Som varande NHL-freak med stargazer-tendenser har man ju inte haft många större stunder än onsdagseftermiddagen på jättelika Marriott-skrapan vid Times Square.
Ett veritabelt lämmeltåg av superstars av varierande kaliber passerar medan vi – en diger samling stabila representanter för tredje statsmakten – står och hänger utanför den enorma balsal där NHL-PA i dagarna två ska överlägga för att, om möjligt, rädda inledningen av säsongen.
Det är imponerande även ur rent, hur ska vi säga, kraftmätningsmässig synvinkel.
Enigheten och kampandan påminner om när vi skulle strejka på Borlänge Tidning i mitten av 90-talet och Lars-Gunnar Larsson – idag tungt ankare på Gävle-Dala – fick oss att känna oss som de mest stridbara proletärerna sedan Jimmy Hoffa anförde The Brotherhood of Teamsters i 50-talets Amerika.
Frågan är om det räcker för att få Gary Bettman erkänna sig besegrad – eller ens slå en desperat icingpuck.
Svar:
Näppeligen.
Kommissionären beskrev det bud ligan lämnade igår som mycket generöst– särskilt som man backade om förslaget att omstrukturera det som kallas ”hockeyrelaterade inkomster” – men konstaterade också att spelarnas preliminära svar inte innebar något nytt alls.
NHLPA, å sin sida, tyckte inte mycket förändras eftersom spelarnas del av den gemensamma kakan reduceras från 57 procent till blott 46 – alltså en elvaprocentig sänkning.
Jag hör också på de spelare jag pratar med – till exempel Zäta och Dogge och Hanky Tank Tallinder – att de inte har mycket hopp.
De försöker vara optimistiska och säger att de ska göra allt att för att hitta en lösning, men blickar och ton i röster röjer dem.
Så det är låst och såvida inget helt otroligt inträffar de kommande två dagarna har yours truly 06.01 på söndag morgon, svensk tid, det dystra uppdraget att rapportera att en ny konflikt utbrutit.
* * *
Iakttagelser som måhända inte har så mycket med
Dogge Murray är med vit bomullsskjorta och vass liten stråhatt snyggast klädd i hela fackföreningen, Micke Samuelsson har odlat en stilig moppemustasch och Alfie är långhårig som en grungerockare igen.
Meddelas endast i denna blogg.
* * *
Surrar intensivt med nordamerikanska kollegor som kommer att stå utan arbetsuppgifter så länge konflikten pågår och de flesta, inklusive en heavy weight som Brooksie, är fortfarande övertygade om att den inte blir längre än ett par månader.
Men det finns de som börjar hota med att hela säsongen kan gå förlorad – igen.
Den utmärkte Pat Leonard från Daily News håller till exempel en oroväckande utläggning om varför det kan bli så.
Men den sortens pessimism står jag bara inte ut med, så jag får lov att citera Tårtan:
Stop coaching, Pat!
* * *
Dogge utgör stilmässigt ett lysande undantag. I övrigt att kan man konstatera att hockeyspelare inte anstränger sig så det gör ont när de inte måste.
Shorts, flipfops, t-shirts och baseboll-kepor är the outfit of choice på de flesta håll.
* * *
Donald Fehr tillstår att spelarna tvingas ge upp mindre pengar i ligans senaste förslag till deal, men tillägger:
– It’s going from an extraordinarily large amount to a really very big amount.
Det kallar jag distinktion…
Mest frustrerande med hela den här siffer- och procentexercis är att alla vet att det kommer att sluta med nånting i närheten av en fifty-fifty-deal – och ändå måste vi traggla oss igenom den här plågsamma, stentråkiga processen.
Kom till sans, snälla.