Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 1 av 51

Mindre glass och ballong, fler blåmärken och sarg ut

av Jonas Gustavsson

David Ahlmark har fått en smakstart som tränare i Sirius.
Suddenvinst mot Dalen och nu storseger mot Örebro.
Nu är Sirius över nedflyttningsstrecket och jag tror inte de kommer vara under där igen.
Sedan, dagens vinst mot Örebro var inte vacker. Man var riktigt illa ute i första perioden, men lyckades smita undan med en 1-0-ledning.
Sedan var man solida i två perioder och vann till slut klart.
Ahlmark själv sa det bra:
– Vi spelade tråkig innebandy i två perioder.

Sedan la han till:
– Just nu får det se ut hur som helst, bara vi vinner.
Lite av det där tankesättet mår Sirius bra av. Jag tror man måste tillbaka till sin gamla identitet, även om det inte är lika roligt som det var tänkt att bli i år, men uppskruvade förväntningar och det skickligaste laget någonsin. Tidigare har man varit det oglamourösa gänget som stämplats som tråkigt lag, och någonstans dit måste man tillbaka nu när det är skarpt läge. Mindre glass och ballong, fler blåmärken och sarg ut, för att snacka klarspråk.
Sirius kommer inte spraka under Ahlmark – men man kommer ta sina poäng.
Fast ja, lite kommer det spraka.
Inte minst om Joakim Olsson.
Frågan är om inte han just nu är hela SSL:s hetaste spelare.
Sirius-stjärnan hade stundtals lekstuga mot Örebro, sköt två mål och noterade en assist (och kunde med lite flyt dubblat den där poängskörden, så vass var han).
Olsson är så otroligt avig och skicklig med bollen – och framförallt en excellent passningsspelare, vilket han visade flera gånger.
Just Olsson verkar ju inte minst trivas med klubbens tränarbyte.
I första matchen med David Ahlmark i båset så både kvitterade och avgjorde han på straffar mot Dalen, nu var han alltså en av de stora segerorganisatörerna mot Örebro.
En annan som mått bra av tränarbytet är målvakten Tobias Steineck.
Han var magisk i första perioden mot Örebro – och en stor anledning till Sirius vinst. Han har ju annars inte varit så bra som klubben hoppats, men Ahlmark har sagt att han ger honom förstaspaden nu, och han ser ut att må bra av det förtroendet så här långt.
Ett tråkigare spel, en het målvakt och en stekhet poängmakare – det kommer göra att Sirius lyfter framöver.
Det finns fler frågetecken kring Örebro.
Två poäng på tio matcher har gjort att man ramlat genom tabellen.
Mot Sirius hade man knappast optimala förutsättningar: Simon Jirebeck var förvisso tillbaka men så klart inte i matchform, Simon Palmén var borta på grund av skada och nye coachen Marco Juuska låg hemma sjuk.
Man gjorde ju annars en lovande inledning, men Tobias Steineck i Sirius-kassen var omutbar, och ja… Örebro är inget lag i medgång just nu.
Utan Palmén och en Jirebeck i form så lär det knappast vända för Örebro som saknar bredd.
De hade behövt en Joakim Olsson-het lirare.
Det är de inte i närheten av att ha just nu.
Nästa omgång väntar riktig ödesmatch mot AIK.

***

Det var nog många i hemmapubliken som pustade ut när klockan klämtade för 60 spelade minuter i Solnahallen.
Samma personer som satt ganska skönt tillbakalutade efter både den första och andra perioden och kände att AIK var bättre än tabelljumbon Thorengruppen.
Ja, det såg ju faktiskt bekvämt ut för AIK efter 40 minuter.
Man spelade till sig ett 3-0 övertag i den första perioden.
Hade 7-2 efter knappt halva matchen och 7-3 efter två perioder.
Men…
Innebandy är innebandy.
Thorengruppen växlade upp, fick vittring, AIK började gunga och hux flux så stod det 7-6 och blev en otrolig nerv i slutet.
Fantastisk comeback av TTG, men samtidigt kändes slutforceringen ändå inte så pressande så att det doftade 7-7, men… det räcker ju att bollen studsar på något för att den ska gå in.
AIK lyckades ju bränna tom kasse två (eller var det tre…?) gånger dessutom, så det kändes som det var TTG som hade marginalerna på sin sida, men så blev det alltså inte till slut.
AIK höll undan – och tog tre blytunga poäng i bottenstriden.
Nu står man på 15 pinnar – och har hela åtta poäng ner till TTG.
TTG som alltså mer eller mindre är piskade att vinna mot Sirius i nästa omgång om uppförsbacken inte ska bli omöjligt brant att bestiga.
Ett Sirius som känns hett efter tränarbytet – och som blir en väldigt svår match, även om man har den på hemmaplan.
Känslan mot AIK var att TTG släppte in alldeles för enkla mål. Det håller så klart inte. Funkar inte försvarsspelet så fallerar det mesta.
Annars?
Vi fick se två typiska Andreas Stefansson-mål, båda från nära håll.
Vi fick också se dubbellicens-liraren Jesper Lindström mata in dubbla bollar – och att få mer bredd i offensiven är något som AIK skrikit efter. Kan 21-åringen göra lite fler mål framöver är mycket vunnet för AIK som sliter för sin SSL-existens.
Örebro i nästa omgång.
Ny superviktig match för AIK.

***

– Vi hoppas dem kommer trivas hos oss under denna period, sa tränaren Jonas Eliasson i samband med att Pixbo meddelade att de startar ett samarbete med tjeckiska Tatran Střešovice och lånade in landslagslirarna Marek Benes och Ondrej Nemecek i fem veckor.
Frågan var nog också hur Pixbo skulle trivas med tjeckerna, för importer i SSL är inte alltid lika med succé, utan känslan är att det snarare brukar floppa än flippa historiskt sett.
Så hur ska vi sammanfatta det hittills?
Ja, det verkar som att tjeckerna trivs utmärkt i Göteborg, men vet i sjutton om inte Pixbo trivs ännu bättre med tjeckerna.
Det är ju årets fynd, sett till förväntningar och förutsättningar, skulle jag nästan säga.
De har gjort det förbaskat bra.
De har inte bara snott ordinarie tröjor – de har blivit viktiga pjäser i laget.
Som idag mot Växjö där Pixbo vann med 5-2.
Båda hade stor del i segern.
Kanske framförallt Marek Benes som gjorde dubbla mål, det första en riktigt läcker styrning, det sista i tom kasse.
Pixbo har tillgång till tjeckerna en match till sedan drar de hem – och de kommer att lämna hål efter sig i Pixbo-maskinen.
Annars?
Ja, Max Wahlgren är inne i ett fantastiskt mål-flow. Det känns som han bara kan blunda och skjuta så blir det mål. En klassisk måltjuv. Två nya mål blev det mot Växjö.
Dessutom:
Alla minns ju första mötet mellan de här två lagen där Linus Henrikssons klubba träffade ansiktet på Christopher Holmér och skapade het debatt. Nu var faktiskt en ny klubba upp i ett ansikte när Kasper Hydén missade bollen och träffade plytet på Martin Ojaniemi – men inget snack den här gången att det var en ren olyckshändelse.
Hydén som föresten var tillbaka i Göteborg igen. Han lämnade ju Pixbo i våras för att hitta en nytändning i Växjö – en nytändning som fortfarande låter vänta på sig.
Ett mål blev det nu – men det var alltså förgäves.

***

Hur djup är talang-kistan uppe i Dalarna egentligen?
Mot Dalen släppte Falun fram Anton Ekstrand, 18 bast, som tackade för förtroendet genom att oerhört vackert snärta in 2-0-bollen efter ett frislag i sin SSL-debut.
Thomas Brottman ska ha en eloge för att ge talanger chanser.
Samtidigt måste man imponeras av talangerna som tar chansen.
Vi såg Omar Aldeeb få och ta chansen ifjol.
Vi har sett Malte Lundmark få och ta chansen i år.
Nu gjorde Anton Ekstrand det också.
Matchen då?
Ja, smaka på det här:
Dalen – Falun 0-8.
I Umeå.
Utan att Alexander Galante Carlström gjorde mål.
Det lär vara en del mörka ögon i Dalen-ledningen, gissar jag. Dalen var väldigt slätstrukna, och det kunde rasslat mer om inte Måns Parsjö-Tegnér varit så bra som han ändå var.
Samtidigt är Falun i en sanslös offensiv form. Det kändes som man fick göra så enkla mål mot Dalen, men hemmalaget ska inte helsågas för det, vi har sett samma tendens i många matcher nu där Falun rullar sönder motståndarna, flipperkulsspelar bollen och där målskyttar har öppna nät.
Kolla bara på avslutande 8-0-kassen av Simon Cederström. Den spelvändningen är blixtrande, Omar Aldeeb lirar bollen perfekt till Cederström som bara kan stöta in bollen i tomt nät.
Så snabbt, så vackert.
Sedan gjorde ju Emil Johansson mål vid stolpen där det fanns typ noll lucka – men det är också lite Falun i ett nötskal just nu:
Allt går in.
Plus:
Johan Rehn höll nollan, det är alltid en fjäder i hatten i innebandy.

***

Mullsjös dilemma fortsätter:
Man kan inte vinna mot topplagen i serien, och dit får vi räkna Linköping efter östgötarnas fina och vinstrika höst.
Mullsjö ledde med 4-3 efter halva matchen – sedan förvandlades Matej Jendrisak från halvljummen till stekhet och ledde gästerna till seger.
Den tjeckiske supercentern spelade fram Gustav Fritzell till 4-4 i slutet av den andra perioden och sköt både 6-5 och 8-5 i den tredje perioden när Linköping gjorde sitt segerryck.
Mullsjö reducerade två gånger om i slutet – men kom inte närmare än uddamålet och Linköping vann till slut med 8-7.
Jag misstänker att västgötarna är frustrerade.
Man sitter där med hela pusslet – man har ett överflöd av bitar, dessutom – men har förtvivlat svårt att lägga  bitarna rätt.
Man har testat att ändra, skifta om, men får liksom inte den träff man vill ha.
När man sedan släpper in mål som Joel Dagmans skott typ från mittplan – ja, då undrar man nog vad det är som händer.
Mullsjö är nu bara sjua i tabellen, och jag skriver bara eftersom förväntningarna är så pass mycket högre. Sedan skiljer bara fyra pinnar upp till fyran Linköping, något som kan ätas upp i ett nafs, men… ja, Mullsjö får inte riktigt ihop det.
Det får däremot Linköping.
Ångloket Matej Jendrisak leder laget på ett föredömligt sätt, man har många spelare som kan leverera, och många spelare som vuxit enormt och som blir bättre hela tiden.
Annars?
Ja, detta var eftermiddagens bästa underhållning, en het, tuff och intensiv batalj mellan två lag som vill driva på, som inte tycker om varandra sedan vårens heta slutspelsserie, som har ett gäng heta vinnarskallar som tvingar ur det bästa ur varandra.
En ny slutspelsserie mellan de här två hade varit en höjdare.

***

73. MIKA KOHONEN
Född: 10 maj 1971. Sport: Innebandy.
Kommentar: Trippel världsmästare (2008, 2010, 2016) efter att Finland brutit den svenska dominansen i innebandy för tio år sedan. Vald till världens bäste spelare vid fem tillfällen. Blev 2017 först att nå 1 000 poäng i svenska superligan (SSL).
Så skrev Sportbladets finska sportorakel Jarkko Päiväniemi om Mika Kohonen när han i samband med Finland 100-årsdag listade Finlands 100 bästa idrottare någonsin.
73:e bästa finländare någonsin.
Inte dåligt för ”Mighty Mika”.

Mot Jönköping klev superveteranen också fram. Inte bara med sitt spel som jag tycker är lyft från ifjol, men framförallt med sitt 3-2-mål som han bombade in med ett slagskott i powerplay.
Känslan där och då, med bara knappa tio minuter kvar, var att laget som gjorde 3-2 också skulle vinna.
Så blev det.
Strax därefter sopade Linus Nordgren in ett mål på ett patenterat volleyskott (han saknar nog de där Daniel Johnsson-mackorna i knähöjd…).
Just Kohonen och Nordgren, speldosor i varsin enhet, var två av Helsingborgs absolut bästa spelare i matchen så det var inte mer än rätt att de klampade fram när det behövdes som mest.
JIK tog timeout, reducerade och skapade skapligt tryck mot slutet utan att riktigt skramla fram den där superchansen, och Helsingborg kunde komma undan med en 4-3-seger.
Moraliskt viktigt med tanke på härdsmältan mot Höllviken, så klart, och FCH stärkte därmed upp sin slutspelsplats och har nu hela åtta poäng ner till nian Höllviken (dock en match mindre spelad) och tian Jönköping.

***

Mer innebandy i veckan!

Måstematch för tabelljumbon

av Jonas Gustavsson

Ni minns fjolårets rafflande bottenstrid, väl?
Det var ju något av det mest galna på länge, en bottenstrid som var het hela våren och som nådde sitt crescendo i slutomgången via en fullständigt makalös upplösning, där Warberg vann men åkte ur ändå, där Karlstad vann men åkte ur ändå, där Höllviken hämtade upp ett till synes hopplöst underläge till kryss och på något sätt klarade sig kvar.
En sådan nervpers – man blev ju nervös trots att man inte hade sympatier för något av lagen, man bara satt där med hakan nere vid knäna och undrade vad sjutton som hände – lär vi knappast få uppleva igen, för det känns omöjligt.
Därmed inte sagt att årets bottenstrid inte kan bli spännande.
Den här söndagen är en ångestsöndag för fyra lag.
Visst, det ska spelas massor av fler matcher, många poäng till ska delas ut, men det går inte att komma ifrån att matcherna mellan lagen i bottenstriden ändå betyder något mer för kombattanterna som trampar dyvatten och är livrädda för att nudda bottnen.
De fyra sämsta lagen möts inbördes i helgen:
Sirius-Örebro
AIK-Thorengruppen
Tre av lagen har redan skiftat tränare – vilket belyser att man vill försöka rätta till det som gått snett tidigt, istället för att vara för sent ute som kanske Warberg och Karlstad trots allt var ifjol.
De lagen hann inte få tillräcklig effekt av Ulf Hallstensson respektive Alex Bugarski, där Hallstensson inte officiellt tog över förrän efter VM och där Bugarski kom in i mitten av februari.
Sirius, Örebro och Thorengruppen har redan agerat med att ändra i båset – och känner man inte att det stämmer är det bättre att ändra tidigt.
Läget just nu:
11 Örebro 13 p (-36)
12 AIK 12 p (21)
13 Sirius 12 p (-28)
14 Thorengruppen 7 p (-38)
TTG har verkligen ett jobbigt läge med fem poäng upp och sämst målskillnad av alla, och torskar man mot AIK så ser det becksvart ut.
Det innebär ju inte bara att AIK smiter upp på 15 poäng och får åtta poängs försprång, det innebär ju dessutom att man tappar på ett lag till eftersom Sirius och Örebro ska dela på poäng sinsemellan.
I sämsta fall (förlust mot AIK och Örebro vinner mot Sirius) så har TTG åtta poäng upp till strecket. Då måste man inte bara äta ikapp det – utan man ska förbi TVÅ lag i tabellen.
Det kan bli övermäktigt.
Om man torkar mot AIK samtidigt som Sirius och Örebro kryssar och delar på poäng så blir läget inte lika prekärt, men ändå väldigt tufft eftersom det kommer skilja minst sex poäng upp till strecket.
Kort sagt: det här är mer eller mindre en måstematch för TTG.
Hur går bottenstriden då?
I mitt tips inför säsongen tippade jag att Höllviken och Jönköping åker ur.
De är fortfarande inblandade i det där… men nej, där gick jag bom.
Det förefaller osannolikt att de ska falla igenom totalt.
Jag är också tämligen säker på att Sirius klarar sig kvar till slut.
Örebro, AIK och Thorengruppen får göra upp om den sista SSL-platsen till slut, tippar jag.

***

Dags att tippa söndagens matcher!

Helsingborg – Jönköping 1: Två lag med olika styrkor, där Helsingborg lever på vassare spets och där Jönköping lever på bredden. Helsingborg hade tre raka segrar innan man tappade i slutet mot Höllviken senast, så formen känns god och det bör bli seger här. Jönköping är en stor överraskning i höst, men vinner samtidigt mest mot lagen på undre halvan. FCH vann första mötet med 8-4 och det kan bli något liknande här.

Sirius – Örebro 1: Två lag som precis kickat tränare, två lag som plockat in nygamla tränare i båset, två lag som letar efter en vändning på svaga formkurvor – och det här är ju en dyngviktig match för båda i bottenstriden. Sirius har en högre grundkapacitet, lyckades straffvinna mot Dalen i David Ahlmark-debuten senast, och får kliva in som favorit här. Örebro har varit i fritt fall sedan den sensationella inledningen på serien, och lär få svårt här också, oavsett om Simon Jirebeck blir spelklar eller inte.

AIK – Thorengruppen 1: Thorengruppen har redan fem poäng upp till nedflyttningsstrecket och möter nu AIK som ligger precis på rätt sida – snacka om nyckelmatch för Umeågänget. Förlust och glappet till strecket ökar med minst en poäng (beroende på vad Sirius och Örebro hittar på), vinst och man skapar häng igen. Samtidigt är det lika viktigt för AIK, som är indragna i streckstriden och som behöver vinna en sådan här match på hemmaplan – annars blir det svårt att klara sig kvar. Det osar desperation – men drar in en etta på den berömda magkänslan.

Dalen – Falun 2: Falun har verkligen tuggat igång och just nu är det svårt att se laget förlora. Många av spetsarna är i fin form, spelar upprullnings-innebandy och bjuder på highlights-mål i var och varannan match. Dalen borta är dock en svår match, men visst bör mästarna plocka en trea även här även om det inte lär bli med några storsiffror. Dalen blandar och ger friskt och har tre raka kryssmatcher i bagaget.

Pixbo – Växjö 1: När lagen möttes i början av säsongen så vann Växjö med 5-2, och det lär knappast blir något stort målkalas här heller, för det här är två försvarsstarka lag med bra skottäckande backar. Pixbo är något av höstens sensation – efter JIK – och känslan är att laget bara blir bättre och bättre, och inte minst segern i Nyhemshallen mot Mullsjö senast imponerar. Växjö har varvat upp under hösten och är i fin form, men… ja, det kan gå hur som, men tror ändå Pixbo tar detta. Dessutom: Linus Henriksson ställs mot Christopher Holmér igen.

Mullsjö – Linköping 2: Måhända helgens mest svårtippade match. Ett uppgraderat Mullsjö som inte fått stäm mot ett nergraderat Linköping som fått stäm, ett Mullsjö som fick pisk av Pixbo senast mot ett Linköping som körde över Jönköping. Extremt svårtippat – men tror ändå att östgötarna, vars spetsspelare känns betydligt skarpare än Mullsjös dito just nu, tar hem det här, liksom man gjorde i höstens första möte.

***

Fullspäckad söndag!

Han är SSL:s mest kompletta spelare

av Jonas Gustavsson

Får Matej Jendrisak den uppmärksamhet han förtjänar?
Svaret är enkelt:
Nej.
Jag säger så här:
Matej Jendrisak är SSL:s mest kompletta spelare.
Han har inte Emil Johansson flygande steg, Alexander Galante Carlströms målsinne, Rasmus Enströms finurligheter, Alexander Rudds avighet eller Anton Karlsson fysiska brutalitet – men han har ingredienser av allt det där, och just mixen av drivet, skottet, tekniken, mönsterbrytandet och fysiken gör honom till en närmast nog komplett lirare.
Han tar närkamperna, han städar i defensiven, han lägger mackorna, han gör målen.
Han gör det kväll efter kväll efter kväll.
Linköping-coachen Johan Astbrant sa det bäst efter klara 8-2-segern mot Jönköping där Jendrisak gjorde två nya mål:
– Han hade varit förstecenter i svenska landslaget. Visst, det är konkurrens, men han skulle ha varit det, han gör väldigt sällan en dålig match.
Ja, han hade nog varit etta i landslaget.

Konkurrenten är ju Johan Samuelsson, också en komplett spelare, men som ändå saknar den fysiska dimensionen som Jendrisak sitter på. Jendrisak är dessutom en skarpare målskytt.
Jendrisak har öst in poäng sedan han kom till SSL.
Men har sitt bästa snitt någonsin i år.
1,73 poäng per match.
Han pekade på Linköpings mer offensiva innebandy som anledningen.
Den vill jag också påstå är anledningen till att flera unga spelare slagit ut i blom, som omtalade Gustav Fritzell och Felix Lanver, men också doldisen Oskar Seth som vandrat från typ sista platsen på Linköpings ”depth chart” till att vara en spelare på två femmor. 19-åringen gjorde mål mot Jönköping också.
Sedan han blev startspelare har han gjort poäng i sju av åtta matcher.
– Han har nog inte satt en fot fel en enda gång, sa Astbrant.
Det säger en del.
Matchen mot JIK då?
Ja, ingen högoktanig tillställning mellan två lag som inte nådde sin kapacitet, men där Linköping ändå vann klart rättvist till slut. Man hade mer rutin, tyngd och spets, helt enkelt.
För Jönköping är säsongen hittills enkel att analysera.
Man torskar mot topplagen men vinner mot bottenlagen.
Det syns tydligt i statistiken:
Mot de åtta bästa lagen just nu i tabellen: 4 poäng på 10 matcher – poängsnitt på 0,4.
Mot de fem sämsta lagen just nu i tabellen: 15 poäng på 5 matcher – poängsnitt på maximala 3,0.
Man brukar säga att det gäller att vinna rätt matcher.
Det har JIK gjort hittills.
Så egentligen, förlusten mot Linköping är bara att stryka, det var inte ”rätt match”.

***

Mer innebandy till helgen!

Jag tror det vänder för Sirius nu

av Jonas Gustavsson

Vi kanske inte ska stämpla det som drömdebut för David Ahlmark i Sirius, men visst blev det en stark start för coachen.
Uppsalagänget slog tillbaka Dalen med 5-4 efter straffar – och det var Joakim Olsson som agerade stor segerorganisatör.
Sirius ledde ju med 3-2 efter halva den sista perioden, men sedan sköt Dalen två snabba mål och vände på matchen.
Sedan fick Sirius powerplay – och då small det.
Joakim Olsson kvitterade med knappt fyra minuter kvar att spela – sedan avgjorde han också hela tillställningen på straffar.
Olsson som agerar motor i Sirius precis som han gjorde i AIK, och som dessutom konserverat poängformen från ifjol.

Han har inte rivit ner lika många rubriker som ifjol, dels för att poängexplosionen förra säsongen var en sensation, dels för att var hjärtkomponent i ett överraskningslag –  i år har han hållit samma poängnivå men lirat i ett lag som haft det jättejobbigt.
Det är mer som det blivit givet att Joakim Olsson är en poängspelare av rang numera.
Trots bara en säsong som poängspruta.
Det är bara att konstatera: han har gjort det grymt bra.
Faktum är ju att han hittills höjt poängsnittet jämfört med ifjol. I år ligger han på 1,8 poäng per match att jämföra med 1,69 ifjol.
En del menade att assist-skörden ifjol blev något dopad av Andreas Stefanssons smått magiska målsinne, men faktum är att Olsson har högre assist-snitt i år, trots att han inte har någon Stefansson som gör mål på ingenting.
Joakim Olsson är ”the real deal” helt enkelt.
Han själv sammanfattade det så här:
– Kul på sitt sätt att det går bra för mig, men jag hade hellre sett att laget tog fler poäng än att jag gör massa poäng.
Det säger ganska mycket om Joakim Olsson.
Hans driv är enormt viktigt.
Ifjol i AIK så snackade klubben om nytt kontrakt, men när jag snackade med Joakim så sa han att det var slutspel som gällde.
Han höjde ribban.
Det gör han i Sirius också.
Jag frågade om höjningen av förväntningar på Sirius i år påverkat laget.
– För mig handlar det alltid om att vinna, men det kanske är nytt för andra. Laget var nia ifjol så det vore konstigt att inte höja målsättningen, alla var med på det så det ska inte påverka. Vi kan bara se på oss själva och göra det bättre. Potentialen finns i truppen.
Hittills är Sirius höstens stora besvikelse.
Det finns så mycket mer att kräma ur det där laget.
Jag vet inte om vi såg någon tränareffekt mot Dalen, men att få vinna direkt med en ny röst i båset är inte minst viktigt mentalt, att man känner att man får en bra start när man nu vänder blad och skriver ett nytt kapitel.
Det skapar hopp för Sirius.
– Vi har snackat mycket om att nu börjar vi på ett nytt kapitel, nu börjar vi om. Det som har hänt har hänt, nu blickar vi framåt. Vi ska bli starkare som lag, nu gick det vägen och det får gärna fortsätta, sa Joakim Olsson.
Joakim Olssons driv kommer bli enormt viktigt för Sirius.
Jag har en känsla av att det vänder för Sirius nu.
Man kan så mycket bättre än man visat och David Ahlmark känns som rätt man på rätt plats.

***

Det bästa och mest fascinerande med innebandy är att en match aldrig är slut förrän slutsignalen går.
Det kan hända så enormt mycket i slutet.
Idag fick vi ett nytt bevis i derbyt i Skåne.
Helsingborg gjorde 4-2 med fem och en halv minut kvar, två minuter senare tog Höllviken timeout och knappa minuten senare klantade man sig rejält när man hade en spelare inne innan keepern hann ut i båset, vilket gjorde att man drog på sig en utvisning för för många spelare på banan med bara två minuter och 47 sekunder kvar.
Helsingborg tog ett tidigt avslut av Andreas Lindholm – men hade sedan inget i PP mot ett ivrigt checkande Höllviken som vann bollen, tog ut keepern och hade ett gäng avslut.
Svagt spel med en man mer av Helsingborg – men också mycket vilja och tro från Höllviken.
När Höllviken blev fulltaliga så small det.
Christoffer Andersson tryckte in 3-4 efter 59.39.
Johannes Wilhelmsson dunkade in 4-4 efter 59.53.
Sedan avgjorde Jacob Gullberg på övertid.
Imponerande, så klart.
Jo, Pontus Karlson gjorde ju mål igen så klart. För elfte (!) matchen i rad. Säsongens klart bästa målsvit – som dessutom lever vidare.
Ja, även Christoffer Andersson höll i sin poängsvit, han har alltjämt gjort poäng i alla omgångar under den här säsongen vilket han är ensam om i SSL.
Höllvikens spetsar gjorde det de skulle, för att sammanfatta det hela.
Helsingborg?
Ja, man lär ju knappast vara nöjda med de sista minuterna. Bland annat slog man några långa bollar när man hade en man mer på banan, bollar som blev 50-50-dueller och som ”momentum” såg ut i matchen var enkla bollvinster för Höllviken just där och då.
Helsingborg saknade kylan och kunde inte hantera Höllvikens hunger.

***

Falun åkte till Umeå med blott elva utespelare och gick på två femmor – men var ändå det lag som hade mest ork och punkterade kampen mot Thorengruppen i den tredje perioden.
Det stod 4-4 efter två perioder – sedan dröjde det bara åtta sekunder av den tredje perioden innan Rasmus Enström fixade 5-4 på straff, och det startade gästernas ryck där det till slut blev en 8-5-seger.
Thorengruppen gjorde vad de kunde – men det måste kännas lite hopplöst hopplöst att möta Falun för du kan inte slappna av en endaste sekund för då agerar bollen flipperkula mellan Falun-klubbor och helt plötsligt står någon lirare fri och petar in den i tomt nät.
TTG kämpade och slet… medan det kändes som att Falun inte behövde förta sig för att göra sina mål.
Det såg så enkelt ut, på något sätt.
Nu är det ju inte så, Falun kämpar och sliter lika mycket, men man har en bank med så mycket finess att när det väl smäller till så ser det så enkelt ut.
Vi såg flera sådana highlights-mål nu igen.
Alexander Galante Carlström brände en straff – men sköt ändå fyra (!) mål och drar ifrån i skytteligatoppen där han nu satt 25 påsar.
20 av de målen har kommit på de sju senaste matcherna.
Nästan ett snitt på tre mål per match alltså.
Makalöst.
Thorengruppen fortsätter alltså att förlora.
I de två senaste matcherna har man hållit jämna steg med Storvreta och Falun i två perioder för att sedan läcka in massor av mål. Men framförallt: det är ju inte i de här matcherna man ska spela sin bästa innebandy, det är i matcherna mot lagen på undre halvan.
Nästa utmaning:
AIK borta, laget som ligger precis ovanför nedflyttningsstrecket, som är fem poäng före. Vi ska inte snacka måstematcher ännu, men torskar TTG den också så blir det åtta poäng upp till Solnalaget, och minst sex poäng upp till strecket.

***

Nej, det blev ingen omedelbar Marco Juuska-effekt i Örebro – men det var inte väntat att nykomlingen skulle upprepa bragden mot Storvreta från premiären.
Men visst, det stod 4-4 efter två perioder, sedan trampade Storvreta ner samma gaspedal som man trampade ner mot Thorengruppen senast.
Då vann Vreta sista perioden med 8-0.
Denna gång vann man slutakten med 6-0.
10-4 till slut för Storvreta alltså, som är ett monster i tredjeperioderna just nu.
Toppcentrarna klev fram.
Victor Andersson satte dubbla bollar.
Niklas Winroth satte tre kassar.
Extra kul för Winroth så klart, som haft en tuff karriär med skadeproblematik, vikarierande på backplats eller fast i Storvretas tredjekedja, men som nu äntligen får lira center i en producerande kedja och då visar hur bra innebandyspelare han kan vara.
Han är ju den där kloke gubben, det där limmet som kan hålla ihop en femma, kryddad med fina handleder och bra playmaking-skills.
Han har Valdemar Ahlroth och Albin Sjögren på kanterna, lirare som är beroende av en spelskicklig center för att fungera, för det är inga lirare som gör saker och ting på egen hand, de är beroende av en speldosa som kan sätta tempot, hitta rätt passningar, täcka upp i defensiven – något som Niklas Winroth sannerligen kan.
Storvreta levererar.
Örebro gnetar vidare.
Två poäng på nio matcher imponerar inte, men kanske kan man få en injektion av Marco Juuska-intåget, men han måste också få lite tid på sig.

***

Igår:

Mullsjö – Pixbo 4-5: Jodå, visst drog Pixbo till Nyhemshallen och snodde alla tre poängen. Hade någon sagt det inför säsongen så hade man nog skrattat lite för sig själv, men som säsongen gestaltat sig så är det ingen chock alls. Mullsjö har tufft med topplagen och Pixbo växer mer och mer ut till ett topplag. Fyra påsar av stekhete Max Wahlgren också, han har aldrig varit bättre och stiger verkligen fram och gör de där viktiga målen – nu satte han ju det matchvinnande målet igen.

***

Mer innebandy på tisdag!

Gammalt blir paradoxalt nytt

av Jonas Gustavsson

Får vi se några tränareffekter i helgen?
Snackisarna nu handlar ju om veckans tränarbyten där både Örebros Gabriel Brandberg och Sirius Niklas Johansson fått gå från respektive klubb.
Det finns många paralleller här.
Det mest intressanta är att båda klubbarna valt nygammalt i båset.
Marco Juuska tar över i Örebro. Han tog över laget under säsongen ifjol och ledde sensationellt gänget hela vägen till SSL. Han fick erbjudande om att fortsätta träna i år också, men kunde inte ge besked när Örebro ville ha besked och det rann ut i sanden.
David Ahlmark tar över i Sirius. Första rundan i klubben blev han huvudtränare i Allsvenskan, ledde ett obesegrat lag till SSL och förde också klubben till första slutspelsframträdandet någonsin. Anledningen att han inte fortsatte som tränare våren 2016 var helt enkelt att han inte fick ihop livspusslet, och då var det inte mycket att välja på.
Både Örebro och Sirius hade gärna haft kvar de här männen i båset när det begav sig, men båda tackade då nej.
Inte för att de inte ville träna laget, utan av andra anledningar.
För Ahlmark var det den privata situationen, och det är väl ingen vågad gissning att det var det även för Juuska.
Det är ingen hemlighet att det är svårt att vara spelare och tränare i SSL.
Spelare måste jobba och sedan ska familjen tas om hand, det är imponerande att de får ihop det, om de nu egentligen får det.
Tränare har det dock ännu tuffare.
Spelare kommer till träningen och får instruktioner, kräver feedback, ser till att äta och sova rätt, typ.
De har fullt upp, men ändå mest sig själva att ta hand om.
Tränare ska förbereda och genomföra träningar, vara terapeut för i runda slängar tjugo vinnarskallar med båda sportsliga och privata funderingar, ska scouta och videoanalysera motståndare, dra upp en matchplan och sedan ha koll på alla spelares status inför en laguttagning.
Det kräver ett ännu större engagemang.
Både Gabriel Brandberg och Niklas Johansson jobbade 100 % med privata jobb vid sidan om jobbet som SSL-tränare.
Jag förstår inte hur det går ihop.
Eller så gjorde det inte det.
Nyckelfaktorn är tid.
Det går helt enkelt inte göra ett fullgott jobb som SSL-tränare om du jobbar 40 timmar i veckan (som blir ännu fler timmar med resväg, lunchavbrott med mera), och har en familj att ta hand om.
Jag tror egentligen inte att tränarna bryr sig om pengarna, de drivs av något annat, men de måste ha ersättning av klubbarna för minst (?) en halvtid. Inte för att ett tränarjobb i SSL är ett halvtidsjobb, det är ett heltidsjobb, men för att de i alla fall ska kunna skala bort 50 % på sitt civila jobb.
Med det sagt…
Jag gillar Örebros och Sirius val av tränare.
Det är killar klubbarna känner och vet vad de går för, tränarna vet vad de får och vad de har att jobba med.
De kommer bli injektioner för sina lag.
Gammalt blir paradoxalt nytt och fräscht i det här sammanhanget.
Helt rätt tränarval.

***

Dags att tippa helgens matcher!

Lördag:

Mullsjö – Pixbo 2: Två lag som oväntat tappade poäng senast, där Mullsjö vann derbyt mot Jönköping först efter övertid och där Pixbo uddamålsförlorade hemma mot Höllviken. När lagen möttes i början av säsongen så vann Pixbo efter sudden, och man kan tänka sig att det blir lika tajt här. Pixbo har utkristalliserat sig till ett topplag, och de har Mullsjö som bekant trubbel med, så jag tror Pixbo absolut kan sno alla tre pinnarna i Nyhemshallen.

Söndag:

Örebro – Storvreta 2: Ni minns premiären va? När Örebro sensationellt övertidsvann uppe i Uppsala, en match som man redan då var beredd att stämpla som säsongens skräll. Det har hänt en hel del sedan dess. I veckan som gick så kickade Örebro coachen Gabriel Brandberg och nu tar nygamle Marco Juuska över i båset. Det kan säkert styra upp saker och ting och ge en injektion till laget, men tveksamt om det räcker mot formstarka Storvreta som 8-0-vann sista perioden mot Thorengruppen senast. Nä, spikar tvåan.

Thorengruppen – Falun 2: Jo, Thorengruppen skrällde ju och slog Falun ifjol, men ytterst osannolikt att det skulle bli en knall här. Thorengruppen går trögt, tappade en 5-2-ledning till 10-5-förlust mot Storvreta senast, har bara två segrar på hela säsongen och har ett berg att bestiga. Att då möta ett Falun som just nu vräker in mål är rena mardrömmen. Visst, det som talar för TTG är att inget talar för dem men nej, blir Falun-seger här.

Höllviken – Helsingborg X: Det här är en jätteklurig match och det brukar bli ganska tajt i de här skånska slagen. Helsingborg vann årets första derby med 5-3, och det lär bli tätt målmässigt nu också, och antagligen ett sent avgörande. Dunkar in ett kryss, för det känns absolut realistiskt. Vi följer ju också målsviten: Pontus Karlson har gjort påsar i tio (!) raka matcher. Fixar han elva raka, eller har jag jinxat för många gånger nu?

Sirius – Dalen 1: David Ahlmark är tillbaka i Sirius bås – ett perfekt val, och jag tror att Uppsalagänget kan få en injektion med hans röst vid rodret. Sirius har stundom spelat bra innebandy av det jag sett, men sedan haft perioder där det fullständigt rasat ihop, och man har inte råd att dippa så. Dalen är i bra form, har poäng i fem av de sex senaste matcherna, och är ingen enkel motståndare, men jag tror Sirius tar den här matchen, mycket i kraft av just tränareffekten som brukar vara tydlig inte minst i början.

Tisdag:

Linköping – Jönköping 1: Det tar emot att tippa emot formstarka Jönköping som går från klarhet till klarhet, men Linköping borta är en väldigt tuff match och hemmalaget är i bra form även om det blev uddamålsförlust mot Växjö senast (där var man drabbade av sjukdomar, och förlorade ändå bara med uddamålet). Östgötarna kliver in som favorit, men det blir inga 8-3-marginaler som när lagen drabbade samman i säsongsupptakten. Noterbart: JIK-kaptenen Rickard Hessmer har gjort mål i sex raka matcher.

***

Fullt fokus på söndagen!

Det här blir en prövning, AIK

av Jonas Gustavsson

Jag har varit instängd i en hockeybunker hela kvällen och har inte mer kött på benen gällande Dalen mot AIK än resultatet – men för att ändå binda ihop den här SSL-omgången så känns det väl ändå som att resultatet skvallrar om en hel del.
Framförallt:
Det här blir en prövning, AIK.
AIK ledde med 3-0 mot Dalen, lyckades sno tillbaka ledningen till 4-3 efter att Dalen kommit ikapp, och släppte sedan in 4-4 med bara sju sekunder kvar.
Sedan roffade Dalen åt sig extrapinnen via straffar, där specielle straffskytten Fredrik Edholm avgjorde för Umeågänget.
Snacka om mentalt knäckande för AIK att släppa den där 4-4-bollen i slutet, laget som verkligen är i skriande behov av poäng i en bottenstrid där man allt mer dras ner i streckkampen.
Laget har åkt på flera smällar i höst.
För ett par matcher sedan så ledde man med 3-0 mot Pixbo, men tappade och torskade.
Man har fyra raka förluster.
På åtta hemmamatcher så har man tagit en trea, en tvåa och har sex nollpoängare – så inte ens på hemmaplan, på unika hemmagolvet i Solnahallen, är man en faktor så här långt in på säsongen och det om något måste vara oroande för Magnus ”Binge” Jäderlunds manskap.
Det mest glädjande är kanske ändå att man vunnit några av de matcherna som man måste vinna den här säsongen.
De fyra vinsterna man har kasserat in har kommit mot Thorengruppen, Sirius, Höllviken och Helsingborg, där de tre förstnämnda är konkurrenter i botten, och AIK lär ju behöva hålla minst ett av de där lagen bakom sig om man ska förnya sitt SSL-avtal.
Försvarsspelet, sett till insläppta mål, har blivit bättre senaste tiden. På de sju senaste matcherna har man bara släppt fler än sex mål en gång. På de sju första matcherna släppte man mer än sex mål sex gånger.
Där går det åt rätt håll.
Sedan behövs mål framåt också.
Spetsarna måste kliva fram.
Patrik Hagberg har gjort alldeles för lite mål, Hampus Pettersson har inte blivit den poängspelare man hoppats på, Axel Larson har inte fått poängutväxling, Kevin Haglund saknas… ja, det är Oskar Hagberg och Andreas Stefansson som är kontinuerliga i poängprotokollet.
Det räcker dock inte.
Jag har sagt det innan och säger det igen:
Det blir en kamp för överlevnad för AIK i år.

***

Nicklas Johansson har fått gå från Sirius, läste jag nyss.
Hörde också att han jobbat 100 % vid sidan om tränarjobbet – och det är ju inte hållbart att kunna göra något vettigt med de förutsättningarna.
Nygamle David Ahlmark tar över.
Jag hoppas verkligen han får bättre förutsättningar.

Har någon 16-åring någonsin gjort det…?

av Jonas Gustavsson

Malte Lundmark har skrivit nästa succékapitel:
Tre mål (!) blev det i 9-4-segern mot Sirius.
Har någon 16-åring någonsin gjort hattrick innan?
På damsidan finns det säkert, men på herrsidan vet jag inte – och är osäker på om det finns noterat någonstans också.
Thomas Brottman visste inte:
– Jag tror inte det, skulle vara någon från den gamla goda tiden, men inte vad jag kan komma ihåg, sa han.
Det händer inte varje dag i alla fall, så mycket kan vi slå fast.

Han är ju en exceptionell talang den där avige forwarden med de fina handlederna, en finurlig och kreativ spelare som är rolig att kolla på.
Han är inte stor, han är inte tung, han är inte rejäl, men med bollen på bladet så blixtrar det.
Fantastiskt kul att se sådana talanger blomma.
Ja, han var ju inte ensam 16-åring heller, Emil Kaletun fick chansen och var med i förarbetet till 3-1-kassen – som gjordes av just Lundmark. Sirius-veteranen Dan Johansson skakade nog på huvudet när två killar vars gemensamma ålder inte når hans egen ålder kombinerade så vackert.
Det har funnits viss kritik mot att Falun släpper fram så unga spelare, men… är de tillräckligt bra så, kör!
– Ingen har sagt det rakt till mig, men jag har hört på omvägar att det skulle finnas kritik. Vi skiter i det, vi kör vår väg, vi är försiktiga med dem, sa ”Brolle”.
Malte Lundmark är ju en kille med fötterna på jorden.
Jag frågade om hans milda målfirande.
– Det gäller att hålla fötterna på jorden och inte sväva iväg eller få hybris, jag är bara 16 år.
Han sa det där flera gånger i intervjun: ”jag är bara 16 år”.
Precis som att han behövde övertyga sig själv lika mycket som oss alla andra, för inte känns han som någon ordinär 16-åring.
Varken på plan eller i tankegången.
Mogen och klok grabb.
Han kan hantera det här.
Nu ska han iväg och lira SDF-SM och nya regler gör att han måste skrivas över till Örebro en månad i förväg, så han bränner några SSL-fajter.
Men bli inte förvånade om han har en ordinarie tröja i vår.
– Han kom in för några matcher sedan för att vi saknade några spelare, men nu börjar han spela in sig så pass mycket att det blir svårt att hålla honom bort från laget. Man får ha lite broms också, vi ska vara försiktiga, men vi behandlar honom som en vanlig spelare i truppen, sa ”Brolle”.
Annars?
Inför tredjeassist!
Skämt åsido, men Faluns 7-1-kasse var en upprullning deluxe: Rasmus Enström till Alexander Hallén till Alexander Galante Carlström till Omar Aldeeb som rullade in bollen i tom bur.
Ett mål som arkitektritades i Faluns första powerplay i matchen som man fick i tredje perioden, och som visade hur det ska gå till – för Sirius hade ju haft tre powerplay-lägen innan dess utan att måla.
På tal om tredjeassisten, Enström fick ju ändå sin assist och det var också oerhört vackert. Han fick bollen vid kanten i boxplay, gjorde en magisk mottagning i fart vilket gjorde att han bara rann förbi landslagsbacken Calle Kostov-Bredberg som det inte vore någonting, innan han rullade fram Jonas Adriansson till tomt mål.
Sirius hade sina sekvenser, men Faluns effektivitet just nu är mördande. Den var den i sista perioden mot Mullsjö senast, och den var det nu igen.
Skarpt så det förslår.

***

Jumbon Thorengruppen såg ut att gå mot en dunderskräll borta mot Storvreta och hade en 5-2-ledning efter två perioder.
Tobias Bergfors, fjolårets succélirare, gjorde snyggt både 3-2 och 4-2 innan Peter Reinholdt gjorde en dragning på Tobias Gustafsson och sedan drog iväg ett ruggigt skott från kanten som betydde 5-2.
Men det höll inte.
Det var inte ens nära att hålla.
Storvreta superspetsar klev fram i tredje perioden – en period som Uppsalagänget vann med galna 8-0, vilket betydde 10-5-seger till slut.
Det var upphämtat till 5-5 redan efter fem och en halv minut av tredje perioden, och när sedan skarpskytten Valdemar Ahlroth dunkade in 6-5 var det klart – Storvreta var inne i ett fantastiskt flow, Thorengruppen hängde redan med huvudena.
Magisk vändning av Storvreta.
Blytungt ras för Thorengruppen.
I de två senaste matcherna (mot Pixbo och Storvreta) har TTG haft ledningar (5-1 mot Pixbo och 5-3 mot Storvreta) men torskat båda. Mot Höllviken innan dess låg man bara under med 4-3 inför sista perioden, men torskade matchen med 10-4.
Trenden är tydlig: TTG orkar inte hålla ut i matcherna.
I de senaste fajterna har man rasat ihop helt under sista tredjedelen.
Målskillnaden i de tre senaste tredjeperioderna: 3-19.
”Det svåra andraåret”, eller vad händer TTG…?

***

Jodå, Pontus Karlson gjorde det igen.
Mål alltså.
Måltjuven var ju iskall i början av serien, men har nu varvat upp ordentligt, och när han gjorde 2-2 mot Pixbo så betydde det mål för tionde (!) matchen i följd.
Sedan var det ju ett riktigt skitmål, men de räknas de också.
PK9 stod typ vid förlängd mållinje och skulle slå en passning genom målområdet, men träffade en motståndare så att bollens studsade in.
3-2-målet – matchens sista och segermål för Höllviken – var dock inget skitmål.
Ett nytt superskott av ”Skånes Kim Nilsson”.
Christoffer Andersson snärtade till så vida pass att man knappt såg bollen, den bara sätt där uppe i klykan bakom Jon Hedlund.
Ett mål i powerplay.
Höllviken som alltså klår Pixbo borta, en riktig skalp av skåningarna som därmed reste sig efter pyspunkan mot Storvreta senast.

***

Det brukar bli jämnt mellan Växjö och Linköping – och så blev det den här gången också.
Slutet blev raffinerande.
Med bara 28 sekunder kvar så bombade – bokstavligt talat – stjärnan André Andersson in vinstmålet för hemmalaget Växjö.
I sådana där täta och tuffa matcher brukar någon spets till slut kliva fram och avgöra, och den här gången gjorde Andersson det, forwarden som visat väldigt bra form på slutet och som äntligen börjar se ut som den André Andersson vi vande oss vid innan den jobbiga skadeperioden under förra säsongen.
Annars fick ju Linköping en tuff start på flera sätt, där tre spelare, bland annat målkungen Gustav Fritzell, fick kliva av på matchvärmningen på grund av sjukdom, och där Växjö var klart bäst under de inledande 20 minuterna.
Men Linköping arbetade sig in i matchen – och nådde ju också 3-3 efter att Martin Karlsson vackert målat med ett volleyskott.
Östgötarna kunde avgjort också, Växjö drog på sig ett par utvisningar, Linköping hade sannerligen sina chanser.
Men förvaltade dem inte.
Istället bombade André Andersson in segermålet.
Små marginaler.
Det kunde egentligen ha gått hur som helst, var känslan.

***

Igår:

Jönköping – Mullsjö 6-7 (ot): Alltså, det är bara att fortsätta imponeras av Jönköping som redan håvat in fler poäng än vad många trodde man skulle klara på hela säsongen, och att sno – ja, sett på förhand var det ju verkligen så – en pinne av rivalen Mullsjö är ytterligare en fjäder i hatten. Samtidigt är det anmärkningsvärt vad lite Mullsjö får ut av sina främsta spetsar, inte minst David Gillek och Rikard Eriksson, som måste upp för västgötarna ska lyfta. Visst, laget vinner matcher, men spelmässigt imponerar man inte nämnvärt, och där måste man få bättre träff om man ska börja vinna även mot topplagen i serien.

***

Ny match imorgon!

Säger sig själv att det inte var hållbart…

av Jonas Gustavsson

Igår bröt Örebro med Gabriel Brandberg.
Örebro som blivit ballongen som sprack.
Efter den tidiga succén där nykomlingen öppnade säsongen med en sudden-vinst mot Storvreta, svarade för en galen vändning mot Sirius och av bara farten klippte AIK på parketten i Solna så var det många som hissade Örebro och öste superlativ över superkedjan med Simon Palmén, Marcus Ekengren och Simon Jirebeck.
Jag var av en av dem.
Stjärnsmällen mot Falun kändes som en parentes, för sedan vann Örebro även mot svårspelade Dalen.
Så långt, allt gott.
Sedan?
Ballongen har tappat luft.
Rejält.
På de åtta senaste matcherna har laget bara tagit två poäng.
De kom via en sudden-vinst borta mot Höllviken.
Anledningen till att det gått åt helvete är säkert många.
Starten kanske var för bra, prestationer livnärda på ett SSL-rus som skapade ett luftslott, något som gjorde vardagen ännu mer påträngande när förlusterna började staplas. Det kanske skapades en falsk trygghet.
Inför säsongen ifrågasattes om backbesättningen höll, och laget har släppt in tredje mest mål av alla – och just försvarsspelet var något klubben adresserade i och med ledarändringen. Det har inte fungerat.
Gabriel Brandberg fick offras.
Örebro hade ju en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt lång process innan man lyckades hitta en tränare i våras, och Brandberg var en bra bit ner på den där listan över kandidater, och med facit i hand så var det en felrekrytering.
Enligt vad jag har hört så har han jobbat 100 % vid sidan om innebandyn.
Något som ska vara självvalt, då han ändå haft en okej ersättning av Örebro.
OM det är så, säger det sig självt att det är ohållbart.
Oavsett hur bra eller dålig Gabriel Brandberg är som tränare… han målade in sig själv i ett hörn.
Man kan inte vara SSL-tränare på fritiden.
Ja, kan kanske, men det finns inte på världskartan att det går att göra ett vettigt jobb.
Att vara SSL-coach innebär inte bara att hålla i träningar och stå i ett bås under matcher, det kräver noggranna förberedelser, analyser och matchplaner, för annars blir man taktiskt överkörd.
Dessutom basar man över ett gäng individer som behöver råd, feedback och diskussion, så man är både bollplank och psykolog också. Oavsett om det gäller passningsspel eller kärleksproblem.
Tränare på SSL-nivå är inte heltidsanställda (utom i få fall), men gör ett heltidsjobb (och kanske mer därtill…).
Dagens SSL-tränare har knappast optimala förutsättningar att göra ett så bra jobb som möjligt, men de kan i alla fall gå ner i arbetstid på sitt civila jobb, vilket är en förutsättning för att kunna göra ett vettigt jobb.
Om uppgifterna stämmer – som inte är helt verifierade, men som trillat in från ett par trovärdiga håll – att Brandberg jobbade 100 % vid sidan om så skapade han sig en ohållbar situation.
Nu tar Marco Juuska över i Örebro-båset, han som kom in i föreningen ifjol och coachade laget upp i SSL. Ett smart val. Han känner föreningen och spelarna, och föreningen och spelarna känner honom.
Hoppas han skapar sig bättre förutsättningar.
Det behövs för att Örebro ska lyckas pumpa i ny luft i ballongen.

***

Dags att tippa veckans matcher!

Tisdag:

Jönköping – Mullsjö 2: Både statistik och logik talar för en tvåa här. Statistik för att Mullsjö hittills vunnit mot alla lag på nedre halvan och dessutom vann premiärmatchen mellan lagen, logiken eftersom Mullsjö är ett i grunden klart bättre lag. Jag tror de här sakerna väger över också, västgötarna – dessutom något revanschsugna efter tredje periodens förnedring mot Falun senast – plockar en trea här. JIK är bra, bättre än förväntat, men torskar prestigemötet.

Onsdag:

Falun – Sirius 1: Falun är, trots förlusten mot Linköping förra veckan, i bra form just nu och körde ju över Mullsjö i tredje perioden senast trots att man saknade tre tunga landslagsnamn. Alexander Galante Carlström är i galen poängform – och det lär fortsätta rassla i näten när han är i farten. Sirius vann ju mot Växjö, men torskade sedan mot Jönköping, så vändningen som alla väntar på känns alltjämt en bit bort. Klar etta – och siffrorna kan faktiskt dra iväg här.

Storvreta – Thorengruppen 1: Thorengruppen går väldigt tungt, och ännu tyngre borta än hemma, och att man ska ha en chans mot Storvreta – som gjorde processen kort med ett betydligt mer formstarkt Höllviken senast – förefaller högst osannolikt. Uppsalagänget tar en ny solid seger.

Pixbo – Höllviken 1: Pixbo gav rejäla handikapp till både AIK och Thorengruppen förra veckan, men vände och vann båda matcherna. Imponerande så klart, och många lirare har sannerligen vuxit i SSL-kostymen och trivs i den maskin som Jonas Eliasson skickligt byggt upp. Höllviken åkte på rejält med pisk mot Storvreta senast, och får stryk här igen. Frågan: gör Pontus Karlson mål för tionde (!) matchen i rad?

Växjö – Linköping X: Svårbedömt möte mellan två lag som gått bra en tid, ett Växjö som växlat upp efter hand och ett Linköping som blivit stabilare under Johan Astbrants ledning. Dessutom två lag med bra bredd, många som levererar, men också med tydliga spetsar som kan gå in och avgöra (fast här finns också Filip Kjellson och Johannes Jokinen som varit poängsvala en tid nu… uppvaknande på gång?). Känns som det kan gå hur som helst även om Växjö får bära lite favoritstämpel i kraft av hemmaplan. Drar in ett kryss.

Torsdag:

Dalen – AIK 1: När lagen möttes i premiären, i Solna, så vann Dalen med hela 7-2. Några sådana mastodontsiffror blir det inte i returen, men visst plockar Dalen det här även om Umeågänget haft en tendens att blanda och ge friskt gällande både resultat och prestationer under säsongen. AIK kommer in med tre raka förluster och stukat självförtroende.

***

Rolig vecka – där jag främst håller koll under onsdagen.

Flyttfågeln har äntligen landat

av Jonas Gustavsson

Pixbo gjorde det igen.
Ja, vände ett 0-3-underläge på bortaplan till seger alltså.
Den gångna veckan hamnade man i ett 0-3-underläge mot AIK, men lyckades vända och vinna med 6-4 till slut.
Nu hamnade man i ett 0-3-underläge mot Thorengruppen, men lyckades vända och vinna med 8-7.
Fast den här segern var ännu mer imponerande.
Mot AIK kom vändningen efter 0-3, här reducerade man också till 1-3 men det blev inte starten på någon upphämtning utan istället fortsatte raset och man släppte in både 4-1 och 5-1 i upptakten av den andra perioden.
Sedan kom vändningen.
Pixbo sköt sex raka mål, kom ikapp, ryckte ifrån och 7-5-ledningen man spelade till sig höll man alltså hela vägen ut.
Pixbo är sannerligen en lagmaskin, och man har dessutom skapat en fantastisk lagmoral där man aldrig ger upp, där man hela tiden kommer tillbaka. Vi har sett det flera gånger, inte bara i de här två matcherna. Vi såg det också mot Falun där mästarna såg ut att dra ifrån, men där Pixbo gjorde en imponerande forcering och ändå var med i slutet när det skulle avgöras.
Pixbo har suktat efter att bli mer slutspelsaktiga i flera säsonger – nu känns det sannerligen som att man är där.
Pixbo är mer homogena, mer uppoffrande, mer maskinlika.
Linus Henriksson har ju också blivit en injektion efter sin comeback. Han fixade ett mål och en straff mot AIK, satte dubbla mål och lirade fram Max Wahlgren till matchvinnande 8-6 nu.
Wahlgren som alltså fortsätter producera och som (tills vidare i alla fall) håller undan i poängtoppen trots Alexander Galante Carlströms smått galna poängform för tillfället.
26-åringen har ju haft ett dåligt rykte eftersom han setts som lat, vara en ganska ensidig spelare och inte minst för alla flyttar han gjort.
Nu verkar flyttfågeln ha landat.
Äntligen, får man säga.

Han medger själv att han har större trygghet i år på grund av att han spelar i samma lag för andra året i rad, något som han inte varit speciellt van vid. Han har kommit in i livet i Göteborg – och mår man bra vid sidan av plan så brukar man också kunna leverera på densamma.
Sedan är det lite löjligt att han fått ett rykte om sig bara för att han bytt klubb så ofta.
Han själv sa det bra:
– Det där med flyttfågel är för att det är innebandy, där flyttar man inte. Det har fått en negativ klang men hade jag varit ishockeyspelare hade ingen sagt något. Så här i efterhand kanske jag kunde hoppat över någon lånesejour, men samtidigt har jag blivit den spelare jag är av de val jag har gjort.
Wahlgren har en hel del i ryggsäcken – och har så klart nytta av alla sina erfarenheter, vilket vi inte minst ser nu.
Annars?
De båda tjeckiska gästspelarna – Marek Benes och Ondrej Nemecek – gjorde mål och var bra av det jag såg. Framtida värvningar, månne?
Thorengruppen?
Ja, fortsätter ha det jobbigt, och att tappa en sådan här ledning på hemmaplan är ju inget som reser någon tuppkam heller.

***

Falun är riktigt jäkla bra.
Torsken borta mot Linköping i veckan får sorteras in i facket ”gupp på vägen”.
Visst, matchen mot Mullsjö var i sjok inte överdrivet imponerande av mästarna, men i tredje perioden så var det som man bara bestämt sig för att nu kör vi över dem, och så gjorde man det.
Falun har en offensiv spets av sällan skådat slag och effektiviteten var hänsynslös i sista perioden.
Den akten vann man med 7-1.
Mot tippade topplaget Mullsjö.
I grytan Nyhemshallen.
Utan tre (!) tongivande landslagsspelare (Johan Rehn, Emil Johansson, Johannes Larsson).
Det kan man säga är ett styrkebesked.
När Falun har stäm i passningsspelet så är man ruggigt, ruggigt bra där. Flera mål i tredje perioden var rena upprullningar. Fantastiskt vackert.
Sedan verkar ju Malte Lundmark trivas ypperligt när det är teve-match.
Han var iskall när han drog ner keepern och lättade in 5-3 efter en delikat passning av Alexander Hallén, och han visade magisk spelkänsla när han lirade fram Thomas Holmgren till 6-3-kassen.
Grabben är 16 bast.
Det tåls att upprepas hur många gånger som helst.
Annars?
Alexander Galante Carlström är i galen poängform. Fyra poäng mot Mullsjö, 18 poäng på de fem senaste matcherna och nu är han, efter den så svala starten, uppe som tvåa i poängligan. Målligan? Ja, där leder han nu mer tre bollar…
Mullsjö har väldigt svårt att prestera mot topplagen i år. Laget har vunnit åtta av tretton matcher i höst.
Förlusterna?
De har kommit mot Pixbo, Linköping, Växjö, Storvreta och Falun… eller omvandlat i tabellspråk: mot nummer ett, två, tre, fyra och fem just nu i tabellen.

***

I gårdagens uppsnack skrev jag att det fanns risk för att Höllviken skulle få sota för Storvretas förlust mot Helsingborg tidigare i veckan – och man kan säga att det blev exakt så.
Uppsalagänget vann med 9-3 till slut, efter att ha haft ledningen med 9-0 med bara tio minuter kvar att spela.
Då, i samband med 9-0-målet efter 49.52, tog Höllviken sin timeout.
Vidar Jonsson är är ju en taktiker, men visst kändes det något sent att dra en timeout just där och då. Nåväl, Höllviken vann den sista sjättedelen med 3-0, om det hade med timeouten att göra eller inte får vara skrivet i stjärnorna och det där var ju mest av akademiskt intresse.
Det var inte Höllvikens dag.
Johannes Wilhelmssons aktion i hopplöst underläge i tredje perioden får vara talande: han försökte göra allt på egen hand, tog bollen på egen planhalva, skulle dribbla fyra man på själv, misslyckades, tappade klubban när han skulle backchecka och sparkade sedan undan stickan för sig själv i steget.
Som sagt…
Storvreta bjöd på show.
Flera vackra mål.
Robin Nilsberth och Valdemar Ahlroth (fem poäng!) sköt ett hattrick vardera och var två av festfixarna.
Inte minst när just den där duon kombinerade in 8-0-påsen, där Ahlroth också visade att han kan slå skarpa mackor. Han slog en direktpassning till Nilsberth framför mål som ställde hela Höllviken-försvaret, och landslagsbacken gjorde inget misstag när han förvaltade det läget.

***

Martin Hovlund bombade in 4-3-målet på övertid och fixade dubbla poäng till Linköping hemma mot Dalen så han stjäl väl rubrikerna, men den roligaste att se var väl ändå Felix Lanver.
Hans 2-1-mål var en delikatess.
Han lyfte på bollen nära mål och slog sedan in den på volley.
Så enkelt, så snyggt, så effektivt.
Sedan satte han ju också 3-3-kvitteringen med en projektil, ett mål som både räddade poäng och bäddade för segern.
Gustav Fritzell har ju snott alla genombrottsrubrikerna i Linköping den här säsongen, men Felix Lanver är ju också en sensation. Forwarden gjorde åtta mål på hela säsongen ifjol, men har nu redan sopat in 13 bollar och finns bland SSL:s tio bästa målskyttar.
Så…
Fritzell, 23, och Lanver, 21, har slagit igenom.
Två unga lirare som stampat lite innan, men som nu verkligen exploderat, och jag tror inte det är någon tillfällighet.
Andreas Harnesk är nämligen känd för att ha väldigt god hand med unga spelare, få dem att växa och blomma, och utan att veta och bara spekulera så skulle jag tro att han har stor del i deras utväxling.
Matchen då?
Ja, av det jag såg var det ett tätt ställningskrig under långa stunder mellan två tunga och strikta lag.

***

Grattis, Kevin Rigogiannis.
18-åringen (om åldern nu stämmer, för han har en imponerade mustasch för att bara vara 18 bast…) sköt sitt första SSL-mål när Växjö slog tillbaka AIK med klara 6-2, en kasse som betydde 5-1 i den tredje perioden.
Talangen, och hans brorsa Lucas, är ju inplockade på dubbellicens från Nykvarn som lirar i division två. Bröderna lirar JAS också, men det är klart att klivet upp till SSL är enormt, men Kevin har gjort det bra under de minuter han fått.
Alltid kul att följa framtidens stjärnor.
Annars var det här en match som Växjö vann rättvist, även om det var först i slutet som det rasslade iväg målmässigt.
En spelvändning gav 1-0 genom Manuel Engel i första perioden, André Andersson satte 2-0 på straff i andra akten och bara 58 sekunder in i tredje perioden så gjorde Jesper Sankell 3-0.
AIK reducerade till 1-3 efter 53.22 (då just Kevin Rigogiannis satt på botbänken) genom Linus Hellqvist som på något förunderligt sätt fick in bollen, men det var för sent.
Bara 38 sekunder senare gjorde formstarke André Andersson 4-1, och då var det ridå för hemmalaget.
Stabilt av Växjö.
Jobbigare för AIK.
Tredje raka förlusten för Solnalaget som har ett prekärt tabelläge eftersom Sirius under nedflyttningsstrecket vann tidigare i veckan och nu bara är en pinne bakom i sammandraget. Samtidigt har gapet upp till slutspel vuxit till åtta poäng.
AIK var ett frågetecken inför den här säsongen precis som den förra.
Ifjol blev det fågel och slutspelskamp.
I år blir det fisk och bottenkamp.

***

Igår:

Helsingborg – Örebro 6-2: Vi har blivit bortskämda med att Linus Nordgren vräkt in poäng de senaste åren, men det har faktiskt – med hans mått mätt – varit lite skralare i år, och det är kanske logiskt med tanke på att han tappat mångårige vapendragaren Daniel Johnsson. Nu kanske det lossnat på allvar. Fyra assist mot Storvreta och hela tre mål mot Örebro – och helt plötsligt har poängsnittet gått från 1,18 till 1,53. Väntad seger annars – och den tuffa kräftgången fortsätter för Örebro.

Jönköping – Sirius 7-4: Det är bara att buga och bocka för det som Jönköping levererar den här hösten. Den totalt uträknade nykomlingen imponerar stort och vinner a-l-l-a matcher mot lag som parkerar på undre halvan av tabellen, precis de matcher man måste vinna för att lösa nytt SSL-avtal. JIK ledde med 3-0 efter knappt 13 minuter, och förvaltade det in i mål. Sirius, som slog Växjö tidigare i veckan, missade en gyllene chans att täta mer glapp uppåt och får fortsätta trampa träskmark.

***

Mer innebandy i veckan som kommer!

Fyra av fem är överraskningar

av Jonas Gustavsson

Bara slog mig den gångna veckan – poängligatoppen ser sannerligen inte ut som man kunde förvänta sig inför säsongen.
I alla fall inte den absoluta toppen.
Bland de fem bästa finns ingen Alexander Galante Carlström, Rasmus Enström, Henrik Stenberg, Jimmie Pettersson, Andreas Stefansson eller Linus Nordgren, för att nämna några av ligans hetaste poänglirare.
Jodå, de där skuggar toppen, några av dem är topp-tio, men det är ett gäng överraskningar överst.
Fyra av dem är knallar, kan man säga.
Att tjeckiska ångloket Matej Jendrisak – en av SSL:s absolut bästa och mest kompletta centrar som kombinerar fysik, teknik och allroundspel på ett närmast nog unikt sätt – finns med där uppe är ingen knall, men övriga.
Bara kolla:
#1 Max Wahlgren, Pixbo.
Denna lirare har ju släpat runt på ett dåligt rykte ett tag. ”Han har bara sitt skott”, ”han är lat”, ”han är en flyttfågel”. Nu ger han svar på tal. Max Wahlgren är en utpräglad snajper och just nu gör han det fantastiskt bra som spjutspets i formlaget Pixbo.
26-åringen är en typisk spelare som har skickligheten för att vara en toppspelare, men som måste bestämma sig för om han vill vara den där toppspelaren eller inte. Jag tror Jonas Eliasson har gjort underverk med honom, fått honom att inse vad som krävs för att lyfta sitt totala spel.
Snacket jag hör är också att Wahlgren verkar vara i bättre harmoni än någonsin i karriären.
#2 Christoffer Andersson, Höllviken
Tvåmetersmannen, ”Skånes Kim Nilsson”, ”CA” – ja, kärt barn har många namn, och Christoffer Andersson slog ju igenom redan ifjol, och hade säkerligen rivit ner större rubriker om det inte var för den där knäskadan som gjorde att han missade en hel del av våren.
Coachen Vidar Jonsson hyllar forwardens kliniska och hypervassa avslut, och det är bara att stämma in i kören. Han har en fantastisk snärt i skottet. Han har också berättat att han tränat massor på sitt skott.
21-åringen – som otroligt nog inte blev nominerad till årets rookie ifjol – har tagit ett kliv till i år och har fortfarande stor uppsida.
#4 Gustav Fritzell, Linköping
Han har väntat på att explodera, men nu har det hänt. Gustav Fritzell har redan sopat in 16 mål i höst, att jämföra med dubbla 15-målssäsonger innan dess. Skickligheten och målsinnet har funnits där länge, här är känslan att det har handlat om att växa i SSL-kostymen – plus att han fått mer förtroende i år.
23-åringen har också berättat att han mått bra av att flyttas upp lite i laget, få spela mer spets, vilket ger fler och bättre avslutslägen.
Ja, han har ju till och med fått landslagsdebutera, så snacka om att ha tagit hästkliv under hösten.
# Jonathan Nilsson, Helsingborg
Det var ju för två säsonger sedan som Helsingborg valde att ge Jonathan Nilsson chansen med superduon Linus Nordgren och Daniel Johnsson, och då bara exploderade talangen, började våga ta för sig och fick rejäl lossning i den offensiva produktionen.
Han fick spela en del med den där duon ifjol också – och 22-åringen har absolut dem att tacka för mycket, men både ifjol och framförallt i år har Nilsson visat att han kan stå på egna ben, och han har ju också fått landslagsdebutera.
Talangen fullkomligen vräkte in mål i början, när Helsingborg var som bäst, och även om takten på både mål och poäng svalnat lite sedan dess så är produktionen bra.
Kul med nya namn i poängtoppen!
Det känns – något som jag baserar på just känsla – som det varit mycket same-same i poängtoppen några år.
Sedan är säsongen ännu ung, så det kan hända fler grejer och ett gäng drakar lär avancera vad det lider.
Men uppfriskande med nya namn i toppen!

***

Tippning av helgens matcher!

Lördag:

Helsingborg – Örebro 1: Helsingborg slog sensationellt tillbaka Storvreta med 5-4 senast efter magiskt spel av Jonathan Edling i slutperioden. När ett jojo-lag som FCH gör en sådan prestation doftar det baksmälla så det sjunger om det, men… nu möter man ett Örebro som dippat rejält, bara tagit två poäng på sju matcher och har en förstakedja som gått från glödhet till, snällt sagt, halvljummen. Helsingborg tar detta.

Jönköping – Sirius X: Sirius fick till ett viktigt trendbrott senast när man slog tillbaka Växjö hemma och håvade in höstens blott andra trepoängare, något som kan skjuta in en hel del självförtroende i den tidigare stukade spelartruppen. Inför den matchen så hade Uppsalagänget också börjat ta råd av mental coach – och att då få effekt direkt kan lyfta laget. Jönköping kommer från en stjärnsmäll mot Dalen och har mycket sjukdom i laget, men har gått 100 % mot alla lag som förväntas ligga på nedre halvan så smålänningarna ska inte räknas bort. Dunkar in ett kryss.

Söndag:

Storvreta – Höllviken 1: Någonstans känns det som att Höllviken kan få sota för Storvretas förlust mot Helsingborg senast, en match där man vaknade till på allvar först i den sista perioden. Gissningsvis så är det mer påslag från första tekning här, och då ska Uppsalalaget vinna klart. Höllviken bröt en negativ trend genom att slå tillbaka jumbon Thorengruppen senast, men ska inte räcka till här även om flera av spetsarna är i fin poängform.

Linköping – Dalen 1: Linköping har fått en boost sedan Johan Astbrant tog över huvudansvaret i båset och senast forcerade man tillbaka Falun och vann med 8-5 efter en imponerande insats i tredje perioden. Dalen blandar och ger en del: slog Helsingborg borta, fick storstryk av Växjö borta, vann stort mot Jönköping hemma – så svårt att säga vad vi får se från Umeålaget. Känslan är att östgötarna är stabilare just nu – så det blir en etta.

Thorengruppen – Pixbo 2: Thorengruppen har det oerhört jobbigt. Bara två vinster på hela säsongen och i de senaste omgångarna har man förlorat nyckelmatcher mot bottenkonkurrenter som Höllviken och Jönköping. Nu ställs man mot lagmaskinen Pixbo som går från klarhet till klarhet, som vände ett 0-3-underäge till seger mot AIK senast och som bara mullrar på. Pixbo är för stabila för att torska här, men det blir inga stora siffror.

Mullsjö – Falun X: Det här brukar bli roliga möten och matchen känns som en av helgens största höjdpunkter. Mullsjö har vunnit sex av de sju senaste matcherna utan att för den delen imponera speciellt mycket, men det lär vara en annan tändning när Falun kommer på besök. Gästerna föll mot Linköping senast och lär också sätta på fullt blås – så räkna med underhållning. Fegar ur med ett kryss.

AIK – Växjö 2: AIK tappade en 3-0-ledning mot Pixbo senast och förlorade, och har överlag haft en tuff höst där nedflyttningsstrecket nafsar i hälsenorna. Framförallt är det försvarsspelet som inte varit bra. Växjö föll mot Sirius senast, lär knappast vara nöjda med den insatsen, och kommer spira av revanschlusta – och det tror jag också fäller avgörandet här, för Växjö är i grunden dessutom ett betydligt skarpare lag.

***

Full bevakning på söndag!

Sida 1 av 51
  • Tjänstgörande sportredaktör: Nils Paulsson
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB