.
Det känns helt öppet.
Men vilken viktig match det för Storvreta.
Vid samma tidpunkt ifjol så fick de blivande mästarna det kvitto man behövde som lag genom att slå Falun, ett kvitto som man sedan byggde vidare på och som ledde hela vägen till SM-guld i Tele2 Arena.
Nu står Storvreta vid samma vägskäl igen.
Vilken väg blir det i år?

***

Då tippar vi veckans herrmatcher!

Tisdag:

Warberg – Helsingborg X: Helsingborgs form efter jul har inte varit speciell vass och nu har man dessutom börjat skyffla om i formationerna och det känns som man testar sig fram lite (plus att man har skada på Jonathan Nilsson, så klart). Att då ställas mot ett poängdesperat Warberg som efter en räcka förluster närmar sig poäng igen, är inte det enklaste. Doftar lite kryss här, känner jag. Dessutom: nu når väl ändå Mika Kohonen 1000 pinnar? Han kan inte hålla oss på halster längre…

Onsdag:

Linköping – Pixbo 1: Pixbo är nere i en rejäl svacka, har bara vunnit två av de åtta senaste matcherna och kommer närmast från torskar mot Höllviken och AIK på hemmaplan. Martin Östholm och Daniel Calebsson är inte i toppslag, och då svajar det. Ja, inte ens Linus Henriksson (dock inte med mot AIK) vräker in pinnar längre. Det blir jobbigt för laget borta mot Linköping som vinner mer eller mindre allt nu, och jag tror hemmalaget tar den här matchen också.

Sirius – Dalen X: Två lag som gillar att spela tajt och snålt, men det är rejäl skillnad på formen just nu där Sirius tagit sju av nio poäng de tre senaste matcherna, och där Dalen bara vunnit en av de sex senaste. I grunden så är Dalen ett bättre lag med mer spets, men Sirius är riktigt bra sedan man minskade sin skadelista, så jag tror på en ganska jämn batalj. Därmed smyger jag in ett kryss.

Karlstad – Falun 2: Jag har svårt att se Karlstad med det stundtals virriga försvarsspelet – även om det såg bra ut mot Helsingborg senast – ska ha någon chans mot bollrullande Falun faktiskt. Visst, Karlstad är som en jojo och kan lasta in riktigt bra prestationer stundtals, men för att rubba Falun krävs något alldeles extra – och det tror jag inte värmlänningarna har. Speciellt inte när nyckelcentern Tom Colling står på skadelistan.

Torsdag:

AIK – Storvreta 2: Wow, nu är vi där igen, Storvreta är nere och dansar vid slutspelsstrecket och blir det torsk mot AIK så går stockholmarna om, och skulle Dalen dessutom ta en seger mot Sirius så är de regerande mästarna bara nia (!) i tabellen. Det vore ju sensationellt. AIK är i riktigt bra form, har tre raka segrar och tvålade dit Pixbo senast. Nja, jag tror ju att Storvreta tar det här, men det är absolut inget som är givet.

Växjö – Mullsjö X: Jag satt och räknade lite på poängsnitten, och vinner Mullsjö den här matchen så har de här två rivalerna mer eller mindre samma poängsnitt. Det skvallrar ju också ganska mycket om att det är två jämna och bra lag som möts. Mullsjö har som bekant poäng i fjorton raka matcher och någon gång kommer den där sviten brytas, men jag tror man gnetar till sig någon pinne mot Växjö. Ärligt talat, det här kan gå hur som helst – och det lär bli underhållande.

***

Mycket bra innebandy nu!

Lyckas alltid krångla sig ut med poäng

av Jonas Gustavsson

Mullsjö håller liv i sin supersvit.
Kryss mot Sirius och poäng för fjortonde matchen i rad.
En fantastisk bedrift med tanke på årets SSL där alla kan slå alla, där det inte finns några givna matcher, där skrällarna fortfarande – vi är ju faktiskt i januari – fortfarande kommer, trots att alla vet att man inte kan underskatta något lag.
Henrik Olofsson var dock rejält besviken idag.
Han menade att Mullsjö underskattade Sirius, att man var usla första halvan, och att man slarvade bort två poäng.
– Jag tycker att vi underskattade Sirius. Vi kom inte upp i nivå under första halvan. Det kostar oss två poäng, sa han.
– Sirius hemma ska vi städa av. Där ska vi ha tre poäng. Så är det bara.
Inga lag i SSL kan underskattas.
Det borde alla ha lärt sig vid det här laget.
Inklusive Mullsjö.
Hade de läst på läxan hade de också vetat att Sirius är i riktigt bra form nu, har tagit några tunga vinster, har fått tillbaka några av sina skadade och sjuka spelare. Sirius är verkligen inget dåligt lag.
Det var ju inte så långt bort att Sirius tog tre pinnar.
Hade Bobby Edberg trätt in den där bollen så…
Henrik Olofsson menade att han nästan hellre torskar någon match här och där och sedan tar lite fler trepoängare än att bygga sin svit på kryssmatcher. För ja, den där sviten med fjorton raka poängmatcher innehåller faktiskt bara sex treor.
Resten, åtta matcher, är kryss.
Jag kan förstå honom.
Fast ändå inte.
Mullsjö visar en otrolig jämnhet genom att ta poäng i v-a-r-j-e match.
Visst, man har tappat ledningar, man har hamnat i underlägen som man tvingats äta ikapp, men någonstans så lyckas man alltid komma ut med någon pinne. Det är flera gånger jag trott att den här sviten ska brytas, men Mullsjö har lyckats krångla sig vidare och ta pinnar ändå.
Jag tycker nog ändå att det är bättre än att torska här och var.
Dessutom:
Poängplockandet har gjort att man avancerat hela vägen till tredjeplatsen i tabellen nu.
Henrik Olofsson hade också en bra poäng:
– Det positiva är att vi inte delar ut så många poäng till andra lag.
Något väl värt att trycka på.
Att Mullsjö blir livsfarliga i slutspelet redogjorde jag redan förra veckan, när laget tog poäng för tolfte gången i rad.
Nu är sviten uppe i fjorton matcher.
Känslan har därmed inte försvagats.
Enda orosmolnet:
Skadan på Benjamin Löfdahl. Det där såg inte speciellt bra ut.

***

Måstematch för Höllviken.
Tätt?
Tajt?
Krampaktigt?
Nej.
Höllviken gick ut och körde över Thorengruppen med 7-1 i nykomlingsmötet och sköt in nytt hopp i bottenstriden.
Skåningarna passerade Warberg i tabellen – hallänningarna är ny jumbo – och är nu bara en pinne efter Thorengruppen som finns närmast ovanför nedflyttningsstrecket. Höllviken har dessutom en betydligt bättre målskillnad (-13 jämfört med -39) än Thorengruppen (som man fyllde på idag, då…), som kan visa sig hur viktigt som helst när vi summerar tabellen för det kommer säkerligen vara jämnt in mål mållinjen.
Vilken kamp det där blir.
Vilken överkörning det här var.
För det var ju inte så mycket snack faktiskt, Höllviken var ett par klasser vassare än Thorengruppen i det här mötet.
Sedan finns ju en tydlig skillnad:
Den offensiva spetsen.
Thorengruppen saknar individualister som kan göra skillnad i en match, Höllviken sitter på ett knippe (Pontus Karlson, Johannes Wilhelmsson, Daniel Persson, Christoffer Andersson), som kan leverera kontinuerligt på den här nivån.
Det märktes ju i den här fajten också.
Pontus Karlson gjorde 2-1 och 3-1.
Johannes Wilhelmsson prickade in 4-1.
Christoffer Andersson sköt 5-1.
Nu kan ju inte Thorengruppen skryta med sitt försvarsspel i den här matchen, men ändå. Lägena ska förvaltas.
Tristast:
Skadan på Adam Kimström som slog ihop med Jacob Rubensson. Det såg inte bra ut med det där knäet.

***

999.
Där står vi nu, Mika Kohonen.
Den finske legendaren fanns med i förarbetet till Petri Hakonens 3-3-boll mot Karlstad, noterade således en assist, och är nu bara en pinne från de där 1000 poängen.
Han håller oss på halster, den gode Mika.
Den här matchen var annars ingen skönspelad historia, den präglades snarare av känslor, närkamper och slit.
Det smällde rejält ett par gånger, och det var flera gånger som spelarna var upprörda. Inte minst Jesper Karlsson som blev fly förbannad på just Kohonen efter en duell vid sargen, där jag antar att han tyckte att Kohonen föll lite väl lätt (såg mest ut som han halkade…). Det var många spelare som var halvirriterade.
Matchen kunde tippat åt vilket håll som helst.
Kanske var det därför logiskt att det blev 4-4 till slut.
Karlstad ledde med 2-0 och 3-2, men Helsingborg bet tillbaka och tog ledningen med 4-3, men sedan kvitterade Karlstad igen – och både innan och efter 4-4-målet hade värmlänningarna fantastiska chanser att göra fler mål.
Men det hade Helsingborg i allmänhet, och Daniel Johnsson i synnerhet, också. ”Magic” satte två bollar till slut, men det kunde ha varit någon till.
Vi noterar också:
Mattias Helgesson, 38-åringen som la av 2013 men som nu gjort comeback, fick mycket speltid och noterade dessutom en assist.
Hetast (nu snackar vi innebandy, inte känslor):
Adam Colling.
Snacka om att ha kommit igång.
Nio mål på de tretton första matcherna.
Sexton mål på de sju senaste matcherna.
Nu smäller det ju bara när han får ett läge. Tredje bollen han skickade in var misstänkt hög klubba – men svårt för domarna att se den. Oavsett, Colling är het just nu (även utan brorsan, som är skadad).
Karlstad var nog också det lag som var mest glada över poängen. Nu går man upp på 22 poäng och har två pinnar ner till Höllviken (som tog en trea idag) under nedflyttningsstrecket. Kampen för nytt SSL-avtal går vidare.

***

4-0 i matcher i vårens kvartsfinal.
Seger i Småland i höstas.
Men det blev ingen sjätte raka seger mot Växjö för Dalen, som föll med 3-1 på hemmaplan i en tät, tajt och fysisk match.
Det har börjat födas en del rivalitet mellan de här två lagen efter förra årets kvartsfinalbatalj.
Det märktes nu också – inte minst på Växjös segerjubel efter vinsten, det var viktigt att äntligen slå tillbaka Dalen.
Det här blev Växjös match.
Det var talande vid 3-0-målet i powerplay, där bollen spelades in framför mål och lekte flipperkula innan Christopher Holmér fick slag på den och pillade in det viktiga målet. Växjö ville lite mer, jobbade till sig studsarna.
Annars var det ingen spelmässigt propaganda inför storpubliken (2 526 personer), utan det var tajt och tufft, som det brukar vara mellan de här två lagen.
Noterbart:
Målvakterna – Måns Parsjö-Tegnér och Eero Kosonen, två av de bästa i SSL – var riktigt bra.
Plus:
Alexander Bodén gjorde comeback i Dalen. Han satt i första – men släpptes in i andra, och gjorde flera bra aktioner och visade att SSL-handlederna finns kvar, även om det inte blev några pinnar. Han hamnade också i en rejäl dispyt med André Andersson, så han fick känna på SSL-hettan direkt.
Han blir en tillgång för Dalen. Ingen tvekan.
Det behövs också, för Dalen känns inte alls lika heta som i inledningen av säsongen.
Lirare som Jim Johansson och Johan Eriksson hittar målmaskorna för sällan och till och med härföraren Johan Svahn ser ut att ha tappat lite fart.
Dalen, som dessutom inte alls får till det på hemmaplan, har en del att bevisa framöver, tycker jag.

***

Kan Täby vinna SM-guld?
Det kanske är dags att ställa den frågan.
Man är det enda laget som slagit överlägsna serieettan och stora guldfavoriten Iksu och idag levererade man ett nytt styrkebesked när Kais Mora slogs tillbaka med maffiga storsiffrorna 8-3.
Täby är tvåa i tabellen och har nu skaffat sig sex poäng ner till de jagande lagen eftersom Pixbo torskade mot Karlstad.
Att hålla andraplatsen kan bära till final.
Täby har nämligen inte förlorat en enda hemmamatch i år, och blir man tvåa i tabellen så går man in med hemmafördel i både kvart och eventuell semi, och då blir man inte enkla att tas med.
Plus att man så klart slipper Iksu på resan mot Globen.
I stora SSL-enkäten inför säsongen så stämplades Täby som årets potentiella överraskning.
Att Täby är bra är ingen överraskning, men de kanske är ännu bättre än jag trodde.
Landslagskeepern Emelie Frisk är inne på samma linje:
– Med tanke på fjolåret, där vi bara blev sjua i tabellen, så förstår jag att man tänker att vi kan vara en överraskning, men om man ser på truppen och ledarstaben vi har i år så är vi nog ingen överraskning. Vi får se var det landar i slutändan, men vi visste att vi hade något bra på gång.
Två saker är grunden i framgången.
Ett:
Tränarstaben, där Lars Jedheim är riktig vass och dessutom vet precis vad som krävs för att vinna guld. Han har strukturerat upp spelet, fått till tydliga direktiv och är skicklig på att läsa av motståndarna. Han vet precis hur han ska få ut bästa möjliga av det material han förfogar över.
Två:
En bredare trupp. Visst, man har tappat Ranja Varli, men fått in världsbacken Moa Tschöp, har Therese Andersson från start och fick in jokern och poängspelaren Sofie Karlsson från Huddinge.
Nu tappade man förvisso Jenny ”JG” Gustafsson nyligen, granitbacken i defensiven, men man har en annan bredd än ifjol, och kan hantera det bortfallet.
Nu är ju Louise Wickström, som fått klartecken att börja träna efter sina knäproblem, dessutom på väg tillbaka.
Att få in henne växlar upp slagstyrkan ytterligare.
Täby blir att räkna med.
Kanske till och med som ett finallag i Globen.

***

Fler dammatcher idag:

Linköping – Malmö 8-4: Tung seger för Linköping som i och med den här trean skapade ett riktigt getingbo i botten, där fyra lag ryms inom en poäng, och där ett av lagen kommer att åka ur. Det blir rafflande. Amanda Ljunggren fortsätter att leverera för Linköping också, 17-åringen matade in två nya bollar – och även Stina Sjögren och Maja Liljeroth blev tvåmålsskyttar. Malmö åkte på fjärde raka förlusten.

Tyresö-Trollbäcken – Dalen 2-2: Dalen hade 2-0, och till synes kontroll, i den här matchen, men TT kom tillbaka i den sista perioden och lyckades kvittera till slut tack vare sina spetsar i förstakedjan, där både Michelle Rydin och Julia Croneld målade. Dalen är nu rejält indragna i bottenstriden och är bara poängen före Linköping under strecket. Det är sensationellt.

Kalmarsund – Iksu 3-13: Som sades innan matchen, frågan var egentligen bara hur stora siffrorna skulle bli för det fanns inget annat än att Iksu skulle vinna tämligen klart. Äntligen islossning för Amanda Delgado Johansson också, hon som varit skadad stora delar av säsongen, som bara gjort två mål innan – nu satte hon tre mål och gjorde totalt fyra poäng.

Karlstad – Pixbo 7-6: Skräll? Nej, Karlstad är bra hemma, brukar göra bra matcher mot just Pixbo och mästarna är i tveksam form – så det känns inte alls speciellt överraskande att värmländskorna vinner den här fajten. Jessica Eriksson, tre mål, och Tilda Flodell, två mål, hade en stor eftermiddag.

***

Igår:

Pixbo – AIK 6-9: AIK imponerar för tillfället. Först vinst i nyckelmatcherna mot Warberg och Karlstad, och nu en rejäl skalp borta mot Pixbo (som förvisso är i risig form just nu, men ändå). AIK:s toppkedja ledde vägen: Andreas Stefansson (med Alex Kjellbris klubba…) skickade i fyra mål, Axel Larson satte två bollar och evighetsmaskinen Joakim Olsson noterade två assist – samme Olsson som svimmade (!) innan matchen, men som alltså ändå valde att spela. Just nu kan AIK titta mer på slutspel än bottenstrid.

