Popstjärnan Shawn Mendes sätter 12 000 tonårshjärtan i brand. Men strålkastarna riktas flera gånger mot publiken, snarare än scenen. Det är helt i sin ordning.
Det är ju där kvällens verkliga stjärnor finns.

Genom sex sekunder korta covers på landsmannen Justin Bieber slog Kanadas Shawn Mendes igenom på videodelningsappen Vine, effektivt som det anstår en tiotalets popstjärna. Kort därpå blev Mendes den yngsta artisten att toppa Billboard sedan just Bieber. I höstas kom andra albumet ”Illuminate”, en brådmogen blues byggd av lika delar Ed Sheeran och John Mayer.
Blues finns det inte en molekyl av i Globen i kväll. Stämningen är så euforisk att den nästan känns regisserad, hämtad ur en tonårsfilm. Shawn Mendes säger bara ”Stockholm” och belönas med en ljudvägg som kunde blåsa bort hans flyende lugg. Den 18-årige popstjärnan ber till och med sin publik om tystnad och myntar motsatsen till den slitna klyschan ”Make some noise”: ”Will you guys try to be as quiet as possible for this next one?” inför lägereldsballaden ”Three empty words”.
Det går, som väntat, sådär.
I svarta skor, svarta tajta byxor, svart kortärmad skjorta och gitarr runt halsen ser Mendes ut som en ung Dylan eller Lennon. Konceptet pojke-med-gitarr är uppenbarligen ett tidlöst recept för att få unga hjärtan att slå trippla dubbelslag. Några mammor stryker med på kuppen. Ty sådan är vidden av 18-åringens trevlighetskvaliteter: alla kan gilla honom. Texterna är lagom utmanande. Musiken är snyggt snidad emo-pop. Rösten precis lagom nasal. Där Bieber är en oberäknelig popstjärna känns Mendes som en duktig lillebror. Jag letar bara efter en liten spricka någonstans, någonting som antyder vem Shawn Mendes är bakom artighetsfraserna om hur fin Globen är.
I stället blir konserten mer än någonting en stilstudie i idoldyrkan. Tre tjejer bredvid mig sjunger med från tårna av sina gympaskor i exakt varje textrad. Den typen av kärlek till popmusik kommer aldrig lämna mig oberörd.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!