Söndagskolumn #110. Ett brev till förstagångsväljaren.

av Jan Helin

SÖNDAG 14 september 2014.

Kära förstagångsväljare,

Jag inbillar mig att jag minns hur det var. Livet var evigt, kärleken störst och politik handlade om ideologi. Mitt minne kan svika mig på någon punkt, det spelar mindre roll.
Jag vill egentligen bara skriva det här för att säga att jag är orolig och tycker att ni är så fantastiska som står ut.
Jag är orolig över hur psykisk ohälsa bland er ökar och imponerad av hur ni orkar i ett skolsystem som är besatt av att sortera er istället för att vara besatt av att lära er allt spännande som finns att lära.

Jag är rädd för att ohälsan och sorteringen hänger ihop och att det enda tydliga svar ni hör i kaoset är ett besked från vuxenvärlden om betyg i ordning och uppförande. Jag kan naturligtvis inte vara säker, men oron gnager att det är så här det hänger ihop.

Statistik från socialstyrelsen visar i vart fall att antalet inlagda unga för psykiska diagnoser ökat i 20 års tid, medan de minskat i alla andra åldersgrupper. Antalet inlagda 15 – 24-åringar har ökat med 30 procent, flera tusen individer, mellan åren 2006 och 2011.

Tonåren är en utsatt period i en människas liv. För de flesta en tröttande pendling mellan eufori och en intensiv upplevelse av livets meningslöshet och ångest inför valsituationer.
Det är en mycket lång resa till insikter av typen att lyckan bor i mellanmänskliga relationer och små ting i livet. Vissa av oss kommer aldrig riktigt fram dit. Tonåringen har slagit rot inombords och fortsätter att jaga en del av oss långt upp i åren, om än i mer kontrollerbar form och vi blir duktiga på att käckt kalla det drivkraft.

För många år sedan nu belade vetenskapen tonåringars vredesutbrott, smällande i dörrar och plötsliga gråtattacker som biologi. Ett forskarteam vid State University of New York publicerade 2007 en vetenskaplig studie som bekräftade det många empiriskt förstått. Tonårsångest är effekten av ett hormon, en stereoid, som fått det människofientliga namnet tetrahydropregnanalone, populärt förkortat THP.

Hormonet verkar i en vuxen människas kropp som lugnande medel, i en tonåring exakt tvärtom. Hjärnans receptorer reagerar i en ung människa som en felmonterad switch som kickar upp ångesten till nivåer som gör att den måste komma ut som gråt eller vredesutbrott.
Aha, tänkte vi i vuxenvärlden, som naturligtvis rationellt styr samhället utifrån vetenskap.

Aha, tänkte vi, i exakt den åldern måste det ju vara perfekt att skapa en skola som är byggd som en sorteringsmaskin och bygga in en oändlig mängd val.

Därtill en riktigt komplex sorteringsmaskin med sexgradig betygsskala där varje steg mäts i tre dimensioner och budskapet är att missar du en gång kan du aldrig reparera, komma igen och få högsta betyg. Du måste vara 100 procent rakt igenom hela gymnasiet, mätt i tre dimensioner för att klara sorteringen.
Skolan kommer att fokusera på din sämsta prestation i sorteringen av dig. Din sämsta prestation får mycket större konsekvenser för ditt betyg än en rad fina prestationer.
För att sköta detta extremt komplexa system har vi sett till att göra läraryrket riktigt oattraktivt. Låga löner, låg status. Om du lyckas mindre bra i skolan kan du alltid komma in på – hepp! – lärarhögskolan.
Lite THP på det där så blir det nog bra…

Allvarligt talat. Var är vuxenvärldens fokus? Var är visionen av en skola anpassad till den krångliga tid i livet som är tonåren?
Vi vet så mycket mer om det i dag, vi gör så lite åt det vad gäller att utveckla skolan.

Istället liknar diskussionen om skolan ett lågintensivt nationellt trauma. Å ena sidan pratas om den forna svenska skolan som en förlorad värld. En skola som en gång var avsedd att bygga landet genom att öka folkets bildning och ge alla samma chans.
Å andra sidan talas det om att vi måste komma ikapp Kina om vi ska ha en chans. De är ohotad etta i matte, naturvetenskap och läsförståelse i PISA-undersökningen som sorterar alla skolor internationellt. Jag kan inte det kinesiska skolsystemet tillräckligt bra. Men jag vet att ohälsotalen bland unga i Kina är minst lika alarmerande som här. Och jag påstår att Kina hittills inte har producerat någon samhällsmodell som ger oss anledning att tappa självförtroendet vad avser vår skandinaviska modell.

Skolan har förvisso debatterats och granskats omfattande i denna valrörelse. Men tämligen tekniskt.
Istället för ideologi och vision om skolan fick vi frågan om sortering i 4:e klass eller 6:e klass, betyg på ordning och uppförande, eller inte samt tekniska diskussioner om bolagsformer.

Kära förstagångsväljare, det är lätt att bli uppgiven eller rosenrasande.
Trösta dig med att båda tillstånden är övergående och gå och rösta i dag. Gör det utifrån din egna övertygelse om vårt gemensamma bästa.

Söndagskolumn #109. Om vem som betalar morgondagens medier.

av Jan Helin

 SÖNDAG 7 september 2014.

Dröjer mig ännu kvar vid en känsla och några minnesbilder från redaktionen den gångna veckan.
Först mitt i minglet efter Aftonbladet TV:s historiska partiledardebatt på Waterfront i Stockholm. Programledaren Karin Magnusson står avslappnat och har sparkat av sig skorna mitt i kaoset på scen medan andra medier flockas kring partiledarna. Malvina Britts och Natalia Kazmierska som jobbat på scenen med tittarnas engagemang via sociala medier och ja och nej frågor står intill, liksom Aftonbladets operativa tv-chef Jessica Linnman och producenten Lotta Folcker tillsammans med medarbetare från produktionsbolaget OTW.
Lena Mellin som gjort realtidsanalyser i sändningen är som vanligt redan på väg. Nu snabbt de 300 meter mellan Waterfront vid Klarabergsviadukten där debatten ägt rum till Aftonbladets centralredaktion vid Kungsbron för att delta i eftersnacket av debatten.
Hon tränger sig milt emellan Aftonbladet tv-cheferna Magnus Zaar och Jan Scherman. Den senare är utrustad med mikrofon och kamera för att dokumentera Aftonbladets historiska sändning från bakom kulisserna.

De bär alla de där härliga, lättade minerna när du känner att något gått bra. Riktigt, riktigt bra.

Efter en stund står jag mitt i flödet på Aftonbladets centralredaktion. Det är någon timme efter vår historiska sändning av Aftonbladet TV:s partiledardebatt, samsänd med Expressen TV, Youtube, Magine, flera tidningar inom Mittmedia och Svenska Dagbladet.
Höjdpunkterna från debatten klipps ut och publiceras med egna rubriker, tidningsartiklar med nyheter från debatten produceras, grafik över olika frågor produceras och ritas utifrån data från debatten och undersökningar hos läsarna/tittarna, analyser skrivs och publiceras, experter intervjuas, efterkommentarer från partiledarna redigeras, tidningssidor ritas och samtidigt från vår studio pågår efteranalysen av Aftonbladet TV:s debatt, ledd av Maria Bjaring.

Det är bara mina ögonblicksbilder inifrån Aftonbladet under måndagens dygn. Jag skriver dem i ett försök att illustrera små pusselbitar i en större bild av den snabba utvecklingen av medielandskapet just nu.
Jag började på Aftonbladet som reporter i början av 1990-talet. Utvecklingen sedan dess är svindlande, fascinerande och i huvudsak lustfylld. Det går inte att jämföra flödet över en nyhetsdesk i dag med då.
Vi är mitt i den största transformationen av medier och journalistik sedan tryckpressen uppfanns. Det är ett privilegium att få vara med om en sådan tid på en så spännande arbetsplats som Aftonbladet, startad av Lars Johan Hierta 1830.

Ibland kan jag tröttna på de trånga frågeställningarna om vad som ska hända med papperstidningen och vad som ska hända med den linjära tv-kanalen. Båda distributionsformer av journalistik krisar på grund av teknikutveckling och nya beteenden.

Men den intressanta frågan är vad som händer med journalistiken. Det är inte okomplicerat.

Å ena sidan är möjligheterna oändliga, å andra sidan är resurserna i accelererande grad begränsade. Senast i veckan kom nya besked om besparingar, denna gång handlade det om 70 tjänster på Expressen. Bara det senaste året har totalt 700 journalister förlorat jobbet i Sverige.
Många läsare som tänkt igenom sina medievanor i dag, är i stigande grad upptagna av frågan om på vems uppdrag journalister rapporterar.
I en idealisk värld borde det naturligtvis vara på ditt uppdrag – alltså på uppdrag av dig som läsare, lyssnare eller tittare. Vi lever förstås inte i en idealisk värld.
Inte ens SVT i Göteborg är en idealisk värld. Också där förefaller det finnas en tämligen tydlig överrepresentation av frågeställningar som rör vit medelklass i storstad, om vi ska förenkla ett klassiskt publicistiskt dåligt samvete. Det är nog min slutsats av det underhållande bråket i veckan – av SVT kallat gubbar i catfight – mellan Aftonbladets Fredrik Virtanen, SVT:s Janne Josefsson och Dagens Nyheters Johan Croneman.

Den renaste kopplingen till läsarnas uppdrag har faktiskt historiskt varit en betald relation. Allra tydligast i kvällstidningens gamla affärsmodell med lösnummer som förr i tiden stod för 70 procent av intäkterna. Morgontidningen har historiskt varit ganska precis tvärtom, till 70 procent finansierad av annonsintäkter

Public Service har i dag en hotad, men en intressant relation till lyssnare, läsare och tittare i form av en licens. Förvisso beslutad av riksdagen och ägd av staten, men den har skapat en betald relation mellan publik och journalist som hållit armlängds lucka till den statliga ägaren. Det är på väg att ändras sedan högsta förvaltningsdomstolen kom fram till att det saknas stöd i lagen att ta ut en licensavgift för mobiltelefoner och datorer. Det kan sluta i en lagändring som gör licens fortsatt möjlig, eller så slutar det i en särskild skatt och i så fall en mer direkt koppling till staten och risk för mer direkt politisk påverkan.

På den kommersiella sidan har den betalda relationen mellan läsare och journalistik försvagats betänkligt. Annonsörerna vill närmre och närmre innehållet. Inte med några onda avsikter gentemot journalistiken i sig, utan med avsikten att utveckla sin långsiktiga kommunikation. Så hur ska du som nyhetskonsument försäkra dig om att journalisterna jobbar på ditt uppdrag? Inte på statens uppdrag, eller på annonsörens uppdrag?

Rakast formulerade sig Sam Sundberg på Svenska Dagbladet kring den frågan i veckan när han skrev:

”Att betala för journalistik är en medborgerlig plikt, precis som att rösta och sopsortera.”

Det var kanske en avsiktligt komisk provokation. I verkligheten är det naturligtvis som på de flesta fria marknader – i längden får du vad du betalar för. Men Sam Sundbergs formulering är mycket tänkvärd.

I sådana funderingar är det skönt att kunna återvända till känslan och kraften på Aftonbladets redaktion i måndagskväll.
Framtiden är nu. Här skapas bokstavligen morgondagens medier. Idag.

 

Om en historisk tv-kväll

av Jan Helin

Det var ett fint litet steg för demokratin. Och ett gigantiskt kliv för Aftonbladet TV.
Det var kvällen då vi skulle bevisa för oss själva och medievärlden att vi som uppstickare kunde klara en av de svåraste grenarna inom tv-journalistiken:
En direktsänd partiledardebatt. Och inte vilken partiledardebatt som helst – den första någonsin i Sverige som producerats för online tv.

Det var en historisk kväll i medielandet Sverige. En kväll som manifesterade framväxten av ett nytt tv-landskap och nya spännande möjligheter för Aftonbladet, ett mediehus sprunget ur en tidning som startats år 1830.

Det kändes verkligen i luften när jag en liten stund före start gick runt på redaktionen och på kongresshallen Waterfronts gigantiska golv. Medarbetare pratade upprymt och fokuserat. Tusen och en detalj som ska fixas, strykas eller läggas till.
Chefen för Aftonbladet TV, förre TV4-chefen Jan Scherman, som gick runt med en mikrofon och en handhållen liten kamera för att dokumentera den tv-historiska händelsen underströk känslan av en ny tid för medier.

Samtidigt minglade över femhundra personer som kommit som publik och partiledarna anlände på röda mattan och fick ta sig genom ett medieuppbåd.
Så slocknade ljusen och partiledarna stod äntligen där.

Det som sedan händer fyller mig med sådan stolthet över alla medarbetarna som arbetat så hårt för att få detta att hända att jag inser att jag inte är den som ska recensera detta.
Bara lugnt konstatera att vår programledare Karin Magnusson lyckas med det hon uttalat som sitt mål för kvällen:

”En debatt med kvällstidningskänsla. Skärpt och med gott humör och humor.”

Hyllningarna rasar in via sociala medier under debatten från tittare, från kollegor på andra medier. I vår studio på redaktionen sitter våra profiler och analyserar och kommenterar debatten. Samtidigt skrivs analyser, tas fram bilder och redigeras en papperstidning.
Det är ett redaktionellt flöde som utvecklats något alldeles oerhört sedan jag var en ung reporter på Aftonbladet.

För att testa alla vägar i det nya framväxande tv-landskapet tog vi ett beslut om att alla som vill sända Aftonbladet TV:s debatt online får göra det.

På onsdag gör Expressen en partiledardebatt, vi har kommit överens om att sända varandras debatter. Det gör denna kväll att Expressen TV, Youtube, Svenska Dagbladet, den nya tv-tjänsten Magine och flera tidningar inom Mittmedia koncernen sänder Aftonbladet TV:s partiledardebatt.

Det beskriver sannerligen ett nytt medielandskap. Tillbaka på redaktionen sent på kvällen får vi samtal från ett antal äldre människor som är upprörda för att de inte kan se Aftonbladet TV. De har varken dator eller smartphone.
–      En sådan här bra grej, som Aftonbladets debatt verkar vara, borde SVT verkligen sända, säger en läsare.
En påminnelse om att alla ännu inte är med i den sköna nya medievärlden. Men vi går stärkta i tron om att de också vill dit efter kvällen då Aftonbladet TV på allvar tog steget mot att bli en ny tv-aktör.

Aftonbladet TV skriver historia ikväll

av Jan Helin

I kväll skrivs TV-historia.
Aftonbladet TV gör den första partiledardebatten för online TV i Sverige någonsin. Karin Magnusson är programledare och utfrågare.
Det markerar på flera sätt en ny tid för TV och hur vi tittar på rörlig bild. Det är viktigt att våga ta nya grepp.

I går kväll fick jag ett sms från Expressens chefredaktör Thomas Mattsson där han föreslog att Expressen TV skulle få sända Aftonbladets partiledardebatt mot att Aftonbladet sänder Expressen TV:s partiledardebatt på onsdag.
Det var ett intressant och bra förslag. Det ligger helt i linje med hur vi tänkt kring Aftonbladet TV:s partiledardebatt:

Distribuera debatten så brett det bara går. Alla som vill sända Aftonbladet TV:s debatt online ska få göra det.
Klart just nu är att Youtube, Expressen TV, Magine och Svenska Dagbladet kommer att lägga ut Aftonbladet TV:s partiledardebatt i kväll.

Vi har också erbjudit SVT och TV 4 att göra detsamma på sina sajter. (SVT kan få ett oöverstigligt problem här på grund av en del reklam i sändningen som vi tekniskt kanske inte lyckas koda bort. Det beror i så fall på Aftonbladet, inte på SVT.)
Och motsatt erbjuder vi på Aftonbladet TV att lägga ut övriga partiledardebatter på Aftonbladet för de som så vill.

Klart i skrivande stund är att vi är överens med Expressen om att lägga ut deras partiledardebatt på onsdag.

Vi hoppas med detta få nyttiga erfarenheter framåt för utvecklingen av TV. Och vinnare på dessa experiment kan såvitt jag kan bedöma bara vara du som tittare.
Och såklart – demokratin.
Vi syns i kväll!

Här kan du läsa mer om den historiska debatten samt alla hålltider under kvällen:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/valaret2014/article19457099.ab

 

Söndagskolumn #108. Om att snart vara där.

av Jan Helin

SÖNDAG 31 Augusti 2014.

Aftonbladet har lämnat sommaren springandes mot framtiden. Lite knasig formulering där kanske. Men den är ett försök till översättning av ett amerikanskt ordstäv jag hör allt oftare i olika sammanhang: ”hit the ground running”.
I tämligen snäva kretsar diskuteras varifrån begreppet kommer.
En del hävdar att det kommer från förra sekelskiftet då fripassagerare på tåg hoppade av i farten och var tvungna att ta mark springandes för att inte ramla.
Andra argumenterar för att uttrycket först myntades i samband med D-day när fallskärmstrupperna behövde ”hit the ground running” för att undvika att bli skjutna.

I modern tid använde president Obama uttrycket för att beskriva hur han tänkte inför att han svors in som president. Och idag hör jag det lite till höger och vänster i media sammanhang.

Kanske är det helt enkelt så många upplever samtiden just nu. Vi kommer från något vi måste lämna och måste ta mark springandes för att snabbt komma in i det nya.

Hur som helst fick jag den där känslan i veckan här på tidningen. I torsdags var det Rockbjörnen. En Aftonbladet klassiker som i år fyller 35.
De första artister som läsarna röstade fram var Ulf Lundell och albumet Ripp Rapp och dansbandet Wizex. Året var 1979.
På den tiden var Rockbjörnen en branschfest för skivbolag med tidningsartiklar till. I dag är Rockbjörnen live. Nära fansen, mitt i den samtida musikscenen. Det var så tydligt i torsdags på Gröna Lund. The Foooers vann pris som bästa fans tillsammans med sitt The Fooo som vann årets livegrupp. Bandet är en typ av fenomen som får rockgubbar att harkla sig lite förläget, skivbolagsdirektörer att intensivt känna att de måste ta mark springandes för att förstå hur ett band på mindre än ett år via sociala medier slår igenom som det största bland tonåringar just nu.
Nu stod artisterna och fansen och jublade tillsammans i ett myller av mobiltelefoner, Fooo-kepsar, Aftonbladet TV och Rockbjörn. Det var uppenbart gladare över gemenskapen än själva segern. Frida Söderlund på Nöjesbladet beskrev det där helt exakt:

”Hur mäter man musik, engagemang eller kärlek?
Genom att vara där.”

Över en miljon röster hade också utsett 16-åriga Zara Larsson som årets kvinnliga artist. Hon har ännu inte gett ut något album, men har en röst som går under huden på vem som helst och en stark närvaro i sociala medier med budskap om antirasism och feminism.
Och över allt svävade Kung Hellström. I torsdags fick han sin 14:e Rockbjörn. Flest av alla i björnens 35-åriga historia. Förklaringen tror jag är enkel att ge, hissnande svår att utföra i verkligheten.

Håkan Hellström kan röra vid hjärtan, oavsett om du är 14 eller 47, oavsett om det är live, streamat, radio, cd, vinyl, digitalt eller tv.

Jag står mitt i detta fantastiska myller och fumlar med min mobiltelefon, där jag samtidigt försöker följa Sportbladets sändning över Champions league lottningen när Håkan Hellström passerar två meter ifrån mig. Jag tänker att jag vill ta en selfie med Hellström. Har aldrig tagit en riktig sådan. Men modet sviker mig.
Är inte bekväm riktigt, tänker för mycket. Fattar inte vad jag ska med den till, eller vem som skulle vilja se den, eller vad Håkan Hellström ska tänka om det.
Känner att jag står kvar i det gamla här, inte riktigt redo att ta språnget till den nya marken springandes vad gäller selfies. Ångrar mig om selfien… för sent.

Men på måndag, kära läsare och tittare, på måndag skriver vi TV historia springandes mot framtiden med den första partiledardebatten för online TV.
Vi är snart där.

Söndagskolumn #107. Om hur Aftonbladets framtid började.

av Jan Helin

SÖNDAG 24 augusti 2014. 

Det var 20 år sedan i dag.
Ett litet gäng skulle komma att lära hela Aftonbladet om framtidens journalistik.
Först var där Bo Hedin. Han var nyhetschef 1994 och var den första att sadla om till webbpionjär.
Sedan var där Pelle Andersson, i dag förlagschef, då en bullrande kulturredaktör med känsla för drastiska formuleringar.
Så här beskrev han starten av aftonbladet.se i en intervju några år senare:

– Det var lite Klondike-stämning från början. Några idioter ger sig ut i vildmarken och bygger en koja med sina bara händer. Jag fick en tre dagars utbildning för att starta den här revolutionen på Aftonbladet.
Hur var det att knacka kod 1994?
 – Det var ett ”härke”, ett jävilusiskt jobb och mängder av övertidstimmar eftersom man var tvungen att skriva in 60 till 70 sidor kod för hand. Det fanns ju inte så utvecklade html-editorer från början. 

Övriga två med ut i denna vildmark var Mark Comerford och Roland Stanbridge på JMK, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet.
Det allra första som publicerades på Aftonbladet.se var en text av dåvarande kulturchefen Håkan Jaensson och framlidne kulturskribenten och författaren Anders Paulrud.
Det är en fantastisk text att läsa så här 20 år senare. Den är mer visionär än vad många förmått uttrycka till denna dag.

”Vi är nyfikna, fortfarande tillräckligt nyfikna för att släpa oss upp ur åldrandets letargi och anstränga oss för att begripa. Vi var med på blytiden, då varje tidningsrad var gjuten och löpsedelsstilarna var snidade i trä. Och vi vill vara med nu.
Den elektroniska tidskriften är framtiden – eller åtminstone en del av den. (…)
I ett större perspektiv kommer de elektroniska motorvägarna att förändra världen. Frågan är bara hur snabbt – och i vilken riktning.
Optimisten ser möjligheterna att låta all världens människor ta del av all världens kunskap via till exempel Internet. Vetenskapliga verk, världslitteratur eller ritningar till enkla vattenreningsanläggningar – allt kan finnas där, fritt att hämta. (…)
Men…
…tänk om de elektroniska motorvägarna blir en lekplats bara för världens rika? (…) Klyftan mellan den rika och den fattiga världen ökar. Den som har kunskapen har också makten.
Och ännu vet ingen vad som kommer att hända med Internet, det fria, världsomspännande nätet. Kommer affärsmännen, profitörerna att ta över? Kommer avgifter och förbud att stänga ute världens fattiga? (…)
Risken finns att bara de redan priviligierade kommer att få köra in på den elektroniska motorvägen.
Optimist eller pessimist – ingen kan i dag riktigt svara på vad den elektroniska revolutionen kan betyda för vårt tänkande. Tillgången till stillbilder, rörliga bilder, text, ljud, virtuella rum och oceaner av samlad kunskap kan innebära också en intellektuell revolution – om det inte blir mest underhållning av alltsammans.”

I dag kan vi konstatera att förändringen gått snabbare än någon kunnat föreställa sig.
De ”elektroniska motorvägarna” blev inte bara en lekplats för världens rika, men frågan om kunskapen och makten är i högsta grad aktuell ännu. Avslöjanden om NSA:s övervakning, debatten om FRA och sociala mediers betydelse vid händelser som den arabiska våren tillhör vår tids allra mest genomgripande. De handlar alla ytterst om just kunskapen och makten i en digitaliserad värld.
Internetjättarna är i dag närvarande i nära nog varje svensk människas vardag. Google, Facebook och Twitter och har i grunden förändrat våra vardagsliv.
Det blev både intellektuell revolution och underhållning.

För Aftonbladets del innebar starten av aftonbladet.se starten för en helt ny era i tidningens långa historia.
När den visionäre chefredaktören Kalle Jungkvist i kombination med den drivne vd:n Mats Eriksson byggde Aftonbladet Nya Medier på pionjärernas pålverk lades grunden för vad som skulle bli Aftonbladets framtid. De utvecklade framsynt och lustfyllt såväl journalistiken som affären mot en digital medievärld.

Men framförallt skapade de en kultur av experimentlusta där nyfikenheten på det nya var starkare än nostalgin över det gamla. Det var utmanande i en tid och miljö som i huvudsak förhöll sig skeptiskt till den annalkande digitala revolutionen.
Det var modigt och helt avgörande. Utan deras arbete hade vi inte varit där vi är idag.

Aftonbladets position på vår svenska marknad är i dag unik. Över tre miljoner svenskar tar dagligen del av Aftonbladet i någon form. Sett över en vecka når Aftonbladet över fem miljoner läsare och tittare. Få, om någon annan dagstidning i världen, har en sådan räckvidd i sitt land.

Det har gjort Aftonbladet till Sveriges primära nyhetskälla online. Det är en högst avsevärd förflyttning. Aftonbladet brukade vara ett komplementmedia. En tidning du köpte för att du ville veta mer om något upprörande brott, få den bästa fotbollsjournalistiken eller utan ängsliga omskrivningar få reda på någon kändis öden och äventyr i nöjesnatten.
Allt det där gäller fortfarande. Men till det har kommit att de allra flesta besvarar frågan om varför de läser Aftonbladet med att säga:
”För att jag där snabbast får reda på om någonting har hänt.”

Det har varit en otrolig resa hit. Från den första servern med Aftonbladet Kultur, till ­genombrottet som hela Sveriges nyhetskälla den dramatiska dagen 11 september 2001, till den senaste tidens utveckling med realtidsbevakning, live-tv sändningar och nya TV-program byggda på Aftonbladets profiler.
Vi vill varje dag vara Sveriges mest engagerande nyhetskälla och mötesplats för alla som gillar att vara uppdaterade.

Vi är inte i mål. Vårt mål är att vara först av alla dagstidningar till framtiden. Och framtiden tenderar till att flytta på sig hela tiden. Det skapar ett behov av ständig utveckling.

När aftonbladet.se fyllde 18 år skrev jag så här:
”Då och då behöver man dock stanna upp ett tag och reflektera lite över vad som hänt.
Dagen då man blir myndig är en utmärkt sådan dag. Vi tidningsmänniskor älskar att prata om en tidnings själ. För en ­sådan finns i varje tidning. Kanske är det därför som vägen fram till 18-årsdagen för en nyhetssajt har ­uppenbara likheter med en ­människas.
Först en gullig, ostyrig unge, sedan en orolig tonåring i jakt på sin identitet, en liten tid en kostnadskrävande odräglig ynglig, tills du står där myndig.
18 år, odödlig, naiv och urstark. Redo att dra vad som behöver dras in i framtiden.”

Om 20-åringar kan man säga detsamma. Möjligen med den skillnaden att de blivit något mindre naiva. Något lite mindre i vart fall… och ännu starkare.

Starkt andra kvartal av Aftonbladet

av Jan Helin
Lite siffernyheter så här mitt i semestertider.
I dag redovisade Aftonbladet resultatet för andra kvartalet 2014. Eftersom vi är ägda av den börsnoterade mediekoncernen Schibsted råder noga rutiner kring hur och när siffror kan rapporteras.
Nyttan av kvartalsrapportering och det hårda fokus på snabba siffror det för med sig debatteras då och då. Nackdelarna är att det kan försvåra långsiktighet och strategiska satsningar när omvärldens uppfattning av bolagens verksamhet dikteras av kortsiktiga finansiella analyser av kvartalsrapporter.
Fördelarna är transparensen. Med den snabbhet som mediebranschen omvandlas nu, som följd av teknikutvecklingen och den hastighet läsarnas/tittarnas vanor för konsumtion av journalistik förändras, så är det mycket viktigt med snabba och affärsmässiga genomlysningar av verksamheten.
Kvartalsrapporteringen bidrar till det.

Om de siffror som blev offentliga i dag kan för Aftonbladets del följande sägas:

Aftonbladet fortsätter att stärka positionen som Sveriges ledande nyhetskälla.
I maj är Aftonbladets totala räckvidd 3,29 miljoner läsare per dag.
Tillväxten drivs framför allt på de mobila plattformarna. April och maj är de första månaderna någonsin där den dagliga räckvidden i mobilen är större än på desktop (samlingsnamn för laptops och stationära datorer).

Aftonbladet är Sveriges största nyhetsmedia i samtliga plattformar som vi ger ut Aftonbladet på:
Print. Desktop. Mobil. TV online.

Aftonbladets onlineintäkter ökar med 21 procent under andra kvartalet 2014.
Det, tillsammans med digital räckvidd, är enligt mig de viktigaste nyckeltalen att följa för ett mediebolag i denna tid av kraftfull förändring.

Aftonbladets starka ökning av onlineintäkter beror i huvudsak på bra annonstillväxt online, men också stark utveckling av vår digitala prenumerationstjänst Plus. Ett framgångsrikt arbete med marknadsföring och produktutveckling av tjänsten under andra kvartalet ledde till att vi ökade kundbasen med över 10 procent.
Aftonbladet Plus har i dag över 200 000 digitala prenumeranter.
Det är viktigt i en tid där printintäkterna minskar. Under q2 minskade Aftonbladets printintäkter med 12 procent.

Aftonbladets omsättning under q2 uppgick till 528 MSEK (516 MSEK, q2 2013).
Aftonbladet redovisar ett resultat (EBITDA) i andra kvartalet 2014 på 57 MSEK (56 MSEK, q2 2013).

Aftonbladet ingår sedan årsskiftet i affärsområdet Schibsted Publishing. I affärsområdet ingår förutom Aftonbladet bolagen TV.nu, Klart.se, Bokon, Omni, Politism, The Youway, Viktklubb, Allt om Stockholm och Minimedia.
Omsättningen för Schibsted Publishings intäkter i andra kvartalet 2014 uppgick till 563 MSEK (559).
Schibsted Publishing redovisar EBITDA på 57 MSEK (58).
Onlinetillväxten är stark under kvartalet. Schibsted Publishing ökar annonsintäkterna online med 20%.

Sommar, sommar, sommar.

av Jan Helin

Kära söndagskolumnläsare,

Jag tar från och denna söndag sommaruppehåll med söndagskolumnerna. Under sommaren kommer jag säkert att skriva ett och annat här på bloggen, men då mer sporadiskt.

Önskar er alla en trevlig sommar!

Söndagskolumn #106. Om hur Du blev produkten i moderna medier.

av Jan Helin

SÖNDAG 22 juni 2014. 

Med midsommar avklarat är det naturligtvis hög tid att fördjupa oss i mediernas spännande värld igen. Vi tar det lite mjukt först:
Intresset för utvecklingen av medier förvånar fortfarande en del journalister. Det har att göra med att vi en gång i tiden levde tämligen isolerat, i envägskommunikation.
Vi skrev en artikel eller gjorde ett inslag. Lämnade materialet för publicering och gick hem.
Ödmjukhet är ett ord som gifter sig dåligt med oss journalister, men det var i vart fall ett inslag av något dylikt som gjorde att vi tänkte att läsarna var mycket mer intresserade av själva ämnet än av journalisten, eller omständigheter kring hur artikeln eller inslaget kom till.
Det var förhoppningsvis ett riktigt antagande i grunden, men det skulle visa sig att vi gravt underskattade intresset för medier och hur journalistik kommer till.
Det är inte så konstigt. Kontakten med er läsare förr i tiden var ytterst sporadisk.

Om någon ringde blev vi glada. Skrev någon brev blev vi nästintill rörda. Ringde 47 personer kunde vi kalla det läsarstorm. Det var ännu långt till dagens tusentals delningar och kommentarer av en artikel.

Tänker vi efter så är intresset för medier och hur journalistik kommer till självklart.
Svensken lägger i genomsnitt 6 timmar och 18 minuter om dagen på medier. En siffra som bara ökat i modern tid. Men vilka medier vi lägger tid på ändras i revolutionerande hastighet.
2013 var första året då svensken lade mer tid på internet än på TV enligt Nordicoms undersökning.
Internet och TV är fortsatt de överlägset mest konsumerade medieslagen. Och Nordicoms aktningsvärda försök att bringa ordning i vår mediekonsumtion trasslas naturligtvis till av att vi gör mer än konsumerar journalistik på internet och dessutom i ökande utsträckning tittar på TV via internet.

Men övergripande kan man säga att sociala medier ökar allra mest. Dagstidning i tryckt form, radio och tv i linjär form minskar.
Att vi är intresserade av något vi spenderar över sex timmar om dagen på är det jag menar är ganska självklart.

Hur bra är traditionella mediehus på att ta hand om det intresset? Hur öppna är vi för diskussion med läsare, lyssnare och tittare?

Det varierar, men frågan upptar i dag de allra flesta som tänker på frågan om framtidens journalistik. Den allra största omställningen för journalister i dag kan enkelt beskrivas så här:
Förr tänkte vi att jobbet var över när vårt material publicerades.
I dag tänker de som har mest framgång i det digitala medielandskapet att journalistiken tar sin början vid själva publiceringen.
Det är naturligtvis ett hårdraget resonemang. Det är inte så att alla läsare alltid vill diskutera allt. Men artikeln eller inslagets funktion har i allt högre utsträckning kommit att bli social. Vi vill dela den, kommentera den, tillföra perspektiv vi anser saknas, få journalistens svar på hur hen tänkt.
Det låter enkelt, men är en stor omställning för journalistiken. De nya verktyg som erbjuds för utveckling av journalistiken äger sällan mediehusen själva.

Facebook är mest omdiskuterat nu. De är, i konkurrens med Google, det bolag som vet mest om dig, analyserar och säljer den datan för att göra moderna medieaffärer. De har inte ett problem med att ta reda på saker om dig, eftersom du redan berättat extremt mycket om dig själv för Facebook, utan att de ens frågat. Däri ligger hela Facebooks genialitet, men också ett för lite debatterat förhållande.

I veckan var vi på Aftonbladet till exempel tvungna att tillfälligt stänga artikelkommentarerna som vi har via Facebook. Vi jobbar för att så snabbt som möjligt öppna dem igen.

Orsaken till stängningen är att Facebook, utan att meddela världen i övrigt, plötsligt ändrat i en algoritm. I vårt fall gjorde det att vi inte längre förstår hur artikelkommentarer publiceras på Aftonbladet. Det är ohanterligt ur ett utgivarperspektiv, även om jag inte är juridiskt ansvarig för läsarkommentarer publicerade via Facebook.

Att Facebook så utstuderat inte bryr sig om sina samarbetspartners utan är sig själva nog är en god illustration på en förändring i vår användning av medier som inte bara gör vårt intresse för medier naturligt, men också viktigt.
I dag är det många av de hyllade nya mediebolagen som är helt beroende av trafik från Facebook. I Sverige har vi till exempel Nyheter24, i världen har vi till exempel BuzzFeed. I längden kommer sådana medier att bli helt kontrollerade av Facebook. Cirka 70 procent av deras trafik kommer därifrån.

När tror ni att Facebook tänker börja ta betalt för den trafiken?
Eller tror ni att de tänker betala aktörer som Nyheter24 och BuzzFeed för att få publicera deras innehåll? Tänk igen.

I dag upplever du att du får innehåll på Facebook gratis. Snart också nyheter i din feed.
Vem tror du betalar det?
Här gäller ännu den gamla sanningen:

Om du inte vet vem som betalar är det du själv som är produkten.

Utvecklingen av de amerikanska internetjättarna är fortfarande den mest underrapporterade historien i svensk media.

Söndagskolumn #105. Om Plus och ett hoppfullt rekord för framtidens journalistik.

av Jan Helin

SÖNDAG 15 juni 2014. 

En gråkulen novemberdag för snart elva år sedan lanserades Aftonbladet Plus. En utveckling för att skaffa betalande digitala abonnenter till visst innehåll på Aftonbladet.
Det var en tidig start, framsynt och nödvändig. Vi befann oss i ett läge efter millennieskiftet där internet ansågs ha kraschat och många medier drog ner på digital utveckling. Det var ett fatalt misstag som Aftonbladet inte gjorde.

Efter annonskrisen i början på 2000-talet, när intäkterna drastiskt minskade för alla svenska dagstidningar, bestämde sig Aftonbladets dåvarande ledning för Nya medier att beroendet av enbart annonsintäkter måste upphöra.
Det var nödvändigt att hitta fler möjligheter att få in pengar till verksamheten, än genom enbart annonsförsäljning. Betaltjänsten Plus blev en av lösningarna, tillsammans med Viktklubb. Förändringarna i medielandskapet var uppenbara redan då och utveckling av nya affärsmodeller helt livsavgörande.

Lanseringen av Plus var ingen omedelbar framgång, men efter två år började intäkterna att komma. De har sedan dess varit stadigt ökande.
Plus-kunderna har år för år blivit allt fler.

Kanske har du märkt att vi den senaste månaden pratat mycket om vår betaltjänst Plus. Den har synts med reklam i TV och i radio och vi har på aftonbladet.se och i mobil-appen haft en stor försäljningskampanj.
Vi har även lanserat flera redaktionella Plus-nyheter.
För två veckor sedan skrev jag om våra Historiska bildspel, som våra Plus-läsare redan tagit till sina hjärtan, och om hur vi på sikt planerar att öppna hela Aftonbladets stora bildarkiv i Plus-tjänsten.

Vår reporter Carina Bergfeldt gjorde tillsammans med fotograf Natanael Johansson under maj en reportageresa längs med ”Highway of Tears”, en 80 mil lång väg i Kanada där minst 20 kvinnor försvunnit under obehagliga och mystiska omständigheter.
En reportageresa bara för Plus-kunder och som lästes av många som redan hade tjänsten och som dessutom lockade över 1 000 personer att gå med i Plus för att följa med på resan.
Resultatet av arbetet med Plus är oerhört glädjande. Inte bara för Aftonbladet utan för en hel bransch som nu måste söka nya vägar för att finansiera journalistik.

Över 30 000 nya kunder har strömmat till oss bara den senaste månaden och Aftonbladet har nu över 200 000 Plus-kunder.
Det är en historisk siffra.

Ingen annan tidning har så många digitala abonnemang i Sverige och Aftonbladet Plus har aldrig varit större.
För mig som publicist och utgivare är det väldigt glädjande att kunna konstatera att så många av er är beredda att betala för vår journalistik även online.
För att få veta lite mer genom vår nyhetsfördjupning, våra tester, dokument, guider och unika erbjudanden.
Att över 200 000 läsare nu betalar för vår onlinejournalistik bådar gott inför framtiden. Det ger oss möjligheter att fortsätta att utveckla och skapa ny, angelägen journalistik och nya upplevelser av den såsom TV, interaktiv grafik och bildspel för att ge några exempel.
I dag är Aftonbladet Plus en relativt stor affär och en viktig strategisk intäktskälla för att Aftonbladet ska fortsätta att vara den ledande kraften i det svenska medielandskapet mot framtiden.
Även med världens tidningar som jämförelse är Aftonbladet en av de tidningar som kommit längst i förmågan att ta betalt för journalistik online. I dag har vi regelbundet studiebesök av tidningar från hela världen som vill komma och titta på Aftonbladets utveckling. Om hur vi utvecklar digital journalistik, betaltjänster, driver utveckling av TV, och mobil annonsering.

Det gör oss naturligtvis stolta och jag hoppas att du som läsare känner den stoltheten också – att din tidning i vårt lilla Sverige faktiskt ofta numer är ett exempel ute i stora världen på utveckling av medier.

Vi är hur som helst mycket tacksamma för att du följer med oss och att ni nu är över 200 000 som valt att ha ett Plus-abonnemang.

Sida 1 av 43
  • Tjänstgörande redaktör: Mia Carron
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Lena Widman
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB