Startsida / Inlägg

Årets 99 bästa låtar

av Håkan Steen
beyonce stockholm 2016
Beyoncé på Friends Arena i Stockholm 26 juli. Foto: Parkwood Entertainment

Bitch, we’re back. Möjligen oklart om det är by popular demand, men ändå.
Musikredaktionen har traditionsenligt gnuggat sina pophuvuden och röstat fram årets 99 bästa låtar.

Juryn består av Mattias Kling (MK), Markus Larsson (ML), Rebecka Ljung (RL), Kristin Lundell (KL), Per Magnusson (PM) och Håkan Steen (HS).
Spellistan räcker i sju timmar och trettiotre minuter. Den hade varit ännu längre om listans odiskutabla drottning Beyoncé funnits på Spotify med fler än en av sina fyra låtar.
Listan bevisar, precis som i fjol, att det inte finns några dåliga popår. Och popåret 2016 var, till skillnad från det politiska tillståndet i världen, alldeles lysande.

1 FORMATION (BEYONCÉ)
”Formation” blev en självklar kampsång för medborgarrättsrörelsen Black Lives Matter i USA. Låten är nominerad till tre amerikanska Grammys, bland annat i kategorin ”Årets låt”. Beyoncé döpte sin världsturné efter den makalösa singeln. Här ger hon svarta kvinnor i amerikanska Södern och deras långa kamp för jämlikhet, rättvisa och självrespekt en kraftfull röst. Jag såg konserterna i Miami och i Stockholm. Nackhåren höll hela tiden på att hoppa ut ur huden. Där och då blev det tydligt att ”Formation” är en feministisk och antirasistisk kampsång för alla. När tusentals unga tjejer runt mig tillsammans skrek ”I slay” kändes det som ett maktskifte. (ML)

2 SWEDISH GUNS (THE RADIO DEPT)
Vad är det som skakar och gungar? Ja, förutom basen är det marken som svänger varje gång Malmö-duon svingar sin ilskna attack på den svenska vapenlobbyn. (KL)

3 NU LYFTER VI FRÅN MARKEN (FREDDIE WADLING)
Det här är en kanonkula i bröstkorgen. Det går inte att skydda sig. När Freddie Wadling och Stina Nordenstam tillsammans lyfter från marken i refrängen vet man att det är en klassiker. (ML)

4 THE WHEEL (PJ HARVEY)
En rå hypnotisk elgitarrgroove under mörka saxofoner och PJ Harvey sjunger om barn som fallit offer för krig och terror. Drabbande, milt uttryckt. (HS)

5 NO WOMAN (WHITNEY)
Det börjar med trumpeten och fortsätter med Julien Ehrlichs gutturala sångröst. Och så fiolen på det. Resten blir historia. Lite som om Bon Iver skulle ha uppstått i Chicago i stället för i Wisconsin. (KL)

6 KISS IT BETTER (RIHANNA)
RiRi uppdaterar sängkammarsoulen till år 2017. Och det behövs ingen förklaring till vad titeln syftar på. (ML)

7 DIN TID KOMMER (HÅKAN HELLSTRÖM)
Det första spåret på ep:n ”1974” är så mycket mer än en fantastisk låt. Det är tro, hopp och kärlek i en och samma musikaliska förening. Om Håkan säger det måste det vara sant. (KL)

8 LAZARUS (DAVID BOWIE)
”Look up here, I’m in heaven/I’ve got scars that can’t be seen”. Precis när nyheten kom om Bowies bortgång vecklade ”Lazarus” ut sig till en klassiker. Döden som konstverk. (HS)

9 CYGNUS (CULT OF LUNA & JULIE CHRISTMAS)
Det laddade mötet mellan västerbottnisk vrede och storstadselegans som är albumet ”Mariner” når sin absoluta klimax precis här. Känslan av att balansera på randen till avgrunden svävar över toner som navigerar mellan känslolägena. Som lyssnare blir en alldeles stum. (MK)

10 NIKES (FRANK OCEAN)
Som ett par favoritsneakers har den följt mig i varje steg hela hösten. (PM)

11 CRISIS (ANOHNI)
Anohni sjunger om världens mörkaste sidor, med gråtnära inlevelse och oväntad värme. Jag vill att alla hör den här låten. (RL)

12 LOVE ON THE BRAIN (RIHANNA)
Jag kommer att glömma mycket från 2016. Men inte när Rihanna, som från ingenstans, överraskade alla och åkallade Etta James ande på albumet ”Anti”. Om du lutar dig för nära balladen fattar håret eld. (ML)

13 STARBOY (THE WEEKND FEAT. DAFT PUNK)
Kandensisk r’n’b möter fransk hipsterelektro och världshit uppstår. Årets mainstreamkärlek. (KL)

14 I CAN’T GIVE EVERYTHING AWAY (DAVID BOWIE)
Bästa låten från den utomjordiskt inspirerade stjärnans farväl. Bowie återvinner munspelet från ”A new career in a new town” och får till en klassiker. (RL)

15 HALO ON FIRE (METALLICA)
Comebackalbumet ”Hardwired… to self-destruct” är ojämnt men placerad som själva kulmen på dubbelns skiva ett bevisar den här semiballaden varför Metallica alltjämt är ett av hårdrockvärldens viktigaste namn. Låtens övergreppstema träffar hårdare än en knytnäve i magen. (MK)

16 HUNTED (KHEMMIS)
Kvartetten kom från ingenstans och lyckades läsa lusen av alla giganterna under senhösten med sin intrikata doom metal. Titelspåret från andra albumet ”Hunted” är ett melodiöst omfattande stycke med en temperamentsväxling i halvtid som får känslorna att svalla. (MK)

17 LJUSET SJÄLV (IIRIS VILJANEN OCH ISABEL NEIB)
Det är som att vaggas i den trivsammaste av hängmattor. Hela tiden tryggt och mjukt. När samtiden vrålar aggressivt sjunger Iiris Viljanen i stället med sin varmaste röst. (KL)

18 JESUS ALONE (NICK CAVE)
Jag är så imponerad av hur Nick Cave kanaliserat smärtan och mörkret efter förlusten av den alldeles för unga sonen till något så här vackert. (RL)

19 CRANES IN THE SKY (SOLANGE)
”I tried to drink it away/I tried to dance it away/I slept it away, I sexed it away, I read it away, away, away…”. Årets mest eleganta eskapistsoul. (PM)

20 DADDY LESSONS (BEYONCÉ)
Texas. Country. Zydeco. New Orleans. I Beyoncés vision fick allt det plats i ”Daddy lessons” – en låt som hon framförde på amerikanska countrygalan tillsammans med Dixie Chicks och rev huset. Att visa att vit country och svart soul är två sidor av samma mynt känns fortfarande livsviktigt. (ML)

21 I SPRICKORNA KOMMER LJUSET IN (HÅKAN HELLSTRÖM)
Från det mjuka introt vidare till den snyggt klippta sången och fram till låtens absoluta topp – det strålande andra spåret på Håkans nya skiva får allt att gnistra och glimra. (KL)

22 BIBLE (GHOST)
Imperiets 30 år gamla skapelseberättelse låter plötsligt som om den var skriven för ett gäng maskeradgastar från Östergötland. (MK)

23 ALDRIG IGEN (MÅ SÅDÄR) (CHERRIE, STORMZY)
Cherrie sjunger så ärligt att det känns som om du sitter och dricker kaffe mitt emot din bästa vän och ser hen rakt i ögonen. Så jäkla oemotståndligt. (PM)

24 ON HOLD (THE XX)
Världens bästa popband tecknar ett vackert porträtt av ungdomen, förälskelsen, hjärtesorgen. I den ordningen. (PM)

25 ONE DANCE (DRAKE)
”One dance” är den populäraste låten på Spotify någonsin. Snart har den strömmats över en miljard gånger. Och det är svårt att hitta en mer perfekt popsingel 2016. (ML)

26 FREEDOM (BEYONCÉ)
Mötet mellan Beyoncé och den oslagbare Kendrick Lamar är en frontalattack av psykedelia, uråldriga gospelsamplingar och hiphop. På BET Awards marscherade Beyoncés danstrupper in till ”I have a dream”-talet med Martin Luther King. Politisk motståndsmusik i en högerpopulistisk tid. (ML)

27 REMEMBER YOU AT ALL (YUMI ZOUMA)
Det finns någonting förrädiskt i den här melodin, slugt förpackad som den är i oskyldigt pastellfärgad pop, som jag älskar. (PM)

28 THE ASHES MAKE HER BEAUTIFUL (GRAVES AT SEA)
Det tog hela tolv år från singeldebuten innan Portland’s finest lyckades presentera sig i albumformat. Den orimligt långa väntan vägs emellertid upp av förträffliga låtar som denna sorgsna femtonminuterskoloss. (MK)

29 CONCEPTUAL ROMANCE (JENNY HVAL)
Så smart, så ledsamt, så skönt för öronen. Norges bästa. (RL)

30 FÖRLÅTELSEN (KENT)
Jocke Berg sjunger om brustna ideal och att förlora sitt sökljus till det sista Kent-albumets mest direkta melodi. Och vad han själv än tycker – ”Jag har bara alla mina jävla ord” – låter ”Förlåtelsen” redan som en av Kents greatest hits. (HS)

31 UNDERKLASSENS CLOWN (BOB HUND)
Färskt bevis för att Thomas Öberg är en underskattad ordkonstnär och Bob Hund ett gravt underskattat band. (RL)

32 DECIMA (KATATONIA)
Ett strålande exempel på att Katatonias plyschprog, likt ett exklusivt vin, bara blir bättre med åren. (MK)

33 NEEDED ME (RIHANNA)
Robyn Fentys mest långlivade Billboard-hit någonsin är ett sofistikerat slow jam som bevisar att singeln – så som vi kände den – är död. (PM)

34 ÖPPEN GENOM HELA NATTEN (HÅKAN HELLSTRÖM)
Han har fortfarande såna här låtar i sig, de där som fyller hjärtat med så mycket varm melankoli att det brister. Lena spökar fortfarande i Håkans texter. Men nu är hon 40. Och hon vet att Godot aldrig kommer. (ML)

35 FARVÄL LEV OCH LÄR (NISSE HELLBERG)
”Var det kyssarna i Malmö eller sveket i Helsingborg?” Som en skicklig författare fångar Nisse Hellberg lyssnaren med albumets allra första rad. ”Vägen västerut” är en själfullt countrytintad bladvändare. (HS)

36 FOOL (BASIA BULAT)
Det är rösten som gör det! Eller förresten – det är syntslingan! Nej vänta – det är melodin. Äsch, det är allt. (KL)

37 MIN STAD (FRIDA HYVÖNEN)
En gracefull smocka mot alla som tycker att allt norr om Uppsala är Norrland. Frida Hyvönen sitter vid sitt piano och levererar med avundsvärd snits och elegans. (KL)

38 HULLS (LONEY DEAR)
Känslorna sväller över av Emil Svanängens musikvärld och röst. Igen. Gör som Bon Iver och lyssna på’n. (RL)

39 FATHER STRETCH MY HANDS PT. 1 (KANYE WEST)
Under livestreamen från Madison Square Garden blev jag förtjust. En natt på en klubb i Milano blev jag förälskad. (PM)

40 WALLFLOWER (IN FLAMES)
Som en ros bland tulpanerna på den kommersiellt överladdade ”Battles” målar detta lömskt Tool-malande spår in sig i samma ångestridna hörn som ”The chosen pessimist”. (MK)

41 LOOKING DOWN THE BARREL OF TODAY (HATEBREED)
En dubbelpipa moshcore med betong i boxhandskarna. (MK)

42 SEMPHRONIA (SIRI KARLSSON)
När musik tvingar fram rysningar och sveper i väg med en till en annan värld. Wow. En svensk skatt. (RL)

43 HADRON COLLIDER (BLOOD ORANGE, NELLY FURTADO)
Devonté Hynes melodikänsla är som en kopp kaffe, svart som midnatt en stjärnlös natt. Alltid vansinnigt relevant. (PM)

44 COOL GIRL (TOVE LO)
En av de mest fulländande popsinglarna i år var inspirerad av den psykologiska thrillern ”Gone girl”. Det går inte att veta om texten om ett öppet förhållande är cool eller förtvivlad. (ML)

45 VARMA GATOR (SILVANA IMAM OCH CHERRIE)
Hon är skräckinjagande talangfull på egen hand och när Silvana Imam parar ihop sig själv med Cherrie är det bara att sträcka upp händerna i luften och ge upp. (KL)

46 PENGAR PÅ FICKAN (JONAS LUNDQVIST)
Han vet precis hur man ska skruva en poplåt. Det är som att trumhinnorna spritter av förtjusning varje gång som Jonas Lundqvist dyker upp med ännu en melodi. (KL)

47 IMPONERA PÅ MIG (FRIDA HYVÖNEN)
Amerikansk r’n’b är full av independent women som vet precis vad de vill ha i sina relationer. Men när Frida Hyvönen importerar attityden till svensk vardagspop känns hon som en pionjär, med formuleringar som dödar. (HS)

48 VEM AV ALLA (JONATHAN JOHANSSON)
Jonathan Johanssons höftsvängiga popvykort från vardagslivet 2016 är en modern klassiker. Grattis till att ni nämns, Kimye! (RL)

49 DIGITS (YOUNG THUG)
I Atlanta håller Young Thug på att tweaka våra föreställningar om hur hiphop ska låta och vara på samma sätt som visionärerna i Outkast gjorde för 15 år sedan. (ML)

50 8 (CIRCLE) (BON IVER)
Bon Iver anno 2016 är inte alls så välkammade som de brukade vara. Men när Justin Vernon släpper loss sin stämma är det som att fritt få sväva fram genom rummet. (KL)

51 BLAISE PASCAL (PASCAL)
Jag skrattar av glädje åt dundertrions Berlin-inspelade återkomst. Hansa-hybrisen stämde ju. Inga andra kan skapa ett så här catchy åskmoln. (RL)

52 ALLT HOPP ÄR FÖRBI (VANHELGD)
Svärtad dödsdoom i valstakt – det går ju som en dans. (MK)

53 FERMI PARADOX (AVENGED SEVENFOLD)
Orange County-gossarna lånar Opeths knep från ”The lotus eater” och lägger en balladmelodi ovanpå ystra blastbeattakter. Snyggt och rasande effektivt. (MK)

54 YOU JUST WANT (KING CREOSOTE)
Om Kenny Anderson vore ett klädesplagg hade han varit en tätstickad skotsk tröja som man vill dra över huvudet och därefter fastna i. (KL)

55 VÄRLDENS HÖGSTA SKATTER (ANDREAS MATTSSON)
När Mattsson började skriva på svenska förlöste han sin kanske finaste samling sånger hittills. Allra finast är den här mjuka socialistsoulen. (HS)

56 OH SARAH (STURGILL SIMPSON)
Med albumet ”A sailor’s guide to Earth” befäste Sturgill sin ställning som den moderna countryscenens starkaste röst och låtskrivare vid sidan av Chris Stapleton och Jason Isbell. (ML)

57 WAVES KNOW SHORES (JAMES BLAKE)
Tiotalets Joni Mitchell skriver låtar på ett helt eget, fragmentariskt sätt. Här lika paralyserande vackert som vågor mot stränder. (PM)

58 COMME DES GARÇONS (FRANK OCEAN)
”Feelings come, feelings go/Comme des Garçons, Comme des Garçons, Comme des”. (PM)

59 ULTRALIGHT BEAM (KANYE WEST)
Är Kanye West klar med ”The life of Pablo”? Ingen vet. Men inledningen bekräftar hans musikaliska geni. Gospel från framtiden. (ML)

60 PHANTOM BRIDE (DEFTONES)
Lika bra som det gore att älska åttonde albumet som helhet, lika enkelt är det att bli hopplöst förälskad i skivans The Cure-minnande kulmen. (MK)

61 SAND (HURULA)
Klockrent indieanthem med frustrerade gitarrer och sång om en mur och nån som spolas upp på en strand. Vidrig verklighet. Bra låt. (RL)

62 SOM DEN HÄR NATTEN GLÖDER (AVANTGARDET)
Väldigt få inom modern pop vågar riskera något och sätta allt på spel. Förmodligen är det därför som Avantgardets skeva melodier och skorrigt såriga lyrik slår så hårt. (HS)

63 LIVET ÄR DET SOM PÅGÅR MEDAN DU VÄNTAR PÅ SÅDANT SOM ALDRIG HÄNDER (KRISTIAN ANTTILA)
En av landets skickligaste liveartister och skönaste röster vänder ut och in på sig själv. Det är för vackert. (RL)

64 DEN TUNNA TRÅDEN (PETER LEMARC)
”Låt henne inte dö!” skriker LeMarc i låten om sin frus cancer. Det här är inte musik. Det är exorcism. (ML)

65 TRUE LOVE WAITS (RADIOHEAD)
Förtvivlan, förhoppningar och några toner på ett piano. En av årets ballader. (HS)

66 MEDICINE (BIFFY CLYRO)
Om Sveriges samlade doktorskår kunde skriva ut lindrande ballader som den här skulle sjukdomstalen i riket falla drastiskt. (MK)

67 HIGH AND LOW (EMPIRE OF THE SUN)
Den samtida popens mest excentriska galenpannor tutar åter fram genom evigheten. (KL)

68 LIKE SO (EGGSTONE)
Det första nya från Eggstone på 19 år lät som att de fortsatte exakt där de hade slutat. Ljuvligt blå vårpop. Mer snart, tack! (HS)

69 BREAK INTO YOUR HEART (IGGY POP)
Ruskigt snyggt. Rockhiten bryter sig in i ditt minne och klamrar sig fast. (RL)

70 THE MINISTRY OF DEFENCE (PJ HARVEY)
Mäktigt och smakfullt teatraliskt från en rätt fulländad skiva. Det finns ingen som PJ Harvey. (RL)

71 HANDLÖST FALLEN ÄNGEL (MARTYRDÖD)
Ett av många exempel på varför Göteborgsbandet är bäst i Sverige på hårdrockigt känghäng just nu. (MK)

72 THE LAST SCENE (MONO)
När eftertexterna rullar står han där med en klump i halsen och förbannar det som flytt. (MK)

73 BUS RIDE (KAYTRANADA)
Årets producent, årets instrumentala låt, årets tältspelning på Way Out West. (PM)

74 SANDCASTLES (BEYONCÉ)
Andningspaus och darr på läppen gäller efter denna, den sorgligaste sången på ”Lemonade”. B sjunger överjordiskt och självutlämnande som aldrig förr. (PM)

75 WHITE FERRARI (FRANK OCEAN)
Episk soulhymn där Frank Ocean, Bon Iver och James Blake sjunger The Beatles ”Here, there and everywhere” runt lägerelden. (PM)

76 BLACK BEATLES (RAE SREMMURD, GUCCI MANE)
Bröderna Khalif ”Swae Lee” Brown och Aaquil ”Slim Jxmmi” Brown föddes i samma stad som Elvis Presley (Tupelo, Mississippi). På deras första USA-etta rappar de bland annat om John Lennons glasögon. Men Rae Sremmurd tar ingen hänsyn till historien. Singeln har den oemotståndliga ”här och nu”-känslan av att popmusiken rensar hårddisken och börjar om med ”Black Beatles”. Paul McCartney är givetvis ett stort fan. (ML)

77 EN DAG (ERIK LUNDIN)
Precis som Frida Hyvönen skulle Erik Lundin kunna bli nominerad till Augustpriset. Den berättande texten är som en fem minuter lång hook. (ML)

78 TIME (SABINA DDUMBA)
Knäckande singel där det låter som om Sabina Ddumba häller ut sin själ över beats som kunde ha producerats av brittiska houseduon Disclosure. (ML)

79 THE SEASON/CARRY ME (ANDERSON PAAK)
På albumet ”Malibu” rev Anderson Paak murarna mellan r’n’b och hiphop, i går och i dag. Hans vision är en ny form av 90-talets neosoul. (ML)

80 PICK UP THE PHONE (TRAVIS SCOTT FEAT. YOUNG THUG)
Kärlek i trapmusikens tid. Urban sydstatsnoir som finns med på Travis Scotts och den oefterhärmlige ”Thuggas” senaste skivor ”Birds in the trap sings McKnight” respektive ”Jeffrey”. (ML)

81 MAN (SKEPTA)
Grimestjärnan samplar ”Regular John” av Queens Of The Stone Age och får det att låta som om han har bildat ett hiphopband med Sonic Youth. (ML)

82 BARA FÅ VA MIG SJÄLV (LALEH)
Nya låtskrivarproffsiga Laleh blir ibland onödigt generiskt hitpoppig. Men här är hon verkligen bara sig själv. (HS)

83 BEST KEPT SECRET (CASE/LANG/VEIRS)
När Neko Case, KD Lang och Laura Veirs gör popmusik som skiner som solen genom en vindruta i Kalifornien finns det ingen anledning att klaga. (ML)

84 LOVE & HATE (MICHAEL KIWANUKA)
nya albumet tar London-sångaren steget från referensrätt hantverkare till fullfjädrad soulman som blöder ur eget hjärta. Allra mest i titellåten. (HS)

85 LISTEN HEAR (MAXWELL)
På bästa spåret från albumet ”Blacksummer’s night” fortsätter Maxwell att bygga ett hem mellan Marvin Gaye och Sade. (ML)

86 REALLY DOE (DANNY BROWN FEAT. KENDRICK LAMAR, AB-SOUL, EARL SWEATSHIRT)
Får tegelsten att kännas som bomull. (ML)

87 WE THE PEOPLE… (A TRIBE CALLED QUEST)
Basgången och trummorna. A Tribe Called Quest tecknar en dyster bild av Donald Trumps Amerika som samtidigt är löjligt funky. (ML)

88 ANGELS (CHANCE THE RAPPER FEAT. SABA)
Tack vare Chance The Rapper och Kanye West gjorde gospelmusiken comeback i hiphopen och blev en tongivande genre 2016. (ML)

89 INTO YOU (ARIANA GRANDE)
Det går att spåra några gram av Elvis Presleys ”A little less conversation” i refrängen. Verserna fyller lungorna med syre innan refrängen attackerar med full kraft. Discopop med hög energi som Lady Gaga tyvärr inte gör längre. (ML)

90 GOOD TO LOVE (FKA TWIGS)
Som en ung Kate Bush med modernt r’n’b-temperament vädjar Tahliah Debrett Barnett om ömhet i sin finaste ballad hittills. (HS)

91 CALIFORNIA (ROBERT ELLIS)
På ett ögonblick blir det natt och du är i en bil på en ödslig amerikansk highway. Livet glider mjukt förbi ute i mörkret. (HS)

92 HANDS OF TIME (MARGO PRICE)
Nashvilles nästa stora berättare presenterar sig, halvvägs mellan country och pop. (HS)

93 BREAK IT DOWN (IMPERIAL STATE ELECTRIC)
När Nicke Andersson kommer in i country från sitt Cheap Trick-håll händer det något. (HS)

94 WHAT YOU TALKING ABOUT? (PETER BJORN AND JOHN)
På alla sätt exemplarisk pop. (HS)

95 THE POP KIDS (PET SHOP BOYS)
En 62-årig Neil Tennant minns sin popmaniska ungdom med bitterljuv värme. (HS)

96 DET ÄR INTE NOG (FREDDIE WADLING)
Både ord och musik strävar mot något större. Men den framlidne ikonen Wadling och körsångaren Håkan Hellström stannar vid kanten, så vi vill ha mer. (RL)

97 DEN SISTA SÅNGEN (KENT)
Barnkör och blues under den kaliforniska solen när Jocke Berg tar farväl av sin publik. En mycket kentsk sorti. (HS)

98 I WILL TAKE CARE OF YOU (WILLIAM BELL)
I rätt händer finns det ibland fortfarande inget finare än den gamla soulen. Enorm ballad från en storstilad comeback. (HS)

99 LEAVING THE TABLE (LEONARD COHEN)
Det lät som det sista någon säger i sjuksängen. ”I’m leaving the table, I’m out of the game.” Rösten tog hissen ner till basregistrets underjord. Och kort efter att albumet ”You want it darker” släpptes var Leonard Cohen död. (ML)

Beyonces ”Formation”, ”Freedom” och ”Sandcastles” samt Frank Oceans ”Comme des Garçons” saknas på Spotify och finns således inte med i spellistan.

  • Tjänstgörande redaktör: Micke Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB