Helt rätt av Mona Sahlin

Skrivet den 26 oktober 2010 , klockan 15:34 | av Karin Pettersson

Som vi skriver på ledarsidan i dag var det hög tid för paus i det rödgröna samarbetet. Det är bra att de rödgröna partierna är fria att utveckla politiken på var sitt håll. 

Dagens besked från Mona Sahlin skapar bättre möjligheter att utveckla politiken. 

Socialdemokratin går nu in i en period av självrannsakan och omdaning, organisatoriskt och politiskt. Ingen vet ännu var den processen kommer landa. Den interna debatten börjar precis ta fart.

Historien lär oss att politiska rörelser vid valförluster ofta brukar vända sig inåt, mot sin ideologiskt renläriga bas. Som moderaterna 1998, eller Labour på 80-talet. Ibland gör man motsatsen, och orkar dra slutsatser om de grupper man inte nådde fram till. Som moderaterna 2002.

Socialdemokratin måste hitta ett sätt att återupprätta det valvinnande förbundet mellan arbetarklass och medelklass, och framför allt vinna tillbaka dem som jobbar. Det betyder inte att utgångspunkten i politiken ska vara medelklassens plånboksfrågor (läs RUT och förmögenhetsskatt). Men att vända sig inåt, och enbart fokusera på frågor där man känner sig trygg – som sjukförsäkring och a-kassa – räcker inte för att vinna matchen om jobben eller framtiden.

Jag tror inte att Socialdemokraterna måste formulera alla svar omedelbart. Det man däremot måste göra är att signalera krismedvetenhet, och orka agera utifrån det.

Framför allt tror jag att Socialdemokratin nu behöver visa väljarna att man förstått att världen förändrats, och att den politik man nu ska forma är ett svar på helt nya frågor, helt ny oro. Folk är inte dummare än att de ser att globalisering, klimatförändringarna och finanskris förändrat förutsättningarna för jobb, utveckling och jämlikhet. Då måste politikerna visa kunskap om och nyfikenhet inför dessa förändringar för att bli trovärdiga.

Socialdemokratin har i sina bästa stunder orkat förena just nyfikenhet och framtidsoptimism med trovärdighet och regeringsduglighet. Det måste göras igen, om man ska ha en chans att vinna tillbaka väljarnas förtroende.

Karin Pettersson

Politisk chefredaktör, Aftonbladet
karin.pettersson@aftonbladet.se
KATEGORIER Ledarbloggen| Inlägget har 7 kommentarer
  • rsa

    Det bästa som hänt politiken på 2000 talet. Politik som sker i slutna rum är ingen riktig demokrati.Hoppas bara att Allianser inser detsamma. Måste vara tråkigt att vara stöd parti åt något större parti

  • Jodaaaa

    Ledaren bådar inte gott. Människor som inte arbetar på moderna arbetsplatser kan måhända leva kvar i föreställningar om en kvar dröjande ”arbetarklass” men vi som arbetat i alla former av ”arbeten” vet att kollektivanställda generellt är på genomresa och att medelåldern är mycket låg i dessa funktioner i näringslivet. De flesta går vidare och arbetar med nya saker. ”Arbetaren” är en förståndsmyt (ett hjälpbegrepp som tagit eget liv) bland en kvardröjande överklass och en drömmande socialistgrupp inom media. ”Anställd” duger och blir över. Demokratifrågan är den ursprungliga Socialdemokratiska frågan och den är lika aktuell i dag. Jag har varit med om hur Socialisterna från medelklassfamiljerna infiltrerat Socialdemokratiska partiet och vet hur just anspelningar på att de tilltalade tillhör en speciell grupp människor i samhället systematiskt används som medel bland dessa opportunister. ”Arbetarklass” är ett Marxistiskt sätt att kategorisera som förtjänar att försvinna tillsammans med begrepp som ”den eviga Juden” och annat unket artonhundratal. Tro mig. JAG provocerar inte. JAG får exakt samma osmak inför bägge dessa ordval, även om jag förstår att ledarskribenten inte får det. Demokrati täcker in precis allt som är aktuellt att värdera för ett framtida parti, var än dess stämma hör hemma. Socialdemokratin förtjänar att slippa sina uppvaktare. Det räcker med medlemmarnas egna karaktäriseringar av sig själva. Socialdemokrater.

  • taredit

    Karin, Du för en minst sagt tvivelaktig diskussion! Grundläggande måste vara att politiken skall kunna omfattas av alla väljare, i harmoni med slogan”alla skall med”. Att redan i starten dela upp väljakåren i intressegrupper luktar unken klasskampsretorik- alla skall ju med! Då duger det inte att meddelst uppdelning underförstått skymfa delar av valmanskåren. Sedan fortsätter Du med att socialdemokratin behöver visa ”väljarna” …., och att ”folk” …. Strax innan skrev Du om ett valvinnande förbund mellan arbetarklass och medelklass. Bidrar inte i princip alla med sitt arbete, oavsett ”klass” och tillhör inte alla ”folket”? Sådana diskriminerande retorik är det första som socialdemokratin behöver rensa ut för att framledes inte buntas ihop med fascister, kommunister och rasister!

  • Molongoid

    Svenska folket valde rätt. Dom valde ett starkt regeringsalternativ framför ett dysfunktionellt rödgrönt alternativ. Spretigheten mellan det gröna och det röda höll på att slita S itu och dom har som parti mycket arbete framför sig att försöka hitta tillbaka till det de en gång var.

  • Bandbredd

    Ganska pinsamt att detta är en ledare då AB per definition av sin ägare och sponsor (LO) inte kan uttrycka de innersta känslor som finns. Fråga till ledaren, känner ni någonsin att nikan vara grymt kritiska till (S) utan att någon nyper er i näsan??

  • Supernaut

    Intressant att ni erkänner förmögenhetsskatten som en medelklassfråga. För de rika drabbas ju inte av den, utan det är vi högbelånade och högskoleutbildade tjänstemän med inkomster strax över medel (utan direkt möjlighet att dryga ut kassan med svartarbete) som ska betala allt i det här tjuvsamhället.

  • Kjell Ljungman

    Hej Karin! Hörde dig just i radions Godmorgon Världen. När det gäller Mona vara eller ej, fattar jag inte, att ingen kommenterar hennes fullständiga avsaknad av den ”utstrålning” som behövs för att få folk att lyssna i dagens hårda mediavärld. Stereotypt leende med släpig 08-dialekt lockar få!70-guben