Startsida / Inlägg

Lite sorgligt att Placebo gör en cover bäst

av Rebecka Ljung
Placebo på Cirkus, Stockholm. Foto: Andreas Bardell.
Placebo på Cirkus i Stockholm. Foto: Andreas Bardell.

RatePlacebo
Plats: Cirkus, Stockholm. Längd: 140 minuter. Publik: 1740 personer (utsålt). Bäst: ”Running up that hill” och ”The bitter end”. Sämst: Jämnheten utan en Kate Bush-push.

”A friend in need’s a friend indeed”… När rätt legendariska, London-födda Placebo sparkar igång aftonen med hiten ”Pure morning”, efter en storskärmsvisning av foton från 1994 till i dag, tycks publiken väldigt nöjd. Cirkus är fullsatt och fansen oerhört peppiga, allsångssugna och kärleksfulla mot det alternativa rockbandet.
”Den bästa publik vi haft i Stockholm någonsin”, säger den svenska basisten Stefan Olsdal till och med, då besökarna har kärleksbombat med applåder, jubel och åskmullrande fotstamp efter låten ”I know”.
Temat för kvällen är att de två återstående originalmedlemmarna – Olsdal samt sångaren, låtskrivaren och gitarristen Brian Molko – firar 20 år sedan debutalbumet ”Placebo”.
Molkos sång är nästan i toppform i kväll. Än en gång förundras jag över hur en stämma kan hållas i så fint skick, oförstörd, i två decennier. Ibland förstärks han insats av Olsdal – och rejält av rösten tillhörande turnémusikern Fiona Brice, som också sköter keyboards och fiol.
En ser tydligt vilka som ”är Placebo” och inte. Alla utom två musiker spelar i dunkel belysning i bakgrunden. Det känns lite skevt, tycker jag, då turnémusikerna betyder mycket för den ösiga ljudbilden live.
Underhållningen mellan låtarna får ganska gott betyg. Brian Molko visar upp sin elgitarr från Hagström, ”made in Sweden”, och hans bandkollega påpekar att han också är made här. Var Molko är made, är oklart, säger han själv och skrattar. Sångaren övar också svenska. Han testar att få till ”sju” (schu) men imponerar inte på mig med frasen ”slika min röv [sic]”…
”Without you I’m nothing” måste startas om efter tekniska problem. Det tar Molko med ro, som en van entertainer, så ingen hinner bli orolig att kvällen ska avbrytas förrän bandet är igång igen.
Den låten tillägnar de ”en väldigt god vän som gick bort i början av året”. Det handlar alltså om den av så många saknade David Bowie, som sjöng på rockballaden med Placebo. Ett Bowie-kollage på skärmen bakom scenen förstärker numret.
I mig känns dock kvällens sista extralåt mest av allt på setlistan. För övriga låtar spelas ganska jämna, utan stora överraskningar. Placebo väljer att avsluta med sin kända Kate Bush-cover ”Running up that hill”. Pampigt, medryckande och fint. Men samtidigt är det sorgligt att det allra bästa, det är lånat.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!

Alla låtarna: 1. Pure morning 2. Loud like love 3. Jesus’ son 4. Soulmates 5. Special needs 6. Lazarus 7. Too many friends 8. Twenty years 9. I know 10. Devil in the details 11. Space monkey 12. Exit wounds 13. Protect me from what I want 14. Without you I’m nothing 15. 36 degrees 16. Lady of the flowers 17.  For what it’s worth 18. Slave to the wage 19. Special K 20. Song to say goodbye 21. The bitter end. Extra: 22. Teenage angst 23. Nancy boy 24. Infra-red. Mer extra: 25. Running up that hill (Kate Bush).

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB