Arkiv för tagg Sociala medier

- Sida 1 av 1

Rea på rebounds!

av Lina
(Skärmdump: wish.co.uk/rent-a-rebound)
(Skärmdump: wish.co.uk/rent-a-rebound)

Ni vet ex-stalking? Alla måste väl ha ägnat sig åt det i något svagt ögonblick, rotat lite bland Facebook-bilder eller Twitterkonversationer tillhörande något gammalt ragg, sökandes efter små små tecken på att hen kanske mår sämre/är fulare/gör tråkigare saker i sitt nya liv. Tänk om man hittade det här.
Har visserligen lite svårt att tro att nån köper det – framförallt borde det skapa en del frågetecken bland nära vänner och familj? – men det får väl ändå passera som en rolig och harmlös hämnd?

(wish.co.uk/rent-a-rebound)
(wish.co.uk/rent-a-rebound)

Sedan finns det de som hellre funderar ut sin hämnd själva. Som en kreativ sport. Som att betala 300 000 i skulder… I mynt. I plastburkar. Blandat med bönor och ris.

Vad säger ni, vilken slags hämnd är allra ljuvast?

 

”Skyll inte på tekniken – du bestämmer själv”

av Lina

Dammar av den här, apropå allt internetande vi pratar om just i dag…

Ett kärlekspar är inbegripna­ i ett hetsigt ”samtal” (läs: bråk) om killens enorma mobilberoende.
Mitt i den hög­ljudda diskussionen upp­täcker tjejen att pojkvännen sneglar ner på telefonen i knät.
”VAD I HELVETE GÖR DU?”
”Äh inget, ­förlåt, ­kollade mejlen bara.”

Ja, jag vet att sociala ­medier hjälper många, många att hitta­ jobb, kärlek ­eller nya vänner. Men när det kommer till relationer kan det ­vara ett jäkla otyg. Och nu är det inte de ökande­ riskerna för vänster­prasslande och nät­smygande jag tänker på. Visst, kanske ökar otroheten i takt med ”nya möjligheter”, men den som vill ha en affär kommer att hitta sin affär, oavsett tekniska hjälpmedel.

 Värre är det med allt annat som tar stryk av ständig uppkoppling. Respekt, uppmärksamhet, närvaro. Det viktiga i att ­visa att man ser ­någon, oavsett hur många ­pokes, ­requests eller mentions man skördar per dygn. En del tycks helt absor­beras av det ­enorma sociala­ nätverk man kan nå ut till ­utan att ­lämna soff­locket. De ­byter kvälls­läsningen mot en sista ­”social” Twitter-koll i sängen. Mäter dagsform i gillamarkeringar. Lever efter ­devisen att det som inte syns på Facebook inte har hänt. Och ­deras partners, Twitter-änkorna, har för länge sedan tröttnat på att tävla om uppmärksamheten.

Andra använder sociala­ medier som den ultimata­ ­bekräftelsen av sitt eget ­förhållande. Romantiska middagar laddas, innan de ens är över, upp för allmän beskådan i mysbelysta Instagram-album. Ömma kärlekskonversationer (sitter i de i varsitt rum och surfar?) fyller ­våra twitter­flöden och feeder. Minns ni, till exempel, Agneta Sjödins och ”Big Brother”-Peters över­svallande kärleksförklaringar på respektive Facebook-­vägg? Om en kärleks­historia, så superlativs-­laddad att den för många blir provoceran­de, pågår helt offentligt så borde fallet bli om möjligt ­ännu hårdare om den tar slut. Sociala ­medier må vara kul, men ett förhållande­ mår i längden bättre av att inte bedrivas online.

Skyll inte på att tekniken tar över er relation; du bestämmer själv om du vill låta den göra det. Teknikutvecklingen kommer knappast avstanna. Vi kan ­redan nu ”kyssas” via speciella ­appar och snart ­kommer sanno­likt ­någon Amor-alter­ego-app som skickar­ slumpgenererade­ kärleks-sms eller komponerar personliga kärleksballader. Vi har gått från romantik­dödande kvällar framför tv:n till… tja, exakt samma sak fast plus smartphones/ipads/laptops extra allt.

Så vi kan omfamna teknikens under och låta våra relationer digitaliseras ­ännu ­lite mer. Eller så kan vi logga ut och omfamna någon på riktigt. För ingen offentlig kärleksförklaring på nätet väger tyngre än frukost på sängen.

Relationstanke #6

av Lina

1) Jag skulle aldrig läsa min partners e-post – det är en förtroendefråga.
2) Jag skulle aldrig acceptera att inte få läsa min partners e-post – det är en förtroendefråga.
3) Jag smygläste min partners e-post – och fann att hen var ett otroget svin.

Mer än 50 procent delar lösenord med sin partner, enligt en ny undersökning av britters nätvanor. 42 procent erkänner att de regelbundet kollar sin partners mejl, medan var tredje medger att de stalkat sitt ex på Facebook eller Twitter. Och av artikelns kommentarer att döma är de tre ovan listade synsätten de klart vanligaste.

Var står ni? Det är så extremt tabu att snoka, att inte lita. Vi kanske tänker ”jag skulle aaaaldrig” men så tar Den Stora Osäkerheten över och med skamfyllt handsvettiga fingrar scannar vi telefonen medan hen är på toaletten. Kanske. Men den sundaste av inställningar är väl ändå den mest självklara: Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det gamla rättesnöret ligger väl kvar? Knutet vid samma moraliska grundvalar som relationer vilade på långt innan otrohetssajter eller sociala nätverk. För inte din partner bakom ljuset, oavsett om det är på nätet (där förkastligt beteende ”inte är lika allvarligt” som näthatarna envist försöker hävda) eller IRL. Snoka inte. På samma sätt som ni båda har ansvar att inte missbruka förtroende så har ni båda rätt till ert privata.

Och ja, internet må öppna fler dörrar till vänsterprassel – kontaktskapande ligger liksom i sociala mediers natur. Men jag orkar knappt tänka på hur bittra och paranoida vi ska vara när vi dör, om vi levt hela våra liv med ”tillfället gör tjuven” ringandes i öronen.

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktörer: Love Isakson Svensén, Frida Westergård och Nils Höglander
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB