Fyra av fem är överraskningar

av Jonas Gustavsson

Bara slog mig den gångna veckan – poängligatoppen ser sannerligen inte ut som man kunde förvänta sig inför säsongen.
I alla fall inte den absoluta toppen.
Bland de fem bästa finns ingen Alexander Galante Carlström, Rasmus Enström, Henrik Stenberg, Jimmie Pettersson, Andreas Stefansson eller Linus Nordgren, för att nämna några av ligans hetaste poänglirare.
Jodå, de där skuggar toppen, några av dem är topp-tio, men det är ett gäng överraskningar överst.
Fyra av dem är knallar, kan man säga.
Att tjeckiska ångloket Matej Jendrisak – en av SSL:s absolut bästa och mest kompletta centrar som kombinerar fysik, teknik och allroundspel på ett närmast nog unikt sätt – finns med där uppe är ingen knall, men övriga.
Bara kolla:
#1 Max Wahlgren, Pixbo.
Denna lirare har ju släpat runt på ett dåligt rykte ett tag. ”Han har bara sitt skott”, ”han är lat”, ”han är en flyttfågel”. Nu ger han svar på tal. Max Wahlgren är en utpräglad snajper och just nu gör han det fantastiskt bra som spjutspets i formlaget Pixbo.
26-åringen är en typisk spelare som har skickligheten för att vara en toppspelare, men som måste bestämma sig för om han vill vara den där toppspelaren eller inte. Jag tror Jonas Eliasson har gjort underverk med honom, fått honom att inse vad som krävs för att lyfta sitt totala spel.
Snacket jag hör är också att Wahlgren verkar vara i bättre harmoni än någonsin i karriären.
#2 Christoffer Andersson, Höllviken
Tvåmetersmannen, ”Skånes Kim Nilsson”, ”CA” – ja, kärt barn har många namn, och Christoffer Andersson slog ju igenom redan ifjol, och hade säkerligen rivit ner större rubriker om det inte var för den där knäskadan som gjorde att han missade en hel del av våren.
Coachen Vidar Jonsson hyllar forwardens kliniska och hypervassa avslut, och det är bara att stämma in i kören. Han har en fantastisk snärt i skottet. Han har också berättat att han tränat massor på sitt skott.
21-åringen – som otroligt nog inte blev nominerad till årets rookie ifjol – har tagit ett kliv till i år och har fortfarande stor uppsida.
#4 Gustav Fritzell, Linköping
Han har väntat på att explodera, men nu har det hänt. Gustav Fritzell har redan sopat in 16 mål i höst, att jämföra med dubbla 15-målssäsonger innan dess. Skickligheten och målsinnet har funnits där länge, här är känslan att det har handlat om att växa i SSL-kostymen – plus att han fått mer förtroende i år.
23-åringen har också berättat att han mått bra av att flyttas upp lite i laget, få spela mer spets, vilket ger fler och bättre avslutslägen.
Ja, han har ju till och med fått landslagsdebutera, så snacka om att ha tagit hästkliv under hösten.
# Jonathan Nilsson, Helsingborg
Det var ju för två säsonger sedan som Helsingborg valde att ge Jonathan Nilsson chansen med superduon Linus Nordgren och Daniel Johnsson, och då bara exploderade talangen, började våga ta för sig och fick rejäl lossning i den offensiva produktionen.
Han fick spela en del med den där duon ifjol också – och 22-åringen har absolut dem att tacka för mycket, men både ifjol och framförallt i år har Nilsson visat att han kan stå på egna ben, och han har ju också fått landslagsdebutera.
Talangen fullkomligen vräkte in mål i början, när Helsingborg var som bäst, och även om takten på både mål och poäng svalnat lite sedan dess så är produktionen bra.
Kul med nya namn i poängtoppen!
Det känns – något som jag baserar på just känsla – som det varit mycket same-same i poängtoppen några år.
Sedan är säsongen ännu ung, så det kan hända fler grejer och ett gäng drakar lär avancera vad det lider.
Men uppfriskande med nya namn i toppen!

***

Tippning av helgens matcher!

Lördag:

Helsingborg – Örebro 1: Helsingborg slog sensationellt tillbaka Storvreta med 5-4 senast efter magiskt spel av Jonathan Edling i slutperioden. När ett jojo-lag som FCH gör en sådan prestation doftar det baksmälla så det sjunger om det, men… nu möter man ett Örebro som dippat rejält, bara tagit två poäng på sju matcher och har en förstakedja som gått från glödhet till, snällt sagt, halvljummen. Helsingborg tar detta.

Jönköping – Sirius X: Sirius fick till ett viktigt trendbrott senast när man slog tillbaka Växjö hemma och håvade in höstens blott andra trepoängare, något som kan skjuta in en hel del självförtroende i den tidigare stukade spelartruppen. Inför den matchen så hade Uppsalagänget också börjat ta råd av mental coach – och att då få effekt direkt kan lyfta laget. Jönköping kommer från en stjärnsmäll mot Dalen och har mycket sjukdom i laget, men har gått 100 % mot alla lag som förväntas ligga på nedre halvan så smålänningarna ska inte räknas bort. Dunkar in ett kryss.

Söndag:

Storvreta – Höllviken 1: Någonstans känns det som att Höllviken kan få sota för Storvretas förlust mot Helsingborg senast, en match där man vaknade till på allvar först i den sista perioden. Gissningsvis så är det mer påslag från första tekning här, och då ska Uppsalalaget vinna klart. Höllviken bröt en negativ trend genom att slå tillbaka jumbon Thorengruppen senast, men ska inte räcka till här även om flera av spetsarna är i fin poängform.

Linköping – Dalen 1: Linköping har fått en boost sedan Johan Astbrant tog över huvudansvaret i båset och senast forcerade man tillbaka Falun och vann med 8-5 efter en imponerande insats i tredje perioden. Dalen blandar och ger en del: slog Helsingborg borta, fick storstryk av Växjö borta, vann stort mot Jönköping hemma – så svårt att säga vad vi får se från Umeålaget. Känslan är att östgötarna är stabilare just nu – så det blir en etta.

Thorengruppen – Pixbo 2: Thorengruppen har det oerhört jobbigt. Bara två vinster på hela säsongen och i de senaste omgångarna har man förlorat nyckelmatcher mot bottenkonkurrenter som Höllviken och Jönköping. Nu ställs man mot lagmaskinen Pixbo som går från klarhet till klarhet, som vände ett 0-3-underäge till seger mot AIK senast och som bara mullrar på. Pixbo är för stabila för att torska här, men det blir inga stora siffror.

Mullsjö – Falun X: Det här brukar bli roliga möten och matchen känns som en av helgens största höjdpunkter. Mullsjö har vunnit sex av de sju senaste matcherna utan att för den delen imponera speciellt mycket, men det lär vara en annan tändning när Falun kommer på besök. Gästerna föll mot Linköping senast och lär också sätta på fullt blås – så räkna med underhållning. Fegar ur med ett kryss.

AIK – Växjö 2: AIK tappade en 3-0-ledning mot Pixbo senast och förlorade, och har överlag haft en tuff höst där nedflyttningsstrecket nafsar i hälsenorna. Framförallt är det försvarsspelet som inte varit bra. Växjö föll mot Sirius senast, lär knappast vara nöjda med den insatsen, och kommer spira av revanschlusta – och det tror jag också fäller avgörandet här, för Växjö är i grunden dessutom ett betydligt skarpare lag.

***

Full bevakning på söndag!

Stjärnan tillbaka – då hände något annat

av Jonas Gustavsson

Åtta matchers frånvaro.
Ja, så lång blev ju avstängningen för Linus Henriksson i Pixbo efter klubban i ansiktet på Växjös Christopher Holmér.
I sin comeback gjorde han mål, fixade en straff, hade stor del i Pixbos magiska vändning från 0-3-underläge till 6-4-seger – men tyvärr hamnade det där i skuggan av en ny incident i den tredje perioden.
Pixbos Jens Milesson och AIK:s Alex Kjellbris hamnade i en duell, krokade i varandra och trillade.
Bilder visar hur Milesson tar ett rejält grepp om Kjellbris hals och efter matchen visade AIK-forwarden också bilder på fula märken.
Inget snyggt tilltag.
Över gränsen så klart.
Milesson fick matchstraff – men jag misstänker att det kan bli något efterspel på det där.
Pixbo lär få dra igång sin krishantering.

Igen.
Matchen då?
AIK sprang ifrån till 3-0 anförda av superspetsen Andreas Stefansson (ett mål, två assist) och såg heta ut, men sedan sköt Pixbo sex raka mål och förvaltade det övertaget in i mål där det blev en 6-4-seger.
Linus Henriksson fullbordade vändningen när han skickade in 4-3 – och sedan svarade han för en fin aktion och inbrytning som renderade en straff som Max Wahlgren förvaltade fram till 5-3.
Båda målen kom under andra halvan av tredje perioden – och var de målen som grundade segern, som spikade den otroliga vändningen, som förvandlade kanonläge till tufft läge för AIK.
Det gick inte ta miste på glädjen hos Linus Henriksson efter fullträffen.
Han log med hela ansiktet – och lite därtill.
Coachen Jonas Eliasson sken ikapp.

Man kan säga vad man vill om Linus Henrikssons rapp som gav åtta matcher. Det är svårt att peka ut forwarden som en ful spelare, det som hände var något som inte var överlagt utan som hände i stridens hetta, och nu har han fått och tagit sitt straff (i alla fall i innebandyns instanser) så det är läge att dra ett streck över hela historien.
Att han älskade att vara tillbaka och spela innebandy, var det inget snack om.
Annars?
Ja, grym vändning av Pixbo så klart, som trots en svag start och en tuff avslutning totalt sett kändes som det bättre laget.
Max Wahlgren sopade in tre nya mål – och nu toppar 26-åringen hela poängligan i SSL.
I Sportbladets SSL-enkät inför förra säsongen pekades han ut som en potentiell floppvärvning. Han har kallats flyttfågel för alla sina klubbyten, han har kallats lat, han har beskyllts för att bara ha ett skott. Max Wahlgren har berättat att han skiter i vad andra tycker – men nog måste han där innerst inne mysa lite…?
Nu visar han hur bra han kan vara.
Hela Pixbo är ju en framgångsmaskin.
Imponerande.

***

Det där behövde Sirius.
Uppsalalaget, som varit hösten stora besvikelse, lyckades (överraskande, får vi säga) vinna hemmamötet mot Växjö med 6-4 efter att ha gjort en väldigt bra insats, samtidigt som det inte kändes som gästerna kom upp i sin bästa klass.
Att det var en viktigare match för Sirius än Växjö var givet, och någonstans var det kanske de extra Sirius-procenten i vilja som avgjorde.
Det syntes tidigt att Sirius hade glöd i alla fall.
Ett par psykologiskt viktiga mål lade grunden till hemmavinsten:
* Daniel Stenlund gjorde allt på egen hand när han satte 4-2 bara tre sekunder från andra paussignalen. Han startade från bakom egen bur, drog iväg längs kanten och drog sedan på med ett backhandskott från långt håll.
* Kevin Söderling sopade in 5-3 med ett vackert volleymål snabbt efter att Växjö 3-4-reducerat i tredje perioden, och Sirius fick då den där tvåmålsluften som är så mycket skönare än att bara leda med en enda boll.
* När Växjö började trampa upp rejält så fick Sirius ett powerplay med sig, och då bombade Calle Kostov-Bredberg in ett skott fram till 6-3 som var lika hårt och distinkt som den vilja och mentalitet som genomsyrade Uppsalagänget.
Växjö gjorde en massiv slutforcering, plockade Eero Kosonen – som med sina mått mätt hade en sådär afton – redan med fem och en halv minut kvar, fick en snabb reducering, hade bud på mer och anspänningen gjorde sig talande när Sirius vid ett Växjö-frislag nere i hörnet lyckades ställa sex utespelare på planen och följaktligen fick en tvåa på botbänken.
Då klev Hampus Bodin fram och gjorde några nyckelräddningar, främst den på närskottet från målhete Ludwig Persson.
Det var inte enkelt, man fick kämpa – men slitet gav resultat.
Sirius blott andra trepoängare i höst.
En trepoängare som så klart betydde mest mentalt då man behövde få känna att man kan vinna, men som också betydde en hel del tabellmässigt.
Nu är Sirius uppe på tio poäng – och är bara en pinne efter AIK och tre pinnar efter Örebro, två lag som går kräftgång just nu. Så Sirius har vittring.
I helgen har man bortamatch mot Jönköping – en fullt realistisk match att vinna även om smålänningarna imponerat – samtidigt som AIK möter Växjö och Örebro ställs mot Helsingborg.
Vad tror ni?
Är Sirius över strecket när vi summerar helgen?
Inte omöjligt alls.
Matchens snyggaste?
Joakim Olssons boxplay-förarbete till Jacob Drews 1-1-påse.
Matchens roligaste?
Ja, det var nog Daniel Stenlund efter 4-2. Hela laget sprang in för att gratta honom för det viktiga målet, själv var han sedan snabbast (!) av alla hem till båset och fick stå där och vänta själv medan lagkamraterna lunkade tillbaka.
Snacka om att vara taggad på att fortsätta matchen.

***

Mer innebandy i helgen – uppsnack imorgon eller lördag förmiddag.

Tvåmetersmannen längst och bäst

av Jonas Gustavsson

Het, hetare, Christoffer Andersson.
Det snackas mest om spetskedjan med Daniel Persson, Johannes Wilhelmsson och Pontus Karlson när Höllviken kommer på tal, men den som varit genomgående bäst och jämnast den här säsongen är ”CA”.
Nu toppar tvåmetersmannen sensationellt poängligan.
Vem såg det komma innan säsongen drog igång?
Inte många.
Inte ens han själv.
– Det är stort. Jag har inte tänkt så mycket på det, men det är överraskande och något som jag verkligen inte räknat med. Att vinna poängligan är inget jag strävat efter, sa han när jag frågade hur det kändes.
Stortalangen, en gång kallad ”Skånes Kim Nilsson” vilket bitit sig fast i mitt minne, har hunnit bli 21 år och nu känns det som han är redo att kliva in bland de bästa målspottarna i ligan.
Han var ju på god väg redan ifjol (hur sjutton kunde han inte nomineras till årets rookie då?), innan en knäskada satte stopp för framfarten.
Fast han avslutade ju magiskt ändå.
Då sades det att säsongen skulle vara över, men han kom tillbaka i slutet och var en stor bidragande anledning till att skåningarna löste nytt SSL-avtal i den högdramatiska våravslutningen. I derbyt mot Helsingborg spelade han bara powerplay, men kastades in i slutminuten och sköt 7-6 vilket gav nödvändig vinst i den matchen, och det var ju också han som satte 7-7-målet mot Växjö i den sista omgången, det målet som till slut räddade Höllviken kvar.
Det kan mycket väl vara han som skjuter hem ett nytt SSL-avtal för skåningarna den här vintern också.
Han är het som en spis.
Höllviken-coachen Vidar Jonsson höll inte inne med berömmet:
– Hans avslut är kliniskt. I momentet när han har bollen vid sargen och ska in och hota så hade jag inte bytt ut honom mot någon i svensk innebandy, där är han bäst just nu, sa han.
Ja, skottet är fantastiskt.
Effektiviteten också.
Han satte tre mål, och adderade en assist, i den viktiga 10-4-segern mot Thorengruppen.
Det var ändå ganska tajt väldigt länge, och TTG reducerade ju till 3-4 i slutet av andra perioden och hade ett powerplay i tredje för att gå för 4-4 – men misslyckades där, och på sekunden som utvisningen tickade ut så gjorde Höllviken istället 5-3, och sedan rann det bara på för hemmalaget.
Man hamnade i ett flow och det kändes som varenda skott gick in.
Viktig seger för Höllviken på undre halvan av tabellen. Man hade ju fyra raka torsk inför matchen och de tre hemmamatcherna mot ”bottenkollegorna” Jönköping, Örebro och AIK hade ju bara genererat en poäng, så visst var det ett viktigt trendbrott på många sätt och vis.

Christoffer Anderssons 9-4-mål var en soloshow som sken av självförtroende, och är det någon som har just självförtroende just nu så är det ju ”CA”.
Vidar Jonsson menar att vi inte sett det bästa av honom ännu. Grabben är ju två meter lång och jobbar fortfarande med stabiliteten i sin gängliga kropp, och Jonsson tror att vi ser maxkapaciteten om tre, fyra år.
Så det finns mer att ta av.
Men sjutton vad lång han är alltså.
Jag var bara tvungen att fråga honom om ingen basketklubb ringt och frågar om han inte ska byta sport.
”CA” skrattade.
– Nä, jag har svårt att träffa korgen faktiskt. Jag måste erkänna att jag är helt värdelös där, sa han.
Nät som nät gäller uppenbarligen inte.
Målmaskor prickar han ju kliniskt.

***

”Det här håller aldrig”, tänkte jag när Storvreta drog upp tempot och pressade tillbaka Helsingborg i den tredje perioden.
Ett Helsingborg som något sensationellt spelat till sig en 5-1-ledning efter två perioder efter ett gäng vassa spelvändningar, men som trycktes ner i strumplästen under långa stunder av sista akten.
Efter drygt tolv minuter av slutakten så hade Storvreta gjort tre mål, reducerat till 4-5 och tvingade Helsingborg till timeout.
Man fick nästan vibbar av det gamla Storvreta, på den tiden då Mika Kohonen spelade i rött istället för svart och blått, då Uppsalalaget kunder ligga under med hur mycket som helst inför sista perioden men ändå vända och vinna.
Det var som man liksom bara bestämt sig i andra pausen att nu jäklar bara kör vi.
Men detta är inte gamla Storvreta, Mika Kohonen har bytt lag, och man kom heller inte ikapp.
Trots att det var nära flera gånger om.
Med knappa två minuter kvar fick man straff – men den brände Henrik Stenberg.
Sedan hann man inte ens börja spela sex mot fyra, för när Valdemar Ahlroth kom inspringande som sjätte utespelare så sprang han rakt in i en FCH-spelare och åkte på en utvisning.
Helsingborg kom undan med blotta förskräckelsen (precis som mot Thorengruppen senast…) men också tack vare Jonathan Edling som var fantastisk mellan stolparna.
Han var i zonen.
Men han stoppade inte bara bollar – han hade också del i matchens läckraste mål i andra buren. I boxplay kastade han ett perfekt utkast som studsade precis där det skulle i golvet och friställde Fredrik Azelius, som svarade för en närmast nog magisk nedtagning innan han läckert gjorde mål.
Riktig innebandypoesi.
Första matchen utan poäng för Storvreta i år.
Så var den sviten också spräckt.

***

Jönköping och Linköping.
Nu har köping-lagen gemensamt att som enda lag har besegrat regerande mästarna Falun i år.
Linköping vann med 8-5 till slut.
Det var mållöst efter första perioden vilket var otroligt i sig med tanke på spelet, sedan öppnade någon ketchupflaskan i andra perioden där det bjöds på hela nio (!) mål, och sedan lyckades Linköping vinna sista tredjedelen med 4-0.
Falun spelade alltså två mållösa perioder i en och samma match – när hände det senast, eller har det ens hänt?
Falun ledde med 5-3 där i andra perioden – men Linköping svarade för en grym upphämtning och vändning.
I tredje perioden gick hemmalaget från 4-5 till 7-5 på 67 (!) sekunder.
Matej Jendrisak var som brukligt en gigant som ånglok, och det var också han som gjorde det matchvinnande 6-5-målet, en påse som ringade in Linköpings insats på ett talande sätt.
Det var en kampseger för hemmalaget, det var ett kampmål av Jendrisak.
Det var kalabalik framför Faluns kasse innan den viljestarke tjecken till slut kunde forcera in det matchvinnande målet.
Jendrisak som driver hela det där laget.
Laget som hade hela sju olika målskyttar.
Därmed fortsätter laget att leverera efter att Andreas Harnesk fått gå och Johan Astbrant tagit över huvudansvaret. Han har lett laget i fyra matcher nu, där man tagit tio av tolv poäng. Enda poängtappet kom mot Storvreta, men ändå starkt att ta poäng av Uppsalalaget, och nu har man alltså besegrat Falun.
Noterbart i Falun:
Malte Lundmark, 16, fick äntligen göra mål igen. Talangen som skapade hajp i hela innebandy-Sverige med straffuppvisningen i premiären mot Sirius hade inte gjort mål sedan 30 september.

***

Dalen vann med 8-2 mot Jönköping – och det var lika mycket mycket lekstuga som resultatet ger sken av.
Om det var Dalen som var på extremt finurligt anfallshumör eller om Jönköping glömt riktlinjerna i försvarsspelet hemma kan man diskutera, men sanningen ligger nog någonstans däremellan.
Dalen radade upp highlights-mål – men JIK:s försvarsagerande lämnade också väldigt mycket att önska.
Alexander Hedlund var på bäst humör av alla med ett hattrick och hans 5-0-kasse var talande för matchen, kan jag tycka. Patrik Rokka vände bort sin bevakning och spelade fram bollen till Hedlund framför kassen där han var helt allena – och enkelt kunde göra mål. Någon JIK-spelare syntes det inte skymten av.
Vackert av Dalen – under armen-spel av JIK.
Något vi såg många gånger.
Stark revansch för Dalen, som ju 2-7-föll borta mot Växjö senast, men som nu alltså själva fick vinna stort – och man gjorde det dessutom utan att varken Ketil Kronberg eller Patrik Rokka målade.
För formstarka JIK var det ett bottennapp – men som jag skrev innan samtidigt ingen match som nykomlingen varken förväntades eller var tvungna att vinna, utan poäng uppe i Umeå under en vardag (den där resan ska inte förringas) hade varit en bonus.
Matchens snyggaste mål?
Ja, Marcus Berglunds soloshow vid 1-0 gick inte av för hackor. Han gjorde allt, precis allt, på egen hand.

***

Seger – men inte så mycket mer.
Så sammanfattar nog Mullsjö onsdagskvällen mot Örebro.
Mullsjö tog en snabb 2-0-ledning som Örebro förvandlade till 2-2-läge i upptakten av den andra perioden, men när sedan Tobias Utterberg bröt in på kassen och slog in sin egen retur fram till 3-2 så orkade inte nykomlingen resa sig igen.
Anton Vestlund sopade in 4-2 på volley i den tredje perioden och Pelle Tarenius utökade till 5-2 – och då var det definitivt ridå.
Simon Palméns distinkta straff i slutet hann aldrig skapa någon nerv i matchen, utan David Gillek kunde sätta 6-3 i tom bur.
Sjätte segern på de sju senaste matcherna för Mullsjö (enda torsken där borta mot Storvreta) är ett starkt facit, speciellt med tanke på att man hela tiden känner att det finns så mycket mer att kräma ur det här stjärnbeprydda manskapet.
I min bok är kraven högre – inte minst på nyförvärv som Anton Vestlund och Rikard Eriksson.
Samtidigt så vinner ju laget och det är inte nu man ska vara som bäst – så att vinna men ändå har mer potential att kräma ur är trots allt en hyfsat bekväm sits för Andreas Elf och resten av ledarstaben, misstänker jag.
Örebro?
Ja, gjorde ändå en ganska bra match av det jag såg, hade en hel del chanser, men räckte inte.
Igen.
Två poäng på de sju senaste matcherna – och närkingarna agerar just nu sjunkande sten i tabellen.

***

Mer innebandy imorgon!

Siffrorna tyder inte på vändning, Sirius

av Jonas Gustavsson

Det är inget snack om att Sirius är SSL:s stora besvikelse så här långt.
Vad har gått fel?
Ja, det är så klart ingen enkel fråga att svara på, men jag grävde mig ner i statistiken på utmärkta ibXstat (fan, innebandyn borde satsa mer på statistik!), och även om det säkerligen finns en ganska stor felprocent på grund av att statistikföreningen på matcherna har en del i övrigt att önska (är det någon SSL-tränare som har samma egenförda statistik som officiella protokollet…?), så skönjer man ett gäng intressanta saker där.
Laget har sämst PDO av alla lag.
PDO är summan av effektiviteten framåt i % och räddningsprocenten bakåt, och där man så klart vill ligga över 1,0, men där Sirius nu har 0,89. Kritikerna menar att den där siffran alltid närmar sig 1,0 över tid eftersom det handlar om lite flyt och oflyt med effektivitet framåt och bakåt – men jag vet inte om jag håller med.
Flyt och oflyt spelar in, men även skicklighet.
Siffran skvallrar om ett lag som har problem att hålla tätt bakåt – men som också har svårt att få in bollen framåt.
Ser man på skottstatistik och skottövertag så ligger Sirius på 52,4 % – så generellt skjuter man mer än sina motståndare, så det är inte så att man släpper till en miljard skott eller skjuter för lite framåt, utan det är helt enkelt för dålig kvalitet både på räddningar och skott.
Känslan är att man någonstans gör rätt eftersom man har en okej skottkvot – men saknar skills för att rädda skotten och skills för att sätta bollen framåt.
Man har näst lägst effektivitet av alla.
Man har sämst räddningsprocent av alla.
Så det går varken att peka på offensiven eller defensiven som det som fallerat, utan just nu är det både och – vilket också tyder på ett lag i obalans.
Ännu mer oroande för Sirius är att siffrorna blivit ännu värre efter landslagsuppehållet.
Laget har samma (svaga) effektivitet som innan, men skjuter betydligt mindre och har då (så klart) gjort mindre mål.
Samtidigt har man man släppt till fler skott bakåt, men släppt in ännu fler mål än vad antalet skott emot ökat, så räddningsprocenten har sjunkit ännu mer.
Svaga siffror som blir ännu svagare alltså.
Vad Sirius än gjorde under uppehållet så har det blivit ännu sämre än det var innan.
Det gäller även powerplay.
Sirius har bäst effektivitet i powerplay av alla lag i SSL.
Men…
Ser man bara över de fem senaste matcherna så är man sämst av alla. Dessutom är man näst sämst i boxplay – och ser man över statistiken vad specialteams har betytt för laget i matcherna, så stannar summan på minus sex poäng – det vill säga att specialteams ändå, trots den totala PP-statistiken, varit en negativ affär för Sirius. Så även om man toppar powerplay-ligan totalt sett, så är man svaga där just nu – och i kombination med svagt boxplay så är specialteams just nu något som måste upp för att man ska vända på sin negativa trend.
En annan sak:
Sirius har tagit sina samtliga sju poäng i helgmatcher.
På tre vardagsmatcher har det blivit noll poäng.
Tre matcher är ganska lite för att göra något utslag, men… finns tillräckligt med resurser för att vara förberedda under vardagar?
Hur som helst:
Statistiken avslöjar Sirius som ett lag med problem, man skjuter och släpper till lika många skott som vilket lag som helst, men släpper in massor av mål och har stora problem att göra mål framåt, vilket kombineras av just nu dysfunktionella specialteams.
Siffror som var svaga i början av säsongen – och som blivit ännu sämre efter landslagsuppehållet, där man från att ha haft okej skottkvot nu också skjuter mindre och släpper till fler skott.
Många tror att det vänder för Sirius snart – men ser man på siffrorna efter uppehållet så ses ingen vändning i sikte.
Sedan är siffror en sak, människor en annan.
Sirius har ett bättre lag än vad både siffror och tabell visar – men just nu verkar självförtroende var nerkört i botten. När man inte tror på något så är det omöjligt att vända på siffror också.

***

Dags att tippa veckans matcher!

Onsdag:

Dalen – Jönköping 1: Alltså, nu går det inte att underskatta Jönköping längre, laget har vunnit fem av de sju senaste matcherna. Samtidigt är kanske Dalen borta inte en match man ska eller egentligen behöver vinna i jakten på nytt SSL-avtal – och jag tror Umeålaget, rejält revanschsugna efter storförlusten mot Växjö senast, plockar hem den här matchen i kraft av vassare spetskompetens. Det blir dock inga stora siffror.

Linköping – Falun 2: Falun är ruggigt, ruggigt bra just nu, inte minst för att superduon Rasmus Enström (tio poäng på tre senaste) och Alexander Galante Carlström (elva mål på tre senaste) börjat spruta in poäng på allvar. När de är i den formen så vinner oftast mästarna, för de kan göra skillnad. Linköping har gjort det bra sedan Johan Astbrant tog över huvudansvaret, men här lär det bli förlust.

Helsingborg – Storvreta 2: Storvreta har tagit poäng i a-l-l-a omgångar i år, vilket är oerhört starkt jobbat. Man hittar hela tiden vägar att vinna och ta poäng, trots att man brottas med jobbiga skador. Vinsten senast mot Mullsjö var ett styrkebesked – och visst blir det seger mot ett svajigt Helsingborg också. Skåningarna bröt förvisso sin förlustsvit senast tack vare Mika Kohonens vinstmål med sekunder kvar mot Thorengruppen, men… nja, FCH känns inte speciellt vassa just nu.

Mullsjö – Örebro 1: Det fortsätter gå tungt för Örebro som bara tagit två poäng på sex matcher, och som föll mot Linköping på hemmaplan senast. Det blir inte enkelt att vinna mot Mullsjö borta heller – ett Mullsjö som förvisso föll mot Storvreta senast, men som visat okej form ett bra tag. Hemma är västgötarna alltid vassa. För att tala spelspråk: spika ettan.

Höllviken – Thorengruppen 1: Läget börjar bli prekärt för Thorengruppen i tabellen där jumbon har fyra poäng upp till fast mark – men å andra sidan tycker jag mig ändå se att man är på rätt väg, man har minskat glappet i matcherna och nosar mer på poäng nu än man gjorde i för en tid sedan. Höllviken hade en bra period, men har nu torskat fyra raka. Här tror jag man vinner ändå. Målspottaren Pontus Karlson har gjort mål i sju (!) raka matcher.

Torsdag:

AIK – Pixbo 2: Pixbo har vunnit tre av de fyra senaste matcherna, där förlusten kom med uddamålet mot mästarna Falun. Så visst är göteborgarna i vass form. Det är bara att konstatera att Jonas Eliasson gjort ett fantastiskt jobb med laget hittills. AIK då? Ja, vann ett par matcher men föll sedan mot Jönköping senast – och man är rejält inblandade i bottenstriden. Jag tror inte man tar några pinnar mot Pixbo heller.

Sirius – Växjö 2: Sirius är nere i källaren rejält nu och har ett självförtroende som är nerkört i botten – men samtidigt så är spelartruppen bättre än vad tabellen skvallrar om, så någon gång borde det att lyfta (även om siffrorna säger något annat…). Växjö har av tradition tufft uppe i Uppsala så kanske kan det blir hemmapoäng här. Men… nej, Växjö är för bra över tre formationer – nu med Niklas Ramirez tillbaka också – så det är svårt att inte tippa en tvåa.

***

Hörs under kvällen!

Det är fjärdeforwardens säsong

av Jonas Gustavsson

Det är galet att kolla in statistiken:
Täbys Moa Tschöp toppar poängligan.
Pixbos Stephanie Boberg har gjort flest mål i fem mot fem (tillsammans med Sofia Joelsson).
Gemensam nämnare?
De spelar back.
Eller om vi ska omvandla det:
Fjärdeforward.
Både Moa Tschöp och Stephanie Boberg är uppsatta som backar i uppställningen, men i anfallsspelet så har de fria roller, fyller alltid på i anfallsspelet och är då mer av en fjärdeforward.
Pratade med Stephanie Boberg om det där.
– Det pratas mycket om andravågen i fotboll och jag tycker att innebandyn skulle prata mer om det där också. Det är svårt att försvara sig när andravågen fyller på, när man anfaller med fyra eller fem spelare istället för tre. Det blir en kul framtid om innebandyn går mer åt det hållet, sa hon.
Pixbo-coachen Per Tjusberg drog det ett steg längre:
– Det vore jättekul om vi inte pratade om backar i anfallsspelet utan bara i försvarsspelet, att det är fritt framåt med platsväxlingar.
Hur som helst: Moa Tschöp och Stephanie Boberg gör det fantastiskt bra som fjärdeforwards just nu.
Bobergs säsong hittills är ju något i hästväg.
Hon gjorde två mål i 6-3-segern mot Rönnby idag och har alltså gjort 18 mål – fjärde bäst i SSL – som back.
Före etablerade superskyttar som Emelie Wibron, Amanda Delgado Johansson, Sara Steen och Ellen Rasmussen.
Framför sig har hon bara spjutspetsar som Sofia Joelsson, Julia Croneld och Malin Andréason.
Dessutom:
17 av 18 mål har kommit i fem mot fem (jo, två på straff också).
Bara ett i powerplay.

Fördomen kring en målglad back är ju annars någon som står och bombar in kanoner i just powerplay, men Boberg är alltså snarare en fjärdeforward som fyller på i andravågen.
Boberg berättade att hon kontinuerligt tränar på skottet, men att hon också fått en friare roll i år under nye tränaren Per Tjusbergs ledning. Tjusberg berättade själv att det har varit en plan att förvandla Boberg till ett anfallsvapen, att det finns taktiska drag för att få henne i vassare lägen, och hittills får man säga att hela den där formeln fungerat fantastiskt.
– Jag har bra flow, men jag får kredda alla runtomkring mig. Jag har haft många lägen tidigare år också, men kanske inte förvaltat dem på samma sätt. Det har blivit en stor ketchupeffekt, sa hon.
Hela Pixbo är en maskin.
Laget har vunnit elva av tolv matcher och toppar tabellen.
Jag hade inte Pixbo så högt upp inför säsongen – bland annat på grund av en för trubbig offensiv.
Men då hade jag inte kalkylerat med fjärdeforwarden.

***

SSL:s största matchvinnare?
Ja, det finns statistik på att det är Sara Steen som gjorde flest matchvinnande mål ifjol, och som gjort det i år också.
Mot Malmö klev hon fram igen och avgjorde på övertid – och adderade alltså ytterligare ett GWG till sitt CV.
Snacka om att ha egenskapen att kliva fram när det gäller som mest.
Avgörandet var Steens tredje mål för kvällen – och hon fortsätter därmed att ösa in mål och vara nyckelkomponent för Endre.
Men:
Mycket starkt av Malmö att ta matchen till övertid och det var ju inte långt ifrån att man snodde alla tre pinnarna. Skånskorna vände ett 1-3-underläge till en 4-3-ledning i den tredje perioden, men Endre räddade poäng via Elin Gabrielssons 4-4-kvittering med bara 23 sekunder kvar.
Det börjar kännas som att Malmö är på väg upp ur sin svacka.
Efter sex raka torsk så har man nu slagit Telge och Jönköping samt tagit poäng mot Endre. Tre matcher som nog är skönt att ta med sig in i VM-uppehållet efter den nattsvarta perioden innan dess.

***

Oj, vilken viktig seger för Telge.
Efter sju raka förluster så lyckades jumbon ta en 7-6-viktoria borta mot Dalen, och de tre poängen gör att man skapar kontakt i tabellen igen. Nu är det bara tre poäng upp till nedflyttningsstrecket.
Det lär vara något lättare att gå till VM-uppehåll med det trendbrottet och det minskade glappet uppåt.
Telge ledde med 7-3 efter två perioder efter bland annat fyra mål av hypervassa Therése Gustafsson, 19 bast, och orkade hålla det hela vägen även om Dalen närmade sig via tre reduceringsbollar i sista perioden.
För Dalen är det desto mörkare.
Umeålaget har inte tagit en enda poäng på hemmaplan i höst.
Inte en enda.
Det är så klart alldeles för svagt – och nu är laget också under nedflyttningsstrecket.
Blir det en kamp för överlevnad?

***

Karlstad lyckades vinna i fredags och bryta sin fem matcher långa förlustsvit.
En perfekt start för nya tränarkonstellationen.
Glädjen och effekten blev dock kortvarig.
Idag torskade Karlstad igen – denna gång borta mot Sirius där hemmalaget vann med uddamålet, 3-2.
Sirius som efter en risig säsongsstart nu vunnit tre av fyra matcher och som tagit rejäla kliv uppåt i tabellen. Under VM-uppehållet så är man sjua i tabellen, och har alltså en slutspelsplats just nu.
Stark upphämtning, absolut.
Agnes Wiklund är ju i fin form också. Hon sköt 3-1-målet mot Karlstad, ett mål som blev matchvinnande, och hon sköt ju också det matchvinnande målet förra helgen mot Linköping.

***

Jag har ältat Iksus målform den senaste tiden – och det kan inte hjälpas, det får ältas en omgång till.
För nu slog mästarinnorna tillbaka Linköping med hela 15-2 (!).
15 mål alltså, och totalt 73 påsar på de sju senaste matcherna vilket innebär ett snitt på över tio mål per match.
Mot Linköping var det många som klev fram:
Alice Granstedt satte fyra mål, både Amanda Delgado Johansson och seriens skyttedrottning Sofia Joelsson gjorde hattrick.
Vassast poängmässigt var Cornelia Fjellstedt – världens mest kompletta spelare? – med hela sex poäng (1+5).

***

Offensiven har inte sprakat i helgen, men trots det så lyckades Täby vinna båda sina matcher.
Stockholmarna hade oerhört svårt att luckra upp Dalen i fredags och vann till slut med knappa 6-5, och borta mot Jönköping blev det en tämligen målsnål historia.
Till slut vann Täby i alla fall med 5-2.
Gästerna ledde med 3-1 efter två perioder, sedan sköt sensationen Julia Croneld både 4-1 och 5-1 i upptakten av den tredje, och då stängdes matchen.
Mest anmärkningsvärt?
Bara en poäng – ett mål – av Moa Tschöp.
Fast ja, backen toppar ju alltjämt poängligan – dessutom med hela fem poängs marginal.
Visst är Tschöp en världsspelare, men vem såg det scenariot i poängligan innan säsongen drog igång?

***

Kais Mora vann planenligt borta mot Warberg – men det blev ”bara” 4-0.
Ja, ”bara” eftersom Kais Mora brukar vräka på rejält i offensiven och sitter på ett gäng formstarka spetsar.
My Kippilä gjorde 1-0 i första perioden och Elin Reinestrand 2-0 i den andra perioden, innan superduon Anna Wijk och Malin Andréason stängde matchen i den avslutande akten.
Bara fyra mål i fredags, bara fyra mål idag – men ja, Kais Mora vinner ju matcherna ändå eftersom man bara släppt in två mål på två matcher.
Laget har ju också en magnifik målskillnad på +43, så jag ska inte klaga för mycket på dalalagets produktion.

***

Jimmie Pettersson är en av världens bästa forwards.
Det är klart det var ett avbräck när han gick sönder för Storvreta – men just nu är det otroligt nog ingen som saknar honom.
Michael Jansson, 17 år, briljerar nämligen som vikarie.
Sedan han stoppades in i enheten med Henrik Stenberg och Victor Andersson så har han pytsat in sex mål på tre matcher.
Det efter att bara ha gjort ett enda SSL-mål innan dess.
I toppmatchen mot Mullsjö klev han fram som stor matchvinnare i den tredje perioden när han vackert skottade in både 4-3 (GWG) och 6-3 och såg till att Storvreta befäste positionen som topplag, och såg dessutom till att hålla liv i poängsviten där man tagit poäng i alla matcher i höst.

