Nu är jag i Mendoza.
Väntar på flyget till Córdoba.
Är totalt utmattad.
Har varit i Chile sen i lördags.
Sovit sju timmar allt som allt.
Sett så mycket förödelse.
Situationen i södra Chile är verkligen
dramatisk. Skrämmande.
Concepción är en laglös stad.
Jordbävningen har inte bara raserat byggnader,
utan även moralen.
Död hund och en man som letar efter något ätbart i plundringens kölvatten.
Det pågick plundringar hela tiden,
mitt framför näsan på polisen som inte kunde
göra något för att stoppa det.
Jag var själv med om en plundring. Gick med in.
Och fick springa för livet när de upptäckte
att jag filmade. Lägger upp filmen sen.
På gatorna gick folk som zombies,
fanns inget arbetet att gå till,
inga skyltfönster att roa ögonen med.
Folk verkade i chock. Förundrade.
Bestörta. Lamslagna. Vad hände? Och vad händer nu?
Många gick med kundvagnar, för att fylla
dem med vad de än kunde tänkas hitta.
Hungriga människor trängdes framför silon,
som brakat samman. Vete hade runnit ut på
gatan och i hungriga ögon glimmade den
som guld.
Men militären föste bort dem.
Det fanns ingen el, inget bränsle,
inget vatten eller mat att handla.
Jag åt inget på två dagar, inte för att jag inte ville,
utan för att jag inte fick tag på det.
Jag skojar inte. Jag fick inte tag på mat.
Affärerna var stängda eller plundrade.
Jag hade en vattenflaska, jag fick den av en chilenare
vid första bensinstoppet under resan.
- Du kommer behöva den, sa mannen.
Jag tyckte han överdrev, men tog emot den.
Tur, det var enda dricksvattnet jag fick tag på.
Jag har hört att Ekots Lars Palmgren
försökt relativisera dramatiken.
Att det inte är så farligt.
Lars Palmgren har inte varit där.
Han har varit på väg hela tiden.
Vad gör han? Cyklar han dit?
Hursomhelst, borde han se över sina källor.
Folk är livrädda. Borgmästare gråter
i radio, beväpnade grannar ordnar egna
försvarsbrigader. Beväpnade med järnrör,
gevär och knivar ska de försvara sig mot
horder med människor som plundrar överallt.
Mina få sovtimmar var i bilen,
fanns ingentans att ta in.
Polisen väckte mig.
Sa att det var farligt att sova i bilen.
Jag åkte vidare. Till Consitución.
Trodde inte det kunde bli värre. Hade fel.
Stora delar av staden är raserad.
Först jordbävning, sen tsunami. Döda fiskar en kilometer från havet.
Salt vatten överallt.
På gator och i ögonen.
En tygelefant i ruinerna
Där dog en svensk. Jag gick in i huset.
I rummet där han låg. Där taket föll samman.
Huset där svensken dog. Räddningsstyrkor ska in och söka efter fler kroppar.
Rummet där det inträffade.
Kropparna låg i en gymnastiksal.
Jag såg de svarta liksäckarna. 44.
Några var barn. Märkte det när de små,
vita kistorna anlände.
Likbilen väntar. De avlöste varandra.
Kropparna måste lämnas över till anhöriga med en gång,
begravning ska så snart som möjligt.
Det var bråttom. Snart skulle mörkret komma
och det fanns ingen el. Varken för att lysa upp
eller kyla ner kropparna. Det luktade illa,
alla arbetade med munskydd.
Utanför hade militären satt upp en lista
med alla döda.
Människor skrek. Bockade av.
En granne. En vän. En make.
Gråtande människor. Överallt.
Någon svimmar. Det blir bara en anekdot.
En i mängden.
De bär iväg sina döda.
Inga vackra ord. Inga blommor.
Så mycket sorg. Så mycket sorg.
Men mitt i kaoset finns knappt plats för tröst.
Nästa!
Finns inga kommunikationer.
Jag fick skriva mina artiklar med sms,
det enda sättet att kommunicera.
Kunde inte ladda mobilen.
Så jag satte på den för att skriva sms,
sen stängde jag av den.
I Constitución börjar batteriet blinka.
Och jag har så mycket kvar att säga!
Miltären bad mig om hjälp för att lokalisera
svenska ambassadören i Santiago.
Jag överväger.
Skicka mer text till Aftonbladet,
eller hjälpa myndigheterna.
Jag slipper välja, de får tag på ambassadören.
Något måste hämta den döde svenskens kropp.
Det är bråttom.
Det finns ingenstans att bevara den.
Träffar Walton. Vän till svensken.
De satt och spelade gitarr och sjöng till två på natten.
I natt jag drömde. Bland annat.
- Han verkade så lycklig, säger Walton och börjar gråta.
Efter skalvet sprang Walton till svenskens rum.
Hoppades. Förgäves.
När han såg att taket rasat in förstod han att
bara ett mirakel kunnat rädda svensken.
Det inträffade inte. De gör sällan det.
Walton har en keps på huvudet.
Den enda av svenskens ägodelar han kunde rädda
från stenmassorna.
- Jag kommer behålla den ifall hans barn någon gång vill ha den,
säger han och rättar till kepsen.
Klockan nio kommer mörkret.
Constitución förvandlas till en spökstad.
Full med tysta vålnader som irrar omkring
i ruinerna av sitt tidigare liv.
Det liv som är över, trots att de överlevt.
Inget blir som förut.
De kommer bygga upp staden igen.
Jag vet det. De vet det.
Trots att det verkar omöjligt.
Men inget blir som förut.
Jag börjar åka mot Santiago igen.
Har nio timmars bilfärd framför mig.
Är så trött. Så överjävla trött.
Och hungrig. Helvete vad hungrig jag är!
Dricker min sista klunk vatten. Röker en cigg.
Mobilen är på väg att dö. När jag kommer till Santiago
är klockan fem på morgonen.
Jag har 40 spänn i fickan, mobilen har slutligen dött
och bensinlampan lyser hotfullt rött.
Det har gått två dygn.
Men jag känner mig så mycket äldre.
Två dygn. Och tusen nätter.
ryser när jag läser detta….
Vilken maratonresa Ezpeleta..!! Hoppas du översätter bloggen och få det publiceras på castellano i så att chilenare får läsa den. Tack…!!
Du skriver verkligen in detta under skinnet på en.. Lika fruktansvärt som ofattbart.
Det är fruktansvärt och hemsk det som händer där borta, man måste vara där för att förstå hur det är… jag gråter.
Den här texten är vedervärdigt vacker. Det är fruktansvärt det du skriver om, men sättet du beskriver det på är nästintill poetiskt. Människor som du behövs för att kunna spegla en värld som många andra aldrig har en chans att få uppleva. Tack. Tack för läsning som berör. Tack för att din blogg betyder någonting. Tack. Tack för att du är du.
den bästa redovsiningen direkt från på plats . Man får en rå , naken , våldsam känsla när man läser om din upplevelse. Och en extra värde när du kom i kontakt med ”Svenskens ” vän som lyfter lite i värde , som gör att man får veta lite mer än att han bara har dött.
Fint skrivet. Så sorligt, så sorligt. En av mina bästa polare har all sin släkt i Constitución, och de förlorade ALLT. Jag tillbringade en glad sommar där för flera år sen i deras vackra tysk-stilade trävilla intill floden, nu finns den inte längre. De klarade sig helskinnade tack och lov, andra slapp ju inte undan. Kul att äntligen träffas i verkliga livet, men fan att det kunde ha hänt under mer lyckliga omständigheter. Lycka till!
Så starkt skrivet! Du ger oss den verklighet vi inte vill låtsas att den finns.
Tack Martin tack!
Min kille har inte fått tag på sin mamma i Chile, men det beror bara på att hon saknar telefon och är för gammal för internet. Hans kusin bor i Concepción och berättade i ett kort mail att han mår bra men har skaffat vapen för att skydda sig. När man ser dina bilder och läser om dem förstår man vidden av det hela. Skalvet var så starkt att det påverkade jordens rotation pga. förskjutningar i jordens massa läste jag idag, men bilden av mannen med den döde killens keps gör att det hela ”kommer närmare”.
Det här var så starkt! Jag önskar att alla hade haft intresse nog att läsa det här. Svensk media ger den här katastrofen minimalt utrymme. Folk varken talar eller bryr sig om det. Avskyvärt med tanke på hur många svensk/chilenare det faktiskt finns, i Chile, och i Sverige. Det är en oehört frustrerande känsla.
Siempre mostrando lo peor, deberian mostrar los cientos de voluntarios que en estos momentos estan ayudando a los que mas lo necesitan….! en vez de mostrar una decena de flaytes saqueando….! ponte las pilas Martin Ezpeleta y muestra lo bueno de nuestra raza….!
Alla ni som söker folk i Chile kan gå in på den här sajten, där mottas även donationer till hjälp.http://www.google.com/relief/chileearthquake/Jag bor i Santiago och har haft tur att nå folk i telefon, om ni vill kan jag försöka, skicka mig era vänners och släktingars kontaktinformation till sebastian.paez.v@gmail.com
ännu mer bilder…Boston.com via SebastianPaez via Facebook….http://www.boston.com/bigpicture/2010/03/chile_three_days_later.html
Jag kan inte nog tacka før det hær. Du skriver fantastiskt bra, och din blogg betyder nåt!Tack før att du har upplyst mig, øppnat mina øgon och på så vis kommit ett steg længre i att førstå vad som faktiskt hænder dær borta.Det ær så lætt att bara slå ifrån dig før att man inte ”ser/upplever” det. Det ær fruktansvært.Tack æn en gång!
Din resa i jordbävningens Chile super viktigt, det är hemskt, finner inga ord i kaoset… Många människor har förlorat allt, det kan vi som bor i Sverige aldrig fatta! Det underbara med Chilenare är att vi tappar aldrig hoppet! Många bygger ett nytt Chile redan idag, igen. Både män och kvinnor bygger hus nu, för hösten har kommit till Concepcion och det börja blir mycket kallt nära havet! ! Min sorg går till alla dem människor som förlorat sina nära och kära! Vi hade ett Minnesstund för alla offer i Chile i tisdags den 2: mars kl.18:00 på Sergels torg och Monica Sahlin gjorde ett fint tal! FUERZA CHILE LINDO! CHILE STAY STRONG! HÅLL UT CHILE!
Tack den var så fin. Bra skrivet. Tack
Min bror är gift med en Chilenska. Hon har två barn sedan tidigare. Deras pappor är Chilenare. Hela familjen har varit lamslagen av oro för all familj och vänner i Chile. Tack och lov har de nu fått tag på alla och alla mår bra.Det är fruktansvärda bilder man ser därifrån. Människorna där är verkligen desperata.Självklart ska man göra vad man kan för att hjälpa till, men vi får inte glömma att Haiti fortfarande behöver oss. De har visserligen fått hjälp redan, men mycket återstår.
vad starkt av dig att beskriva hur det är att leva bland allt kaos, bra skirvet! Men som du såg allt va så negativ men så finns det positiva sidan med bland allt kaos i chile och får hoppas att du beskriver hur vi chilenare hjälps åt varandra för att överleva och för att bygga upp vårt land på nytt och bättre, för vi ger inte upp;) vår tjärna kommer aldrig slåkna för en jordskalv eller stunami eller för diktatur igen!!! Lycka till…..Fuerza chile que viva chile!!!! : karina Navarrete (stad Göteborg)
Jag har inte referensramar nog för att greppa vidden av vad som hänt. Det är uppenbart att det man inte sett med egna ögon är något man inte kan förstå. Vad jag däremot vill säga är att antingen är du väldigt väldigt modig eller dumdristig eller både ock som åker dit för att göra repotage utan att till synes tänka efter vilka konsekvenserna kan vara för dig själv. Oavsett vilket så är det väl precis så som en riktig journalist agerar, och för det ska du ha massor med credz.
Gracias, tack för att du delar med dig. För att du tar dig tid och har modet att återuppleva detta igen genom dina ord, måste ha varit svårt, fruktansvärt. Jag beundrar ditt engagemang…fantastiskt…Jag avslutar precis som jag började, tack för att du delar med dig.
jag vill hjälpa alla fattiga men jag är själv fattig student,kan man skänska gamla kläder nånstans? jag är också chilenare och är jätteldesen sånt hände men det kan ha hänt var som helst,rip haiti chile uganda people som dog under jordbävning 2010
och dom 4 japaner som dog av en stor våg.
Hej Martin jag hoppas du avslutar din trista upplevelse,det har varit jätte jobbig ,men Chile är en stark Nation,Solidarisk mot sina landsmen och framför allt en stolt land,de som plundrade lämnade tillbaka vad de tog,varför? ingen som vet ,kan det vara Samveten,rädsla för repressalier?…men i vilken falls som helst ,vi kommer att resa oss ,som alltid ,för att vi är Chile och Chile ”NO SE RINDE ” VIVA CHILE!.TELETON META 15.000.000.000 COMPUTO 30.212.775.555 Grande mi Chile !!!!
Mycket intressant läsning! ¡Fuerza Chile!
Visst är det kaos här och har varit. Vi har blivit ordentligt rädda, men chilenos har samlat ihop sig och håller på bygga upp sitt land redan. Och dem har bråttom, för vintern är på väg hit och alla människor behöver ett tak över huvudet. Men det har varit fantastiskt att se hur dem har hjälpt varan. Stora insamlingar på Teleton, som det heter Chile ayuda Chile. Dem kommer igen, dem starkt folk…
Bra skrivet tycker ja faktiskt
ola willianm como esta ase mucho que no sabemos nada de ti quiero si tu puedes mandarme algo del los repotaje que han hecho saludo de todo y para toda tu familia deisy