POP I en uppkopplad värld ska vi kanske inte överdriva geografins påverkan på modern popkultur. Men det känns ändå logiskt att både Luke Steele från Empire Of The Sun och Kevin Parker, som ”är” Tame Impala, kommer från Perth på Australiens västkust.
Få städer i världen torde generera en starkare känsla av utanförskap. I en intervju i Sonic härom året berättade Parker om sin uppväxt och hur det från Perth tog 16 timmar att ta sig någon annanstans med bil, ”så det var sällan aktuellt för en själv”.
För att något spännande ska hända får man i de lägena i stället förlita sig på sin fantasi.
Både Steele och Parker har också hört till det senaste decenniets främsta leverantörer av egensinnig, eskapistisk och drömsk popmusik som gärna lånar från ”fel” håll.
På tredje Tame Impala-albumet låter Parker sin livslånga kärlek till softpoppiga 70-talsgiganter som Supertramp och 10cc lysa igenom mer än någonsin.
Hans karakteristiska tiotalspsykedelia utgör alltjämt grunden. Men såväl gitarrer som Flaming Lips-referenser får stå tillbaka till förmån för synthar och softare stämningar som andas fransk duo; Daft Punk och kanske främst Air.
Även 29-åringens texter handlar mycket om att gå vidare. ”Yes, I’m changing” och ”New person, same old mistakes” är talande titlar.
”Currents” är ett vackert, begåvat album även om somliga låtar kanske har starkare arrangemang än melodier.
Som bäst, i mäktiga öppningsspåret ”Let it happen” eller singeln ”Cause I’m a man, sätter skivan emellertid i gång synnerligen suggestiva processer.
BÄSTA SPÅR: ”Cause I’m a man”.