Hannes Öhman berömde yngligen – och var inte förvånad över produktionen:
– Nja, förvånad… han har producerat mål och poäng i hela sin karriär och nu spelar han med landslagsaktuella spelare. Han är en snajper med ett skott i världsklass och nu får han utrymme att använda det, sa han.
Sedan drog han en parallell med Henrik Stenberg – när han kom som ung till Vreta så fick han spela med just Öhman och Mika Kohonen, och den omgivningen lyfte honom till den spelare han är idag.
Nu har Stenberg själv blivit mentor åt Michael Jansson – och han vet precis vilken fas i karriären som 17-åringen går igenom.
Annars?
Jag har belyst det innan men gör det igen:
Storvreta har en helt annan bredd i år.
Michael Jansson är ett bevis på det.
Niklas Winroth är ett annat.
Den så spelskicklige liraren har antingen fått harva runt i tredjekedjan eller lira back de senaste säsongerna, men får nu äntligen lira fulltid som center i en producerande kedja, och gör det väldigt bra.
Fast ja, han är ju vikarie han också.
Till Alexander Rudd.
Så för att sammanfatta: vikarierna gör det väldigt bra för Storvreta.
Matchen mot Mullsjö var högoktanig, underhållande och lagom grinig, det var en härlig inramning i IFU Arena, en jämn fajt som kunde gått hur som helst, men där Storvreta den här säsongen har en förmåga att vinna matcher.
Mullsjö kom till spel med fem raka segrar i bagaget, men det finns ändå så mycket mer att kräma ur det där laget.
Man har tre så otroligt bra kedjor att man borde kunna pumpa sönder sina motståndare. Allt kuggar dock inte i ännu.
Samtidigt hade coachen Andreas Elf en en stor poäng när han fick ge sin syn på gulchanserna i slutet av C More-sändningen:
– Vi inte är där nu, men det är inte nu vi spelar SM-final heller.

***

Herrarna igår:

Örebro – Linköping 3-6: Linköping fortsätter att leverera under Johan Astbrant, men den här gången behövdes ingen supervändning. Istället fixade östgötarna en 4-0-ledning efter halva matchen som man förvaltade hela vägen in i kaklet. Örebro har sannerligen varit upp som en sol och ner som en pannkaka, och nu kryper bottenstriden sig allt närmare. Nykomlingen får se till att stoppa blödningen snabbt, för det rasar på med många matcher nu.

Pixbo – Sirius 8-5: I Sportbladets stora SSL-enkät inför säsongen så pekade spelarna ut Pixbo som årets negativa överraskning och Sirius som årets positiva överraskning – men det har blivit precis tvärtom. Följaktligen så vann också Pixbo den här fajten. Pånyttfödde skottkanonen Martin Östholm har skakat av sig det tunga fjolåret och ser het ut, han satte två nya bollar i den här matchen. Sirius? Ja, krisstämpeln smyger sig på.

Thorengruppen – Helsingborg 6-7: Helsingborg lyckades bryta sin negativa svit på fem raka förluster, men det var med minsta marginal. Superveteranen Mika Kohonen klev fram som stor matchvinnare när han avgjorde med bara tretton sekunder kvar att spela, det efter att skåningarna tappat en 6-3-ledning till kryssläge. Klart är dock att Helsingborg alltjämt har en del att jobba med, även om att stoppa negativa trenden var överställt allt annat i den här matchen. TTG har det fortsatt jobbigt och är alltjämt jumbo i tabellen.

Jönköping – AIK 8-6: Jodå, Jönköping fortsätter att vinna matcher, detta var femte vinsten på de sju senaste matcherna. Inte nog med det, JIK vinner också mot lagen på undre halvan, lagen man måste vinna mot för att fixa nytt SSL-kontrakt, och det är ett gott tecken för smålänningarna. JIK är nu sensationellt bara målskillnad från slutspel – och har åtta poäng ner till nedflyttningsstrecket. Dubbla hattrickskyttar: Rickard Hessmer, JIK, och Andreas Stefansson, AIK.

Falun – Höllviken 11-6: Falun är riktigt bra nu och det blev också tvåsiffrigt hemma mot Höllviken även om det var först i slutet som det rann iväg. Alexander Galante Carlström har sannerligen vaknat till – måste vara den där supertejpningen, ni vet – och gjorde fyra mål och sex poäng, vilket innebär elva mål och 13 poäng på de tre senaste matcherna. Han som kändes så kall i början leder nu hux flux målligan i SSL – och är femma i poängligan. Från kall till het på ingen tid alls, typ.

Växjö – Dalen 7-2: Två raka 7-2-segrar, det har Växjö tagit mot Örebro och Dalen, och har därmed studsat tillbaka rejält efter nederlagen mot Storvreta och Falun. Comebackande Ludwig Persson är också glödhet. Den slitande tvåvägscentern har vräkt in sex mål (!) på två matcher (fyra mål på hela säsongen innan dess…) – och verkar oerhört spelsugen efter att ha bränt senaste landslagslägret på grund av en där skadan som kom i lövblås-matchen mot Mullsjö.

***

Mer innebandy i veckan!

Är Jönköping nya Thorengruppen?

av Jonas Gustavsson

Jag bara kom att tänka på det i onsdags när Thorengruppen spelade mot Jönköping och smålänningarna vann med 8-6.
Är Jönköping årets Thorengruppen?
Man får lite de vibbarna faktiskt.
Ni kan TTG-storyn från ifjol:
Laget var totalsågat inför förra säsongen, mer eller mindre alla placerade laget sist i tabellen och ingen förutom de själva trodde på förnyat SSL-kontrakt.
Man fixade dock kontrakt tämligen komfortabelt till slut.
Nycklar:
Man hade varit ett topplag i Allsvenskan ett tag, byggt en kemi och vinnarmentalitet, och kände varandra utan och innan.
Man levde inte på enskilda spetsspelare, utan hade ett kollektiv som levererade och många olika spelare som producerade framåt.
Man fick ingen panik, arbetade sig tålmodigt in i serien och växte efter hand, och var som bäst under våren.
Likheterna med JIK finns verkligen där:
Man var totalsågade inför serien, de flesta har placerat lagets sist i tabellen och ingen tror de ska lösa nytt kontrakt.
Men hittills har man visat något annat. Efter fyra raka torsk i inledningen så har man vunnit fyra av sex matcher.
Att man vann mot Falun var en sak, det säger inte så mycket. Det säger mer att man vunnit alla matcher man ”ska” vinna. För man har slagit Höllviken, Örebro och Thorengruppen, lagen man tampas med på undre halvan.
De andra lagen där nere – AIK och Sirius – har man inte mött ännu.
Att vinna rätt matcher är en nyckel för en nykomling.
Där är JIK 100 % hittills.
Framgångsreceptet kan också liknas vid TTG:s ifjol:
Man har varit ett topplag i Allsvenskan som byggt kemi och vinnarmentalitet.
Man är ett kollektiv utan stjärnor där många är med och producerar.
Man har inte drabbats av någon panik trots en risig start.
I Sportbladets stora SSL-enkät inför förra säsongen så trodde 58 % att Thorengruppen skulle åka ur.
Samma siffra för JIK i år var 78 %.
Inga nådiga siffror.
Men också siffror som kan vara tändvätska.
Jag tror Thorengruppen hade mycket hjälp att vara så uträknade ifjol. Man ville verkligen visa att man hade i SSL att göra, knöt näven extra hårt i fickan, jobbade lite mer, offrade sig lite ytterligare i varje situation, tryckte fram svettdroppar som egentligen inte fanns. ”Vi mot världen”-känslor ska inte underskattas.
Kanske är det också det som saknas lite i årets TTG hittills.
Förväntningarna är högre och man är inte lika uträknade. Medvetet eller omedvetet så kanske man tror att det ska gå lite enklare i år. Man pressar inte ut det där sista lilla som man gjorde ifjol.
JIK lever med den ”vi mot världen”-känslan som TTG levde med ifjol.
Är Jönköping årets Thorengruppen?
Inte omöjligt.

***

Dags att tippa helgens matcher och herrarna är först ut!

Lördag:

Örebro – Linköping 2: Örebro hade inget att hämta i Växjö senast, 2-7-förlust, och laget har bara tagit två poäng på de fem senaste matcherna. Superfemman snittar ett mål per match i de fyra senaste förlusterna – vilket är just förklaringen bakom nederlagen. Linköping har hämtat upp underlägen två gånger om sedan Johan Astbrant tog över och ser bra ut just nu, och det blir en trea för östgötarna här också.

Thorengruppen – Helsingborg 1: Formsvagt möte mellan Thorengruppen som bara vunnit två matcher på hela säsongen och Helsingborg som har fem raka torsk i bagaget. Båda lagen är i stort behov av en trea, Thorengruppen främst för att skapa kontakt i bottenstriden, Helsingborg främst för att bryta sin trend. Känns öppet och det lag som vågar mest lär vinna – och min magkänsla säger TTG.

Pixbo – Sirius 1: Sirius är rejält nere i brygga. Laget har tagit en enda trea på hela säsongen och har inte orkat fullfölja matcherna mot Linköping och Mullsjö i de senaste omgångarna där siffrorna rasat iväg rejält (4-11 och 2-8). Pixbo å andra sidan har imponerat hela hösten och gjorde en fin prestation mot Falun senast som så när ledde till poäng. Pixbo går in som klar favorit.

Jönköping – AIK X: Det här är en ganska klurig match. Jönköping har faktiskt vunnit alla matcher man ”ska” vinna hittills, mot lagen som förväntas vara i botten, och den statistiken talar för nykomlingen mot AIK. Liksom att man vunnit fyra av de sex senaste matcherna och är i bra form. AIK vann mot Höllviken senast – och frågan är om formen är i antågande? Drar in ett kryss här.

