De lobbar från insidan och äventyrar förtroendet för politiken

– När i högre grad sitter på dubbla stolar blir transparensen mot allmänheten viktigare. Har politiska företrädare personliga kopplingar i ett ärende ska de kliva av processen direkt. Från vår sida skulle vi vilja se att de politiska institutionerna uppdaterar sin policy kring jäv och tydligare lyfter fram exempel på personliga kopplingar externt.

Så sa Helena Sundén, generalsekreterare för Institutet mot mutor, till tidningen Resumé i höstas. Det gällde ett avslöjande om att det finns en rad svenska politiker som glatt som kombinerar rollerna lobbyist och folkvald. Exempelvis är Christoffer Järkeborn chef för public affairs på Skanska och ordförande i Södermalms stadsdelsnämnd och M-ledamot i Stockholms kommunfullmäktige.

Nu kommer nya avslöjanden på temat.

En av infastrukturminister Anna Johanssons politiskt sakkunniga – Kathrin Österlund – har sedan i oktober jobbat som seniorkonsult åt byrån Hegeli Public Affairs.

Nu är hon tjänstledig, men presenteras av sin arbetsgivare som en seniorkonsult med ”gedigen och bred kunskap om infrastrukturprojekt på såväl spår- som vägsidan”. Vd:n för byrån är dessutom gift med högskoleminister Helene Hellmark Knutsson.

Vi har redan lärt oss att statssekreterare, politiskt sakkunniga, utredare, pressekreterare och politiker i regeringen Reinfeldt raskt hittade nya jobb i påverkansbranschen. Vi har också sett hur tidigare konsulter och lobbyister fått tunga jobb i den nya rödgröna regeringen. Det gör något med synen på vår demokrati.

Men när lobbyisten är både lobbyist och politiker eller politisk tjänsteman är det förstås extra allvarligt. Vad innebär det för ansvarsutkrävande, granskning, representation och öppenhet?

Problemet med lobbying. är precis som Ewa Stenberg skrivit i Dagens Nyheter, ”den dolda påverkan, samtalen över lunchbord och kvällsdrinkar, åsikter som förkläs till faktaunderlag och lämnas över av lobbyister med okända uppdragsgivare”.

Misstanken om intressekonflikter, bristande integritet och oklara lojaliteter äventyrar förtroendet för politiken och regeringsmakten. Det måste faktiskt de rödgröna ministrarna begripa.

Så här skrev DN:s Ewa Stenberg i en kolumn i Dagens Nyheter i helgen:

Irland har nyligen antagit en lag som ska redovisa länkarna mellan lobbyister och beslutsfattare i en databas. Lagen, som träder i kraft i september, tar också upp ”astro­turfing” och gör det svårare för företag och andra aktörer att dölja sig bakom frontorganisationer.
Slovenien kräver att statstjänstemän rapporterar alla möten med professionella lobbyister inom tre dagar, och en myndighet mot korruption övervakar att det sköts.
Många länder har också karensregler för hur snabbt en tidigare topptjänsteman eller politiker får byta sida. I Frankrike är karenstiden tre år. I Sverige är den noll.

En svensk utredning om karantän är på gång, och det tycks brådska.

Senaste inläggen