KRÖNIKA


”Du ska veta att vi är många. Du är inte ensam”

Han har gula mjukisbrallor som hänger i grenen, en skitig vit t-shirt och han bullrar omkring på båten redan tidigt på kvällen. Att hans födelsedag är min namnsdag är inget jag trodde jag någonsin skulle behöva veta, när jag i solnedgången sitter med ett gäng kompisar i baren. Färjan har precis lämnat hamnen i Fredriksskans och stävar ut mot Kaskö.

Sju timmar senare stapplar jag ut från hans hytt, med sönderrivna strumpbyxor och hans hud under mina naglar. Det är svårare att få upp en låst hyttdörr än man tror, när tårarna rinner och adrenalinet pumpar i blodet.

Jag skulle gå och sova, jag passerar mannen i de gula mjukisbrallorna vid raden av enarmade banditer och innan jag vet ordet av är jag indragen i hans hytt.

”Sluta tjafsa”, minns jag att han säger när han med ett fast grepp håller mig runt halsen och med den andra nogsamt reglar dörren.

Inifrån.

Jag har ju för fan hytt med sjöutsikt, njut för i helvete

Han drar fram en jättedildo i rosa plast och vänder sig mot mig.

”Den här ska du också få njuta av”, säger han och kniper ihop sina vattniga ögon.

Den här gången klarar jag mig.

Jag får på något overkligt sätt överkrafter, lyckas vrida mig loss och i raseri knuffa ned honom på golvet. Jag räddas av att han är berusad. Han famlar efter mina ben, och river sönder mina strumpor, medan jag kämpar med hyttdörrens lås.

Och det är när jag läser förundersökningens protokoll som jag inser att han fyller år på min namnsdag, den 15 maj. Jag har inte varit särskilt intresserad av att fira min namnsdag sedan dess.

Vi är alldeles för många tanter, damer, kvinnor och tjejer som bär på om inte exakt denna historia, men väldigt ofta något liknande.

Det behöver inte vara ett våldtäktsförsök, det kan räcka med ord, med blickar, händer som tafsar, för att du ska känna att det inte är rätt

Att Aftonbladet sätter fokus på halva befolkningens utsatthet är viktigt. Vi måste berätta hur det är, hur unga kvinnor ständigt lever under pressen av att behöva vara på sin vakt, alltid tänka på konsekvenser, se sig över axeln – hur vi begränsar våra liv.
För du ska veta att vi är många.

Du är inte ensam.

LÄS MER Forskaren: ”Sextrakasserierna börjar redan i lågstadiet”

Behöver du prata med någon? Hit kan du vända dig:

Polisen på din ort, eller DO, Diskrimineringsombudsmannen: 08-120 20 700.
Storasyster. Obunden ideell förening som vänder sig till dig som utsatts för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp. Foreningenstorasyster.se
Varken hora eller kuvad. Antirasistisk och feministisk förening mot hedersförtryck: Varkenhoraellerkuvad.se, 070-889 18 96, 076-082 19 35.
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (120 medlemsjourer runt om i landet): 08-442 99 30, Roks.se, Tjejjouren.se.
Riksorganisationen mot sexuella övergrepp. För både tjejer och killar i alla åldrar: 076-19 99 343, Hopp.org.
Tjejzonen. Stödorganisation med chattar, rådgivning i olika frågor med mera. Tjejzonen.se.
Nattknappen – polisens volontärer pratar med dig om du är orolig när du är på väg hem fredagar och lördagar. Stockholm: 020-44 66 66 mellan 23 och 3.30.
Brottsofferjouren och Ung Boj, inriktad på yngre. Brottsofferjouren.se, 0200-21 20 19 och Ungaboj.se.
RFSL:s brottofferjour. För hbtq-personer som utsatts för kränkningar, hot och våld. 020-34 13 16.
Män för jämställdhet. Vill stärka killar att bli jämställda, och ge chattstöd om stort och smått. Killfragor.se
Kvinnofridslinjen. Nationell stödtelefon för dig som utsatts för hot och våld, eller anhörig/vän. 020-50 50 50.
Unizon. Samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och andra idéburna stödverksamheter som arbetar för ett jämställt samhälle fritt från våld. Unizon.se
Ungdomsmottagningen. Du som är under 23 kan vända dig till ungdomsmottagningen på din ort. Där finns psykologer med tystnadsplikt, besök och terapi är gratis.