Falun – Warberg 10-4: Falun fortsätter att vräka in mål på hemmaplan och nu satte man tvåsiffrigt – trots att målkungen Alexander Galante Carlström bara prickade in en enda boll i nät. Istället var det formstarka duon Alexander Hallén (4+1) och Johannes Larsson (1+4) som hade mest lekstuga. Tufft, tufft för Warberg nu är sist i tabellen.

Storvreta – Linköping 4-5: Det har ältats ett par gånger, men jag säger det igen – Linköpings lagmaskin har sannerligen börjat mullra igång. Den här gången var det Martin ”Marre” Karlsson som klev fram med dubbla mål och östgötarna har många som kan producera just nu. För Storvreta börjar det bli obehagligt i tabellen. Nian AIK är bara två pinnar bakom nu – samma AIK som man ställs mot i nästa omgång.

Rönnby – Endre 2-7: Hemmastarkt Rönnby mot ett Endre som brottas med formen – ja, så blev det något överraskande storseger för Endre. Och snacka om att gästerna var effektiva. Gotländskorna sköt sju mål på 22 skott. Sara Steen, som blommat ut i år, sköt tre nya mål och dessutom så gjorde stjärnvärvningen från Karlstad, Linnea Wallgren, sina första byten för säsongen – där har Alexander Brinkmanns lag ett trevligt sparkapital framöver.

Warberg – Uppsala 3-7: Nej, Warberg orkade inte ta en skalp till, utan föll hemma mot Uppsala. Gästerna sprang iväg till 5-0 efter två perioder, och avgjorde tämligen tidigt där Warberg inte kunde spräcka nollan förrän i mitten av sista akten. Uppsala är ju kända för att bygga på bredd snarare än spets – och hade hela sju olika målskyttar.

***

Mer innebandy i veckan.

Det är pensionärernas tid nu

av Jonas Gustavsson

Linköpings coach Johan Astbrant ligger nog och drömmer en och annan mardröm just nu.
Han är ju inget fan av att klubbar plockar in gamla avdankade lirare och menar att det devalverar sporten.
Jag förstår vad han menar.
På ett sätt är det ju ett svaghetstecken för sporten att lirare som lagt av eller tagit timeout kommer in mitt i säsongen och i många fall gör skillnad.
Gamlingar som petar undan unga lirare som slitit en hel försäsong och säsong för att leva drömmen om SSL.
Men jag kan inte låta bli att kittlas av alla comebacker.
Jag älskar profiler.
Jag älskar snacket som kommer igång när det presenteras värvningar, det skjuter in ny energi i innebandyn så här i serielunken (ja, med så många matcher i år kan man börja snacka om serielunk).
Januari är comebackernas tid.
Det slår aldrig fel.
Kolla bara:
Amanda Larsson, Linköping.
Mattias Helgesson, Helsingborg.
Peter Reinholdt, Thorengruppen.
Alexander Bodén, Dalen.
Sedan har ju Adam Fransson, Mullsjö, och Johan Barck, Sirius, redan gjort minicomebacker efter att ha varvat ner.
Det är ju inte speciellt många åldringar egentligen, det är ju Mattias Helgesson som sticker ut, i övrigt har ju de flesta spelat SSL-innebandy i närtid.
Kul med fler profiler.
Det här är spelare som sticker ut, som kommer göra skillnad, som skapar lite rubriker.
Jag tror inte det stannar där heller.
Jag blir snarare förvånad om någon relik till INTE dammas av innan januari månad är över.
Johan Astbrant får nog leva med en och annan mardröm till.

***

Roliga nyheter idag att Alexander Rudd ska börja träna igen efter sin hjärnskakning. Det dröjer innan det blir en comeback – om eller när det sker vet han inte själv – men nu ska han försöka i alla fall.
Det viktigaste av allt: han mår bättre.
– Jag har i princip levt som en björn i två månader. Bara sovit och ätit. Det mår man inte bra av, sa han till mig i förmiddags.
– Den senaste veckan har varit bättre. Jag sover fortfarande mycket, men det beror nog inte bara på hjärnskakningen utan att jag inte gör något, man blir seg av det.

***

Då tippar vi helgens matcher och startar med herrarna.

Lördag:

Pixbo – AIK 1: AIK har klivit fram och vunnit två nyckelmatcher – mot Warberg och Karlstad – vilket skapar viktigt andrum i bottenstriden, och därför kan man kliva in med en ganska skön känsla mot Pixbo där man inte har något knivblad mot strupen utan har allt att vinna. Pixbos maskineri hackar nu, fem förluster på de sju senaste, men jag tror ändå att man plockar hem den här fajten, för någonstans så har man en högre kapacitet än man visat på sistone.

Falun – Warberg 1: I sina två senaste hemmamatcher så har Falun kört över Linköping (12-4) och Dalen (8-3), och det finns inte så mycket som talar för att man skulle få stryk av Warberg, dels med tanke på sin form, dels med tanke på gästernas dito. Hallänningarna fick stryk med 1-6 mot Linköping senast, har en seger på de sju senaste, och kan få det jobbigt.

Storvreta – Linköping 2: Repris på SM-finalen och andra mötet mellan lagen den här säsongen, där Storvreta vann efter övertid i höstas, men där östgötarna gjorde en stark slutforcering och kvitterade i slutet. Linköping är i kanonform nu, har fin bredd och maler på – det tror jag räcker mot ett tunnare men spetsigare Storvreta. Linköping nyper absolut poäng, jag tror till och med att det kan bli tre.

Söndag:

Dalen – Växjö X: Dalen lyckades förvisso vinna hemma senast, men har haltat en hel del i Umeå den här säsongen, och jag tror man kan få det jobbigt mot ett frejdigt och formstarkt Växjö som sprudlar av revanschlusta efter torsken mot Thorengruppen senast. Det brukar bli jämnt mellan de här lagen så dunkar in ett kryss. Trolig comeback för Alexander Bodén, det blir en rolig krydda.

Helsingborg – Karlstad 1: Helsingborg – nu mer comebackande Mattias Helgesson i laget? – är starka hemma och tappar mer eller mindre aldrig poäng i hemmafortet, och jag tror man tar hyfsat säkra pinnar mot ett Karlstad som pendlar grovt när det gäller formkurvan. Skåningarna är hetare, bredare och spetsigare – och har en keeper i Jonathan Paulsson som är i kalasform. Och så klart: Mika Kohonen, 998 pinnar, jagar vidare mot sin magiska gräns.

Höllviken – Thorengruppen 1: Detta är en måstematch för Höllviken, mer eller mindre. Skåningarna har fyra poäng upp till nedflyttningsstrecket där Karlstad och just Thorengruppen finns, och att tappa en trea till Thorengruppen skulle vara ödesdigert. Jag tror Höllviken pallar pressen, men det blir inte med breda marginaler. Thorengruppen har ändå visat skaplig form på slutet.

Mullsjö – Sirius 1: Sirius svarade för smått galna elva mål senast när man vann nyckelmatchen mot Thorengruppen, och Uppsalalaget har nu två viktiga segrar i rad. Nu möter man ett lag i praktform – och då lär man inte räcka till. Mullsjö, som alltid är bra i Nyhemshallen, kan ta poäng för 14:e matchen i rad och det tror jag också att man lyckas med.

Damerna då!

Lördag:

Rönnby – Endre 1: Rönnby har en tung och diger skadelista – inte minst stjärncentern Adina Augustsson och stjärnskottet Jonna Sjöberg saknas – men har ändå stått upp ganska bra på sistone, och svarade för en imponerande upphämtning mot Uppsala senast. Jag tror man luggar Endre också, som vann mot jumbon Kalmarsund senast men som har sviktande form.

Warberg – Uppsala 2: Warberg har spelat in två viktiga segrar vilket skapat bra utgångsläge i bottenstriden, och det finns absolut poängchans mot ett Uppsala som haft en del trubbel på sistone, som drabbats av ett avbräck i Johanna Stenberg (motivationsbrist) och som föll ihop mot Rönnby senast. Men – Uppsala är i grunden ett bättre lag, så jag tror ändå gästerna tar det här.

Söndag:

Linköping – Malmö 1: Linköping är just nu under nedflyttningsstrecket och har tre poäng upp. Poängbehovet är alltså stort. Lirar Amanda Larsson så ökar slagstyrkan och då kan man absolut lugga Malmö som förlorat en del på slutet. Noterbart: Amanda Ljunggren, 17, i Linköping har gjort mål i fem raka matcher.

Tyresö-Trollbäcken – Dalen 1: Dalen har tagit en trepoängare på de tolv senaste matcherna, och det blir inte lätt att vinna mot TT heller för nykomlingen är stark hemma och har en hög arbetsetik. Jag tror TT tar den här fajten faktiskt. OM det blir på det viset så börjar nedflyttningsstrecket komma obehagligt nära Dalen – och det är så klart anmärkningsvärt.

Kalmarsund – Iksu 2: Jumbon mot serieettan, det kan så klart bara gå på ett sätt och frågan är bara hur stora segersiffrorna är. Visst, allt kan hända i idrott, men vinner Kalmarsund här – eller ens tar poäng – så får de anses som säsongens största knall. Nej, Iksu vinner klart.

Karlstad – Pixbo 1: Karlstad har vunnit alla matcher på hemmaplan den här säsongen och brukar traditionellt göra bra matcher mot just Pixbo, så jag tror att värmländskorna tar hem den här matchen. Pixbo sopade till Linköping med 9-3 senast, men har faktiskt bara tagit två treor på de sex senaste matcherna. Noterbart: Karlstads stortalang Frida Swahn har gjort mål i fem raka matcher.

Täby – Kais Mora 2: Omgångens stormatch mellan två lag som vill utmana om de ädlaste medaljerna. Täby har vunnit alla sina hemmamatcher medan Kais Mora vunnit två raka borta och tog poäng mot Iksu senast – så det är två formstarka topplag som ställs mot varandra. Hur det går? Svårtippat, men Kais Mora visade verkligen klass mot Iksu senast, och får min röst. Men det blir tajt.

***

Intensiv helg och full bevakning på söndag.

