Det har troligen gått få förbi att vi i dag förväntas fira tvåsamheten lite extra. Den 14 februari är en högtidsdag med anor så långt tillbaka som till 400-talet, då för att hylla martyren och helgonet Sankt Valentinus, men som på senare år mer har handlat om att kränga diverse presenter med hjärtan på eller se till att restaurangerna har fullbokat vilken veckodag det än må vara.

Det må vara hur det vill med den saken. I vårt moderna samhälle är det sällan fel att uppmärksamma det och de en håller av, snarare än att spy galla över även de mest marginella ”kränkningar” som trots allt går hand i hand med att leva i en vardag där du själv inte kan diktera villkoren eller att få fullkomligt bananas över minsta lilla feluttal i någon SVT-sändning.

Därför uppmanar jag er alla att höra av er till någon ni tycker om just i dag, må det så handla om en partner, förälder, gammal kompis eller en person du beundrar. Låt dem känna att de är betydelsefulla. Att du tänker på dem. Att hen är viktig för dig.

En som emellertid har förstått det där med att föra samman och inkludera är Soundgardens ofta soloaktuelle frontman Chris Cornell. Han har genom åren skämt bort oss med tillbakalutat spännande coverlåtar i liveformatet – jag kan liksom inte ens tänka på hans nervdallrande tolkning av Michael Jacksons ”Billie Jean” på Obaren för runt tio år sedan utan att synapserna dansar jitterbugg – en tradition som han i klippet nedan tar ett steg längre.

Förvisso har det några år på nacken, med tanke på att det förevigades redan i november 2013, men just i dag får denna strålande mashup av Metallicas och U2:s respektive låtar med ”One”-titel visa att två kan vara mycket starkare ihop än isär. Att vackra par kan uppstå även ur de mest oväntade bakgrunder och förutsättningar. Och att en text om en sinnesberövad soldats inre tankar kan bli den vackraste av kärleksballader då den tonsätts på ett sätt som först inte var tänkt.

Om cirka en och en halv månad är det dags för Cornell att spänna på sig solorocken i Sverige igen, på Konserthuset i Stockholm den 30 mars. Exakt vad som då händer återstår att se, men jag förutsätter och räknar med en lika hjärtevärmande och fin föreställning som 2006. Allt annat vore slöseri med talang och förutsättningar.