NORRKÖPING. Laleh sjunger sina kristallklara Ted Gärdestad-lika melodier rakt ut i Norrköpingsnatten.
Känslorna är större än flygfältet framför henne.

Vad är skillnaden mellan en artist och en låtskrivare? Och när blir förmågan att producera hits ett hot mot det egna artisteriet? Få borde veta bättre än Laleh. Först: en av Sveriges största artister. Sedan: flytt till LA och hitmakare åt Demi Lovato, Ellie Goulding och Adam Lambert. Och nu: tillbaka som soloartist med fjolårets album ”Kristaller”.
Som artist handlar det om att leverera någon form av koncentrat av sig själv. Låtskrivande handlar mer om tydlighet och perfektion. Med ett ben i varje värld balanserar Laleh snyggt på gränsen mellan de två. Å ena sidan har hon sitt okonstlade tilltal som gör att hon alltid låter, eh, bara som sig själv. Å andra sidan sina på gränsen till irriterande hookar. (”Ba!” ”Näh!”). Det okonstlade kontra det kalkylerande. Det är också i den skarven som hennes självklara styrka som artist finns.
I vit päls, paljettlinne och röda byxor manar Laleh till kärleksfest från Bråvalla-scenen. Hennes band är klädda i jordiga färger. Anti-nostalgi-hymnen ”Aldrig bli som förr”, jordskredsballaden ”En stund på jorden” och mega-emo-refrängen ”Some die young” målar alla med de bredaste av penseldrag. Och jag utgår från att ”Goliat” redan är tryckt i sångböcker för lågstadier att sjunga på skolavslutningar i decennier framöver. Dessutom från Lalehs mångfacetterade katalog: gotiska visor, lekfull slacker-pop, progg, powerschlager och det ännu osläppta soundtracket till fantasifilmen ”Lejonkungen 3 – på Mallis”. En befriande brokig samling sånger; Laleh är motsatsen till konceptuella artister.
Och låtarna landar perfekt på ett flygfält i festivalnatten. En kille i keps knuffar mig uppfordrande på axeln i ”En stund på jorden”. Han ser besviken ut för att jag skriver i telefonen istället för att sjunga med i refrängen. Hans blotta uppsyn är själva sinnebilden för att Laleh lyckats.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!
LÄS MER OM BRÅVALLA HÄR!