Arkiv för tagg stockholm

- Sida 1 av 3

Stockholm är som Berlin 1990

av Daniel Swedin

Vad är klass och vad spelar den för roll?

En titt på en karta över Stockholms tunnelbanenät kan faktiskt vara till hjälp om man vill formulera ett svar.

I dag berättar Dagens Nyheter om landstingets Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin.

På deras hemsida finns det bland annat uppgifter om stockholmarnas utbildning, inkomst, socialbidrag, arbetslöshet, sjukdomar, dödsorsaker, alkoholkonsumtion, rökning, fetma och hur många som har avstått från att gå till tandläkaren för att de inte har råd. Och följer man tunnelbanelinjerna ser man plötsligt ett mönster.

– Gröna linjen är tydligast, utbildningsnivån stiger och antalet ohälso­dagar sjunker när man åker från Hässelby in mot stan, och tvärtom på väg ut mot Farsta, säger Nils Larsson på centrumet till Dagens Nyheter.

I ett Stockholm som generellt blir allt rikare och allt friskare finns det en utveckling som pekar åt motsatt håll, särskilt om man studerar de stockholmska bostadsområden som ingick i den så kallade storstadssatsningen – Alby, Fittja, Hallunda-Norsborg, Jordbro, Flemingsberg, Vårby, Västra Skogås, Husby, Rinkeby, Rågsved, Skärholmen, Tensta, Fornhöjden, Geneta, Hovsjö och Ronna på 90- och 00-talen.

39 procent av barnen i Rinkeby-Kista lever i familjer som är ekonomiskt utsatta. I Täby är det 4 procent. Medellivslängden ökar för alla grupper i Stockholms län utom för lågutbildade kvinnor. En högutbildad Danderydsbo lever 18 år längre än en lågutbildad person i Vårby. Dubbelt så många kvinnor får hjärtinfarkt i Rinkeby som i Vaxholm. Sex procent av kvinnorna i storstadssatsningens områden får diabetes innan de fyller 50 år.

Klyftorna mellan stockholmarna är nu så vida att Bo Burström, enhetschefen Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, hävdar att det är lika illa som mellan väst och öst när Tyskland återförenades 1990.

Det här är klass, det här är vad det spelar för roll.

De bygger om ett garage – för 35 kronor i timmen

av Daniel Swedin

Vid tunnelbanehållplatsen i stockholmsförorten Råcksta ligger det ett kommunalt garage där pendlare parkerar sina bilar för att ta tåget vidare in till stan.

Just nu renoveras garaget och SVT:s lokalnyheter kan i dag berätta att de polska byggarbetarna som arbetar där bor på jobbet och tjänar 35 kronor i timmen.

På ett kommunalt garage, alltså. Kan det få gå till så?

Jo, det kan det.

Dagens byggbransch präglas av långa kedjor av underentreprenörer. Så när kommunala Stockholm Parkering har gett jobbet att renovera garaget till tyska Züblin så har tyskarna å sin sida lagt ut jobbet på ytterligare två underentreprenörer. Och de entreprenörerna har det kommunala bolaget inte haft någon koll på alls – och har heller inget ansvar.

I byggbranschen vet man att bolag att pressar kostnaderna för sitt arbete genom att anlita oseriösa underentreprenörer som dumpar löner – i Råcksta har arbetarna tjänat en femtedel av avtalsenlig lön – eller fuskar med skatten.

I årets avtalsrörelse drev fackförbundet Byggnads frågan om ett solidariskt ansvar vid användning av underentreprenörer – det vill säga att huvudentreprenören har ansvaret för att de underentreprenörer som finns på byggarbetsplatserna sköter sig och betalar ut avtalsenlig lön.

Liknande modeller finns redan i Norge och Tyskland, bland annat.

I våras beslutade arbetsgivarna och facket att tillsätta en arbetsgrupp som ska ta fram nya bestämmelser om solidariskt ansvar.

I februari lägger arbetsgruppen fram en skrivelse som ska innehålla förslag på hur man i kollektivavtalet kan reglera ansvaret för underentreprenörerna.

Skandalen i Råcksta visar att förslagen brådskar.

Financial Times om upploppens orsaker: marknadsexperimentet har gått för långt

av Daniel Swedin

Ibland blir man överraskad. I går var ett sådant ”ibland”. Den brittiska prestigetidningen Financial Times, som på ledarplats sällan framstår som en progressiv kraft, skriver om upploppen i Stockholm under rubriken ”The challenges of the Swedish model”.

Det är som sagt en överraskande – och intressant läsning. Det börjar redan vid nedyckaren, som kan få vilken mörkblå svensk ledarsida som helst att sätta i halsen: Stockholmupploppen handlar mer om ekonomi än om invandring.

Jag citerar lite:

As for the welfare state, it is almost 20 years since Sweden turned from being the Nordic country that took social democracy the furthest to the one that experimented most radically with market liberalisation. Swedes must consider whether the pendulum that swung too far in one direction may now be overcompensating in the other.

[…]

The challenge of integration is economic, not ethnic or even cultural. The streets of Husby and other Stockholm suburbs are filled with inhabitants for whom cultural diversity is a source of pride, not tension, and who are determined to succeed individually and prosper together.

The solutions must in part be of the workhorse policy-making variety. That includes better understanding and countering of the causes of Sweden’s slipping egalitarianism in terms both of income and of access to public services. The quality of schooling, for which the private sector and municipalities have been given responsibility, is especially vulnerable in the already most deprived areas. 

Jaha, så där kan man också skriva. Nu får Dagens Nyheters ledarsida ta och skälla ut Financial Times-skribenternas föräldrar.

Daniel Swedin

Stockholm har inga oljetorn

av Ingvar Persson

Style: "johan1"I går skickade handelsministern – hon heter Ewa Björling om det är någon som undrar – ut ett pressmeddelande. Där kunde vi läsa att Örebro är det län som ökat sin export mest förra året, och att huvuddelen av den svenska varuexporten kommer från storstäderna, speciellt från Stockholm.

Huvudstaden exporterar ensam 28 procent av alla varor märkta ”made in Sweden”.

exportlän2

 

 

 

 

 

 

 

 

– En bidragande orsak till att Stockholm svarar för 28 procent av vår varuexport beror bland annat på energivaror, sa handelsministern i en kommentar som kanske inte gnistrar av språklig klarhet men som nog i alla fall speglar hur ministern ser på vilka delar av landet som producerar vårt välstånd.

Jag kan bara inte riktigt begripa var alla dessa stockholmska ”energivaror” finns?

Enligt departementet sammanfattar kategorin ”stenkolsprodukter och raffinerade petroleumprodukter samt el, gas värme och kyla”. Och det står för nästan en tredjedel av Stockholms export till omvärlden.

Finns det någon – utom handelsministern – som har sett pumpande oljetorn, eller ens ett ordentligt kraftverk i Stockholm?

Inte det.

Nej för förklaringen till den stockholmska exportframgången är nog i verkligheten en helt annan. Statistiken är nämligen kopplad till den adress där företaget är registrerat, och följaktligen räknas också exporten där huvudkontoret finns.

Olof Faxander
Olof Faxander

 

När Olof Faxander beslutade flytta Sandviks huvudkontor, eftersom Sandviken inte är en plats värdig en direktör, blev alltså Stockholm storexportör av något av det finaste stål världen känner.

 

För Gävleborg blev det förstås tvärtom.

Talar vi om energi som faktiskt produceras i Sverige borde det ju mest handla om el, och den produceras förstås på platser som Harsprånget, Porjus och Forsmark. Men det är förstås inte där exporten registreras.

Evenemangsgatan i Solne
Evenemangsgatan i Solna

Det sker väl snarare här, på Evenemangsgatan i Solna. Det är i alla fall härifrån Vattenfall gör sina affärer.

Jag tycker det är bra att regeringskansliet visar intresse för den svenska exportindustrin. Det har inte alltid varit den bästa grenen för Reinfeldt eller hans ministrar. Och det är bra att handelsministern försöker beskriva landet som en summa av delar. Det är en förutsättning för en näringspolitik som tar tillvara på resurserna i det producerande Sverige.

Men då duger nog inte statistik som hävdar att direktörerna i några kvarter i Stockholms innerstad skapar det mesta av den svenska exporten.

Ingvar Persson

Vårdkapitalister fakturafifflar – Reinfeldt instagrammar

av Daniel Swedin

Att slarva med stockholmarnas pengar är oacceptabelt och måste tas på största allvar. Skattebetalarnas pengar ska gå till sjukvård och användas enligt reglerna och på ett ärligt sätt.

Så sa sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) när man 2010 tillsatte en expertgrupp för att förhindra fusk i privat vård. Då hade Ekot avslöjat stora brister i landstingens kontroller av privata vårdgivare och visat hur de kunde fuska till sig flera miljoner kronor i ersättning för behandlingar de aldrig utfört.

Enligt Ekots granskning betalade landstingen varje år ut cirka 4 miljarder kronor till privata läkare och sjukgymnaster för utförda behandlingar. Av dem kunde drygt 100 miljoner kronor ha betalats ut felaktigt. Det handlade om vårdgivare som medvetet eller omedvetet slår in falska behandlingar för att få ut pengar från landstingen.

Så vad har hänt?

I dag fick vi veta att Stureplans husläkarmottagning fakturerat Stockholms läns landsting för över 1 300 felaktiga besök, motsvarande cirka 600 000 kronor. I ett pressmeddelande skriver landstinget:

Vid en stor extern revision av Stureplans husläkarmottagning upptäcktes ett stort antal felfaktureringar.  Revisionen visar att mottagningen krävt högre ersättning av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen än vad mottagningen hade rätt till.  Husläkarmottagningen har krävt betalt av landstinget för läkarbesök som aldrig har ägt rum. Felfaktureringen pågick i flera år.

Man har nu polisanmält fifflet och hälso- och sjukvårdsförvaltningen kräver ekonomisk ersättning av vårdjätten Aleris AB som tog över husläkarmottagningen för knappt ett år sedan.

Vad har hänt med Filippa Reinfeldts expertgrupp? Har den fastnat på Instagram, måntro?

Daniel Swedin 

SL-cheferna borde skämmas

av Ingvar Persson

Just nu är det locket på från SL och högsta chefen Anders Lindström. En pressekreterare har skickats ut för att förklara att bolaget nu lärt sig att inte säga för mycket.

I morse undslapp sig dock kommunikationschefen en smula ånger.
”Jag är den första att beklaga att jag över huvudtaget tog ordet stöld i min mun” ska hon till TT.

Både SL och Arriva – det bolag som ansvarar för driften på Saltsjöbanan – har anledning att vara lite dämpade.

Inte nog med att säkerhetsbristerna på bolagens bana har orsakat en mycket allvarlig olycka, eller att en ung kvinna just nu ligger svårt skadad på sjukhus. En olycka som utan något slags försyn dessutom hade fått betydligt värre konsekvenser.

Det är inte svårt att tänka sig hur säkerhetsbristerna på Saltsjöbanan hade kunnat sluta med en massaker.

Det borde räcka för att få de ansvariga att känna sig lite ångerköpta.
Annat var det i tisdags. Då skyllde bolagens företrädare, tvärsäkert och utan reservationer, olyckan på den skadade kvinnan.

Inför svenska folket och hela världen pekades den 22-åriga städerskan genast ut för att medvetet och olovligen ha kört tåget genom stoppbommen på Saltsjöbadens station.

Nu säger åklagaren att det inte längre finns några misstankar mot kvinnan. Allt talar, enligt åklagaren, för att det hela varit en olycka som gjorts möjlig genom rader av säkerhetsbrister.

En arbetsplatsolycka av det mer spektakulära slaget, men långt ifrån unik.
Det betyder rimligen att cheferna på SL och Arriva bär ansvaret. Precis samma chefer som var så snabba att smutskastat den skadade kvinnan.
Det är inte bara skamligt, det borde vara brottsligt också.

Nu återstår att se vem åklagaren håller ansvarig för säkerhetsbristerna som gjorde att olyckan i tisdags kunde inträffa. Men redan nu är en sak klar. De chefer som valde att lägga ansvaret på den skadade städerskan borde skämmas.

Ingvar Persson

Förloraren Christer G Wennerholm

av Daniel Swedin

Det är inte ofta ett trafiklandstingsråd, inte ens ett stockholmskt, tillägnas sex uppslag i ett prestigemagasin med nationell spridning.
Men ibland händer det. I veckans nummer av nyhetsmagasinet Fokus får Christer G Wennerholm hela tolv sidor.

”För att vara en förlorare utstrålar Christer G Wennerholm förvånansvärt mycket energi, ett självförtroende som imponerar”. Så inleds texten och det är ingen smickrande bild av Wennerholm och hans fögderi som framträder.
Spårvagnskramaren, minglaren, den glade bloggaren. Allt finns med där. Men där finns också mannen som kört SL:s ekonomi i botten:

De politiskt tillsatta revisorerna berättar samstämmigt om en organisation, det vill säga SL där Christer G Wennerholm är styrelseordförande, som inte fungerar. Det är kostnader som uppstår på grund av dålig planering. Det är trygghetspaket som slukat miljoner men inte funnits i budget. Det är otydliga avtal som skrivs med entreprenörer eller tydliga avtal som SL inte ser till att de efterlevs.
[…]
Landstingsrevisorerna ger SL:s styrning och kontroll rött kort, kallar den »otillräcklig« och sämre betyg kan man inte få i en revisionsrapport. Så dåligt betyg får inte någon av landstingets övriga verksamheter.”
Gunilla Jerlinger, som leder landstingsrevisorernas arbete, berättar i Fokus om budgetar som spricker, bristen på strategi, obefintlig samordning och hur Wennerholm och den övriga SL-styrelsen ”plottrar sönder” och ”saknar kompetens.

Fokus reportage är nog inte en text Wennerholm och hans allianskollegor tänker ta sig an i helgen. Men för alla oss andra är det ett tragikomiskt läsmåste.

Daniel Swedin

Läs också:
SL:s ordförande minglar med Republikaner – missar trafikmöten
Var är Wennerholm?

Sida 1 av 3
almedalen annie lööf arbetslöshet centerpartiet dagens lista eu flyktingar fredrik reinfeldt kristdemokraterna moderaterna Robert Nyberg satir serie skola socialdemokraterna stockholm sverigedemokraterna Vilgot vilgot på arbetslinjen vinst i välfärden
  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB