34 år. Journalist. Bosatt i Argentina sedan 14 år tillbaka. Är i Sverige över somrarna. Har två barn i Argentina och flickvän i Sverige. Går ner i spagat för att kunna ha en fot i varje land. Om det och mycket annat ska den här bloggen handla om.
Jag behöver er hjälp
Hej på er, kära läsare.
Det här är ett litet annorlunda inlägg.
Känns lite obekvämt att skriva det, fast det inte borde det.
Inlägget är publicerat i Inlägget har 18 kommentarer
Martin ett konto nummer tack, så kommer det att dimpa ner ett bidrag.
Hur går man tillväga för att hjälpa till med att skicka en summa?
Självklart så hjälper jag till. Utan tvekan. /K
Jag tyckte synd om mig själv för att jag blivit arbetslös, och för att mina barn strular. Men när jag läste ditt inlägg slutade jag tycka synd om mig själv. Jag tipsar om ditt inlägg på min blogg och på Facebook. Stort lycka till!
Jag vill gärna hjälpa till men hur ska jag göra då?
Ett kontonummer så ska väl Rostia få gas för en eller ett par månader av mig…
Jag har avrit trogen läsare av denna blogg sedan något år tillbaka, men jag vet inte hur jag ska reagera på ditt blogginlägg om ditt hembiträde Rosita. Är inläggetett uttryck för bondfångeri eller ren okunskap?Så vitt jag vet så har även hembiträde tillgång till ”obra social” i Argentina sedan några år tillbaka. Du kanske inte känner till att det är du som arbetsgivare som är skyldig att göra samtliga formella ärenden så att Rosita får tillgång till ”obra social”? Eller är det kanske så att du betalar svart så att du slipper stångas med den argentinska byråkratin?/Undrande bloggläsarePinsamt när du hyllar Kirchners att du bortser från en av deras viktigaste reformer…
Martin har du kvar samma konto nr. ?Är det möjligt att du kan öppna ett separat konto till Rosita?Jag vill så gärna sätta in en slant men nu har jag minus 49 kr. på kontot. Den 15 april får jag lön, då kan jag sätta in ett litet bidrag från en städerska till en annan.
Tack så mycket för ert intresse och engagemang!Jag blir tårögd, har fått superfin respons. Ni som är intresserade av att hjälpa till, skriv till mig: martinhezpeleta@hotmail.comeller lägg till mig på Facebook, så får ni kontonummer (Ja, Mari, det är samma).Tack igen!M
Om Rosita inte har ett eget konto -vore det inte en bra idé att du hjälper henne att öppna ett?Kanske finns det folk i Sverige (eller vänner till dig i Argentina) som skulle kunna tänka sig att överföra en 50 eller hundralapp i månaden till Rosita via autogiro?Istället för att ha ett fadderbarn eller betala in till Röda Korset som många gör varje månad.Även om du gör en insamling till Rosita nu så kommer ju stressen över nästa och nästa månad att finnas där för henne.Och om inte annat så för att Ivan Drago och säkert många med honom ska slippa undra om du sysslar med bondfångeri.Förlåt mig kompis om jag låter cynisk och misstänksam men i min verklighet är det lätt att man blir lite så.Jag tror inte att du har torskat på kola och har skulder till en leverantör som skickar hotfulla sms till dig och använder söta Rosita som ett sätt att skaffa pengar.Jag tror inte heller att hantverkaren (han poolkillen med spöktågstjejerna) är en maffiosi som hotar att hälla cement på dig om du inte ger honom en summa varje månad.Jag sitter själv i en situation där jag har någon annan ”utomstående persons” säkerhet och hälsa på mitt ansvar. Så jag tror att jag förstår lite hur du känner dig i din situation.Men jag tycker iaf att det vore en bra idé att öppna ett konto i Rositas namn.Tänk om du får ihop 50 pers som ger 50 kr var varje månad… Har man fast jobb eller CSN-bidrag för den delen så är 50 kr. som sagt inte mer än en stor stark eller en fika. Nåt som många säkert kan avstå för känslan att göra något betydelsefullt för nån som är värd det.
Någon klok snåljopp sa en gång: ”Man ska inte ge den hungrige en fisk utan lära henne att fiska”.Så visst kan du äska fram någon tusenlapp en gång på det här viset men vore det inte bättre att fixa en mer permanent försörjningskanal för Rosita?I vår värld har vi gott om resurser och gott om arbetskraft. Det det finns ont om är bra idéer och organisationsförmåga bara. Finns det några bra idéer till hur Rosita kan lyckas få en värdig och långvarig inkomst? Kanske finns det några entreprenörer med smarta idéer här bland bloggens läsare?Jag känner att jag behöver lite mer input för att komma på alternativa lösningar till tiggeri för Rosita. Vad har Rosita för talanger? Kan hon fler språk än spanska? Kan hon fotografera? Är hon bra på att berätta sagor? Känner hon till Cordoba väl? Är hon bra på att laga mat? Har hon datakörkort?Seriöst… ge oss lite mer data så kanske vi kan hjälpa till med en mer långsiktig lösning utöver 50-lappen också!ps.En tanke: om RUT avdraget kan skapa fler jobb och mindre klyftor i Sverige så borde väl ett 100% skattebefrielse av hushållsnära tjänster vara det perfekta sättet att skapa ett jämlikt samhälle i Argentina också. Det är sant för det har farbror Reinfeldt sagt och de flesta i Sverige tror på den logiken.
Martin skärp dig !!!Har du slagit huvudet i poolen eller?På vilket sätt har ni orättvist samhälle.Vore bra om du förklara detta..Rosita är värd varenda krona.Men det känns som du raljerar och andvänder Rosita för ett annat syfte.Kan det vara sjukreformen här i Sverige du försöker skriva om.Och om det är så var ditt inlägg J….gt lågt.
Rosita är över 60 år och lider av avancerad reumatism enligt inlägget ovan, och har enligt uppgift jobbat hela livet. Hon borde inte behöva jobba mer om någon rättvisa fanns i världen.Hon borde få vara pensionär. Som jag ser det av Martins inlägg är det viktigaste FÖRST att komma till bukt med de akuta problemen här: Rosita behöver känna att hon har pengar till mediciner så att inte det blir ett väldigt jobbigt stressmoment i hennes liv. Att få en grundtrygghet så i livet är ju A och O. Därefter kan man fundera på vad man kan göra för att hjälpa långsiktigt också, eller för att Rosita själv ska kunna hjälpa sig själv långsiktigt.Men det är sorgligt. Att en människa som jobbat hela livet inte när den blir äldre ändå kan få något tillbaka utan hamnar utanför – speciellt när det då också finns en sjukdom med i bilden. Det är något så fundamentalt fel i det hela.
Ehsan: jag hoppas du var ironisk
Mari: styckvist ironisk, styckvist seriös… du kan ju välja att tro det bästa om mig
Rositas situation är behjärtansvärd sedd som en individ som man råkar känna. Det är verkligen inget att skämta eller ironisera om och jag vill också hjälpa till både akut med 50-lappen och mer långsiktigt. Bara för att Rosita ”borde” kunna dra sig tillbaks som respekterad sjukpensionär i den bästa av alla världar betyder dock inte att hon kan göra det i den verklighet som råder och därför tycker jag att man kunde försöka skapa en mer långvarigt hållbar inkomst för henne.Tiggeri är per definition inte en långsiktig lösning för ett jämlikt samhälle. Det enda som funkar är- med tvång ta pengar från de rika och ge till de fattiga (skatter)- med kreativitet skapa nya resurser och effektivare användning av resurserna (entreprenörskap).Vid sidan om varje Rosita i Argentina står tusen andra som har det ännu värre. Hur många 50-lappar kan jag betala ut? Borde inte den som har råd att lägga 20.000kr på en handväska pröjsa fler 50-lappar?Hur kommer det sig att vi inte har lika många Rositas i Sverige?Svaret är enkelt… vi betalar höga skatter som gör att vi – kan ställa höga krav på våra styrande – att vi har råd att betala våra poliser och tjänstemän så bra att de inte behöver låta sig korrumperas- att vi kan hjälpa de fattigaste med sjukvård och pension- att vi kan ha bra utbildning, infrastruktur, säkerhet osvoch allt detta gör att vi kan vara duktiga, kreativa, modiga, framgångsrika människor som har råd att resa och leva flottare än 90% av alla andra människor och skapa mer resurser och värden i Sverige!Så när halva Sverige vill SÄNKA skatterna för att skapa mer välfärd så är det en väldigt irrationell handling i klass med att betala dyrt för att köpa kranvatten på flaska tycker jag. Det vision som sänkta skatter leder till är ett samhälle som Argentina där Rositornas öde hamnar på enskilda bloggares ansvar istället för en förutsägbar och stabil socialförsäkring.Ingen vill betala skatt… lika lite som att ingen tycker om att diska… men det är nödvändigt… och det är väldigt lockande att rösta på ”sluta diska partier”… fast förr eller senare får någon betala priset… t.ex. en själv eller ens familjemedlemmar om man har otur eller t.ex. en Rosita.
Frågan är ju: Vad går det att göra för en person i Sverige för en person i Argentina, annat än mer en insamling. Om nu personen i fråga inte är arbetsför.Det är ju tyvärr inte helt simpelt att ändra Argentinas skattesystem härifrån, även om det kanske skulle hjälpa många Rositor. Få företag att starta i Argentina som kan anställa folk som Rosita? Inte lätt. Få igång ett samarbete där personer kan anmäla färdigheter man har och andra kan köpa tjänster av dem? Möjligt – men inte stabilt inkomstmässigt. Genom Martins blogg och en förklaring av vad som hänt Rosita kanske hitta någon utbildad person som kan ställa upp och juridiskt kan hjälpa Rosita att få pengar hon ”ska” få och inte brottas mot ett enormt system? Kanske?
Ehsan: Tack för svaret. Såklart ligger det nåt i ditt resonemang men det lät så nyliberalt naivit att tänka sig att Rositas situation skulle vara ett resultat av brist på goda idéer på alternativa inkomstkällor och födkrokar.Och hur bra sagoberättare Rosita än må vara så har jag svårt att se vem som skulle betala henne för det. Skulle hon anställas av staden för att gå ut i lågstadieklasser och läsa sagor…barnbibliotek verkar ju inte heller vara samma institution som här i Sverige.Eller skulle en rik dam betala henne för att vara sago-nanny som i en Amerikansk må-bra film?Hur många tragedier finns det inte bakom varje lyckad American Dream och hur många krossade människoöden finns det inte bakom varje solskenshistoria om maskrosbarn som tar sig upp?Kreativitet är nog det minsta som fattas hos fattiga människor i fattiga länder.Martin förklarade det bäst själv i sin uppdatering! ; det där med fiskespön…Om du är samma Ehsan (tangodoktorn som jag minns från Martins gamla goda blogginlägg) så tycker jag att det är fint och värt mycket respekt att en högutbildad person som du står för att det är bra med höga skatter, och inte bara ser ner på folk som inte har lyckats lika bra i livet och tycker att de och deras barn får klara sig bäst de kan eftersom det svenska systemet ger alla en rimlig chans att lyckas.Själv hankar jag mig fram som diskare just nu så jag hade lugnt röstat på sluta-diska -partiet för jäklar vad med dineros jag skulle dra in om folk slutade diska och lämnade in sina pots and pans till mig
Den 15 april får jag min lön och då ska jag sätta in det lilla jag kan avvara till Rosita. Jag satte faktiskt in 400 förut (som Martin köpte tangoskor till sig själv för 
) men tyvärr har jag inte råd att sätta in lika mycket denna gång, även om jag skulle vilja. Men många bäckar små…!
Mari: 400 spänn till Martins tangoskor? Det var behjärtansvärt det också!
Jag tror att det finns resurser i världen. Titta bara på Svenska hollywoodfruar som köper diamanter till sin guldfisk. Det har liksom alltid i historien varit orättvist fördelad. Det beror dels på att vissa roffar åt sig (Kolonialism, imperialism, vårt banksystem, moderna storföretag) och dels på att vi fördelar resurserna som belöning för prestationer. Är du högutbildad får du högre lön. Har du en bra affärsidé får tjänar du mer pengar… annars inte.Detta är i linje med djungelns lag kan man säga. För att frångå det måste vi med tvång och kontroll få folk att göra annorlunda. Därför har vi regeringar och lagar och ett extremfall på detta blir kommunismen som förvisso funkar bra men som tar hårt på mångas själ och psyke.Den vetenskapliga forskning som finns säger att det viktigaste för att medborgarna ska känna sig lyckliga och nöjda i ett samhälle är att de har det ungefär lika bra som de andra i närheten (oavsett om alla har det ganska bra eller jättebra). I ett ojämlikt samhälle så mår ingen bra. Antingen har man för lite resurser och lider eller så har man mkt resurser men lider ändå för att man behöver vara rädd för sin säkerhet, för att inget funkar i ett samhälle där många är olyckliga och att alla med ett samvete berörs illa av andras misär.En politik vars vision är ett ojämlikt samhälle är för mig inte bara osympatisk utan också ovetenskaplig. Att högutbildade oftare röstar höger betyder absolut inte att det är den smarta politiken utan bara att också smarta människor är irrationella egoister… eller så har det mer att göra med banksaldot än med intelligenskvoten.En politik som jag tror på- tar hänsyn till hur människans psyke funkar (t.ex. att alla vinner på jämlikhet. Att frihet är nödvändig.)- skapar en överflöd av resurser genom kreativitet och långsiktig satsning istället för att minska resurserna (satsa på tåg och kollektivtrafik så att alla kan transportera sig billigt och bra istället för att höja bensinpriserna så att det blir en klassfråga med bil).Tyvärr är de flesta, både som politiker och väljare, fasta i sitt höger-vänster tänk istället för att komma på rationella lösningar. Höger och vänster är för mig två manifestationer av samma egosim: ”min, min, ge mig, ge mig”… och därför går det så långsamt…. idag kan vi vandra på Mars, ta bilder av andra sidan universum men vi har fortfarande hemlösa i Stockholm.Jag tror helt enkelt att man får plocka ut det som är bra ur varje politik och förkasta myterna som ofta är egoism in disguise. The American Dream är bra iom att det är härligt att det finns frihet att lyckas vilket saknas t.ex. på Kuba. Men det betyder inte att det ska råda djungelns lag för det (det är myten som de rika har smygbakat in i konceptet). Bästa sättet att lyckas med TAD är att ha gratis utbildning, gratis sjukvård och ett jämlikt samhälle där alla inte bara har friheten utan också resurserna att nå uppnå drömmen… vilket finns på Kuba men inte i USA. Två sidor av samma egoism som skjuter sig själva i foten.Nu blev det mycket politik här märker jag 