Jag saknar inte min ungdom.
Längtar absolut inte tillbaka till de ”lyckliga åren” -
när de nu förmodas börja och sluta.
Finns inget att längta till.
För 10 år sen var jag olycklig. För 20, var jag oskuld.
Låter det som en trevlig tidpunkt att repa skivan på?
Nä, jag är glad att jag gick vidare.
Det finns egentligen bara en sak jag saknar från den epoken.
Tidlösheten. Jag saknar mitt uppror mot tiden.
När jag gömde klockorna, brände kalendern
och gjorde mig oanträffbar för ansvaret som knackade på
min dörr med sin smutsiga näve.
Mellan mig och framtiden fanns en evighet.
Ville jag speja på den, kunde jag bygga luftslott med
höga torn av drömmar. Och därifrån såg det så ljust ut!
Där borta. Bortom synranden. I framtiden.
Var alla oförrätter förlåtna,
de slickade såren var små rosa ärr, drömmarna införlivade
och lönsamma.
Och utan tvivlens tyngd på sina krökta axlar,
stod nu alla frågetecken rakryggade -
som en armé full av självförtroende på väg mot den slutgiltiga segern.
Men segern kom aldrig. Såklart.
Och tiden hann ifatt mig. Framtiden är idag.
Tiden tittar på klockan och drömmarna måste
upprustas eller avvecklas. Förverkligas eller dödförklaras.
”Här vilar den eviga kärleken”.
”Idag har Martins alla oskrivna böcker lämnat oss
i stor sorg och saknad”.
”Efter en lång kamp mot lättjan har vår kära Karriär
avlidit”.
Så, som de argentinska gatuhundarna som springer efter
bilarna, jagar jag klockan.
Jag skäller på timvisaren, jag hugger efter minutvisaren.
Jag leker apport med sekundvisaren.
Andfådd, med tungan utanför mun, utan att riktigt veta varför.
Jag saknar den tid då jag kände mig evig.
Då jag fortfarande hade förmågan att ge
tiden tjänstledigt på obestämd tid.
Vad saknar ni från er ungdom?
Jag saknar bekymmerslösheten med att vara student och slippa krav på att arbeta (pluggandet kändes lättare än en massa jobbrelaterade saker gör) och dra in pengar. Jag saknar min smala midja; för tjugo år sedan vägde jag 30 kilo mindre…
Oändliga sommarlov där enda ansvaret var att komma hem till mammas mat. När brösten pekade mot himlen och drömmarna låg inbäddade bland molen, redo att plockas ner och förverkligas när som helst.
Jag smälter. Briljant!
Du är så satans snygg och sexig! Uttrycker dig väl i skrift gör du också, och får mig att tänka till när det gäller både det ena och det andra, med humorn och självironin ständigt nära till hands. Ville bara uttrycka min tacksamhet över din braiga blogg och min bedrövelse över att du är upptagen.
Att vakna bakis med gårdagens smink och ändå se snygg ut.Nudlar och snabbmakaroner
Värt att vara 18, snart 19 och ha en evig sommar framför mig. Alla bekymmer är som bortblåsta och högskoleprovet tar mig dit jag vill i höst. Ditt inlägg får mig att uppskatta min tillvaro ännu mer. Tack!
Jag saknar min omedvetna inkompetens. Jag var övertygad om att allt var möjligt. Idag förstår jag att det mesta faktiskt är möjligt, men jag vill inte betala priset.Jag saknar även gänget med jeansjackor som stod tätt ihop och ställde upp för varandra vårsol som i höstregn.