Dags att se verkligheten i ögonen

av Jonas Gustavsson

Sett noll innebandyminuter ikväll.
Flikar ändå in en kort kommentar om det som hände.
Och fastnar så klart vid Linköping 6-1-seger borta mot Warberg.
6-1.
Jag trodde att östgötarna skulle ta den där matchen, men inte att man skulle sno pinnarna så enkelt (som jag har förstått att det ändå var efter att ha läst lite kommentarer efteråt). Linköping är bra nu, det är bara att konstatera.
Samtidigt är Warberg inte bra.
Någon Ulf Hallstensson-effekt – i alla fall poängmässigt – har vi inte sett röken av.
Fyra poäng på fem matcher med honom vid rodret skrämmer inte.
Det börjar sannerligen bli dags för Warberg att leverera snart, för tåget har börjat rulla. Falun, Helsingborg och Dalen väntar i de kommande matcherna, det är inga lätta matcher precis.
Just nu är man nästjumbo med två poäng upp till säker mark.
Inget skrämmande avstånd.
Många matcher kvar att spela.
Men.
Jag har en känsla av att Warberg lever kvar i svunna tider. Att man fortfarande tror att man är ett topplag, på något sätt.
Jag kanske har fel, men det känns som att många i och omkring Warberg försöker hitta ursäkter.
Det skiner igenom inte minst på sociala medier.
Felaktiga domslut.
Dåligt golv.
Otur.
Det kanske spelar in.
Men det är lätt att skylla ifrån sig.
Svårare att analysera sig själv.
Men det kanske är dags att se verkligheten i ögonen. Man är inte längre den storklubb man en gång var. Man kanske kan komma dit igen, men det ligger en bra bit in i framtiden. Det går inte att drömma om gamla minnen, drömskt blicka in i prisskåpet. Verkligheten ser annorlunda ut.
Warberg kanske inte är bättre än tabellen skvallrar om just nu. Jag tror att alla i och omkring Warberg måste inse hur verkligen ser ut, att man just nu är förbisprungna av ett gäng andra klubbar, att man är ett bottenlag i SSL. När man insett det, då tror jag man också kan hitta sätten att resa sig.
Jag kanske inbillar mig.
Man kanske inser allvaret.
Har tänkt tanken att man kan rasa ur SSL.
Men jag uppfattar det inte så.
AIK är inte heller det storlag men en gång var, men där har man någonstans landat i verkligheten, insett att det är kamp för överlevnad som numera står högst upp på priolistan. Det hymlar man inte med.
Jag känner inte att Warberg insett samma sak.
Men det borde man kanske göra.

***

Elva mål av Sirius.
När hände det senast?
Uppsalalaget tog en blytung trea borta mot Thorengruppen efter ett rejält otippat målkalas, där Sirius vann med 11-6.
Efter att inte ha gjort mål på tre matcher så klev klumpmålskytten Johan ”Mr Distinkt” Eriksson fram igen och lastade in tre bollar.
Nu skapar Sirius andrum i bottenstriden.
Fem poäng ner till Warberg under strecket.
Thorengruppen:
Noll pinnar av comebackande Peter Reinholdt.
Men nya mål av Victor Nensén.
Det räckte dock inte.

***

Uppsnack inför helgen imorgon.

Landslagsmålvakten snodde rampljuset

av Jonas Gustavsson

Införsnacket handlade om Mika Kohonen.
Eftersnacket handlade om Jonathan Paulsson.
Landslagskeepern Paulsson – i mitt tycke SSL:s bästa målvakt den här säsongen – var fullkomligt strålande när Helsingborg till slut lyckades 3-2-vinna mot Mullsjö efter övertid.
Han räddade skåningarna gång på gång i matchen, och vi minns ju inte minns pareringen av Gustav Svenssons avslut på nära håll i den tredje perioden, och bollen han vispade bort från mållinjen. Mullsjö malde verkligen på, men Paulsson var omänsklig.
Sedan kom ju det där misstaget (ja, det får vi ändå stämpla det som, även om alternativen var bristfälliga). Det korta utkastet till Mika Kohonen som direkt fick Daniel Gidske i ryggen som snodde bollen – och sedan fick det snabbt från Gidske till Sebastian Palmqvist till Kasper Hedlund på borte stolpen som enkelt vinklade in den poänggivande 2-2-bollen.
Det där utkastet kostade tre poäng, men hade inte Paulsson stått i buren hade det inte blivit några pinnar alls.
Han tog ju också revansch på övertid.
Han svarade för ett lika magiskt som hårt och precist utkast som friställde Daniel ”Magic” Johnsson som ensam med Benjamin Löfdahl inte gjorde något misstag när han lirade hem dubbla poäng till hemmalaget.
Själv menade han att utkastet inte alls var perfekt.
– Det var faktiskt inget perfekt kast. Jag fick inget grepp med ena foten och snubblade till. Jag trodde inte det skulle bli så lyckat. Det var lite tur, sa han.
Nåja.
En målvakt brukar ju säga att de svåraste skotten att rädda är de när det blir en halvträff eller så, de bästa utkasten kanske följer samma logik. Vad vet jag.
Passade också på att fråga om det var givet för Paulsson att stanna i Helsingborg i våras, då hans avtal gick ut och han till slut skrev på ett treårskontrakt.
– Ja, det var det väl, för ingen annan hörde av sig, sa han.
Låter ju absurt.
Ringde verkligen ingen till Jonathan Paulsson?
Tjänstefel, kan man tycka.
Mika Kohonen då?
Ja, han stod ju på 998 poäng inför matchen, alla väntar på att han ska spränga den där 1000-poängsplatån, men ska vi vara ärliga så var det inte speciellt nära den här kvällen. Poängchanserna var tämligen få. Det var i ett powerplay i mittperioden som han passade till ett Daniel Johnsson-skott (passningar till honom kan ju alltid ge poäng…) samt hade ett misslyckat avslut, men så mycket mer var det inte.
Jakten fortsätter på söndag.
Tristast:
Jonathan Nilsson som skadade sig i andra perioden, där han tog sig åt knäet och fick hjälp att lämna planen. Det såg verkligen inte bra ut.
Mullsjö är riktigt jäkla bra just nu. Västgötarna – ikväll utan kaptenen och härföraren David Gillek – borde ju tagit en trea här, men rånades av den där Paulsson. Trots det hittade man en väg att ta poäng igen när man fick in den där 2-2-bollen med mindre än tre minuter kvar att spela, och det innebär att man tagit poäng i tretton raka matcher.
Den sviten har verkligen respekt med sig, även om den ”bara” innehåller sex trepoängare.
Kim Ganevik stod föresten för matchens passning (ja, med klubban då, Paulssons utkast vid 3-2 var snäppet värre) när han friställde Adam Fransson med en direktpassning – men veteranen sköt över.
Den passningen var värd ett bättre öde.

***

Snacka om att vinna rätt matcher.
AIK slog ju Warberg efter övertid senast, och åkte nu till Karlstad och tog en tung, viktig och imponerande 11-5-skalp.
En seger som gör att man nu har hela sex poäng ner till nedflyttningsstrecket.
Två spelare stod ut:
Simon Götz och Joakim Olsson.
Götz, som ju jämförts med Rasmus Sundstedt, skickade in tre mål och en assist, att jämföra med hans tre mål och två assist på hela säsongen innan dess. 19-åringen är ingen Sundstedt ännu, inte ens i närheten, men han är en modern, rörlig och dynamisk back som vuxit i SSL-kostymen allteftersom under säsongen. Nu kom han helt rätt, imponerade med sina rusher och sin förmåga att hitta ytor, och det var ju inga dussinbollar han drog in i nätmaskorna heller.
Han håller på att växa ut till något riktigt bra.
Det gör också Joakim Olsson.
Han är ju en megasuccé för AIK i år. En jackpott. När man ser honom lira nu är det ju ett under att Storvreta inte kunde hitta en mer prominent roll till honom. Eller så var det bara så att han behövde en ny miljö, lite blanka papper, istället för att hela tiden ha utgångspositionen som gnuggare i Vretas tredjelina.
Nu är han överallt hela tiden. Jobbar kopiöst åt båda håll, tar initiativ, vågar bryta fram, både skjuter och passar.
Han är lungorna i AIK just nu.
Matchen då?
Ja, det var verkligen AIK:s match på något sätt. I första perioden bara flöt det på och man fick en 4-0-ledning. 3-0-målet var talande: stark räddning av Albin Engholm, kontring, mål av Simon Götz. Pang, pang, pang. I andra perioden ägde Karlstad massor av boll, nådde så nära som 2-4, men sedan kom 2-5 som en blixt från klar himmel – fint skott av Kevin Lieback Asp – och sedan kändes det klart.
Karlstad är väldigt ihåliga bakåt.
Helt borta på vissa baklängesmål.
Där har man en hel del att grubbla över.
Dessutom: lägg ner det här med förstärkningar i innebandy. Daniel Gonzales Palm såg ut att ramla väldigt tungt, och ha väldigt ont, efter att ha fått en liten knuff av Joakim Olsson. Benen är till för att stå på – då ska de också användas till det.

***

Dalen hade ingen chans mot Falun på bortaplan.
Dalalaget var på rejält spelhumör, sprang ifrån till 7-1 efter halva matchen och vann till slut med klara 8-3.
I första perioden var det mer eller mindre bara ett lag på banan. Det satte liksom tonen för hela matchen, Dalen fick jobba och slita hela tiden, och fick liksom inget med sig.
När Falun rullar boll så här är det en fröjd att skåda.
Vi såg flera fina aktioner.
Inte minst Johannes Larssons Maradona-takter när han fotpassade fram Alexander Hallén till 5-1-målet.
Hallén som gjort 13 mål båda sina två första SSL-säsonger, och som nu står på 13 baljor igen. Han lär göra några till – så de här kommer bli hans bästa säsong någonsin. En av de där riktigt vassa spelarna bakom Faluns förstafemma som det sällan snackas om.
Annars var det ju stjärnorna som gnistrade:
Två nya mål av Alexander Galante Carlström – gjort nio på de fyra senaste – och totalt fyra poäng, och han leder nu skytteligan med tio mål och poängligan med 16 poäng. Snacka om galen dominans.
Rasmus Enström skickade in ett hattrick och gjorde mål för femte matchen i rad. Efter några 40-poängssäsonger så verkar liraren vara på väg mot 60-poängsformen igen. Det är ju där han ska vara.
Dalen då?
Ja, vid vissa av Faluns upprullningar så trodde man knappt själva på att det skulle gå att värja sig. Det såg oväntat passivt ut stundtals, faktiskt.
Dalen är en bra bit ifrån den form man uppvisade i början av säsongen.
Men fortfarande kul att se Fredrik Edholms bössa.
Det är bra löd i den.
Han satte två bollar idag.
För övrigt:
Med tanke på att Billy Nilsson och hans säregna frisyr vajar nere i alperna numera så kanske Edholm ska ha priset för mest udda frisyr i ligan (?) med den där tofsen som guppar mitt på huvudet.

***

Två matcher imorgon.

Det är han som ska hyllas för 1000 poäng

av Jonas Gustavsson

Historik, milstolpar, rekord.
Vi lever här och nu, det är det aktuella som hela tiden är i fokus, men det är historiken som bygger idrotten, som bygger stjärnor och profiler, som skapar hjältar och odödliga legender.
Innebandyn är en ung sport, men har redan hunnit skapa ett galleri av stjärnor, hjältar och legendarer.
Mika Kohonen står på 998 poäng och kan när som helst skriva historia som den förste att nå 1000 SSL-poäng (grundserie plus slutspel).
Kanske redan ikväll.
Men idag går inte hyllningen till honom.
För det finns någon annan som ska hyllas för de där tusen poängen.
Nämligen Klas Pettersson.
Det finns en tydlig gemensam nämnare mellan Klas Pettersson och Mika Kohonen: de har satt avgörande avtryck i statistiken.
På olika sätt – eller inte. Beroende på hur man ser det.
Klas Pettersson jobbade länge på Svenska Innebandyförbundet innan han tragiskt gick bort i cancer 2013, bara 41 år gammal.
Det gör fortfarande ont att tänka på att han är försvunnen, på många sätt. Han var en av dem som innebandyfrälste mig, inte minst.
Klas stora passion var statistik. Han berättade att han rotade igenom alla protokoll som var gömda i förbundets katakomber, digitaliserade och sammanställde all statistik för de högsta serierna på dam- och herrsidan, byggde upp den bank av noteringar, rekord och milstolpar som borde vara varje idrotts självklarhet, men inte existerade i innebandyn innan han tog saken i egna händer.
Ett fantastiskt arbete.
Ett viktigt arbete.
Nu står på Mika Kohonen på 998 poäng, en fantastisk notering på alla sätt och vis, men hylla också Klas Pettersson.
Hade inte han funnits hade inte en käft vetat att Kohonen just nu stod inför en fantastiskt historieskrivning.
Klas Pettersson sammanställde all statistik fram till 2012. Han visste att han inte skulle få uppleva Kohonens magiska notering på 1000 poäng, men han visste att det kunde ske någon gång. Därför bad han Mikas fru, Cecilia Kohonen, att ha koll på statstiken framöver. Så att det inte skulle falla bort.
Hedervärt av Klas.
Men – också en känga till innebandysfären.
Han litade inte på att någon skulle föra hans statistikarv vidare.
Dessvärre fick han rätt.
Det är tider nu där vi ska hylla Klas Pettersson, Mika Kohonen och innebandyn, men samtidigt är det sorgligt att Svenska Innebandyförbundet har slarvat bort det som Klas Pettersson byggde upp.
Ingen har fört statistikarvet vidare.
Idag får vi journalister sitta med egna miniräknare för att pussla ihop milstolpar och poängrekord.
Det hade aldrig hänt om Klas Pettersson fått leva vidare.
Ska någon hyllas när 1000-poängsvallen nu ska sprängas i SSL för första gången, så är det han.

***

Tippning av veckans matcher.

Onsdag:

Falun – Dalen 1: Intressant slag mellan ett av seriens bästa hemmalag och ett av seriens bästa bortalag, en kamp mellan fartfyllt bollrull och disciplinerad defensiv. Systemkampen mellan Falun och Dalen tilldrar sig alltid intresse. Det känns som en ganska öppen match, men Falun är som alltid favoriter och jag tror också att man motsvarar de förväntningarna i den här matchen. Misstänker att Emil Johansson är tillbaka hos dalalaget också, och då adderar man en dimension som man saknade mot Mullsjö senast.

Karlstad – AIK 1: De här sexpoängsmatcherna i bottenstriden återkommer i varje omgång och här har vi en ny sådan batalj. Båda lagen ligger ovanför nedflyttningsstrecket och har två respektive tre pinnar ner till Warberg, och laget som vinner den här kampen skapar sig så klart fördelar. Det här är två lag som man inte vet riktigt var de står, som kan bjuda både på fågel och fisk. Jag tror ändå att Karlstad i kraft av hemmaplan och en formstark förstakedja vinner.

Helsingborg – Mullsjö 1: Allt fokus inför den här matchen kretsar kring Mika Kohonen, veteranen som står på 998 poäng och som kan nå milstolpen 1000 poäng (grundserie och slutspel) som första spelare någonsin (och enda spelare på väldigt, väldigt, väldigt länge). Om vi lägger bort det så möts ett hemmastarkt Helsingborg och seriens formstarkaste lag Mullsjö. Någonstans säger logiken Mullsjö, men alla sviter (poäng i tolv raka) bryts någon gång. Jag tror det blir här, Helsingborg har bara en pinne på tre matcher och kan mer än man visat. Nu lossnar det igen, tippar jag.

Torsdag:

Thorengruppen – Sirius 1: På tal om sexpoängsmatcher i bottenstriden. En ganska lurig match mellan två lag som är disciplinerade, smarta och som framförallt vågar spela efter sina resurser fullt ut. Egentligen kan den här matchen gå hur som helst, men Thorengruppen är riktigt bra på hemmaplan – och just spelplatsen tror jag fäller avgörandet i en tät historia. Dessutom: Peter Reinholdt, den rutinerade poängräven, gör comeback hos Umeågänget. Kul krydda.

Warberg – Linköping 2: Warberg är i stort poängbehov då man just nu parkerar under nedflyttningsstrecket – men att klå Linköping blir inte lätt. Den östgötska maskinen har börjat rulla de senaste matcherna, Christian Mattsson har börjat visa spirande form och många har lyft sig. Warberg har absolut poängchans men… nej, jag tror Linköping snor samtliga tre poäng.

***

På återhörande ikväll.

Sida 1 av 39
  • Tjänstgörande redaktör: Fredrik Palmqvist
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB