Jag har precis varit tillsammans med en tjej i sex månader. Mitt hjärtas dam bor i Jönköping och jag i Malmö! Vi visste redan från början att avståndet var jobbigt men vi gjort ett försök och allt fungerade bra.
Vi träffades ofta och vi var jättekära i varandra, sommaren gick och det var mitt livs bästa sommar! Jag har haft vissa personliga problem på min hemort vilket gjorde att det kändes härligt att få komma till kärleken i Jönköping
Efter 3 månader så fick hon ett stort sår på ena rumpan, alltså som täckte hela rumpan och det gjorde henne väldigt deprimerad, vi kunde inte mysa eller något för hon kände sig inte bekväm med såret vilket gjorde att vi förlora mycket närhet.
Vår relation började plötsligt dippa. Min tjej började tveka om vi verkligen skulle klara det, med avståndet och allt. Hon var dessutom deppig då hon var arbetslös just då. Vi diskuterade våra problem och allt löste sig till slut. Även hennes sår försvann. Vi kunde äntligen mysa igen men jag fick intrycket av att hon redan hade tappat gnistan.
Det blev jul och då jag jobbar i butiksbranschen med mycket helgjobb gick det en längre tid mellan våra möten. Dessutom dök hennes sår upp igen vilket gjorde hon deprimerad igen! Trots det var vår få möten väldigt bra, det var tom bättre än från början av förhållande, vi hade det mysigt och bråkade nästan aldrig. Hon till och med grät när jag skulle åka hem till Malmö. Det gjorde att jag verkligen kunde lita på vår kärlek.
Efter jul var det tänkt att jag skulle spendera en hel vecka med henne över nyår. Dagarna gick och vi hade det hur bra som helst, fast det fanns ett problem, varje gång jag försökte närma mig och sexuellt mysa i sängen, så kom hon med ursäkter som hon var för trött, vi tar det en annan dag. Jag ledsnade och undrade vad problemet var. Hennes förklaring var att hon inte längre känner gnistan som när vi var nyförälskade och att hon börjat tveka på vår framtid. vi pratade och grät och kom fram till att det bästa är om vi tar en paus i 1-2 veckor utan kontakt.
Jag åkte hem på nyår, lämnade alla mina planer för en trevlig nyår där uppe och fick sitta här hemma själv på nyår framför tv:n. De första dagarna fick jag sms med texter som: ”jag saknar dig och jag tänker på dig”. Min plan var att svara först efter 14 dagar. Efter 5-6 dagar fick jag ett långt brev där hon förklarade sin kärlek till mig med orden: jag vill åldras med dig, du är det finaste i mitt liv Efter 9-10 dagar kom vi fram till att helgen därefter skulle vi träffas för vi båda två saknade varandra. Jag var då övertygad hon beslutat sig för att det mig hon ville ha!
När helgen väl kom blev hon skeptisk igen. Helt plötsligt gjorde hon en kovändning. Hon berättade att hennes känslor för mig hade svalnat och hon funderade på att vara singel och träffa andra. Trots det fick jag genom att vi skulle träffas i Malmö. Men dagen innan fick hon reda på att hennes mamma fått cancer. Hon stannade därför hemma hos henne och sin familj. Hon hörde därefter av sig efter tre dagar och ville ha mitt stöd. jag frågade då om hon saknade mig. På den frågan fick jag ett kallt nej. Hon berättade att kärlekskänslorna var helt borta för mig och att hon genast ville göra slut. Jag blev jätteledsen och har nu inte träffat henne på tre veckor. Jag har ringt henne ett par gånger men får bara kalla nonchalerande svar
Jag undrar hur det kan ha blivit så här. Allting har tagit mig väldigt hårt. Jag har blivit deprimerad och gått ner 8-10 kilo. Första veckan grät jag varje dag. Jag kan inte sova och somnar först vid gryningen. Jag vet att jag aldrig kommer få svar på varför hon inte längre vill ha mig men kanske du kan kan hjälpa mig. Hur tänker hon liksom? Jag har börjat inse nu att vi nog aldrig kommer att träffas igen, att vi nog aldrig kommer att höras igen för nu har jag gett upp också!
/Deppot
Kära Deppot
Skärpning Deppot. Vill du ha tillbaka ditt hjärtas dam går det inte att sitta i Malmö och hänga läpp. Det är inte dig det är synd om. Det är ditt hjärtas dam som har jobbiga problem. Om en av personerna i början av ett förhållande drabbas av olyckor och krångel är det väldigt lätt att dumpa. Förhållandet är så pass färskt och en känsla av att ”bäst att jag fixar det här själv” kan lätt infinna sig. Ditt hjärtas dam orkar över huvud taget inte med några fler problem än vad hon har. Just nu är hon arbetslös, har mystiska sår på rumpan, en mor som har fått diagnosticerad cancer. Allt jobbigt gör att hon inte orkar med en kärlekskrank pojkvän just nu.
Trots mina förmaningar förstår jag självklart även dig. Du är trots allt bedrövad över att ha mist din stora kärlek men jag tror att ni kan hitta tillbaka till varandra. Hon är just nu rejält nere i deppträsket och klafsar. Du måste därför skicka ner en stege och hjälpa henne upp. Det hon behöver från dig just nu är omtanke och humor. Du måste på något sätt visa henne att du är klippan som hon kan prata med. Du måste även visa på lite humor. Om du kan lyckas få henne att dra på smilbanden är det flera steg upp ur deppträsket. Alltså: Kontakta henne lite löst igen. Denna gång inte med ditt vanliga ”Jag saknar dig, jag kan inte leva utan dig” utan mer med en caring stil. Försök få henne att berätta hur hon mår och känner sig. Undvik diskussioner om er kärleksrelation. Er relation är just nu sekundär. Det är hennes själ som behöver läkas. Glöm inte att få henne på gott humör med roliga anekdoter, presenter eller egenkomponerande serenader (det sista kanske var lite väl att ta i men du kanske förstår vad jag menar).
//Medicus Amour
Man kan mycket väl behandla flickor som de förtjänar! Länken ger dig ett gott tips hur en riktig man hanterar situationen…