Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 1 av 44

Ångloket med tjeckisk märkning ledde vägen

av Jonas Gustavsson

Wow.
Linköping gjorde det igen.
För andra matchen i rad vände man ett 2-3-underläge till en 4-3-seger.
Den här gången väntade man dock inte till sista sekunden, utan det var hela två och en halv minut kvar när segermålet kom.
Matej Jendrisak svarade för en grym prestation när han brottade sig fram och vräkte upp 3-3-bollen i nättaket, och sedan lastade Tobias Gustafsson iväg en strumprullare som på något sätt letade sig in bakom Benjamin Löfdahl.
Men vad sjukt små marginaler det är.
Kasper Hedlund dunkade ju in 3-2 för Mullsjö i powerplay i mittperioden och i den tredje tvingades Linköping flytta upp i jakt på en kvittering, och Mullsjö hade en radda vassa spelvändningar.

Det var närmast nog ett under att västgötarna inte fick in någon boll där.
Men Robin Laakso var omutbar.
Istället kom alltså vändningen under de fem sista minuterna.
En forcering iscensatt av Matej Jendrisak.
Martin Karlsson har alltid varit den store härföraren i Johan Astbrants lag, den som ska gå i bräschen, men han är inte den störste ledaren längre – det är maskinen Matej Jendrisak. Bjässen är motorn i laget, den som alltid visar störst vilja i de viktigaste lägena, den som kliver fram när kniven dallrar mot strupen.
Det var han som fixade segermålet senast.
Det var han som sköt 3-3-målet nu.
Det östgötska ångloket med tjeckisk märkning har en förmåga att dra med sig resten av vagnarna.
Efter tre raka Mullsjö-vinster, två efter sudden och en med uddamålet, där man varit bättre spelmässigt samtidigt som Linköping spetsar hade svårt att komma någonstans så kändes det inte som att den här matchserien, som jag själv var med och hajpade från start, skulle bli den där episka holmgången som många trodde.
Men så har det blivit.
Serien har vuxit efterhand och Linköping med den.
Ett Linköping som slutat låta Mullsjö ha så mycket boll och roffat åt sig mer tid med taktpinnen.
De senaste matcherna har detta varit fantastisk underhållning.
Den innehåller allt: fart, teknik, fysik, känslor och rafflande avgöranden.
Och:
Det krävs en Game 7 för att skilja lagen åt.
Nu har dessutom Linköping svängt över den mentala pendeln åt sitt håll.
Det är en gammal sanning att innebandymatcher avgörs under de tio sista minuterna, och där har Linköping varit överlägsna de två senaste matcherna.
Oavsett vad det står med tio minuter kvar i den sjunde och avgörande matchen nere i ett kokande Nyhemshallen, så vet Linköping att man har chansen – samtidigt som Mullsjö vet att man darrat i det läget två gånger om.
Game 7 kommer bli något alldeles extra.

***

Iksu – check!
Kais Mora – check!
Pixbo – check!
Pixbo fixade som tredje lag en semifinalbiljett på damsidan och man gjorde liksom Iksu och Kais Mora det genom att svepa sin motståndare.
Unga och orutinerade, men tekniska och spännande, Rönnby orkade helt enkelt inte bryta ner systemstarka Pixbo.
I den tredje kvarten hade Pixbo taktpinnen hela vägen, även om Rönnby bet sig kvar hela tiden och lyckades peta in bollar vilket gjorde att man hade kontakt och fortsatt hopp.
Men när Isabell Krantz lastade in 5-2-bollen från halva planen efter knappt halva den sista perioden så kändes det klart.
Att Rönnby skulle få in tre bollar till mot Pixbo kändes som en utopi – och så blev det inte heller.
Pixbo vann till slut med 6-2.
Rönnby har gjort en kanonsäsong, en bra bit över förväntan, och kan ha ett nytt storlag på gång under förutsättning att man får behålla alla unga spelare som tagit enorma kliv under säsongen. Spelare som Izabell Rydell och Jonna Sjöberg är otroligt bra – två talanger som bara växer.
Pixbo vidare alltså.
Tar Täby serien mot Endre så blir det Pixbo mot Iksu i ena semifinalen, medan Kais Mora och Täby gör upp i den andra. Snacka om två kanonserier.
Men Endre vill säkert ha fler ord med i det där.

***

Vi hälsar också Jönköping på herrsidan och Telge på damsidan välkomna tillbaka till SSL.
Båda säkrade sina avancemang ikväll.

Grattis på födelsedagen, Christian Mattsson

av Jonas Gustavsson

Oj, oj, oj.
Vilken galet dramatisk avslutning det blev på matchen mellan Mullsjö och Linköping och östgötarna lyckades alltså förlänga säsongen med en enda sekund kvar att spela.
Jovisst, hade 4-4-resulatet stått sig så hade det blivit övertid, men ändå.
Linköping avgjorde alltså efter 59.59.
Och så klart så var trollkarlen Christian Mattsson regissör bakom målet.
Han som den här säsongen inte alls nått upp till fjolårets fina form, som varit tämligen kall i slutspelet, som var bänkad hela tredje perioden i förra matchen och som inledde den här matchen i tredjekedjan.
Det var han som slog frislaget i hörnet med bara sekunder kvar.
Det var han som uppfattade att Matej Jendrisak hade yta bakom mål – sedan gjorde tjecken det otroligt bra när han snabbt vek in på mål, fick Kasper Hedlund att slå knut på sig själv, och tryckte in bollen.
Men det var Mattsson som öppnade för spelet.
Det där kan vara en assist, en aktion, som får igång Christian Mattsson – för det är en av lirarna som måste leverera för Linköping framöver om man ska överleva den här kvartsfinalserien.

Jag frågade honom om bänkningen senast och starten i tredjekedjan idag.
– Ingen kommentar, sa han.
Det är inte svårt att dölja besvikelsen hos honom.
Sedan fyllde han på:
– Men det är inte min bästa säsong. Så kan jag säga kort och gott. Det har speglat av sig på slutspelet också. Jag har inte levererat så mycket som jag tänkt mig.
Det finns så mycket innebandy i honom.
I den form han hade under våren ifjol är det inte många spelare som slår honom på fingrarna gällande offensiv briljans.
Faktiskt.
Annars var det här ju en match där Linköping verkligen fick jobba i en brant uppförsbacke.
Inte bara för 1-3-underläget i matcher på förhand.
I mitten av första perioden fick keepern Henrik Qvist matchstraff efter att ha måttat ett knytnävsslag mot en liggande Tobias Utterberg – men Linköping städade av den femman otroligt bra.
Sedan låg man länge under med 1-2 och när man väl lyckades få in 2-2-bollen så dröjde det bara en och en halv minut innan Mullsjö gjorde 3-2.
Men trots de här sakerna så hittade Linköping en väg tillbaka.
En väg att vinna.
Nu blir det en sjätte kvartsfinal i Linköping på onsdag.
Den här moralsegern lär ha pumpat in rejält med självförtroende hos östgötarna – så kanske, kanske får vi den där serien över sju matcher som vi så suktat efter.
Just det.
Christian Mattsson fyller ju år idag.
Han firade med en viktig assist som gav en viktig seger.
Det första jag sa när jag ringde honom var: ”grattis på födelsedagen”.
– Du är nog den ende som sagt det idag, sa han.
– Ingen annan har sagt det.
Schyssta lagkamrater säger jag.
Men det blev nog en ganska bra födelsedag ändå.

***

Täby lyckades studsa tillbaka och utjämna matchserien mot Endre till 1-1 i matcher.
Men det satt långt inne.
Endre hade 2-0 i andra matchen, men Täby lyckades komma tillbaka och ta ledningen med 3-2, innan Sara Steen utjämnade till 3-3.
Det tog matchen till övertid och straffar.
Där avgjorde Täby.
Man satte tre av fyra straffar.
Endre satte ingen.
Inget snack alls där alltså.
Moa Tschöp skyfflade in två av målen i matchen, Täbys två första, och satte den sista straffen som förkunnade Täby-segern.

Täby som hade bytt målvakt. Landslagskeepern Emelie Frisk fick nöta trä och Alexandra Durling ersatte med den äran. 22-åringen var strålande, inte minst på straffarna.
Täby har därmed snott tillbaka hemmafördelen.
Men den här kampen känns öppen.
Jag var ju överraskad över att Täby valde Endre – och Moa Tschöp erkände att hon blivit överraskad över hur bra Endre varit hittills.
– De har varit bättre än jag trodde, bättre än de var i serien. De är ett par snäpp upp. Det måste vi också se till att bli, sa Tschöp.
Spännande fortsättning följer.

***

Pixbos försvarsspel var grunden till SM-guldet ifjol.
Pixbos försvarsspel är också grunden i lagets spel den här säsongen. Man har förvisso släppt in sju mål på två matcher mot Rönnby, men man har faktiskt bara släppt till 20 skott på två bataljer.
Det är bara drygt tre skott per period.
Fantastiskt bra.
Andra matchen vanns med 6-4 på bortaplan efter bland annat dubbla mål av Linda Andersson.
Därmed har Pixbo 2-0 i matcher och chansen att stänga kvartsfinalserien på hemmaplan i veckan.
Den chansen tror jag man tar.
Det blir en svepning.

Kvartsfinalerna har varit en besvikelse

av Jonas Gustavsson

Nu lever förvisso serien mellan Mullsjö och Linköping vidare, men jag skulle vilja påstå att kvartsfinalerna varit en besvikelse.
Eller så hade jag för höga förväntningar.
Det har inte alls blivit de där jämna och nervbitande serierna som jag hade hoppats på.
Istället har topp-4-lagen varit en klass bättre än sina motståndare.
Rakt igenom.
När det faktum att Helsingborg lyckades sno en match av Falun känns som den största positiva överraskningen i slutspelet hittills så känner man sig lite berövad på konfekten.
Växjö mot Pixbo blev ju inte spännande alls. Det var dessutom inget spelmässigt högt underhållningsvärde.
Jag trodde absolut att Pixbo skulle stå upp bättre mot Växjö, även om jag trodde att smålänningarna skulle ta serien till slut. Nu blev det en ensidig historia där Växjös bredd raderade ut Pixbos iskalla stjärnor.
Storvreta mot Dalen kanske var lite mer spännande, men det var inget högt spelmässigt underhållningsvärde där heller. En kamp i tålamod mellan två lag som mer eller mindre tråkade ut varandra.
Att Dalen var trubbiga var ju ingen hemlighet, det har stått i tidningen hela 2017, men att man skulle vara så här trubbiga – bara ett enda mål framåt på två hemmamatcher – var ju sensationellt.
Mullsjö mot Linköping, som jag hajpade så mycket inför kvartarna, har förvisso varit underhållande under stora delar eftersom det varit många känslor inblandade, men jag trodde ändå att Linköping skulle vara betydligt bättre än man varit. Just nu känns det inte alls som det blir några sju matcher där, snarare känns det som att Mullsjö stänger den serien under söndagen.
Något annat skulle till och med vara överraskande.
Det gör i så fall att alla kvartsfinalerna avgjorts över fem matcher.
Snålt.
Pixbo, Dalen och Linköping har varit besvikelser i slutspelet, inte alls bjudit upp till den dans jag hoppades på.
Helsingborg snodde en match av Falun, det gör ju faktiskt skåningarna till min största överraskning i kvartsfinalspelet hittills.
Vilket säger en del.
Jag kanske är för negativ.
Men jag hade målat upp hetare och längre matchserier, och ju högre man klättrar på stegen med förväntningar, desto längre faller man ner.
Nu hoppas jag på hetare semifinaler.
Det tror jag vi får också.

***

Galen upplösning på matchen mellan Storvreta och Dalen så klart.
Storvreta tappade en 2-0-ledning till 2-2, och då, med två och en halv minut kvar, så skickade mästarna alltså in stjärnan Alexander Rudd för att ta den straff man slitit till sig.
Rudd som inte spelat på hela matchen på grund av migrän och nedsatt syn, som sov sig igenom hela den första perioden på en soffa, som inte ens hade skorna på sig.
Man undrade ju om ledarstaben också fått migrän.
Men det blev ju ett genidrag.
Det är nog bara Alexander Rudd som kan göra något sådant där. Som i det läget, med de förutsättningarna, kan klampa in och sätta en straff.
En straff som dessutom blev matchvinnande och som skickade Storvreta till semifinal.

Det var ett blixtrande slut på en matchserie som annars blixtrat ganska lite.
För det som blixtrat mest är väl händelsen med Robin Nilsberth och Johan Eriksson egentligen, för på plan har det varit ett tålamodskrig och ganska lite glamourinnebandy.
Dalens signum brukar ju vara just tålamod.
Men i den här serien hade Storvreta faktiskt mer tålamod.
Det tålamodet tror jag tar mästarna långt.

***

Falun stängde precis som väntat matchserien mot Helsingborg på ett tämligen komfortabelt sätt.
Falun är för jäkla bra på hemmaplan.
Bara kolla på statsen:
16-4 i skott och 3-0 i mål i första perioden.
14-4 i skott och 2-1 i mål i andra perioden.
Helsingborg ryckte upp sig i sista perioden, försökte verkligen, men 1-5-uppförsbacken var alldeles för brant.
Så fort man fick in en reduceringsboll så svarade Falun med ett nytt mål, så hemmalaget tog hela tiden bort udden av gästernas energi.
Vid ställningen 7-5 så hade Helsingborg lite, lite av den vittring som man så desperat eftersökte, men när Alexander Hallén gjorde 8-5 så kändes det helt klart.
Om det nu inte var det innan.
9-5 blev det till slut.
Skåningarna snodde en match i den här serien, där gjorde man dessutom det riktigt bra och vann rättvist, men i övrigt har det inte varit något snack utan seriettan Falun har varit en, två och tre klasser bättre.
Vilket man ska vara med det laget man har.

***

Jag tippade ju att Kais Mora skulle svepa ut Karlstad med 3-0 i matcher – och det tipset lever vidare.
Men det var med minsta möjliga marginal.
Det var bara 16 sekunder kvar att spela när Anna Wijk skottade och Therése Karlsson styrde in 4-4-bollen som tog matchen till övertid och straffar.
Jessica Eriksson, ifjol i just Kais Mora och som fått ett dundergenombrott i Karlstad, kunde avgjort under ordinarie straffar – men satte sin boll i stolpen.
Därmed blev det sudden-straffar.
Då klev Anna Wijk – stjärnornas stjärna – in och avgjorde.
Wijk som därmed hade klubban i alla fyra Kais Mora-målen och ledde dalalaget precis som hon ska göra.
2-0 i matcher till Kais Mora.
Nu blir det den där svepningen som jag tippade.

***

Det är bara att erkänna:
Matchserien mellan Iksu och Malmö är inte ens spännande.
Iksu är för bra.
Andra kvarten blev en karbonkopia på den första kvarten:
Ellen Rasmussen sköt 1-0 för Malmö – sedan vände Iksu på steken och tog en storseger.
Till slut så blev det 8-2.
Iksu har därmed vunnit de två första kvartarna med 16-3.
Det lär knappast bli mindre siffror i tredje kvarten.
Mest anmärkningsvärt idag:
Johanna Hultgren, som haft skadetrubbel, gick och hängde fyra påsar.
Starkt.

Den fullproppade verktygslådan

av Jonas Gustavsson

Alltså, hur många verktyg har Mullsjö proppat ner i sin verktygslåda?
Det verkar inte spela någon roll vilka verktyg som fattas när ett hantverk ska göras, utan då plockar man bara fram något annat och det funkar lika bra.
Just den där djupa verktygslådan har varit skillnaden gentemot Linköping hittills.
Det blev talande idag igen när Mullsjö 5-4-vann på bortaplan och seglade upp till 3-1 i matcher.
Redan efter några minuter så tappade man spelförande centern Sebastian Palmqvist på grund av ett matchstraff (något hårt, va…?). In kom Filip Wiklund, 18-åringen, och smackade in det så viktiga 3-0-målet.
I mitten av tredje perioden så linkade Johan Nygårdh av skadad. In kom askungesagan Pelle Tarenius, mannen som satt avtryck tidigare i den här serien men som på grund av konkurrensen fick börja vid sidan om.
Då saknade man dessutom spelare som Jesper Kivipaasi, Elias Isaksson och Joel Ingesson från start – men som sagt, det vimlar av verktyg i den där verktygslådan, och man kunde, både trots avbräcken från början och avhoppen under matchen, rulla på tre femmor hela vägen in i mål.
Imponerande.
Som om det inte var nog med den där överfulla verktygslådan, nu har man ju dessutom proppat ner veteranen Adam Fransson där. Han som lagt av, men som nu sagt att han ska vara med i hela slutspelet.
En massa alternativ blev därmed ännu fler.
Grunden till kvällens seger mot Linköping lades i andra perioden – tack vare två magiska passningar.
Kasper Hedlund la fram en macka till David Gillek som bara behövde sätta till klubban och vinkla in 0-1, ett rappt uppspel och en direktpassning av Kim Ganevik gav Isaac Rosén öppet läge att peta in 0-2.
De där två sistnämnda, Rosén och Ganevik, är stekheta. Frågan är om Ganevik någonsin varit så här bra.
Knappast troligt.
Mullsjös 2-0-övertag efter två perioder blev 3-0 genom omnämnde Wiklund i början av tredje, och det greppet släppte sedan aldrig västgötarna. Linköping närmade sig, men Mullsjö svarade hela tiden med nya mål.
Frustrerande för Linköping så klart.
Som inte alls har en lika djup verktygslåda att gräva i. I sista perioden valde man att gå ner på två femmor och bland annat bänka (om det nu inte var något annat…) trollkarlen Christian Mattsson. Det gav en effekt, man närmade sig, men det räckte inte hela vägen.
Att Oscar Hovlund, genombrottsliraren, dunkade in de två sista målen var lite talande för hemmalaget – för stjärnorna kliver inte fram, och har knappt gjort på hela serien.
Stjärnorna i allmänhet och Christian Mattsson i synnerhet måste börja leverera om Linköpings slutspelsresa inte ska ta slut redan i kvarten.
I övrigt:
Vilket stöd Mullsjö hade i sporthallen.
En stor tillrest klack, enligt uppgifter över 400 personer, satte verkligen färg på matchen.
Det är vi inte bortskämda med i innebandyn.
På söndag är det dags för femte matchen.
Då har Mullsjö mer än 400 supportrar i ryggen.
Stänger man matchserien då?

***

Jag pekade ju ut Endre som det gäng bland lagen fem till åtta som hade störst skrällchans i kvarten.
Men att man skulle åka till Stockholm och 7-3-vinna mot Täby i första matchen kunde jag inte förställa mig.
Endre hade 3-0 efter första, 5-1 efter andra, 7-1 efter halva tredje.
Matchvinnarnas matchvinnare Sara Steen skickade in tre av målen.
Jag såg inte matchen, men siffermässigt var det inget snack alltså.
Täby tappade därmed hemmaplansfördelen direkt.
Hemmalaget som haft en dalande kurva under hela 2017 – hinner man hitta höstens kalasform innan det är för sent?

***

Pixbo tog som väntat första kvarten mot Rönnby.
5-3 till slut.
Men skotten var överlägsna:
24-9.
Rönnby hade faktiskt bara ett enda skott på mål i den andra perioden, men då gjorde man mål.
Men då ledde Pixbo redan med 4-1.
När sedan Kajsa Högemark med 15 sekunder kvar av mittperioden gjorde 5-2 för Pixbo så stängdes matchen.
Tippar att det blir svårt för Rönnby att nypa någon match i den här serien.

Bänkningen som symboliserade serien

av Jonas Gustavsson

Växjö blev första lag att kassera in en semifinalbiljett den här säsongen.
Sin första semifinalbiljett någonsin, dessutom.
4-0 i matcher mot Pixbo överraskar inte, men det imponerar.
Växjö har varit klart bättre.
I den fjärde kvarten blev också ett bevis för vad som skiljt de här lagen åt:
Bredden.
Valdemar Ahlroth har inte varit speciellt vass i kvarten och därför satte coachen Niklas Nordén helt enkelt lagets poängkung på bänken. Ändå ganska sensationellt att sätta en poängspelare av Ahlroths dignitet att värma trä, men Växjö har sådan bredd att man har råd att göra det.
Efter en period fick Ahlroth komma in, visade sitt fantastiska skott, bombade in dubbla mål i powerplay som betydde 3-1 och 4-1, och de målen avgjorde också matchen eftersom Växjö vann med 5-3 till slut.
Fingertoppskänsla av Nordén, men Växjös bredd gjorde också att han vågade göra det draget.
I Pixbo har stjärnor som Max Wahlgren, Patrik Malmström och framförallt Martin Östholm varit iskalla.
Men Per Tjusberg har inte kunnat bänka någon av dem – för vad finns det bakom dem?
Ingenting.

Pixbo har tvingats att försöka trycka igång sina spetsspelare genom att spela dem mycket – medan Växjö har kunnat använda andra verktyg.
Som en bänkning.
Växjö har malt på med tre femmor alla matcher, Pixbo har tvingats spela på färre spelare.
Som sagt, bredden var en av de stora skillnaderna.
Det är bara att gratulera Växjö.
Det var inget snack om att rätt lag gick vidare.
För Pixbo lever det hemska kvartsfinalspöket vidare. Den anrika storklubben har åkt ut i kvarten tre år i rad.
Än mer skrämmande blir statistiken när man bryter ner matcherna:
Pixbo har bara vunnit tre av femton slutspelsmatcher på tre år.
Det är riktigt uselt, faktiskt.
Än värre blir det med tanke på klubbens uttalade strategi de två senaste åren där man sagt att man hela tiden jobbar mot att leverera i slutspel.
Det har gett bakvänd effekt:
För två år sedan vann man två kvartsfinalmatcher.
Ifjol vann man en.
I år vann man noll.
Dags att riva och bygga nytt nu, Pixbo?

***

Det hälldes en dunk med tändvätska på matchserien mellan Storvreta och Dalen under dagen efter att Juridiska Nämnden kommit med beslut kring Robin Nilsberth och Johan Eriksson, där den förstnämnde friades helt för sin tackling mot huvudet på Alexander Bodén, medan Eriksson fick fyra matcher för sin hämnd-crosschecking på Nilsberth.
Hämndaktioner ska så klart straffas hårdare.
Spelare ska inte ta lagen i egna händer – det är domarnas jobb.
Därför känns inte fyra matcher helt oävet för Johan Erikssons räkning. Sådant där vill vi inte ha i innebandyn.
Däremot kändes det lite underligt att Nilsberth friades för tacklingen som, ur mitt perspektiv, var mot huvudet. Det känns också som att landslagsbacken inte gick på boll utan gick på kropp (eller knopp…), även om JN i sin motivering till beslutet har kommit fram till det motsatta.
Jag trodde den skulle ge ett par matcher.
Det skapade hetta i Dalen i alla fall, som rasade mot besluten inför matchen.
Men irritationen gav inte resultat på plan.
Hettan fanns inte riktigt där hos hemmalaget, kändes det som.
Storvretas tålamod har imponerat i hela serien mot Dalen, och nu tog man en 4-1-seger uppe i Umeå efter att backar (Jesper Berggren två, Mattias Samuelsson ett) bombat in de tre första målen.
Därmed har mästarna vunnit de två matcherna uppe i norr med den totala målskillnaden 9-1.
Man har alltså bara låtit Dalen göra ett enda ynka mål på sin egen hemmaplan (att det mål Dalen gjort var riktigt snyggt är nog en klen tröst för Jonatan Brolins manskap).
Det duger så klart inte.
Dalen har varit trubbiga hela våren, men frågan är om man varit så trubbiga som man är nu.
Storvreta imponerar och har 3-1 i matcher.
En seger från semifinal alltså.
Det trots att en spelare som Alexander Rudd – även om hans 4-0-mål nu var oerhört läckert – inte är i toppform.
Segern i den fjärde kvarten var dock dyrköpt. Både Victor Andersson och Nicklas Paulsson lämnade med skador. Vreta har inte samma djup i uppställningen som man hade ifjol, så man behöver ha sina lirare hela och friska.
Känslan:
Det blir bara en match till i den här matchserien.

***

Samma känsla gäller mellan Falun och Helsingborg:
Det blir bara en match till i den serien också.
Helsingborg hemma och borta i den här kvarten har varit som natt och dag hittills, men trots en bra prestation så orkade man inte lugga Falun i fjärde matchen där man föll med 3-7 i hemmaborgen, och skåningarna ligger därmed under med 1-3 i matcher.
Falun har varit brutala på hemmaplan i den här serien hittills:
9-2 i första matchen.
7-1 i tredje matchen.
Ska Helsingborg ta en match i Jalas Arena krävs något alldeles extra.
Ska man ta två, vilket man måste om man ska till semifinal, krävs ett mirakel.
Det kommer inte hända så klart.
Jag tror Falun avgör i nästa fajt.
Men man får ge Helsingborg hur man ändå stod upp i den fjärde kvarten. Det kändes som att Falun skulle glida ifrån när Emil Johansson efter en fin Rasmus Enström-passning gjorde 4-2 i mittperioden, men skåningarna bet tillbaka och Jonathan Nilsson 3-4-reducerade.
Efter Simon Palméns 5-3-kasse i powerplay i tredje perioden så hade Jonathan Skoglösa ett klockrent skott i stolpen.
Men Helsingborg orkade alltså inte hela vägen.
Alexander Galante Carlström passade ocså på att fira 600 poäng i SSL, bara dagar efter att vapendragaren Rasmus Enström firat samma milstolpe.
Det var dock inget supermål som gjorde att han nådde noteringen – utan en lobb i tom bur som betydde 6-3.
Sedan sopade han in 7-3 av bara farten också – hans 103:e poäng den här säsongen.
Enström och Galante Carlström ser bra ut, av det jag sett.
Det betyder mycket för Falun.
Det här tappar man inte.

***

Kais Mora vann med 4-2 mot Karlstad – men det var siffror som kunde ha varit mycket större om dalalaget hade varit helt påkopplade.
För det finns mycket mer kunnande i offensiven.
Att man ”bara” hade 4-0 efter två perioder skapade ju ändå lite nerv.
Inte mycket, men lite.
Karlstad skapade sina chanser i sista akten, hade några frilägen och Amanda Hill fick sträcka ut för att freda målmaskorna.
Det kom ett par reduceringsmål till slut också.
Men…
Karlstad var ändå aldrig riktigt nära.
Kais Mora var klart bättre – klart stabilare.
Anna Wijk visade helt okej form, var inblandad i alla målen – tre assist – och ledde styrkorna.
Men gladast var nog Johanna Holmbom.
Hon som skadade sig förra hösten, som missade VM och valde att lägga ner hela säsongen, men som sedan tog beslut om en ny satsning, gjorde comeback och som nu fick spela slutspelsinnebandy igen.
Hon såg sugen ut.
Bössan var laddad.
Hon bombade (ja, bombade) in både 2-0 och 3-0.
Hon blir ett viktig vapen i guldjakten.

Serien då?
Karlstad kan mycket väl ta någon match hemma där man är urstarka, men jag har svårt att se att man ska kunna ta någon match i Dalarna.

***

Iksu kommer att köra över Malmö i kvarten.
Det visste vi redan från start – och det fick vi också bevis för i den första matchen som spelades i Skåne, där Iksu vann med hela 7-1.
Visst, Malmö gjorde 1-0 genom Ellen Rasmussen (kolla in det målet, Rasmussen lyckas skjuta och hamnar sedan i Iksus bås där hon blir sittande på en stol medan bollen går in i mål, det ser komiskt ut) redan efter 24 sekunder – men sedan var det bara Iksu, Iksu och Iksu.
Kolla bara skottstatistiken:
42-8.
Det säger det mesta om hur det såg ut.
Det var klasskillnad, som det ska vara mellan de här lagen.
Men inget ont om Malmö, egentligen.
Man har ett bra lag och en superspets i Ellen Rasmussen.
Grejen är bara att Iksu är utomjordiskt bra och har ett par femmor med spetsar.
Många var bra i Iksu i den första kvarten – men det är framförallt kul att se hur Amanda Delgado Johansson, Julia Nordin och Alice Granstedt, tre spelare som haft stora skadeproblem, har varvat upp mer och mer. Spelare som under vinterns resa adderat ännu fler dimensioner till ett redan bra lag.

Det laget har störst chans att skrälla

av Jonas Gustavsson

Ikväll drar damernas slutspel igång.
Då är frågan: finns det chans att vi får se någon skräll i kvartsfinalen?
Med skräll tänker jag mig då att något av de fyra bästa lagen – seriesuveränen Iksu, tre raka final-laget Kais Mora, utmanaren Täby och mästarna Pixbo – faller redan i slutspelets första runda.
Kanske.
Malmö, Karlstad, Endre och Rönnby har alla visat under säsongen att de under en bra dag kan sno poäng av topplagen.
Det handlar kanske inte i huvudsak om att lag fem till åtta nödvändigtvis är så pass mycket bättre i år, utan att topplagen – Iksu undantaget – kanske inte är lika vassa som de varit tidigare år.
Pixbo är ju klart försvagade jämfört med ifjol, Kais Mora har inte samma bredd som de hade för ett par år sedan, Täby har sitt bästa lag någonsin men breddmässigt är man ändå inte i klass med när Rönnby var som vassast.
Men oavsett om det är de längre rankade lagen som är bättre eller de högre rankade lagen som är sämre – eller både och – så är det tajtare mellan slutspelstoppen och -botten.
Var hittar vi det hetaste skrällaget då?
Jag är ganska säker:
Endre.
Jag var själv lite förvånad över att Täby valde Endre före Rönnby.
Endre och Rönnby har gemensamt att de tappat rutin och stjärnor till i år, men Endre har tydligare spetsar och fler matchvinnare – och jag tror man kan ställa till det rejält för Täby.
Mer än vad Rönnby hade mäktat med.
Endre har en strålande målvakt i Liisa Kokkonen, en härlig spelskicklighet på backplats och SSL:s kanske största matchvinnare i Sara Steen.
Tidigare har ansvaret i mångt och mycket lastats över på Anna Jakobsson och Corin Rüttimann, men med dem borta så är det laget Endre som står i fokus, och jag tror man kan skrälla mot Täby.
Täby som har en helt fantastisk förstafemma, som har skapligt understöd och en bra keeper i Emelie Frisk, men som ändå svajat under 2017 – och som dessutom är ett lag utan tung slutspelserfarenhet.
Jag tror Täby tar serien – tränaren Lars Jedheim vet hur man coachar lag till guld – men jag ser Endre som det lag med störst potential av lagen fem till åtta att skrälla i en kvart.
Malmö har så klart ingen chans mot Iksu.
Karlstad och Rönnby kan sno någon match vardera av Kais Mora respektive Pixbo, men inte mer än så.
Många pekar på Pixbo mot Rönnby som en ganska öppen serie, men jag tror Pixbo kommer stänga den hyfsat komfortabelt. Man har Sara Hjorting och en fantastisk backbesättning som inte kommer släppa igenom speciellt mycket, och tillräckligt med spets för att göra målen som krävs framåt. Rönnby med alla sina unga genombrottslirare saknar rutin för att dyrka upp Pixbo.
Tror jag i alla fall.
Att Adina Augustsson bränner slutspelet underlättar knappast för Rönnby heller.

***

Gjorde ju en stor spelarenkät inför säsongen.
Där pekades världens bästa spelare Anna Wijk ut som grinigast i SSL – läs mer om det, och mina tips i kvartarna, här:
Stjärnan utpekad som grinigast: ”Bäst då…”

***

På återhörande ikväll – då vi har hela fem slutspelsmatcher på menyn!

Grattis på födelsedagen, Pixbo

av Jonas Gustavsson

Idag firar klassiska Pixbo 36 år.
När man snackar klassisk idrottshistorik så kanske 36 år inte låter så mäktigt, men i innebandysammanhang – där Svenska Innebandyförbundets bildades så sent som 1982 – så har det respekt med sig.
Pixbo har vunnit två SM-guld, toppar maratontabellen i SSL och kommer nästa säsong att vara ensamma om att ha spelat alla säsonger i högsta ligan eftersom rivalen Warberg trillat ur.
Man kan fira en födelsedag på olika sätt.
Den här ville nog Pixbo glömma.
SSL-fyraåringen Växjö bjöd in till fest, men istället för att dela ut presenter så snodde man hela showen själva och lämnade SSL-28-åringen Pixbo med brallorna nere.
Växjö vann med 9-3 efter en överkörning i den sista perioden där hemmalaget via sitt yppersta signum, spelvändningar, straffade sönder födelsedagsbarnet.
Växjö har nu 3-0 i matcher.
Smålänningarna har straffat Pixbo på tre olika sätt i den här serien:
Första matchen vanns i sudden death efter en målsnål holmgång.
Andra matchen vanns efter en rivstart och 5-0-ledning som mynnade ut i en 7-5-seger.
Tredje matchen vanns efter ett gaspedalstramp i den sista akten där man vann med 5-0, och matchen med 9-3.
Pixbo har inte haft några motmedel.
Medan Växjö malt på med sina tre femmor så har Pixbo ändrat om, gått ner på folk, försökt, men inte förmått att vrida på momentum.
Stjärnorna är iskalla.
Kolla bara Martin Östholm.
Pixbo spär på myten om sig själva.
Man kan helt enkelt inte leverera när det gäller som mest.
Visst, förväntningarna på laget i år går inte att jämföra med de två senaste säsongerna där man vunnit serien och sedan sensationellt blivit utraderade i kvarten, men visst är det anmärkningsvärt att man bjudit på så lite motstånd i den här matchserien hittills. Precis som vanligt så har man en hel del boll, men det spelar ju ingen roll när man inte lyckas omvandla det i gjorda mål.
Mest oroande för Pixbo är att man i två säsonger i rad, efter kvartsfinalfiaskot mot Helsingborg, pratat om att man hela tiden jobbat mot slutspel, att allt man gör är för att vara som bäst i slutspelet.
Det slutade med fiasko mot Linköping ifjol.
Det ser ut att sluta med fiasko mot Växjö i år.
Pixbo har en del att grubbla över.
Samtidigt måste man imponeras av Växjö, ett lag som lärt av de senaste slutspelen, som är på väg mot första semifinalen någonsin, som visat att verktygslådan är mer välfylld än tidigare slutspelsäventyr.
Nio mål idag.
Nio olika målskyttar i protokollet.
Bredden har varit Växjös styrka hela säsongen.

***

Det hettade till rejält i den tredje kvarten mellan Storvreta och Dalen.
Landslagsbacken Robin Nilsberth sänkte veteranen Alexander Bodén som föll i golvet och slog i huvudet. Johan Eriksson hämnades på Nilsberth och det var hett ett tag.
Domen:
Fem minuter på både Nilsberth och Eriksson.
Dessutom:
Båda kommer, enligt vad jag hört, att anmälas till JN.
I övrigt:
Storvreta hade ju 2-0 i matcher inför den här fajten med den totala målskillnaden 11-1. Siffrorna speglar inte de två första matcherna helt och hållet, men det har ändå inte varit något snack om att mästarna varit vassare.
Eller framförallt tålmodigare.
Man har inte släppt in Dalen, helt enkelt.
Samtidigt som Viktor Klintsten murat igen.
Nu var inte Viktor Klintsten lika vass – och då fick Dalen äntligen utdelning, sköt tre raka mål i mittperioden som gav ett 4-1-övertag, och vann till slut med 4-2. Ett par av bollarna såg inte otagbara ut för Klintsten, men å andra sidan hade nog Dalen sparat ihop till den här utdelningen.
Serien därmed reducerad till 1-2.
Livsviktigt för Umeålaget så klart, för ett 0-3-underläge hade man knappast hämtat sig ifrån.
Nu har man istället chansen att kvittera på hemmaplan.
Tålamod kommer alltjämt att vara ledordet i den här matchserien.
Det kommer inte spraka, det kommer inte glimra, utan det kommer att vara kamp hela vägen.

Slutspel när slutspel är som bäst

av Jonas Gustavsson

Förväntningarna på kvartsfinalserien mellan Mullsjö och Linköping har varit höga, inte minst hajpade av mig.
När man skriver upp saker, eller när man lägger en viss förväntan på något, så blir man nästan alltid besviken. Det är inte konstigt, att infria högt ställda förväntningar – oavsett om det gäller en film, en bok eller en innebandymatch – är svårt. Saker brukar bli som bäst när man blir positivt överraskad.
Kvarten mellan Mullsjö och Linköping är ett undantag.
Ett stort fett undantag.
Hittills vill säga, men det finns ingen anledning att tro att underhållningsvärdet ska sjunka framöver.
Snarare tvärtom.
Andra kvarten var slutspel när slutspel är som bäst.
Där fanns alla ingredienser: snyggt spel, bra fart, tuffa närkamper, mycket känslor, grinighet, diskussioner, lagom med mål, ett sent kvitteringsmål, en rafflande sudden death.
Det var bara att luta sig tillbaka – eller nej, föresten, det gick inte – och njuta av underhållningen.
Länge såg de ut som att Mullsjö, trots avsaknaden av nyckelspelarna Sebastian Palmqvist och David Gillek, skulle ta den här fajten. Retstickan Kim Ganevik, som trivs som fisken i vattnet när det blir slutspel, var glödhet och borde lastat in två, tre, fyra bollar.
Det gjorde han inte, men Mullsjö ledde ändå i slutet.
Men det höll inte 60 minuter ut.
Det var bara 71 sekunder kvar att spela när Matej Jendrisak forcerade in 5-5-bollen vilket tog matchen till övertid.
Just där och då kändes Linköping absolut hetast.
Men Mullsjö fick sista ordet.
Henrik Olofsson avgjorde med ett skott som på något förunderligt sätt gick in.
Ett distansskott – men ändå någon form av skitmål.
Efteråt var det också irriterat – inte minst mellan Henrik Olofsson och Gustav Fritzell.
– Jag sa bara att han såg trött ut och borde gå hem och vila, sa Olofsson när jag frågade honom efteråt.
Vad Fritzell svarade vet jag inte.
Det blixtrade i alla fall lite.
Precis som hela matchserien alltså.
Jag har ju tippat att Mullsjö ska ta hem det här till slut, men egentligen kan det sluta precis hur som helst.
Men frågan är om inte bredden tar ut sin rätt i slutändan.
Där har Mullsjö fördel. Trots Palmqvist och Gillek borta idag så hade man fullt lag och orkade pumpa på. Askungesagan Pelle Tarenius fick ju lira nu till exempel, och såg het ut. Så man har många ess i rockärmen.
Föresten:
Halva Östergötland höll nog andan när trollkarlen Christian Mattsson var nere för räkning i början av tredje perioden. Såg ut att vara en smäll mot knäet (inget fult, utan oturligt) och det såg riktigt illa ut. Han behövde hjälp för att ta sig av planen.
Kändes som det var slutspelat.
I alla fall för kvällen.
Men han var tillbaka ganska snabbt.
Viktigt för Linköping inför fortsättningen, så klart.

***

Jag trodde inte att Falun skulle släppa iväg någon match i kvartsfinalserien mot Helsingborg.
Det fick jag äta upp med extra allt redan i den andra kvarten när Helsingborg skrällde till sig en 7-4-vinst.
Jag såg inte den första kvarten, 9-2-utskåpningen, men det måste ju ha varit ett helt annat Helsingborg i den här matchen för man spelade otroligt disciplinerat och smart.
– Skilda världar, sa Linus Nordgren.
Skilda världar var det också för Helsingborg att ha Linus Nordgren tillbaka i laguppställningen (missade första kvarten eftersom han och hans respektive går i väntans tider…).
Han betyder enormt mycket för Helsingborg. Han är skåningarnas ryggrad. Spelmotorn som mycket byggs kring. Dessutom spelar han ju hur mycket som helst i alla möjliga spelformer och är med i alla moment – det är många hål som ska fyllas när han inte är med.
Nu var han tillbaka.
Superkedjan
med Nordgren, Daniel Johnsson och Jonathan Nilsson kunde därmed återförenas.
Det gav fem mål framåt.
En av de avgörande punkterna i matchen så klart.
5-3-målet var ju magiskt. Nilsson drev upp bollen, crossade över till Nordgren som direkt spelade tillbaka till Johnsson i mitten som målade.
Men superkedjan i all ära.

Frågan är om inte Mika Kohonen var matchens lirare.
39-åringen – knappt två månader kvar innan han blir 40 år – dirigerade spelet som i fornstora dagar, agerade med mer pondus och självklarhet än under tidigare under säsongen, och ledde verkligen styrkorna.
Precis som han ska.
Att flytta ner honom som back har varit ett bra drag, och han trivs som playmaker bakom superkedjan.
Kan Helsingborg skrälla sig till semifinal?
Nej, inte en chans.
Inte ens med ”tro kan försätta berg”-Kohonen i laget.
Falun – utan megastjärnan Rasmus Enström som var sjuk – kan mycket, mycket bättre än så här. Det kommer de också visa. Det är jag tämligen övertygad om.

Det som hänt betyder inte ett skit

av Jonas Gustavsson

Wow, vilken säsong Iksu har gjort alltså.
Laget målades ju – med rätta – upp som en superfavorit den här säsongen. Det var bara att blicka i laguppställningen och låta hakan trilla ner i etapper när man läste stjärna efter stjärna efter stjärna.
Idel klass.
På alla positioner.
Inhandlingen av Corin Rüttimann var ju inte bara en addering av marknadens bästa spelare, det var också en signal till övriga att Iksu spänner musklerna.
Säsongen då:
25 segrar på 26 matcher – enda plumpen i protokollet var den där uddamålsförlusten hemma mot Täby, där gästerna var omänskligt bra och effektiva i powerplay.
Laget tog 74 av 78 möjliga poäng – och det är nytt poängrekord i SSL.
Laget sköt 215 mål. Det var 43 fler mål än närmaste konkurrent – eller, omvandlat i snitt, 1,65 mål mer per match.
Laget släppte in 84 mål, minst av alla (även om Pixbo hotade med sina 86).
Målskillnaden?
Makalösa +131.
Men om vi sätter målsiffrorna i perspektiv så var man faktiskt ännu vassare ifjol:
229 mål framåt, 82 mål bakåt, +147 i målskillnaden.
Trots det så rök man i semifinalen mot Kais Mora.
Så, trots supersäsongen och siffrorna:
Det som har hänt under grundserien betyder inte ett skit.
Det vet Iksu om.
Det är nu det gäller, det är slutspelet som betyder något.
Ifjol klev Iksu in som en av favoriterna i slutspelet, men innan man ens hann springa in i sin mardrömsmotståndare Pixbo så rök man alltså i semin. Samma visa i höstens Champions Cup, där man inte heller hann fram till en mardrömsmotståndaren Pixbo innan man rök i semin.
Dominanten har inte varit i SM-final på tre år.
Det är ändå anmärkningsvärt.
Iksu har gjort den klart bästa säsongen, har det klart bästa laget och är storfavorit i slutspelet – ändå kan man inte låta bli att hysa vissa tvivel eftersom laget haft så svårt att leverera i de avgörande lägena det senaste året.
Laget är på pappret ännu bättre i år än ifjol.
Ett ”dream team” som vi aldrig sett på maken till i damernas SSL (inte jag i alla fall…).
Det finns konkurrenter som är bra:
Kais Mora med världens bästa spelare Anna Wijk, Täby med en spetsfemma i superklass, tidigare mardrömsmotståndaren Pixbo.
Men inget av lagen är i närheten av Iksu när det gäller säsongen som spelats eller när det gäller namnen på pappret.
Gör Iksu sitt så ska det bara bli ett SM-guld, alltså.
Nu är det verkligen upp till bevis.
Att vara bäst när det gäller.
Det har inte Iksu varit tidigare.
Pallar man pressen den här gången?
Jag tror det.
Men jag är inte helt säker…

***

Här hittar ni mina kvartsfinaltips:
Storfavoriten om trycket: ”Bra känsla”

Visst är det en försmak på kvarten…?

av Jonas Gustavsson

Sista omgången.
Då bjuds vi också på en försmak på en av kvartsfinalerna – för visst blir det Pixbo och Endre som ställs mot varandra i en av kvartsfinalerna?
Det står redan klart att Pixbo blir fyra i tabellen och således inte får förmånen att välja motståndare, och jag tror ingen annan – Iksu, Kais Mora, Täby – är intresserade av att välja gotländskorna, varken av sportsliga eller logistiska skäl.
I min bok talar väldigt mycket för en kvart mellan Pixbo och Endre alltså.
Om det blir det scenariot så blir det en kanonkvart.
Lagen möttes i semi ifjol och då vann Pixbo med 3-0 i matcher – men det har flutit mycket vatten under broarna sedan dess. Båda lagen har tappat sina främsta spetsar (Julia Larsson, Sara Helin i Pixbo, Corin Rüttimann, Anna Jakobsson i Endre) så det blir verkligen en kamp mellan två l-a-g.
Men hur kommer det väljas i övrigt då?
Ja, sista slutspelslaget är ju inte helt klart, även om det lutar åt Malmö. Uppsala har fortfarande en liten chans att knipa sista biljetten.
Jag tror så här:
Iksu är klar etta och väljer först. Går Uppsala till slutspel så tar man Uppsala, det är jag ganska säker på. Går inte Uppsala till slutspel handlar det om Malmö, Karlstad eller Rönnby – där jag tror att Malmö faller bort på grund av avståndet, och att man istället väljer Karlstad.
Kais Mora och Täby slåss om andraplatsen.
Blir Kais Mora tvåa, vilket mycket talar för, så tror jag man plockar Karlstad i första hand och Rönnby i andra hand.
Blir Täby tvåa tar man Malmö i första hand, Karlstad i andra hand och Rönnby i tredje hand.
Det är min känsla i alla fall, baserat på en kombination av sportslig utmaning och gynnsam geografi.
Jag tror ju att Malmö fixar sista slutspelsbiljetten och att Kais Mora blir tvåa – och tror jag kvartarna blir enligt följande:
Iksu – Karlstad
Kais Mora – Rönnby
Täby – Malmö
Pixbo – Endre
Då är det svart på vitt:
Pixbo mot Endre är den klart mest intressanta och mest ovissa serien.
För Iksu, Kais Mora och Täby är nämligen tokfavoriter i de andra serierna som riskerar att bli ganska ensidiga – för även om Karlstad, Rönnby och Malmö visat att de kan skrälla mot topplagen en bra dag så känns det långt borta att de ska kunna skrälla över en femmatchersserie.

***

Tippning av sista omgången:

Pixbo – Endre 1: Wow, är detta en försmak på det kvartsfinalmöte som väntar? Väldigt mycket talar för det. Det ger så klart den här matchen en extra krydda – och det ska bli intressant att se om lagen väljer att gå för fullt för att skapa respekt och en bra känsla inför slutspelet, eller om man väljer att mörka formen. Öppen match men tippar etta.

Malmö – Iksu 2: Malmö går för slutspel och har just nu tre poäng och nio plusmål att gå på gentemot jagande Uppsala. Det bör man klara. Det lär knappast bli vinst mot dominanta Iksu, utan i första hand handlar det om att hålla ner siffrorna för att inte riskera att hamna i ett målskillnadsdrama.

Kais Mora – Kalmarsund 1: Möjligheterna för att Kalmarsund, där tränaren Christoffer Suominen redan meddelat att han inte fortsätter över nästa säsong, ska ta en seger den här säsongen är minimala för det här är sista chansen, och att då ställas mot ett vasst Kais Mora som jagar andraplatsen är naturligtvis en av de tuffaste uppgifterna i serien. Lär bli en gjuten etta.

Karlstad – Warberg 1: Karlstad kan alltjämt bli sexa i tabellen, men placeringen är av akademiskt intresse eftersom man kommer bli valda i kvarten oavsett. Men värmländskorna vill nog komma in med en bra känsla i slutspelet – och jag tror också att man slår tillbaka ett Warberg som inte har något att spela för.

Uppsala – Täby 1: Två lag med mycket att spela för, Uppsala för att ta sig till slutspel, Täby för att bli serietvåa och därmed få chansen till ett tidigare slutspelsval samt få hemmafördel i en eventuell semifinal. Täby är favoriter och det bättre laget, men jag tror att Uppsala kan skrälla här och ta en trea. Men… jag tror inte man orkar hämta in målskillnaden gentemot Malmö, och därmed blir det inget slutspel.

Dalen – Rönnby 1: Två lag utan speciellt mycket att spela för. Speciellt inte Dalen som avslutar säsongen med den här fajten. Rönnby har slutspel att vänta och vill säkert hitta formen, men jag tror inte motivationen räcker för att rubba Dalen som kan spela avslappnat och vill avsluta snyggt hemma.

Tyresö-Trollbäcken – Linköping 1: En match med noll värde för båda lagen, då TT kommer åka ur och Linköping redan säkrat kontraktet. Vi får se om östgötskorna kommer med bästa laget, men oavsett så brukar hemmalaget vara mer motiverat i sådana här betydelselösa matcher, och därför skickar jag in en etta.

***

Slutspelsbubblan är här!

Sida 1 av 44
  • Tjänstgörande redaktör: Joakim Magné
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB