Idag var Gustav (vår gamla inneboende om ni minns)och hälsade på. Han är här ganska ofta och är väldigt fäst vid Korvas och hon är också väldigt fäst vid honom. De är fina tillsammans.
De ritade först och sedan spelade Gustav några olika varianter av Lilla snigel (bland annat ”Lilla Korvas”) för henne på gitarren. Hon var totalt fokuserad och sjöng med efter bästa förmåga och i partiet där man ska sjunga ”akta dig” var hon riktigt, riktigt bra.
Sedan läste de i Korvassons nya bok ”Vem sover inte?”, och plötsligt hörde man Gustav gapskratta mitt i boken. När jag gick in för att se vad det var visade han mig och jag började också skratta och sedan kom Sverker och Lisa och började skratta de med. Korvas såg förnärmad och lite chockad ut, över att vi skrattade så mycket åt hennes nya bok. ”Nej, inte skratta”, sa hon. Hon sa det inte särskilt tydligt, men tillräckligt många gånger för att vi skulle förstå att det var det hon sa. Det gjorde inte saken lättare för Gustav och man kunde tydligt höra hur han kämpade för att inte fortsätta skratta åt innehållet, när han skulle avsluta sagan.
Boken handlar om att inte riktigt kunna somna och jag tror att bilder bäst kan beskriva den plötsliga överraskning som bragde Gustav ur fattningen. För att ni ska få en liten chans att komma in i berättelsen får ni även se omslaget och sidan före.
