När Harry, 4, bytte förskolegrupp började hans lilla kropp täckas av blåmärken.
Under ett år blev han mobbad av andra barn.
– Jag kände att något var fel men jag ville inte tro det värsta, säger Harrys mamma.

Mitt under terminen fick Harry plötsligt byta från småbarnsavdelningen till avdelningen med större barn på förskolan. Det hade blivit en plats ledig och han fick lämna sina lekkamrater och börja med 5-åringarna i stället. Barngruppen var stor och pedagogerna få.

Ganska snart blev det tydligt att Harry inte kom in i den nya gruppen. Han fick inte vara med och leka. Första terminen var det ett barn som bet, sparkade, slog och puttade på honom.
– Jag tog inte det så allvarligt på det eftersom det bara var ett barn och tänkte att det barnet kanske var i en dålig period eller så. Pedagogerna sa att de hade koll på det, säger Harrys mamma Anna.

Men efter sommarlovet blev det värre. Då var det fler barn som gav sig på honom. Han fick blåmärken, bitmärken och sömnproblem.
– Jag såg själv hur de höll på när jag hämtade och lämnade. Jag kunde hålla min son i handen och de sa att han var ful och puttade honom. När jag protesterade så tjafsade de emot och sa att jag skiter väl i vad du säger.

Harry grät hela kvällarna, vaknade hysterisk på natten och ville inte gå till förskolan.
– På förskolan började de prata om att det var han som gjorde dumma saker. De målade ut honom som problemet. Men när jag frågade honom sa han att han hade blivit retad och slagen hela dagen och till slut gav igen.
Ibland radades barnen upp på led och fick säga förlåt men det ledde inte till någon förbättring.

Harrys mamma beslutade sig för att att byta förskola och i samma veva anmälde hon den gamla till barn- och elevombudet. Förskolan fick kritik av BEO för att man inte i tillräckligt utsträckning utrett kränkningarna, vidtagit åtgärder och följt upp dem.

I dag trivs Harry i den nya förskolan och har fått kompisar.
– Han är empatisk, glad och energisk och det är inga konflikter. Det tog ett par månader innan han vågade lita på personalen men nu är det jättebra.

I efterhand ångrar Harrys mamma att hon inte reagerade snabbare.
– Man ska gå på intuitionen och lyssna på barnet. Visst att 2-åringar bits och det kan väl en 5-åring också göra någon gång. Men det här systematiska varje dag mot mindre barn det är något fel. Det är faktiskt mobbning.

Anna och Harry heter egentligen något annat.