Startsida / Inlägg

Årets 99 bästa låtar

av Markus Larsson
Skärmavbild 2015-12-21 kl. 11.24.20
Vår tids populäraste artist finns givetvis med på listan över årets 99 bästa låtar. Foto: AP

Hallå?
Det är vi.
Efter alla dessa månader möts vi igen.
Musikredaktionen har traditionsenligt gnuggat sina pophuvuden och röstat fram årets 99* bästa låtar.
Juryn består av Håkan Steen (HS), Joacim Forsén (JF), Kristin Lundell (KL), Markus Larsson (ML), Mattias Kling (MK) och Per Magnusson (PM).
Spellistan räcker i sju timmar och sjutton minuter. Arton av dem är för övrigt en Iron Maiden-låt. Listan bevisar att det inte finns några dåliga popår. Och 2015 var, till skillnad från det politiska tillståndet i världen, alldeles lysande.
Ett av de bästa – någonsin.

*Eftersom Clutch inte har lagt ut sin senaste skiva på Spotify saknas ett spår i spellistan.

1 HELLO (ADELE)
Så var vi här igen. Med nästan irriterande enkla rader gör Adele ännu en monumental ballad som tar ditt brustna hjärta i handen, och kramar ur den sista smärtan. (JF)

2 BORDERS (MIA)
Man kan alltid lita på MIA. Inte bara att hon ska leverera låtar som träffar som en squashball mitt i plytet utan att hon också tar ställning när andra håller tyst. (KL)

3 TERROR (DEPORTEES)
Under ett år då väldigt mycket musik var starkt präglat av samhällets mörker är finalen på ”The big sleep” nästan outhärdligt dyster och vacker. (JF)

4 FOURFIVESECONDS (RIHANNA FEAT. PAUL McCARTNEY & KANYE WEST)
Musikhistoria. Det går rysningar genom kroppen när Rihanna sjunger tillsammans med två av popvärldens allra största genom tiderna. (ML)

5 MUSIC TO WATCH BOYS TO (LANA DEL REY)
Få är så bra att skapa musik som låter som en perfekt såsig dag på en kalifornisk strand. Ingen hurtfrisk strandpingis stör lugnet på en mils avstånd. (KL)

6 NEVER FORGET YOU (ZARA LARSSON & MNEK)
Det är hisnande hur Zara Larsson på rekordtid har blivit ett unikt språkrör för en hel generation. Samarbetet med brittiska MNEK är dessutom det bästa hon har spelat in. (JF)

7 ITHAKA (ATLAS LOSING GRIP)
Den här låten är inte elva minuter för att den kan vara det, utan för att den måste vara det. Och där var punkten satt. (MK)

8 SUEDI (ERIK LUNDIN)
Perfekt tajmning. Lysande rim. En textbriljant knytnäve i magen på den normaliserade rasismen i Sverige. Erik Lundin tar svensk hiphop till en helt ny nivå. (JF)

9 THE NIGHT JOSH TILLMAN CAME TO OUR APT. (FATHER JOHN MISTY)
Musiken är vän och glimrande som en Velvet Underground-ballad. Texten vass och frän som en knivsudd doppad i arsenik. Kombinationen blir närmast gastkramande. (HS)

10 INNAN VI FALLER (LISA NILSSON & JOCKE BERG)
En låt om relationer som går sönder men lika mycket en låt om ett Sverige som faller isär. Urstark vintersoul där Nilsson och Berg bottnar i varje ord. De borde göra mer ihop. (HS)

11 4 DEGREES (ANOHNI)
Antony Hegartys klimathymn är precis lika ödesmättat allvarlig som den annalkande miljökatastrofen. Årets viktigaste låt vill mer än att tjusa öronen. (KL)

12 WHAT DO YOU MEAN? (JUSTIN BIEBER)
Ett torftigt beat, några neråt-wailningar och rader som ”Wanna argue all day, making love all night” är ibland allt som krävs för att skapa popmagi. (PM)

13 679 (FETTY WAP)
Med ”Trap queen” och ”679” gjorde Fetty Wap två av årets bästa hiphopsinglar. Han kokar beroendeframkallande pop av dancehall och Lil’ Waynes hesa galenskaper. (ML)

14 DEUS IN ABSENTIA (GHOST)
Herren har lämnat huset. Det som återstår är en Abba-pampig hymn som leder alla tankar och känslor ut i världsrymden. (MK)

15 ALL THAT (CARLY RAE JEPSEN)
Låten var min fyr på det stormiga havet 2015. Jag gifte mig på en strand. Runt omkring: så mycket mörker. Carly påminde om att kärleken alltid vinner. (PM)

16 RUIN (SEINABO SEY)
Det finns röster och så finns det röster. Lyssna på hur Seinabo Sey levererar den här texten, hur mycket av spänningen som ligger där. Själva låten är ju inte så dum heller. (HS)

17 HOTLINE BLING (DRAKE)
Den hypnotiska ”Why can’t we live together” av Timmy Thomas från 1972 ligger till grund för Drakes ångestladdade hitsingel. En soulsampling har inte fungerat lika bra sedan ”i” med Kendrick Lamar. (ML)

18 EMPIRE OF THE CLOUDS (IRON MAIDEN)
Vem skriver egentligen en låt om ett luftskepp? Bruce Dickinson gör det. Och pumpar upp den till en 18-minutersbjässe som svävar mot skyarna. (MK)

19 GUNGA DIN (THE LIBERTINES)
Pubrock i baktakt som döpts efter Rudyard Kiplings poem från 1892. Pete Doherty och Carl Bârat får det romantiska anglofilhjärtat att slå tredubbla slag. (KL)

Skärmavbild 2015-12-21 kl. 14.04.51
Kendrick Lamar river största scenen i Roskilde, 2015. Foto: Tycho Gregers, AP

20 LUSH LIFE (ZARA LARSSON)
Redan på premiärspelningen på Gröna Lund tidig maj hörde jag en sommarhit lika okomplicerad som spunnet socker. (PM)

21 COFFEE (MIGUEL)
Kaffe, kärlek och popmusik i en vacker symbios. Tre av livets finaste ting. (PM)

22 HÅLLA DIG VAKEN (TITIYO)
Så här fullkomligt knäckt har jag inte blivit av Titiyo sedan den monumentala ”Come along”. Stor nattrafikpop, modernt 2015-destillerad. (JF)

23 CLAUDETTE (ALGIERS)
Det låter som om en amerikansk gospelgrupp uppträder i ett tyskt stålverk. (ML)

24 THE MOTHERHOOD OF GOD (TRIBULATION)
Hårdrockig dödsmetallsvärta som är så långt ifrån slentrianmangel du kan komma. (MK)

25 HÅNGELLÅTEN (LITTLE JINDER FEAT. MAURO SCOCCO)
Lysande möte mellan två artister ur två olika generationer som ägnat större delen av sina karriärer åt att sjunga om sina krossade hjärtan och Stockholm. (ML)

26 DEN SOM SER HAVET (JONAS LUNDQVIST)
Visslingarna! Melodin! Texten! Det finns inget att inte älska med detta. Ja, det skulle väl i så fall vara att det inte kom ett helt album med Jonas Lundqvist i år. (KL)

27 NER MOT TERMINALEN (THÅSTRÖM)
När Thåström nådde fram till raden ”kyss mig så att nånting kan bli gud igen” föddes en blivande svensk klassiker. (HS)

28 LOUD PLACES (JAMIE XX, ROMY)
En försiktig snedluggsgospel som accelererar ut till alla ensamma själar i natten. (PM)

29 INFAMOUS (BASIA BULAT)
Det går knappt att tänka sig en bättre och mer passande kombination än Basia Bulat och Jim James från My Morning Jacket. Som producent kunde Jim lätt ha gjort retrorock av Basias röst. Istället förvandlar han folkartisten till en förtrollande popstjärna som sjunger för samtiden. (ML)

Skärmavbild 2015-12-27 kl. 12.41.30
Årets främsta scenartist – Florence Welch. Foto: AP

30 SHIP TO WRECK (FLORENCE + THE MACHINE)
Jublande och upplyftande självdestruktivitet. (ML)

31 DU OCH JAG (MADI BANJA & LORENTZ)
Två boys. En flaska sambuca. Årets duett. (PM)

32 BACKA TIDEN (JOEL ALME)
När Joel Alme bytte språk kom hans historier om att falla, kämpa och resa sig igen flera steg närmare. Inte minst så i den här uppväxtnovellen från Kennedygatan i Majorna. (HS)

33 A QUICK DEATH IN TEXAS (CLUTCH)
Även när Maryland-gruppen gör en marginellt blekare uppföljare till en tidigare karriärhöjdare slår de många andra på fingrarna. Det säger mycket. (MK)

34 COME JOIN THE MURDER (THE WHITE BUFFALO & THE FOREST RANGERS)
Låten som tonsatte Jax Tellers sorti ur tv-tablån i sista avsnittet av ”Sons of anarchy” är americana av främsta snitt. En blandning av bourbon och svartkrut. (MK)

35 RUNNING ON FUMES (GOOD RIDDANCE)
Vi är väl alla medvetna om att världen kör på fälgarna rakt in i fördärvet? Om inte – tonsatt med en superskarp punkmelodi finns här en förklaring som sitter bättre än vilken lektion som helst. (MK)

36 THE BLACKER THE BERRY (KENDRICK LAMAR)
Slår lika hårt som Wu-Tang Clan gjorde 1993. (ML)

37 WHEN WE WERE YOUNG (ADELE)
”Let me photograph you in this light/In case it is the last time/That we might be exactly like we were/Before we realized/We were sad of getting old” (HS)

38 PAGEANT MATERIAL (KACEY MUSGRAVES)
Den moderna countrymusikens mest underhållande textförfattare befäste med senaste albumet ”Pageant material” sin ställning som Nashvilles svar på komikern Amy Schumer. (ML)

39 HEJ DÅ (1987)
Om Victor Holmberg hade velat skaka av sig folks öron borde han inte ha gjort en låt som man absolut inte vill släppa. Det är bara hej, hej och hallå igen. (KL)

40 MORNING SIDE (FOUR TET)
Geniet Kieran Hebden tar med dig till en soluppgång i Indien innan du så mycket som hinner lukta på morgonkaffet. (PM)

41 CALIFORNIA (GRIMES)
Låtarna är hela tiden som små konstverk där Grimes kör ner hela popkulturen som vi känner den i en mixer. I dag gör hon skivorna som Gwen Stefani inte släpper längre. (ML)

42 STENUNGSUND (VIKTOR OLSSON)
Svensk västkustsoul när den är som bäst. Om du har varit ung i en mindre svensk stad och närt drömmar om något mer handlar den här låten om dig. (HS)

43 VISSA NÄTTER (JONAS LUNDQVIST)
Han får det att låta så enkelt. Som att en poplåt av ypperlig kvalitet kan svängas ihop på en höft. Allt låter så perfekt självklart hela tiden. (KL)

44 DEATH WITH DIGNITY (SUFJAN STEVENS)
Ett förtrollat plock, Elliot Smith-viskade melodier och en text som kastar dig rakt in i det nostalgiskt vemodiga omslagsfotot till ett av årets finaste album. (JF)

45 CPU (RAURY)
I väntan på Frank Ocean gjorde ”Channel orange”-producenten Malay fantastisk musik tillsammans med en begåvad, hattprydd 19-åring från Atlanta. (PM)

Skärmavbild 2015-12-21 kl. 12.53.27
Hård, hårdare, Silvana Imam. Foto: Jerker Ivarsson.

46 WIDE OPEN (ECLIPSE)
Om några månader, när Eclipse deltar i Melodifestivalen, kommer hela Sverige känna till Erik Mårtenssons talang. Och det är sannerligen på tiden. (MK)

47 OM DET INTE VORE FÖR SPRITEN (BÄDDAT FÖR TRUBBEL)
”Om det inte vart för spriten hade jag vart alkoholist”. Utan musik kan en sådan refräng bara se putslustig ut. Men serverad till Möllan-glåmig countrypop blir den rent gripande. (HS)

48 UNDERNEAT THE SUN (BILL FAY)
Sorgtunga pianotangenter, släpstråkar och Bill Fays vackert levda röst. Gör gärna ett lönlöst försök att inte bli berörd av den här ensliga balladen. (JF)

49 BETTER THAN THIS (ANE BRUN)
”I can’t believe that we won’t learn from history”. Ane Brun fångar eftersmaken av 2015 alldeles för väl. (JF)

50 MY BABY DON’T UNDERSTAND ME (NATALIE PRASS)
Förtrollande vacker ballad. Melodierna borde få håret att resa sig på Carole King. (ML)

51 THE FOREST (JOSÉ GONZÁLEZ)
Ingen försatte mig i zen mode som González under 2015. Det här är minfavorit från mästerliga albumet ”Vestiges & claws”. (PM)

52 KELLY (AMASON)
Perfekt, tidlös och helt bedårande Fleetwood Mac-pop och en låt som aldrig verkar släppa greppet. (JF)

53 WAY BAKK WHEN (MATT SKIBA & THE SEKRETS)
Även i nyromantisk 80-talsskrud hittar Alkaline Trio-frontmannen en melodi som kan vara hans skarpaste sen ”This could be love”. (MK)

54 SUPERHERO (FAITH NO MORE)
Egentligen är hela comebackalstret ”Sol invictus” en enda lång påminnelse om hur mycket scenen har saknat detta oefterhärmliga band. Men den här låten biter inte ens kryptonit på. (MK)

55 RUNAWAY (U & I) (GALANTIS)
Skulle nästan kunna vara en parodi på edm. Men det oemotståndliga fyrverkeriet får hjärtat att explodera av känslor. Du och jag mot världen. Tillsammans, för alltid. (ML)

56 VÅRAN SORT (JOEL ALME)
Han bytte språk till svenska och singlade upp som en av landets bästa artister. 2015 var året för sådana som Joel Almes alldeles speciella sort. (KL)

57 POETIC (SEINABO SEY)
Om det inte redan fanns en Adele skulle Seinabo Sey vara etta i USA och Storbritannien. (ML)

58  HOW BIG, HOW BLUE, HOW BEAUTIFUL (FLORENCE + MACHINE)
Likt skogens allra tokigaste tossa rusade Florence Welch in från vänster och skakade liv i en bransch som blivit stelfrusen av proffsiga superstjärnor. (KL)

59 PAPER TRAIL$ (JOEY BADA$$)
20-åringen från Brooklyn älskar sin 90-talshiphop. Ingen hade blivit förvånad om han tatuerat in omslaget till ”Illmatic” med Nas på huden. ”Paper trail$” är producerad av legendaren DJ Premier – hans stil är så distinkt att man känner igen honom på scratchljuden – och Joey gör även flera verbala passningar till Wu-Tang Clans tunga klassiker ”C.R.E.A.M.” (ML)

60 STOLE THE SHOW (KYGO, PARSON JAMES)
Norrbaggen Kygo kan med sin tropical house i historieböckerna ensam komma att tackas/anklagas för edm-musikens död. (PM)

61 CIRICE (GHOST)
Fem år senare finns inte mycket kvar av den garageråa attityden i Linköpingtomtarnas hårdrock. Ändå: spökpop blir inte bättre än så här. (JF)

62 LOOK TO THE SKY (ART NATION)
Årets vackraste ballad kryper under skinnet. (MK)

Skärmavbild 2015-12-27 kl. 12.47.28
Påven besöker Sweden Rock. Foto: Rickard Nilsson

63 DON’T LEAVE (ANNA TERNHEIM)
Med Andreas Dahlbäck som återupptäckt parhäst gjorde Ternheim sitt starkaste album någonsin. Det dystra vemodet blir sällan vackrare än just så här. (JF)

64 LEEVI & THE LEAVINGS (VASAS FLORA OCH FAUNA)
De sjunger om att åka i ”en redig Volvo från -93” och exakt så gammalt hederligt låter det. Om låten varit en dricka hade den varit en trekantig festis. (KL)

65 BITCH BETTER HAVE MY MONEY (RIHANNA)
Minner om ljumma juninätter i Stockholm. (PM)

66 CAN’T FEEL MY FACE (THE WEEKND)
Säg inte att hitfantomer som Max Martin och Peter Svensson jobbar efter en förutsägbar formel. Bästa exemlet? Den här rätt konstiga låten blev en av de allra mest streamade i år. (HS)

67 DON’T WANNA FIGHT (ALABAMA SHAKES)
Uppdämd, sällsam soulfunk som inte riktigt vill dansa, men som helt omöjligt kan stå still ändå. (JF)

68 DEEPER SHADOWS (JAAKO EINO KALEVI)
Den finske spårvagnschauffören stänger dörrarna till vagnen och susar sedan fram genom ett nattmörkt Helsingfors. Man vill aldrig att resan ska ta slut. (KL)

69 BIG DECISIONS (MY MORNING JACKET)
Vissa melodier är så omedelbara och besjälade att det känns som man vuxit upp med dem. När den makalösa rockgruppen från Kentucky är som bäst låter musiken som en cover på gamla evergreens. (ML)

70 512 (LAMB OF GOD)
Titeln är hämtad från den cell sångaren satt häktad i under sex månader i Prag. Låten i sig är rent av fängslande bra. (MK)

71 THE BLONDE BEAST (MARDUK)
Pukorna, barn. PUKORNA! (MK

72 I WAITED FOR YOU (DANIEL NORGREN)
Det borde vara omöjligt för en 80-talist från Borås att göra americana med den här autentiska glöden och närvaron. (ML)

73 HONEYMOON (LANA DEL REY)
Musik att cruisa längs Amalfikusten till. (PM)

74 24 FRAMES (JASON ISBELL)
En klassiskt enkel låt om att komma underfund med vad som verkligen betyder något i livet. Sådana går det aldrig att få för många av. (HS)

Skärmavbild 2015-12-21 kl. 13.52.34
Han till höger om Justin Timberlake ska ni kolla upp genast. Chris Stapleton är en av countrymusikens allra finaste artister just nu. Foto: AP

75 TENNESSEE WHISKEY (CHRIS STAPLETON)
Råbarkad country som lite överraskande gjorde succé i USA. Rösten har mer soul än fjorton baptistkyrkor. (ML)

76 EFFORTLESS (SABINA DDUMBA)
Stenhård attityd och bedårande soulröst. Jag tar för givet att Sabina Ddumba dominerar 2016. (JF)

77 IN FOR THE KILL (SHAMIR)
Låten som man vill ska spelas varje gång man går in i ett rum. Med high five-näven höjd och precis rätt gung i stegen är man alltings vinnare. (KL)

78 RIP THIS WORLD (NICOLE SABOUNÉ)
Som om Patti Smith och Siouxsie Sioux möttes i Sölvesborg och förenades till en och samma röst. Mörkt, tungt och hela tiden ljuvligt mäktigt. (KL)

79 LUNA (DEAFHEAVEN)
Los Angeles brukar vara staden där drömmar föds men liv släcks. I en temateisk uppföljare till ”Dream house” från ”Sunbather” beskriver George Clarke just det i en tio minuter lång uppgörelse med brustna illusioner och besvikna insikter. (MK)

80 LOVE ME LIKE YOU DO (ELLE GOULDING)
En fulländad popsingel. Den är där uppe med Beyoncés ”Halo” och Belinda Carisles ”Heaven is a place on earth”. Varenda gång som ”Love me like you do”spelas på radion börjar hundratals ungdomar drömma om att få sjunga den i direktsända talangjakter på tv. (ML)

81 TAXI (TITIYO)
Titiyo har alltid låtit som Stockholm men gör det ännu mycket mer när hon sjunger på svenska, minns festnätterna på 90-talet och ber chauffören höja volymen. (HS)

82 AIN’T GOT NO… (TOVE STYRKE)
Inledningsspåret på den strålande skivan ”Kiddo”. Tove Styrke har aldrig låtit bättre än när musiken festar som om det var 1984 i Princes studio Paisley Park. (ML)

83 MR FAKE BELIEVE (MILLENCOLIN)
En omedelbar melodi, ett bra driv i ansatsen. Svårare behöver det inte vara. (MK)

84 GOD KNOWS I TRIED (LANA DEL REY)
Lana Del Rey sjunker allt djupare ner i ett estetiskt mörker. (ML)

85 AFFÄREN (ANNA JÄRVINEN)
”Vi behöver väl körsbär och nåt som är gott till kaffet.” (PM)

86 HÖRU MEJ BAE (MICHEL DIDA)
Den bästa låt om dålig mobiltäckning som någonsin skrivits. Dessutom årets mest målande Stockholmsskildring. (HS)

87 MAGNETS (DISCLOSURE FEAT. LORDE)
Tropisk och djup housepop där Lorde sitter på en solig strand i Kalifornien och döljer sina ledsna ögon bakom ett par nattsvarta glasögon. (ML)

88 LOST (THE DAMNWELLS)
Krångelfri, amerikansk landsvägsrock. Ibland behövs inte mer än så. (JF)

Skärmavbild 2015-12-27 kl. 13.03.00
Tove Styrke i Bråvalla. Foto: Stefan Jerrevång

89 HOW TO FORGET (JASON ISBELL)
Livets hårda skola. ”Now that I found someone who makes me wanna live, does that make my leaving harder to forgive?” (ML)

90 VASASTAN (EUROPE)
En ”The loner”-innerlig hyllning till den stadsdel som har varit min de senaste sex åren. (MK)

91 BALLAD OF THE MIGHTY I (NOEL GALLAGHER’S HIGH FLYING BIRDS)
Som en otippad fågel på fågelbordet dök denna låt upp och visade sig vara allt annat än en musikalisk talgboll. Noel Gallagher blev plötsligt rolig i rock igen. (KL)

92 OUT OF THE WOODS (RYAN ADAMS)
Det här är inte bara en fantastisk cover. Det låter verkligen som om Ryan Adams bearbetar sin skilsmässa med hjälp av Taylor Swifts ord och musik. Den emotionella allvaret och intensiteten är gastkramande. (ML)

93 DEAD FOX (COURTNEY BARNETT)
Det låter så enkelt och självklart om Courtney Barnetts låtar, de är svåra att få nog av. Roligaste indierocken från Australien sedan Smudge. (HS)

94 INFINITY (MARIAH CAREY)
Arga Mariah har en – för att citera Rob Brydon i ”The Trip” – ”beautiful range”. (PM)

95 TRUE FRIENDS (BRING ME THE HORIZON)
Britterna handlar snart mer om melodiska poprefränger än ilsken metalcore. Men få gör det bättre. (JF)

96 SPEED & DANGER (BATTLE BEAST)
Rak och stilren jävla överstyv metal som bärs fram av Noora Louhimos profilstarka röst, strax mellan Doro Pesch och en ung Rob Halford. Oinkein hyvä! (MK)

97 WTF (WHERE THEY FROM) (MISSY ELLIOTT FEAT. PHARRELL WILLIAMS)
Räkna aldrig ut Missy. Just när man nästan hade givit upp hoppet om mer musik från det här hållet kommer en alldeles strålande dos ny galenskap. (HS)

98 IMAM COBAIN (SILVANA IMAM)
”Let’s go lesbo” är inte bara årets roligaste inledning på en låt – det är också tecknet för var Silvana Imam går i ledet. Längst fram givetvis. (KL)

99 JOAN OF ARC (MADONNA)
Låten är egentligen rätt fånig. Men refrängen får mitt stackars pophjärta att smälta som en glass på en spansk semesterö. (PM)

  • Tjänstgörande redaktör: Micke Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB