Ombytta roller mellan S och M i försvarspolitiken

SÄLEN. Nu har både försvarsminister Karin Enström (M) och försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S) hållit sina anföranden på Folk och Försvar i Sälen.

Historiskt har man pratat om Moderaterna som det ”försvarsvänliga” partiet. I dag stämmer inte den bilden. Socialdemokraterna lägger i sin budget mer resurser på försvaret och när de beskriver sin försvarspolitik tar de sin utgångspunkt i att regeringens ambitionsnivå är för låg.

Socialdemokraternas linje är egentligen inte ny. Grunden för partiets politik är att Sverige ska vara militärt alliansfria. För att en sådan politik ska vara trovärdig och möjlig i praktiken krävs ett starkt försvar och egen stark försvarsindustri och försvarsforskning. Så har S alltid argumenterat.

Moderaternas omsvängning är däremot dramatisk. Den började redan sommaren 2007 när Anders Borg aviserade kraftiga nedskärningar på försvaret. Försvarsminister Mikael Odenberg, själv reservofficer, kördes över.

– Det finns inget vettigt underlag för den linjen som genomdrivs nu. Inget annat politikområde skulle behandlas så här, sa Odenberg på en hastigt sammankallad pressträff 5 september 2007 och avgick.

Sedan dess har de försvarsministrar som tillsatts varit lojala med Anders Borg. Moderaternas ointresse för försvaret har varit påfallande. Den moderata ordföranden i Försvarsberedningen, Cecilia Widergren, deltar exempelvis inte ens i Sälen där alla andra som jobbar med frågorna är samlade.

Vad kommer att hända nu då?

Försvarspolitiken är ingen bra valfråga. Förhoppningsvis kan partierna hitta en samsyn i Försvarsberedningen både om hur de ser på omvärlden och vilken försvarsförmåga Sverige ska ha som en konsekvens av detta.

Men då krävs att Moderaterna börjar intressera sig för frågorna igen.

Anders Lindberg