Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 1 av 46

En annan förlust som gnager mest

av Jonas Gustavsson

På den grönskimrande VM-finalplanen blev Sveriges U19-landslag avklädda av Finland i den första perioden, brottade sig in i matchen men nådde inte hela vägen, fick se ännu ett guld bli blåvitt, men någonstans var det svårt att ta in finalbollens historia den här soliga söndagseftermiddagen.
Det där var bara en innebandymatch som förlorades.
Det finns andra större förluster, vilket blev så påtagligt den här dagen.
Strax innan VM-finalen tekades igång så meddelade Pixbo att Mikael Harrysson, 25, avlidit.
Jag fick beskedet vid lunch och hade dämpat den värsta chocken, men hade fortfarande inte förstått vad som hänt.

Där och då, i VM-borgen Vida Arena, blev det så påtagligt när pressmeddelandet damp ner och förkunnade fakta.
Man får en klump i magen, blir medveten om livets bräcklighet och inser orättvisan när en 25-åring, oavsett vem det är och vad den människan gör, inte hinner uppleva alla sina drömmar.
Innebandyfamiljen är i sorg.
Samtidigt visar innebandyn också att man är en tajt familj och kondoleanserna via sociala medier strömmade in från alla håll. ”Harry” finns inte längre där men minnet av honom lever vidare.
Samtidigt som familj, anhöriga, vänner och föreningen Pixbo genomlider en sorg som inte går att sätta ord på, så spelade Sverige den där VM-finalen som det var svårt att fokusera på.
De svenska spelarna verkade också ha svårt att hitta fokus.
I alla fall till en början.
Finland körde över Sverige i drygt 20 minuter. 1-0 efter öppen gata, 2-0 efter ett konstmål, 3-0 efter ett viljemål och en vunnen boxduell som heta lag vinner mot oheta lag.
Michael Janssons briljanta fotbollsfrispelning, Kasper Brobys misslyckade avslut och efterföljande utvisning där Finland smackade in 3-0 i powerplay var så talande för den första perioden.
Finland var rappare, bättre, effektivare.
När sedan 4-0 kom i upptakten av den andra perioden så kändes det som den svenska ridån gick ner redan där och då – men Sverige lyckades få kontakt mycket tack vare, eller mestadels tack vare, ett par powerplaylägen som man förvaltade i dubbla fullträffar, och det gav också ett spelmässigt lyft.
Inför den tredje perioden, där Finland ledde med 5-3, var den omedelbara känslan att laget som gör nästa mål vinner.
Så blev det.
Finland bombade in 6-3 i powerplay.
Innebandy är innebandy, oavsett hur det sett ut i matchen och vad det står så har det en tendens att bli spännande sista tio minuterna, och så blev det också nu – men Sverige kom aldrig närmare än en reduceringsboll.
Finland vann välförtjänt.
Finland har nu tagit tre raka guld på herrsidan om vi räknar både A-landslag och U19-landslag.
Tillfälligheter, små marginaler eller har Finland sprungit förbi?
Jag vet inte riktigt.
Det får utvärderas framöver.
Men inte idag.
Det är en annan förlust som gnager mest i huvudet just nu.

Dagen efter säsongens tjusning

av Jonas Gustavsson

Igår hade klockan tickat upp till 21.00 när jag sträckte på kroppen, lämnade skärmen en stund, snodde ett äpple och knatade in på innerplan i ett övergivet Globen.
Innebandygolvet var redan borttaget.
Sargen var redan packad och bortkörd.
Läktarna gapade tomma.
Bara timmar tidigare hade årets finalister stått just där, mitt i centrum i Sveriges största innebandyboll (ja, nog är Globen en avbild av en innebandyboll) och insupit den fantastiska atmosfären skapad av över 12 000 hängivna personer i innebandyfamiljen.
Det ekade tomt, men det var mäktigt att stå där på innerplan, uppleva hur stor Globen faktiskt är, blicka upp i det enorma kupolformade taket. Hur det är att uppleva samma plats när det är fullt liv på läktarna, när alla blickar är riktade mot den lynniga plastbollen och dess jägare, kan jag bara fantisera om – men det måste vara en oerhört uppvirvlande känsla att vara i centrum för så mångas intresse.
Det där med SM-finalen skapar ibland tudelade känslor hos mig.
Någonstans känns det väldigt konstigt att man ska spela en jättelång grundserie, brotta sig igenom kvart- och semifinaler i bäst av fem eller sju matcher, för att allt sedan ska avgöras i en enda match.
Sportslig rättvisa?
Spontana svaret: nej.
Men när jag stod där, mitt i Globen, så slogs jag av tanken kring vad det krävs för att vinna ett SM-guld i innebandy.
Du måste leverera över en lång grundserie.
Du måste leverera över matchserier där du ställs mot samma lag om och om och igen.
Du måste leverera i en SM-final, en enda match, på en neutral plan inför ett publikhav som är unikt för hela säsongen.
Samtidigt som du måste njuta av hela upplevelsen i Globen så måste du leverera en prestation som ofta måste vara säsongens bästa.
Att vinna SM-guld kräver uthållighet över en hel grundserie, att vinna SM-guld kräver att du kan slå ut två motståndare som du tvingas möta minst tre eller fyra gånger i rad, ett SM-guld kräver att du är som bäst i en enda avgörande match.
Det är häftigt.
Innebandyn behöver sin SM-finalfest.
För det är verkligen en fest.
En fest för innebandyfamiljen – men som når så många fler.
När jag lämnade innerplan och knatade tillbaka till skärmen för att knappa ner ytterligare några tecken så kändes det inte så konstigt att SM-guldet avgörs i en enda och avgörande match. Det är på något sätt tjusningen med hela säsongen. Att man måste vara bäst på så många olika sätt för att få ta emot Globens jubel.
Som sagt:
Det är häftigt.

***

SM-finalerna är avgjorda, säsongen är över, SSL tar semester.
Jag har följt serien hela säsongen – och jag tycker att det har varit en fantastisk vinter i världens bästa liga.
Iksu sopade rent hus och slog poängrekord, Täby fick äntligen ihop sina pusselbitar, Anna Wijk fortsatte sin makalösa poängsvit, Therese Karlsson nådde 600 SSL-poäng, Jonas Eliasson skrek på domarna.
Sara Steen fick sitt dundergenombrott, Jessika Eriksson fick visa hur bra hon är, Amanda Larsson gjorde comeback, Uppsala rasade ihop, Malmö reste sig på nio, Rönnbys talanger hade lekstuga, Karlstad spirade av framtidsoptimism.
1999-talanger visade hur man trillar boll, Therese Andersson gav i undervisning i hur man agerar plåster, Moa Andersson visade vad en 16-åring kan, Smidjegrav Arena bjöd på innebandyfest, Jennifer Stålhult var så otroligt bra.
Falun motsvarade favorittrycket, bottenstriden var den mest rafflande någonsin, Höllviken gjorde en sensationell comeback, Warberg vaknade för sent, Alexander Galante Carlström var ostoppbar.
AIK 2.0 blev en sensation, Växjö överraskade, Andreas Stefanssons målskytte var från en annan planet, Emil Johansson var outstanding, Eero Kosonen levererade ett målvaktsspel som inte finns, Mika Kohonen nådde 1000 poäng.
Storvreta orkade inte, Mullsjös gulddrömmar slocknade, Pixbos slutspelsspöke levde vidare, Karlstads bitterhet var total, Thorengruppen var bättre än alla trodde, Måns Parsjö-Tegnér gestikulerade, Matej Jendrisak bara körde.
Minnena lever vidare.
Nästa säsong skrivs ny historia.

***

Den tredje säsongen med innebandybloggande är till ända – nu tar jag lov.
Därmed stänger vi och bommar igen här.
Bloggnyckeln lämnas för tredje året över till de rosa cheferna – så får vi helt enkelt se om den återfås höst.
Tack till alla som läst, kommenterat och dryftat tankar under säsongen.
Nu önskar jag er alla en helt fantastisk sommar.
Det ska i alla fall jag ha.

Årets räddning i årets mest kritiska skede

av Jonas Gustavsson

Så stod han där igen.
I centrum av allas uppmärksamhet, med en ny skimrande medalj runt halsen, återigen som finalhjälte.
Alexander Galante Carlströms säsong saknar motstycke. Han har varit helt överlägsen i poängligan och gjorde fler mål än tvåan gjorde poäng, han har slagit nytt målrekord i SSL och han har passerat milstolpen 400 påsar som blott fjärde SSL-spelare.
Det var inte överraskande att det var han som satte pricken över i på hela det här innebandyåret till slut.
För det har ju på något sätt varit hans säsong från början till slut.
Han kan ju det där med finaler, dessutom.
Många spelare får leva ett helt liv med drömmen om en SM-final, ett knippe spelare har varit där någon enstaka gång och smakat på det mest ärofyllda, några få har haft förmånen att få vara där flera gånger.
Galante Carlström har spelat fyra finaler på fem år – och skjutit det matchvinnande målet i tre av dem.
Fullständigt makalöst.
Är det någon som förtjänar epitetet matchvinnare så är det just Alexander Galante Carlström.
Samtidigt är inte Alexander Galante Carlströms matchvinnande mål som biter sig fast när SM-finalerna summeras.
Det är årets räddning som levererades i säsongens mest kritiska läge.
Ludwig Persson skulle ju bara lägga in 5-5-bollen i tom bur med en och en halv minut kvar, just där och då kändes det som att hela Globen höll andan, Falun-sportchefen Patrik Bäck erkände att han nästan redan hade skrikit ”åt helvete” och räknat in kvitteringen.
Men istället svarade Johan Rehn för en galen, brutal och häpnadsväckande räddning som inte var av denna världen.
Han lyckades kasta sig över som en fotbollsmålvakt och få handen på bollen.
Han själv fattade inte hur han räddade bollen.
Det gjorde ingen annan heller.
Ludwig Persson hade en tom blick när han fick frågan om chansen efteråt och valde att ta ordet ”syndabock” i sin mun, men det där var ingen sensationell miss – det var en magisk räddning.
En guldräddning.
Inför finalen haussades Eero Kosonen – med rätta – som världens bästa målvakt, men det var Johan Rehn som snodde showen. Det här var inte målvakternas match – det var en match där det täcktes enormt med skott och där de avgörande målvaktsräddningarna var sällsynta – men det var en målvaktsräddning som avgjorde.
Jag hintade att SM-finalen hade potential att bli innebandypropaganda.
Det blev precis så.
Växjö visade inga finalnerver, Falun såg mer tagna ut av stundens allvar. Men de blivande mästarna växte i takt med spelade minuter in i den finalkostym som man tvingades lämna kvar i garderoben ifjol, och till slut – efter en risig start, ett antal misstag, en aktiv coaching från Thomas ”Brolle” Brottman – så stod man där som mästare igen.
Falun är innebandyns stormakt just nu.
De senaste fem åren har man tagit fyra guld samt torskat i en sjunde och avgörande semifinal.
Det är makalöst bra.
Nästan lika makalöst som att Thomas ”Brolle” Brottman varit i totalt tio SM-finaler som spelare och ledare och vunnit guld nio gånger.
Hatten av, som vi säger.

***

När Andreas Harnesk för första gången, någon gång ifjol, sa att Iksu hade som mål att bli det bästa laget någonsin så undrade jag faktiskt om han hade fått storhetsvansinne.
Är ett sådant mål ens greppbart…?
Nu skriver vi 22 april 2017 i almanackan – och någonstans vet i sjutton om vi inte i den här SM-finalen såg världens bästa lag någonsin.
Jag är färsk i innebandybubblan och har minne som en guldfisk, men utan att ens reflektera speciellt djupt i historieböckerna så kan jag inte tänka mig att det finns ett lag som vunnit serien i sådan överlägsen stil, sopat hem ett poängrekord, och sedan varit så överlägsna i en SM-final.
Det stod 0-0 efter halva matchen, men det var spel mot ett mål och Iksu kunde lika gärna ha lett med 5-0, 6-0 eller 7-0 just där och då.
Många pratade om ett Kais Mora som måste våga mer, som måste kliva upp i banan, som måste våga hålla i bollen.
Ja, det var de tvungna att göra.
Men de kunde inte.
För Iksu spelade så förbannat bra hela tiden.
Varenda spelare vann sin match i matchen, vann sin duell, vann sin närkamp.
Det var en fröjd att skåda.
Att Iksu har världens bästa lag någonsin på pappret är en illa dold hemlighet – men nu visade man också, vilket kanske inte varit fallet alla gånger tidigare trots det där makalösa poängrekordet i grundserien, att man också kan prestera som det bästa laget någonsin. För namn på papper och spel i verkligheten är två skilda saker – men den här finaldagen levde de i symbios.
För oss som älskar innebandy var det bara att luta sig tillbaka, njuta av fullständig briljans och applådera ett SM-guld som var ännu mer rättvist än när Pixbo på ett imponerande sätt erövrade guldhattarna ifjol.
Frågan är vi någonsin får se ett så bra lag igen.
Då tänker jag både på namnen på pappret och spelet på plan.
Sportchefen Jocke Sjöström flaggade efteråt för att det inte kommer vara lika stjärnbeprytt i truppen nästa säsong, att några kommer att lämna och att de i första hand kommer ersättas av lokala talanger.
Det kommer dröja innan vi får se en lika stor uppvisning av ett sådant här stjärngalleri igen.
Hatten av, som vi säger.

De briljanta hjärnornas kamp

av Jonas Gustavsson

Mina damer och herrar, veteraner och talanger, frälsta och skeptiska:
Det har äntligen (beroende på hur man ser det…) blivit dags att skriva säsongens sista plastkapitel, en evighetslång säsong har processat fram en kvartett finallag som ska göra upp om de ädlaste medaljerna.
Kanske får vi också se det ädlaste spelet i de ädlaste matcherna.
I ett SSL som i flera kretsar fått en tråkighetsstämpel de senaste åren, och stundtals också den här säsongen, så var herrsemifinalerna en manifestation i högoktanig, blixtrande och underhållande innebandy där fyra lag verkligen inte bara bjöd in till dans, utan också bjöd upp själva.
Det enda tråkiga var att semifinalmatcherna inte överlevde match fem-strecket.
Desto bättre att huvudföreställningen återstår.
En SM-final som har potential att bli ny innebandypropaganda mellan två lag som sällan fegar till sig segrar, utan som gärna släpper på handbromsen och som låter den offensiva kreativiteten kosta ett par mål i baken.
Ettan mot tvåan i serien.
Falun mot Växjö.
Giganten mot uppstickaren.
Veteranen mot rookien.
David mot Goliat.
Ni fattar.
Mitt i det där står två hyllade innebandyhjärnor som följer lagens totala mönster: veteranen Thomas ”Brolle” Brottman med ett prisskåp så proppfullt av medaljer att det är omöjligt att trycka igen dörrarna och rookien Niklas Nordén som precis börjat smycka sitt egna prisskåp som ännu ekar tämligen tomt.
Två tränare som unisont – och med rätta – har hyllats runt om i innebandy-Sverige den här säsongen, två tränare som fått andra klubbar att något avundsjukt blicka mot det som Falun och Växjö har åstadkommit, och en och annan sportchef svär säkert lite grand över att både ”Brolle” och Nordén kritat under förlängningar med sin respektive klubb.
De där två tränarna kan uppfattas som motsatser, men det finns många gemensamma nämnare.
De står för en positiv och fartfylld innebandy.
De brinner för att utveckla sporten.
De tvekar inte att säga vad de tycker.
Två tränare som nått samma destination, Globen, med olika verktyg.
Thomas Brottman är coachen som förfogar över att av de skarpaste SSL-lagen genom alla tider, för hur många lag har haft sådan spetskompetens som Falun sitter på just nu? Inte nog med att man har SSL:s tre bästa spelare – Alexander Galante Carlström, Rasmus Enström och Emil Johansson – man har landslagsmässiga lirare som får finna sig att arbeta en bra bit ner i hierarkin. ”Brolle” har lyckats tratta ner all stjärndrypande glans till ett väloljat maskineri, ett lag där det inte längre är stjärnorna som står i ensamt rampljus, utan där man har tre femmor som kan mala på.
Niklas Nordén är coachen som förfogar över ett av SSL:s allra yngsta lag, ett klubb som valt att satsa på talangförädling istället för att köpa färdiga storspelare, som låtit ungdomarna växa med förtroendet. Nu har pojkarna blivit män, talanger har blivit spetsspelare. Av all denna talang, grundat med en och annan kärnspelare, så har Nordén lyckats skapa en grupp där ingen individ är starkare än gruppen. Eller som han själv säger: bredden är spetsen.
Att följa tränarnas match i matchen, hjärnornas kamp, blir en av SM-finalens absoluta höjdpunkter.
Det går att väga för- och nackdelar i oändlighet, älta potentiella scenarion i evighetssnurror, fundera kring vikten av finalrutin, men hur man än vrider och vänder på SM-finalen som väntar så är det svårt att bortse från det faktum att serieettan Falun kliver in som stor favorit.
Det går inte heller att blunda för att när SM-gulden delats ut på herrsidan de sju senaste åren så är det bara två lag som jublat, iklätt sig guldiga hattar och skjutit champagnekorkar. Falun och Storvreta har prenumererat på de ädlaste medaljerna och med Falun i en ny final, den fjärde på fem säsonger, så finns chansen att förlänga den dynastin – om man nu kan stämpla två klubbars dominans som en dynasti – ytterligare.
Fixar Falun det här guldet – som jag tippar och tror – och förlänger sin och Storvretas gulddominans till åtta (!) raka säsonger så är det bara att buga och bocka.
Den dominansen går inte att snacka bort.
Samtidigt kommer dominansen inte att vara för evigt.
Jag tror inte att det kommer dröja speciellt länge innan vi har ett helt nytt lag, en helt ny klubb, som får jubla högst.
Det kunde ha varit Linköping ifjol, det kan vara storsatsande Mullsjö om ett år, det kan vara Växjö i år.
Nya lag, nya historier, nya rubriker.
Nya injektioner in i svensk innebandy.
Växjö kan mycket väl vara laget som bryter ny mark. Man har världens bästa målvakt i Eero Kosonen, ett mentalt övertag på Falun efter tre raka segrar mot dalalaget, och ett lag som förflyttat sina egna gränser under säsongen och som, om jag tolkar dem rätt, inte verkar se något slut på framgångssagan.
Oavsett utgång – det här blir underhållande.

***

Iksu är en av de största favoriterna att klampa in i en SM-final på länge.
Ett lag som vann SSL i galet överlägsen stil, som bara förlorat en slutspelsmatch på vägen fram mot SM-final, som har råd att sätta landslagsspelare att nöta trä – det är klart att man är tokfavorit mot Kais Mora.
Det spelar det ingen roll att dalalaget spelar sin fjärde raka SM-final medan Iksu är på finalgolvet för första gången sedan 2013.
Det är Iksu som har pressen på sig.
Samtidigt tror jag att man redan har övervunnit sina värsta hinder.
Det syntes att det var nervöst i den fjärde semifinalen mot Pixbo, till och med en bollsäker spelare som Cornelia Fjellstedt såg tagen ut, men till slut lyckades man sudden-vinna den där matchen och säkra sitt finalavancemang. Att passera semifinalen – som man åkt ut i både i höstens Champions Cup och fjolårets slutspel – var säkert en lättnad.
Att dessutom få slå ut just Pixbo som varit något av en riktig rival de senaste åren var ett styrkebesked.
Semifinalen och Pixbo har känts som Iksu största ”problem” inför den här säsongen.
Nu är de ur vägen.
Iksu kan slappna av och spela ut.
Kais Mora klev in och vann SM-guld med ett stjärnspäckat lag för ett par år sedan, men nu får man, trots megastjärnan Anna Wijk som centermotor, finna sig i att vara underdog. Fjärde raka SM-finalen inger respekt – men jag upplever alldeles för många frågetecken för att man ska kunna orka rubba ett homogent Iksu.
Malin Andréason, som blivit mamma under säsongen, och Amanda Wall, som brottats med skadeproblem, är de två främsta målskyttarna – men är inte alls i toppslag.
Mira Wickman, som gjorde comeback i vintras efter lång skadefrånvaro, är inte i närheten av den superform hon kan ha.
Dessutom finns det inte på världskartan att Therese Karlsson, hur bra hon än må vara och oavsett vilken superform hon är i, klampar in och skjuter sex nya mål i en och samma match.
Nej, jag tror Kais Mora får nöja sig med ett nytt silver.
Iksu vinner SM-guld.

***

Läsning inför finalerna:

Så nådde Växjö SM-final på bara fyra år (PLUS-låst)
Finalrutin 34-0
Duon oskiljaktig – även poängmässigt
Favoritens strategi – matcha mot herrar

Finaltipset 2017

av Jonas Gustavsson

Sju månader av blod, svett, tårar, vackra mål, fula mål, glimrande segrar och bittra förluster har stakat ut vägen till säsongens enorma crescendo, den sista och rafflande scenen som sätter pricken över i på en fantastisk säsong, tillfället som ska kröna mästare och mästarinnor. 28 lag har blivit fyra – och bara två kommer få sträcka händerna mot Globens kupolformande tak på lördag. Men vilka två…?
För tredje säsongen i följd gör jag en rip-off på Per Bjurmans bejublade finaltips inför Stanley Cup, men innebandy-style, och låter helt enkelt ett gäng personer tippa hur det går i finalerna där Iksu ställs mot Kais Mora på damsidan och där Falun möter Växjö på herrsidan.

Varsågoda:

Iksu-Mora 5-3. Att Iksu är världens bästa innebandymaskin är ingen nyhet. Inte heller det faktum att maskinen havererar när den ska gå på högsta varv. Därför är Umelagets finalnerver en minst lika stor motståndare som Mora. Det kan bli en magstark thriller! Inför säsongen kunde man konstatera att Iksu toppat medan Mora tappat. Jag tror också att detta fäller det slutliga avgörandet. Iksus bredd pumpar musten ur ett tunnare Mora. Dalalaget ska för övrigt ha en eloge för att ha tagit sig till Globen. För Iksu krävs däremot SM-guld för att få ett godkänt betyg. Ibland är idrotten väldigt hård.
Falun-Växjö 8-3. Att Växjö tagit sig till SM-final är ett stort positivt steg för svensk innebandy. Deras kompromisslösa offensiv kommer förhoppningsvis att bilda skola. Dels gillar publiken detta, dels måste det vara mycket roligare för både unga och äldre spelare att lira Nordénsk innebandy. Men att i sitt första finalbesök rå på Falun blir en för tuff utmaning. Falun har det som Växjö än så länge saknar, framför allt rutin och en hel hög med världsspelare som kan styra upp matchen om den går åt fel håll. Det finns risk för en urladdning där Galante och hans kamrater har 4-0 efter 10 minuter. Visst är Växjö bra. Men Falun är bäst i världen.
Micael Fasth, innebandyorakel på TV4 Sport

I mina ögon går vi mot en finaldag med två stora favoriter på papperet. På herrsidan är Faluns rutin och spetskompetens i form av Galante-Carlström, Enström och Johansson ett rejält trumfkort. Det som talar mest mot Växjö är att de aldrig varit i en final tidigare. Vi har sett genom åren att det är väldigt svårt att komma till en final för första gången och gå vinnande från matchen. Därför tror jag att Falun vinner med 7-4.
På damsidan är Iksu kanske till och med större favoriter än Falun. Slår man ut spelare för spelare så är det kanske Amanda Hill, Anna Wijk, Therese Karlsson och kanske Elin Reinestrand i Mora som skulle ta en plats i Iksus lag. På övriga platser är Iksu starkare. Men vad spelar det för roll när Mora har Therese Karlsson som stänkte in sex mål i den avgörande semifinalen mot Täby och dessutom världens bästa spelare i Anna Wijk? Ja, men ändå en hel del. Iksu är så pass starka att jag faktiskt inte kan se annat än att Iksu tar guldet. Jag tippar att matchen slutar 5-3.
Lars Lindberg, innebandynörd, C More-kommentator och grundare av podden Plastpodden 2.0

Falun-Växjö 4-2: Två storvuxna VM-finalkeeprar håller nere siffrorna. Den här gången tar Johan Rehn revansch på Eero Kosonen. Växjö har bredden men när det hela ska avgöras sista 10 minuterna är det mycket speltid på Faluns spets i förstafemman som avgör.
IKSU-KAIS Mora 6-3: Umeålaget har oändligt många potentiella matchvinnare och det räcker med att en eller två av dem har en bra dag. Mora kan matcha IKSU på två-tre spelare men över tre femmor är man för tunna.
Henrik Jansson, redaktör på innebandymagazinet.se

Förra året lyckades jag på något sätt ha rätt när jag tippade både dam- och herrfinalen. Därför tar jag för givet att jag har fel på minst en match i år.
I herrarnas match tror jag på Falun. Märkligt att vara så säker på det, när Växjö är ett brutalt bra lag. Galante Carlström gör minst 2 mål och tar över Magnus Svenssons tron som tidernas bästa final-spelare. 6-4 Falun blir slutresultatet. Att ha Simon Palmén som tredjecenter säger det mesta om Faluns trupp. Otrolig bredd, det tåls att upprepas, och därför vinner man guld på lördag.
I damernas final tar IKSU givetvis hem det hela. Lite samma som herrarnas final, Mora är också ett rejält bra lag men IKSU är liksom för bra. Att det går att vila landslagsspelare utan bekymmer i ett slutspel, och ändå gå vidare.  Här vinner IKSU med 7-3 och man får äntligen fira. Corin Ruttiman blir matchens lirare för IKSU, och tyvärr får Anna Wijk förlora ännu en final.
Albin Skur, driver populära podden #innebandysurr

Falun – Växjö: 7-3. Seriesegraren med en Galante Carlström i högform känns som favoriter. Växjös vapen blir spelvändningarna och att Kosonen har samma form som tidigare under slutspelet. Då är han världens bästa målvakt.
IKSU – Mora: 4-5. Seriesuveränen från Umeå står inte pall för finalspöket och pressen. Mora vill ha revansch från förra årets förlust på Tele2 Arena. Om flyttryktena stämmer vill nog lagkaptenen och världens bästa spelare Anna Wijk avsluta sin sejour i Mora med ett SM-guld.
Andreas Carlson, riksdagsledamot och Mullsjö AIS-fan

IKSU vann serien i suverän stil, gjorde mest mål och släppte in minst och får ses som favoriter i SM-finalen. IKSU:s trupp innehåller många landslagsspelare och lagledningen har tvingats bänka ett par av toppspelarna. Angenäma problem kan tyckas, men vem kliver fram när det väl gäller? Och hur hanterar IKSU det stora favoritskapet? KAIS Mora har inte lika stor bredd i truppen som sin motståndare, de lever mycket på sin första femma och att landslagscentern Anna Wijk lyckas är nyckeln till vinst för Mora. Finalen spelas i en enda match och det ökar Moras chanser till guld, men jag tror ändå att IKSU vinner med knapp marginal.
Även på herrsidan finns en favorit i mycket meriterade Falun som dräller av landslagsspelare. Ingen spelare i motståndarna Växjö har någonsin spelat en SM-final vilket nästan alla i Falun har – dessutom flera gånger om. Blir det Faluns rutin och spetskompetens som går vinnande ur striden? Eller mäktar ett hungrigt Växjö-kollektiv med världens bästa målvakt stoppa favoriterna? Jag tror inte det, utan tippar på ett fjärde SM-guld till Falun.
Gittan Ahonen Gunnarzon, innebandybloggare och SVT-expert under SM-finalerna

Iksu-Kais Mora 3-4 e sd.  Det här blir en galen rysare där lagen lär följas åt hela vägen. Även om Iksu har varit en brutal segermaskin hela säsongen tror jag att Therese Karlssons målform och Anna Wijks överlägsna spel kommer bli avgörande. Samtidigt som Iksu missgynnas av den lite för enkla vägen till final. Ska vi säga Wijk till Karlsson och upp i nättaket i sudden?
Falun-Växjö 6-2. Precis som det brukar blir det ingen målfest i SM-finalen. Mot en vanlig målvakt hade Faluns fantastiska lag säkert kunna trycka dit åtta, nio och tio mål och Alexander Galante Carlström hade kunnat fira minst ett hattrick. Men Eero Kosonen kommer fortsätta storspela och ge Växjö chansen länge. Falun lär dra ifrån i sista perioden och sätter minst ett i öppen kasse. Emil Johansson blir finalens gigant med två mål och en assist.
Anders Borgström, silly season-kung och innebandyexpert på Expressen

Iksu-Mora 4-5 SD (Johanna Holmbom avgör). Har vi tidigare sett en damfinal med så många skickliga spelare på planen? Iksu har galet många spetsar, men Mora har de mest formstarka och vassaste. För Mora hänger förstås det mesta på Wijk, Karlsson och Holmbom. Och för Iksu handlar det nog mest om att hantera ett säsongslångt favorittryck som kulminerar nu. En oviss, tight och tempofylld match blir det.
Falun-Växjö 7-4. Utan att ha dubbelkollat så bör Växjö vara det enda lag som besegrat Falun i två matcher denna säsong. Det ger en extra krydda till en match som, utan denna vetskap, bara borde kunna sluta på ett sätt. Växjö har bredd men Falun större bredd. Växjö har spets men Falun mångdubbelt vassare sådan. Så länge inte Kosonen står på huvudet i kassen så vinner Falun detta. Och oavsett hur det går, hatten av för Växjös säsong och framtid.
Per Tjusberg, tränare i Pixbo

Falun – Växjö: Helt makalös match vi har framför oss. Rutin mot up and coming, revanschlust mot hunger och såklart tränarkampen i Brottman mot Nordén. Falun SKA vinna och Växjö KAN vinna. Två extremt bra lag i mycket bra form som välförtjänt står i final. Här ska jag fatta mig kort, går med den goa känslan och ställer Växjö som segrare, och varför gör jag det? För det första känns det som att Växjö på något sätt lyckas vinna matcher trots att man spelar ’’dåligt’’, kanske på grund av den finländska väggen i Eero Kosonen som kan spackla igen när han känner för det eller någon kraft längst in i truppen som gör att man aldrig ger upp. Växjös trupp har blivit ett år äldre men samtidigt blivit kryddad med några smarta värvningar som fått goda utfall under säsongen. 8-1 har man i årets slutspelsmatcher och nu på lördag tror jag man kommer bli extremt svårslagna. En sista parameter är ju faktiskt att Växjö tidigare trivts ganska bra mot Falun under säsongen där man lyckats vinna båda gångerna. 3×20 ska spelas och allt kan ju hända tills att det ska avgöras sista 10. Mitt tips lyder: 5-6 Växjö efter övertid. Pansarvagnen och fanbäraren Johan Roos trycker in segerbollen med ett slagskott från vänsterkanten i bortre klyk.
IKSU – KAIS Mora: Marig match där båda lagen har sina för- och nackdelar, även här 1:an mot 2:an i tabellen som ställs mot varandra. Mora har den enda innebandyspelaren i världen som kommer från en annan planet i Anna Wijk och IKSU har ett helt lag proppat med stjärnor så det räcker och blir över. Här ser jag inget lag som kan stoppa IKSU med det laget de har. Inför säsongen lättades det på lädret och spelare hämtades från olika håll och kanter. Alla gånger är det ju inte optimalt att ha ett bättre lag på pappret med denna gång tror jag att det är så. Under säsongen har man endast en ynka förlust under ordinarie tid, man vinner serien med hela 16 poäng och har många spelare som gör väldigt mycket poäng. Vem som helst, kan när som helst stjäla en match men jag säger att Mora inte kommer lyckas med det på lördag. Mitt tips: 8-4 och guldet går till IKSU.
Jesper Gribe, driver populära podden #innebandysurr

Herrfinalen: Av Faluns form i semifinalen att döma måste jag tippa dalalaget som vinnare. Jag såg samtliga fem matcher mot Storvreta på plats och de imponerade stort. Hade det varit bäst av sju matcher hade jag känt mig helt säker på utgången. Växjös odds ökar aningen i och med att det avgörs i en match.
Damfinalen: Iksu var allas, inklusive min, guldkandidat inför säsongen och när de nu står i Globen finns det ingen anledning att ändra på det tipset. Inte ens för Therese Karlssons målform. Iksu har en bättre bredd och det avgör. Amanda Delgado Johansson matchvinnare?
Henrik Söderlund, journalist på Upsala Nya Tidning 

IKSU-KAIS Mora. Tror och hoppas på en ytterst jämn, sevärd och dramatisk final. Amanda Delgado Johansson eller Therese Karlsson avgör, två spelare som älskar att kliva fram när det hettar till. Hmm, oerhört svårtippat, men Amanda Delgado Johansson får tipset tack vare IKSU:s enorma säsong.
Falun-Växjö. Rutin är ett ord som är intressant att fundera kring. Falun har spelat final tidigare och har en enastående säsong bakom sig. Falun får tipset tack vare sin erfarenhet från tidigare års finaler, men Växjö är ett mycket svårbesegrat lag. Det vet Falun om från föregående matcher den här säsongen…
Chris Härenstam, kommenterar SM-finalerna i SVT

Det blir en skräll. I det att IKSU får vänta ännu en säsong på att vinna. Det blir Falun och KAIS Mora som vinner det här. De har matchvinnare som är vana att spela den här typen av match. Det blir således stor fest i Dalarna i år igen. (Det blir framförallt tydligt på efterfesten.) Galante Carlström och Anna Wijk avgör. Niklas Nordén blir förbannad på domaren och Valdemar Ahlroth har några för många skott i stolpen. All heder åt Växjö dock, som gjort en fantastisk säsong!
Felix Hall, innebandykommentator 

IKSU – Mora 3-5. Har man världens bästa spelare i sitt lag så kan man boka finalbanketten redan innan matchen. Anna Wiijk är ett fenomen och går inte att stoppa. Livet leker i Mora!
Falun – Växjö 6-5. Hjärtat säger Växjö, men hjärnan stryr mig till ett nytt guld för maskinen Falun. Brottman gör ett enastående jobb med att hitta nya vägar till nya guld. Föga förvånande kommer Galante Carlström skjuta hem en rafflande final mot ett Växjö som faller med flaggan i topp.
Niklas Jihde, Viasat-ankare och innebandylegendar  

SSL-ettan mot SSL-tvåan i final på både dam- och herrsidan. Jag tippar lika logiskt SM-guldet till seriesegrarna Iksu och Falun, bästa lagen i långa loppet vinner även finalen i Globen. Kan nog bli tajt i båda matcherna, men Iksus bredd och Faluns spets avgör mot finalprenumeranten Mora respektive finalrookien Växjö.
Thomas Ruuth, journalist på Folkbladet/VK-sporten 

IKSU-Mora 5-8. Det kommer bli en oerhört jämn final där IKSU tar ledningen. Moras förstafemma kommer sedan vända matchen till Dalafansen stora glädje. Världens bästa Anna Wijk kommer briljerar i en final där det visar sig att den största stjärnan uppbackad av ett lag som jobbar oerhört hårt för dagen är bättre än IKSUs lag fyllt av flera stjärnor.
Falun-Växjö 7-9. En final där båda lagen släppte tyglarna och visade upp offensiv briljans. Det blir en målfest där Växjö går segrande mycket tack vare att Niklas Nordén lyckas kontrollera både sin egen och lagets energinivå till den perfekta graden att kunna vinna en SM-final. Taktiska direktiv ligger som grund, men det som avgör är den offensiva spelglädjen vilket Växjö för dagen har mer än Falun.
Jonathan Rudman, arbetshäst och grundare av ibnytt.se 

IKSU vs KAIS Mora. Tror på en häftig final mellan säsongens stora giganter. Dalkullornas prenumeration på SM-finaler på senare tid är oerhört imponerande även om det finns både rutin och potentiella matchvinnare i massor hos båda lagen. Om vi hade pratat om en matchserie över fem matcher så hade IKSU:s guldjubel varit förstås givet. Så med det sagt så ser jag i egentligen två tänkbara scenarios på lördag. Om IKSU får igång sitt tunga lagmaskineri utan nervdaller så vinner man med ett par bollar under ordinarie tid. Om fajten däremot går till sudden så tippar jag att KAIS Mora lyfter bucklan efter ett straffavgörande. Med det vill jag säga att om matchen går till förlängning så har KAIS Mora fler spelare som älskar det läget än IKSU – och då tänker jag främst på såna som t ex Therese Karlsson, Anna Wijk, Johanna Holmbom och Malin Andréason. I IKSU finns det främst två spelare som jag unnar guldet och det är veteranen och trotjänaren Josefina Eiremo samt schweiziska superstjärnan Corin Rüttimann.
Falun vs Växjö. Först av allt är det grymt kul för sporten med en frisk fläkt i finsalongen – nämligen Växjö! Tycker dessutom att de båda lagen står för nåt nytt och fräscht när det gäller utvecklingen av spelet med huvudingrediensen bestående av ett rakt och rappt anfallsspel. Jag har imponerats av båda klubbarnas framfart den gångna vintern, men håller Falun som numret större – i alla fall än så länge. Dessutom har Thomas Brottmans mannar fördelen av mångårig finalrutin vars betydelse inte nog kan understrykas. Växjö kommer naturligtvis att sälja sig dyrt och om Eero Kosonen har en sån där dag som han kan ha så har man självklart en bra chans. Jag tippar dock att Falun vinner sitt fjärde guld på fem år efter en relativt odramatisk final med några måls marginal. Det är alltid lätt att säga att stjärnor som Galante, Enström, Johansson eller Larsson kommer att iklä sig matchvinnarrollerna, men hur häftigt vore det inte om fysfenomenet Ciya Hayo eller nya kelgrisen Omar Aldeeb stal rubrikerna istället?
Mika Packalén, innebandynörd och före detta SSL-tränare

IBF Falun-Växjö Vipers 7-3.
Motivering: IBF Falun har en magisk högsta nivå. Om finaldebutanten Växjö kan hantera nerverna kan de hänga med en stund. Men första gången i en så storlslagen arena som Ericsson Globe är en vass utmaning i dig. Som det inte räckte med Falun… Tror på tydlig Faluledning. Ett par Växjö reduceringar i början av tredje skapar lite finalnerv innan Falun glider ifrån.
Lasse Granqvist, C More-ankare och hedersledamot i Svenska Innebandyförbundet

Iksu med alla sina landslagsspelare och sin överlägsna säsong borde vara klara favoriter men den form och det spel som Anna Wijk och Therese Karlsson visar upp i slutspelet tror jag fäller avgörande. Mora vinner 4-3. Wijk 1 mål Karlsson 3 mål!
Karolina Widar, innebandylegendar och assisterande tränare i Rönnby 

Iksu-Kais Mora 4–5. Silver, guld, silver. Det är Moras facit i SM-finalerna de tre senaste säsongerna. Och så blir det guld i år. Efter en väldigt jämn match där segermålet (med Anna Wijk inblandad) kommer under de avslutande minuterna.
Falun-Växjö 5–7. Eero Kosonen var i vintras med och tog VM-guld i rysaren mot Sverige. Nu möter Växjös finländske världsmålis Faluns stjärnor igen och han fortsätter att briljera i slutspelet och gör räddningar som ingen annan kan. Samtidigt täcker finaldebutanten Vipers extremt många avslut och sätter sina kontringar.
Per Magnusson, frilansjournalist med plastkoll

Damfinalen IKSU-KAIS Mora 5-3. Ettan mot tvåan i serien. I grundserien vann IKSU båda matcherna varav en efter förlängning. Det ska bli intressant att se hur lagen matchar sina spelare. Kommer Mora att köra stenhårt på två femmor? Kommer det att bli Hultgren eller Joelsson som börjar på bänken eller har IKSU något annat taktiskt drag? Jag tror IKSU vinner med 5-3 efter att Frida Norström gjort sista målet i tom bur.
Herrfinalen IBF Falun-Växjö IBK 6-5. I grundserien vann Växjö båda matcherna mot seriesegrarna Falun. Jag tror dock att Falun vinner finalen med uddamålet och att Emil Johansson avgör matchen i powerplay.
Henrik Vilhelmsson, driver populära SSL Dampodden 

IKSU-KAIS Mora 2-4: IKSU har dragit längsta strået i båda matcherna, varav den ena i sudden, i seriespelet efter två rafflande tillställningar. Den här gången är det Moras tur och Anna Wijk blir tungan på vågen med tre poäng och Therese Karlsson avgör i tom kasse.
Falun-Växjö 7-5: Precis som på damsidan så är det 1:an mot 2:an som möts. Har skyhöga förväntningar på den matchen med två lag som visat prov på enormt hög nivå i slutspelet. Förhoppningsvis vågar båda lagen gasa på som vanligt och då kommer vi bjudas på fantastisk underhållning. Jag gissar att Faluns erfarenhet av stora finaler blir avgörande men med det sagt så ska man komma ihåg att Växjö vunnit båda matcherna när lagen möts i serien och kan säkert göra det igen. Helgardering!
Mikael Hill, förbundskapten för herrlandslaget

Herr: Superfavoriten med x antal världsstjärnor, SM-guld, finalrutin och mer därtill i sin repertoar mot uppstickaren! Kan det gå på annat sätt än att Galante och Co får fira natten lång? Logiken säger nej men nu är det sport det handlar om och dessutom är Växjö ett av de lag i SSL-herr som jag själv hämtar mycket inspiration ifrån. Så låter därför känslorna styra och drämmer till med Vipers-seger med 10-9 i SD.
Dam: Superdupermegadelux favoriten IKSU har motsvarat alla förväntningar på ”Vägen till Globen” och bör logiskt även ta sig förbi sista hindret. Men ett Mora med massor av färsk finalrutin och världens bästa spelare i spetsen har såklart andra planer. Bägge lagen kommer att ”skotta på” så det blir en fantastisk match att följa och där jag tror att IKSUs bredd tillslut tar ut sin rätt, 7-6 blir resultatet.
Mikael Jeppsson, tränare Malmö

IKSU-Mora: Jag tror IKSU tar en komfortabel seger, de har en bredd som är svår att stå emot i längden. Mora sitter på en hel del rutin, men jag tror inte det kommer att räcka. Finalen blir en ojämn tillställning och slutar med seger för IKSU med 8-2.
Växjö-Falun: Falun besitter på en bredd som är svårslagen, men här tror jag ändå det finns en liten skrällchans. Kosonen i målet spelar sitt livs match och hjälper sitt Växjö till slutresultatet 3-3. Väl i sudden vinner Växjö på ett slumpmål, ett ofarligt skott från halva plan tar olyckligt på en Falunback och styrs upp i krysset. Växjö är nya mästare och får sätta på sig sina förinköpta guldkepsar denna gång.
Marko Palosaari, tränare Uppsala

IKSU-Mora: Sett till spetsarna är lagen jämnbördiga medan IKSU har en starkare bredd. Högt tempo i matchen borde gynna IKSU och jag ser två delar som kan fälla IKSU. 1. Målvaktsspelet måste fungera, ibland tenderar det att svaja, det har dem inte råd med här. 2. Stora, stora favoriter, framförallt sett över hela säsongen, då är det lätt att bli tagna av stundens allvar och bli passiva, det kommer Mora nyttja.
Mora då, ja vem leder laget? Noel, Peter, Roger? Noel står ju som ansvarig tränare, men förefaller väldigt passiv ofta. Det kanske är klart internt men ser luddigt ut från sidan. Mora har världens bästa spelare Anna Wijk, hon kommer inte bli tagen av stundens allvar och kan vara den helt avgörande faktorn. Det lossande lite i målskyttet i sista matchen men ibland har de haft svårt att få in bollarna.
Mycket jämn match, IKSU svenska mästare efter vinst med 4-3.
Falun-Växjö: En given kandidat till finalplats i Falun och en outsider i Växjö. Falun vet vad de handlar om, har spelat finaler både som favoriter och outsider. Falun har en extremt hög effektivitet och har dessutom skjutit mest skott i 29 av 32 matcher i serien. Ett offensivt lag där många älskar att göra mål. Rasmus Enström är alltid bra, men otroligt bra när det vankas finaler. Sen har man ju världens bästa back Emil Johansson, det behöver inte sägas mer om honom, alla vet. Nackdel för Falun, de tar otroligt mycket utvisningar.
Växjö har gjort en imponerande resa, från en stabil allsvensk förening till en potentiell toppkandidat i SSL för många år framöver. I år kom de definitiva lyftet, ledda av kapten Kjellsson. Med en imponerande bredd har de tagit sig hela vägen till final, och inte är det på tur heller. Världens bästa målvakt har varit en bidragande orsak naturligtvis. Stora frågan är hur de hanterar att spela i en mäktig arena som Globen?
Falun har en starkare spets, Båda lagen har en mycket bra bredd. Kan det vara så att de avgörs i båset? Brottman vs Nordén?
Jag tror Falun vinner med 7-4.
Kent Göransson, innebandyprofil och statistiknörd 

Jag hoppas givetvis på två riktigt jämna finaler men jag tror att Iksu kommer rivstarta och dra ifrån redan i första perioden och kan i resterande perioder spela utan allt för stor press. Iksu-Mora 6-3. Falun bjuder till både framåt och bakåt och herrfinalen slutar 8-6 till Falun.
Anna Jakobsson, innebandylegendar, supermålskytt och bloggare på ibnytt.se 

IKSU-Mora 7-4: IKSU har 3 starka kedjor & 4 starka backar, Mora har 1 femma. Bredden avgör i 3:e perioden.
Falun-Växjö 9-4: Faluns finalrutin avgör detta tidigt. Växjö kommer vara tagna av stunden.
Henrik Flognman, tränare Karlstad 

Falun – Växjö 5-7: Wow vilken finalmatch det här kan bli! Finns ju alla förutsättningar med de spelarna som kommer att finnas på planen när det drar igång, jag kommer sitta i soffan och njuta. Falun är ju favoriter till att vinna guldet så klart, med tanke på den spelartrupp och rutin de har med att spela finaler och vinna titlar. Men det är en match det handlar om och då tror jag att Växjö har en bra chans att vinna. Får Niklas Norden ordning på alla spelares nervositet och anspänning inför denna match så löser dom det. Växjö är så klart stärkta av de två vinsterna i grundserien mot Falun och känner förmodligen att det inte är en omöjlig match att vinna. Och det känns som att Växjö har den där känslan i laget när man är ostoppbar och allting bara flyter på. Eero Kosonen i Växjömålet kommer att behöva spela på topp för att det ska bli guld och det tror jag att han gör. Framåt så kommer Filip Kjellson i Växjö bjuda oss på magi som bara han kan! Sorry Falun men det blir inget fjärde guld för er i år.
Jimmy Lindblom, innebandylegendar

DAM: Två olikheter mot varandra. IKSU med sin enorma bredd och landslagsspelare i överflöd mot Mora med enorm spets i sin förstafemma. IKSU ska vinna detta, och för deras del handlar det såklart om att få stopp på Anna Wijk och Therese Karlsson. Ingen enkel uppgift, då dessa på egen hand kan vinna matcher. Men, IKSU vann serien i överlägsen stil och vann båda grundseriematcherna mot Mora och blir därför svenska mästare också.
HERR: Lika rättvist som i damfinalen, seriens två överst placerade lag i final. Är sjukt imponerad av Växjös resa från Allsvenskan till SM-final och jag blir faktiskt inte förvånad om det slutar med SM-guld. Det känns som laget har en aura av att vara oövervinnerliga, man spelar med sådant självförtroende och har en målvakt som är overklig stundtals, och klart bäst i serien. Dessutom har man flest (eller åtminstone lika många som Falun) potentiella formationer som kan avgöra matcher. Inbördes möten denna säsong talar också för Växjö. Det finns dock ett stort men. Det stavas finalrutin. Det har Falun i överflöd och historiken säger att det är svårt att vinna sin första SM-final sedan en match infördes. Växjö behöver få stopp på världens bästa spelare, i mitt tycke, Emil Johansson. Och Galante. Och Enström. Och Larsson. Och Aldeeb. Och… Jag tror Växjö grejar det.
Kimmo Eskelinen, innebandylegendar och sportchef i Warberg

Damsidan: Här tror jag på en väldigt jämn final mellan Sveriges två bästa lag. IKSU vann grundserien med sexton poäng före Mora. Det som talar för IKSU och som jag tror blir avgörande är deras bredd. Man har flera spelare som kan gå in och avgöra.
Herrarna: Grymt starkt och imponerande av Växjö att ta sig till Globen. Frågan är hur man kan hantera den här speciella matchen. Falun är mer rutinerat och att spela SM final i en fullsatt Globen är vardagsmat för det här laget. Hade mer än gärna sett Växjö som SM vinnare. Men det här vinner Falun med två-tre bollar.
Tobias Bengtsson, bloggare på ibnytt.se

Eftersom jag är en gammal växjöbo tippar jag med hjärtat och hoppas a VIPERS vinner. Jag tror att eftersom VIPERS aldrig har vunnit något SM, så är deras motivation högre. Det som talar emot är däremot Faluns erfarenhet av att ha varit i den här situationen tidigare.
Tyvärr så åkte PIXBO ut, jag bor ju i Mölnlycke, mot seriesegrarna IKSU efter ett konstigt domslut. Tror att IKSU efter vinsten mot PIXBO har ett bättre momentum än Kais Mora och vinner med uddamålet.
Thomas Ravelli, fotbollslegendar och VM 1994-hjälte

Falun vinner herrfinalen med 7-4.
Mikael Karlberg, innebandystrateg och scoutingansvarig i Höllviken

FALUN-VÄXJÖ 7-4: Hoppas att Norden sänker anspänningen till önskad nivå, plockar ner huvudena stundom under armen och tutar på under festen i Globen!
Att vi får se Växjös lite tuta på-innebandy utmana Faluns bakre regioner, där inte alla har balettfötter, och även sätta de stora matchernas man Johan Rehn på prov från minut ett. Innebär såklart att i nuläget världens bäste målvakt, Eero Kosonen, får en himla avgörande roll mot Faluns tre superformationer där samtliga kan ösa på i absolut världsklass. Men tutar Växjö på, Kosonen gör två, tre mirakelräddningar så kan Växjö snuva Falun på guldet. Annars vinner Falun.
IKSU-MORA 4-3: Två lag som både vill och är vana att ha mycket boll som möter på varandra. Iksu har såklart ett kunnande i överflöd men detta är ingen lätt uppgift för dem.
Det troliga är att Mora kommer att få agera mycket utan boll vilket i en final med den anspänningen och det faktum att det faktiskt bara är en final, inte är fel!
Jag tror detta blir en rysare då scenariot med lyckosamma spelvändningar för Mora kommer göra finalen till ett riktigt drama ända in i slutet! Vad jag också tror blir viktigt är för coacherna att verkligen pricka de spelare som för dagen är lite hetare än de andra. Tveksam till om ”bara” en 15 spelare stark Iksumaskin räcker för att neutralisera radarn Wijk/Karlsson, likaväl som att de två såväl behöver komplement som avlastning, utan att även Iksu måste träffa rätt med sin matchning. Jag tror dock att det breda kunnande som Iksu har att ösa ur och det faktum att de har spelare även där som spelat stora matcher och vunnit förut blir vad som avgör!
Stefan Edberg, oddsättare på Svenska Spel

IKSU – KAIS Mora 7-5: Det blir en riktigt underhållande final med två lag som bjuder upp till dans. Detta kan bli en av tidernas roligaste finaler. IKSU:s e n o r m a bredd avgör och de säkrar första guldet sedan 2012. Mora kommer vara alltför beroende av att förstafemman ska producera, och det kommer inte räcka. IKSU tangerar därmed Balrogs rekord på fem SM-guld på damsidan. Matchens MVP: Emelie Wibron.
IBF Falun – Växjö IBK 6-3: Falun har växlat upp rejält på slutet och känns otroligt starka i alla formationer. Omar Aldeeb kanske inte är årets rookie, men väl tidernas bästa slutspelsjoker. Växjö kommer förstås försöka, men det kommer inte räcka till, Falun är helt enkelt för spetsiga och breda. Därmed blir det fjärde guldet för Falun som gör Storvreta och Warberg sällskap på den nivån bakom anrika Lockerud som har fem guld på herrsidan. Matchens MVP: Rasmus Enström
Johan Carlsson, värmländsk innebandynörd och SDFSM-expert 

Kommer aldrig tycka det är roligt när ett lag med 10+ landslagsspelare vinner så jag håller tummarna för Kais Mora och Växjö. Jag tror dock att favoriterna tar hem det. Iksu och Falun är helt enkelt för tunga, för breda, för spetsiga och för revanschsugna för att förlora, men Therése Karlsson och Eero Kosonen har matchvinnarpotential. En fantastisk innebandydag väntar. Resultat? 7-5 till Iksu och 5-2 till Falun. Hoppas jag har fel!
Joel Milesson, innebandyns nya statistikorakel 

Framförallt tror jag det blir två bra finaler med dem på förhand fyra bästa och mest underhållande lagen på plats.
IKSU har en nivå till jämfört med Mora sett till bredden, den mån man ens kan kalla någon av IKSUs spelare för ”bredd”. Moras brister i försvaret tror jag dessutom avslöjas och IKSU vinner en stabil seger med ungefär 8-4.
Växjö ser så väloljade ut och har tydliga planer när dem kliver in i matcherna. Man måste ju hålla på dem men Falun bör bli ett nummer för stort. Galante, Enström, Larsson och Cederström tror jag kommer få goda möjligheter till mål och avgör, falunseger 9-5.
Alexander Brinkmann, tränare Endre

5-4 till Växjö. Växjö har bästa keepern. Laget har känts stabilt, samspelt och tungt att möta hela säsongen. Med Kjellsson, Ramirez och Roos som vägvisare har de kunnat bestämma tempo i matcherna. Mentalt förberedda trots att det är premiärbesök i Den stora innebandybollen.
4-3 till Mora. IKSU har bredden men Kais stjärnor befinner sig i en hysterisk formtopp.
Mattias Nilsson, journalist Hallands Nyheter 

Herr: Växjö har imponerat stort på herrsidan, inte minst under slutspelet, men det är samtidigt svårt att blunda för Faluns framfart och bredd. Jag tror att guldtippade Falun visar sig snäppet vassare än utmanaren Växjö i finalen och därmed kniper guldet.
Dam: Två riktigt starka lag med många vinnare gör upp om guldet på damsidan. Här kan det egentligen sluta hur som helst, men trots att Kais Mora har världens bästa innebandyspelare, Anna Wijk, tippar jag med hjärtat och säger att Iksu pallar trycket och favoritskapet. Guldet går till Umeå i år!
Anthony Sundström, Dalen-bloggare

Iksu – Kais Mora 4-5 e f: Wijktiga matcher kräver att storspelare inte swijker. Iksu har fler toppnamn, men ingen mäter sig med en 25-åring från Sandwijken. Således Wijktory: Mora.
Falun – Växjö 4-8: Växjö är seriens bästa drakdräpare. De visade två gånger om i grundserien hur man inte bara slår Falun utan utklassar dem. Det finns inga skäl att kliva in till finalen med en annan inställning än att de är favoriter att göra det igen.
Kristoffer Bergström, journalistess på Sportbladet 

Om vi börjar med herrsidan så har jag sett ett inslag på sportnytt, när Växjö mötte Mullsjö i semifinalen. Dessutom har jag noterat att Växjös supportrar i hockey ska ordna resa till finalen. Så bara det borde innebära att de lyfter sig ordentligt när klackledare Coffe ska styra in ett guld till Växjö. Suget borde vara enormt nu när hockeylaget svek. Så Växjö klipper finalen.
På damsidan är det så pinsamt så jag inte ens bemödat mig med att ta mig till Baltiska hallen en enda gång för att se tjejerna lira, med Ellen Rasmussen i spetsen.
Kais Mora är väl bäst? Jo, det är dem, väl? Ja, dem vinner! Anna Wijk sänker Iksu. För övrigt kan jag bjuda på en eventuell transfer. Jag har hört att hon är aktuell för Täby till nästa säsong…
Johan ”MrMadhawk” Svensson, hockeybloggare på Expressen

Falun – Växjö: En tight match väntar och båda lagen har väldigt bra målvakter som är i världsklass båda har rutin från stora matcher, jämnt försvar men spetsen och skillnaden ligger i anfallsspelet där Falun är mycket bättre. 4-2 till Falun.
Iksu – Mora: Iksu har haft en bra säsong med en stark trupp som verkar vara ostoppbar. 3-1 vinst för Umeålaget.
Stefan Flöjt, före detta SSL-keeper och numera bloggare

Jag tror att Kais Mora tar revansch efter finalförlusten mot Pixbo ifjol. Iksu imponerade ju enormt under grundserien, men med Anna Wijk och Therese Karlsson i storform får umeågänget svårt att rå på Mora. 5-3 till Kais Mora.
Falun får ses som favorit mot Växjö. Smålänningarna har såklart tagit stora kliv, och har värdigt tagit sig fram till sin första final. Men det är en sak att slå ut Pixbo och Mullsjö, och en helt annan att rå på världens bästa klubblag i ett fullsatt Globen. Ett betydligt mer rutinerat Falun vinner med 7-3.
Robert Tennisberg, journalist med plastkoll

Det Växjö vi har sett den här säsongen är ett mer moget och välbalanserat lag än tidigare som uppträder med enormt stort självförtroende och har en stor tro på sin spelidé. Får man allt att stämma i finalen är jag övertygad om att man har stora möjligheter att vinna. Det har man bevisat mot Falun tidigare under säsongen. Däremot, om Falun med sina superstars i spetsen, får träff som i några av semifinal-mötena med Storvreta så tror jag på seger. Min gissning är att lagets spetskompetens fäller avgörandet.
Adam Pinthorp, TV4-kommentator

Iksu – Kais Mora 6-2. Någonstans tror jag att Iksu övervunnit sina två värsta hinder den här säsongen, semifinalen och mardrömsmotståndarna Pixbo, och av bara farten så kommer man stressa sönder ett stundtals misstagsbenäget Kais Mora i SM-finalen. Dalalaget har bättre finalrutin och världens bästa spelare i Anna Wijk, men Iksu har ett stjärngalleri av spelare som kommer att pumpa på hela finalen och den orken kommer att bli avgörande.
Falun -Växjö 6-3. Serieettan och säsongens största guldkandidat Falun får finna sig att vara favoriter i den här finalen. Det grundar sig den klara serievinsten i SSL, formen man visade mot Storvreta i semifinalen, all klass som man sitter på i truppen och den rutin man har från stora finaler. Men – det känns ändå ganska öppet. Växjö har vunnit tre raka matcher mot Falun och har ett mentalt övertag – och kan dessutom äntra publikfesten i Globen med en känsla av ”allt att vinna”. Jag tror på en rejält rafflande final – och tror ändå att Falun tar det här till slut. Men jag skulle inte kasta in några stora slantar på det.
Jonas Gustavsson, undertecknad

Hon stal showen – men två andra sken mest

av Jonas Gustavsson

Wow.
Sex mål i en femte och avgörande semifinal.
Kan man ens drömma om det?
För Therese Karlsson blev det verklighet.
26-åringen, med bultande Mora-hjärta, var okej, absolut inte mer, i två perioder – men sedan exploderade allt i den tredje perioden mot Täby.
”Världens bästa Karlsson” rullade in fyra (!) mål på mindre än sex minuter, såg till att 2-1 blev 6-1, och avgjorde matchen.
Fantastiska bollmottagningar.
Kliniska avslut.
Otroligt vackert.

Men trots att Karlsson sopade in sex bollar så var det faktiskt två spelare som sken ännu mer den här kvällen.
Två ytterligheter.
Stjärnan och den blivande stjärnan.
Anna Wijk och Moa Andersson.
Anna Wijk, världens bästa spelare, som varit under sådan lupp av Täby, som varit punktmarkerad och jagad, men som i den femte semifinalen klev fram precis som en lagkapten och superstjärna ska göra. Hon var strålande över hela plan, dels med sina passningar, sitt driv och sin förmåga att hitta rätt ytor, dels med sin blick, sin vilja och sin kraft i närkamperna.
Hon visade verkligen vägen.
Moa Andersson är bara 16 bast men som spelar som om hon vore dubbelt så gammal. Backen hade ett gäng duster med pansarvagnen Louise Wickström men klarade det galant – det är inte många SSL-backar som gör det – och var oerhört trygg, lugn och säker med bollen i alla lägen. En gigant i defensiven, helt enkelt. Ska man ens kunna vara så bra och så cool som 16-åring i en femte och avgörande semifinal med så mycket på spel?
Årets rookie, om du frågar mig.
Kais Mora vann rättvist i min bok.
Efter två perioder så plitade jag ner på mitt minnesblock att jag tyckte att dalalaget var otroligt slarviga i sina avgörande passningar.
Jag vet inte hur många lägen man hade att sätta in den där sista passningen som hade gett ett kanonläge, men där man antingen blev lite för stressade, var för slarviga eller helt enkelt för långsamma. Visst, Täby låg otroligt bra placerade också och skar av många av ytorna, men ändå… min känsla var att Mora med bättre skärpa borde ha kunnat skapa ett gäng kvalificerade målchanser till.
Men Mora skruvade på precisionen.
I tredje perioden var passningarna kliniska.
Bollarna klockrent på bladet.
Pang. Lång passning av Anna Wijk till en ensam Therese Karlsson som läckert virkade in 3-1.
Pang. Spelvändning, perfekt passning av Johanna Holmbom fram till en sopren Karlsson som skickade in 4-1.
Pang. Holmbom i powerplay som slår en perfekt macka, i perfekt höjd, mot bortre stolpen där Karlsson kunde sopa in 5-1.
Just det där 3-1-målet var avgörande. Täby hade satt ordentligt tryck på Mora i början av tredje, det doftade 2-2 lång väg, men så kom den där Anna Wijk-aktionen, passningen till Karlsson, det vackra målet.
Det gav Mora det andrum som krävdes.
Ingen skugga över Täby. Laget har gjort en kanonsäsong och fick ju på slutet dessutom klara sig utan målsprutan Matilda Sjödin. Hade man fått in ett 2-2-mål i början av tredje ikväll så hade femte semifinalen kanske fått ett annat slut. Större än så var inte marginalerna, trots allt.
Therese Karlsson ville dock något annat.
Fjärde raka SM-finalen för Kais Mora.
Grymt imponerande.

Sådana spelare unnar jag rampljuset

av Jonas Gustavsson

Mora och Täby är två lag med megastjärnor.
Megastjärnor som brukar kliva fram i de viktiga lägena.
Men när Täby 3-2-vann den fjärde semin mot Mora, och därmed tvingade fram en femte och avgörande match, så var det en doldis som klev fram som stor matchvinnare.
Erika Palmeby sopade in 3-2-bollen i början av den tredje perioden.
I hennes andra byte i matchen.
Så kan man ju också avgöra.
Det är härligt när sådana här spelare får kliva fram i de största matcherna och sno rubrikerna om än för en enda dag.
Spelarna som trots knaper, eller ofta ingen, ersättning lägger ner massor av tid på en elitsatsning i SSL, men som tvingas nöta träbänk och följa det roligaste – matcherna – från första parkett utan att delta.
Så nära fast ändå inte där.

Inte minst om man är 26 år, har spelat innebandy i evigheter, men ändå fortsätter att kämpa på i skuggan.
Man unnar sådana lirare en stund i rampljuset.
Palmeby är politiskt korrekt när hon berättar om sin roll i laget där hon varit in och ut i laguppställningen under säsongen:
– Jag tar den roll jag får, säger hon.
Jag frågade om hur hon håller upp motivationen:
– Jag har inga problem med det, jag är en lagspelare.
Beundransvärt.
Annars så var det ju stjärnorna (de spelar ju otroligt mycket, i båda lagen…) som var i fokus i den här matchen – en match med olika ansikten, där man bytte taktpinne med varandra, där det egentligen kunde ha gått hur som helst.
Täby var överlägsna i första perioden och Mora fick vara glada att det bara stod 0-2 på tavlan och gav nog keepern Amanda Hill en extra klapp på axeln.
Mora, med Anna Wijk nedflyttad som back, var som ett annat lag i andra perioden, kom ikapp till 2-2 – och då kändes det klar fördel för gästerna.
I tredje perioden studsade Täby tillbaka och det kändes som man hade skaplig koll på Mora efter det där 3-2-målet rent spelmässigt, men samtidigt så skapade Mora ett par riktigt sylvassa chanser.
Michelle Wiki prickade ribban där bollen gick rakt ner på mållinjen. Min spontana känsla var att den var inne men domaren gjorde washout direkt – och det var oerhört svårt att bedöma faktiskt.
I slutet slog sedan Wijk en perfekt långpassning till Therése Karlsson som kopierade Wiki och prickade ribban även hon.
Samtidigt hade Täby flera chanser att stänga matchen i tredje.
Både Emelie Frisk och Amanda Hill svarade för ett gäng fina räddningar.
Någonstans tycker jag ändå att Täby var det bättre laget, i mångt och mycket tack vare pansarvagnarna Louise Wickström och Therese Andersson (stundtals Anna Wijk-plåster i matchen) som inte visade någon pardon i närkamperna utan smällde på rejält. Det är ju mer eller mindre omöjligt att vinna boll mot Wickström i sarghörnet, till exempel.
De där lirarna går in med en sådan självklarhet i närkamperna att det smittar av sig på hela laget.
Jag vet inte hur många gånger Moraspelare tappade boll för att de tog för lång tid på sig när Täby klev på dem.
Mora hade stundtals bra rull i andra perioden, men överlag brände man alldeles för många avgörande passningar och var för långsamma i skottögonblicken, tycker jag. Hade man varit lite rappare i tanke och handling så hade man fått iväg fler än de där 19 skotten som den officiella statistiken skvallrade om.
Samtidigt.
Det är så små, små saker som avgör.
Ett måls skillnad.
Tre ribbskott av Mora (ett på straff, där man gjorde mål i powerplay efteråt).
En bränd straff av Täby.
Jag gissar att det blir lika små marginaler i den femte och avgörande matchen också.

Lika mycket lättnad som glädje

av Jonas Gustavsson

Det gick inte ta miste på glädjen i Iksu när Julia Nordin, efter ett briljant snabbt slaget frislag av Frida Norström, skickade in 3-2-målet i sudden mot Pixbo som förkunnade att Umeålaget är i SM-final.
Glädjen är förståelig av många skäl.
Ett par semifinaluttåg – Champions Cup i våras och slutspelet ifjol – har ifrågasatt vinnarmentaliteten hos det stjärndrypande laget, och att passera semifinalen nu handlade nog lika mycket om lättnad som glädje.
För det kändes ju ett tag som man skulle falla ihop igen.
Johanna Hultgren var bänkad i två perioder – vilket säger det mesta om den bredd som Iksu har i sin trupp – men fick komma in i den tredje perioden och svarade närmast nog omgående för en stark prestation, där hon brottade sig fram och vräkte in 2-1-målet.
Ett mål som såg ut att bli matchvinnande.

Men med bara en och en halv minut kvar, i spel sex mot fem, så kvitterade Pixbo efter ett dunderskott av Isabell Krantz.
Klart det började darra i Iksu.
Ett tag i sudden kändes det knappt som att gästerna fick låna bollen faktiskt. Så fort man fick fatt i den så slog man bort den.
Men så kom det där målet då.
En chans från ingenstans.
Ett frislag, vaket agerande av Frida Norström, en snabb passning till Julia Nordin som var iskall när hon rundade Sara Hjorting och vickade in matchvinnarbollen.
Det där målet ska nog Iksu vara glada för.
För hade Pixbo tagit den här matchen, efter den sena kvitteringen som lyfte hela laget och tryckte ner Iksu i skosulorna, så vet i sjutton om inte de regerande mästarinnorna hade tagit den femte matchen.
Det är bara min känsla.
Iksu har, med rätta med tanke på spelartruppen man sitter på, pekats ut som storfavorit den här säsongen och man var också en slåttermaskin i grundserien där man plockade hem seriesegern i överlägsen stil.
Efter åtta finaler på nio säsonger mellan 2004 och 2013 så har det knakat de senaste åren, och årets final är faktiskt den första sedan just 2013.
Anmärkningsvärt för storklubben Iksu.
Men nu är man alltså tillbaka.
I finalen kliver man återigen in som favorit.
Oavsett om det är Kais Mora eller Täby som står på andra sidan.
Där måste man återigen bevisa att man är bäst när det gäller.

Handlar inte om förstafemman längre

av Jonas Gustavsson

Falun är i SM-final.
Igen.
Laget fick rejäl revansch på Storvreta som slog ut dalalaget i den sjunde och avgörande semifinalen ifjol vilket grusade stormaktens plan på att ta ett fjärde raka SM-guld.
Det var inte vilken revansch som helst heller.
Femte semifinalen konstaterade bara fakta.
Det var förnedring.
11-3 till slut.
Åtta olika målskyttar för Falun i spiken i kistan-matchen sätter också fingret på årets andra finallag.
Snacket om laget har nästan alltid handlat om den fantastiska förstafemman. Visst, man har haft bra bredd i många år, men någonstans har det ändå känts som att det är upp till förstafemman att kliva fram i de avgörande och mest skarpa lägena för att det ska gå vägen för storlaget.

Falun har världens bästa målskytt i Alexander Galante Carlström, världens bästa kreatör i Rasmus Enström och världens bästa back i Emil Johansson.
Men det handlar inte bara om förstafemman längre.
De är fortfarande fantastiska, men det är inte längre de som som ensamma springer runt med dalalagets öde hängande på ryggen.
Tidigare har det känts som att förstafemman har fått spela så mycket de orkar för att det är de som ska göra det.
Så är det inte i år.
Visst spelar stjärnorna mycket, visst levererar spetsarna, men gardet bakom spelar mer än de någonsin (?) gjort sedan Falun blev en stormakt, och det har gett Falun en ny dimension. Förstafemman kan ha en dålig dag – man kan vinna ändå, för de andra kedjorna gnistrar också.
Kolla bara på linan med Casper Backby, Johannes Larsson och Alexander Hallén – landslagsklass på alla tre och Johannes Larsson är så bra.
Kolla bara på linan med Simon Palmén, Simon Cederström och glimrande yrvädret Omar Aldeeb – den kedja som jag skulle vilja påstå varit slutspelets mest underhållande sedan de sattes samman.
Falun har världens bästa spelare.
Falun har världens bästa bredd.
Regissören Thomas Brottman, hjärnan bakom Faluns fantastiska spel, har lyckats trycka ner alla toppspelare i ett och samma lag och fått alla att dra åt samma håll. Det är bara att lyfta på hatten.
Jag medger att jag trodde att Storvreta skulle kunna skrälla i den här semifinalen. De regerande mästarna brukar ha en förmåga att kliva upp i de skarpaste lägena, har ett gäng fältherrar som älskar slutspel och just Falun brukar ju plocka fram det allra bästa ur laget. Det gjorde det inte den här gången.
Man hade inga svar alls.
Den största stjärnan var inte den största stjärnan.
Om bredden är Faluns styrka, så är den Storvretas akilleshäl.
Storvreta som för övrigt är enda lag i semifinalspelet som kört övervägande med två femmor. Frågan är om det är möjligt i framtidens innebandy. Falun, Växjö och Mullsjö har haft fantastisk bredd – vilket betalat sig. När Kim Knudsen nu sitter och skissar på nästa års lag så bör han nog kalkylera med en tredjefemma av högt SSL-snitt.
Det har redan Falun.
Därför är de i final igen.
Mot uppstickaren och finalrookien Växjö – som har just bredden som adelsmärke och ett mentalt övertag med tre raka segrar att luta sig mot.
Det blir en höjdare.

***

2634 personer såg matchen mellan Falun och Storvreta.
3128 personer – nytt publikrekord för en enskild slutspelsmatch på damsidan – såg matchen mellan Kais Mora och Täby i Smidjegrav Arena.
Totalt såg alltså 5762 personer live-innebandy i Dalarna den här skärtorsdagen. Plus en och annan som följde det via webbsändningar.
Fantastiskt.
Även om det var gratis inträde i Smidjegrav Arena och gratis är gott, så springer ju inte folk och gör saker hela tiden bara för att det är gratis – utan det finns en inneboende publikpotential i innebandyn som bara är skrapad på.
Det var ju dessutom 2456 personer i Umeå Energi Arena och såg Iksu mot Pixbo tidigare i veckan. Förvisso också fri entré, men ändå.
Vad fick rekordpubliken idag se?
Kais Mora – som precis innan matchen presenterade tunga värvningar i form av Frida Bäfve, Uppsala, och Amanda Öhman, Dalen – lyckades till slut plocka hem den tredje semifinalen, men det var med små marginaler.
Nu jobbade ju sig Anna Wijk in i poängprotokollet också.
Hon skickade påpassligt in 1-0, spelade fram till Johanna Holmboms matchvinnande 3-2-mål och skyfflade dessutom in 4-2 i tom bur – så hon fick både första och sista ordet inför storpubliken.

Den här matchserien är rafflande.
Täby vänder nu hem – och är ju blytunga hemma i Tibblehallen, så det skulle inte förvåna om man utjämnar serien där.
Inför serien tippade jag fem matcher och att hemmaplansfördelen skulle avgöra till Kais Moras fördel.
Det tipset står kvar.

Djärva beslutet tog laget till toppen

av Jonas Gustavsson

6-5 i dem femte semifinalen – och sammanlagt 4-1 i matcher – mot Mullsjö förkunnar faktum:
Växjö är i sin första SM-final någonsin.
Jag var inne på det efter förra matchen, när man slet åt sig en 3-1-ledning och bara var en enda seger från SM-finalen, och fördjupar mig i den fråga som jag avslutade med då:
Vem hade trott det för fyra år sedan när klubben äntrade SSL som nykomling?
Ja, utanför klubben var det nog ingen.
Resan klubben gjort är fantastisk.
Från nykomling till finallag på bara fyra år.

Historien om Växjö är berättelsen om en klubb som gått sina egna vägar och där ett djärvt beslut ligger till grunden för framgången.
Ett beslut som kunde satt SSL-existensen på spel, men som var nödvändig för att bli en maktfaktor.
Efter att ha gjort två starka debutår i SSL, där man gick till slutspel båda åren, så valde klubben nämligen att göra en på förhand riskfylld generationsväxling, en rejäl omstrukturering av truppen, där totalt nio spelare lämnade – bland dem ett knippe riktigt rutinerade lirare, inte minst poängspelare som Linus Jämtdal, Jesper Sankell och Rikard Hessmer och ryggradsspelare som Kristoffer Widlundh och Kim Kulich – och där man plockade in ett gäng unga, lovande lirare.
Någonstans tror jag att klubben kände att man hade kommit till vägs ände med den trupp man satt på, skulle man ta nästa steg som klubb, avancera i tabellen och bli ett slutspelshot på allvar, var man tvungen att bygga något helt nytt.
Något nytt som man ville forma själva.
Generationsväxlingen hade börjat redan säsongen innan, men det var 2015 som den fullbordades.
Coachen Niklas Nordén har tidigare berättat att han kände en viss oro då, att man faktiskt kunde riskera sin SSL-existens genom förändringen, men att man ändå var tvungna att renovera för att kunna ta nästa steg.
Växjö behövde aldrig vara oroliga för sin SSL-status.
Den satsning som man var beredda att ha tålamod med slog ut i full blom omgående.
En fjärdeplats ifjol.
En andraplats i år.
En slutspelsresa som nått hela vägen till Globen.
Det djärva beslutet lade grunden – men hade aldrig fungerat om man inte lyckats så väl med att skola och förädla alla de unga spelare som man valde att plocka in och sätta sin tilltro till.
Man har inte värvat färdiga stjärnor – förutom Eero Kosonen och någon lirare till – utan man har plockat in lovande spelare som man sett en utvecklingspotential i, som man gett verktyg och förutsättningar att lyckas.
Kolla på spelare som André Andersson, Markus Jonsson, Valdemar Ahlroth, Ludwig Persson, Oliver Johansson, Niklas Ramirez, Eddie Granberg… alla med ett frågetecken i pannan när de kom till klubben, men som nu alla är fullfjädrade SSL-lirare – flera dessutom landslagsaktuella – och som tillsammans med en liten klick kärnspelare (Johan Roos, Eric Roos, Filip Kjellsson) bär laget på sina axlar.
De har vuxit med förtroendet de har fått.
Främsta anledningen till att allt det här blivit en succésaga?
Arkitekten Niklas Nordén.
En ledare som brinner för innebandy och utveckling, som sprudlar av entusiasm och innovativa idéer, som kan omvandla teori till praktik.
Han var en av dem som drev på det djärva beslutet att göra den där generationsväxlingen.
Han visste vad han gjorde.
Uppenbarligen.

***

Utstationerad på andra uppdrag igår när Falun sopade dit Storvreta på bortaplan och tog ledningen med 3-1 matcher.
Blir finalparet i Globen klart redan imorgon?
Det är mycket som talar för det.

Sida 1 av 46
  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB