6-5 i dem femte semifinalen – och sammanlagt 4-1 i matcher – mot Mullsjö förkunnar faktum:
Växjö är i sin första SM-final någonsin.
Jag var inne på det efter förra matchen, när man slet åt sig en 3-1-ledning och bara var en enda seger från SM-finalen, och fördjupar mig i den fråga som jag avslutade med då:
Vem hade trott det för fyra år sedan när klubben äntrade SSL som nykomling?
Ja, utanför klubben var det nog ingen.
Resan klubben gjort är fantastisk.
Från nykomling till finallag på bara fyra år.
Historien om Växjö är berättelsen om en klubb som gått sina egna vägar och där ett djärvt beslut ligger till grunden för framgången.
Ett beslut som kunde satt SSL-existensen på spel, men som var nödvändig för att bli en maktfaktor.
Efter att ha gjort två starka debutår i SSL, där man gick till slutspel båda åren, så valde klubben nämligen att göra en på förhand riskfylld generationsväxling, en rejäl omstrukturering av truppen, där totalt nio spelare lämnade – bland dem ett knippe riktigt rutinerade lirare, inte minst poängspelare som Linus Jämtdal, Jesper Sankell och Rikard Hessmer och ryggradsspelare som Kristoffer Widlundh och Kim Kulich – och där man plockade in ett gäng unga, lovande lirare.
Någonstans tror jag att klubben kände att man hade kommit till vägs ände med den trupp man satt på, skulle man ta nästa steg som klubb, avancera i tabellen och bli ett slutspelshot på allvar, var man tvungen att bygga något helt nytt.
Något nytt som man ville forma själva.
Generationsväxlingen hade börjat redan säsongen innan, men det var 2015 som den fullbordades.
Coachen Niklas Nordén har tidigare berättat att han kände en viss oro då, att man faktiskt kunde riskera sin SSL-existens genom förändringen, men att man ändå var tvungna att renovera för att kunna ta nästa steg.
Växjö behövde aldrig vara oroliga för sin SSL-status.
Den satsning som man var beredda att ha tålamod med slog ut i full blom omgående.
En fjärdeplats ifjol.
En andraplats i år.
En slutspelsresa som nått hela vägen till Globen.
Det djärva beslutet lade grunden – men hade aldrig fungerat om man inte lyckats så väl med att skola och förädla alla de unga spelare som man valde att plocka in och sätta sin tilltro till.
Man har inte värvat färdiga stjärnor – förutom Eero Kosonen och någon lirare till – utan man har plockat in lovande spelare som man sett en utvecklingspotential i, som man gett verktyg och förutsättningar att lyckas.
Kolla på spelare som André Andersson, Markus Jonsson, Valdemar Ahlroth, Ludwig Persson, Oliver Johansson, Niklas Ramirez, Eddie Granberg… alla med ett frågetecken i pannan när de kom till klubben, men som nu alla är fullfjädrade SSL-lirare – flera dessutom landslagsaktuella – och som tillsammans med en liten klick kärnspelare (Johan Roos, Eric Roos, Filip Kjellsson) bär laget på sina axlar.
De har vuxit med förtroendet de har fått.
Främsta anledningen till att allt det här blivit en succésaga?
Arkitekten Niklas Nordén.
En ledare som brinner för innebandy och utveckling, som sprudlar av entusiasm och innovativa idéer, som kan omvandla teori till praktik.
Han var en av dem som drev på det djärva beslutet att göra den där generationsväxlingen.
Han visste vad han gjorde.
Uppenbarligen.

***

Utstationerad på andra uppdrag igår när Falun sopade dit Storvreta på bortaplan och tog ledningen med 3-1 matcher.
Blir finalparet i Globen klart redan imorgon?
Det är mycket som talar för det.