När mina barn kom till Sverige för första gången i vintras,
tvångsmatades dom med nya intryck.
Skoterkörning, hundspann, snö, skridskor och bilkörning på frusen is –
ja, vi hann till och med att åka till Åland med Birka Paradise.
Men vet ni vad min son minst bäst av resan?
Tvättstugan.
Han var helt fascinerad av svenska tvättstugor!
Jag försökte förklara för honom hur den svenska tvättkulturen funkar
och han var oförstående och full av frågor:
Respekteras verkligen tvättiderna?
Är det ingen som snor kläder?
Är det ingen som stjäl maskinerna?
Inte ens reservdelar??
Om man bokar tvättid med blyertspenna,
hur kommer det sig att ingen suddar ut och skriver dit sitt eget namn?
Han gick nere i källaren, mumlade och fnittrade:
- Hi, hi, tänk dig det här i Argentina…
Ja, i stora delar av världen är den kollektivistiska tvättformen en omöjlig utopi.
Men tvätt-kolchosen är inte fri från motsättningar och djupa konflikter.
Att dissekera tvättstugan och svenskars komplexa relation till den är ett
nödvändigt och ambitiöst projekt, som kommer hjälpa oss att förstå den
svenska mentaliteten, kartlägga den svenska arvsmassan.
Ett slags lokalt Hugo-projekt.
Att ingen seriös undersökning gjorts tidigare visar bara hur minerad marken är.
Men det tomrum som funnits i debatten börjar dock fyllas.
Nordiska museet inleder nämligen idag sin viktigaste utställning någonsin:
Tvättstugan. En svensk historia.
Redan ikväll rivstartar museet med en laddad föreläsning:
”Föredrag på temat Konflikthantering kl 18.30. Pris: 50 kr.
Konflikt om tvättider i flerfamiljshus är vanliga idag,
ibland blir det bråk och polisanmälan.
Eleonore Lind, medlare och konflikthanterare berättar om sina erfarenheter.
Hur de kan förebyggas och vilka mänskliga mekanismer som kan orsaka dem.”
Missa inte chansen att lära känna er bättre.
Jag själv har sedan länge förstått hur allt hänger samman:
Den svenska identiteten är som Gud.
Ingen har sett den, och många är tveksamma till att den överhuvudtaget existerar.
Men nu har jag äntligen hittat den. Mitt bland smutstvätten.
Visst är det nästan rörande att se sverigedemokraterna leta efter den svenska identiteten med slagruta?
Är det ute i skogen och i allemansrätten den finns?
Finns svenskheten gömd i neutralitetsprincipen?
Eller står den bland hyllorna på IKEA?
Måste vi backa ända till vikingatiden för att hitta den svenska kulturens Big-bang?
Nej då, ni kan sluta leta. Jag har hittat den.
Den röda tråden som binder samman två svenska hjärtan, oavsett klass, ålder eller kön.
Folksjälens oföränderliga kärna.
Den finns under oss. I källaren. I tvättstugan.
Där är svenskheten ren som apoteksprit, som en fjällbäck, som colombianskt kokain.
Låt mig förklara.
Häromdagen berättade min mamma, som bor i Uppsala, att en granne hade tagit hennes tvättid.
Mamma var mycket förvånad. Hon lämnade en lapp bredvid de upptagna maskinerna:
Jag trodde det var min tid.
Fem minuter senare ringde det på dörren. En bedrövad småbarnspappa stod utanför.
Ångesten lyste i hans ögon. Han hade tagit fel på tiden och skulle omedelbart tömma maskinerna.
- Nej då, jag kan ta din tid istället, sa min mamma.
Mannen bockade och bugade som en geisha. Men fem minuter senare var han tillbaka.
Han kunde inte släppa sitt övertramp. Han ville sona sitt brott.
Han erbjöd sig att själv tvätta mammas smutsiga kläder.
Otroligt, eller hur?
Men ni kanske skulle ha gjort samma sak?
Svenskar har ju en sjuk relation till sin tvättstuga.
Det finns inget som en svensk inte är beredd att göra för att hinna till sin tvättid.
Och stackars den som vågar bryta de oskrivna lagar som där råder!
Min kompis Carl-Magnus berättade förtjust att han blandat i frätande kaustiksoda i sitt tvättmedel,
efter att han märkt att någon granne snyltade.
Nä, tvättstugan är minerad mark. Vi har inget att avundas Mellanöstern.
Vi har våra egna Gazaremsor i källaren.
Tror ni att det är en slump att tvättstugan alltid byggs i anknytning till skyddsrummet?
Naturligtvis inte.
Det krävs mer än ett ryskt flygangrepp för att få en svensk att överge sin tvättid.
Ta mitt land, men ge fan i min tvätt! är resonemanget.
Men vad är det man försvarar? Varför har svenskarna byggt en skyttegrav just där?
En överdriven renlighet? Knappast, vi pratar ändå om ett folkslag som inte använder bidé.
Nä, i tvättstugan sammanfaller nämligen den svenska mentalitetens heliga treenighet:
Ordning, respekt och punktlighet.
Att passa en tvättid är därför en lojalitetshandling, svenskens kanske enda patriotiska gärning.
Det är viktigt att invandrarna snabbt får lära sig det.
Annars finns det risk att det börjar svetsas hakkors i källaren.
Tänk på den här svenske patrioten som rusat från jobbet, kört för fort,
kanske lämnat en blodig cyklist på gatan (det vore intressant att se sambanden mellan
trafikolyckorna och en tajt tvättid att passa), allt för att komma i tid.
Andfådd och svettig, rusar personen ner till tvättstugan, bara för att upptäcka att
det i maskinen ligger en färgglad kimono.
Plötsligt har den trevlige japanske ingenjören i lägenheten under blivit en jävla snedögd riskokare.
Ja, svenskar gör vad som helst för att passa tiden.
Men det finns ett undantag.
Ett tillfälle då svenskar lägger på en medelhavsmentalitet och klockorna verkar stå stilla.
Då inget är så viktigt att det inte kan vänta till imorgon.
-Hörru Jörgen, familjen Mohamed har väntat i två år på sitt asylbesked. Borde vi inte ta tag i det snart?
- Vad är det med dig, Karin, ser du inte att jag sitter och fikar? Vi fixar det imorgon.
Har vi en sjuk relation till tvättstugan? Själv tycker jag att den är jävligt sund. Det vore väl sjukare att sno kläder, tvättmaskiner eller delar av tvättmaskiner måste jag säga. I Sverige har man tider att passa så då kan man behöva tvätta när man bestämt att man ska göra det, det är inte som att jag kan komma till min chef och säga ”get over att jag är 5 timmar sen, Martin Ezpeleta tycker att svennar har sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuka relationer till tvättstugor och tvättider så jag måste skärpa till mig lite på den fronten nu”. Nej, må lössen av tusen kameler hemsöka könsorganet på den som drar över på tvätt- eller torktiden när det är min tur.
Förövrigt har det väl INGET med etniciteten på tvättidsöverträdaren att göra att man blir förbannad. Det är ju inte som att man säger ”jahaaa var det Svensson i 3:an som snott min tvättid, men dåså” Då gör det ju inget!” Men men… som man känner sig själv känner man andra… tror man.
Lyyyyysande! Episkt! Hysteriskt roligt!
Återigen en klockren observation av det svenska samhället!! Kan verkligen se din son förundras över denna förunderliga lokal!Jag bor i studentboende i Uppsala, och i vår tvåttstuga finns inga tvättider att boka utan det är istället ‘Survival of the Fittest’ som gäller. Finns heller inga tider då man inte får tvätta, så har hänt några gånger faktiskt att jag hemkommen på fyllan gått ner mitt i natten och då har kunnat använda så många jag vill av de sex st maskinerna som finns. En observation jag själv har gjort från de lappar som då och då sätts upp är att de ofta handlar om försvunna plagg, och då inte vilka som helst. Skulle säga att 9/10 gånger är det någon tjej som gärna vill ha tillbaka sina försvunna par trosor. Vet inte vilket som är mest logiskt och troligt; att ett par urtvättade små bomullsstring lätt klamrar sig kvar i någon av maskinerna och smyger sig in bland någon annans tvätt, eller att det finns en eller flera perversa manliga studenter med en tros-fetisch.Läser dessutom just nu freds- och konfliktkunskap så hade väldigt gärna gått på den här föreläsningen om jag hade haft tid. Mellanösternkonflikten är rena sandlådeleken i jämförelse med att försöka medla och lösa striden mellan Lotta, 46 och Stefan, 37 om vem som egentligen har rätt i en tvättstugetvist. Om det nu egentligen är så viktigt…
Anledningen till att det finns så många Mellanösternexperter är fömodligen att de skolas i tvättstugan – de utvecklar en speciell know how och empatisk förmåga. Synd att du missade föreläsningen. Du blir aldrig en bra fredsmäklare.
*Asgarvar*
Ha ha ha!En helt underbar analys av det svenska ”mindet”.Det är alltid lika fascinerande med historier om tvättstugor och tider i tvättstugan.När järnvägen introducerades i Sverige så var det ett jävla liv på folk ute i stugorna.Tåget skulle skrämma folk och boskap från vettet, sa man.Dessutom så låg ju rälsen ute även på nätterna – och då förstod ju alla att någon skulle passa på att stjäla den fina blanka rälsen.Det har inte hänt så mycket med folks ”mind” sedan dess.Ha det fint!/Sören
”Nä, tvättstugan är minerad mark. Vi har inget att avundas Mellanöstern. Vi har våra egna Gazaremsor i källaren. ” – HAHAHA!Har du nånsin funderat på att bli stå upp-komiker? Tror du hade slagit igenom något enormt.
Tack så jättemycket, men nej – tanken har aldrig slagit mig. Och tro mig: du vill inte se mig som ståupp-komiker. Dessutom har jag scenskräck – bara att svara dig gör mig svettig.
Underbart! Lysande!Väcker gamla minnen till liv av ”la lavandería” i gamla Nyårsvägen, Hägersten på 80-talet. Ett av de första intrycken när man sen flyttade till Chile som 10-åring var att alla hade tvättmaskin hemma, nu även oss ”Men varför det då? Är det nödvändigt? Finns det inga tvättstugor i Chile? ” Föräldrarna bara log, det var mycket som skulle bli annorlunda.Suerte!
Sjuk relation till tvättstugan? Hur menar du nu?!
Läs Matildas kommentar här i bloggen, så kanske du förstår.
tvättstugan är inte unik för sverige. vi har dem här i mitt land också. men vi brukar rätt sällan göra dem till gazaremsor. *det* tycks vara typiskt svenskt!
Tsss… störtlöjligt. Du gör helt felaktiga jämförelser här, om jag får säga.
Håller med Anders E – episkt.Och det säger jag inte *enbart* eftersom jag känner mig träffad…
Fantastiskt!Underbart helt enkelt.En ren njutning.=)
Haha! Klockrent.Vår venezulianska vän som hälsade på oss i Sverige var helt faschinerad över att vi bodde i trähus och att trädgårdarna inte var inhängnade! – Vi har ju lås på dörren liksom…- Men….man kan ju såga igenom väggen! Glömmer ofta att Sverige är en skyddad verkstad. Har själv varit i Argentina flera gånger och bodde där förra hösten! Jätterolig och bra blogg. Kommer börja följa!
Jag har skrattat så många gånger åt anekdoten med din venezolanske vän!Såga sig igenom träväggen är så… ulands-sunt förnuft!
Och så dessa idioter som AldriG tar bort luddet från torktumlar-filtret? – hur svårt är det egentligen? *ler*Ärligt talat så tycker jag att det är ganska sunda värden – ordning, respekt – hela vårt system i Sverige bygger ju på att människor är ärliga. Hade mer människor varit ärliga hade t.ex. socialen sluppit att vara kontrollant-poliser och kunnat göra det jobb de är anställda för att göra = se till att folk kommer ut i arbetslivet igen.Fy sjutton för att bo i ett land eller i en förort eller för den delen i en by där missfoster stjäl allt som inte är fastkedjat.
Ja svenskarna och deras otvättade bykar är nog svenskhetens innersta kärna. Blott Sverige svenska tvättstugor har.Tack och bock för en trevligsmilbandsträning.:O)
Haha. Hysteriskt bra humor! Av med hatten till dig.
Underbart inlägg
Håller med om att vår relation till tvättstugan är udda, Blev själv helt stäld när en familj med engelska turister erbjöd mig pengar för att få ”hyra” min tvättid. ”va kan man göra så” var min första tanke. men som satg tack för detta innlägg 
Martin, synd det =/ aja, då får vi väl fortsätta läsa din blogg antar jag
Men Martin, du har ju missuppfattat alltihop! Tvättstugementaliteten är den svenska identitetens antitetiska biverkan (dvs motsats och säkerhetsventil). Det är det enda sammanhang där vi får vara öppet aggressiva, oförstående, hämndlysta, passionerade och uttalat egoistiska, samt sätta hårt mot hårt. Överallt annars ska vi vara (eller åtminstone låtsas vara) snälla. DET är den svenska identitetens kärna.
Helt klockren beskrivning av Svensson-fenomenet. Inte helt oväntat kan man sen läsa en del kommentarer som inte riktigt såg mellan raderna vilket iof är rätt typiskt Svenskt det med. Jag tror att man nästan måste ha flyttat från Sverige för att få perspektiv och se hur Sverige och det typiskt svenska uppfattas utifrån. Vet inte, men det krävdes ialla fall emigrering för att jag skulle se landet och alla våra inprogrammerade sedvänjor ur en annan synvinkel. Somligt är bra och somligt saknar jag inte det minsta. Tvättstugorna är en sak jag definitivt inte saknar för även om många lärt sig samsas så finns det nästan alltid nån skitgris som inte kan hålla tiderna, som snor andras tvättider, som tvättar behåar med stålbåge som åker ur och pajjar maskinerna för alla andra som inte kan tvätta då tills nån fixat maskinen osv osv i all oändlighet.Bra skrivet hur som helst, tack för det.Ha en fin fortsättning på helgen
Tänk att jag är likadant fast jag är inte är född i Sverige.Jag bara ler……mycket bra skrivet!
Det roligaste är väl att folk lämnar arga och ofta anonyma lappar i tvättstugan. I Sverige är vi konfrontationsrädda och det är inte fint att vara öppet arg. Men vi har mycket undertryckta känslor så tvättstugan är ett sätt att få utlopp för det. I alla andra sammanhang förväntas vi svenskar vara så jäkla diplomatiska och harmoniska men fanimej stjäl du min tvättid skär jag ballarna av dig!
haha så jävla bra skrivet, sitter fortfarande med mugiporna upp över öronen och dessutom läst alla kommentarer
mer sånna hära inlägg vore guldvärt
Helt fantastiskt blogginlägg!
Vi är inte så olika. Frågar du SS-tanten som hårdkollar tvättschemat så skulle hon antagligen kunna tänka sig sharialagar i tvättstugan. Med de blickarna hon ger skulle det nog mäta upp till minst tio piskrapp för kvarlämnade luddet. Nej, tacka vet jag studenternas tvättstugor där var alla so wasted/hangover att det rådde fullständig harmoni i kaoset.En obligatorisk nubbe innan tvätt kanske?
Haha.. riktigt bra… Har alltid sagt att om jag någon gång skulle bli seriemördare så skulle jag välja offer från dem som inte tar nort ludd från torktummlaren =) hehe
Hehe!Kaustiksoda i tvättmedlet…
Variant på ihåliga vedträn med svartkrut i.
Hahahah BRORSAN!!!!!Jag måste säga att jag dog av skratt av vad din son sagt. Hälsa honom att tvätt stuge traditionen fungerar bra i svenska områden. Här ute i förorten får man typ sitta och passa sin tvätt om den inte ska bli snodd. Nej men skämt åsido det händer emellan åt men jag klagar inte. Älskar förorten!!!!!!
Snalla, snalla Martin kan du skriva detta pa spanska ocksa? Jag dog av skratt och skulle vilja att min argentinske pojkvan fick lasa detta