Eagles Of Death Metal vägrar ge ondskan ens lillfingret
av
Eagles Of Death Metal
Konsert på Debaser Medis, Stockholm.
Längd: 1 timme och 50 minuter.
Publik: 950 personer, utsålt.
Bäst: Att bandet ens gör det här, efter bara tre månader, är värt en evighetslång applåd. Och charmtrollet ”I want you so hard (Boy’s bad news).
Sämst: Nya ”The reverend”.
Förra spelningen slutade med att 89 fans avrättades.
På dagen tre månader efter terrorattacken i Paris vägrar Eagles Of Death Metal att ge mörkret ett enda korn bränsle.
I stället fyller de återkomsten med rock, kärlek och humor.
Det går knappt att föreställa sig vilken känslomässig berg- och dalbana Eagles Of Death Metal förmodligen har haft under lördagen som kulminerar med spelningen på Debaser Medis, bandets allra första konsert sedan Bataclan.
Inte minst för Jesse Hughes.
Först kämpar han i morgonens TV4-intervju. Mellan tårarna berättar sångaren om den där ofattbara kvällen i Paris, varför de vägrar låta ondskan vinna och att de ville starta om just här i Stockholm, bland vänner som The Hives.
Alla som har sett intervjun förstår att det finns väldigt mycket kvar att bearbeta. Traumat efter att ha överlevt en massaker som Bataclan hamnar visserligen i skuggan av alla som föll offer. Men ändå. Själv kan jag knappt förstå att de redan står på scen igen. Till och med som publik är det svårt att släppa tankarna på hur bandets förra spelning slutade.
Men väldigt, väldigt lite märks av det här i kväll. Eagles Of Death Metal vägrar att ge ondskan ens lillfingret. I stället gör Kalifornienbandet återkomsten till en gränslös hyllning till levnadsglad, energisk och festsäker rock ’n’ roll. Inget ska få stå i vägen. Skämten snurrar ständigt. Självdistansen finns alltid runt hörnet, som i Jesses kommentarer som ”den här låten suger jag på” och ”vi lär oss låten medan vi spelar den”. Allt destillerat genom bandets oförställda och rättframma rock som alltid, även en sån här otroligt speciell kväll, handlar om att ha kul.
Men det där stora känslosamma talet som ligger i luften, det kommer aldrig.
Först efter drygt 70 minuter på scen tangerar frontmannen känslorna. ”Jag må vara tyst här uppe men jag vill att ni ska veta hur viktigt det var för oss att ni kom hit i kväll. Vi behövde verkligen den här kvällen. Vi behövde den så jävla mycket.”
Jag är säker på att alla 950 fans på Debaser känner exakt likadant.
