ROCK ”Bered en väg för en ny terrorism, bered en väg för en ny egoism”.
Jocke Bergs låtskrivande har bara blivit mer politiskt med åren. I ”La Belle Epoque”, huvudspåret på förra Kent-albumet ”Tigerdrottningen”, beskrev han ett Sverige som blivit mörkt och kallt och en tid som kändes olycksbådande.
Två år senare blåser vindarna ännu snålare och Berg vässar pennan några varv till. I ”Egoist”, det första vi hör från Kents sista album ”Då som nu för alltid”, sjunger han om bokbål som glöder, kors som brinner på Stora Torget och ett hat som har blivit OK ”om det riktas åt rätt håll”.
Men bilden är inte rakt igenom becksvart. Här finns även ett stråk av självrannsakan och ett recept på motmedel:
”Vårt motto var länge ’ta ingen skit’ men du kom på ett bättre, ’var lite, lite snällare än du måste vara nu’/För vi ska aldrig bli som ni”.
När Kent sedan fogar ihop de skuldtyngda verserna med en närmast sockrig motorvägsrefräng om att ”leva, leva livet” – med tillägget ”vi tar allt, ja allt, för givet” – blir effekten förlösande stark.
Musikaliskt är ”Egoist” annars discorock-Kent på ett välbekant vis, någonstans halvvägs mellan de mer återhållna sidorna hos i sammanhanget väl beprövade influenser som New Order och U2.
Med det stundande avskedet i tankarna är det inte svårt att redan nu höra publikkörerna i refrängen på höstens turné.
För det krassa mörkret till trots känns ”Egoist” också som ett slags kampsång, om kärlek, empati och anständighet.
Och den låter som en hit.

”Egoist” finns ute nu. Albumet ”Då som nu för alltid” släpps 20 maj.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!