Skriv under mot regeringens skattesänkningar här du också.

Anders Lindberg

Man ska inte missbruka sin forskarhatt, uppmanar ledarskribentskollegan Sanna Rayman på SvD:s ledarblogg i dag. Man ska särskilt inte missbruka hatten genom att dra in Chile i debatten om friskolor och fria skolvalet.

Uppmaningen kommer efter att ledamöter i Kungl. Vetenskapsakademien på SvD:s debattsida tyckt att man ska sätta stopp för det fria skolvalet. Detta eftersom den ökade segregationen och den minskade likvärdigheten som följer i spåren av skolvalet inte övertrumfas av några positiva effekter.

Bara det är provocerande för en del, kan man tänka. Men det stora misstaget – om man får tro Rayman –  är att de drar in den chilenske diktatorn Augusto Pinochet och hans chilenska diktatur:

Det svenska skolsystemet är i ett avseende närmast unikt och extremt i ett internationellt perspektiv. Med undantag av ett system som introducerades i Chile under general Pinochets styre, finns inget annat allmänt finansierat skolväsende som tillåter att skolor drivs av privatägda vinstdrivande bolag. En engelsk forskare betecknade under symposiet det svenska systemet som ”till höger om högern” och ur brittisk synvinkel så radikalt att det inte ens diskuterades under Margaret Thatchers tid som premiärminister.

Ja, jo. Det är måhända lite ostiligt att debattera sådär, särskilt om man vet att ens debattartikel kommer att läsas av vuxna och balanserade människor som inte vill höra talas om någon gammal diktator.

Fredrik Johansson, en arg man som jobbar med ”analys och policy” på mörkblå Stockholms Handelskammare, skriver på Twitter att dra in Pinochet i skoldebatten är ett ”argument som 14-åriga SSUare normalt anser sig stå över”.

Nåja. För sakens skull vill jag ändå påminna om några personer som faktiskt brukar argumentera så där. Och, nej, jag tror ingen av dem är fjortis.

• KD:s Göran Hägglund skriver om apoteken och drar in… Nordkorea.
• Centerns tidigare partiledare Maud Olofsson pratar om apoteken och drar in… Kuba.
• Timbros Markus Uvell skriver om en socialdemokratisk budgetmotion och drar in… Sovjet. 
• Folkpartiets Pär Gustafsson skriver om kårobligatoriet och drar in… DDR.
• Moderaternas Ulf Berg skriver om apoteken och drar in… Nordkorea.
• Moderaternas Roland Bjurström skriver om Systembolaget och drar in… Auschwitz.
• Företagarnas Örjan Hultåker som skriver om vinst i välfärden och drar in… de östeuropeiska ”folkdemokratierna”.

Man undrar vilken hatt Sanna Rayman anser att dessa glada gamänger missbrukar?

Den av folie?

Daniel Swedin

Lagom till lucia presenterade Skolverkets chef, Anna Ekström, i söndags riktlinjer för skolornas julfirande i ett samhälle där det finns allt fler sätt att se på religionen.

Kyrkliga lokaler gick enligt skolchefen bra att använda, men något prat om gud eller andra fromma inslag fick det inte finnas.

Det lät som en svår balansgång redan i söndags. Kyrkolokaler har trots allt ofta en lite religiöst inredning, och alla julsånger handlar faktiskt inte om snö.

I dag har dock Ekström fått det ännu hetare om öronen. Två statsråd – först Göran Hägglund och sedan Jan Björklund – slog fast att det både skulle sjungas psalmer och läsas julevangelier på skolavslutningen.

Att begära att eleverna också deltog i bön skulle ändå vara att gå en smula för långt, i alla fall enligt Jan Björklund.

Och se, skolverkets chef backade. Det är i alla fall så det ser ut, även om Ekström hävdar att hon blivit missförstådd. Det ska gå bra att sjunga psalmer. Julevangeliets ställning är fortfarande osäker.

Att dra gränsen mellan tradition och religion i skolornas julfirande är kanske inte det lättaste. Men att dra gränsen för otillåtet ministerstyre borde inte vara så svårt, i synnerhet när det som den här gången faktiskt fungerar.

Det är naturligtvis upp till Jan Björklund att föreslå nya lagar, han brukar inte tveka. Men till dess ska han nog låta myndigheten tolka de regler som finns.

Ingvar Persson

”Låt inte 2014 bli ett nytt kosackval”, varnar Folkbladets S-märkte chefredaktör Widar Andersson på Dagens Nyheters debattsida i dag.

Andersson menar att om Socialdemokraterna hamnar i en ”vinstförbjudande position” och  gör 2014 till ett val om välfärdsvinster så kommer man att förlora igen.

”’Vinstvalet 2014’ skulle kunna komma att adderas till Kosackvalet 1928 och Löntagarfondsvalet 1976. När socialdemokratin gör häftiga vänstergirar på folkfrämmande och osaklig grund så går det kort sagt illa.”

Nåja. Tolv procent av svenskarna anser att välfärdsbolagen ska få plocka ut skattepengar som vinst. Två procent  av de rödgröna väljarna tycker att vinst ska få plockas ut. Och, håll i hatten, 63 procent av de borgerliga väljarna anser att eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten.

Så om nu Socialdemokraterna landar i att man, som LO, ska verka för en non-profitprincip inom välfärden så behöver nog herr Andersson – som också råkar vara ordförande i ett stort utbildningsföretags rådgivande kommitté – inte oroa sig.

Daniel Swedin

Utbildningsminister Jan Björklund läxar upp landets kommuner. Nerskärningarna i skolan ska undvikas med prioriteringar, förklarar Björklund prompt för Svenska Dagbladet. Något ekonomiskt ansvar för skolan, vården och omsorgen i kommunerna tänker regeringen inte ta. Att försvara de skattesänkningar regeringen genomfört är tydligen viktigare.

Krisen kommer för övrigt snart att vara över, enligt Björklund. Han gör tvärsäkert bedömningen att den ”inte blir så långvarig” som 1990-tals krisen.

– Det behöver inte bli så stora effekter, förklarar folkpartiledaren kavat.

Kan någon berätta för Björklund att utanför Folkpartiet pågår den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Eller att var fjärde svensk industriarbetare sannolikt kommer att vara arbetslös efter sommaren och att vi just nu upplever en rekordstor negativ tillväxt.

Björklunds moralism lär ha lika liten effekt på panka kommunalpolitiker som den har på elevernas skolresultat.

Ingvar Persson