Band Of Horses låter tryggare än någonsin i sin mangelglada countryrock.
Showen är urstabil men den här orkestern kan ju ännu mer.

Jag blir förvånad när jag inser att det är hela sex år sedan Band Of Horses var på Annexet senast, det känns som härom månaden.
Det är väl så med musik som aldrig har bekymrat sig över att försöka låta som sin tid, den bara finns där. Men att ohämmat skäggsvettig och oglamorös rock rotad i 70-talscountry, southern rock och Neil Young-rost skulle slå så här brett och länge är ändå lite förvånande, och förklaras nog bäst av Ben Bridwells lagom nasala, lagom plågade stämma och känsla för direkta melodier.
Band Of Horses är ett lite mer tillgängligt alternativ till annan öppensinnig americana som Fleet Foxes och Wilco. Det finns en del av Seattle-kvintetten som minns vilken stad de kommer ifrån, gärna hänger blytyngder under riffen från tre gitarrer och Nirvana-växlar mellan soft och mangel.
Den sidan av bandet firar sina triumfer i kväll, som i ”The great salt lake”.
Men det är de lite för få gånger som de skruvar av disten och släpper fram allt annat de kan som det verkligen glöder till. Inte minst när den mer akustiska countrysensibiliteten får ta plats. Bridwell gör ”St Augustine” helt solo och sedan kommer Tyler Ramsey och Ryan Monroe in för mandolinplock och stämsång runt micken i ”No one’s gonna love you” och ”Part one (Savannah)”.
När så ordinarie set rundas av med en riktig finsmakarcover, hammondmärgiga ”Am I a good man?” av 60-talsduon Them Two, blir det väldigt tydligt vilket soulband det här kan vara, också.

Band Of Horses spelar på Malmö Live i Malmö i kväll och på Way Out West i Göteborg 10-12 augusti.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!