Startsida / Inlägg

Jag tror det vänder för Sirius nu

av Jonas Gustavsson

Vi kanske inte ska stämpla det som drömdebut för David Ahlmark i Sirius, men visst blev det en stark start för coachen.
Uppsalagänget slog tillbaka Dalen med 5-4 efter straffar – och det var Joakim Olsson som agerade stor segerorganisatör.
Sirius ledde ju med 3-2 efter halva den sista perioden, men sedan sköt Dalen två snabba mål och vände på matchen.
Sedan fick Sirius powerplay – och då small det.
Joakim Olsson kvitterade med knappt fyra minuter kvar att spela – sedan avgjorde han också hela tillställningen på straffar.
Olsson som agerar motor i Sirius precis som han gjorde i AIK, och som dessutom konserverat poängformen från ifjol.

Han har inte rivit ner lika många rubriker som ifjol, dels för att poängexplosionen förra säsongen var en sensation, dels för att var hjärtkomponent i ett överraskningslag –  i år har han hållit samma poängnivå men lirat i ett lag som haft det jättejobbigt.
Det är mer som det blivit givet att Joakim Olsson är en poängspelare av rang numera.
Trots bara en säsong som poängspruta.
Det är bara att konstatera: han har gjort det grymt bra.
Faktum är ju att han hittills höjt poängsnittet jämfört med ifjol. I år ligger han på 1,8 poäng per match att jämföra med 1,69 ifjol.
En del menade att assist-skörden ifjol blev något dopad av Andreas Stefanssons smått magiska målsinne, men faktum är att Olsson har högre assist-snitt i år, trots att han inte har någon Stefansson som gör mål på ingenting.
Joakim Olsson är ”the real deal” helt enkelt.
Han själv sammanfattade det så här:
– Kul på sitt sätt att det går bra för mig, men jag hade hellre sett att laget tog fler poäng än att jag gör massa poäng.
Det säger ganska mycket om Joakim Olsson.
Hans driv är enormt viktigt.
Ifjol i AIK så snackade klubben om nytt kontrakt, men när jag snackade med Joakim så sa han att det var slutspel som gällde.
Han höjde ribban.
Det gör han i Sirius också.
Jag frågade om höjningen av förväntningar på Sirius i år påverkat laget.
– För mig handlar det alltid om att vinna, men det kanske är nytt för andra. Laget var nia ifjol så det vore konstigt att inte höja målsättningen, alla var med på det så det ska inte påverka. Vi kan bara se på oss själva och göra det bättre. Potentialen finns i truppen.
Hittills är Sirius höstens stora besvikelse.
Det finns så mycket mer att kräma ur det där laget.
Jag vet inte om vi såg någon tränareffekt mot Dalen, men att få vinna direkt med en ny röst i båset är inte minst viktigt mentalt, att man känner att man får en bra start när man nu vänder blad och skriver ett nytt kapitel.
Det skapar hopp för Sirius.
– Vi har snackat mycket om att nu börjar vi på ett nytt kapitel, nu börjar vi om. Det som har hänt har hänt, nu blickar vi framåt. Vi ska bli starkare som lag, nu gick det vägen och det får gärna fortsätta, sa Joakim Olsson.
Joakim Olssons driv kommer bli enormt viktigt för Sirius.
Jag har en känsla av att det vänder för Sirius nu.
Man kan så mycket bättre än man visat och David Ahlmark känns som rätt man på rätt plats.

***

Det bästa och mest fascinerande med innebandy är att en match aldrig är slut förrän slutsignalen går.
Det kan hända så enormt mycket i slutet.
Idag fick vi ett nytt bevis i derbyt i Skåne.
Helsingborg gjorde 4-2 med fem och en halv minut kvar, två minuter senare tog Höllviken timeout och knappa minuten senare klantade man sig rejält när man hade en spelare inne innan keepern hann ut i båset, vilket gjorde att man drog på sig en utvisning för för många spelare på banan med bara två minuter och 47 sekunder kvar.
Helsingborg tog ett tidigt avslut av Andreas Lindholm – men hade sedan inget i PP mot ett ivrigt checkande Höllviken som vann bollen, tog ut keepern och hade ett gäng avslut.
Svagt spel med en man mer av Helsingborg – men också mycket vilja och tro från Höllviken.
När Höllviken blev fulltaliga så small det.
Christoffer Andersson tryckte in 3-4 efter 59.39.
Johannes Wilhelmsson dunkade in 4-4 efter 59.53.
Sedan avgjorde Jacob Gullberg på övertid.
Imponerande, så klart.
Jo, Pontus Karlson gjorde ju mål igen så klart. För elfte (!) matchen i rad. Säsongens klart bästa målsvit – som dessutom lever vidare.
Ja, även Christoffer Andersson höll i sin poängsvit, han har alltjämt gjort poäng i alla omgångar under den här säsongen vilket han är ensam om i SSL.
Höllvikens spetsar gjorde det de skulle, för att sammanfatta det hela.
Helsingborg?
Ja, man lär ju knappast vara nöjda med de sista minuterna. Bland annat slog man några långa bollar när man hade en man mer på banan, bollar som blev 50-50-dueller och som ”momentum” såg ut i matchen var enkla bollvinster för Höllviken just där och då.
Helsingborg saknade kylan och kunde inte hantera Höllvikens hunger.

***

Falun åkte till Umeå med blott elva utespelare och gick på två femmor – men var ändå det lag som hade mest ork och punkterade kampen mot Thorengruppen i den tredje perioden.
Det stod 4-4 efter två perioder – sedan dröjde det bara åtta sekunder av den tredje perioden innan Rasmus Enström fixade 5-4 på straff, och det startade gästernas ryck där det till slut blev en 8-5-seger.
Thorengruppen gjorde vad de kunde – men det måste kännas lite hopplöst hopplöst att möta Falun för du kan inte slappna av en endaste sekund för då agerar bollen flipperkula mellan Falun-klubbor och helt plötsligt står någon lirare fri och petar in den i tomt nät.
TTG kämpade och slet… medan det kändes som att Falun inte behövde förta sig för att göra sina mål.
Det såg så enkelt ut, på något sätt.
Nu är det ju inte så, Falun kämpar och sliter lika mycket, men man har en bank med så mycket finess att när det väl smäller till så ser det så enkelt ut.
Vi såg flera sådana highlights-mål nu igen.
Alexander Galante Carlström brände en straff – men sköt ändå fyra (!) mål och drar ifrån i skytteligatoppen där han nu satt 25 påsar.
20 av de målen har kommit på de sju senaste matcherna.
Nästan ett snitt på tre mål per match alltså.
Makalöst.
Thorengruppen fortsätter alltså att förlora.
I de två senaste matcherna har man hållit jämna steg med Storvreta och Falun i två perioder för att sedan läcka in massor av mål. Men framförallt: det är ju inte i de här matcherna man ska spela sin bästa innebandy, det är i matcherna mot lagen på undre halvan.
Nästa utmaning:
AIK borta, laget som ligger precis ovanför nedflyttningsstrecket, som är fem poäng före. Vi ska inte snacka måstematcher ännu, men torskar TTG den också så blir det åtta poäng upp till Solnalaget, och minst sex poäng upp till strecket.

***

Nej, det blev ingen omedelbar Marco Juuska-effekt i Örebro – men det var inte väntat att nykomlingen skulle upprepa bragden mot Storvreta från premiären.
Men visst, det stod 4-4 efter två perioder, sedan trampade Storvreta ner samma gaspedal som man trampade ner mot Thorengruppen senast.
Då vann Vreta sista perioden med 8-0.
Denna gång vann man slutakten med 6-0.
10-4 till slut för Storvreta alltså, som är ett monster i tredjeperioderna just nu.
Toppcentrarna klev fram.
Victor Andersson satte dubbla bollar.
Niklas Winroth satte tre kassar.
Extra kul för Winroth så klart, som haft en tuff karriär med skadeproblematik, vikarierande på backplats eller fast i Storvretas tredjekedja, men som nu äntligen får lira center i en producerande kedja och då visar hur bra innebandyspelare han kan vara.
Han är ju den där kloke gubben, det där limmet som kan hålla ihop en femma, kryddad med fina handleder och bra playmaking-skills.
Han har Valdemar Ahlroth och Albin Sjögren på kanterna, lirare som är beroende av en spelskicklig center för att fungera, för det är inga lirare som gör saker och ting på egen hand, de är beroende av en speldosa som kan sätta tempot, hitta rätt passningar, täcka upp i defensiven – något som Niklas Winroth sannerligen kan.
Storvreta levererar.
Örebro gnetar vidare.
Två poäng på nio matcher imponerar inte, men kanske kan man få en injektion av Marco Juuska-intåget, men han måste också få lite tid på sig.

***

Igår:

Mullsjö – Pixbo 4-5: Jodå, visst drog Pixbo till Nyhemshallen och snodde alla tre poängen. Hade någon sagt det inför säsongen så hade man nog skrattat lite för sig själv, men som säsongen gestaltat sig så är det ingen chock alls. Mullsjö har tufft med topplagen och Pixbo växer mer och mer ut till ett topplag. Fyra påsar av stekhete Max Wahlgren också, han har aldrig varit bättre och stiger verkligen fram och gör de där viktiga målen – nu satte han ju det matchvinnande målet igen.

***

Mer innebandy på tisdag!

  • Tjänstgörande sportredaktör: Hampus Hagman
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB