Dags för ny säsong av vårt lilla tv-program OMG. Helskotta, vad flott det är att gå direkt från sängen till hår och make. Kan inte varje dag vara så? Och så med en butler bredvid som serverar bubbel och filmjölk. Perfection.

Nedan: bästa teamet!

http://www.youtube.com/watch?v=biIEAhNL_uk&feature=fvst Det finns inget svårare att skriva en text kring ett ämne som man inte har starka känslor för. Det är SÅ mycket enklare att såga nått eller hylla nått. Att bara gilla och tycka är helt ok är liksom så himla mellanmjölk och trist. Exakt så känner jag för den här filmen. Mellanmjölk. Jag skrattar ibland. Jag ler litegrann. Jag stör mig ibland. Jag känner mig uttråkad ibland. Det finns liksom inte så mycket mer att säga ändå. Men ska försöker i punktform för enkelhetens skull.

• Vi har vant oss vid att Sasha Baron Cohen ska ta ett ordentligt skamgrepp på alla våra fördomar. Här fattas det eftersom all komik görs på sånt sätt som vi sett tidigare. Bortsett från några få scener (förlossningsscnen, hallå!) så har vi sett alla gayskämt, rasskämt, sexskämt och judeskämt förr. Det funkar men berör inte.
• Kärlekshistorian mellan Cohen och Ana Faris känns lite väl inklistrad och oäkta. Egentligen är alla skådisar utom Sasha själv ganska usla.
• En riktig höjdpunkt är Diktatorns tal om Amerika mot slutet av filmen. Snygg diss mot det ”fria landet”
• Roligt är att  man gjort om alla textlåtar som är med i filmen från amerikanska till arabiska. Tjusigt grepp.

Ett litet PS: Problemet med komedier är att hur man upplever den är så himla beroende av vilket humör man är på. Jag skulle definitivt uppskatta den här mer en trött söndag under filten på soffan än en stressig torsdag eftermiddag.

Betyg: NN

Update: har nu sett om the Dictator, är benägen att ge den NNN istället. Där ser man vad ens humör kan påverka.

Vår sminkös till FILM-programmet Bettina hade så här genomarbetade naglar igår. Tror ni jag skämdes med mina bortglömda stackare eller?

Ellan dubbeljobbar snyggt när jag ber henne!

//Skor, Converse//Jeans, Cheap Monday//Topp och jacka, Forever 21//Väska, Lee//

På väg till Brolin med ballonger i högsta hugg. Här borde jag ju då skriva var mina kläder kommer ifrån men problemet är att jag inte har en aning om vart jag köpt hälften av grejjerna – rena garderobsfynden som har några år på nacken alltså. Ber om ursäkt. Men om vi ska få ut något av det här blogginlägget så kan jag krydda med essänsen: släng aldrig några kläder!

Bild tagen innan misären som vi kan kalla värsta fotbollsupplevelsen i hela mitt liv. Vi talar inte mer om det.

obs: för kanske första gången i mitt liv kom jag på att smörja in näsan vid första vår-solningen. Heja mig. Klapp på axeln.

I lördags firade vi fröken Anna Brolin rejält. Middag på superhärliga Papa och dans på Berns och Gubbrummet. Tack fina vännen!

Sicilien är ständigt närvarande, på toaletten spelas scener ur Gudfadern upp och plötsligt vill man börja prata italienska utan att man kan.

Grymt sällskap! Magnus, Johanna och Kalle.

Hur härligt att det är ljust när man kommer hem på natten?

Förra veckan visade H&M upp sin kommande höst. En rejäl mix mellan väldigt mycket blingbling och glamour i ena änden och väldigt nertonat, stickat och grovt i andra änden. Här är några favoriter.

SÅ fint print!!

Mycket fint på herrkollektionen som känns ovanligt modig och kaxig.

Hur man får bästa lördagen? Man startar den med grymmaste vännerna, bästa maten och härligaste skrik-skratten. Skande, Marce och jag + Pontus! + bubbel + tjatter = exakt just det.

Eh. Ja. Gott.