Ni minns starten, va?
Rönnby, SM-finalister ifjol och utmålade som en av favoriterna den här säsongen, fick en miserabel start på säsongen och tog bara tre poäng på de fem första matcherna vilket gjorde att man sladdade rejält i tabellen.
Extra salt i såren var givetvis skadebeskeden på Mira Wickman och Evelina Rösnäs (gick sönder redan i januari) som båda missar resten av säsongen.
Men sedan har vinden vänt.
Rejält.
De åtta senaste matcherna har inneburit sju segrar och en oavgjord. Laget har tagit 22 av 24 möjliga poäng. Inget annat lag matchar det snittet.
Det kunde ha varit 24 av 24 också, om man inte släppt in den där sena kvitteringsbollen mot Linköping med bara 15 sekunder kvar, ett konstmål av Anna Wiman. Inga stora marginaler från full pott alltså.
Det har blivit segrar mot både Kais Mora och Endre, vilket imponerar.
Helt plötsligt ser laget ut som den guldutmanare alla trodde laget hade potential att bli, även utan Wickman och Rösnäs.
Linnéa Nilsson, den blommande stjärnan som redan tangerat sin målskörd från ifjol och som varit stekhet när Rönnbys form vänt, förklarar vändningen:
– Det vände när vi vann mot Kais Mora. Då fick vi ett kvitto att vi kan vinna mot vilka som helst. Då gick alla till sig själva och vi kom överens om att vinna den matchen. Efter det växte vi och har fortsatt bygga på det. Nu kan vi vinna trots att vi inte är på topp, sa hon när jag pratade med henne efter matchen.
Efter två säsonger som varit läroår så har Nilsson verkligen tagit för sig i en större roll i år och frågan är om hon inte börjar bli landslagsaktuell.
Hon själv är nöjd:
– När jag kom till Rönnby för ett par år sedan så var allt jag fick spela en bonus. Lite likadant ifjol, men efter jul började det lossna mer. I år har jag fått ännu mer förtroende och en större roll. Jag har vuxit med det, sa hon.
Idag slog Rönnby tillbaka en annan ”slow starter” i serien, Dalen, som också vaknat på slutet. Segersiffrorna skrevs till knappa 4-3.
Ganska jämn fajt överlag, men Rönnby imponerade i sista perioden. Hemmalaget ledde med 4-3 men vågade spela ut, hålla i bollen och spelade bort massor av tid från ett Dalen som helt enkelt inte fick låna bollen. Visst, Umeålaget skapade några spelvändningar, men de var inte många och chanserna som vaskades fram var tämligen tama.
Rönnby drabbades inte av övermod eller hybris, utan spelade disciplinerat, smart och snålt.
– Vi gjorde ingen jättebra match mot Dalen och vi hade inte vunnit om det varit i början av säsongen, men nu har vi en annan tro på oss själva och vågar hålla i bollen, sa Nilsson och jag försökte få en förklaring på vad självförtroende egentligen betyder.
– Det är en svår fråga att svara på. Men man har en tro på sig själv, kan vinna matcher fast allt inte stämmer, fast man inte är på topp. Genom att bygga upp en tro på sig själv så växer självförtroendet.
På sikt kan den risiga starten säkert bli ett vapen för laget. Det kommer inte tas något för givet och man har lärt sig hantera motgångar.
Många i Rönnby spelar med ett helt annat självförtroende jämfört med säsongsstarten.
My Kippilä är ett lysande exempel. Hon håller i bollen, tar initiativ och slår strålande passningar. Hon har verkligen börjat hitta rätt.
Rönnby har klättrat upp som femma i sammandraget nu och har häng på topp-4.
Vägen mot toppen ligger öppen.

***

Det var ingen som sade det högt inför säsongen, men jag tror att vissa i Endre var lite oroliga inför bytet från Södervärnshallen till ICA Maxi Arena.
Inte för att det skulle vara en sämre arena, utan för att man förlorade sin kokande hemmagryta.
Södervärnshallen är en tajt hall, spelarna och tränarna fick knappt plats mellan sargen och väggen, och det blev ett jäkla tryck i fullsatta slutspelsmatcher. Något som lyfte Endre.
ICA Maxi Arena är något helt annat. Det är en modern innebandyarena med luftigare utrymmen, ny teknik och fantastiska faciliteter, men – utan att ha varit där – så kan det aldrig bli samma intima känsla eller tryck.
Men bytet har blivit en succé.
Endre är obesegrade i nya hemmaborgen hittills.
Senaste skalpen kom mot mästarna Kais Mora inför hela 975 åskådare och segersiffrorna skrevs till 4-1 efter en uppoffrande defensiv insats och storspel av keepern Liisa Kokkonen.
Framåt var det spetsarna som avgjorde: Anna Jakobsson sköt tre mål, det första betydde 1-0, de två sista skyfflades in i tom bur. Corin Rüttimann vände om och prickade distinkt in 2-0 (eller ja, Jennifer Hellgren fick målet och kanske var på bollen innan den gick in, det var lite svårt att se).
Hur som: alla Endre-målen genom förstakedjan.
Gotländskorna är verkligen en intressant outsider i årets guldkamp.
I slutspelet kommer inget lag att få något gratis i den gotländska arenan i alla fall, det är en sak som är säker.
Kais Mora?
Ingen skam att förlora på Gotland mot ett bra Endre – och hade inte Liisa Kokkonen varit så bra så hade dalalaget tagit hem den här fajten. Så kändes det i alla fall.

***

Mer plast imorgon!