POP ”What a strange, strange world we live in/Those who don’t have, lose/Those who got, get given/more more more more!” Jag älskar när kluriga berättaren Regina Spektor punkigt textvoltar, musikalflörtar, skriker och viskar, utan respekt för receptet på en jättebred hitlåt.
Som liten flyttade den Sovjet-födda sångerskan med familjen från Moskva via bland annat Italien till New York. Hattandet gav henne ett eget sätt att närma sig språk, röst och i slutändan även musik.
Spektor har också en duktig sida med kyrkklar stämma, ordnade lockar och struken vit blus framför pianot. I de stunderna tycker jag att hon tappar sin stora styrka – det råa och olydiga. Tyvärr andas flera spår på detta sjunde studioalbum struken blus, med ursnälla filmsynthar till.
Men i coola singeln ”Small bill$” och det murriga, ovan citerade cello- och pianodramat ”The trapper and the furrier” är hon världens bästa Spektor.
BÄSTA SPÅR: ”The trapper and the furrier”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!