ROCK Inför singelsläppet blev det ständiga bollplanket och låtskrivarcompadren Björn Olsson intervjuad i bloggen Hisingenftw. Han beskrev Håkan Hellströms nya musik så här:
”Det låter mer ABBA och mindre indie.”
Man ska nog ta allt som Olsson säger med en nypa salt.
Det är inte så värst mycket ”Dancing queen” eller ”Knowing me, knowing you” över ”Din tid kommer”.
Men det märks vilken position som Håkan Hellström just nu befinner sig i. Han har antagligen ingen annan väg att gå.
”Din tid kommer” känns specialskriven för att besegra stora arenor. Det är inte musik som lägger armen runt din axel när du, ensam och trött, pustar ut på trappan utanför svartklubben. Det är musik som vill nå alla. Till och med fylltratten som råkat somna uppe på läktaren 200 meter bort. Texten, soundet, ja allt, ska passa in i de två kommande setlistorna på Ullevi, antingen i början eller i slutet av konserterna.
Det blir om möjligt ännu tydligare när man maler ner musiken till dess grundämnen.
Här finns Adams Claytons basgångar och Larry Mullens trummor från U2. Här finns element från The Cure.  Här finns en text som vill få tiotusentals människor att känna sig som en. Vem vill inte höra hur ens tid kommer, att det här bara är en tillfällig livskris, att det blir bättre, att det går att lyckas mot alla odds? Det går till och med att ana en lika bred och polerad arenadynamik mellan verser och refränger som Simple Minds. (Att gitarrslingan mot slutet låter som en passning, för att inte säga hyllning, till Broder Daniel får den här gången vara en liten men viktig parentes.)
Till en början är det ovant att lyssna på. Hellström har alltid haft en förmåga att leva upp till förväntningarna genom att bryta mot dem.
Även texten är full av bekanta ”hellströmismer”.
Finns här en fågel? Japp, i en parafras på Haruki Murakamis romantitel ”Fågeln som vrider upp världen”. Förekommer ordet ”mamma”? Absolut. Flyger ordet ”dårhuset” förbi? Jo.
Men det är sedan gammalt  – verkshöjden lämnar de flesta svenska artister bakom sig. Hellström och hans låtskrivare har fortfarande en svårslagen förmåga att nå fram till musikens livsnerv. Hur många andra rockartister har samma rena och oförstörda melodikänsla efter 16 år?
”Din tid kommer” är i slutändan en välkommen länk mellan ”Saknade te havs” och ”Det kommer aldrig va över för mig”.
Håkans tid kommer nog också, i en helt annan mening än nu.
Som Björn Olsson också sa i intervjun på Hisingenftw: ”Det har blivit mer allvarligt nu, med stora konserterna och det. Det vore nästan skönt om det gick lite sämre, på nåt vis.”
Ja, det vore möjligen en väg framåt. Att bara försvara sin position som Sveriges största artist kan vara hämmande rent kreativt.
Tecknen på det finns, men vi är inte riktigt där ännu.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!