Okej, rubriken är kanske lite elakt satt.

Jag valde att se ”derbyt” mellan Växjö och Mullsjö idag – och var det något man bjöd på så var det publikinnebandy.

Det haglade av felpassningar, enkla misstag och bolltapp på kritiska ytor, vilket gjorde att spelvändningarna stod som spön i backen. Det hela blandades av stundtals sylvasst passningsspel, magiska individuella prestationer och diagnoalpassningar som skar sönder försvars-boxar. Målen som föll – och de var många – var allt från briljans till kamp till tur. Allt som allt: fantastisk innebandyunderhållning.

Coacherna kanske inte dansade efter samma underhållnings-pipa, men skit samma. Det ska vara underhållning och innebandypubliken mår bra av att se böljande spel, snygga dragningar och snabba vändningar, istället för bara bollrull mot uppställt försvar.

Matchen var svåranalyserad. Det svängde mycket. Växjö skapade nog det bästa ändå, i alla fall så har jag ganska många vassa Anton Lindqvist-räddningar på näthinnan, och smålänningarna vann ju med 10-7 till slut.

Det som är skoj med Växjö är att det inte är de etablerade stjärnorna som skiner mest: överraskningen Valdemar Ahlroth var riktigt bra, ungtuppen Ludwig Persson lekte klass-playmaker och backen Markus Jonsson bjöd på magisk underhållning när han lirkade in 6-5-bollen. Visst, landslagsbacken Johan Roos var briljant i slutet, men killar som Marcus Johansson (tia i poängligan ifjol), Filip Kjellsson och Jesper Sankell (blandade briljans med huvudlöshet) kan ju bättre.

Kjellsson föresten, Årets Rookie i SSL ifjol, har ju haft en minst sagt trög start på säsongen, och där i andra perioden någon gång satt jag och klurade på var han var någonstans. Men det där 4-3-målet i början av andra – hans första i år – kanske lossade lite nervknutar, för i sista perioden var det en helt annan bollkontroll, en helt annan finurlighet. Kjellsson är ju en av SSL:s största tekniker och började helt plötsligt glimra, och gjorde det snyggt när han petade in 7-6. Kanske är han på gång på allvar nu.

Mullsjö? Jodå, det sprakade om Mullsjö också som stundtals hade ett fantastiskt bollrull. Ibland kanske det tog lite lång tid vid avsluten, och de där sista passningarna satt liksom inte, men det syntes att det skiner av teknisk kompetens. Kevin Lundgren är en helt annan spelare än han var i AIK och Kim Ganevik är sylvass. Bäst var dock, i mitt tycke, backarna Adam Fransson, Kasper Hedlund och Daniel Gidske. Nu saknas förvisso skadade Kim Hadelund, men vet i katten om inte Mullsjö sitter på den bästa topp-4-kvartetten på backplats i hela serien, i alla fall offensivt sett.

Att man saknar David Gillek syns dock. Mullsjö saknade den sista spetsen, de avgörande petningarna framför mål, och där brukar Gillek vara sylvass. Dessutom skapar han mycket rum för andra, dels genom sitt fysiska spel, dels genom sitt snack som får motståndare ur balans.

***

Trots uppvisningen i ”derbyt” så kunde jag inte låta bli att vinkla på Dalens vändning mot Kais Mora, lagets tredje häftiga upphämtning i rad.

1-5 blev ju 5-5 mot Falun, 0-6 blev 5-7 mot Höllviken och nu blev 1-4 till 8-6 mot Kais Mora.

21-årige Albin Andersson hade en händelserik matchupplösning: han sköt 6-4 till Dalen, fick se Kais Mora reducera, blev utvisad och då kvitterade nykomlingen – men sedan klev Andersson in och sköt matchvinnande 7-6 efter 17.28 av sista perioden.

– Det var så jäkla skönt. Jag vet inte varför vi ligger under från start igen, men vi kom tillbaka och det var skönt att fullfölja en upphämtning och vinna. Alexander Bodéns 2-4-mål från halva plan i andra perioden tände oss, sedan körde vi över dem i tredje. Jag var jävligt förbannad när jag satt utvisad, men det blev ju något positivt av det. Vid målet vred jag in från hörnet och satte en låg boll vid första stolpen som slank in. Deras målvakt var verkligen inte bra, sa Albin Andersson till mig, och tryckte alltså in både känslor och en målvaktssågning. 

Men att hamna i de här underlägena håller ju inte för Dalen.

Först 0-8 mot Helsingborg. Sedan alltså 1-5 mot Falun, 0-6 mot Höllviken och nu 1-4 mot Kais Mora.

Försökte trycka coachen Jonatan Brolin lite på det där, varför man är så passiva i starterna, men han ville inte riktigt svara på frågan. Han återkom istället hela tiden till att laget mådde bra, att man kommer växa av vändningen idag. Dock så medgav han att man hade haft ett snack efter 0-8 mot Helsingborg.

– I grunden handlar det om att vara med när man kliver innanför sargen, visa energi i alla situationer, sa han.

Han myntade också begreppet ”comeback kings” med tanke på upphämtningarna i de tre senaste matcherna. Mest på skämt. Men skoj.

Albin Andersson:

– Vi spelar som vi ska först efter att vi hamnat i underläge. Då visar vi så jäkla bra glöd. Men jag vet inte varför vi inte är med från start. Kanske lite individuella misstag. Lite passivitet. Men jag vet inte.

Du, tänk bara att ni ligger under med 0-8 från start…?
– Haha, ja exakt, det kanske vi får göra (haha).

Viktig seger för Dalen i alla fall, men visst kommer man få tampas i botten. Bredden i laget känns tveksam, trots allt.

Kais Mora? Nja, laget orkade inte hela vägen och får alltjämt vänta på säsongens första seger. Men den kommer. Det är jag ganska övertygad om.

***

I övrigt idag:

Falun-Sirius 6-2: Väntat resultat, men det satt en bit inne för Falun, som fortfarande inte tycks gnistra offensivt som man gjorde ifjol. Sirius höll 2-2 till sista perioden, innan Falun spurtade – och nu klev också stjärnorna fram hos mästarna: två mål av både Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström. Egentligen är det lite löjligt att snacka om underleverans när Enström och Galante Carlström båda gjort 13 poäng på sju respektive sex matcher i och ligger sjua och tia i poängligan i säsongsinledningen, men så är det faktiskt. Det finns så fantastiskt mycket mer att kräma ur där.

Granlo-Linköping 3-6: Linköping fortsätter att dundra på i SSL-toppen. Granlo orkade halva matchen då man hade 3-3, men sedan avgjorde östgötarna matchen under den andra halvan. Återigen visade laget – som nu klivit upp i serieledning i en haltande tabell – prov på sin bredd, då Gustav Fritzell – nollpoängare innan matchen – klev in och levererade en trio assist.

Warberg-Höllviken 4-0: Trenderna höll i sig – Warberg är obesegrade hemma och tog fjärde raka segern, Höllviken är segerlösa borta och inkasserade fjärde raka nederlaget. Brunkar-centern Rikard Eriksson – som bara gjort ett enda mål tidigare under säsongen, senast mot Granlo – dunkade in ett hattrick. Två måltrender bröts dock: Mattias Hasselström, Warberg, och Pontus Karlson, Höllviken, hade innan matchen gjort mål i alla sina matcher i höst – nu blev båda mållösa.

***

Dalen vann. AIK halkade under nedflyttningsstrecket. Kris-varning i Solna?