Oj, vad skoj.

I lördagens match mot Mullsjö så är ikonen Mika Kohonen tillbaka igen. Den finske veteranen har tränat på ett tag efter sin depression, och är nu redo för spel med Storvreta igen.

Jag vet att Mika Kohonen inte är den spelare han en gång var. Men det är något med de här legendariska superstjärnorna som är speciellt. För er som är hockey-frälsta så kan en liknelse göras med Peter Forsberg. Denna gudabenådade hockeyspelare uträttade magi på isen, men såg också sin kurva dala och förföljdes av sin fot-följetång. Men varje gång den där foten kom på tal, varje gång som det talades om en comeback, så kittlade det till lite. Inte för att Peter Forsberg var världens bästa spelare mot slutet, men han hade en aura som man bara ville ha där, hans blotta närvaro spred stjärnskimmer över ishockeyn.

Det är samma med Mika Kohonen. Världens bästa spelare genom tiderna, med ett CV som säkert kräver dubbla pärmar för att rymma allt han varit med om, har just det där stjärnskimret. Han är inte världens bästa spelare längre, men han är Mika Kohonen, och det räcker. Han skapar en extra innebandy-dimension bara med sin blotta närvaro.

Känslan är att Kohonen kommer in i ett tacksamt läge nu också – både för honom själv och klubben. Efter en svajig start verkar det väl ändå som att Storvreta har börjat få ordning på grejerna, målskyttet har börjat lossna, första bortasegern är bärgad. De flesta spökena är bortskrämda.

Hade det fortfarande varit grus i maskineriet, så hade kanske pressen på Mika Kohonen blivit alldeles för stor. Han är ingen frälsare längre. Om man fortfarande hade varit nere i självförtroende-källaren så hade kanske övriga laget börjat tro på någon Kohonen-effekt, och då tror jag Vreta hade varit illa ute. Men nu är det inte så – utan läget känns perfekt.

Det här känns harmoniserat.

Och skönt med lite stjärnskimmer. Det behövs.

***

Helg-tippning!

Damerna:

Djurgården-Dalen 1: En stjärnkedja mot ett kollektiv. Den här gången tror jag på Djurgården, som torde vara ganska bekväma just nu efter att ha tvålat dit obesegrade Endre senast. Emelie Lindström vräker förvisso in mindre poäng än man är van vid (fast 13 poäng på sex matcher är ju okej…), men Sandra Mattsson tycks vara i kanonslag – fem mål på tre matcher – och det räcker långt.

Iksu-Pixbo 2: Svårtippat toppmöte, mellan två breda lagmaskiner, men där det också finns gott om spets. Iksu har ju faktiskt inte förlorat än i år, samtidigt som Pixbo inte slagit tillbaka någon toppkonkurrent. Känns ändå lite bäddat för dubbelt trendbrott tycker jag, men det kommer bli tight. Drar dit en tvåa och tror att Alicia Fylke avgör.

Endre-Kais Mora X: Klassiskt möte numera, efter det otal slutspelsduster som klubbarna haft genom åren. Det sprudlar en hel del rivalitet här. Nästan lite derbykänsla. Kais Mora har ju vunnit sina matcher på sistone, men det har bara varit med ett par bollar, trots att man mött lag på den undre halvan. Samtidigt: Endre vill tillbaka på vinnarspåret efter DIF-förlusten och genomklappningen i tredje. Svårt. Doftar kryss, eftersom det brukar vara jämnt.

Huddinge-Uppsala 1: Kan gå hur som helst, känns det som. Men jag tror ändå lite på Huddinge, som efter en förlustartad start levererat två bra insatser och inkasserade sex poäng förra veckan. Laget bjuder inte på så mycket och tror man kan göra lynniga Uppsala ganska frustrerade.

Telge-Täby X: Svårt igen, men Täby är ganska svårspelade nu med poäng i fyra raka matcher och min känsla är väl ändå att den trenden fortsätter mot nykomlingen Telge. Inte minst för att Louise Wickström – som gjort poäng i alla matcher hittills – visar fin form. Telge har ”bara” en pinne på de tre senaste, och kan nog gneta sig till ett kryss. Men det känns ändå fördel Täby.

Rönnby-Karlstad 1: Någon gång så kommer ju Karlstads första poäng för säsongen, men inte kan väl värmländskorna rubba Rönnby borta? Nä, inte en chans. Rönnby har mött toppkonkurrenter i tre raka matcher och tagit sju av nio poäng, imponerande bra. Å andra sidan, är det någon gång Karlstad ska skrälla så är det kanske nu, då en viss bekvämlighet och övertro kan ha infunnit sig hos Västerås-gänget. Nåväl, tror inte det ändå.

Jönköping-Falun X: Svårtippad match mellan två lag som tampas i de nedre regionerna av tabellen. Falun har två 3-2-vinster borta hittills under säsongen, och det är ju inte helt omöjligt att det kan bli något liknande här. Jönköping har förtvivlat svårt med målskyttet just nu och sköt bara tre mål på två matcher förra helgen. Fegar ur med ett kryss.

Herrarna:

Mullsjö-Storvreta 2: Mötet skapar roliga innebandyminnen från serien mellan Mullsjö och Storvreta i vårens slutspel, där västgötarna var nära att skrälla. Mullsjö är inne i en svacka, har torskat tre raka matcher, och saknar David Gillek något enormt. Han har avtjänat fyra av sina sex avstäningsmatcher hittills. Storvreta, med en säsongsdebuterande Mika Kohonen, är på uppgång, och vinner det här. Men det blir knappt.

Dalen-AIK 1: Oj, vilket ödesmöte. Lite så, faktiskt. Klassiska Dalen och AIK slåss i botten av tabellen och nu handlar det om att vinna för överlevnad i första hand, gå till slutspel i andra hand. Förlust för AIK skulle innebära att gapet upp till Dalen blir sex poäng – snacka om uppförsbacke. Samtidigt tror jag på Dalen. Solna-laget funkar inte alls just nu.

Granlo-Helsingborg X: Lite kryssvarning här, mellan ett Granlo som ändå gjort det skapligt mot Warberg och Linköping de senaste matcherna trots förlust, och ett Helsingborg som fullständigt ramlade samman mot Pixbo senast (förlust 3-12!). Känslan är lite att det gå hur som helst mellan två av SSL:s mest oförutsägbara lag.

Falun-Växjö 1: Falun vann alla sex matcherna mot Växjö ifjol – två i serien och fyra i slutspelet. Nu känns det förvisso som att styrkeförhållandet har utjämnats något, men de regerande mästarna får ändå gälla som favorit i den här matchen, även om Växjö är svårspelade. Faluns spets avgör till slut.

Sirius-Pixbo 2: Pixbo kör över det mesta nu, känns det som. Det där tredjeperiodsraset mot Storvreta känns mest som en parentes i en i övrigt perfekt säsongsstart. Nu är ju Martin Östholm dessutom tillbaka vilket ökar slagstyrkan ytterligare, och det känns inte som Sirius kommer orka hålla emot, även om Uppsala-laget tagit poäng i alla sina hemmamatcher hittills.

Kais Mora-Höllviken 1: Jag får väl snart hela Höllviken-etablissemanget efter mig eftersom jag aldrig tippar skånsk seger, men laget har kammat noll borta hittills, och det i kombination med att Kais Mora har börjat tjäna ihop till säsongens första seger gör att jag drar till med en etta. För Kais Mora är det väl lite av en ödesmatch – faller man här också känns det som det blir jobbigt att hålla sig kvar i SSL. Trots att vi bara är åtta omgångar in i serien.

Linköping-Warberg 1: Hyperintressant möte mellan två av ”överraskningarna” i serien. Att Linköping och Warberg skulle ligga tvåa respektive trea efter sju spelade matcher var det nog få som trodde. Egentligen känns det som det kan gå hur som helst, men min magkänsla går dock på Linköping. Östgötarna är lite tyngre, lite robustare. Men Warberg är, som jag påtalat innan, luriga. Spikar ettan – men känner mig inte det minsta trygg.