Startsida / Inlägg

Miley 3.0: en sorgsnare Cyrus

av Per Magnusson
Miley Cyrus på Video Music Awards i Los Angeles i söndags. Foto: Bulls
Miley_Cyrus_-_Miley_Cyrus_and_Her_Dead_Petz_(Official_Album_Cover)RateMiley Cyrus
Miley Cyrus and her dead petz
Lovely Sorts Of Death
POP När Miley Cyrus höll presskonferens inför Europa-premiären av sin ”Bangerz”-turné på O2 Arena i London var hon först väldigt försenad. När hon dök upp gjorde hon det i röda lackbrallor och en attityd som bäst kan beskrivas som uppläxande och lätt paranoid. När hon en stund senare gick på scenen uppmanade hon kidsen i publiken att röka gräs och hångla och lade in ”fuck” i meningar som egentligen inte borde rymma fler ”fucks”.
Där och då förstod jag för första gången briljansen i Mileys artisteri fullt ut. Hon är en tvättäkta rockstjärna av den gamla skolan, en Axl Rose för sin generation.
I konceptet ingår att göra det oväntade och att förr eller senare släppa ett väldigt konstigt album. Så här är det, välkomna till Miley Cyrus egen ”The Spaghetti incident”.
”Miley Cyrus and her dead petz” är producerat av Flaming Lips Wayne Coyne och gästas av kufar som Ariel Pink och Sarah Barthel från skostirrarduon Phantogram. (För tydlighetens skull bör nämnas att i sammanhanget mer väntade namn som ”Bangerz”-producenten Mike Will Made It och gästen Big Sean också är med.) Albumet släpptes tidsenligt plötsligt och gratis på internet direkt efter det annonserats av artisten på VMA-galan. Miley uppges ha betalat för hela kalaset själv, men att hennes skivbolag inte hindrat henne får ses som något av en sensation. RCA är ”glada att supporta hennes unika musikaliska vision”, säger de i ett uttalande till New York Times.
Med Mileys presskonferenspersona i minnet känns ”Miley Cyrus and her dead petz” som hennes ärligaste musik hittills, från inledande ”Dooo it!” (om att röka gräs) och ”The Floyd song (sunrise)” (en sorgesång till hennes älskade, nu bortgångna hund) till ”I’m so drunk” (tror ni fattar konceptet). De 23 spåren spänner mellan spoken word-pop om emojis, släpiga Lana Del Rey-ballader och allmänt stökig internetmusik.
Ja, albumet är lite för långt, det är en utmaning att hålla koncentrationen hela vägen.
Men ”Miley Cyrus and her dead petz” största förtjänst är att det genomgående blottar den sårbara och eftertänksamma sida som man kan ana bakom Cyrus superstjärnefasad. Tryck bara på play och låt septembers första kyliga regn skölja över dig.
BÄSTA SPÅR: ”I get so scared” och ”Lighter”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB