NORRKÖPING. Vi visste att han är en av landets allra bästa sångare och en musikälskare av rang.
Men att det fanns så här mycket soul i Magnus Carlson kom faktiskt ändå som en liten överraskning.

Magnus Carlson har flyt just nu. Succé i ”Så mycket bättre” i höstas. Tre utsålda jubileumskonserter i Globen med Weeping Willows senare i vår. Nyligen vald till Sveriges bäst klädda man på Elle-galan. Och den 28 februari leder han Grammisgalan med artistkollegan Maxida Märak.
Men framför allt har 48-åringen nu fått förverkliga en gammal dröm: att spela in ett northern soul-album på svenska. ”Den långa vägen hem” släpptes i går och är en lysande blandning av egna låtar, översatta covers och ”Så mycket bättre”-tolkningar. Premiären för den långa turnén, på inomhusfestivalen Where’s The Music i Norrköping, följer samma linje.
Den som har sprungit på någon av Magnus Carlsons klubbar i Stockholm genom åren vet att han alltid har brunnit för stompiga gamla soulsinglar från 60-talet och i kväll lyckas han ofta knäckande bra med att koka upp sina egna låtar till samma sorts hetta som hos de amerikanska förebilderna.
Men så är ju sjumannabandet också proppfullt av ess. Bland andra blåsfantomerna Per ”Ruskträsk” Johansson och Goran Kajfeš, organisten Patrik Kolar och gitarristen Anders Lewén, som skrivit flera av låtarna på skivan. Soundet är drivigt och maffigt men ändå luftigt och lätt. ”Det är första gången vi spelar de här låtarna live, men det märks ju inte” konstaterar Carlson korrekt.
Han är förstås stilrent modsklädd i knäppt jeansjacka och vita jeans, varvar nya låtar med lite Lisa Ekdahl och Jill Johnson, något från det tidiga 00-talets soloskivor och inte minst ”From now on”, den briljanta, uppsoulade översättningen av Oskar Linnros ”Från och med du”. Allt levererat med den varma humanism som präglar den här artistens hela gärning.
I kväll manifesteras just det allra bäst i den tungt blåsiga ”Tänk om!”, en kraftfull vädjan om ödmjukhet och tolerans i en värld som plötsligt snurrar farligt fort åt fel håll. Inga pekpinnar, inga hårda ord. Bara hjärna, hjärta och massor av själ.
Det är lika trösterikt som det är vackert. Och jävlar vad det svänger!

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!