POP Det här låter precis som vad det är. En schlagerstjärna som vill bli personlig singer-songwriter.
Charlotte Perrelli försöker skriva som en singer-songwriter och sjunga som en singer-songwriter.
Det var så hon började hemma i Hovmantorp, med akustisk gitarr och egna låtar.
Problemet är att det enkla väldigt ofta är det svåraste. Det är små detaljer som skiljer en lysande singer-songwriter från en habil. När uttrycket skalas av in till benet måste varje beståndsdel som finns kvar vara desto bättre.
Charlotte Perrelli sjunger ”jag är jag och du är du” och ”För som en fågel som lyfter från mark/vill jag också känna mig fri och stark”. En låt heter ”Tidlös tid”.
Det är texter som genuint gärna vill vara något mer än schlagerlyrik men sällan blir det.
Och den röst som åtskilliga gånger har fått melodifestivallåtar att flyga högt upp i skyn låter märkligt mycket mindre speciell när den vill vara sårbar och inkännande.
Musikaliskt är ”Mitt liv” ett ganska drivet album som rör sig mellan intima ballader och countryrockigare nummer. I en lite snabbare låt som den hammondfärgade ”Spår i sanden” hittar Perrelli rätt med både röst och uttryck. Så möjligen är det Sveriges Sheryl Crow hon borde försöka sig på att bli om hon nu menar allvar med att ta sin karriär åt ett nytt håll.
För även om ”Mitt liv” kanske inte låter som någon självklar väg vidare är det förstås berömvärt att Charlotte Perrelli försöker.
BÄSTA SPÅR: ”Spår i sanden”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!