Falun – Höllviken 1: Jag ska inte ta något från Höllviken, man har gjort en stark höst hittills, men det här känns som en match som kan dra iväg målmässigt. Falun har ju haft en hemmaurladdning i år, 12-2 mot Helsingborg, och det kan bli något liknande i den här matchen. Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström visade ju sprakande form mot Pixbo – och kan mycket väl ha lekstuga här.

Växjö – Dalen X: Det här är en svårbedömd match. Båda lagen kommer från solida segrar mot formsvaga lag – Växjö mot Örebro och Dalen mot Helsingborg – och det brukar vara ganska tajt mellan dem. Det känns som det kan gå lite hur som helst, så därför känns det ganska logiskt att peta in ett kryss.

Söndag:

Storvreta – Mullsjö 1: Intressant möte mellan två av seriens giganter. Storvreta har ju faktiskt tagit poäng i alla matcher hittills, och jag har en känsla av att den trenden fortsätter. Trots att man saknar stjärnor – Alexander Rudd, Jimmie Pettersson – så har man tillräckligt med verktyg att vinna. Mullsjö är formstarka med fem raka vinster bakom sig – men jag tror att sviten stannar där.

Damerna då som spelar full omgång under söndagen!

Endre – Malmö 1: Endre har bättre lag och form och dessutom hemmaplan – tre faktorer som talar för en trea här. Malmö har inte alls kommit upp i klass den här säsongen men har två raka segrar i bagaget nu och kanske är på gång – men det ska inte räcka i den här matchen ändå.

Dalen – Telge 1: Sju raka förluster nu för Telge som måste börja vinna matcher snart om man inte ska bli avhakade i bottenstriden. Dalen var bra mot Täby i fredags, men trivs också bättre mot vassare lag då man kan krypa hem och kontra. Umeågänget trivs mindre bra när man ska ha mer boll, som det lär bli mot Telge, men jag tror ändå det blir hemmaseger här.

Linköping – Iksu 2: Iksu är en malande målmaskin just nu och ska vara flera klasser bättre än Linköping. Jag tror att det kommer att synas på siffrorna också – Iksu vinner den här matchen med marginal. Linköping har tunga nederlag i ryggen och självförtroendet lär vara sådär: man tappade 3-0-ledning mot Sirius, och 1-3-föll mot Karlstad i fredags.

Sirius – Karlstad 2: Karlstad lyckades ju bryta sin dystra trend senast. Efter fem raka torsk så blev det seger mot Linköping. En perfekt start för nya tränarna så klart – och effekten kan mycket väl hålla i sig över den här matchen också. Sirius förlorade som väntat mot Iksu i fredags – och har totalt sett varit en besvikelse den här hösten.

Jönköping – Täby 2: Täby hade oväntade problem med att luckra upp Dalen senast, men vann ändå. Det finns dock väldigt mycket mer offensiv att hämta ur gästerna, och det kan mycket väl bli retroaktiv utdelning här. Jönköping är bra, kommer försöka driva spelet och kan säkert störa Täby, men smålänningarna räcker inte till över 60 minuter.

Rönnby – Pixbo 2: Pixbo är helt enkelt för bra för att förlora en sådan här match. Det är lite så det känns. Rönnby har en otroligt tuff helg där man mötte Kais Mora borta i fredags, en match som säkerligen dränerade en hel del energi, och jag tror inte man räcker till här.

Warberg – Kais Mora 2: Warberg stod upp bra mot Pixbo senast och hotade verkligen hemmalaget, men det kan bli jobbigare mot Kais Mora som har en annan offensiv spets än Pixbo. Dalalaget är kort sagt svårare att försvara sig mot. Det blir inga bastanta siffror, men ändå en solid bortatvåa. Ska vi gissa på att Anna Wijk och Malin Andréason avgör?

***

Kul helg!

Succéspelaren i exklusiv skara

av Jonas Gustavsson

Telge hade som väntat inget att hämta mot Endre.
Redan efter sju och en halv minut så hade gotländskorna sprungit ifrån till en 4-0-ledning och den förvaltade man i hamn till en solid 8-4-seger.
Trots åtta baljor framåt så blev Sara Steen mållös – och hennes målsvit, på sex raka matcher, tog därmed slut.
Alva Olofssons svit lever dock vidare.
21-åringen gjorde ett hattrick (!) och noterade totalt fyra poäng, och har därmed fortsatt gjort poäng i alla (!) omgångar i serien.
Det är imponerande.
Speciellt när man ser på sällskapet som lyckats med samma sak: Amanda Delgado Johansson, Micaela Lundmark, Malin Andréason, Louise Wickström och Moa Tschöp. Tre VM-spelare (DJ, Andréason, Tschöp), en spelare som nosade på VM-truppen (Wickström) plus JIK-spelmotorn Lundmark.
Olofsson gjorde 13 poäng på hela förra säsongen – med fyra pinnar idag är hon uppe på 16 poäng totalt, och har alltså redan – innan halva serien är spelad – passerat fjolårsskörden med marginal.

Fint genombrott, minsann.
Det finns ju en story där också.
Olofsson är RIG-elev, men hade problem med magen under sin tid där och fick kramper under matcherna.
Hon råddes av läkare att inte spela mer, tog ett sabbatsår och tänkte sedan lägga klubban på hyllan när Endre hörde av sig.
Resten är historia, som vi brukar säga.
Endre lokaliserade problematiken, hittade att kramperna hade ett samband med för hög puls, och med ändrad träning, kost och koll på pulsen så lyckades man få kramperna att försvinna.
Nu betalar Alva Olofsson tillbaka genom att spela fantastisk innebandy.
Ett tekniskt underbarn som bara börjat skrapa på sin potential.
– Det var tur att jag inte slutade, sa hon efter att ha lagt ut hela historien.
Ja, så kan man säga.
Tur för henne själv, för Endre som klubb och för alla som gillar teknisk briljans i SSL.

***

Så kom äntligen trendbrottet för Karlstad.
Coachen Henrik Flognman fick foten efter fem raka förluster och Peter Andersson tog över huvudansvaret med nye assisterande tränaren Thomas Colling – och de fick en smakstark i och med 3-1-viktorian mot Linköping.
Jessika Eriksson som var så bra i början av serien, som har varit så sval de fem senaste matcherna, klev fram som en av de stora matchvinnarna.
Hon spelade fram Amanda Berggren till 1-0 och gjorde själv 2-0 – vilket kom att bli matchvinnande till slut.
Linköping reducerade innan Luize Bilinska stängde målskyttet med sin 3-1-påse.
Jag misstänker att det är mer lättnad än glädje i Karlstad just nu.
Så brukar det vara när man har haft en tuff tid, lättnad över att äntligen få pusta ut istället för att älta ett nytt nederlag.
Lag brukar få en nytändning av ett tränarbyte, men sedan gäller det att göra effekten långvarig.
Karlstad har mer att bevisa, men fick precis den effekt man ville ha av tränarbytet – nämligen en seger.
Nu finns något nytt att bygga vidare på.

***

Iksus magiska målform fortsätter.
Laget vann med klara 9-4 hemma mot Sirius, och har på de sex senaste matcherna gjort 58 (!) mål, det vill säga nästan ett snitt på tio baljor per match. Det är inget annat än galet bra, så klart.
Iksu har ju en grym spets – men har också en fantastisk bredd på spetsen, vilket är den stora grejen.
Mot Sirius så hade laget hela nio olika målskyttar – vilket skvallrar om hur jobbigt det är att försvara sig mot mästarinnorna.
En ny målskytt presenterade sig också:
Amanda Collin, 21 – som gjorde sitt första SSL-mål.

***

Offensiva maskinen Kais Mora hackade betänkligt hemma mot Rönnby och dalalaget fick bara iväg två (!) skott på mål i den första perioden.
Istället kopplade Rönnby tidigt grepp genom dubbla mål av Izabell Roos, men Kais Mora arbetade sig in i matchen och kunde också vinna till slut.
Så klart så var My Kippilä – ifjol i just Rönnby – inblandad i vändningen.
Den finska landslagsstjärnan, som spelade forward, sköt 1-2-reduceringen och spelade fram till matchvinnande 3-2-målet i boxplay, ett mål som målmaskinen Malin Andréason snyggt gjorde efter att ha rundat motståndarnas målvakt.
Till slut blev det 4-2 efter att samtliga Kais Mora-mål kommit i den andra perioden.
Väntad seger, oväntat målsnålt.

***

Malmö lyckades 6-4-vinna mot Jönköping – men det var en seger som satt otroligt långt inne.
Skånskorna sprang ifrån till ett 3-0-övertag redan innan åtta minuter var spelade. Då tog JIK timeout – och Malmö svarade med att göra 4-0.
Klart?
Icke, JIK hämtade upp hela underläget och Moa Jakobsson satte 4-4-målet innan halva matchen var spelad – och då var det öppet igen.
Malmö lyckades dock repa mod – och det var lagets superstjärna som steg fram.
Ellen Rasmussen skickade in matchvinnande 5-4 i början av den tredje perioden – och det bäddade för segern.
Starkt av Malmö, så klart. Man hade sex raka torsk innan man lyckades vinna med knappa 3-2 mot jumbon Telge senast, så något vidare självförtroende har man inte och att då lyckas repa mod efter att ha tappat 4-0 till 4-4 tyder på att det kanske håller på att vända för det underpresterande gänget.

***

Warberg hade bara fått iväg tio skott på mål i de två första perioderna, men hade ändå 3-3 inför den sista akten mot Pixbo.
Till slut orkade man dock inte hela vägen.
Inom loppet av 37 sekunder mitt i sista perioden så gjorde Josefin Wålinder och Linda Andersson mål – och säkrade Pixbos seger.
Så det blev väntad poängutdelning till slut, men det var tajtare, mycket tajtare än förväntat och Pixbo hade oväntade problem med Warbergs kompakta defensiv.
Annars?
Ja, norska supertalangen Rikke Ingebrigtsli Hansen är på besök i Göteborg för att bekanta sig med Pixbo inför framtiden, och fick också göra sin SSL-debut. Den 17-åringen kan bli något intressant framöver, helt klart.

***

Täby fick oväntat stora problem med Dalen som inte bara spelade tajt defensivt, men som också var effektiva framåt.
Dalen ledde aldrig i matchen, men bet sig hela tiden tillbaka när man trodde att Täby skulle dra ifrån, och gjorde också 4-4 med drygt två minuter kvar och såg ut att ta med sig en skrällpinne hem till Umeå.
Så blev det dock inte.
Bara 23 sekunder efter kvitteringsbollen så gjorde Louise Wickström 5-4 och ytterligare en minut senare satte hon även 6-4-målet.
Pansar-Wickström gjorde totalt tre mål – och noterade därmed hattrick för andra matchen i rad.
Dalen petade in en reducering i sista minuten men kom inte närmare än så.
Roligast?
Att se Ranja Varli spela innebandy igen. Hon har ju varit skadad länge, länge, men är nu redo att lira plast igen. Inte i 60 minuter förvisso, men nu så kan hon hoppa in, och det lär inte dröja speciellt länge innan hon är med på fulltid igen.
Snacka om vass förstärkning till ett redan vasst lag.

***

Nytt uppsnack imorgon!

Rätt att agera i tid, Karlstad

av Jonas Gustavsson

13 oktober skrev jag en hyllning till Karlstad och ställde frågan:
Är Karlstad på väg in bland de stora?
Då hade värmländskorna inlett säsongen med att klå Iksu, vara med i matcherna mot Täby och Pixbo, och såg ut att vilja bråka med de stora lagen.
Det där blev världens jinx.
För efter de där orden så har Karlstad torskat fem raka matcher.
Man åkte på en 0-9-smäll mot Kais Mora, och har sedan förlorat mot i tur och ordning Endre, Jönköping, Dalen och nu senast Rönnby.
Den senaste förlusten, där Karlstad hade en 4-3-ledning i sista perioden men tappade till en 5-4-förlust, blev droppen.
Henrik Flognman fick gå.
Assisterande coachen Peter Andersson tar över och Thomas Colling kommer in som ny assisterande tränare.
Vi är bara tio omgångar in i serien och det kan tyckas tidigt att ge någon kicken, dessutom bara två matcher från ett längre uppehåll, men jag tycker att ledningen – som tagit beslutet i samråd med spelartruppen, enligt klubbens hemsida – gör helt rätt.
Det är bättre att agera i tid, än att vänta för länge.
Säsongen rasar på fort.
Nu får de nya tränarna två täta matcher – fredag och söndag – på sig att göra lite ändringar, sedan väntar ett långt VM-uppehåll där man får chansen att starta om systemen, snacka igenom det som hänt och göra en omstart.
Karlstad kan så mycket bättre.
Man har det bästa laget man någonsin har haft, har en fantastisk talangbas och har fått hem stjärnan Adina Augustsson – och tongångarna var otroligt positiva när jag snackade med just Augustsson tidigare i höstas, innan dippen.
Efter det har något uppenbarligen hänt.
En sak är tydlig:
Adina Augustsson och Jessika Eriksson har svalnat.
De startade säsongen magnifikt – men har fastnat någonstans på vägen.
Augustsson gjorde åtta poäng på de fem första matcherna – men har bara gjort två på de fem senaste.
Eriksson gjorde 15 poäng på de fem första matcherna – men har bara gjort två poäng på de fem senaste.
De ledande spelarna måste producera och dra med sig resten av laget.
Att få igång stjärnduon blir främsta prioritet för de nya tränarna.
Karlstad har enorm potential.
Nu gäller det bara att kräma ur den också.
Karlstad har nu Linköping hemma och Sirius borta – två matcher som man absolut ska vinna med det laget man har.
Är Karlstad på väg in bland de stora?
Ja, på sikt är man det, om man får bygga vidare på det här laget.
Nu handlar dock allt om något annat – att bryta en negativ trend.

***

Dags att tippa fredagens matcher:

Iksu – Sirius 1: Efter den knackiga starten så har maskinen Iksu verkligen börjat mullra igång och det sprutas in mål för tillfället. Mästarinnorna har gjort makalösa 49 (!) mål på de fem senaste matcherna, alltså nästan tio mål i snitt per fajt. Sirius, som svarade för en formidabel vändning mot Linköping i sista perioden senast, har inget att hämta här.

Pixbo – Warberg 1: Pixbo fortsätter att leverera resultat, staplar segrar på rad och har även gjort en hel del mål på slutet (25 mål på tre matcher). Alicia Fylke är ju i fin form, inte minst. Warberg bör inte ha speciellt mycket att hämta här även om man målmässigt var ganska nära Täby senast. Känns som en given etta.

Täby – Dalen 1: Nej, det är inte Iksu som gjort flest mål i serien så här långt utan det är Täby. Lagets spetsfemma är i superform med Moa Tschöp i främsta ledet, frågan är om backen (eller vad vi nu ska stämpla henne som…) någonsin har varit bättre? Det känns inte så. Dalen, som är betydligt mer blygsamma i offensiven, lär få en ganska jobbig match, känns det som.

Kais Mora – Rönnby 1: Kais Mora åkte på säsongens andra förlust senast när man föll på övertid borta mot Endre, men det var en oerhört svår match mot ett bra lag, och lär knappast antyda något embryo till en formdipp – utan visst blir det seger mot Rönnby. Gästerna har blandat och gett resultatmässigt hela säsongen – men framförallt så har lagets producerande spelare haft svårt att leverera på slutet.

Telge – Endre 2: Nykomlingen Telge har det jobbigt just nu. Laget föll i nyckelmatchen mot Malmö senast och åkte därmed på sjunde raka förlusten. Jumbon har sex poäng upp till nedflyttningsstrecket. Endre har varit starka hela hösten, slog Kais Mora efter övertid senast och ska så klart spela in en ny trea här. Gör Sara Steen mål för sjätte matchen i följd?

Malmö – Jönköping 2: Malmö lyckades med minsta möjliga marginal krångla sig till slutspel i ifjol, men hade en djup svacka under våren – och nu är man nere i källaren igen. Laget hade sex raka förluster innan man lyckades vinna jumbofinalen mot Telge med 3-2 senast… men man övertygade inte. Jönköping har varit en positiv överraskning under hösten – och kan mycket väl ta en ny trea här.

Karlstad – Linköping 1: Torsken mot Rönnby, den femte i rad, fick Karlstad att agera och kicka tränaren Henrik Flognman. Återstår att se vad det får för effekt – men helt klart är att Karlstad underpresterat senaste tiden. Någon gång ska det dock vända – och det kan bli här. Linköping tappade en 3-0-ledning till förlust mot Sirius senast och är nog lite tilltufsade.

***

På återhörande ikväll.

Kan vi dra ett streck mitt i tabellen?

av Jonas Gustavsson

Dalen slog tillbaka Helsingborg med 6-3 på bortaplan.
Resultatanalys?
Ja, Dalens 4-1-ledning efter två perioder kändes som en kombination av ett smart och vasst Dalen och ett misstagsbenäget och håglöst Helsingborg. I tredje perioden tryckte skåningarna ner gaspedalen och pressade ner Dalen, och efter att gästerna tagit en timeout så kom också dubbla reduceringsbollar av Andreas Lindholm, men sedan tog det stopp och Umeågänget kunde stänga matchen.
Poängfördelningen innebär att Dalen skuttar från nionde till sjunde plats i tabellen – och frågan jag ställer mig:
Kan vi dra ett streck mitt i tabellen nu?

Har vi sju lag som stannar på övre halvan och sju lag som får slåss på den nedre halvan?
Inte omöjligt.
Jag drar den slutsatsen med grund i två saker: mina förväntningar inför säsongen och vad jag sett av lagen hittills.
De sju bästa lagen just nu:
Falun, Storvreta, Mullsjö, Växjö, Pixbo, Linköping, Dalen.
De fyra bästa lagen är de som de flesta tippade som de fyra bästa lagen inför säsongen. Jag hade också Pixbo, Linköping och Dalen bland de åtta bästa i min tippning.
Så de där sju är som jag förväntat mig, ungefär.
Jag tror alla kommer vara i slutspel.
De sju sämsta lagen just nu:
Helsingborg, Örebro, Jönköping, Höllviken, AIK, Sirius, Thorengruppen.
Jag har oerhört svårt att se någon av nykomlingarna Örebro och Jönköping nå slutspel till slut. Jag tror inte heller Höllviken eller AIK når dit.
Helsingborg var jag ytterst tveksam till från start, och nu har de också torskat fem raka matcher. Det blir en kamp om slutspel i år också, precis som ifjol.
Sirius och Thorengruppen är egentligen för bra för att inneha de två sistaplatserna.
Ja, sett till trupperna så är de – tillsammans med Helsingborg – de bästa lagen på pappret av de sju lagen på nedre halvan. Samtidigt har de hamnat i en negativ spiral som inte är så enkel att bryta.
Något av Thorengruppen och Sirius kanske kan nå slutspel, men då krävs en rejäl uppryckning.
Sirius är enda lag på nedre halvan som jag tippade i slutspel inför säsongen.
Vi har bara spelat en tredjedel av serien, alla har inte mött alla och det kommer hända enormt mycket till under vintern, men blir det omkastningar bland de just nu sju bästa och sju sämsta lagen så kommer jag bli ganska förvånad.
Men det blir jag gärna.

***

Uppsnack inför damernas fulla fredagsomgång imorgon!

Exakt rätt tillfälle att bjuda på underhållning

av Jonas Gustavsson

Pixbo har – med rätta – fått en hel del skit för sina publiksiffror den här säsongen.
187 personer såg en match, till exempel.
Idag mot Falun var det fritt inträde och hela 1840 personer dök upp i Lisebergshallen, och då blev det inte bara livat i biblioteket, det serverade också en fantastisk underhållning innanför sargen.
Man kan säga att Pixbo valde exakt rätt tillfälle att bjuda på underhållning – och kanske frälsa en och annan som kommer tillbaka.
Ja, hela Lisebergs repertoar med upp- och nedskjutet, bergochdalbana och karuseller var inproppade innanför sargbitarna.
Falun såg ut att glida ifrån när Alexander Hallén satte 6-3 i tredje perioden, men årets Pixbo är något speciellt.
Det finns en moral, anda och kämparanda som vi inte sett på flera år. Under Jonas Eliassons ledning har nätta Pixbo blivit elaka Pixbo.
Det sjuder av energi, vilja och glädje.
Pixbo svarade för en mäktig slutforcering ackompanjerad av skottmaskinen Martin Östholm som bombade in dubbla bollar i slutet som gav 6-7-läge, och han hade ju bud på mer – och inte minst ett skott i slutet som gick utanför.
Alltså, Pixbo kunde absolut tagit poäng, så nära var det faktiskt.
Falun hade de individuella spetsarna – men Pixbo hade laget.
Det är en brokig skara som spelar i randigt, men de har verkligen kommit samman och namnet på tröjan betyder mindre än femman du spelar i.
Nåväl, Falun vann rättvist till slut, för man var bättre.
Framförallt så klev superduon Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström fram och bjöd på den magi som vi sett för lite av under säsongsinledningen, men som skämt bort oss under tidigare säsonger.
Fem poäng av Enström.
Fyra mål av Galante Carlström.
Falun ledde ju redan serien – när de där två lirarna nu också börjar bli varma i kläderna så kan man ju undra vad som ska stoppa mästarna från att vinna titeln igen.
Galante Carlström föresten.

Han har ju varit sval i målskyttet i inledningen. Vi kan inte förvänta oss 68 mål som ifjol, men mer än det han gjort. Nu har han satt sju bollar på två matcher – och det finns en förklaring bakom lyftet.
Han har nämligen hittat en supertejpning – ja, han använde uttrycket själv – till foten vilket gör att han inte längre känner av sin ömmande häl.
En befrielse, enligt honom själv.
En befrielse för oss som ser på innebandy också, kan tilläggas.

***

Det var så nära att det blev den perfekta återkomsten för Tobias Gustafsson i Linköping.
Oskar Hovlund 4-4-kvitterade för Linköping mitt i den tredje perioden, men åkte sedan på en utvisning – och när Storvreta fick chansen att rulla i powerplay så small det.
5-4.
Tobias Gustafsson.
Det hade varit något, att bli målskytt och matchvinnare i sin återkomst.
Så lycklig blev dock inte sagan.
Med mindre än två minuter kvar så kvitterade Gustav Fritzell – sensationellt bra målskytt i år – och fixade delade poäng efter 60 spelade minuter.
Tobbe G fick i alla fall lämna sin gamla hemmahall som vinnare sedan Henrik Stenberg forcerat – bokstavligt talat – in segerbollen på övertid.
Grythunden Stenberg som hade så jobbigt med målproduktionen i början av säsongen, som bara gjorde ett mål på de sju första matcherna, har nu börjat komma igång och har gjort sex mål på de tre senaste matcherna.
Totalt blev det två påsar mot Linköping – den första betydligt vackrare när han direktsköt in en lasermacka från Tobbe G – men det andra mer betydelsefullt, och framförallt mer speciellt.
I mina rullar var det nämligen hans 300:e mål i SSL.
I samma statistik är han blott den tolfte spelaren att nå den milstolpen.
Starkt av stjärnan som ju spräckte 500-poängsvallen så sent som ifjol.
Annars?
Henrik Stenbergs nya kedjekamrat och Jimmie Pettersson-vikarien Michael Jansson gjorde mål igen.
Kul med nya spelare som tar för sig.
Han har dock en bit kvar till 300 mål.

***

Ingen trodde på Thorengruppen ifjol.
Ja, alla var mer eller mindre eniga om att nykomlingen skulle komma toksist och åka ur SSL med buller och bång.
Det blev något helt annat: det allsvenska topplaget växte in i SSL, tog en del poäng under hösten, växlade upp under våren och säkrade till slut nytt kontrakt tämligen komfortabelt.
I år tror ingen på Jönköping.
Men… är det kanske så att JIK blir årets Thorengruppen?
Det är tidigt att börja sia om det, men… det lutar lite åt det håller just nu. Smålänningarna inledde med fyra raka torsk, men har sedan växlat upp.
Idag kom nästa seger:
8-6 borta mot just Thorengruppen.
Det var 3-3-läge efter första perioden innan JIK sköt tre raka mål i andra perioden, och sedan gjorde Hannes Blomqvist 7-3 bara 14 sekunder in i tredje akten. TTG närmade sig, och hade ett magiskt powerplay i matchen, men kom aldrig hela vägen ikapp.
Tre pinnar innebär fastare mark under fötterna för JIK som drar ifrån sladdande Sirius och TTG.
Thorengruppen har det tufft.
Att man har ett bra lag på pappret tycker jag inte det råder så mycket tvekan om, men det känns som man kanske drabbats lite av Karlstads-syndromet från ifjol – det vill säga att man fått för sig att man är bättre än man är och inte lägger ner den extra svettdroppen som man gjorde ifjol när det var ”vi mot världen”. Sådant där kan ske omedvetet – och kan vara jobbigt att bryta.

***

Gillar ni frislagsvarianter?
Då kan ni kolla in två av Mullsjös mål mot Sirius, där både Sebastian Palmqvist 2-0-kasse och Kasper Hedlunds 4-0-mål kom efter just frislagsvarianter, där framförallt den första var riktigt läcker och där man överlistade gästerna trots att de hade hela laget i muren.
Mullsjö visade ingen pardon och det syntes framförallt vilket lag som har självförtroende och vilket som inte har det.
Frislagsvarianterna var bara ett bevis på det.
Spelet i stort ett annat.
Johan Nygårdh gjorde allt själv när han klampade in och satte 1-0, Palmqvist satte alltså 2-0, Henrik Olofsson krutade in 3-0 och spelade luftgitarr som målgest, då var halva matchen spelad och det kändes redan avgjort.
Något som förstärktes när både 4-0 och 5-0 kom innan andra akten var slut.
Det dröjde nästan 50 minuter innan Sirius kunde spräcka nollan.
Till slut vann Mullsjö med 8-2.
Mest anmärkningsvärt?
Ja, att David Gillek efter fem assist på hela säsongen klev fram som stor assistkung med totalt fyra målgivande passningar.
Mullsjö fortsätter att plocka poäng alltså, det här var femte raka segern.
Sirius fortsätter att förlora.
Laget gjorde ju 4-1 mot Linköping i början av andra perioden senast, sedan var man mållösa resten av matchen, och nu dröjde det alltså till mitten av tredje perioden innan det blev mål igen – typ drygt fyra perioder utan mål.
Det duger så klart inte.
Sirius är säsongens stora besvikelse så här långt, utan tvekan.

***

Välkommen till vardagen, Örebro.
Efter en sensationell start med fyra segrar på de fem första matcherna så har det nu, efter dagens förlust mot Växjö, bara blivit en övertidsseger på de fem senaste matcherna.
Man var med i början mot Växjö, men hemmalaget växte in i matchen och vann till slut med klara 7-2.
Örebro hade ju 2-1 där i första perioden, men när både Filip Kjellsson sköt 2-2 och Ludwig Persson skottade in 3-2 så valde Örebro-backarna att backa av, backa av, backa av – och de ytorna tog Växjös stjärnor tillvara på utan pardon.
När Persson gjort det där 3-2-målet i mittperioden så kändes det svårt för Örebro att komma tillbaka.
Det orkade man inte heller.
Formstarke Karljohan Ahlroth petade in 4-2 via köksvägen och Persson fick in 5-2 efter en fin Felix Göthberg-passning, båda målen i andra perioden, och då var det ridå för gästerna.
Växjö håller på att varva upp, som det känns.
Örebro?
Ja, man måste stoppa in förstafemman i ugnen, vrida upp temperaturen och se till att de blir heta igen.
För producerar inte superfemman så vinner inte Örebro, så enkelt är det.
Under enda Örebro-segern på de fem senaste matcherna så sopade Simon Jirebeck in ett hattrick, inklusive avgörandet, men i de fyra övriga matcherna så har trion, där Simon Palmén och Marcus Ekengren också huserar, bara kombinerat in fyra mål tillsammans.
Det räcker inte för nykomlingen.

***

Var kom det där ifrån, AIK?
I en målsnål tillställning ledde man med 2-1 borta mot Höllviken efter 47 minuter – sedan började det bara rassla.
Tre snabba mål skapade 5-1-överläge – och det förvaltade AIK hela vägen in i mål, vann med 6-3, plockade höstens blott tredje trepoängare och skapade en tryggare platta att stå på i den täta bottenstriden där Sirius och Thorengruppen nu börjat sladda lite.
Noterbart är att Erik Andersson och Kevin Lieback Asp satte dubbla bollar framåt.
Kanske inte de man förväntar sig ska dra det offensiva lasset.
I alla fall  inte Andersson.
Andreas Stefansson och Patrik Hagberg satte varsin boll – men är samtidigt två spelare som behöver producera mer på sikt.
Inte minst för att AIK nu tappar Kevin Haglund.
Rookien och talangen som varit så bra i inledningen har drabbats av hjärtsäcksinflammation vilket innebär att han måste vila helt i minst en månad, kanske längre.
Hälsan går alltid först, men visst är det ett avbräck för bottenkämpande AIK att tappa en av sina offensiva nyckelspelare.
Det är bara att hoppas att det går bra för Kevin – och att han är tillbaka på innebandyplanen snart.

Det gäller även hans dansande.
Det vimlar av personer som irriterat sig på det där, att han ska dansa varje gång han gör mål oavsett vad det står i matchen, men jag älskar saker som sticker ut – och det gör Kevin Haglund och hans dans.
Skönt med lirare som vill bjuda på något.

***

Helsingborg mot Dalen imorgon!

Sida 1 av 50
  • Tjänstgörande sportredaktör: Hampus Hagman
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB