Oj, vilken uppvisning av Falun.

Det här skulle ju bli Storvretas kväll: ikonen Hannes Öhman hyllades, Alexander Rudd skulle för första gången möta gamla klubben Falun, det hemmastarka Uppsala-laget skulle upp i tabelltoppen.

Istället snodde Falun showen.

Rejält.

Storvreta kläddes av. In på bara kroppen. Inför 2 147 hemmafans. Det var nästan pinsamt att se. Speciellt i sista perioden, där man väntade på den klassiska Vreta-anstormningen, då Falun spelade sönder ett passivt hemmalag vilket fick delar av publiken att lämna i förtid. Visst trillade det in några Storvreta-mål i slutet, men det var aldrig någon fara på taket för gästerna som vann hur rättvist som helst.

Reprisen på SM-finalen fick alltså samma utgång som i våras.

Två tydliga saker avgjorde:

* Faluns power play- och box play-spel var överlägset Storvretas. Rappare, snabbare, mer uppoffrande. Storvreta hade ju spel fem mot tre i två minuter i första perioden, men lyckades inte ens då göra mål. Vilket är för dåligt, givetvis, samtidigt som Ciya Hajo och Jonas Adriansson dominerade i defensiven. Samtidigt small det snabbt när Falun väl fick power play-chanser.

* Faluns keeper Måns Parsjö-Tegnér – som stod då VM-keepern Johan Rehn lämnats hemma sjuk – överglänste Storvretas Viktor Klintsten med råge, och höll ju nollan i drygt 53 minuter. Storvreta skapade en hel del lägen och sköt utanför majoriteten av gångerna, men Parsjö-Tegnér svarade också för några riktigt vassa parader.

Matchen gav lite Sverige-Finland-vibbar från VM med känslorna och det fysiska spelet. Oftast på rätt sida gränsen, men inte alltid. Samtidigt gillar jag den där energin, den där rivaliteten. Den föder ofta riktigt, riktigt bra matcher.

Henrik Stenbergs armbåge på Johannes Larsson var dock inte vacker. Jag hoppas sannerligen att domarna, som missade situationen under matchen, kollar på det där i efterhand och skickar in en anmälan. Sådant där hör inte hemma på innebandyplanen och det är domarnas uppdrag att stävja det.

Många i Falun var bra: Jonas Adriansson, Johannes Larsson, Ciya Hajo och Rasmus Enström, inte minst. Gillar också stortalangen Casper Backby som tar för sig mer och mer, och kanske kan få ett Albin Sjögren-genombrott nästa säsong. Många kan mycket bättre i Storvreta, där Alexander Rudd och irriterade Henrik Stenberg var bäst tillsammans med Mattias Samuelsson. Trots det så var Rudd inne på totalt sju baklängesmål, varav de fyra första.

Men Mika Kohonen? Att han inte är fornstora Mika är en sak – men känslan är att ikonen inte hänger med längre. Det går långsamt, han sköt i täck, slog bort enkla passningar, vändes bort. Som när han snubblades bort när Enström snurrade runt och föste in 7-1. Mika Kohonen är världens ödmjukaste stjärna – men glorian börjar falna. Rejält.

Styrkebesked av Falun.

Som just ser ut att ha Pixbo som främsta guldutmanare, snarare än Storvreta.

***

Så här gick det i dagens två dammatcher:

Falun – Rönnby 3-4: Som sagt, Falun spelar ett tajt spel, speciellt hemma, och lyckas gneta till sig en del poäng och det var inte långt ifrån att man lyckades mot Rönnby heller, om man tittar på siffrorna. Västerås-laget lyckades dock bärga alla pinnar till slut efter att ha skjutit två snabba mål i sista perioden.

Dalen – Karlstad 3-3: En något oväntad poäng för Karlstad som alltså lyckades lugga Dalen på en seger i Umeå, och det trots att hemmalaget ledde med både 2-1 och 3-2. Men Karlstad, vars självförtroende borde vara nere på botten, lyckades kvittera genom Filippa Rosendahl (som var inblandad i alla mål, med dubbla kassar och en assist).

***

Sirius mot Dalen imorgon. Sedan jullov.