Har precis varit på Helsingborgs näst sista träning inför mötet med Bordeaux på torsdag. Träningsanläggningen hette något i stil med L’antenne du Lac och inrymde 26 fotboll-, rugby- och handbollsplaner samt tre större inomhushallar för badminton och tennis.
HIF valde först en plan, flyttades till en annan för att slutligen tillvisas en tredje där de var bokade. Under tiden spelarna flyttades runt hördes Henke Larssons röst:
– Killar, vi kan träna på gruset där borta.

Så blev det nu inte utan tränare Start Baxter ledde truppen i ett ganska internsivt pass inriktat på tvåmålsspel över stor yta i några olika former. För mig som nästan bara ser landslagsträningar var det intressant att höra ljudet av en visselpipa igen, jag hade nästan glömt bort att vissa tränare använder sådana (Coach Felix i Vasasällskapet använder ju inte heller pipa, men så är det en oerhört målmedveten och auktoritetstrogen trupp han leder också).

Inte bara spelarna är på plats här i Bordeaux, även sportchefen Bosse Nilsson (ägnade träningen åt att powerwalka runt planen och tyckte att jag borde göra detsamma), klubbdirektören Paul Myllenberg (tvingades svara på mina frågor om Uefas arbete med uppgjorda matcher då nyheten om att HIF kan ha spelat en av dem kom mitt under träningen), informationschefen Frederik Ericsson (var bekymrad över att så få medieföretag är nere för att se matchen, i dag faktiskt bara jag på plats men ryktet säger att Svab på Henkeborgs Dagblad ansluter i kväll).

Efter träning och tillhörande intervjuer promenerade jag mot gamla stan här i Bordeaux, stannade till vid en bättre sylta och tog mig en bolognese samt en kopp och ett bloss. Här är runt 15 grader varmt, solen kikar fram ibland och staden är i allmänhet ganska behaglig.

Nu dags att jobba.

Mycket snack om Elfsborgs Johan Wiland nu. Enligt min man i Rumänien är CFR Cluj dock på väg att köpa en annan målvakt, en som inte är från Sverige. Men klubben är uppenbart intresserad av Wiland och den som lever får se.

Nu ska jag ut och känna på Bordeaux.

Efter det långa, tunga och sena racet i går har jag varit på resande fot sedan 07.30 i morse och avverkat tre länder. Nu pustar jag äntligen ut på hotellet i Bordeaux. Det blir rakt i säng kan jag meddela, sedan tidig uppstigning för ett av ändamålen med den här resan.

Jag kan också meddela att det bara var bokstaven å som saknades på den betaldator jag kapade i Zürich vilket ingen gissade, så komprometterande bilder på Fitness och Nattchefen lämnas icke ut.

Jag är så trött nu att jag inte vet vad jag ska jämföra med. Det hade inte ens hjälpt att Keira Knightley låg och väntade i rummet bredvid, jag hade lagt mig i min egen säng ändå. God natt.

För ovanlighetens skull i väldigt god tid. Flyget lyfter 13.45, jag anlände till flygplatsen 11.30. Surfar med en betaldator och kan inte använda alla bokstäver, den som listar ut vilken som saknas vinner ett foto med Fitness och Nattchefen i en komprometterande situation.

Blir en lugn kväll i Bordeaux, en bit mat, en längre promenad, inte särskilt mycket jobb. Det hoppas jag däremot att det blir i morgon utan att säga för mycket.

Har plöjt nätsidorna och konstaterar att konkurrenten inte hade särskilt mycket att sätta emot i dagens rapportering och det är en liten tröst i min bedrövelse över att vara uthängd som ett otränat matvrak.

Sitter på tåget mot Zürich för flyg vidare till Bordeaux via Frankfurt. Alldeles nyss stod jag på perrongen och såg solen stiga upp bakom Luganos molnbeklädda alptoppar, och för ett ögonblick var livet bara enkelt och vackert. De svenska spelarna kommer att må bra här, och det ska bli underbart att återvända. Sedan dundrade tåget in på stationen och jag rycktes tillbaka till verkligheten.

Vi kör som sagt en repris på mitt av någon anledning ganska berömda hotelltest från 2004 i tidningen i dag och jag vill med kraft dementera att jag är så tjock som jag ser ut på bilden. Fitness, som höll i kameran, och Nattchefen samverkade i en ohelig alians. De hade gott om bilder där jag såg normal ut, det vill säga smärt och vältränad, men valde givetvis en där magen hamnade i konstig vinkel. Men jag kan som sagt dementera att det är så jag ser ut. Det här handlar om folk som vill skada mig och min person och det lyckades.

Nu ska jag försöka slumra lite om inte konduktören kastar ut mig från 1:a klass-vagnen. Han påpekade nyss ganska buttert att jag inte sitter där jag ska.

Tänkte försöka sammanfatta hela den här långa dagen i ett blogginlägg och vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag kan ju säga att jag inte befinner mig i Luzern längre. Direkt efter lottningen hoppade jag, Fitness och redaktionschef Flash in i en hyrbil och körde de knappa 20 milen till Lugano. Vi åkte bland annat genom den 1,7 mil långa St. Gotthard-tunneln och en så lång tunnel har jag aldrig åkt genom tidigare.

Här, nära italienska gränsen, ska Sverige bo under EM och i natt bor vi givetvis på Villa Sassa, som är hotellet Blågult bokat. Läs mer om detta i Sportbladet eller på nätet under dagen.

Vi lämnade alltså vackra Luzern alldeles för tidigt, men ungefär så här ser det ut:

Jag tror inte att Lugano är så mycket sämre, men när vi anlände var det kolsvart ute, hittills har vi inte sett så mycket och särskilt mycket mer lär det inte bli, i alla fall inte för mig. 07.30 går taxin till tågstationen, sedan tre timmar till Zürich och flyg till Bordeaux via Frankfurt. Som ni hör är det snabba ryck.

Mästerskapslottningar är alltid kaotiska tillställningar och det blev inte bättre av att förbundskapten Lars Lagerbäck valde bort mixade zonen eftersom han hade ett tåg att passa. Nu fick svensk media visserligen två minuter med Lagerbäck men våra utländska kollegor var tydligen inte så glada, och det kan man förstå; ALLA andra förbundskaptener gick genom zonen. Sverige skickade fram Roland Andersson under tiden de flesta journalister befann sig på presskonferens.

Själv lyckades jag få snack med en av de mest påpassade, Hollands Marco van Basten, som pratade länge och gärna. Sverige kan ju få möta Holland i en eventuell kvartsfinal, men precis när jag skulle ställa min fjärde fråga undrade presschefen (den holländske) var jag kom från:
– Sverige, svarade jag förvånat.
– Sverige? Vi möter inte Sverige i gruppspelet, du får inte ställa frågor, dundrade presschefen och pekade på en journalist bredvid mig:
– Var är du från?
– Reuters.
– Det är okej.
Då bröt Marco van Basten in i samtalet:
– Vi möter inte Reuters heller. Och skulle vi göra det hade vi vunnit!
Sagt med mycket ironi, sedan svarade van Basten vidare på våra frågor.

Nu ska jag försöka få några timmars sömn innan det här livet börjar om på nytt.

Hinner inte skriva så mycket nu utan konstaterar att Sverige fick en riktigt bra lottning. Storseger mot Ryssland och oavgjort mot Spanien/Grekland borde räcka. Jag ser inte det som någon omöjlighet.
Men sedan blir det värre, då väntar ettan eller tvåan från dödens grupp C…

Och nej, jag rakar inte benen. Har aldrig gjort.

Nu har jag och Fitness parkerat oss på level tre, rad fem i den enormt djupa kongresshall där EM-lottningen snart drar i gång. Vi sitter typ 50 meter rakt ovanför scenen och lockelsen att skicka ner ett pappersflygplan är stark.

Jag måste hylla hotellet vi bor på (Montana). Där ingick nämligen en badanka. Kolla själva när jag och ankan tog ett dopp i morse:

Nu klev det precis upp en man på scenen och beordrade oss att stänga av mobiltelefonerna, jag antar att det även gäller de bärbara datorerna. Återkommer när det blir tid, för nu börjar snart racet.

Klev av tåget i Luzern och trodde knappt mina ögon: vilken otroligt vacker stad. Byggd runt Vierwaldstätter-sjön och med Mont Pilatus magnifika bergstoppar som en skyddande mur.

Nå, har dock inte hunnit se mycket mer av stan eftersom det varit fullt upp sedan ankomst. Checkade in på hotellet, fixade internet, presskonferens med Lagrell och Lagerbäck, bjudmiddag för media på Luzerns casino. En schweizisk buffé, en italiensk dito, en dessertbuffé, fri sprit och musikunderhållning. Fitness och jag åt för fyra, innan vi drog tillbaka till hotellet för att jobba.

I dag smäller det, klockan tolv inleds lottningen. Fram till dess får ni hålla till godo med Valeri Vinokurov, journalist på Presing Agency, som när jag frågade vilken grupp han hoppas på för Ryssland svarade så här:
– Holland, Italien och Tyskland. Vi kommer ändå att förlora alla våra matcher i EM, då kan vi lika gärna göra det mot de bästa lagen.

Känns inte som att det ryska folket har några jätteförväntningar på sitt landslag.

Magert med vettiga tips om Bordeuax, de flesta handlar om att jag ska dricka vin och det kan jag räkna ut med mitt eget arsle.
Nu ska jag snart ta helg, den helgen pågår ganska exakt till klockan 07.00 i morgon bitti då mitt mobilalarm ringer, taxin kommer 07.30, iväg till Arlanda Express och sedan flyg till Zürich och tåg till Luzern för EM-lottningen.
Nästa inlägg från Luzern, alltså.
Om det inte dyker upp något längs vägen.