Vad det egentligen handlar om

av Robbie Lauler

Jag hör att vissa börjar tröttna. De ”orkar inte längre”, säger de. Det handlar om Sverigedemokraternas framgångar.

Äh, kom igen. Det är bara att mala på. Om SD så skulle få 20 procent av rösterna, är det mot de 20 procenten vi andra får fortsätta att argumentera. Aldrig vika en tum. Fortsätta att försöka visa vad Sverigedemokraterna är för ett parti.

För partiet Sverigedemokraterna handlar det inte om samhällsekonomi.

Det har senaste dagarnas debatt visat tydligt.

Det handlar inte om huruvida invandringen är en kostnad – eller något som faktiskt bygger vårt samhälle starkare ekonomiskt.

Att beskriva invandringen som en gigantisk kostnad är Sverigedemokraternas metod för att nå deras mål, för att fånga upp oroliga väljare, populism.

Partiet Sverigedemokraterna vill i grunden något helt annat än det som ryms i diskussionen om invandring är en kostnad eller intäkt.

Sverigedemokraterna ser ”nationalismen som det enskilt viktigaste verktyget i arbetet med att bejaka den gemensamma identiteten och samhällets inre solidaritet”.

Sverigedemokraterna definierar ”den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den. Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet”.

Allt det här uttrycks i ett officiellt principprogram på SD:s egen hemsida. Du behöver inte studera det särskilt länge för att inse att det är kärnan och visionen. Eller som Björn Söder säger under ett tal som Niklas Orrenius återger i den avslöjande DN-intervjun:
– För att demokratin ska fungera krävs konsensus kring frågan om vilka som utgör folket.

Det är nyckelmeningen som diskussionen borde kretsa kring.

”Folket” är – utöver den som SD ovan definierar som ”infödd svensk” – följande människor enligt partiets eget principprogram:

”Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation”.

Björn Söder säger: För att demokratin ska fungera i Sverigedemokraternas Sverige krävs konsensus att det är det här som är ”folket”.

Övriga blir per definition motståndare till en fungerande demokrati i Sverigedemokraternas Sverige, vare sig de står för demokrati eller inte. Det är vad Söder och SD lyfter fram som en av partiets viktigaste visioner.

Något hårddraget måste du alltså snacka flytande svenska, gilla sillmackor, vara intresserad av Höganäskrusets historia och heja på svenska landslaget – annars är du ett hot mot demokratin. Och har du dessutom utländsk bakgrund och skulle protestera lite för våldsamt mot detta, då riskerar du till råga på allt skrivas in i ett särskilt register.

Jag har samisk bakgrund på mammas sida, estnisk på pappas, snackar den bredaste göteborgskan, käkar helst kebab, är totalt ointresserad av Höganäskrus och håller på Brasilien i fotboll – det går inte att utesluta att jag i Sverigedemokraternas Sverige hade riskerat fängelse, registrering och utvisning. I så fall till ett land jag aldrig har bott i.

Mot sådana visioner kan jag aldrig vika en tum.

LUCIA-TALET 2014

av Robbie Lauler

Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som pågår i dag i Sverige är en form av fascism. Det man gör nu är att plåga invandrare. Plåga en nation som varit öppen för invandring för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. 

Därför är Sverigedemokraterna fascister. Av det har vi många exempel på i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn:
ÅkessonSöderKarlssonEkeroth.
Jomshof.

Där har hatet triumferat.
Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Snart kan ett nytt namn fogas till raden:
Alliansen, extravalet 2015.

BOKSLUT 2014

av Robbie Lauler

Året lider mot sitt slut och det är dags att sammanfatta arbetsinsatsen.

Inför 2014 pratade sportchefen och jag ihop oss om att vi behövde mer tyngd i sportbevakningen, som en kontrast till att den blir allt mer lättsam och beroende av Facebook-delningar och så kallad viral spridning.

Sagt och gjort, jag hoppade på en ekonomikurs, fick tid till att gräva och rota i allt mellan himmel och jord, här är resultatet som jag hann med emellan allsvensk bevakning, gigget som soffexpert under OS och Brasilien-reporter under fotbolls-VM:

SANNINGEN OM JOHN GUIDETTIS SKADA

HUR MÅR MÄSTARNA?

FRIENDS-GRANSKNING I FYRA DELAR:
1. LAGRELL STÅR TILL SVARS
2. NOTAN: EN MILJARD DYRARE
3. KRISMÖTET MED KLUBBARNA
4. VAR FEMTE BESÖKARE STANNADE HEMMA 

MAJSTOROVIC TALAR UT OM AIK-TIDEN

NU SKROTAS AGENTLICENSEN

TORD & SVENNIS – SÅ SPLITTRADES GAMLA RADARPARET

PLAYBOYEN SOM SKA RÄDDA FRIENDS

SÅ GÅR DJURGÅRDEN VIDARE EFTER DÖDSMISSHANDELN

TALANGSERIE I FEM DELAR:
1. NICLAS ELIASSON, AIK
2. SIMON TIBBLING, DJURGÅRDEN (nu Groningen)
3. LUDWIG AUGUSTINSSON, IFK GÖTEBORG (nu FC Köpenhamn)
4. SIMON GUSTAFSON, HÄCKEN
5. ISAAC KIESE THELIN, IFK NORRKÖPING (nu Malmö FF)

DJURGÅRDENS STÅLBAD – DE SJUNKANDE PUBLIKSIFFRORNA

SYRIANSKA OCH DEN POLISANMÄLDA MATCHEN:
1. I STORMENS ÖGA
2. MISSTÄNKT MUTBROTT
3. HOTET MOT FOTBOLLEN

MALMÖ FF OCH CHAMPIONS LEAGUE-MILJONERNA

ANDREAS ALM OCH STOLTHETEN

BENGALGRANSKNING I SEX DELAR:
1. DEN EVIGA STRIDEN
2. ”INTRESSET FÖR SYSLÖJD HAR ÖKAT
3. ”TILLSTÅNDEN RYKER
4. HANNIBAL: ”DÄRFÖR ELDAR JAG”
5. ”SLÄPP BENGALERNA LOSS – MEN LÅT DE BLI TILLÅTNA FÖRST
6. TV-DEBATT MELLAN POLIS, SEF OCH BLACK ARMY

PENGAR OCH HOT – SÅ FUNKAR MATCHFIXNING

REVOLUTIONEN I LJUNGSKILE

IFK GÖTEBORGS KAMP MOT HISTORIEN

”SKETKLUBBENS” VÄG MOT ELITEN

DE MISSTÄNKTA MATCHFIXARNA – HELA LISTAN

AIK ISHOCKEY OCH JONAS GALOTTA:
1. FOTBOLLEN TAR ÖVER ISHOCKEYN
2. LENNART JOHANSSON: ”ALARMERANDE”
3. OPERATION: UTRENSNING 
4. ”VILLE INTE JOBBA I EN KLUBB HAN STYR
5. ”MED SORG JAG SER VAD SOM HÄNDER
6. ZLATAN-BANDEROLLEN
7. ”VILL FRAMFÖRA MIN UPPRIKTIGA URSÄKT
8. JAGAS FÖR MILJONSKULDER

OLIGARKEN I AFC UNITED

SvFF MINSKAR ÄGANDET I FRIENDS2015 ETT ÅR AV GRÄSTESTER

KENTARO-KAOSET:
1. VAR ÄR PENGARNA OCH VILKET AVTAL GÄLLER?
2. ”SVENSK FOTBOLLS EXISTENS VAR HOTAD”
3. TV4-HOTET MOT KENTARO
4. POLISEN: DEN MISSTÄNKTE HADE LÄMNAT LANDET

To be continued…

ANTAL BYLINES I AFTONBLADET/PÅ AFTONBLADET.SE 2001-2014
2001
: 342
2002: 451
2003: 435
2004: 647
2005: 690
2006: 456
2007: 396
2008: 444
2009: 462
2010: 398
2011: 538
2012: 533
2013: 427
2014: 429 (till 12 december)

FÖRDELADE PÅ:
Sportbladet: 5466
Blogg: 828
Webbtv: 223
Nyheter: 68
Podcast: 17
Nöjesbladet: 12
Bröllopet: 10
Ipad original: 5
Wendela: 5
Kultur: 4

And counting…

Det var fakta – ni sätter betyget.

Notan för Friends: Fyra miljarder kronor

av Robbie Lauler

I samband med att det stod klart att Friends Arena inte fick arrangera matcher under EM 2020 ställde jag frågan hur det skulle påverka förhandlingarna med Lagardère, det franska bolaget som man låg i förhandlingar med om att lämna över driften till.

Den frågan hade vi förmodligen aldrig fått svar på om det inte vore för de handlingar som blev offentliga i Solna stadshus i går, och som jag och kollegan Per Bohman kunde rapportera om precis som också Idrottens Affärer gjort, och senare också Fotbollskanalen (i övrigt har det varit lika tyst från de stora medierna som från förbundets egen hemsida).

I handlingarna framkommer bland annat följande som Svenska Fotbollförbundet alltså inte informerade om när avtalet med Lagardère presenterades i måndags:

(LUSS är Lagardère Unlimited Stadium Solution och ABS är Arenabolaget i Solna, alltså ägarna av Friends med SvFF, Solna Stad, Peab, Fabegé, Jernhusen och Folksam):

* ”I överenskommelsen åtar sig ABS att göra vissa ombyggnader/hyresgästanpassningar på Friends Arena för att skapa förutsättningar för bättre intjäningsförmåga för LUSS (…) Till följd av behovet att genomföra vissa ombyggnader/hyresgästanpassningar på Friends Arena och att slutreglera arenabygget har ABS hemställt hos ägarna om ett kapitaltillskott på 400 miljoner kronor”.

* ”Investeringarna i vissa ombyggnader av Friends Arena är en nödvändig förutsättning för att kunna genomföra LUSS-affären.

* LUSS betalar en garantihyra till ABS, som successivt trappas upp. Därutöver få ABS en procentsats på LUSS:s vinst från Friends Arena (…) År 2015 blir ett uppstartsår då ABS tar en viss begränsad del av den ekonomiska risken i driftverksamheten”.

* ”Hyresavtalet löper på 10 år med möjlighet till 5 års förlängning. Vid bristande lönsamhet i Friends Arena ska LUSS under vissa förutsättningar äga rätt att säga upp hyresavtalet i förtid.

Här står alltså att utöver de 2,8 miljarder bygget ökade till (från budgeterade 1,9 miljarder) kostar arenan ytterligare 400 miljoner kronor. Lägg därtill 600 miljoner i förluster fram till i år som väntas bli ytterligare 200-250 miljoner för 2014, och notan för Friends är idag uppe i häpnadsväckande 4 miljarder kronor.

Samtidigt ska SvFF nu minska sitt ägande till 17 procent, på sikt krävs förmodligen ytterligare minskande av ägandet, och de 350 miljoner som investerades via Råsunda-försäljningen är long gone.

Det sägs att nu – NU! – ska svensk fotboll snart börja tjäna pengar på Friends Arena men det har alltså kostat en hel del att ta sig dit. Fortfarande räknar ordföranden Karl-Erik Nilsson (om han inte har ändrat sig) med att SvFF:s ägande kommer att kosta 20 miljoner om året från 2015. Lägg därtill att förlusten för 2014 ska täckas vilket i runda slängar handlar om 50 miljoner kronor bara för SvFF.

Många siffror där och skulle någon av dem blivit fel är det bara för SvFF att trycka på knappen på hemsidan för att ge medlemmar och fans den information de förtjänar.

Sedan undrar jag fortfarande hur Lagardère ska få arenan lönsam, en snabb koll på Friends egen hemsida visar att endast nio evenemang (exklusive AIK:s hemmamatcher) är planerade för 2015. Ett tionde är visserligen klart, det är Moderaternas extra partistämma 10 januari men jag undrar om Anna Kinberg Batra drar 50 000.

Något grundläggande är fortfarande fel

av Robbie Lauler

Ytterligare två förlorade poäng i EM-kvalet, den här gången helt i onödan.

I första halvlek fungerade Sverige bra och då syntes tydligt att Montenegro inte kunde bjuda något motstånd.

I andra halvlek inträffade en rad märkligheter.

Först högerbacken Mikael Lustigs skada, som förbundskapten Erik Hamrén valde att hantera genom att åter flytta över Pierre Bengtsson på en felfotad position. Med tanke på hur starkt Anton Tinnerholm och Johan Larsson gått i år är det obegripligt att Sverige spelat majoriteten av höstens landskamper med en vänsterfotad högerback. Bengtsson var dessutom en starkt bidragande anledning till Montenegros kvitteringsstraff, då han några sekvenser tidigare hade ett alldeles utmärkt tillfälle att få undan bollen men valde en kort bredsida rakt i gapet på en motståndare och Montenegro kunde komma i en ny våg.

Jag tycker dock inte att man ska hänga Bengtsson för det, utan Hamrén får helt ta på sig att situationen uppstår. Vågar han det inför gruppen?

Straffen var en typ av straff som vi ser varje vecka. Offensiv spelare går mellan två försvarande spelare, det är kontakt, det blir ett fall, det blir en straff. Inget att säga om. Går att fria, går att fälla, en bedömning, gårdagens var inte anmärkningsvärd alls.

Att Andreas Isaksson bara har räddat en av 20 straffar i landslaget lägger jag inte heller någon större vikt vid. Straffar ”ska” vara mål. Det är en bonus om målvakten räddar. Finns det svenska målvakter som är bättre på att rädda straffar och samtidigt slår ut ”Isaks” andra kvaliteter och erfarenhet? Visa mig gärna honom. Jag tycker den diskussionen är lite loj.

Så länge Zlatan Ibrahimovic orkade gå i djupled, var Zlatan bra. Men han mattades i andra halvlek. Sedan hände en del konstiga saker runt Zlatan. Han skällde ut Jimmy Durmaz redan i första halvlek för att han inte fick bollen i rätt läge. Så funkar fotbollen, det måste Durmaz kunna ta. Men resten av matchen gjorde Durmaz inget annat än sökte just Zlatan vilket fick negativa konsekvenser för målchansskapandet. Samma gäller Erkan Zengin. Zengin hade ett gyllene tillfälle att sätta bollen på Emil Forsberg som löpte på första stolpen, Durmaz hade ett ännu bättre läge att hitta Albin Ekdal fri framför målet. Båda gångerna gick passningen mot Zlatan i stället. Det är inte Zlatans fel, det är Zengins och Durmaz som måste lyfta sig. Överlag fick Forsberg alldeles för få bollar, han löpte fint flera gånger innan Hamrén tvingade honom att löpa av planen.

…Zlatans utskällningar blir också lätt parodiska emellanåt. När han själv drev upp bollen, slog den rakt till en motståndare, och sedan började vifta mot om det nu var Durmaz eller Zengin som han tyckte skulle rört sig på ett annat sätt. Nä Zlatan, den får du ta på dig själv.

I slutet fick Sverige ett mål bortdömt när Isaac Kiese Thelin gick upp i rygg på en back som föll och domaren föll för det. Och visst ser det billigt ut på repriserna men jag tycker egentligen inte det är så mycket att bråka om. När man ser situationen första gången kan jag mycket väl förstå att domaren får intrycket att Thelin faktiskt trycker till montenegrinen i ryggen med kraft.

Svensk landslagsfotboll har betydligt större problem än att skylla den här poängförlusten på domaren. Sverige har bara vunnit två matcher i år, mot Estland och Liechtenstein. Återigen såg vi en pendlande prestation vilket tyder på att det fortfarande – efter snart fem år med Erik Hamrén som förbundskapten – saknas en trygghet i spelet, en modell där alla vet vad de ska göra.

Annars hade prestationerna inte böljat som de gör i enskilda matcher.

Det lär visserligen inte spela någon större roll för till EM går Sverige ändå, sådan är kvalificeringen upplagd numera. Vad vi nu ska där och göra kan man fråga sig efter 1-1 mot Montenegro.

Så gick frukostsnacket i Blågult

av Robbie Lauler

När landslaget vaknade upp till frukost efter måndagens fotbollsgala hamnade Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström och Mikael Antonsson vid samma bord.

Samtalsämnet var givet: Gårdagskvällens fotbollsgala. Zlatan tutade två gånger i tutan och tog till orda:

– Det enda jag ser i tidningarna är att någon klagar och någon annan är positiv. Som det varit i alla år. Jag tycker det var en fantastisk gala även om det var lite sorgligt. Jag har varit på flera galor. Vad vill man ha? Show eller ge utmärkelser till de som förtjänar det? Vad vill man? 

Kim Källström:
Märkligt att man i ett läge efter förra året klipper bort Therese-hyllningsvideo när den är mer än välförtjänt, kanske fanns andra saker man kunde tagit bort? Det är ändå en gala där man ska hylla spelarna, så håller man på med mycket annat istället.

Zlatan:
– Man ger ut priser, sedan är det lite show emellan och sen åker alla hem. Jag förstår inte vad man vill få ut av galan. Ska alla på galan få varsitt pris och vara nöjda? Det är en gala vi pratar om. Man ska visa upp de som är bäst. Jag tycker det är synd. Det är ni som gör det stort, säger Zlatan och blänger ilsket på Källström och Antonsson:

– Hon förtjänar att hyllas för sina 200 landskamper, absolut. Hon ska ha den credden hon ska ha för det är inte många som lyckas göra det, svarar Mikael Antonsson.

Kim fyller i:
– Det är hela tiden viktigt att vi spelare är där, men sedan glömmer man bort dem som ska hyllas. Det känns märkligt.

Zlatan:
– Jag är inte insatt i det. Ingen aning. Jag vet inte vad som händer.

Kim:
– Fotbollsgalan har fått en väldigt negativ klang där vi har de mest negativa glasögonen på oss när vi ser den. Man behöver nog förändra formatet lite för att få en positiv avstamp.

Just då kommer Erkan Zengin förbi med en skål gröt:
– Jag var inte förberedd på det, men det var kul, det var kul. Jag är så van vid den mobbningen. Det är lugnt. Vi tål sådant. Det är ingen fara. Det är lugnt.

Zlatan drar en trippeltut och reser sig för att gå ut till träning:
– TV4 hit och dit. Förbundet hit och dit. Det är inte mitt område. Jag fick mitt pris.

Är det jobbigt att vara lagkapten, Zlatan?

av Robbie Lauler

Gillar Zlatan inte att han får frågor om svensk fotboll? Det hör till jobbet. Om det är för tufft är det bara att lämna över bindeln, finns andra spelare som gärna skulle bära den.

På dagens presskonferens undrade den svenska lagkaptenen om ”Alla ska ha ett pris?” och påstod sig inte vara insatt i situationen där SvFF/TV4 missade att hylla Therese Sjögran för hennes landskampsrekord.

Det är klart att Zlatan vet att Therese Sjögran har gjort 200 landskamper.

Det är klart att Zlatan vet att SvFF/TV4 missade att hylla henne för det.

Han markerade. Igen.

Det fick direkt de här konsekvenserna i mitt Twitterflöde när jag tog upp saken:

Nyaspännandesverige: Ingen förutom några få PK-journalister låtsats bry sig om damfotboll. Gå på dammatcher eller knip”.

Mikael: Snacka skit! Varför ska han behöva bry sig om damfotboll? Varför? Forfarande oviktig fråga för han å svara på”.

Emil: Varför skulle Zlatan vara insatt i damfotboll? Tror du inte han har annat att tänka på?”.

Cedric: Korkade frågor till någon som inte har med det att göra. Helt rättfärdigade svar”

Kasper: ”Men va sjutton, ska hon uppmärksammas nästa gala också för att hon gjort ännu fler landskamper då? Det räcker med förra året”.

Tänk vad saker kunnat bli bättre om Zlatan i stället höjt en lans för Therese Sjögran och damfotbollen, i fall han täppt till truten på alla tonårskids som hö-hö:ar i kör över att Zlatan kaxar mot tjejerna.

Men det ligger tydligen inte i Zlatans intresse.

Däremot borde det ligga i en lagkapten för svenska herrlandslagets intresse. Eller vad säger Erik Hamrén och Karl-Erik Nilsson?

Skojade bara, de skiter förstås fullständigt i sådant. Precis som majoriteten av alla ni som läser det här, är jag rädd.

Zatan vilken dag

av Robbie Lauler

Det spelar egentligen ingen roll vilket sammanhang det skulle vara – idrott, litteratur, konst eller film: Om samma människa vinner samma utmärkelse nio gånger på tio år, varav åtta gånger i rad, drar det ett löjets skimmer över själva priset. Det blir något att skämta om, att raljera kring.

Men det är inte Guldbollen man ska skoja med. Inte heller statuterna. Eller juryn.

Det är konkurrensen.

Zlatan Ibrahimovic har med Zlatan-mått mätt haft vad som skulle kunna beskrivas som ett mellanår. Det beror mest på att han gått skadad i höst. I vintras och våras bar han fram PSG till cup- och ligatitel.

Det finns inget annat svenskt utlandsproffs som är i närheten av det. Då har de ändå haft hösten på sig där Zlatan knappt spelat. Det finns inte ens något svenskt utlandsproffs som är värt att plocka upp och resonera kring i det här sammanhanget.

Jag försökte ett tag övertyga mig själv att Markus Rosenberg skulle ha bollen men kom inte längre än till statistiken. Sedan 11 november 2013 har Zlatan gjort 26 mål i franska ligan, fyra i Champions League och fyra i landslaget (Portugal+Estland).

Markus Rosenberg har under samma period gjort 15 mål i allsvenskan och två i Champions League. Mot de bästa lagen Juventus och Atlétcio Madrid har han haft ett stolpskott.

Visst, Rosenberg var avgörande när MFF tog sig genom kvalet, när föreningen gjorde något inget svenskt klubblag lyckats med på 14 år. Men det är inte samma diskussion. Det skulle uppfylla kriterierna för Bragdbollen, inte Guldbollen.

Det Rosenberg gjort i allsvenskan och Europa är i förhållandet till många andra svenska spelare en enorm prestation men inte om du jämför med Zlatan. Där ligger Rosenberg i lä. Om vi tittar på vem som varit Sveriges bästa fotbollsspelare under 2014 så går det inte att svara något annat än Zlatan.

Tänk dig själv: Du är försteväljare på skolgården, vem väljer du – Zlatan eller ”Mackan”?

När vi någon gång i framtiden tittar tillbaka på den här perioden i svensk fotbollshistoria tror jag att Guldbollen ger en rättvisande överblick. Det var en tioårsperiod då Sverige hade en fotbollsspelare som år efter år var vida överlägsen konkurrenterna (även om jag personligen tycker att Kim Källström skulle haft priset 2011).

För att sammanfatta: Jag accepterar statuterna, ger juryn ansvarsfrihet, gratulerar Zlatan men tycker ändå att man måste få skoja om att samma jäkla lirare har vunnit det där priset åtta år i rad nu. Lite udda är det ju faktiskt.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

…sedan tycker jag att det är lite orättvist att den här debatten alltid handlar om Zlatan. När ska vi ta itu med att Andreas Isaksson ständigt vinner priset som Årets målvakt? Till att börja med kan väl någon plocka fram alla ”Isaks” 13 tacktal och se hur de skiljer sig åt.

Skämt åsido, jag har inget emot att Andreas har fått det där priset några gånger heller.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Tycker det var helt rätt att Malmö-Eriksson fick pris för Årets mål. Det absolut svåraste målet att genomföra av de tre finalisterna. Sinnesnärvaro, tajming, split vision. Att Bajen-Perssons gick före Elfsborg-Larssons skriver jag inte alls under på. Real Madrid-Markkanen förtjänade däremot finalplatsen, det är ett gött fotbollsmål som består av fler moment än själva avslutet.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Kongo Uniteds Yanick Djouzi Manzizila verkade vara en skön snubbe. Efter att ha gjort 21 mål i en och samma match konstaterade han att det handlade om bra förberedelser – inte att motståndet i 30-0-segern kan ha varit svagt…

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Det har inte bara varit fotbollsgala i dag. Ett tag i eftermiddags tänkte jag att det enda som saknas nu är att Glenn Hysén dyker upp i rysk u-båt utanför Nynäshamn.

Satan vad det hände grejer.

Först slutade Henke Larsson som tränare för Falkenberg. Sedan blev han klar som tränare för Helsingborg. Sedan presenterades han som HIF:s nye manager. Till sist släppte Olof Lundh en intervjupodd med Henke som tyvärr var inspelad några dagar innan allt detta. Shit happens.

(Jag skriver om Henke och HIF här).

Mer då? Jo, ”Svennis” lämnade nån Kina-klubb för att ta över en annan Kina-klubb. Och tro det eller ej, med en miljard kineser att välja mellan så visade det sig att Tobias Hysén lirade i just det laget.

Ja det hände så mycket att det som hade varit en bomb vilken annan dag som helst på året kom helt i skymundan: Att Jonas Thern ska vända den negativa trenden för nyligen division ett-degraderade Landskrona Bois.

Och till sist gjorde Mohamed Bangura träningscomeback i AIK. Tanken är att ta reda på om han fortfarande har kvaliteter för att få ett nytt kontrakt med Gnaget. Det bubblades lite på sociala medier om att huliganer och firmamedlemmar inte skulle acceptera detta med tanke på Banguras gästspel i Elfsborg men om spelaren själv vill tillbaka efter all skit han fick i samband med den övergången – och den sportsliga ledning bedömer att han tillför laget rätt saker – ja då ska ju alla AIK:are snarare vara rörda av tacksamhet att han väljer Gnaget igen. Så hade i alla fall jag sett på saken.

Jag har en mycket klar, enkel och tydlig uppfattning när det gäller sådant här med lojalitet och ”svek” som jag gärna delar med mig av: ”Hylla de lojala trotjänarna allt vad det bara går – men sparka inte på den som värdesätter annat”. Det är det bästa sättet att sprida fotbollens positiva budskap som en rörelse som är öppen och inbjudande för alla. Det är positiv supporterkultur.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Fotbollsgalan är inte min typ av salong. Jag följde spektaklet framför TV:n. Klas Ingessons minne hedrades, det var vackert och rörande men varför inte fick vi inte minnas Pontus Segerström på ett liknande sätt? Synd på en annars fin och värdig inledning som tyvärr avslutades med att Martin Stenmarck slaktade ”Brothers in arms” fullständigt.

Till slut räddades galan upp av något att minnas, ett personligt tacktal av Zlatan som gick rakt genom rutan.

Resten? Nja. För många missar, för dåliga förberedelser, för svagt engagemang av för många prisutdelare och prisvinnare, för få som var där, för trökiga reportage och för dålig planering när galan förlagts så att inte ens Diamantbollen-vinnaren Lotta Schelin var på plats.

Med sitt engagemang mot Sverigedemokraterna har Soran Ismail gjort en insats för mänskligheten. Det ska han hyllas och lyftas för. Han är också en skicklig komiker och radioprogramledare. Soran når dock inte samma höjder när han ger sig in i fotbollsvärlden. Intervjupodden han leder för SvFF:s räkning är emellanåt så insmickrande att jag inte klarar att lyssna på den. Men det är kanske sådant de svenska landslagsfansen vill ha.

Som galaprogramledare var han på sin höjd smårolig och överglänstes av Anna Brolin vars intervjuer med Jonas Eriksson, Zlatan och Olof Mellberg var underhållande.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Till sist: Tog Sara Thunebro eller Victoria Svensson hand om Schelins tuta – eller fick hon aldrig någon?

Inga nya pengar för Quaison

av Robbie Lauler

Skrev om AIK:s ekonomi i går vilket blev omdiskuterat eftersom jag gick emot fotbollskanalen.se:s uppgifter att AIK skulle få ytterligare en miljon euro för Robin Quaison från Palermo till sommaren. Det stämmer inte, hävdade jag i krönikan.

Nu har jag pratat med vd:n Thomas Edselius som ger mig rätt:

– Det stämmer inte. Hela intäkten är redovisad. Sedan när pengarna betalas ut är en annan sak.

Alltså: Precis som jag och en del andra har konstaterat fick AIK 24 miljoner för Eero Markkanen och Robin Quaison. Dessa 24 miljoner kan sedan vara uppdelade på olika utbetalningar. Men det tillkommer inga nya pengar utan det är 24 miljoner som gäller (utöver bonusar om spelare gör x antal matcher och liknande men det är intäkter på en väsentligt lägre nivå).

Edselius sa också, apropå att summorna var lägre än vissa kanske hade förväntat sig:

– Vi äger inte alltid hela spelaren. Affärerna kan vara större men sedan ska pengarna delas mellan många olika parter.

(Det kan tyckas vara självklarheter men värt att påpeka ändå. Dessutom ska agenter ha betalt, spelaren själv ska ha en del, det finns vidareförsäljningsklausuler, det betalas solidaritetsersättningar och liknande. Tyvärr har också vissa agenter – ni får själva räkna ut vilka – börjat överdriva summorna något våldsamt senaste åren och lättledda journalister har gått på detta. Låt mig återkomma om den saken i en större granskning vid ett senare tillfälle).

Palermo betalade totalt, vet vi efter att kollega Disco publicerat delar ur avtalet på sin blogg, 18 miljoner kronor för Quaison. Av dessa tillföll AIK nio miljoner kronor enligt AIK:s Q3-rapport (totalt 24 miljoner i spelarnetto minus Markkanens uppskattningsvis 15 miljoner).

Men i Quaisons fall fanns inget externt ägande. Enligt AIK:s Q2-rapport fanns då bara externt ägande i Nils-Eric Johansson (50 procent) och Alexander Milosevic (30 procent). Det står till och med i Discos avtal att det inte finns något tredjepartsägande i Quaison. Det fanns heller inga vidareförsäljningsklausuler, och inga solidaritetsersättningar eller restavskrivningar att prata om eftersom Robin spelat i AIK sedan barnsben.

Så var tog de resterande nio miljonerna vägen?

Så här skriver AIK i Q3-rapporten: ”2) Spelarförsäljningar netto efter agentkostnader, restavskrivningar, solidaritetsersättning och vidareförsäljningsersättning till andra klubbar”.

Agenten har fått sin del, hur stor den är får vi ett hum om i nästa ekonomiska rapport. Men om en del av de nio miljonerna också har gått till Quaison, som många spekulerar i, då borde det också redovisas. Väl? Det står ju nämligen klart och tydligt i Discos Palermo-avtal att det är AIK som ska ha pengarna.

Alternativen är att Edselius bluffar om en kommande utbetalning nästa sommar (föga troligt) eller att det förhåller sig tvärtom, att det var Markkanen som AIK ”bara” fick nio miljoner för.

Allt förutsatt att avtalet Disco publicerar är korrekt, vill säga. Man kan också fundera på vilken part det är som har velat att det ska komma fram. Där kan vi utesluta AIK, kan jag lova.

Vi jagar vidare.

Apropå kritiken som rört att AIK hittills i år backat sju miljoner på driften (en summa som kan stiga uppemot femton miljoner på helåret), alltså att verksamheten inte går runt utan spelarförsäljningar, säger Thomas Edselius:

– Det är en av våra uppgifter att förädla och sälja vidare spelare. Det är där vi befinner oss i näringskedjan. Det är en del av vår verksamhet. 
– För att tjäna pengar som fotbollsklubb finns egentligen bara två vägar: Ett: Delta i Europaspel. Två: Sälja spelare.
– Om vi inte hade sålt Robin och Eero, då hade vi fått anpassat kostymen efter det.

Därmed kan vi nog lämna AIK:s Q3-rapport och fundera vidare på om Jörgen Lennartsson är rätt man att ta över IFK Göteborg. Jag kan faktiskt se logiken vilket jag skrev om redan i måndags.

Frågan som gnager: Kunde det ha slutat med poäng?

av Robbie Lauler

Tränaren Åge Hareide hade inför returmötet med Atlético Madrid tryckt på en högre aggressivitet och tuffare attityd, att MFF måste komma närmre inpå motståndaren, att de inte ska kunna rulla in mål mot en samlad backlinje som i andra halvlek senast (5-0).

Och jodå, spelarna hade lyssnat och lärt.

0-5 blev 0-2, ännu ett kliv framåt, MFF måste vara den här Champions League-turneringens lydigaste och noggrannaste elev.

Malmö satt ihop bra, den högre aggressiviteten bet men vid några tillfällen tog spelare kliv tillbaka, inte fram, och då blixtrade Atlético skoningslöst. Överlag var Markus Halsti och Enoch Kofi Adu strålande på mitten, hög internationell klass på framför allt Adu.

MFF fick problem när Atlético Madrid överbelastade på Ricardinhos vänsterkant, det var där chanser skapades och mål kom. I bortamötet var Ricardinho dålig, den här kvällen fick han ovanpå på det en omöjlig uppgift när Arda Turan, Juanfran och Raúl Garcia konsekvent stormade fram.

Bakom 2-0 till fjolårsfinalisten döljer sig alltså en i stora delar kvalitetstung MFF-insats. Gång på annan byggde MFF anfall där outtröttlige tvåvägshögerbacken Anton Tinnerholm spelades loss.

(Ja, det är klart att han är ett bättre alternativ än att som Erik Hamrén gjort, spela en felfotad Pierre Bengtsson till höger).

Frågan som gnager: Kunde det slutat på ett annat sätt, med poäng?

Jag tänker på straffen som Mark Clattenburg berövade Isaac Kiese Thelin på: När förseelsen fortsätter in i straffområdet ska det vara straff även om regelbrottet börjar utanför. Lex Demichelis vs Messi från häromåret.

Jag tänker på Markus Rosenberg som drog sin egen frisparksretur i stolpen, efter att en Atlético-back stoppat bollen med handen.

Jag tänker kanske framför allt på mönsterkontringen strax före halvtidsvilan där Rosenberg hittade Emil Forsberg på ett tillslag och endast en sämre förstatouch skiljde från att få med en kvittering in i omklädningsrummet.

Malmö hade chanser och möjligheter men föll till sist mot ett bättre lag utan att MFF behöver sågas eller kritiseras för det, tvärtom ska de hyllas, berömmas och plussas.

Ibland är fotboll med sina astronomiska ekonomiska skillnader inte krångligare än så.

Sida 1 av 385
  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Lena Widman
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB