När det kommer till kritik är vedertaget att vi inte sätter etiketter på varandra. Det är nästintill en självklarhet att man inte säger ”vad dum du är!” eller ”korkad”, ”tråkig” osv.

Det är däremot inte lika självklart åt andra hållet. Det är helt okey att sätta positiva etiketter på alla vi möter. Helst ska vi göra det både ofta och mycket och här har vi vår hjärna till hjälp. Det är nämligen en högst naturlig respons att vilja kategorisera vår verklighet för att enklare förstå den. Att vi då sätter stämplar på varandra är inte så konstigt. Anna är duktig. Johan är trevlig. Jonna är lugn. Elsa är kreativ.

Problemet är bara att alla typer av etiketter påverkar oss negativt. Oavsett om etiketten
är positiv eller negativ så kommer vi att känna en press att leva upp eller ner till den. Om vi alltid får höra att vi är duktiga när vi gör bra – vad är vi då när vi gör dåligt? Dåliga? Dumma? Misslyckade?

Jag träffade Emma som berättade för mig om hur hennes etiketter var så tunga att bära att hon isolerat sig mer och mer för att slippa pressen hon kände att leva upp till dem. Hon var ”alltid så snygg”, ”kreativ” och ”perfekt”.

Etiketten ”alltid så snygg” medförde att Emma aldrig gick utanför dörren utan sin fulla makeup- och hårrutin. En rutin som innefattade en noggrann sminkning på nån timme, lockande av hår som tog ytterligare en timme och förutom tiden kostade henne massor av pengar i form av produkter. Etiketten ”kreativ” hade hon fått flera gånger då hon googlat pyssliga inredningsdetaljer som hon kopierat steg för steg på nätet. När hon sedan lade upp resultatet på facebook blev hon översvallad av ”duktiga du! Åh, vad du är kreativ”. Därefter kände hon sig tvungen att titt som tätt hitta på pyssliga inredningsdetaljer i hemmet för att bibehålla bilden av sig som kreativ – för det var ju en etikett som smickrade henne. Etiketten ”perfekt” innebar att hennes hem var tvunget att vara perfekt städat, inrett och piffat. Så varje gång hon skulle ha gäster var hon tvungen att städa i flera timmar innan. Baka och piffa – allt för att leva upp till perfektstämpeln. Problemet var bara att Emma, precis som alla andra, hade ett heltidsjobb och en familj att sköta vid sidan av allt detta. När Emma kom till mig var hon så sönderstressad tack vare sina etiketter, att hon var på väg att gå in i väggen.

Problemet med etiketterna är att de är grovt generaliserande. En etikett kommer oftast i ”ÄR”-form. Du ÄR duktig, rolig, smart osv. Och om man lyssnar på hur svenska språket är uppbyggt så kommer man snart att märka att vi etiketterar varandra hela tiden.

Etiketter är aldrig bra, varken de positiva eller de negativa. Vi kommer nämligen att behöva leva upp och ner till dem båda. Det är etiketterna som ser till att vi gör saker för att imponera på andra, istället för att vi tycker att det är roligt. Och en etikett kan förvandla vårt största intresse till ett krav.

Se bara till dig själv. Har du någon gång gjort något bara för att du tyckte det var roligt och sedan fått beröm i form av etiketter? Tyckte du uppgiften var lika rolig efteråt? Gjorde du samma sak igen bara för att få samma positiva beröm och etikett? Gick det kanske till och med så långt att du glömde att du en gång tyckte det var roligt och bara fortsatte för att du ville behålla din etikett?  Kanske sätter du till och med etiketter på sig själv?

”Men beröm är ju så viktigt!” JA!

Att beröm är viktigt kan alla skriva under på. Vi kan alla berömma varandra både oftare och mer. Kollega på jobbet, dottern hemma, kompisen – beröm på!

Syftet med allt beröm är att lyfta och uppmuntra varandra, vilket både är vackert och viktigt. Men vad många inte vet, är att beröm också kan skada både motivation och självbild. Vi är så inriktade på att beröm är viktigt, att vi missat att HUR vi ger beröm är av allra största vikt.

Gör du fel idag? Förmodligen.

I studier där forskarna gett olika typer av beröm till deltagarna, har man sett att beröm både kan lyfta och sänka självbild och motivation. HUR berömmet ges är alltså av största vikt.

Det vi vet idag är att beröm för person (ÄR-beröm, eg. Du är duktig, rolig, smart) känns bra i stunden, men skadar både motivation och självbilden långsiktigt. Då är beröm för vårt beteende (GÖR-beröm, eg. Du gjorde detta riktigt bra!) mycket mer effektivt. Det ger nämligen en go känsla både i stunden och framåt.

Den stora skillnaden ligger i att GÖR-berömmet uppmuntrar sådant vi kan göra igen och som vi själva kan påverka. Exempelvis ett envist försök, en ihållighet, det modiga i att våga testa. ÄR-berömmet pekar bara på prestationen och slutresultatet – den färdiga produkten och säger därmed indirekt att det bara är resultat och prestation som spelar roll om man vill få uppmuntran – inte vägen dit.

Så VÅGA VÄGRA ETIKETTER i fortsättningen och beröm vad folk gör istället – inklusive dig själv!

”Du skrev ett riktigt bra inlägg, Tina”
”Wow! När du berättar din historia med sådant engagemang blir jag superengagerad, Tack!”

Testa!

Lycka till!
Tina Löfström