Startsida / Inlägg

Så mycket kan det skilja på fem bollar

av Jonas Gustavsson

Falun vann första semin i Jalas Arena med 6-1.
Falun vann tredje semin i Jalas Arena med 7-2.
Två storsegrar på hemmaplan för det favoritstämpade dalalaget, två resultat med fem måls marginal – men ändå två vitt skilda matcher på flera sätt.
För det kan skilja mycket på fem bollar och fem bollar.
I den första semin var Falun överlägsna, den första perioden var magnifik och Storvreta kom undan med ett 0-4-underläge med andan i halsen, serieettans stjärnor hade stundtals lekstuga.
I den tredje semin var Falun bättre än Storvreta, men absolut inte fem bollar bättre. Uppsalalaget hade ett helt annat påslag än i den första matchen, stärkta av moralsegern i sin egen hemmamatch, och man gav Falun en rejäl match.
Det doftade ju faktiskt 2-2-kvittering där i den andra perioden och Storvreta skapade en hel del, men Johan Rehn i hemmakassen var riktigt vass. Det kändes verkligen som att det skulle smälla när Storvreta fick ett powerplay – och det gjorde det.
Men inte som väntat.
För istället för den där kvitteringen så kontrade Johannes Larsson – är mannen i sitt livs form? – in 3-1 i boxplay.
Ett mål som mer eller mindre avgjorde matchen.
Det kändes som det spräckte Storvretas ballong.
Visst, gästerna skapade en del i tredje, men man har förtvivlat svårt att göra mål i Jalas Arena.
Det har inte Falun.
Viktor Klintsten, som gjorde sin bästa match hittills i semifinalen och stundtals var bländande, gjorde en radda prakträddningar i inledningen av sista akten, men sedan orkade han inte.
Alexander Galante Carlström prickade in 4-1 i powerplay innan specielle slutspelsmålskytten Johan Fahlström – hans målsnitt i grundserie och slutspel går inte att jämföra de två senaste säsongerna – gjorde 5-1, och sedan var det inget snack om saken.
De sista målen i matchen kom under de tre och en halv sista minuterna och var mest av akademiskt intresse.
Falun är favorit i den här serien, spelar väldigt, väldigt bra – och då snackar jag inte bara om den stundtals gnistrande offensiven, utan också om den väldigt solida defensiven där man ligger rätt, täcker mycket skott och spelar uppoffrande.
Man gör skitjobbet helt enkelt.

Sedan har man bredd i produktionen.
Falun har tre kedjor som pumpar på i offensiven, som alla hamnade i målprotokollet i tredje semin. Man är inte beroende av sin bländande förstafemma utan det finns andra som kan leverera.
Det är också en tydlig kontrast mot Storvreta. Mästarna har levererat två starka arbetsinsatser efter den bleka inledningsmatchen, men produktionen framåt är alldeles för bunden till två spelare:
Henrik Stenberg och Jimmie Pettersson.
För gör de inte mål så finns det inte så mycket kvar.
Alexander Rudd blixtrade helt plötsligt, från ingenstans, till i den andra perioden nu, serverade några eleganta mackor till Albin Sjögren – men det resulterade inte i några tecken i poängprotokollet, och ska Storvreta ha en chans i den här serien så måste den där duon börja producera.
Men den största frågan:
Kommer Storvreta orka det här?
Man är det enda av de fyra semifinallagen som går konsekvent på två femmor – alla andra rullar på tre femmor och går sällan ner på folk. Bredd och ork känns som en nyckel i dagens innebandy.
Bredden har inte Storvreta.
Frågan är om man har orken.
En sak är säker:
Falun kommer inte slå av på takten.

***

Pixbo har gett Iksu en rejäl match i två matcher – men har fallit i båda.
I den andra semifinalen så lyckades Iksu vinna med 4-2 på bortaplan, men det var ett omdiskuterat mål som satte Umeålaget i förarsätet.
För var 2-1-målet korrekt?
Jag tycker det är närmast nog omöjligt att avgöra, trots att det har vevats ett gäng repriser.
Emelie Wibron brottade sig in på mål och bollen studsade sedan upp på Laura Manninen och in i målburen, grejen var bara att målburen var flyttad rejält och diskussionen handlade om bollen passerade linjen innanför stolpmarkeringarna eller inte.
Från de kamerabilderna som fanns var det omöjligt att säga.
Det hade behövts en kamera ovanifrån för att vara säker.
Nu dömdes det mål.

Det går ju inte klandra domarna heller.
Går det inte avgöra med en miljon repriser så är det inte enkelt att ta ett beslut på plan heller. De gick på sin uppfattning och det får man acceptera.
Det är verkligheten i innebandy.
Domarna dömer.
Målet var viktigt för matchen. Kanske inte helt avgörande, men det satte Iksu i ett 2-1-övertag som man sedan aldrig släppte.
Stekheta Amanda Delgado Johansson skickade in 3-1 och Cornelia Fjellstedt gjorde oerhört vackert 4-1, och Iksu vann till slut med 4-2 alltså.
2-0 i matcher.
Storfavoriten, som inte pallat pressen varken i Champions Cup i höstas eller i slutspelet i våras, är nu bara en vinst från en ny SM-final, den första sedan 2013.
Det svåraste som finns är att vinna den avgörande matchen – och Iksu har inte råd att underskatta Pixbo.
Men visst klarar Iksu det här.
Eller…?

  • Tjänstgörande sportredaktör: Jonathan Ekeliw
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB