Det skulle ju bli konungens stora återkomst.

Istället var det prinsen som glänste mest.

Alltså, jag ska väl inte påstå att Kevin Lundgren briljerade spelmässigt, men Mullsjö-forwarden var sannerligen på rätt plats vid rätt tillfälle mot Storvreta. Fyra mål. Ja, fyra raka mål, om vi räknar enbart för hemmalaget. Det är en imponerande effektivitet.

Det går ju inte att jämföra den här Lundgren med den vi såg i AIK. Eller såg och såg, han fick ju knappt lira i Solna-laget, och när han lirade var det ju mestadels som avlastningslirare. Jag frågade Kevin om vad förvandlingen handlade om.

– Det är förtroende. Egentligen bara. Nu får jag chansen, det fick jag inte i AIK, sa han.

Han menade att inte blivit en bättre innebandyspelare bara för att han bytt lag. Att det bara handlar om förtroende. Då kan man ju ifrågasätta hur AIK hanterat en oslipad diamant, en spelare som man sannerligen hade haft nytta av denna svajiga Solna-höst.

Nåväl, över till matchen. Det var högoktanig underhållning mellan Mullsjö och Storvreta, bra spel, snygga mål, mycket fart, distinkta straffar. Domarbeslut som kunde diskuteras. En hel del av det sprang nog ur vårens heta kvartsfinalserie, där uppstickaren Mullsjö var ytterst nära att slå ut storfavoriten Storvreta, men där Uppsala-laget till slut kunde vinna den sjunde och avgörande matchen.

– Jag var ju inte med då, men man kände att det var något speciellt med den här matchen. Det fanns en revanschlusta. Det var bara att haka på i den anspänningen, sa Lundgren.

Jag frågade också, med tanke på att man kom till matchen med tre torskar i ryggen, hur mycket man saknade David Gillek.

– Vi saknar honom otroligt mycket. Han är en otroligt viktig spelare för oss. Han skapar ytor för oss andra, men gör också mål själv, sa Lundgren.

I övrigt i Mullsjö: Kim Ganevik var bra, han har en otrolig speed. Och som jag mässade om i onsdags, då man mötte Växjö, så gillar jag backbesättningen: när Adam Fransson tar sina älgkliv på plan så är det inte många som hänger med. Daniel Gidske var också riktigt bra idag, liksom alltid duktige Kasper Hedlund.

Prinsen gjorde fyra mål – men hur gick det för kungen själv?

Jag ska inte släta över det: Mika Kohonen var inte speciellt bra. Han gav bort Mullsjös 2-2 när han flippade rakt i gapet på Johan Nygårdh som kunde servera Lundgren under ett box play, och orsakade sedan också en straff som Gidske förvaltade fram till 5-3 – ett mål som var väldigt avgörande. Offensivt syntes han väldigt lite, faktiskt. Visserligen blev det ett mål, men det var helt och hållet Rickie Hyvärinens mål där han serverade en helt naken Kohonen på borte stolpen som bara hade att peta in bollen i tomt nät. Det finns mycket, mycket mer i Mika Kohonens kropp än det han visade idag, det är ett som är säkert.

Bäst i Storvreta var Alexander Rudd. Helskotta vilken teknik och bollbehandling killen har. Bollen sitter som klistrad vid bladet långa stunder. Hans passning fram till 2-1 var ju bara helmagnifik, vilket gav Albin Sjögren helt öppet mål.

Annars var det ganska grått i Vreta: Rasmus Sundstedt sköt, sköt och sköt – men bollarna hamnade utanför målramen eller i täck. Hela tiden. Tills 59.00 då han nätade. Då var det så dags. Henrik Stenberg kan bättre, Fredrik Holtz – som nu fick spela efter att ha varit petad ett par matcher – såg övertaggad ut, Rickie Hyvärinen ser lite trött ut. Det finns mer att ta av, om man säger så.

***

Såg slutet på Iksus match mot Pixbo – även det ett reprismöte från en het kvartsfinal-serie från i våras – som Pixbo till slut lyckades vinna med 6-5.

Men det satt hårt åt. Pixbo ledde med 5-2 efter två perioder, men Iksu åt sig ikapp till 5-5 och såg betydligt hetare ut i den sista perioden. Bland annat så motade ju Iksu-keepern Malin Marklund – ifjol i just Pixbo – en Johanna Dahlin-straff i sista perioden, och då kändes det liksom som att det var Iksus kväll. Istället, efter att Iksu gjort 5-5, smet måltjuven Julia Larsson upp och forcerade in 6-5-bollen vilket innebar tre poäng och Pixbos första seger mot en toppkonkurrent i år, och tillika Iksus första förlust i höst.

Rättvist?

Eftersom jag inte sett hela matchen så ska jag inte bedöma, men tydligen var det – av det jag hört och läst mig till – ganska jämnt. Som det ska vara i ett toppmöte i SSL.

***

Ytterligare en match idag där Djurgården 6-5-vann mot Dalen hemma. Alla elva målen kom i de två första perioderna. Och som vanligt blev Djurgårdens spetsfemma avgörande, även om det var doldisen Mari Aanerud som satte den matchvinnande 6-4-bollen.

I och med den DIF-segern så tror jag att vi börjar skönja en tydlig topp-6 i SSL, även om tabellen haltar. Det känns som att Kais Mora, Rönnby, Endre, Iksu, Pixbo och Djurgården kommer lägga beslag på placering ett till sex.

***

Tre matcher idag, elva imorgon. Kämpa!