Startsida / Inlägg

Peter Morén om sitt album ”40”: ”Ingen jävla gothplatta”

av Rebecka Ljung
Peter Morén ville stoltsera med sin ålder, precis som Adele. Därför fick nya soloplattan heta ”40”. Foto: Johan Bergmark
Peter Morén ville stoltsera med sin ålder, precis som Adele. Därför fick nya soloplattan heta ”40”. Foto: Johan Bergmark

Förra veckan kom Peter Moréns tredje svenskspråkiga soloplatta – ”40”. En utmärkt anledning att ta ett lyxigt långt snack med artisten, låtskrivaren, skivbolagsgrundaren och producenten.
För Aftonbladet Musik berättar Morén om soloplattan, framtiden för Peter Bjorn and John, om relationen till de största idolerna, varför han trots ett helt liv av ointresse har börjat träna, vad han lyssnar på när han nu joggar, om varför han härmar Adele och att jobba med Zacke, om att våga skryta, om vikten av att vi pratar med varandra samt om det ångestlindrande i att skriva popdängor i stället för att prova gå till en psykolog.
Oneliners som ”det brinner i skallen” och ”jag peakar lite nu” ingår. Du borde helt enkelt scrolla nedåt och läsa alltihop. Enjoy!

Hej Peter! Hur är läget med dig?

– Helt ärligt är det bra. Men det brinner också i skallen. Tusen bollar i luften just nu och alltid lite kaos runt en release när man styr så mycket själv. Rep, releasefest, intervjuer. Och annat jobb parallellt. Samtidigt är det ju det roligaste jag vet, så ska inte klaga.

Vad lyssnar du på i dag?

– Jag har faktiskt inte lyssnat på någon musik idag. Jo, lite Orkesterpop med min son. Han älskar dem och jag tycker också det är bra. Sen har jag varit i studion, så jag har i och för sig lyssnat på Björn Yttlings orgelspel. Jag borde ha lyssnat på William Onyeabor. Jag är en stor beundrare och han gick precis bort. Det får bli i morgon.

Tredje soloskivan, alltså. Hur länge har den puttrat?

– Första låten spelades in redan hösten 2012. Men då var den ett ensambarn. Sen har låtarna kommit till lite slumpmässigt eftersom, tills jag kände att jag var tvungen att göra ett album. Jag är verkligen en albummänniska, gillar helhetstänket och sätter ofta låtordningen innan allt är inspelat. När vi hade satt ett släppdatum gjorde vi de sista viktiga procenten med elden i baken – och då hände det jättemycket. Deadlines är bäst!

Vilket tema är det viktigaste på albumet?

– Kommunikation och bristen på kommunikation, onödiga missförstånd och desinformation. Vikten av att prata med varandra. Att öppna upp och ta in andra erfarenheter och perspektiv och inte fastna i gamla mönster, bubblor, fördomar och skräck för det okända. Det kan gälla i arbetsrelationer och kärlek men också samhället i ett större perspektiv. Bristen på förståelse och kommunikation ger i slutändan plats för SD och Trump på arenan.

Varifrån kommer bristen på förståelse, exempelvis?

– Internet är både bra och livsfarligt. Om du bara låter dina googlesökningar och related artists på Spotify styra informationsintaget stannar du kanske inom en liten krets av människor och kultur och missar en massa viktigt. Om du inte ser tablå-tv eller har en dagstidning är det fullt möjligt att bara få redan vinklade nyheter i Facebook-flödet. Jag känner mig själv rätt bakom flötet ibland. Sen behandlar skivan en massa personliga våndor också. Men generellt brukar det personligaste vara det mest universella. Det är en klyscha med viss bäring.

Vilken av låtarna är det viktigast att folk hör?

– Med risk för att låta snobbig och old school: jag hoppas verkligen folk lyssnar igenom hela plattan utan att skippa runt, minst tre gånger i sträck. Den är bara 40 minuter. Jag tror faktiskt att den kan vara skön att jogga till. Inte för att jag provat, och jag brukar jogga till soft folk, så jag är kanske ingen bra judge, men efter dessa lyssningar har de kanske rätt att välja favoritlåtar. Alla låtarna är nämligen bra på olika sätt.

Varför heter albumet ”40”?

­– Planen var att släppa skivan innan jag fyllde. Men det sprack. Så jag ville ändå markera perioden runt 40, när skivan kom till. Jag ser den som en present till mig själv. Titeln inspirerades av Adeles ålderstitlar. Det kändes fräckt att en person som är dubbelt så gammal som hon vågar stoltsera med sin ålder.

Har du känt några spår av den ökända 40-årskrisen?

– Jag har hela mitt liv haft dödsångest. Faktiskt mest för att jag gillar att leva så mycket. När man själv får barn och äldre generationer försvinner blir det där mer påtagligt. Det bräckliga. Men det har nog i och för sig sig lika mycket med det mörka världsläget att göra som med att jag blir äldre. Man oroar sig för vilken värld man lämnar till sina barn. Bara miljön gör en ju sömnlös. Lägg sedan allt annat på det.

Vad är bra med din ålder då?

– Personligt kan jag snarare säga att jag peakar lite nu. Bättre på musik och på att leva, on top of things! Men det innebär också att man kan se den förestående branten. Jag känner mig faktiskt gladare än någonsin när jag är glad men lägre än någonsin när jag är låg. Stora kontraster. Så något slags kris kanske. Men också kreativa känslor.

Har du ändrat din livsstil något?

– Just för att man vill vara med länge har jag sen cirka fyra år tillbaka tränat mer regelbundet. Det gör de flesta nu för tiden, så det är väl inget konstigt. Men för en som typ aldrig tränat innan och är maniskt, ja sjukligt ointresserad av alla former av sport är det ändå anmärkningsvärt. Min morfar fyller dock hundra nästa vecka, så har jag de generna lär det bli några plattor till.

Kommer plattan att hjälpa krisande 40-åringar?

– Ja, jag sa ju att den är bra att jogga till! Oavsett ålder har jag alltid blivit hjälpt av artister som är ärliga med tvivel och svackor. Även om man är priviligerad och kanske inte borde klaga egentligen. Men även det kan ge en skuldkänslor som föder ångest. En ond cirkel. Så förhoppningsvis kan andra privilegierade medelklassbrats känna igen sig och få tröst. Eller bara bli roade. Det är ju ingen jävla gothplatta, detta. Humor, sväng och goda melodier är livsnödvändigt!

Några av dina albumlåtar var tänkta till Thorsten Flinck, Magnus Carlson och Alina Devecerski, hörde jag. Vilka?

– ”Pärleporten”, ”Botten av ett bottenlöst hav” och ”Prata om det”. I tur och ordning.

Behövde du justera låtarna för din skiva?

– Eftersom de aldrig spelades in innan så egentligen inte. Däremot hade den ursprungliga versionen av ”Pärleporten” till Thorsten en annan segare melodi. Den är bättre nu.

Det ingår ju ett par covers på ”40”. Hur har Robert Broberg och Olle Adolphson inspirerat dig som musiker?

– De är kanske mina största svenskspråkiga idoler, som gjorde avtryck på den tiden när man hade idoler. Även om Bob Hund och Jakob Hellman ligger nära.

Berätta mer om relationen till Broberg.

– Särskilt hans sökande period mellan typ 1972 och 1982 tycker jag är fullkomlig unik i svensk musikhistoria. Och lite bortglömd. Han var liksom helt hudlös och öppen och lät alltid avgrunden stå bredvid humorn. Fenomenala och inte alls särskilt tokroliga texter som behandlar både depression, kärlek och politik på ett icke tvärsäkert oinspirerande sätt. Dessutom fina melodier och sång och experiment som låter lo-fi och electropop innan det fanns. Både Plastic Ono Band och David Byrne samtidigt. Hans Benny Hill-sida är inte lika tilltalande. Det vet jag. Men man kan skippa den. Den är typ en ytterst liten procent de här åren. Jag kan göra en playlist om någon tvivlar!

Alophson, då. Hur förtrollar han dig?

– Olle Adolphson är min trubadur. Han berör mig mer än både Cornelis och Taube. I hans musikalitet finns arvet från den franska chansonen, som jag är väldigt svag för. Jag älskar hans vardagliga melankoli och språk, som också har nära till sorgtintad humor. Jag har nog hört alla låtar han skrivit och tycker till skillnad från många att han gjorde dem allra allra bäst själv.

Vad tillför gästande Zacke till musiken, som du inte hade?

– Han kan ju rappa! Nä, men det var så sjukt inspirerande att jobba med Zacke och Mördar-Anders (Anders Rensfeldt från Movits!, reds anm), som kommer från en annan tradition och ett annat sätt att jobba. Det ger en annan krydda. Och det roliga är att vi trots allt inte är så olika. Vi hittar alltid en massa liknande referenser och gillar liknande ljudvärldar. Jag kommer från rockabilly, pop, afropop och soul. Och ärligt talat – hiphop hänger skitbra ihop med alla de grenarna, förutom kanske den mest anemiska popen. Det ska svänga och vara ganska rotat på något sätt. Jag gillar när musiken talar till hela kroppen och inte bara toppen. Sen har vi glesbygdsperspektivet gemensamt. Jag kan känna igen mig i Zackes texter även om jag är en generation äldre.

Pärleporten” är väldigt fin, tycker jag. Jag tolkar den som att ensam inte är stark. Som att vi behöver våga behöva varandra. Är det rätt?

– Jo, så är det nog. Bra tolkning! Det kan vara en person du älskar men även ett större sammanhang. Att uppgå i något. Att stöda varandra. Att alla får vara små och otillräckliga och inte alltid på styva linan. Särskilt i dessa tider känns det ofta som att dörrar stängs, och tillsammans kanske vi kan öppna dem igen. Inte själva. Den är väl en dröm om en möjlig himmel på jorden. ”Våga behöva varandra” – bra! Det är också ett tema på plattan egentligen.

Brottas du med tunga känslor som ångest till vardags?

– Ja. Lite av samma orsaker som det jag nämnde angående åldersnojor. Jag har svårt att sova ibland. Ältar saker. Funderar över livsval och misstag. Saker jag inte kan ha ogjorda. Eller kanske saker som aldrig blir gjorda. Hur stå ut med den man kanske är? En person som du faktiskt kan ha svårt att älska för den du är. Och ibland blir det väldigt mörkt. Man känner skuld, ångest etcetera. Och, som sagt, även att det som händer runtom i världen äter sig in, även i det privata, och drar ner en.

Har du hittat sätt att hantera ångesten?

– Det finns ju bra och dåliga sätt. Supa är ju kul. Träna inte lika kul. Men min klassiska grej är att skriva låtar. Det har alltid funkat ganska bra. Det är min snabbkur istället för psykologen. Jag har aldrig varit hos psykologen och borde säkert gå dit. Men är väl lite rädd för vad jag skulle få reda på. Eller att få bekräftat sånt jag redan vet, men skyr.

– Men när jag har skrivit av mig om något mår jag typ alltid bättre – vilket innebär att mina texter generellt väl är mycket mörkare och mer negativa än personen Peter. Tror jag. Men känslan i texten är ändå helt äkta, för den var äkta när jag skrev den. Det häftiga är de låtarna när något sker undermedvetet, och man inte riktigt vet vad man skriver om. Men känner sig lättare efteråt. Jag antar att psykologen funkar på lite samma sätt.

Vilken är största skillnaden mellan solokarriären och Peter Bjorn and John?

– Bandet är som ett gammalt äktenskap. Vi har jävliga perioder när vi slåss om vem som kan förolämpa de andra mest och då man bara vill kasta in handduken. Men sen kommer ofta en skön och härlig period efteråt när vi kramas och skrattar, typ. Så vi kommer nog köra på ett tag till, känns det som. Vi är tre olika människor med olika preferenser och egenheter – och det vi gör tillsammans blir ett avkok på det. Ensam är jag ju Peter som var Peter innan bandet, och jag kommer vara Peter tills jag dör. Så på gott och ont blir det väl mer brallorna nere och en titt rakt in i det allra heligaste.

Är Meryl Streep överskattad?

– Närå. Även om hon vore det skulle jag aldrig ge Trump rätt i något. Men jag minns henne som ganska amazing.

Var fångar vi dig i vår?

– Jag hoppas alla jag känner och inte känner kommer till Fasching den 26 januari. Det blir kombinerad releasefest, gig med extra mycket musiker och gäster samt min försenade 40-årsfest som jag inte hade i våras. Där efter har jag spelningar i Örebro och Eskilstuna, i februari. Men jag hoppas på mycket mer. Utan att skryta så måste jag säga att jag är en rätt grym liveartist. Jag är så gammal att jag inte skäms för att säga sånt längre. Så jag hoppas att arrangörer vågar ge mig chansen.

  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB